Review Brisa Kwaiken 90

  

- When Finland meets Japan

When the Brisa Kwaiken 90 was first presented here on the blog, I wrote that it is a knife I should not appreciate. It still applies. But just as clearly, what at first was only aloofly charming has grown into a strong liking. Part of that may be related to the fact that I have a lot of knives and like something that stands out from the crowd.

Brisa Kwaiken 90

The Kwaiken 90 is a knife that is in many ways an odd creation. Or really only on one but very significant level and that is that it is a combination of a traditional Scandinavian knife and Japanese aesthetics. It's not the most common combination!

"Kwaiken" or as it can also be transcribed from Japanese "kaiken" is a fairly traditional type of knife characterized by what in English is called "swayback". This means that the entire back side of the knife is made up of a concave line. It thus bends in the "wrong" direction compared to most others, albeit rather weakly in this case.

The aesthetics are then crowned with a tanto tip and two pieces of Micarta that make up the handle. That's all. As I wrote in the presentation, these features should have disqualified the knife in my eyes but they didn't and I intend to explain why.

Kwaiken, a mix of Finnish and Japanese aesthetics

Blade

The blade shape and especially the tip are the very point of this knife. It's like everyone can see a "tanto". A word that is unfortunately somewhat misunderstood. Actually, it just means knife/dagger and has nothing to do with the shape of the tip. A "Japanese" tanto is more often softer in shape and this has come to be called an "American tanto" which is actually incorrect as well. This angular variant with a second point where the edges meet was popularized by the Cold Steel brand but they were by no means the ones who invented it. This type of tip is also found on older Japanese knives and swords from time to time.

But we can agree that this is what is commonly referred to as a tanto these days. In addition, a very pronounced one. It is underlined by a thickness of the blade of a whopping 4 mm. Namely, it must be set in relation to a blade length of 90 mm. The height is 22 mm.

At your service, 90 mm Scandinavian ground M390 steel

What makes the form drastic is the grind itself. As it is a genuine Scandi, which means a low saber grind with only one edge, the transition to the point is very distinct.

It is also very well made. It is a must with this type of edge as the smallest mistake is very visible. But it gives a factory edge that is really good.

Something else that is good is the labeling. Brisa's logo along with "M390" is found on one side of the blade. It is otherwise completely sterile. It also means that the finish of the blade, which is a glossy satin, is clearly visible. As I said, the steel is M390, which is a very exclusive knife steel, although it is usually found in folding knives. The reason may be that it certainly takes an extreme sharpness and holds it very well, but in order to do so it must be hardened quite high on the Rockwell scale, so it is not as impact resistant as some other steels. In other words, it is not something you find in knives intended for chopping. But with a nine-centimeter blade, this does not apply to this knife. Another good feature is that it is fairly resistant to rust.

And not terribly to sharpen, but it is a hard material and takes time. Resharpening this knife will not be fun, I suspect. Trying to maintain a consistent "scandi grind" from four millimeters thick stock with this steel becomes a challenge. Therefore, I strongly recommend not letting the knife become completely dull but maintaining the edge frequently.

The blade is 4 mm thick and has a very strong tip

For me, this is primarily an "EDC" knife or an everyday, general-purpose knife. But given the blade's geometry, it's no wonder it excels in some areas and is, to put it mildly, not the best in others.

More concretely, it means that the pronounced edge behaves exactly as well as such things usually do. If you approach everyday tasks such as killing cardboard or threatening tape to life, it is excellent. The same applies to cutting things where you don't need deep, slicing cuts such as cutting tamp and rope or cable ties and the like. After all, the edge is very sharp. The same is noticeable if you cut into an onion or pepper. It goes relatively well under the circumstances. Again, it is work where the edge is in focus. But if you try to approach apples or carrots, for instance, you have a rather expensive wedge in your hand. The Kwaiken cracks fruit, it does not cut them. In addition, the secondary tip tends to cut into the underlay, in this case, the cutting board.

But in return, that is not what it is intended for. Instead, the absolute strength of the knife is found in cutting wood. The edge does not gnaw a little providently at the material, it literally bites large chunks out of it. It looks like an aggressive beaver on the move after carving for a while. This is a Scandinavian knife in disguise, believe nothing else. In addition, the tip can be used as a chisel if required. The Kwaiken 90 is thoroughly sympathetic in these situations. 

