Review Brisa Kwaiken 90

  

- When Finland meets Japan

When the Brisa Kwaiken 90 was first presented here on the blog, I wrote that it is a knife I should not appreciate. It still applies. But just as clearly, what at first was only aloofly charming has grown into a strong liking. Part of that may be related to the fact that I have a lot of knives and like something that stands out from the crowd.

Brisa Kwaiken 90

The Kwaiken 90 is a knife that is in many ways an odd creation. Or really only on one but very significant level and that is that it is a combination of a traditional Scandinavian knife and Japanese aesthetics. It's not the most common combination!

"Kwaiken" or as it can also be transcribed from Japanese "kaiken" is a fairly traditional type of knife characterized by what in English is called "swayback". This means that the entire back side of the knife is made up of a concave line. It thus bends in the "wrong" direction compared to most others, albeit rather weakly in this case.

The aesthetics are then crowned with a tanto tip and two pieces of Micarta that make up the handle. That's all. As I wrote in the presentation, these features should have disqualified the knife in my eyes but they didn't and I intend to explain why.

Kwaiken, a mix of Finnish and Japanese aesthetics

Blade

The blade shape and especially the tip are the very point of this knife. It's like everyone can see a "tanto". A word that is unfortunately somewhat misunderstood. Actually, it just means knife/dagger and has nothing to do with the shape of the tip. A "Japanese" tanto is more often softer in shape and this has come to be called an "American tanto" which is actually incorrect as well. This angular variant with a second point where the edges meet was popularized by the Cold Steel brand but they were by no means the ones who invented it. This type of tip is also found on older Japanese knives and swords from time to time.

But we can agree that this is what is commonly referred to as a tanto these days. In addition, a very pronounced one. It is underlined by a thickness of the blade of a whopping 4 mm. Namely, it must be set in relation to a blade length of 90 mm. The height is 22 mm.

At your service, 90 mm Scandinavian ground M390 steel

What makes the form drastic is the grind itself. As it is a genuine Scandi, which means a low saber grind with only one edge, the transition to the point is very distinct.

It is also very well made. It is a must with this type of edge as the smallest mistake is very visible. But it gives a factory edge that is really good.

Something else that is good is the labeling. Brisa's logo along with "M390" is found on one side of the blade. It is otherwise completely sterile. It also means that the finish of the blade, which is a glossy satin, is clearly visible. As I said, the steel is M390, which is a very exclusive knife steel, although it is usually found in folding knives. The reason may be that it certainly takes an extreme sharpness and holds it very well, but in order to do so it must be hardened quite high on the Rockwell scale, so it is not as impact resistant as some other steels. In other words, it is not something you find in knives intended for chopping. But with a nine-centimeter blade, this does not apply to this knife. Another good feature is that it is fairly resistant to rust.

And not terribly to sharpen, but it is a hard material and takes time. Resharpening this knife will not be fun, I suspect. Trying to maintain a consistent "scandi grind" from four millimeters thick stock with this steel becomes a challenge. Therefore, I strongly recommend not letting the knife become completely dull but maintaining the edge frequently.

The blade is 4 mm thick and has a very strong tip

For me, this is primarily an "EDC" knife or an everyday, general-purpose knife. But given the blade's geometry, it's no wonder it excels in some areas and is, to put it mildly, not the best in others.

More concretely, it means that the pronounced edge behaves exactly as well as such things usually do. If you approach everyday tasks such as killing cardboard or threatening tape to life, it is excellent. The same applies to cutting things where you don't need deep, slicing cuts such as cutting tamp and rope or cable ties and the like. After all, the edge is very sharp. The same is noticeable if you cut into an onion or pepper. It goes relatively well under the circumstances. Again, it is work where the edge is in focus. But if you try to approach apples or carrots, for instance, you have a rather expensive wedge in your hand. The Kwaiken cracks fruit, it does not cut them. In addition, the secondary tip tends to cut into the underlay, in this case, the cutting board.

But in return, that is not what it is intended for. Instead, the absolute strength of the knife is found in cutting wood. The edge does not gnaw a little providently at the material, it literally bites large chunks out of it. It looks like an aggressive beaver on the move after carving for a while. This is a Scandinavian knife in disguise, believe nothing else. In addition, the tip can be used as a chisel if required. The Kwaiken 90 is thoroughly sympathetic in these situations. 

Handle

A handle doesn't get much simpler than this. The full tang has got two slabs of Micarta attached to it with two screws. The sides themselves are beveled a little towards the edges but are otherwise completely flat. The end and the front part of the handle mirror each other and of course follow the contours of the slightly curved back. Two T8 screws per side have been used to fasten the sides. 

The handle has a lanyard hole that accommodates a leather strap or paracord depending on which style you prefer.

The sides are screwed in place and can therefore both be dismantled and replaced if necessary

On Brisa's part, the tang itself has been allowed to rise half a millimeter or so above the rest of the handle. It's not something that's done by mistake as it's done consistently around the entire sides of the handle. For my part, I would have liked them to be completely smooth. It rounds off the handle slightly but not enough to make much of a difference. It may be worth pointing out that there are also no additional spacers, but the sides of the handle are close to the steel.

The material in this version is "Ivory-Micarta", a micarta that mimics the appearance of ivory. We will see how this one will look over time but I have other knives in similar materials and they are mostly white when new and then turn yellow over time, just like their predecessor. If you don't want to see that patina develop, the knife is also available in black/ebony Micarta.

The handle slabs are made of ivory micarta

Anyone who has handled a Finnish Puukko or other traditional Scandinavian knife will recognize the feel of this handle. Certainly somewhat more angular but basically just as functional. This means that any grip you can think of works with the Kwaiken 90. Both saber grips and hammer grips feel good. The latter is especially useful as the edge is drawn close to the handle and the Scandi-grind cuts well in e.g. wood.

The length is 98 mm if you measure from the rear tip to the front parts of the micarta slabs. The thickness of the handle is 12 mm and the height is 23 mm.

The Kwaiken 90 has a simple but well-functioning handle

The completely smooth sides with no recesses for fingers and similar grip-enhancing measures give you great freedom in how you choose to position your hand. But that freedom comes with a price, of course. You should only be a seasoned knife user. There are no finger guards or similar. I've read some posts that think it's problematic, but I personally consider it a non-problem. The user just needs to be careful, and you should always be careful with a sharp knife in your hand.

