Mitt Soulthrower Open 2026, del I

En brottsling återvänder ofta till brottsplatsen brukar det hävdas. Det gäller tydligen även knivkastare. Förra året missade jag den här tävlingen men i år hade jag möjligheten att närvara. Det var äntligen dags för årets första av tre tävlingar för min del, Soulthrower Open i Arboga. 

En tävling som första gången jag deltog innebar digert internationellt motstånd. Det skulle tyvärr visa sig vara väsentligt mindre av det inslaget i år. Världens tillstånd och individers ekonomi sätter käppar i hjulen för många. 

För ovanlighets skull hade jag inte med mig min kära fru utan det här blev en solotrip. Det innebär att den 480 km långa bilresan från Småland till Västmandland blev lite längre och segare än vanligt. Men med ett par stopp gick det väl. En rejäl kopp kaffe gör alltid susen. Vägen upp var ren transport så de extra små vägarna valdes bort. Emellertid var semestertrafiken mest på väg åt andra hållet varpå vägarna var tämligen fria från fordon. 

Ett aber fanns, det var över trettio grader varmt när jag startade och vår bil saknar AC. Den har förvisso en knapp som det står A/C på men det enda som händer om man trycker på den är att en grön lampa börjar lysa. Snyggt  men inte särskilt svalkande. 

En välbehövlig paus i trakterna av Askersund, närmare bestämt Hammarsundsbron. Många timmar i en bil varmare än 30 grader kräver sin tribut

Väl framme checkade jag in på ett för mig nytt Air B'n'B i centrala Arboga hemma hos en synnerligen sympatisk äldre herre som visade sig vara konstnär med brokigt förflutet. Han hade även en försynt liten hund som visade sig hamna i centrum för min uppmärksamhet ett tag senare. 

Det andra stoppet var Arboga sportkastningsklubbs inomhusarena. Efter lite socialiserande och hälsande på människor man inte sett sedan förra året var det dags för något av en överraskningstävling. Helgen startade nämligen med en rivstart vilket innebar duell-kastning mer eller mindre på stående fot. 

Det var här hunden kom in i bilden. Jag hade nämligen vare sig träningskläder eller bälte på mig. Två saker som är bra att ha om man skall kasta kniv. Skjortor tenderar att bli trånga kring armarna när man kastar och utan bälte kan man inte bära knivfodral vilket är ett krav i den här specifika grenen. Så det var bara att spurta tillbaks till boendet på andra sidan stan som tack och lov inte är så stor för att ordna tillkortakommandet. 

Kruxet var bara att Lady, som värdens hund heter, satsade på dörren när jag kom och smet ut! Panik var vad jag kände. Hunden var nämligen mycket osäker på främlingar då det var en räddad gatuhund från Irland. Som tur var lyckades jag på något vis övertala jycken att inte rymma vidare och jag kunde leda in henne igen. Hon är så gammal att jag fick hjälpa henne upp för trappan.

Två skägg duellerar, Pehart mot Karlsson

Därefter blev det blandad uppvärmning/workshop. Det senare särskilt för mig som inte har tillgång till några maskiner för tidmätning och aldrig övat "quick draw". Principen är inte svår men det finns många detaljer att fundera kring. Tips och råd är därför välkomna för en nybörjare som jag. Men generellt gick det bra, både på uppvärmning och kastning. Konstateras går att jag är relativt säker men i sammanhanget långsam. Jag missar sällan men fort går det inte. Därmed hade jag inget med täten att göra, något jag å andra sidan inte förväntade mig heller. Finalen bestod av kampen mellan skäggen. Faktum är att pallen sorterades efter längden på ansiktsbehåring. Därmed har jag även avslöjat att herr Soultrower själv faktiskt inte vann tilllställningen utan kom tvåa. Längst skägg har Rickard och kortast Simon. 

Efter tävlingen samtalades det över ett par pizzor och kinamat. Diverse ämnen avklarades och jag hann också med ett besök på företaget som ligger i samma lokaler som Arboga SK, Bra Billigt. De håller på att ta fram ett sortiment av kastknivar som jag fick känna och klämma på. Det fanns flera intressanta modeller varav jag fick kasta med någon. Det var en variant av en Seax som jag tror på. 

En av de modeller som nyligen tagits fram av Bra Billigt ihop med ASK

Men då folk är trevliga och jag har svårt att vara mittemellan så rann tiden iväg. Det var dags att bege sig mot en säng och ta sats mot morgondagens aktiviteter. Det skulle bli mer än förväntat skulle det visa sig. 

På lördagens schema stod bland annat Walk Back i både kniv och No Spin samt diverse Games. De flesta kände jag till men det ingick  även något som kallades "Mystery Game" som förstås väckte viss nyfikenhet. Annars var det Mountain man, Speed throwing, Double bit, siluettkastning och plankan. Utöver det skall även distanskastning i båda knivgrenar samt grundspel i Coutanque klaras av. Ett synnerligen digert program med andra ord. 

Sedan skulle det sedvanligt tävlas i yxa på söndagen, det var så det var tänkt i alla fall. Verkligheten såg dock lite annorlunda ut. 

/ J - eder kastare i etern

Kastmånaden april 2026

- vilken månad!

Nu är det dags att prata knivkastning igen. Ett intresse som tagit över allt mer kan konstateras. Förra månaden blev helt galen! Lite sporrad var jag förstås och kanske även en smula stressad över det faktum att vi hade en riktig Fimbul-vinter här och jag såg mina kastvänner och tillika konkurrenter träna på och dokumentera allt på sociala medier. Antingen för att de kan kasta inomhus eller bor i ett sådant klimat att det går ändå. 

Men så kom då äntligen våren även hit. Mars anlände och kastningen började sent om sider. Som jag skrev i min förra summering ledde det till 63 timmars kastning och ca 28 000 kast. De siffrorna är nu krossade!

Det senaste tillskottet till kastknivssamlingen, Merlin Kiridashi från Acejet

Det nästan konstant fina vädret kombinerat med att jag i väntan på mina studier är arbetssökande har givet goda förutsättningar för knivkastning. Särskilt när det kombineras med en stor motivation grundat både i viljan att träna och det faktum att jag numera är tränare för ett gäng glada knivkastare i Växjö Sportkastning. Det sistnämnda är mycket roligt och stimulerande. Såpass att jag nu påbörjat en idrottstränarkurs. 