Handle

A handle doesn't get much simpler than this. The full tang has got two slabs of Micarta attached to it with two screws. The sides themselves are beveled a little towards the edges but are otherwise completely flat. The end and the front part of the handle mirror each other and of course follow the contours of the slightly curved back. Two T8 screws per side have been used to fasten the sides. 

The handle has a lanyard hole that accommodates a leather strap or paracord depending on which style you prefer.

The sides are screwed in place and can therefore both be dismantled and replaced if necessary

On Brisa's part, the tang itself has been allowed to rise half a millimeter or so above the rest of the handle. It's not something that's done by mistake as it's done consistently around the entire sides of the handle. For my part, I would have liked them to be completely smooth. It rounds off the handle slightly but not enough to make much of a difference. It may be worth pointing out that there are also no additional spacers, but the sides of the handle are close to the steel.

The material in this version is "Ivory-Micarta", a micarta that mimics the appearance of ivory. We will see how this one will look over time but I have other knives in similar materials and they are mostly white when new and then turn yellow over time, just like their predecessor. If you don't want to see that patina develop, the knife is also available in black/ebony Micarta.

The handle slabs are made of ivory micarta

Anyone who has handled a Finnish Puukko or other traditional Scandinavian knife will recognize the feel of this handle. Certainly somewhat more angular but basically just as functional. This means that any grip you can think of works with the Kwaiken 90. Both saber grips and hammer grips feel good. The latter is especially useful as the edge is drawn close to the handle and the Scandi-grind cuts well in e.g. wood.

The length is 98 mm if you measure from the rear tip to the front parts of the micarta slabs. The thickness of the handle is 12 mm and the height is 23 mm.

The Kwaiken 90 has a simple but well-functioning handle

The completely smooth sides with no recesses for fingers and similar grip-enhancing measures give you great freedom in how you choose to position your hand. But that freedom comes with a price, of course. You should only be a seasoned knife user. There are no finger guards or similar. I've read some posts that think it's problematic, but I personally consider it a non-problem. The user just needs to be careful, and you should always be careful with a sharp knife in your hand.

Sheath

The sheath that comes with the Brisa Kwaiken 90 is simple but well-sewn. The leather is good quality and so is the stitching.

This sheath is of the simplest type, which matches the design language of the knife and means that a piece of leather is folded around the knife and sewn along the end. The seam is then reinforced with two rivets, one at each end. It is also simple in that there is no inlay and you, therefore, have to be careful how you insert the knife so as not to cut it. The easiest way is to place the tip in the middle of the opening and then let the back of the blade slide against the leather. That way, no problems arise. Otherwise, you risk cutting your sheath.  

Simple construction and strong stitching. I don't use this belt loop often, I prefer to carry the knife loosely in a jacket pocket or bag

There is nothing holding the knife in the sheath except friction. However, it is sufficient to keep the knife from falling out unless you turn the case upside down and shake it hard, then you will drop the knife. This is not a "tactical sheath" but intended for less demanding use.

The sheath has a large but very simple sewn-on belt loop. It accommodates belts up to 70 mm wide. Because it is designed the way it is, the Kwaiken sits very high on a belt. This makes it difficult to use if, for example, you have a backpack with a belt. But I have to admit that I usually carry the knife loosely in a larger jacket pocket or lying in my bag. 

Conclusion

I probably don't think that the Brisa Kwaiken 90 is a knife "for everyone". By that I mean the design is a bit too purely specific for that. The hunter probably doesn't want it both because the handle is too angular but above all because the tip is, especially as there are two! The same thing would probably be said by those who feel like crafting or otherwise working with wood, even though this knife is very good if not perfect for that area. But it is actually possible to use it as an outdoor knife without it causing problems. But for the "hardcore" outdoor enthusiast, there are many other models that may be more suitable in Brisa's range. Angular tanto tips have their limitations.

The basic problem is that this is not the most practical of knife types. Or it depends on the meaning attached to that word. One of the basic ideas of a kaiken is actually that it should be a self-defense knife. A dagger/knife that at the time complemented swords and could be used by e.g. samurai as an absolute last resort or in spaces where it was too cramped to swing a sword.