Sheath

The sheath that comes with the Brisa Kwaiken 90 is simple but well-sewn. The leather is good quality and so is the stitching.

This sheath is of the simplest type, which matches the design language of the knife and means that a piece of leather is folded around the knife and sewn along the end. The seam is then reinforced with two rivets, one at each end. It is also simple in that there is no inlay and you, therefore, have to be careful how you insert the knife so as not to cut it. The easiest way is to place the tip in the middle of the opening and then let the back of the blade slide against the leather. That way, no problems arise. Otherwise, you risk cutting your sheath.  

Simple construction and strong stitching. I don't use this belt loop often, I prefer to carry the knife loosely in a jacket pocket or bag

There is nothing holding the knife in the sheath except friction. However, it is sufficient to keep the knife from falling out unless you turn the case upside down and shake it hard, then you will drop the knife. This is not a "tactical sheath" but intended for less demanding use.

The sheath has a large but very simple sewn-on belt loop. It accommodates belts up to 70 mm wide. Because it is designed the way it is, the Kwaiken sits very high on a belt. This makes it difficult to use if, for example, you have a backpack with a belt. But I have to admit that I usually carry the knife loosely in a larger jacket pocket or lying in my bag. 

Conclusion

I probably don't think that the Brisa Kwaiken 90 is a knife "for everyone". By that I mean the design is a bit too purely specific for that. The hunter probably doesn't want it both because the handle is too angular but above all because the tip is, especially as there are two! The same thing would probably be said by those who feel like crafting or otherwise working with wood, even though this knife is very good if not perfect for that area. But it is actually possible to use it as an outdoor knife without it causing problems. But for the "hardcore" outdoor enthusiast, there are many other models that may be more suitable in Brisa's range. Angular tanto tips have their limitations.

The basic problem is that this is not the most practical of knife types. Or it depends on the meaning attached to that word. One of the basic ideas of a kaiken is actually that it should be a self-defense knife. A dagger/knife that at the time complemented swords and could be used by e.g. samurai as an absolute last resort or in spaces where it was too cramped to swing a sword.

With the Kwaiken 90, Brisa has thus renounced some practical aspects in favor of aesthetics and that is something I really appreciate. A statement that may need an explanation. By that, I just mean that our Finnish friends are experts in extremely robust and practical knives. Just look at the Nessmuk 125 that I previously reviewed or their successful Trapper model that comes in several designs alongside traditional puukkos and similar types of knives. Their entire catalog oozes tradition and utility knives a long way. Therefore, this is a breath of fresh air.

With the Kwaiken 90, Brisa has created a solid fixed-blade knife for EDC use

A review on Brisa's website, however, goes one step further and calls this an "expensive box opener" as the person concerned claims that the knife is completely unusable because it lacks finger protection. As a Swede who grew up with a Mora No 1 in my fist, I don't understand the argument at all. If you don't stab with a knife, there is no problem. And if you want to stick the tip into something, you put the handle inside your hand in this case and it still works fine. But of course, if you know that you want to chop the knife in metal in true "Forge in Fire" fashion, you should not buy this knife. But maybe it's obvious to most people?

The same if you know you don't appreciate patina. Ivory micarta is a material that ages and changes appearance over time. If you know that you don't like that feature, you should instead look at this knife with black Micarta. Or as a loose blade, as Brisa as usual offers that option also for those who want to put their own stamp on the knife.

However, the fact is that what the Kwaiken cuts most efficiently is wood, like a real Finnish Puukko

 should

What the Kwaiken boasts, however, is a knife with an appearance that is as unique as it is striking. It is also small enough to use as an "EDC knife" as long as you are not in an office environment, of course. It is also a very well-built but simply constructed knife with exclusive materials.

Specification:

Total Length: 85 mm
Blade Length: 90  mm
Blade Thickness: 4 mm
Steel: M390
Weight: 105 g 
Handle: Ivory Micarta
Sheath: Leather

Produced by Brisa Ltd, made in Finland


/ J - likes fusion

Recension Brisa Kwaiken 90

 

- När Finland möter Japan

När Brisa Kwaiken 90 först presenterades här på bloggen skrev jag att det är en kniv jag inte borde uppskatta. Det gäller fortfarande. Men lika tydligt är det som från början bara vara avigt charmigt växt till starkt gillande. En del av det kan hänga ihop med att jag har många knivar och gillar något som sticker ut från mängden. 

Brisa Kwaiken 90

Kwaiken 90 är en kniv som på många vis är en udda skapelse. Eller egentligen bara på ett men mycket betydelsefullt plan och det är att det är en kombination av en skandinavisk brukskniv av traditionellt snitt och japansk estetik. Det tillhör inte vanligheterna! 

"Kwaiken" eller som det också kan transkriberas från japanska "kaiken" är en tämligen traditionell knivtyp som utmärks av vad som på engelska kallas "swayback". Det innebär att hela ryggsidan av kniven utgörs av av en konkav linje. Den böjer sig således åt "fel" håll jämfört med de flesta andra om än tämligen svagt i det här fallet.  

Estetiken kröns sedan med en tantospets och två bitar Micarta som utgör handtaget. Det var det hela. Som jag skrev i presentationen borde de här egenskaperna ha diskvalificerat kniven i mina ögon men det gjorde det inte och jag ämnar förklara varför. 

Kwaiken, en mix av finländsk och japansk estetik

Blad

Bladformen och framförallt spetsen är själva poängen med den här kniven. Det är som alla kan se en "tanto". Ett ord som dessvärre är aningen missförstått. Egentligen betyder det bara kniv/dolk och har inget med formen på spetsen att göra. En "japansk" tanto är oftare mjukare i formen varpå det här har kommit att kallas en "amerikansk tanto" vilket egentligen är felaktigt det också. Den här kantiga varianten med en sekundärspets där eggarna möts populariserades av märket Cold Steel men det var ingalunda de som uppfann den. Även den här typen av spetsar hittas på äldre japanska knivar och svärd från stund till annan. 

Men vi kan enas om att det här är vad som vanligen refereras till som en tanto nuförtiden. Därtill en mycket uttalad sådan. Det understrycks av en tjocklek på bladet på hela 4 mm. Det skall nämligen ställas i relation till en bladlängd på 90 mm. Höjden uppgår till 22 mm. 