Så här blir måltavlorna efter ett tag. Den här är både vänd och mycket snart "genomkastad". Inom kort kommer den att se ut som en frityrmunk. Redan nu går det endast med svårighet att kasta rotation mot mitten

Då återstår att se vad kastningen blev i siffror. De lyder*:

• 27 pass
• som gav ca 90 timmar
• vilket resulterade i ca 40 000 kast

Antalet kast per träning varierar förstås kraftigt beroende på vad som huvudsakligen tränas. Grundträning på korta avstånd med 6-9 knivar ger många kast. Distanskastning med en eller ett par knivar i taget ger förstås betydligt färre kast. Detsamma gäller tävlingsträning då alla resultat skall noteras mellan varje omgång. 

Del två av min presentation av AceJet Merlin Kiridashi. Förmodligen den första i världen. Den hittas på min mycket primitiva Youtube-kanal.

Topplistan sett till nyttjade knivar ser ut så här:

1. Throwingzone Pathfinder: 11 163
2. Zitoon Le primitif Rotation: 6 654
3. Zitoon No Reload: 3435
4. Zitoon Le primitif NS: 3048
5. Zitoon Le Rafale: 3015
6. Zitoon Philippe: 2290
7. Bullseye Blades Nobu: 2133
8. Zitoon Commemorative Dagger: 1595
9. Acejet Excalibur: 1490

Fördelningen är inte så konstig då Pathfinder är mina tävlingsknivar i No Spin och Le primitif är valet för rotationskastning. De tre nästkommande knivmodellerna kastas mycket och tillsammans då jag använder dem för "volymträning". Mitt nuvarande val för längdkastning samt 7m precision är Bullseyeblades Nobu. Även om de har konkurrens från 7m av Lanceur de L'âmes Dague de Compétition. Påpekas kan att alla kast med Philippe är kastade från fodral till mål.  

Den här månaden blev det mest grundträning av främst två skäl. Dels för att det behövs men dels för att inte slita ut för många tavlor. Tavlan på bilden ovan var en poängtavla för några veckor sedan och den är vi snart igenom. 

Därför har jag inte vare sig gjort eller förbättrat särskilt många resultat inför kommande U.K.A.T. VM i italienska Carpi i sommar. 

Men en ökning och en putsning blev det. Mitt nuvarande PB i distanskastning (träning) är nu 17,25 m med rotationsteknik. Sedan förbättrade jag resultatet även i min huvuddisciplin No Spin och det var inom den tyngsta grenen Walk Back. Mitt tränings-PB är nu förbättrat från 235 p till 237 p

Mer tävlingsträning med fokus på Walk Back, Precision 3/5/7 m samt olika "Games" blir det om någon månad. Dessutom skall jag addera Yxa till mixen. Men först måste jag fixa skaften till både mina Norse Hawks och mina custom Ceratops från Throwingzone. 

Närmast blir det förutom grundteknik och tränande av andra även lite "recensionskastande" av knivar som skall avhandlas här på bloggen men också AIM Games K24 Flying Car Madness. Mer  om det vid ett annat tillfälle!

/ J - träningsglad

*Mer exakt var det 89 timmar och 45 minuter och 39179 kast

Dagens bild nr. 284 "Supermix"

Dagens "bild" är de facto ett filmclip eller kanske ett tema, "The Pincher". En lite speciell kastkniv från franska  Zitoon Knives. Det är en rotationskniv med lite speciella egenskaper. Sådana som Olivier Feret, mannen bakom modellen, själv önskade då det är den modell han tävlar med. 

Zitoon Knives The Pincher

Här är några snabba exempel på hur man kan använda nämnda kniv. Den har i det här fallet fått sällskap av Ullr XL från Yggdrasil Knives och Graf Knives B1 Classical Bowie. De två senare är de som jag kastar direkt från fodralen. Den förstnämna är en dolk huvudsakligen tänkt för No Spin men som går att använda som allroundkniv från särskilt kortare avstånd.

"Supermix"

Vad jag menar med "Supermix" är att jag blandar allt. I det här fallet fyra knivar av tre olika modeller varav några kastas från fodral andra inte. De är sinsemellan mycket olika i karaktär. Därtill används diverse tekniker (underhand, överhand, rotation, halvrotation, no spin) från flera avstånd. Dessutom kastar jag med båda händer till och från. Allt hanns inte med i clipet men jag kastade på det här viset mer än en timme igår vilket täckte det mesta.

Det här är inget jag tränar utan bara för skojs skull och för att bli en bättre kastare. Jag vill kunna kasta allt oberoende av vad jag råkar ha till hands. 

/ J - knivkastare

#knivesandbikes #knivigtvarre

I kastspegeln

 - knivkastning i retrospektiv

Vi har anlänt nyårskrönikornas tid. Åtminstone början av den korta men intensiva säsongen för den företeelsen. Nu förväntas man summera året som gått, gärna i form av någon nyaårskaramell med lustiga inslag. Sådant förekommer i de flesta sammanhang i alla medier. Jag vet inte jag om det är rätt form för mig. Men kanske är det en god idé ändå?

Vi prövar, först ut får bli en kort betraktelse över knivkastningsåret 2023. 

Nästa års tävlingsknivar i rotationskastning, Spinning Butcher från WL Custom Blade och Throwingzone

Kaståret som gick blev inte riktigt som tänkt var. Rent generellt kan sägas att det blev lite mindre kastande och en smula spretigare resultatmässigt än vad som var planerat. 

Årets insatser i siffror

Med samma presentation som föregående år kan konstateras att mitt tredje år som praktiserande knivkastare bjudit på:

• 326 timmar, fördelade på
• 94 pass, som resulterat i 
• 128000 kast 

Nu är siffrorna förstås inte riktigt exakta. Snarare tillkommer lite kast här och var på spontanturer i skogen som inte är medräknade till exempel. Det är inte så illa att jag räknar exakt varje kast som skickas iväg. Men alla pass som det tränas så räknar jag. Eller snarare så för jag träningsdagbok. Jag råkar tycka det är roligt. 