With the Kwaiken 90, Brisa has thus renounced some practical aspects in favor of aesthetics and that is something I really appreciate. A statement that may need an explanation. By that, I just mean that our Finnish friends are experts in extremely robust and practical knives. Just look at the Nessmuk 125 that I previously reviewed or their successful Trapper model that comes in several designs alongside traditional puukkos and similar types of knives. Their entire catalog oozes tradition and utility knives a long way. Therefore, this is a breath of fresh air.

With the Kwaiken 90, Brisa has created a solid fixed-blade knife for EDC use

A review on Brisa's website, however, goes one step further and calls this an "expensive box opener" as the person concerned claims that the knife is completely unusable because it lacks finger protection. As a Swede who grew up with a Mora No 1 in my fist, I don't understand the argument at all. If you don't stab with a knife, there is no problem. And if you want to stick the tip into something, you put the handle inside your hand in this case and it still works fine. But of course, if you know that you want to chop the knife in metal in true "Forge in Fire" fashion, you should not buy this knife. But maybe it's obvious to most people?

The same if you know you don't appreciate patina. Ivory micarta is a material that ages and changes appearance over time. If you know that you don't like that feature, you should instead look at this knife with black Micarta. Or as a loose blade, as Brisa as usual offers that option also for those who want to put their own stamp on the knife.

However, the fact is that what the Kwaiken cuts most efficiently is wood, like a real Finnish Puukko

 should

What the Kwaiken boasts, however, is a knife with an appearance that is as unique as it is striking. It is also small enough to use as an "EDC knife" as long as you are not in an office environment, of course. It is also a very well-built but simply constructed knife with exclusive materials.

Specification:

Total Length: 85 mm
Blade Length: 90  mm
Blade Thickness: 4 mm
Steel: M390
Weight: 105 g 
Handle: Ivory Micarta
Sheath: Leather

Produced by Brisa Ltd, made in Finland


/ J - likes fusion

Recension Brisa Kwaiken 90

 

- När Finland möter Japan

När Brisa Kwaiken 90 först presenterades här på bloggen skrev jag att det är en kniv jag inte borde uppskatta. Det gäller fortfarande. Men lika tydligt är det som från början bara vara avigt charmigt växt till starkt gillande. En del av det kan hänga ihop med att jag har många knivar och gillar något som sticker ut från mängden. 

Brisa Kwaiken 90

Kwaiken 90 är en kniv som på många vis är en udda skapelse. Eller egentligen bara på ett men mycket betydelsefullt plan och det är att det är en kombination av en skandinavisk brukskniv av traditionellt snitt och japansk estetik. Det tillhör inte vanligheterna! 

"Kwaiken" eller som det också kan transkriberas från japanska "kaiken" är en tämligen traditionell knivtyp som utmärks av vad som på engelska kallas "swayback". Det innebär att hela ryggsidan av kniven utgörs av av en konkav linje. Den böjer sig således åt "fel" håll jämfört med de flesta andra om än tämligen svagt i det här fallet.  

Estetiken kröns sedan med en tantospets och två bitar Micarta som utgör handtaget. Det var det hela. Som jag skrev i presentationen borde de här egenskaperna ha diskvalificerat kniven i mina ögon men det gjorde det inte och jag ämnar förklara varför. 

Kwaiken, en mix av finländsk och japansk estetik

Blad

Bladformen och framförallt spetsen är själva poängen med den här kniven. Det är som alla kan se en "tanto". Ett ord som dessvärre är aningen missförstått. Egentligen betyder det bara kniv/dolk och har inget med formen på spetsen att göra. En "japansk" tanto är oftare mjukare i formen varpå det här har kommit att kallas en "amerikansk tanto" vilket egentligen är felaktigt det också. Den här kantiga varianten med en sekundärspets där eggarna möts populariserades av märket Cold Steel men det var ingalunda de som uppfann den. Även den här typen av spetsar hittas på äldre japanska knivar och svärd från stund till annan. 

Men vi kan enas om att det här är vad som vanligen refereras till som en tanto nuförtiden. Därtill en mycket uttalad sådan. Det understrycks av en tjocklek på bladet på hela 4 mm. Det skall nämligen ställas i relation till en bladlängd på 90 mm. Höjden uppgår till 22 mm. 