Till förfogande står 90 mm skandinaviskt slipat M390-stål

Det som gör formen drastisk är själva slipningen. I och med att det är en äkta skandinavisk slipning vilket innebär en låg sabelslipning med endast en egg blir övergången till spetsen mycket distinkt. 

Den är också mycket välgjord. Det är dessutom ett måste med den här typen av egg då minsta lilla misstag syns mycket väl. Men det ger en fabriksegg som är riktigt bra. 

Något annat som är bra är märkningen. Brisas logga jämte "M390" hittas på en sida av bladet. I övrigt är det helt sterilt. Det gör även att finishen på bladet som är en blank satin framträder väl. Stålet är som sagt M390 vilket är ett mycket exklusivt knivstål även om det oftast hittas i fällknivar. Orsaken kan vara att det förvisso tar en extrem skärpa och håller den mycket väl men för att göra det skall det härdas tämligen hårt varpå det inte blir lika slagtåligt som en del andra stål. Det är med andra ord inget du hittar i knivar avsedda för att hugga med. Men med nio centimeter blad gäller det inte den här kniven. En annan god egenskap är att det är tämligen rosttrögt. 

Och inte överjävligt att slipa men det är hårt och tar tid. Att slipa om den här kniven blir inte roligt misstänker jag. Att försöka bibehålla en konsekvent "scandigrind" från fyra millimeters tjocklek i det här stålet blir en utmaning. Därför rekommdenderar jag starkt att inte låta kniven bli helt slö utan underhålla eggen frekvent. 

Bladet är 4 mm tjockt och har en mycket stark spets

För mig är det här främst en "EDC-kniv" eller en vardagskniv för allmänt bruk. Men givet bladets geometri är det inte konstigt att den briljerar på vissa områden och är, försiktigt uttryckt, inte bäst på andra. 

Mer konkret innebär det att den utpräglade eggen uppträder exakt som bra sådana plägar göra. Närmar du dig vardagssysslor som att avliva kartong eller hota tejp till livet så är den utmärkt. Detsamma gäller att kapa saker där du inte behöver djupa genomgående skär som tamp och rep eller buntband och liknande. Eggen är trots allt mycket vass. Detsamma märks om man skär i en lök eller paprika. Det går efter omständigheterna relativt väl. Återigen är det uppgifter där eggen är i fokus. Men försöker du närma dig äpplen eller morötter har du en tämligen dyr kil i handen. Kwaiken spräcker frukt, den skär dem inte. Dessutom tenderar sekundärspetsen att skära ned i underlaget, i det här fallet skärbrädan. 

Men i gengäld är det inte det den är tänkt för. Istället hittas knivens absoluta styrka i att skära trä. Eggen gnager inte lite försynt på materialet den formligen biter stora bitar ur det. Det ser ut som en aggressiv bäver varig i farten när man täljt en stund. Det här är en förklädd skandinav, tro inget annat. Dessutom kan spetsen användas som en mejsel om så tarvas. Kwaiken 90 är genomsympatisk i de här situationerna. 

Handtag

Mycket enklare än så här blir inte ett handtag. Den genomgående tången har fått sig två sidor av Micarta som skruvats på plats. Själva sidorna är fasade lite lätt mot kanterna till men är i övrigt helt platta. Avslutet och framdelen på handtaget speglar varandra och följer förstås konturerna på den svagt svängda ryggen. Till att fästa sidorna har man använt sig av två T8 skruvar per sida. Handtaget har också försetts med ett fånglinehål som rymmer såväl en lädersnodd som en fallskärmslina beroende på vilken stil du föredrar. 

Sidorn är skruvade på plats och kan därför både demonteras och ersättas om så behövs

Man har från Brisas sida låtit själva tången höja sig någon halv millimeter eller så över resten av handtaget. Det är inget som är gjort av misstag då det är konsekvent utfört runt hela skollorna. För min del hade de gärna fått vara helt släta. Det rundar av handtaget något men inte tillräckligt för att göra någon större skillnad. Det kan vara värt att påpeka att det heller inte finns några ytterligare mellanlägg utan handtagssidorna ligger dikt an mot stålet. 

Materialet i det här utförandet är "Ivory-Micarta", en micarta som härmar hur elfenben uppträder. Vi får se hur den här kommer att se ut över tid men jag har andra knivar i liknande material och de är närmast vita när de är nya för att sedan gulna med tiden, precis som sin förlaga. Vill man inte se den utvecklingen finns kniven även i svart/ebenholts-Micarta. 

Sidorna är gjorda av elfenbens-Micarta

Alla som har hanterat en finsk Puukko eller annan traditionell skandinavisk kniv känner igen känslan i det här handtaget. Förvisso något kantigare men i grund och botten lika funktionellt. Det innebär att alla grepp du kan komma på fungerar med Kwaiken 90. Såväl sabelgrepp som hammargrepp känns bra. Det sistnämnda är extra användbart då eggen är dragen nära handtaget och den skandinaviska slipningen biter bra i t ex trä. 

Längden uppgår till 98 mm om man mäter från den bakre spetsen till de främsta delarna av skollorna. Tjockleken är 12 mm och höjden 23 mm. 

Kwaiken 90 har ett enkelt men väl fungerande handtag

De helt släta sidorna utan tillstymmelse till urtag för fingrar och liknande greppförstärkande åtgärder ger stor frihet i hur du väljer att placera din hand. Men den friheten kommer förstås med ett pris. Du bör bara van knivbrukare. Det finns inga fingerskydd eller liknande. Jag har läst något inlägg som tycker det är problematiskt men själv anser jag det vara ett ickeproblem. Användaren behöver bara vara aktsam och det skall man ändå vara med en vass kniv i handen. 

Fodral

Fodralet som följer med Brisa Kwaiken 90 är enkelt men välsytt. Lädret är god kvalitet och det är sömnaden också. 

Varianten av fodral är av enklaste slag vilket matchar knivens formspråk och innebär att en bit läder vikts runt kniven och sytts längs med änden. Sömmen är sedan förstärkt med två nitar, en i varje ände. Det är även enkelt såtillvida att det inte finns något ilägg i fodralet varpå du måste vara noga med hur du för in kniven för att inte skära sönder det. Enklast är att placera spetsen i mitten av öppningen för att sedan låta ryggsidan av bladet glida mot lädret. På så vis uppstår inga problem. 