Annars kan konstateras att det är ca 25 000 kast färre och 63 timmar mindre än 2022. Det är avhängigt både väder och tid. Framförallt är resultatet fördelat på betydligt färre kasttillfällen. Därtill är de uppdelade på turer till min kastbana respektive skogpromenader som inkluderade knivkastning. Där är förhållanden 62 träningspass och 32 övriga kasttillfällen. Det skall jämföras med 161 träningstillfällen 2022. 

Högst troligen det set som skall användas under nästa säsong när det handlar om No spin. The Devil's Claw från Zitoon Knives. 

Vad gäller personbästa av olika slag har det inte hänt särskilt mycket. Jag vill vara tydlig med att siffrorna är träningsresultat och inte tävlingsditon. De har en tendens att skilja sig åt tämligen rejält. Ett fenomen som alla som tävlat är bekanta med.

• Walk back (3-7m), rotationskastning ligger kvar på 258 p
• Walk back (3-7m), no spin har heller inte ökat utan ligger kvar på 219 p

Poäng, rotationskastning:

- 3 m: 104 p, ännu inte någon hundraprocentig fullträff

- 5 m: 99 p, samma som tidigare

- 7 m: 80 p, även här ligger maxresultatet still

Poäng, No spin:

- 3 m: 96 p

- 5 m: 86 p

- 7 m: 70 p

Längst kast, rotation: 13,40 m. 

Längsta kast, No spin: 10,38 m

De längsta kastet/kastet i rotationsgrenen har förbättrats med ett par meter från förra året men är fortfarande inget att hänga i granen. Skall några granar kläs i det sammanhanget tarvas kring 20 m eller så. Mina resultat är verkligen inte konkurrensmässiga. No spin har jag inte haft möjlighet att förbättra alls. Snarare var jag sämre på de längre distanserna i år. Mycket beroende på att jag inte kunde träna på på den typen av kastning på grund av skador och bitvis stora problem med tavelmaterial. Tavlorna var helt enkelt för hårda för att sätta en kniv i på längre distanser no spin. Ett enkelt men brutalt faktum. 

Tävlingar

Utöver träningen har det även tävlats. Men eftersom jag inte hade råd att bege mig till Frankrike för årets UKAT VM så blev tävlingarna två till antalet. Dels deltagande i årets svenska mästerskap och dels Soulthrower Open. En mycket sympatisk tillställning som jag tidigare skrivit om. 

Vinnare, No Spin Walk Back Soulthrower Open 2023

Resultatmässigt slutade det med att jag halkade ned en plats i SM-hierarkin i rotationskastning och blev bronsmedaljör i Walk Back. Dock behöll jag min plats som nummer ett i No spin och kan därför fortfarande titulera mig svensk mästare i disciplinen. Därtill tog jag någon plakett i games med samma teknik. Något säger mig att det kommer krävas mer om den positionen skall behållas även nästa år. Samma lyckliga placering lyckades jag åstadkomma i No spin i Soulthrower Open. Den gången i internationell konkurrens. Något jag får vara mer än nöjd med. Det var överraskande för att uttrycka mig milt. 

Kaståret 2024

Det återstår att se hur det kommer att arta sig. Mina siarförmågor är högst begränsade har jag noterat. Det första som inträffar kommande säsong är emellertid online-tävlingen "Aim Games K20" som inleds i januari och varar tre månader. Som tur är får väl tilläggas då jag inte har möjlighet att kasta inomhus och därmed är helt väderberoende. Snö och för mycket kyla ställer till det och innebär noll kastning för min del. Därtill måste jag få tag i lämpligt material till en tävlingstavla. Så mitt eventuella deltagande och resultat är inte enbart avhängigt av mina egna prestationer utan är starkt påverkade av yttre omständigheter. 

Medaljer att försvara och förbättra till SM 2024

Blir det SM och Soulthrower Open även i år så är planerna att försöka försvara mina titlar där. Lätt lär det inte bli kan jag säga. Inte minst från den senare tävlingen finns det revanchsugna motståndare. Några av dem är egentligen bättre än mig hävdar jag. Men jag ämnar bjuda upp till dans hur som haver. På samma vis har jag en stor önskan om att delta i VM i UKATS regi som går av stapeln i England nästa år. Men för att det skall gå måste det till både likvida medel och tid. 

I övrigt får jag se vad tiden räcker till. Stora planer finns även på att återgå till cykelträning och det går inte att komma ifrån att båda aktiviteterna kräver mycket tid. 

/ J - kastomanen

Mycket knivkastning blir det...

Nu blir det en del knivkastningsnörderi då SM-tider är träningstider. I alla fall i mitt fall. Som jag skrev för några dagar sedan hägrar mästerskap i sportkastning. Något som förvisso inkluderar både kniv och yxa fast jag bara ägnar mig åt knivkastning. Delvis beror det på att jag inte har några kastyxor. Det är en brist som får åtgärdas någon gång senare. 

Men knivar har jag och med dem tränas det en hel del. Den här månaden har väder och lite annat ställt till det men förra månaden blev extremt bra med hela åttiotre och en halv timmes kastande. Det bör påpekas att det är ett rekord så tro inte att det ser ut så varje månad. 

Många kast blir det. Här på en mycket hård tavla

På den tiden hinns det med 32 653 kast. Men vem räknar? Hm, jo jag faktiskt. Det är inte så illa att jag räknar 1,2,3 och så vidare. Istället gör jag upp träningsschema där jag exempelvis kastare en "WB 90" som uppvärmning. Det är min egen lilla förkortning som står för 30 kast från 3 m följt av en tävlingsomgång Walk Back som ju är 60 kast på distanserna 3,4,5,6 och 7 meter. Därefter kan följa lite olika kombinationer bereoende på hur det känns för dagen. De dagar jag inte gjort upp en plan vill säga. Kastas det i skogen räknar jag omgångar. Allt plitas ned i telefonen och summeras i en träningsdagbok.

Den här tavlan räddade det mesta!

Poängkastning

Dessvärre tycker jag inte att det gjorts några direkta framsteg i år även om det inte är  helt sant. Men rent resultatmässigt har jag inte nått några extrema toppar så här långt. Vad gäller exempelvis precisionskastning har jag satt upp vissa mål och sedan får man se hur långt det räcker. Jag kan inte påverka hur andra kastar. 