Till förfogande står 90 mm skandinaviskt slipat M390-stål

Det som gör formen drastisk är själva slipningen. I och med att det är en äkta skandinavisk slipning vilket innebär en låg sabelslipning med endast en egg blir övergången till spetsen mycket distinkt. 

Den är också mycket välgjord. Det är dessutom ett måste med den här typen av egg då minsta lilla misstag syns mycket väl. Men det ger en fabriksegg som är riktigt bra. 

Något annat som är bra är märkningen. Brisas logga jämte "M390" hittas på en sida av bladet. I övrigt är det helt sterilt. Det gör även att finishen på bladet som är en blank satin framträder väl. Stålet är som sagt M390 vilket är ett mycket exklusivt knivstål även om det oftast hittas i fällknivar. Orsaken kan vara att det förvisso tar en extrem skärpa och håller den mycket väl men för att göra det skall det härdas tämligen hårt varpå det inte blir lika slagtåligt som en del andra stål. Det är med andra ord inget du hittar i knivar avsedda för att hugga med. Men med nio centimeter blad gäller det inte den här kniven. En annan god egenskap är att det är tämligen rosttrögt. 

Och inte överjävligt att slipa men det är hårt och tar tid. Att slipa om den här kniven blir inte roligt misstänker jag. Att försöka bibehålla en konsekvent "scandigrind" från fyra millimeters tjocklek i det här stålet blir en utmaning. Därför rekommdenderar jag starkt att inte låta kniven bli helt slö utan underhålla eggen frekvent. 

Bladet är 4 mm tjockt och har en mycket stark spets

För mig är det här främst en "EDC-kniv" eller en vardagskniv för allmänt bruk. Men givet bladets geometri är det inte konstigt att den briljerar på vissa områden och är, försiktigt uttryckt, inte bäst på andra. 

Mer konkret innebär det att den utpräglade eggen uppträder exakt som bra sådana plägar göra. Närmar du dig vardagssysslor som att avliva kartong eller hota tejp till livet så är den utmärkt. Detsamma gäller att kapa saker där du inte behöver djupa genomgående skär som tamp och rep eller buntband och liknande. Eggen är trots allt mycket vass. Detsamma märks om man skär i en lök eller paprika. Det går efter omständigheterna relativt väl. Återigen är det uppgifter där eggen är i fokus. Men försöker du närma dig äpplen eller morötter har du en tämligen dyr kil i handen. Kwaiken spräcker frukt, den skär dem inte. Dessutom tenderar sekundärspetsen att skära ned i underlaget, i det här fallet skärbrädan. 

Men i gengäld är det inte det den är tänkt för. Istället hittas knivens absoluta styrka i att skära trä. Eggen gnager inte lite försynt på materialet den formligen biter stora bitar ur det. Det ser ut som en aggressiv bäver varig i farten när man täljt en stund. Det här är en förklädd skandinav, tro inget annat. Dessutom kan spetsen användas som en mejsel om så tarvas. Kwaiken 90 är genomsympatisk i de här situationerna. 

Handtag

Mycket enklare än så här blir inte ett handtag. Den genomgående tången har fått sig två sidor av Micarta som skruvats på plats. Själva sidorna är fasade lite lätt mot kanterna till men är i övrigt helt platta. Avslutet och framdelen på handtaget speglar varandra och följer förstås konturerna på den svagt svängda ryggen. Till att fästa sidorna har man använt sig av två T8 skruvar per sida. Handtaget har också försetts med ett fånglinehål som rymmer såväl en lädersnodd som en fallskärmslina beroende på vilken stil du föredrar. 

Sidorn är skruvade på plats och kan därför både demonteras och ersättas om så behövs

Man har från Brisas sida låtit själva tången höja sig någon halv millimeter eller så över resten av handtaget. Det är inget som är gjort av misstag då det är konsekvent utfört runt hela skollorna. För min del hade de gärna fått vara helt släta. Det rundar av handtaget något men inte tillräckligt för att göra någon större skillnad. Det kan vara värt att påpeka att det heller inte finns några ytterligare mellanlägg utan handtagssidorna ligger dikt an mot stålet. 