Enkel konstruktion och kraftig söm. Bältesöglan använder jag inte ofta utan föredrar att bära kniven löst i en jackficka eller väska

Det finns inget som håller kvar kniven i fodralet förutom friktion. Den är dock tillräcklig för att kniven inte skall falla ur såvida du inte vänder fodralet upp och ned och skakar hårt, då kommer du att tappa kniven. Det här är inget "commandofodral" utan avsett för mindre krävande bruk. 

Fodralet har försett med en rejält stor men mycket enkel påsydd bälteshälla. Den rymmer bälten med ända upp till 70 mm bredd. Eftersom den är utformad som den är sitter Kwaiken mycket högt på ett bälte. Det gör den svår att använda om du exempelvis har en ryggsäck med avbärarbälte. Men jag måste erkänna att jag oftast bär kniven löst i en större jackficka eller liggande i min väska. 

Slutsats

Jag tror nog inte att Brisa Kwaiken 90 är en kniv "för alla". Med det avser jag att designen är lite för renodlat specifik för det. Jägaren vill nog inte ha den både för att handtaget är för kantigt men framförallt för att spetsen är det, särskilt som det finns två! Samma sak säger nog den som känner för att slöjda eller på annat vis jobba i trä även om den här kniven är mycket bra om än inte perfekt för det området. Men det går faktiskt använda den som friluftskniv utan att den ställer till problem. Men för "hardcore"-friluftsentusiasten finns många andra modeller som kanske är mer lämpade i Brisas utbud. Kantiga tantospetsar har sina begränsningar. 

Grundproblemet är nämligen att det här inte tillhör den mest praktiska av knivtyper. Eller det beror på vilken betydelse som läggs i det ordet. En av grundidéerna med en kaiken är faktiskt att det skall vara en självförsvarskniv. En dolk/kniv som på den tiden det begav sig kompletterade svärden och kunde användas av t ex samurajer som en absolut sista utväg eller i utrymmen där det var för trångt för att svinga ett svärd.

Med Kwaiken 90 har Brisa därmed gjort avkall på några praktiska aspekter till förmån för estetik och det är något jag verkligen uppskattar. Ett uttalande som måhända tarvar en förklaring. Med det menar jag bara att våra finska vänner är experter på synnerligen robusta och praktiska knivar. Se bara på Nessmuk 125 som jag tidigare recenserat eller deras framgångsrika modell Trapper som finns i flera utföranden vid sidan av traditionella puukkos och liknande typer av knivar. Hela deras katalog osar tradition och bruksknivar lång väg. Därför är det här en frisk fläkt. 

Med Kwaiken 90 har Brisa åstadkommit en stabil fastbladad kniv för EDC-bruk

En recension på Brisas hemsida går dock ett steg längre och kallar det här för en "expensive box opener" då vederbörande hävdar att kniven är helt oanvändbar för att den saknar fingerskydd. Som svensk och uppväxt med en Mora No 1 i näven förstår jag inte argumentet alls. Om du inte hugger med en kniv föreligger inga problem. Och om du vill sticka spetsen i något placerar du handtaget inuti handen i det här fallet och det går bra ändå. Men visst, vet du med dig att du vill hugga kniven i metall på sant "Forge in Fire"-vis skall du inte köpa den här kniven. Men det kanske är uppenbart för de flesta?

Detsamma om du vet med dig att du inte uppskattar patina. Elfbenbensmicarta är ett material som åldras och ändrar utseende över tid. Vet du med dig att du inte gillar den egenskapen skall du istället titta på den här kniven med utförande i svart Micarta. Eller som löst blad då Brisa som vanligt erbjuder det alternativet också för den som vill sätta sin egen prägel på kniven. 

Faktum är emellertid att det som Kwaiken skär effektivast i är trä, som en äkta Puukko

Vad Kwaiken däremot ståtar med är en kniv med ett lika unikt som slående utseende. Den är dessutom liten nog att använda som "EDC-kniv" så länge du inte befinner dig i kontorsmiljö förstås. Det är därtill en mycket välbyggd men enkelt konstruerad kniv i exklusiva material. 

Specifikation:

Totallängd: 85 mm
Bladlängd: 90  mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: M390
Vikt: 105 g 
Handtag: Elfenbens-Micarta
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - gillar fusion

Review SRM 9215

 - a knife with Japanese influences

This model called 9215 is the second knife in a relatively short time that I review here on the blog from Chinese SRM. However, the two differ on many levels. What they have in common are the lock construction, the clip, and the handle material. Then the similarities are over. Where the 7828L was chubby with a slightly square look, this is a long slim knife that undoubtedly offers Japanese influences.

SRM 9215

The flirtation with Japanese traditional daggers or perhaps knives in the form of the kwaiken/kaiken can be clearly seen in the profile, the blade shape, and not least how the handle imitates tsukamaki or the noble art of wrapping a handle. 

In other respects, the knife offers a mix of a material that is good for the price range and SRM's new staples in the form of the Ambi lock and the Ambi clip.

Today we will take a closer look at how those materials and components are put together and how good the result was.

9215 offers Japanese-influenced lines

Twitter version: With 9215, SRM interprets a classic Japanese Kwaiken and the result is both good and beautiful, for those who like the look!

Blade

The blade of the 9215 is slim and rather long. It measures no less than 91 mm in length which is matched by a modest height of 20 mm. It is together with the slightly curved edge that ends with a short steep belly up to the tip that gives the characteristic look that is recognized as a "Kwaiken" or "Kaiken" as it can also be transcribed from Japanese. That look is also enhanced by a swedge on this knife.

In short, the shape of the tip means that it is not as angular as an "American tanto" of the type that, for example, Cold Steel has made itself known for. Then the blade on this knife strives slightly upwards as on a trailing point. All in all, it gives a very distinct look. A nice blade if you like the type.

The marking is also discreet, which means that despite the fact that SRM uses double logos and shares information in the form of steel type and model designation on the blade, it's not an eyesore. Tastefully done in my opinion.

The blade, which is made of D2 steel, measures nine centimeters in length

The stock thickness is 3.1 mm and the material used in this knife is D2. In other words, the thickness is the same as the other model I mentioned earlier, 7228L. But the blade is significantly slimmer and in addition, the grind is significantly lower. This gives poorer cutting properties if the two knives are compared. But in return, I do not think that the person who buys this knife is looking for a utility knife either.