Målsättningarna inför mästerskapen är

• 3 m rotation 100+ poäng
• 5 m rotation 90+ poäng
• 7 m rotation 70+ poäng

På tre meter ligger jag bra till på träning nota bene. Resultaten hamnar nästan alltid kring hundra poäng, 98-102 är vanligast. Tyvärr har jag aldrig satt en fullpoängare än. En dålig serie kan hamna kring 95 poäng och i enstaka fall lägre. 

Rotationskastning är lättare än no spin

Fem meter är en distans där jag är ojämn. Hyfsat bra resultat blandas med betydligt sämre. Femmor mixas med helmissar ibland. Det är lite oförklarligt då jag vet exakt hur jag vill kasta för att uppnå resultat. Där har jag några poäng kvar till målet och framförallt är det lägstanivån som måste förbättras.

Sju meter är fortfarande lite chansartat och den distans där jag faktiskt är sämre än förra året! Även här blandas riktigt bra träffar i bullseye med knivar som återfinns på marken. Det inte bara försämrar resultatet det gör även att självförtroendet sjunker. Det senare är hårdvaluta när man kastar kniv. Bäst hittills i år är blygsamma 66p. Det skrämmer ingen annan än mig själv sett ur tävlingssynpunkt. 

Acejet Stingers från 4 m distans

Målen för no spin är förstås något mer blygsamma. Helt enkelt för att det är en svårare teknik. Det är inte komplicerat att träffa en tavla eller ens ett mål på säg 30 cm. Det som är tuffare är "finprecision" där det handlar om centimeter. Motsvarande mål ser ut som följer

• 3 m no spin 90+ poäng
• 5 m no spin 80+ poäng
• 7 m no spin 65+ poäng

Det är rätt högt ställda mål då mitt PB från 3 m är 96 poäng. Men det brukar ändå hamna i de trakterna när jag slappnar av. Bäst i år är 95 p. Värre är det med både 5 och 7 m, avstånd där jag är väsentligt sämre än förra året på grund av tavelstrul i början av säsongen. Jag har en bra tavla nu men jag är inte ikapp än. Det får bli vad det blir helt enkelt. 

Walk Back

Av någon anledning är jag jämnare när jag går en runda Walk Back än när jag kastar enskilda distanser. Det gäller såväl rotationas- som no spin-kastning. Men de riktiga topparna lyser med sin frånvaro även här. Mitt personbästa är 258 p med snurrande knivar. Inför stundande tävlingar siktar jag mot spannet 230-250 p. Med mina nya knivar har jag redan efter två kastpass fått till 255 poäng som bäst. Jag trivs med dem. Men en är de inte riktigt inkastade. Eller snarare så är jag inte inkastad med dem. 

Mitt nya, inte så hemliga vapen, Spinning Butcher från WL Custom Blade 

För no spin är motsvarande siffror ett mål på 200+ poäng och hitills har jag presterat 195 poäng som bäst i år. Snittet är dessvärre lägre. Det positiva är att den siffran åstadkoms på senaste turen till träningsstället. Men det är svårare att kasta utan snurr som sagt och det kan i sammanhanget påpekas att 197 poäng räckte till guld i årets UKAT VM i Frankrike. 

Övriga grenar

Vad gäller exempelvis "games" som siluettkastning, Speed throwing och Mountain man etc så är det inget jag tränar på. Jag har vare sig tavlor, den sortens knivar eller yxor som jag tidigare påpekat. Därmed har jag heller inga förhoppningar på bra resultat. Det är roligt att ställa upp helt enkelt.

I längdkastning har jag inga högt ställda förhoppningar heller. Men i no spin vore det sympatiskt att komma över tio meter. Men det skall ställas i relation till att mitt PB är blygsamma 10,38 m från förra året och att jag för tillfället inte ens är säker på sju meter. Det känns med andra ord lite som att slå med tärning. Det kan blir bra men det kan även bli så att man kastar ut sig på ingångslängden. Det ligger i grenens natur å andra sidan. 

Rotationskastningen på längre avstånd är knepig även den. Jag brukar sätta kast från 9 m med relativ säkerhet på träning. Längre än så är ren bonus. Det bästa jag gjort är 13,40m. Det är väl ungefär hälften av vad de bästa i branchen kastar. Det ramlar in träffar med relativ frekvens från 11 m men längre än så är svårt för mig. Till saken hör kanske att jag kastar på ändträtavlor som är ungefär hälften av vad en tävlingstavla är i storlek. Så jag måste inte bara kasta långt, jag måste sikta också. 

Träning kontra tävling

Ett oomkullrunkeligt faktum är emellertid att träning inte är tävling. Något jag är mycket väl medveten om. Det gäller inte bara mig utan de allra flesta. 

För att bli bra i något, oavsett vad det gäller är det inte bara talang som måste till. Träning är en nödvändighet liksom förmågan att hålla sig frisk och skadefri för att kunna träna och i förlängningen närvara på tävlingar. Väl där gäller det att prestera när det verkligen gäller. Det är inte det lättaste som många vet. 

Men kan man inte ens göra bra ifrån sig när man kastar själv finns inte en chans att göra det när det skall tävlas heller!

Därför har jag mina mål jag strävar mot och sedan får jag se vad det faktiskt slutar och hur långt det räcker. 

/ J - i träningstagen

PS. Jag gillar att tala om att jag tränar, inte för att skryta utan för att röra om i grytan. Även i andra sporter är det nämligen så att det kan var tabu att tala om. Man skall ligga lågt och antyda att det endast är råtalang som är orsaken till eventuella framgångar och på amatörnivå skall träning mörkas. Ofta sägs det saker som "nä, jag har inte hunnit träna på grund av..." och sedan kan ni fylla i valfri orsak. Det gäller t ex cykling där jag tidigare varit aktiv. Men jag har även träffat på fenomenet i knivkastningskretsar.

Ett träningspass

- hur ett knivkastningspass kan se ut

Först vill jag påpeka att många pass inte alls "styrs upp" och då kastas det utan direkt mål eller mening förutom det uppenbara, att uppnå glädje. Vilket för övrigt är ett mål i sig. Till och med det främsta när jag tänker efter men ni förstår vad jag menar!

Sedan är det inte tråkigt att träna enligt en plan heller, bara lite annorlunda. Men det har blivit en vana för mig att räkna hur många kast det blir i vilket fall som helst. Mest för att det ger viss struktur som jag gillar. Det vara att jag kastar trettio kast från tre meter för att sedan upprepa detsamma från fyra och fem meter till exempel. Eller att jag byter teknik efter ett visst antal kast. Allt nedtecknas sedan i min "träningsdagbok". En annan vana jag har från många års träning i kampsport, cykel och i gym. 

Ett exempel på hur jag vet vad som kastats

Inledningvis börjar jag alltid med en uppvärmning. Jag hoppar dock inte runt och utför Ling-gymnastik. Istället mjukas nacke, axlar och handleder upp. Ofta sker det med några stillsamma kast direkt från fodral. Därefter påbörjas en mer omfattande uppvärmning med knivar. Det som dominerar för stunden är vad jag i mina anteckningar kallar "WB 90". I korthet innebär det "Walk Back" med nittio kast. De inledande 30 sker från tre meter för att komma igång helt enkelt. Det korta avståndet gör även att jag kvickt går fram och tillbaka till tavlan vilket gör att cirkulationen kommer igång i kroppen. Sedan följer motsvarande en tävlingsomgång i Walk Back. För den som inte är familjär med konceptet så innebär det fyra omgångar då man kastar tre knivar per distans på avstånden tre till sju meter. Det ger inalles sextio kast att addera till de inledande trettio vilket totalt blir nittio för uppvärmningsövningen som helhet.  

För mig är bättre att börja med tunga knivar för att sedan eventuellt växla till lättare sådana. Därför är mina Woodpecker från Pierre Cazoulat de jag använder mest då de väger in på stadiga 460 gram styck. Knivtypen ger också vid handen att det är rotationskastning som är aktuellt. 

Uppvärmningsknivar, efter att ha hivat iväg närmare ett halvt kilo nittio gånger blir man varm

Efter inledningen kan passen se lite olika ut beroende på vilket fokus som gäller för dagen samt vilken tid som finns till förfogande. Jag brukar ge passen ett tema. Är det ren grundteknik räknas inga resultat. Men det kan vara olika områden som är aktulla. Exempel på dylika kan vara

• Precisionsträning från tre, fem eller sju meter med både rotation och no-spin-teknik. Det kan ske genom ren "Bullseye-jakt" eller genom att kasta mot spelkort, kapsyler eller liknande. Allt för att träna upp siktet enligt konceptet "aim small, miss small".  

• Walk Back, innebär kastning på distanserna 3,4,5,6 och 7 meter antingen under tävlingslika former där man tar en distans i taget alternativt ett antal kast per distans för att träna på just det avståndet. 

• Långdistanskastning, försök att kasta så långt jag förmår med olika tekniker. 

• "Recensionskastning", får nog räknas som en egen kategori som innebär allehanda tekniker inklusive planerade missar (!) för att få underlag för bedömning av olika knivmodeller som det ämnas skrivas om. 

• Mindre vanliga kastsätt, vilket inkluderar de tekniker och fattningar jag inte använder lika ofta som rotation och no-spin. Dit räknas MH - Military Half-spin, IH - Instinctive Half-spin, Skanff-inspirerad "våg"-kastning, UH - underhandskast med ingen, en halv eller hel rotation, samt back-hand och "sido-kast"-versioner av grundteknikerna. Ytterligare ett moment som tillkommer är att försöka göra detsamma med min sämre hand, det vill säga vänster i mitt fall.  

• Udda applikationer, innbär saker som att skifta tekniker och ibland knivar mellan varje kast, kasta med vänster hand, vända sig och kasta, sitta ned och kasta, kasta i rörelse etc. 

Är det inte grundtekniksdag så brukar en eller flera omgångar kallat "Teknik" följa. Oftast kan det röra sig om en specifik distans som inte fungerar så bra som önskat. Då kastas fler knivar från den distansen helt enkelt. 

Om temat är Walk Back är det nu det tränas, innan jag blir för trött och okoncentrerad. I notationen blir det bara "WB" följt av vilken teknik som använts samt vilka knivar som är aktuella. "S" står för spin och Wp i det här fallet för Woodpecker som är knivarna. Nu kastas tre tävlingsomgångar i rad á 60 kast vilket förstås blir 180 kast. Resultaten nedtecknas efter hand. 

The Iron Mistress är en stor Bowie från franska Zitoon Knives som jag brukar använda när jag vill "lugna ned" kastningen

Efter ett tag brukar jag byta antingen knivar till ett annat set alternativt både knivar och kastsätt. Personligen har jag en tendens att börja begå slarvmissar efter ett tag. Något som till viss del kan motverkas av att det händer något nytt. Sedan ser ni att det står "Mellanakter". Dit räknas de kast som motsvarar "inkastning" på tävling, dvs sex kast innan varje nytt moment. Det kan även handla om att "varva ned" om jag känner att det går åt skogen. Numera blir det ofta en serie kast med en stor Bowiekniv* då den kräver att man tar det lugnt för att det skall fungera överhuvudtaget. 

Acejet Excalibur är ett exempel på knivar som kan användas med i princip vilken teknik som helst

När tröttheten börjar infinna sig är det dags för någon form av avrundning. De kan se mycket olika ut. Men antingen står det "mix" i träningsdagboken vilket i klartext betyder att jag använt en viss (allround) knivmodell till många olika tekniker och på flera avstånd. Eller så väljer jag att repetera något som gick sämre i början av passet men inte räkna poäng och dylikt som annars görs i både Walk back och precisionskastning. 

/ J - knivkastaren

* Mer konkret The Iron Mistress från Zitoon Knives. 

Det andra året

- en summering av kaståret 2022

Jag har förstått att så här i början av det nya året 2023 är det läge att blicka tillbaka på olika företeelser med ett lätt nostalgiskt anslag innan man djärvt tar itu med det nya. Det är helt enkelt årskrönikornas tid och så motvalls skall jag inte vara att jag inte gör ett försök till det jag också.

Inledningsvis vill jag påpeka att siffrorna blir lite överlappande från förra året då jag valt att från och med nu att jämställa "kastår" med kalenderår för enkelhets skull. Anledningen till att jag inte gjorde det från början var att jag började kasta kniv först i april det första året.

En ny bekantskap för kaståret 2022, The Iron Mistress från Zitoon Knives

Sammanfattningsvis kan konstateras att i år har intensiteten gått i vågor och saker som påverkat kastningen var förutom vädret exempelvis träning inför SM och deltagande i on line-tävlingen Aim Games K19 "The River". Den tävlingen avbröts dock pga av för arrangören olyckliga omständigheter då dennes fru tragiskt gick bort.

Aim Games "The River"

Sedan var senhösten/tidig vinter en mycket mild period här vilket möjliggjorde en del kastning. Därefter tog det emellertid tvärstopp då kung Bore tyvärr gjorde entré i stor stil och omöjliggjorde allt kastande under hela december. Detta trots att ett flertal nya knivar damp ned i den småländska granskogen. Jag avundas dem som har möjlighet att träna inomhus!

Med samma presentation som förra året blir siffrorna för 2023:

• 389 timmar, fördelade på 
• 161 träningspass, vilket resulterat i
• 153453 kast

I all enkelhet kan noteras att det är något mindre volymer jämfört med det första året. Men generellt beror det på att jag har längre till mitt nuvarande kastställe samt att kastningen sett lite annorlunda ut. Bland annat så innebär K19-kastningen att man bara använder en kniv och därtill filmas resultaten vilket ger färre kast per timma. Avståndet till min lilla kastarena gör i sin tur att det blir färre pass men att de i gengäld tenderar att bli något längre. 

Vad beträffar de personliga rekorden har flera av dem förbättrats och några ligger kvar på de gamla nivåerna av olika orsaker. En är att det helt enkelt inte kastats på dem. Men i de "tunga" disciplinerna  inklusive Walk back har det gjorts rejäla framsteg. I siffror ser det ut så här:

• Walk back (3-7m), rotation: 258 p
• Walk back (3-7m), no spin: 219 p

• Poäng, rotationskastning:
• 3 m: 104 p
• 5 m: 99 p
• 7 m: 80 p

• Poäng, no spin:
• 3 m: 96 p
• 5 m: 86 p
• 7 m: 70 p

• Längsta kast, rotation: 11 m
• Längsta kast, no spin: 10,38 m
  

Sedan resulterade den här träningen i ett för mig överraskande men mycket lyckat resultat på SM 2022, Jag lyckades bärga inte mindre än 8 (!) medaljer samt tre silverplaketter. I rotationskastning tog jag samtliga silver på distanserna 3 m, 5 m, 7 m samt Walk Back och i no spin tog jag samtliga guld varav det mest prestigefyllda "Walk Back" gör att jag kan titulera mig svensk mästare i grenen. 

Svensk mästare i no spin 2022

Så nu återstår att se vad 2023 kan tänkas bjuda på. När och hur säsongen inleds är mycket väderberoende kan sägas. Det är nämligen extremt jobbigt att kasta på djupfrysta tavlor och det går inte att kasta med någon reda i vare sig snö eller för mycket slask. Därför längtas det till vår och värme av flera skäl. Dels är jag generellt väldigt kastsugen och dels har jag en bunt nya knivar att testa. Recensioner av dem följer efter hand. 

De stora målen är i år är annars att försöka försvara titeln i de svenska mästerskapen samt om de ekonomiska resurserna räcker ta mig till VM i Frankrike. Det kommer att gå av stapeln i juni.

/ J - kastmaskin i vardande

Kastmånaden juli

Den här månadens knivkastande har helt klart färgats av det stundande SM som väntar runt hörnet. Årets SM i sportkastning går precis som förra året av stapeln i Arboga. För värdskapet står ASK eller Arboga sportkastningsklubb. 

Rent konkret har det påverkat min träning på så vis att jag fokuserat mer på de knivar jag tror mig komma att använda under evenemanget samt de discipliner som finns och som jag kommer att ställa upp i. 

De mest använda knivarna för tillfället, Pierre Cazoulat Woodpecker. Något som börjar synas på handtagen trots att de är bytta!

Det innebär att för rotationskastning är det Woodpecker från franska Pierre Cazoulat som är aktuella. Ett par rejäla knivar som främst är designade för Walk Back-disciplinen. För att det skall bli aktuellt att kasta i det formatet i årets SM krävs dock att man tillhör de tre bästa i precisionskastning från tre, fem och sju meter först. DET är inte det lättaste. Man måste således kvalificera sig. 

Samma villkor gäller för att få kasta Walk Back, No spin. Följaktligen är jag anmäld till samma grenar där. Det skall med andra ord kastas både rotation och utan rotation. För det senare ändamålet har jag valt att använda mig av en uppsättning Raven II från AceJet. Knivar som är såpass nya att jag inte hunnit recensera dem ännu!

Raven II från AceJet

Att knivarna är nya innebär emellertid att jag inte helt behärskar dem från alla distanser. Framförallt inte säkert från sju meter. Därför tränas det en hel del på just det. Det gäller för övrigt rotationskastningen också. Såpass mycket att jag märker det i ryggen för tillfället. Att hiva 460 g skrot sju meter om och om igen kräver sin tribut till slut. 

Raven II används för No spin-kastning

Men eftersom det fokuserats på tävlingskastning och inte minst på längre avstånd blev det väsentligt färre kast den här månaden än förra. Det tar helt enkelt längre tid när man skall gå mer och dessutom anteckna efter varje omgång. 

Sammantaget har det även den månaden kastats runt 40 timmar eller mer exakt 39 timmar. På den tiden hanns det med ca 11700 kast. Det blir cirka tre timmar mindre men hela 2100 kast färre än för juni. Min förhoppning är att kvaliteten varit något bättre men det får framtiden utvisa.  

Lite annan kastning hinns faktiskt med. Exempelvis snabbkastning från fodral och då använda jag Graf Knives B1 Classical Bowie. Både fodral och handtag är egentillverkade

Några personliga rekord har förbättrats under juni vilket kan vara ett tecken på det. Inga nya poängrekord med rotationskastning från 3m avstånd men väl mer konsekventa resultat kring 98-100p. En början är att kunna göra det på träning innan man kan upprepa det på tävling. Från fem och sju meter är resultaten än så länge mer blygsamma med 99 respektive 80 poäng som bäst. Poängserierna är dock inte lika jämna över tid från de distanserna. 

Däremot har Walk Back rekordet med samma teknik förbättrats till 258 p. Jag mycket glad över att jag spräckt 250-poängsvallen. För No spin är motsvarande siffra för närvarande 207 p. 

Fokuset på tävling avspeglas i vilka modeller det kastats med. De mest använda knivarna den här månaden är: 

1. Pierre Cazoulat Woodpecker: 5745
2. AceJet Raven II: 4194
3. AcJet Excalibur: 610
4. Graf Knives B1 Classical Bowie: 350
5. Throwingzone Scalpel: 287

/ J - kastar vidare

Kastmånaden juni

Det har varit en stormig månad. Då är det inte vädret jag har i åtanke eftersom det på den fronten mestadels varit ett massivt högtryck här liksom på många andra platser i Sverige. Däremot har det hänt mycket kring mig personligen och tyvärr har det varit mycket död på sistone för att uttrycka det frankt. Förutom min vän jag skrev om härförleden fick jag tyvärr ett närmast identiskt besked några dagar senare rörande en kollega som jag känt i något år och pratat med dagligen. Även han har gått bort och är saknad. 

Men känslostormar måste hanteras och ett av de sätt jag gör det på är att försöka ägna mig åt vardagliga saker som jag skulle gjort ändå. I det ingår bland annat att kasta kniv, särskilt som de repetetiva rörelserna och utomhusvistelsen har en terapeutisk verkan på mig. 

Därmed har det blivit lite kastande även den här månaden även om siffrorna inte på något vis är extrema. Särskilt inte som ryggskottet som var aktuellt även förra månaden dröjer sig kvar och visar sitt fula tryne med jämna mellanrum. Tack och lov rör det sig dock i rätt riktning. 

Även den här månaden är det mina Woodpeckers från Pierre Cazoulat som är de mest använda knivarna. Här i en tavla som börjar bli sliten och då är det den bättre av två

Den här månaden kastades det i tid 42 timmar och det hanns med i runda slängar 14100 under den tiden. Tiden råkar vara nästan identiskt med förra månaden lustigt nog. 

Den här måltavlan sjöng på sista versen. Det bör påpekas att den redan är vänd varpå delen där knivarna sitter är så tunn att den fjädrar och Bullseye efterhand har flyttats ned för att inte hamna hålet. 

Kvoten av kast per tidsenhet är inte så hög numera då jag dels kastat en del Walk Back vilket inkluderar skrivande mellan kastomgångarna samt lite längre distanser vilket helt enkelt inbjuder till att gå mer varpå färre kast hinns med. Sedan är kvalitet att föredra över kvantitet för det mesta. Även om vissa moment helt enkelt måste nötas in. 

Dags att bättra på träffytan!

En ny björkskiva som legat och dragit ett par timmar i sjön får påbörja sin karriär som mål

Särskilt viktigt har nötandet blivit då jag av någon anledning gått bakåt vad gäller utveckling av vissa tekniker och distanser. Något slags hjärnmos som gör att t ex kast från sju meter inte fungerat överhuvudtaget på några dagar. Hoppas det är en fas av mer övergående karaktär. 

Mest nyttjade är även den här månaden mina Woodpeckers från franska Pierre Cazolat. Det beror på att det är mina huvudsakliga knivar för Walk Back rotationskastning. Sedan följer Patriot Daggers från WL Custom Blade och Excalibur och Stinger från Acejet. Stinger är fortfarande mina främsta knivar för "No Spin" eftersom det var mina första knivar inriktade mot den genren och därmed de jag behärskar bäst. Excalibur är mycket allround och därför kan användas att leka med när man exempelvis vill variera tekniker och avstånd. 

• Pierre Cazoulat Woodpecker: 4934 
• Acjejet Excalibur: 1490 
• WL Custom Blade Patriot Dagger: 1219 
• Acejet Stinger: 1170 
• Acejet Guillotine: 700 
• Graf Knives T1 Personal: 605 
• Throwingzone Scalpel: 550 

Utöver de här knivarna har det kastats mindre volymer med t ex Graf Knives T5 Juggle, B1 Classical Bowie och T2 Bowie, Spyderco Throwers L, Wulflund Vengeance och Biting Metal Bug Osetr TZ.

/ J - kastomanen

Kastmånaden maj

Det är dags att summera maj månad ur knivkastningsynpunkt. En något snäv inriktning på en bloggtext kan tyckas då andra skriver krönikor om världens tillstånd inkluderande flyktingsituationen, kriget i Europa, brexits konsekvenser samt att klimatet är åt helvete och att "alla politiker är dumma".  

De stora frågorna tänker jag intensivt på ett stund i taget sedan släpper jag dem. Annars blir jag tokig tror jag! Låt oss fly in i våra intressen en stund för att finna ro och återfå sinnesfrid och därmed kraft att hantera resten.  

Men det här märkligt att det alltid är något som skall hamna i vägen för planeringen. Förra gången jag skrev något på temat var det Covid och den här gången är det ett ryggskott. Det inte bara hindrade kastandet periodvis utan gjorde även att jag inte kunde cykla i den usträckning jag hoppats på. 

Mina mest använda knivar under maj, Pierre Cazoulat Woodpecker

Trots detta blev det en del knivkastande. En stadig arbetsvecka tillbringades på min kastbana eller 40 timmar och 20 min för att vara exakt. Eller ja, egentligen är det mer då jag inte räknar in vissa moment. Under den tiden hann jag i vilket fall som helst hiva iväg järnskrot 16985 gånger.

Kring sjutton tusen kast kan låta mycket eller lite beroende på referensramar. Men i mitt fall är det inte särskilt mycket men det förklaras delvis att det varit fokus på Walk Back vilket dels tar längre tid eftersom man måste gå mer samt att jag antecknar resultaten. Det momentet tar sin lilla tid det också. Men mest beror det på anledningen jag nämnde inledningsvis. Den har nämligen bidragit till att jag inte kunnat kasta som jag vill ens när jag varit på banan. 

Även de här knivarna från Acejet motioneras flitigt

Den absoluta majoriteten är kastade med Woodpecker från Pierre Cazoulat. De är mitt förstaval för rotationskastning i disciplinen Walk back men är även de knivar jag värmer upp* med vilket resulterat i 6402 kast. Sedan har mina nya Throwingzone Scalpel fått kring 1700 kast. Att de inte nyttjats mer beror på att de var inte aktuella förrän i mitten av månaden. Något mer tid har Acejet Excalibur fått med ytterligare något hundratal kast, 1798 stycken. Mest för att de är så flexibla och kan användas till nästan alla typer av kastning, Military half spin, No spin, rotationskastning och både under och överhandskast. Ytterligare ett snäpp upp hittas två andra modeller från Acejet, Guillotine med strax över tvåtusen kast och Stinger med 2100 kast. De är fortfarande  mina "nummer ett" när det kommer till No spin även om både giljotinerna och skalpellerna snabbt har blivit ett hot mot dem. Något mindre blir det med WL Custom Blade Patriot Spinner. De använder jag mest för precisionskast från 3m. Sedan har det kastats spridda skurar med andra modeller också från stund till annan. 

De här nykomlingarna från Throwingzone arbetar sig in i statistiken de också. Modellen kallas Scalpel

Nu är snart sommaren här och med gårdagens väder kunde man tro att det nästan inträffat. Men bara nästan. Idag är det gråmulet och en svalare. Men frågan är om det inte kan bli några kast ändå. I så fall stämmer inte siffrorna ovan. Det är nackdelen med att summera något i förtid. Det kanske gäller världens tillstånd också? Jag hoppas det i alla fall. 

/ J - återfallskastaren

* Woodpeckers är även de tyngsta knivar jag äger vilket gör dem lämpliga för ändamålet. Vikten är ca 460 g. 

Kastmånaden mars

Hade det inte varit för ett lika ovälkommet som oväntat inslag av Covid den här månaden hade mars blivit grymt bra ur kastsynpunkt. Vädret har nämligen varit exceptionellt för årstiden i de trakterna av Sverige där jag huserar. Det vill säga mitt i hjärtat av Småland. Sol varje dag med få undantag. 

Trots sjukdomsavbrottet på någon vecka har det likt förbaskat kastats en hel del kniv. Eftersom jag för någon form av träningsdagbok har jag tämligen bra koll på hur det går. Det är ett arv från den tid då jag tränade andra saker, läs kampsport och cykel. 

Jag tycker om att ha ordning på vad jag skall göra och gillar att se hur staplar växer och statistik utvecklar sig. I det här fallet noteras förutom tid även hur många kast som görs, med vilken teknik, vilka knivar som används och från vilka distanser. Handlar det om poängkastning eller annan precisionskastning räknas även resultat även om det inte är ett moment som återkommer varje träningspass.

Min nuvarande uppställning inkluderar två ställningar med tavlor

Träningsdagboken ger vid  handen att det kastats över 54 timmar under mars månad. På den tiden hanns det med 23865 kast så här långt. Och sen hinns det förstås med några i eftermiddag också. Det är rätt många kast inser jag. Det är även förklaringen till att tavlorna går åt i rask takt. Ett jäkla dilemma det där. 

Sedan inser jag att jag skulle bli betydligt bättre om jag koncentrerade mig på en sak, exempelvis walk back och rotationskastning med ett specifikt set utvalda knivar. Men nu råkar jag gilla alla typer av knivar, tekniker och distanser. Därför fortsätter jag att pröva och mixa allt. Dessutom recenserar jag ju knivar och det vore rätt svårt om jag begränsade mig till en typ eller modell. Sen kan tilläggas att tidigare då jag endast kunde kasta i trädgården blev det enbart på distanserna tre och fyra meter eftersom utrymmet inte tillåter mer. Nu får den lilla täppan vara ifred. Knivkastning går hårt åt omgivningarna.  

Några av de knivar det kastas mest med, Woodpecker från Pierre Cazoulat, Bug Osetr TZ från Biting Metal samt Werners Patriot Dagger från WL Custom Blade

Men trots att jag kastar med flera olika knivset har jag mina favoriter. För tillfället är det huvudsakligen Pierre Cazoulats Woodpeckers som gäller för Walk back rotation. Sedan velar jag lite mellan dem och WL Custom Blade Patriot Dagger för 3 m precision, rotationskastning. De knivarna är också förbaskat träffsäkra helt enkelt. Werner Lengmüller vet vad han gör. 

När det gäller samma discipliner fast för no spin är jag lite mer kluven. Dels vad beträffar mina preferenser men även beroende på att reglerna för hur knivarna i den disciplinen skall se ut nyligen ändrats från Eurothrowers sida. Ändringen kräver troligen att knivar av typen Acejet Stinger och Wulflund Vengeance måste modifieras en smula för att kunna användas. 

Annars drar jag mer åt "Osetr-hållet" i vilket fall som helst och där gäller för närvarande mina Biting Metal Bug Osetr TZ. Men de har den egenheten att de kräver mycket god teknik för att sätta sig. Den minsta snedträff och de faller till marken. De är med andra ord inte särskilt förlåtande och under tävling vill man gärna ha knivar som sätter sig lätt för att inte mista poäng i onödan. 

Classic Bowie från Graf Knives med egentillverkade handtag och fodral 

Sedan använder jag mig främst av Graf Knives B1 Classical Bowie när jag kastar med drag från fodral, "snabbdrag". När det är dags för "mixkastning" det vill säga när stilar (no spin, half spin- military och instinctive samt rotational) och tekniker (push, slide), sätt (underhand, överhand, sidokast, back hand) blandas och dessutom på olika distanser. Då är det ofta Acejet Excalibur eller Stinger som gäller. Du kan nämligen kasta pilformade knivar med rotation men svårligen Bowie-inspirerade knivar med no spin. 

Om tavlorna hinner tina i solen efter nattens bitande minusgrader så blir det fokus på tre moment idag. Den första är Walk back, jag behöver verkligen bli säkrare på framförallt sju meter vilket är den längsta distansen. Därefter blir det precisionskastning från 3 m. Båda är tävlingsdiscipliner och här blir det rotationskastning. Avslutningsvis blir det en del no spin. Även här behöver säkerheten på framförallt de längre distanserna ökas. 

/ J - kastomanen

#knivesandbikes #knivigtvarre