Materialet i det här utförandet är "Ivory-Micarta", en micarta som härmar hur elfenben uppträder. Vi får se hur den här kommer att se ut över tid men jag har andra knivar i liknande material och de är närmast vita när de är nya för att sedan gulna med tiden, precis som sin förlaga. Vill man inte se den utvecklingen finns kniven även i svart/ebenholts-Micarta. 

Sidorna är gjorda av elfenbens-Micarta

Alla som har hanterat en finsk Puukko eller annan traditionell skandinavisk kniv känner igen känslan i det här handtaget. Förvisso något kantigare men i grund och botten lika funktionellt. Det innebär att alla grepp du kan komma på fungerar med Kwaiken 90. Såväl sabelgrepp som hammargrepp känns bra. Det sistnämnda är extra användbart då eggen är dragen nära handtaget och den skandinaviska slipningen biter bra i t ex trä. 

Längden uppgår till 98 mm om man mäter från den bakre spetsen till de främsta delarna av skollorna. Tjockleken är 12 mm och höjden 23 mm. 

Kwaiken 90 har ett enkelt men väl fungerande handtag

De helt släta sidorna utan tillstymmelse till urtag för fingrar och liknande greppförstärkande åtgärder ger stor frihet i hur du väljer att placera din hand. Men den friheten kommer förstås med ett pris. Du bör bara van knivbrukare. Det finns inga fingerskydd eller liknande. Jag har läst något inlägg som tycker det är problematiskt men själv anser jag det vara ett ickeproblem. Användaren behöver bara vara aktsam och det skall man ändå vara med en vass kniv i handen. 

Fodral

Fodralet som följer med Brisa Kwaiken 90 är enkelt men välsytt. Lädret är god kvalitet och det är sömnaden också. 

Varianten av fodral är av enklaste slag vilket matchar knivens formspråk och innebär att en bit läder vikts runt kniven och sytts längs med änden. Sömmen är sedan förstärkt med två nitar, en i varje ände. Det är även enkelt såtillvida att det inte finns något ilägg i fodralet varpå du måste vara noga med hur du för in kniven för att inte skära sönder det. Enklast är att placera spetsen i mitten av öppningen för att sedan låta ryggsidan av bladet glida mot lädret. På så vis uppstår inga problem. 

Enkel konstruktion och kraftig söm. Bältesöglan använder jag inte ofta utan föredrar att bära kniven löst i en jackficka eller väska

Det finns inget som håller kvar kniven i fodralet förutom friktion. Den är dock tillräcklig för att kniven inte skall falla ur såvida du inte vänder fodralet upp och ned och skakar hårt, då kommer du att tappa kniven. Det här är inget "commandofodral" utan avsett för mindre krävande bruk. 

Fodralet har försett med en rejält stor men mycket enkel påsydd bälteshälla. Den rymmer bälten med ända upp till 70 mm bredd. Eftersom den är utformad som den är sitter Kwaiken mycket högt på ett bälte. Det gör den svår att använda om du exempelvis har en ryggsäck med avbärarbälte. Men jag måste erkänna att jag oftast bär kniven löst i en större jackficka eller liggande i min väska. 

Slutsats

Jag tror nog inte att Brisa Kwaiken 90 är en kniv "för alla". Med det avser jag att designen är lite för renodlat specifik för det. Jägaren vill nog inte ha den både för att handtaget är för kantigt men framförallt för att spetsen är det, särskilt som det finns två! Samma sak säger nog den som känner för att slöjda eller på annat vis jobba i trä även om den här kniven är mycket bra om än inte perfekt för det området. Men det går faktiskt använda den som friluftskniv utan att den ställer till problem. Men för "hardcore"-friluftsentusiasten finns många andra modeller som kanske är mer lämpade i Brisas utbud. Kantiga tantospetsar har sina begränsningar. 

Grundproblemet är nämligen att det här inte tillhör den mest praktiska av knivtyper. Eller det beror på vilken betydelse som läggs i det ordet. En av grundidéerna med en kaiken är faktiskt att det skall vara en självförsvarskniv. En dolk/kniv som på den tiden det begav sig kompletterade svärden och kunde användas av t ex samurajer som en absolut sista utväg eller i utrymmen där det var för trångt för att svinga ett svärd.