The shape follows the type of knife it is inspired by and has the features of a classic tanto

D2 as a material in knives can be debated. In general, it can be said that these steels take a good edge, hold it for a long time, and that they are relatively wear-resistant by being hard. However, they are not stainless so you have to keep that in mind depending on how and in which environments the knife will be used the most.

A piece of mock-up knife sheath cut out of cardboard. For such tasks, this knife works well

The factory edge gets approved and I have no negative objections. Once at work, 9215 performs as expected. Or, in fact, somewhat more civilized than its origins suggest. As long as you engage in what can probably be called typical everyday chores (EDC), the knife works well. To open packages, cut cardboard for recycling cut a string or rope, cut a plastic bottle into an improvised funnel, make a  "mock-up" knife sheath in cardboard for a set of throwing knives.

Or that last example was perhaps more a typical task in my world than for the common man. For me, however, it has started to become quite common. That and leather cutting. For that, however, I do not use this knife. The blade is too long and the handle too thin to give the control I want in that context. In the same way, this is not a knife I choose to take with me out into the woods, where there is a risk that woodwork will be on the menu.

Handle

As I mentioned earlier, the handle is made to imitate or rather mimic a wrapped handle. This effect is achieved with two layers of G10 in different colors that have been given the characteristic rhombus-shaped pattern. Here it is seen in black and blue, but the knife is also available with a red/black handle for those who are looking for something even more striking.

The handle offers double layers of G10 on top of a steel frame

The construction itself is uncomplicated with a steel frame as a foundation. It has been lightened in an exemplary manner which is a contributing factor to the low weight even though the shape is more significant at that point. Of course, a slim knife means little material.jälva konstruktionen är okomplicerad med en stålram som fundament. Den har lättats på ett föredömligt vis vilket är en bidragande orsak till den låga vikten även om formen är mer betydelsefull på den punkten. En slank kniv betyder förstås lite material. 

The knife is assembled with two small screws on each side into a partial backspacer, in addition to the pivot screw. It is of course adjustable by means of a T8 driver. Then this knife is not very easy to disassemble in any case due to the lock. Like all knives with this type of lock, it contains small springs which require fine motor skills and patience to handle. Nothing for me that is.

Both slim and thin profile that is mostly open in the back

The length of the handle is 12 cm and the height stops at a low 2.2 cm. The thickness is 11 mm. It gives a handle long enough to accommodate all hands, I suspect, but also a knife that does not fill the hand very well given the slim format.

The G10 material in this version is not very coarse or "grippy" but it is enough, especially as the pattern gives increased traction as well. In addition, the handle has two sets of jimpings or grooves for better grip. However, they are not very pronounced so it can be discussed whether they fulfill any function or not.

The back is partially open on this knife and towards the end of the handle, there is a backspacer of G10 which also includes a hole for a lanyard. 

The length and the simple shape make all grips work

When you hold the knife or cut with it, no surprises await. It feels like it looks, like a long straight stick. There is nothing wrong with that as the whole hand fits while the neutral handle does not tell you how it should be held.

But with the shape also comes the disadvantage that it does not fill the hand very well. Also, the angular rear end has a tendency to end up against the inside of the hand when the knife is held in a saber grip. 

But in this case, I do not care much about it as this is still not a knife you work with for longer periods of time. 9215 is a knife for the quick cuts and box openings and in my case the opening of this year's first package of charcoal. Not for carving, cutting into carpets, or anything like that.

Opening and Lock

This knife is opened with a thumb disc. Actually, I belong to those who clearly prefer thumbs studs to this solution. But on this knife, I think they have made the right choice from SRM's side. The disc is barely visible from the side and not very much from above either, which blends in better with the rest of the design than I think thumb studs would have done.

So in terms of appearance, I have nothing against the solution and the function is quite ok as well.

The disc for thumb-opening of the blade is relatively easily accessible

Admittedly, the thumb plate ends up fairly close to the handle, but it rises just enough to give a grip to the thumb anyway. The texture that is found on the edge of the disc is also distinct enough to provide a better grip so that the thumb does not slip off. To facilitate access, the sides have been provided with depressions on both sides, but they are so small that they are almost of a cosmetic nature.

There is no detent ball in this knife, but it's the lock that acts as a resistance and holds the blade in place in the closed position. It gives a different and not as distinct feeling like a ball but still works well. You can flick out the blade if you want, even if the knife is not one of the fastest.

The force provided by the lock is also strong enough to hold the blade in place so the knife does not open involuntarily. It is possible to unfold it halfway with a very strong flick of the wrist, but unlike the 7228L, the opening on this knife is not so smooth that it is possible to open the knife by gravity. Something that can be counted as both a plus or a minus depending on how you look at it all.

"Ambi lock" is SRM's interpretation of a lock with a transverse bolt

"All Quiet on the Lock Front" could be said. With that flirtation with Remarque, I find that SRM leans heavily on their version of a lock with a cross-bolt called Ambi Lock. As can be seen, it is an interpretation of the original from BM.

No news is good this time. It can be stated that SRM knows how to manufacture this type of lock by now. Ambi-lock checks all the boxes. It's easy to access, check. It's easy to handle, check. Can be used with both hands, check. And above all, it keeps the blade in place without moving either horizontally or vertically, check.

It's a well-made lock quite simply. Possibly it can be objected that it requires a little finger gymnastics to be handled smoothly due to the narrow handle.

To Carry

Long and slim, that's all I have to say. Or no, there is a little more to talk about but it is a good summary. As previously mentioned, the handle is not so voluminous but long.

The G10 sides are medium-coarse if you can put it that way. But in return, the pattern makes them grip better against both a hand and unfortunately against a trouser fabric. Thus, the knife is not completely easy to get out all the time. It happens that the pants want to follow the knife upwards. 

TFAC or more every day "Ambi Clip" means that it can be easily removed without tools

The clip is the SRM standardized "Ambi" clip or TFAC as they also call it which stands for "Tool Free Ambi Clip". A technology that simply means that the clip can be removed or shifted from side to side without tools. It is attached to the rear end of the knife as seen. It is loosened by squeezing it like a pair of tweezers, after which the hooks on the metal rods release their grip inside the G10 sides. Then just pull it straight back and it will come loose. A very ingenious construction.

Also in other respects, the clip is good with well-tuned tension, a decent ramp, and proper space under the clip to fit most thicknesses of fabric. 

The clip is not only easy to remove, but it also works pretty well too

Since the clip is of deep ride loop over style, the knife is carried very discreetly even though you have access to over nine centimeters of blade. The construction also means that the knife is fully ambidextrous as it can be shifted from right to left side and the lock can also be handled with both hands as well as the opening disc.

To Conclude

There is a trend in the world of folding knives to draw inspiration from Japanese traditional knives. Or rather, it can be called a category at this point since the phenomenon has been around for a while. A clear example is the long line of knives that Böker released together with Lucas Burnley on the theme. But they were neither first nor last with these design elements as the model is, as I said, a historical knife type.

With 9215, SRM has also jumped on the bandwagon. They do it with honor I must say. Then I have to ignore my personal preferences because I do not like this type of knife at all. The aesthetics do not appeal to me very much and they are not very practical either. Or it depends on how you see it as from the beginning it is not knives for daily use but rather for stabbing people, a self-defense knife. A kwaiken often supplemented a sword to be used as a last resort or indoors if it was too cramped for sword waving.

The look may be a bit polarizing but it's something I think is a strength as it makes knives more interesting in general. It's the upward striving tip I do not appreciate, which is why I do not like Persian-inspired knives either. And then I'm no big fan of tanto tips or handles that curves the wrong way either. Thus, there is quite a lot with this look that does not belong to my preferences.

But for anyone who appreciates the look, this is a good example of a well-executed theme. It is consistently and tastefully done.

9215 works as a long slim EDC knife

Overall, the 9215 is a well-built knife that fulfills what it is intended to do, but I have some negative criticism, even though it is mostly of a subjective nature. The first touches the back of the handle.

The handle ends with a hole for the apparently mandatory lanyard. It could well have been dropped on this knife. It disturbs the look in my opinion and I do not see the point of the feature in this case. The knife is too large to be carried loose in the pocket so it does not need to be fished up with a string and the handle is so long that it does not need to be extended. So why a lanyard? So that the knife does not fly away when chopping wood? Or dropped overboard while fishing? Well, this is not the type of knife so it just feels unnecessary. It is good, however, that it is shaped so that it blends into the rest of the design of the knife.

Then there is another detail with this handle that I do not appreciate at all, I must admit. Unfortunately, that's the shape! In the name of consistency, they have chosen to let the handle bend so that it matches the overall curvature of the knife. This is correct considering the model, but it also means that the handle does not fit me at all. It bends in the "wrong" direction. In the same way, that classic swaybacks do. I always feel like turning the knife upside down, whereupon the handle becomes more comfortable in my opinion.

But otherwise, the 9215 offers a lot of positives. It is a knife with good materials with handle sides in G10 and D2 steel in the blade, it is soundly constructed, and then it has a couple of aces up the sleeve. One is the well-executed lock and the other is of course TFAC - SRM's own invention with a clip that can be removed or repositioned without tools. In addition, which is even better, it works well as a clip!

SRM 9215, a knife for the ones who like Kwaikens

SRM 9215 In my opinion, SRM 9215 has a very clear target group. It is a knife for those who are big supporters of slim pocket knives in general and Japanese-inspired aesthetics in the form of the kwaikens in particular. For those who wish to buy one, the MSRP is 64.95$

SRM - Stay ready for more

Specification:

Length Overall: 212 mm

Length Folded: 121 mm

Weight: 89 g

Blade Length: 91 mm

Blade Thickness: 3,1 mm

Blade Steel: D2

Handle: G10, two colored

Lock: Ambi lock

Produced by: SRM, made in China

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension SRM 9215

- en kniv med japanska influenser

Den här modellen kallad 9215 är den andra kniven på relativt kort tid som jag recenserar här på bloggen från kinesiska SRM. Det två skiljer sig dock åt på många plan. Det de har gemensamt är låskonstruktionen, clipet och handtagsmaterialet. Sedan är det slut med likheterna. Där 7828L var knubbig med ett aning fyrkantigt utseende är det här en lång slank kniv som utan tvekan bjuder på japanska influenser.

SRM 9215

Flirten med japanska traditionella dolkar eller kanske knivar i form av kwaiken/kaiken syns tydligt i profilen, bladformen och inte minst hur handtaget imiterar tsukamaki eller den ädla konsten att linda ett handtag. I övrigt bjuder kniven på en mix av en för prisklassen goda material och SRM:s nya stapelvaror i form av Ambi-lock och Ambi-clip. 

Idag skall vi ta en närmare titt på hur de materialen och komponenterna är hopsatta och hur bra resultatet av det blev. 

9215 bjuder på japanskt influerade linjer

Twitterversion: Med 9215 tolkar SRM en klassisk japansk Kwaiken och resultatet blir både bra och snyggt, för den som gillar looken!

Blad

Bladet på 9215 är slankt och tämligen långt. Det mäter inte mindre än 91 mm på längden vilket matchas av en blygsam höjd på 20 mm. Det är det tillsammans med den svagt svängda eggen som avslutas med en kort brant buk upp till spetsen som skänker det karakteristiska utseendet som känns igen som en "Kwaiken" eller "Kaiken" som det också kan transkriberas från japanska. Det utseendet förstärks dessutom av en falskegg/swedge på den här kniven.  

Formen på spetsen betyder i korthet att den inte är lika kantig som en "amerikansk tanto" av den typ som t ex Cold Steel gjort sig kända för. Sedan svänger bladet på den här kniven svagt uppåt som en trailing point. Allt sammantaget ger ett mycket distinkt utseende. Ett snyggt blad om man gillar typen. 

Märkningen är också diskret vilket gör att trots att SRM använder dubbla loggor samt anger information i form av ståltyp och modellbeteckning på bladet syns den mycket lite. Smakfullt utfört i mitt tycke. 

Bladet som är gjort av D2-stål mäter nio centimeter på längden

Tjockleken på bladgodset är 3,1 mm och materialet som används i den här kniven är D2. Tjockleken är med andra ord densamma som den andra kniven jag nämnde tidigare, 7228L. Men bladet är är väsentligt slankare och därtill är slipfasen markant lägre. Det ger därmed sämre skäregenskaper om de två knivarna jämförs. Men i gengäld tror jag inte att den som köper den här kniven är ute efter en mattkniv heller. 