Med Kwaiken 90 har Brisa därmed gjort avkall på några praktiska aspekter till förmån för estetik och det är något jag verkligen uppskattar. Ett uttalande som måhända tarvar en förklaring. Med det menar jag bara att våra finska vänner är experter på synnerligen robusta och praktiska knivar. Se bara på Nessmuk 125 som jag tidigare recenserat eller deras framgångsrika modell Trapper som finns i flera utföranden vid sidan av traditionella puukkos och liknande typer av knivar. Hela deras katalog osar tradition och bruksknivar lång väg. Därför är det här en frisk fläkt. 

Med Kwaiken 90 har Brisa åstadkommit en stabil fastbladad kniv för EDC-bruk

En recension på Brisas hemsida går dock ett steg längre och kallar det här för en "expensive box opener" då vederbörande hävdar att kniven är helt oanvändbar för att den saknar fingerskydd. Som svensk och uppväxt med en Mora No 1 i näven förstår jag inte argumentet alls. Om du inte hugger med en kniv föreligger inga problem. Och om du vill sticka spetsen i något placerar du handtaget inuti handen i det här fallet och det går bra ändå. Men visst, vet du med dig att du vill hugga kniven i metall på sant "Forge in Fire"-vis skall du inte köpa den här kniven. Men det kanske är uppenbart för de flesta?

Detsamma om du vet med dig att du inte uppskattar patina. Elfbenbensmicarta är ett material som åldras och ändrar utseende över tid. Vet du med dig att du inte gillar den egenskapen skall du istället titta på den här kniven med utförande i svart Micarta. Eller som löst blad då Brisa som vanligt erbjuder det alternativet också för den som vill sätta sin egen prägel på kniven. 

Faktum är emellertid att det som Kwaiken skär effektivast i är trä, som en äkta Puukko

Vad Kwaiken däremot ståtar med är en kniv med ett lika unikt som slående utseende. Den är dessutom liten nog att använda som "EDC-kniv" så länge du inte befinner dig i kontorsmiljö förstås. Det är därtill en mycket välbyggd men enkelt konstruerad kniv i exklusiva material. 

Specifikation:

Totallängd: 85 mm
Bladlängd: 90  mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: M390
Vikt: 105 g 
Handtag: Elfenbens-Micarta
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - gillar fusion

New Knife - Brisa Kwaiken 90

The other day I reviewed a knife that managed to charm me even though it really shouldn't be to my taste at all on several levels.* The same conditions apply to this knife. 

Firstly, it has something that is quite obvious to those who know their knives. A huge and obvious tanto tip. Something that actually defines the entire knife. It is also reflected in the name, as the Kwaiken is a Japanese-inspired knife. The full name is Brisa Kwaiken 90. Brisa Ltd has a habit of including blade length in the names of their knives. Very educational so now you know roughly how big it is!

Brisa Knives Ltd Kwaiken 90

In addition to the distinctive tip, the entire knife has a slight curvature in the "wrong" direction. A bit in the same way as a Swayback** among folding knives. A look I don't really appreciate. Well, and then the blade is very thick too. A full four millimeters must be set in relation to both the length and the fact that the blade has been given a Scandigrind, which means that the steel remains thick all the way to the tip.

Despite the uphill climb, I fell head over heels for the knife already in pictures. A slightly crazy idea, a Kwaiken-inspired knife designed and manufactured in Finland. Now, in and of itself, this part of the world unites with Japan in that simple stripped-down designs are popular in both cultures. Yes, I clump Sweden together with the neighboring countries in that context.

And it's simple, the Kwaiken 90. It's a full tang knife with a Scandi-grind and on the outside two slabs of Micarta have been mounted. They are screwed in place with two sturdy torx screws. That is all.

But then there were the materials, the steel is nothing less than M390 and the sides are made of ivory Micarta. In the same way, the accompanying leather case is simply made but in fine leather.

A review follows, be sure!

/ J - affirms his inner Japanese

* I'm talking of the MKM Isonzo.
**Not to forget, "swayback" is a disease state if it prevails in humans. I believe this also applies to knives.

#knivesandbikes #knivigtvarre