Formen följer knivtypen den är inspirerad av och har drag av en klassisk tanto

D2 som material i knivar kan man ha lite olika åsikter om. Rent generellt kan sägas att de tar en god egg, håller den länge och att de är relativt stryktåliga genom att vara hårda. Däremot är de inte rostfria så det får man ha i åtanke beroende på hur och i vilka miljöer kniven kommer att användas mest. 

Ett styck testfodral tillskuret ur kartong. Till sådant fungerar den här kniven väl

Fabrikseggen får godkänt och jag har inga negativa invändningar på den fronten. Väl i arbete uppträder 9215 som förväntat. Eller faktiskt något mer civiliserat än vad det ursprunget antyder. Så länge man ägnar sig åt vad som nog kan kallas typiska vardagssysslor (EDC) fungerar kniven bra. Att öppna paket, skära ned kartong för återvinning, kapa ett snöre eller rep, skära en plastflaska till improviserad tratt, skära till ett "mock up"-fodral i kartong till ett set med kastknivar. Eller det där sista kanske mer var en typisk syssla i min värld än för gemenen man. För mig har det dock börjat bli rätt vanligt. Det och att skära till läder. Till det använder jag dock inte den här kniven. Bladet är för långt och handtaget för tunt för att det skall ge den kontroll jag önskar i det sammanhanget. På samma vis är det här ingen kniv jag väljer för att ta med mig ut i skogen och det riskerar att stå träarbete på menyn. 

Handtag

Som jag nämnde tidigare är handtaget gjort för att imitera eller snarare efterlikna ett lindat handtag. Den effekten åstadkoms med två lager G10 i olika färg som fått det karaktäristiska rombformade mönstret. Här är det som synes i blått och svart men kniven finns även med rött/svart handtag för den som letar efter något ännu mer slående. 

Handtaget erbjuder dubbla lager G10 utanpå en stålram

Själva konstruktionen är okomplicerad med en stålram som fundament. Den har lättats på ett föredömligt vis vilket är en bidragande orsak till den låga vikten även om formen är mer betydelsefull på den punkten. En slank kniv betyder förstås lite material. 

Kniven är hopsatt med två små skruvar på var sida in i en partiell back spacer, utöver pivotskruven då förstås. Den är förstås justerbar medelst en T8-mejsel. Sedan är den här kniven inte särskilt lätt att demontera i vilket fall som helst på grund av låset. Som alla knivar med den här låstypen innehåller den små fjädrar vilka kräver finmotorik och tålamod för att hantera. Inget för mig med andra ord. 

Ett slankt och tillika smalt handtag som till största delen är öppet i ryggen

Längden på handtaget är 12 cm och höjden låga 2,2 cm. På bredden mäter kniven 11 mm. Det ger ett handtag långt nog för att rymma alla händer misstänker jag men också en kniv som inte fyller handen särskilt väl givet det slanka formatet. 

G10-materialet är i det här utförandet inte särskilt grovt eller "greppigt" men det räcker till, särskilt som mönstret skänker ökad friktion det också. Därutöver har handtaget fått två uppsättningar jimpings, eller räfflor för bättre fäste. De är dock inte särskilt uttalande så det kan diskuteras huruvida de fyller någon funktion eller ej. 

Ryggen är delvis öppen på den här kniven och mot slutet av handtaget återfinns en back spacer av G10 som även inkluderar ett hål för fånglina. 

Längden  och den enkla formen gör att alla grepp fungerar

När man greppar kniven eller skär med den väntar inga överraskningar. Den känns som den ser ut, som en lång rak pinne. Inget fel i det då hela handen får plats samtidigt som det neutrala handtaget inte styr hur det skall hållas. 

Men med formen kommer också nackdelen att det inte fyller handen särskilt väl. Sedan har den kantiga bakänden en tendens att hamna mot insidan av handen när kniven hålls i ett sabelgrepp. Men i det här fallet bryr jag mig inte särskilt mycket om det då det här ändå inte är en kniv man arbetar med under några längre tider. 9215 är en kniv för de snabba snitten och kartongöppningarna och i mitt fall öppning av årets första förpackning grillkol. Inte för att tälja med, skära till mattor eller något liknande. 

Öppning och lås

Den här kniven öppnas med en "tumplatta" eller disk som återfinns på bladryggen. Egentligen tillhör jag dem som klart föredrar tumknoppar framför den här lösningen. Men på den här kniven tycker jag att man valt rätt från SRM:s sida. Plattan syns nämligen knappt från sidan och inte särskilt mycket ovanifrån heller vilket smälter bättre in med den övriga designen än vad jag tror tumknoppar gjort. 

Så utseendemässigt har jag inget emot lösningen och funktionen är helt ok den också. 

Plattan för tumöppning av bladet är relativt lättåtkomlig

Förvisso hamnar tumplattan tämligen tätt emot handtaget men den höjer sig lagom mycket för att ge fäste åt tummen ändå. Mönstret som återfinns på plattans kant är även det markant nog för att ge fäste så tummen inte halkar av. För att underlätta åtkomst har man försett sidorna med fördjupningar på båda sidor men de är så små att de närmast är av kosmetisk karaktär. 

Det finns ingen "detent-kula" som står för motståndet på den här kniven utan det låset som agerar mothåll och håller bladet på plats i stängt läge. Det ger en annan och inte lika distinkt känsla som en kula men fungerar trots det väl. Det går att snärta ut bladet om man vill även om kniven inte tillhör de snabbaste. 

Motståndet är även starkt nog för att hålla bladet på plats så kniven inte öppnas ofrivilligt. Det går att fälla ut det halvvägs med en mycket kraftig snärt med handleden men till skillnad från 7228L är inte gången på den här kniven så mjuk att det går att gravitationsöppna kniven. Något som kan räknas både som ett plus eller ett minus beroende på hur man betraktar det hela. 

"Ambi lock" är SRM:s tolking av ett lås med en tvärgående bult

På låsfronten intet nytt skulle man kunna säga. Med den flirten  med Remarque konstaterar jag att SRM lutar sig tungt på sin version av ett lås med tvärbult kallat Ambi-lock. Som alla kan se är det en tolkning av originalet från BM. 

Att det inte är något nytt är i det här fallet bra. Det går att konstatera att SRM kan det här med att tillverka den här typen av lås. Alla rutor som kan behöva ett kryss får det. Låset är lätt att komma åt, kryss. Det är lätt att hantera, kryss. Det går att använda med båda händer, kryss. Och framför allt, det håller bladet på plats utan rörelser vare sig horisontellt eller vertikalt, kryss. 

Det är ett välgjort lås helt enkelt. Möjligen kan invändas att det kräver lite fingergymnastik för att hanteras smidigt på grund av det smala handtaget. 

Att bära

Lång och slank, det är allt  jag har att säga. Eller nej, det finns lite mer att språka kring men det är en god sammanfattning. Handtaget är som tidigare nämnts inte så volumiöst men långt. 

G10 sidorna är mediumsträva om man kan uttrycka det så. Men i gengäld gör mönstret att det greppar bättre både mot en hand och dessvärre mot ett byxtyg. Därmed är inte kniven helt enkel att hala fram alla gånger. Det händer att byxan vill följa med upp. 

TFAC eller mer vardagliga "Ambi Clip" innebär att det med lätthet kan avlägsnas utan verktyg

Clipet är det för SRM standardiserade "Ambi"-clipet eller TFAC som de också kallar det vilket står för "Tool Free Ambi Clip". En teknik som i all enkelhet går ut på att clipet kan avlägsnas eller skiftas från sida till sida utan verktyg. Det är fäst i bakänden på kniven som synes. Det lossas genom att man klämmer ihop det som en pincett varpå de hakar som finns på metallspröten släpper sitt grepp inne i G10 sidorna. Sedan är det bara att dra det rakt bakåt och det kommer löst. En mycket finurlig konstruktion. 

Även i övrigt är clipet bra med väl avvägd spänst, god ramp och dugligt med utrymme under vilket passar de flesta tjocklekar på tyg. 

Clipet är inte enbart lätt att ta bort, det fungerar tämligen bra också

Eftersom clipet är av deep ride loop over-stil så bärs kniven mycket diskret trots att du har tillgång till över nio centimeter blad. Konstruktionen gör också att kniven är helt ambidextriös då det kan skiftas från höger till vänster sida och även låset går att hantera med båda händer liksom öppningsplattan. 

Sammanfattningsvis

Det finns en trend i fällknivsvärlden att hämta inspiration från japanska traditionella knivar. Eller snarare kan det kallas en designfåra vid det här laget då fenomenet funnits en tid. Ett tydligt exempel är den långa rad knivar som Böker släppt tillsammans med Lucas Burnley på temat. Men de var vare sig först eller sist med de här designelementen då förlagan som sagt är en historisk knivtyp. 

I och med 9215 har även SRM hoppat på tåget. De gör det med den äran får erkännas. Då får jag bortse från mina personliga preferenser eftersom jag inte alls gillar knivtypen. Estetiken tilltalar inte mig särskilt mycket och inte är den särskilt praktisk heller. Eller det beror på hur man ser det då det från början inte är knivar för dagligt bruk utan snarare för att sticka i folk, en självförsvarskniv. En kwaiken kompletterade ofta ett svärd för att användas som sista utväg eller inomhus om det var för trångt för svärdsviftande. 

Utseendet är kanske en smula polariserande men det är något jag tycker är en styrka då det gör knivar mer intressanta rent generellt. Det är den uppåtsträvande spetsen jag inte uppskattar, därför gillar jag inte persisk-inspirerade knivar heller. Ja, sedan är jag inte den största anhängaren av tantospetsar eller handtag som kröker sig åt fel håll. Därmed finns rätt mycket med det här utseendet som inte tillhör mina preferenser.  

Men för alla som uppskattar utseendet är det här ett gott exmpel på ett väl genomfört tema. Det är konsekvent och smakfullt utfört. 

9215 fungerar som lång slank EDC-kniv

Överlag är 9215 en välbyggd kniv som väl uppfyller vad den är tänkt att göra men lite negativ kritik har jag även om den mest är av subjektiv karaktär. Den första rör aktern på kniven. 

Handtaget avslutas nämligen med ett hål för den tydligen obligatoriska fånglinan. Den kunde gott slopats på den här kniven. Den stör utseendet i mitt tycke och jag ser inte poängen med funktionen i det här fallet. Kniven är för stor att bäras löst i fickan så den behöver inte fiskas upp med hjälp av ett snöre och handtaget är så långt att det inte behöver förlängas. Så varför en fånglina? För att den inte skall singla iväg vid vedhuggning? Eller tappas över bord vid fiske? Nja, det här är inte den typen av kniv så det känns bara onödigt. Bra är emellertid att den formats så den smälter in i övrig design på kniven. 

Sedan finns det ytterligare en detalj med det här handtaget som jag inte alls uppskattar måste jag erkänna. Dessvärre är det formen! I konsekvensens namn har man valt att låta handtaget kröka sig så det matchar knivens övergripande kurvatur. Det är korrekt med tanke på förlagan men det gör även att handtaget inte passar mig alls. Det böjer sig åt "fel" håll. På samma vis som klassiska swaybacks gör det. Jag får hela tiden lust att vända kniven upp och ned varpå handtaget blir bekvämare i mitt tycke. 

Men annars har 9215 mycket som talar för sig. Det är en kniv med bra material med handtagssiudor i G10 och D2-stål i bladet, den är sunt konstruerad och sedan har den ett par ess i rockärmen. Ett är det väl utförda låset och den andra är förstås TFAC - SRM:s eget påhitt med ett clip som kan avlägsnas eller repositioneras utan verktyg. Därtill, vilket är ännu bättre, fungerar det väl!

SRM 9215, en kniv för den som gillar Kwaikens

SRM 9215 har i mitt tycke en mycket klar målgrupp. Det är en kniv för dem som är stora anhängare av slanka fickknivar i allmänhet och japanskinspirerad estetik i form av kwaikens i synnerhet. För den som önskar köpa en så säljs den bland annat av Lamnia och betingar då ett pris på 667 riksdaler. 

SRM - Stay ready for more

Specifikation:

Längd utfälld: 212 mm

Längd hopfälld: 121 mm

Vikt: 89 g

Bladlängd: 91 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10, tvåfärgad

Lås: Ambi lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina.

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre