Ny kniv - Joker Bowie 7.87"

Som den uppmärksamma läsare ni är har ni säkert noterat att jag gått från en enda kniv från spanska Joker till att breddat den delen av samlingen ordentligt. Nu är det dags för ytterligare en. En kniv som lite följer samma estetik som en fällkniv kallad Becada. Det finns fakiskt en tanke med det. Något som jag ämnar återkomma till.

Den gemensamma nämnaren är förstås handtagsmaterialet som finns i den fällkniven men även hittas i den här modellen kallad Bowie 7.87".

Namnet är för övrigt rent deskriptivt då det förstås talar om vilken typ av kniv det handlar om men även upplyser om hur långt bladet är!

Joker Bowie 7.87"

Det här är långt ifrån Jokers största Bowie. Den här varianten finns i en längre version med namnet 9.45" vilker översatt innebär ett 24 cm blad. Utöver det hittas Bowie Hunte och Crown med 25 cm blad. Men jag valde den något mindre versionen av två skäl. Ett är balans i estetiken. Jag tycker att just det här förhållandet mellan blad och handtag ser extra tilltalande ut. 

Detsamma gäller för handtagsmaterialet som är hjorthorn (stag horn på engelska). Jag har alltid varit svag för vita handtag. Och eftersom jag anser att elefanter, valrossar och andra djur skall få behålla sina tänder så är det här ett utmärkt substitut. 

Gillar man inte det här materialet finns alternativ. Dels annat horn från nöt- eller buffel men även trä. I det fallet är det valnöt som används i den här modellen. Snyggt det också måste medges.

De harmoniska vackra linjerna understryks av materialen hjorthorn i handtaget och läder i fodralet

Även om det här inte är den största av Bowie-knivar  så är den ändå imponerande. Som sig bör har den ett clip point-blad och det är 200 mm långt. Tjockleken på godset är nästan fem millimeter, 4,8 för att vara exakt. Materialet, Böhler N695, är detsamma som hittas i den av mig tidigare Bush Camp Knife. Det är kanske inte så konstigt då det egentligen är samma typ av kniv fast med ett annat tilltal  rent formmässigt. 

Bladet har en snygg men något svårfotograferad blank satinfinish. Det massiva parer/fingerskyddet är blankpolerat liksom den del av stålet som  utgör tånge. Det här är nämligen en fulltångekniv. Det gör två saker. Dels blir balansen utmärkt. Balanspunkten hittas mitt i parerskyddet. Trots sin storlek känns kniven därför mindre och lättare. Storleken uppgår till en längd av 323 mm med en vikt av 415 g. 

Det andra som uppnås med full tånge är hållbarhet. I kombination med ett stål som åtminstone teoretiskt är en mer slagtålig version av N690 låter det utmärkt. En så här stor kniv lockar nämligen till lite tyngre sysslor än städse knivorienterade arbeten. Det var även så de användes historiskt. 

Paketet avrundas med en fånglina bestående av en lädersnodd som avslutas med en hjorthornsknapp. Den senare kan läggas innanför bältet om man vill vara extra säker på att behålla sin kniv. Annars sköter fodralet det på ett utmärkt vis. Det håller kniven på plats utan att det skallrar. 

Materialet är rejält läder av god kvalitet och man har lagt ned extra arbete genom att  förse det med dekorativa element och sömmar. 

Det gäller för övrigt hela kniven. Den känns både gedigen och välgjord. Förutom fodralet märks det på den mycket vassa och jämna fabrikseggen och inte minst på handtaget som mycket väl polerat. Någon kommentar jag  såg  on-line  anmärkte på att själva tången var högre än resten av handtaget. Det är det inte i det fallet. Allt är jämnt och mjukt. 

Det samanlagda uttrycket gör att jag föll för den här kniven direkt. Visst kan det invändas att allt den kan göra kan även göras med en annan typ av "camp knife" och kanske bättre då de inte har stora parerskydd som eventuellt kan vara ivägen. Men i det fallet handlar det faktiskt om estetik. Det här ÄR snyggare helt enkelt, frågor på  det?

Som vanligt kommer jag att plita ned en recension när underlag för en sådan finns. 

Joker

/ J - goes full Bowie

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Bush Camp Knife

Med de goda första intrycken från den av mig tidigare presenterade Ranger i bakhuvudet kände jag att det var av nöden tvunget att testa minst en kniv till från Jokers moderna segment. Och för att fortsätta på den inslagna vägen valdes ytterligare en friluftskniv. En som skulle kunna agera som komplement eller ibland ersättare till Ranger var det tänkt. 

Valet föll på Bush Camp Knife. Nu skall det sägas att det här är en kniv som är, hur skall jag formulera mig, påtaglig! Den är stor och rejäl. En kniv som inte ber om ursäkt för sig. En kniv som är tänkt att kunna användas som "camp knife" som det heter på engelska. Eller istället för en liten yxa skulle man kanske tänka här uppe i norr. Tanken är emellertid inte ny ens på de här breddgraderna, samerna har sin stuorraniibi till exempel.

Kniven levereras med ett kraftigt läderfodral och lite extra fallskärmslina

Men just den här pjäsen kommer från Spanien, den är både designad och tillverkad i Albacete. Det kan vara viktigt att påpeka idag när ursprungsmärkningsregler kan se lite olika ut.* 

Bush Camp Knife mäter 340 mm i totallängd varav drop point-bladet står för 200 mm. Kniven är av fulltångekonstruktion och tjockleken på godset är 6 mm. Med andra ord lär du inte bryta av den i första taget. Särskilt inte som bladet är 45 mm högt. Bladet har en hög flatslipning eller en hög sabelslipning om man föredrar det. Stålet är Böhler N695. En något tuffare (segare) släkting till det i fällknivar ofta använda N690. 

Joker Bush Camp Knife 

Vikten är 485 g vilket ger tillräckligt med massa för att utgöra en bra huggare. Samtidigt är kniven välbalanserad med balanspunkten precis framför handtaget så kniven känns kvick och livlig trots formatet.

För att runda av paketet så kommer Bush Camp med ett stadigt läderfodral. Spanjorerna vet hur man gör ett sådant kan konstateras vid det här laget. Fodralet är gjort av kraftigt kvalitetsläder och är sytt med  dubbla sömmar. Kniven är gjord för att kunna bäras både högt på bältet eller lite lägre i en extra ögla. Då bältesöglan är fäst med trycknitar är det lätt att byta mellan dem eller om man vill avlägsna kniven från bältet utan att ta av sig detsamma. 

Precis som med den förra kniven från Joker så känns den här synnerligen gedigen. Jag tänker då på byggkvalitet. Finishen på bladet är väl utförd, fabrikseggen är god, övergångarna mellan materialen i handtaget är excellenta och inte  minst utstrålar fodralet kvalitet. En extra bonus som inte går att se på bild är att kniven är så välbalanserad. 

Av de skälet och många till ser jag fram emot att testa även den här Spanska kniven. En rapport kommer därefter!

Joker

/ J - kör en dubbel


* I bakhuvudet ekar skandalen med Bark River Knives när jag skriver det här. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Ranger

- en nyhet från Spanien

Det startade med en ensam fällkniv för mycket länge sedan. Mitt knivintresse har alltid varit eklektiskt och min "samling" brukar jag snarare kalla ett referensbibliotek. Därmed skiftar fokus och inriktning ibland. Därför var min första kniv från Joker en klassisk spansk navaja då jag var inne på knivar med historisk förankring. De tillverkar fortfarande dylika men även så mycket mer. Det är i "mycket mer" vi tar avstamp idag.

Dagens presentation fokuserar inte bara på Jokers bredare och därtill senare sortiment utan även i en trend eller kanske snarare rörelse beroende på hur man ser det, den som handlar om "bush craft knives". Jag sätter begreppet inom parantes därför att jag tycker att det svenska ordet friluftskniv är så mycket bättre. Mest för att det är bredare och inte fokuserar enskilt på teknik utan även inkluderar att rensa svamp, laga mat utomhus eller vad man nu gör med sin kniv. Alla gör inte fällor, täljer kåsor och tillverkar eldbågar.

Men det är i det häradet som den här modellen kallad Ranger återfinns. Den kom förra året och är en kniv med alla de attribut en modern kniv av det här slaget skall ha. Vill man dock anknyta till det engelska uttrycket så finns modeller i Jokers katalog som är mer renodlade som Nessmuk och Bush Lord till exempel. 

Det är alltid lika roligt att öppna en ny knivlåda. Även om man vet modellen är det inte samma sak att se dem i verkligheten och känna på dem!

I det här fallet innebär det att kniven kan fås med eller utan eldstål till exempel. Just eldstålens vara eller icke vara kan alltid diskuteras.* Det betyder även att den här kniven kan fås i två olika konfigurationer. Som en scandi grind för den som föredrar det eller som i det här fallet med full flatslipning. 

Att jag valde det senare betyder inte att jag inte gillar en bra "skandinavisk" slipning utan för att en flatslipning är så mycket bättre i mitt tycke så snart man avlägsnar sig från att skära i trä. I mitt fall betyder nämligen uteliv även  en del matlagande och liknande utöver att skära  pinnar och virke. 

Ranger som komplett paket med kraftigt modulärt läderfodral, eldstål och extra lina

Ranger är en kniv som är rekorderlig utan att bli otymplig. Stark men fortfarande lätt vilket i det här fallet innebär en total längd på 235 mm varav bladet står för 110 mm. Vikten är 185 g för enbart kniv och totalt 328 g inklusive eldstål. 

Formen på bladet är en drop point med en tjocklek på 3,8 mm och en höjd på 31,5 mm som mest. Tjockleken hade jag ansett vara i grövsta laget om det inte vore för att bladet dels är fullt flatslipat och dels smalnar av mot spetsen. Bladet har inget "choil"/fördjupning vid bladbasen, något jag kommer att diskutera närmare i kommande recension.

Stålet som används är ett för mig mycket bekant material. Det är svenskt Sandvik 14C28N. Ett rostfritt stål med mycket goda generella egenskaper. Det är inte extremt åt något håll men är både rostfritt, relativt tåligt mot stötar samtidigt som det är lätt att slipa och håller skärpan dugligt. Fabrikseggen var god kan tilläggas i förbifarten. 

Handtaget är stabilt och rejält med en längd av 120 mm och bredd på 23 mm. Materialet är svart Canvas Micarta med röda mellanlägg som accent. Ytan är polerad och sidorna fastsatta med två nitar jämte en genomgående tub som även agerar fånglinehål. Att kniven och handtaget känns stabilt beror förstås även på att det är en konstruktion med hel tånge. Vidare har handtaget ett litet fingerskydd, en anknäbb mot bakänden till samt en relativ svag 3D-form á la Coca Cola-flaska. Sidorna är med andra ord inte helt flata. 

En snygg detalj är att eldstålets handtag är gjort med samma material. 

Joker Ranger

Hela paketet avrundas med något som jag noterat att just spanska märken ofta är mycket bra på, läderfodral. I det här fallet innebär det ett tjockt (3mm) läder av god kvalitet som dessutom fått en dubbelsöm vilket förstås ökar hållbarheten. Passformen är god och kniven hålls på plats utan att falla ur och den skramlar inte. Enbart bra första intryck med andra ord. 

Upphängningsanrdningen är mycket flexibel då den utgörs av en hälla som är fäst med nitar vilket gör att kniven lätt kan avlägsnas från bältet. Lika enkelt är det att förvandla fodralet från ett lågt hängade (dangler) till ett högt dito genom att det är fäst med en ringformad karbinhake.

Överlag känns Joker Ranger som ett riktigt stabilt bygge. Materialen är väl valda och sedan kan det alltid diskuteras om  man vill ha ett rostfritt stål eller ej i den här typen av kniv. Jag tillhör dem som alltid föredrar det. Moderna rostfria stål dras inte med de nackdelar som kolstål sägs eliminera. 

Kniven är uppenbart välgjord med ett rejält fodral med små finesser när det kommer till bäranordning. Jag ser mycket fram emot att få bära och testa den här kniven. Så fort det gjorts och det finns underlag till en recension så kommer en sådan. 

Joker

/ J - blicka mot södern

* Numera är de nästan ett lika stort måste i bushcraft-kretsar som en kniv. Hardcore-entusiaster lär sig förstås att tillverka en bow drill. Dit hör inte jag, i tur och ordning använder jag tändare och eller tändstickor och sedan har jag med mig ett eldstål i händelse att de inte fungerar. Det sistnämnda har hänt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller

På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran

I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!

Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.

Karesundokniven

/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel. 

Dagens bild Nr 287 "Också en EDC"

Vad jag har på min person skiljer sig ofta från de flestas "EDC". Det här är bland annat vad jag kommer att bära med mig idag. Faktum är att den här typen utan tvekan är de knivar som används mest sett till timmar. Eller finns det någon som slår de sextio timmar jag använde mina kastknivar förra månaden?

Jag har bestämt mig för att spendera eftermiddagen med kastträning. Vädret är den avgörande faktorn i det fallet. Det gäller att ta vara på ögonblicket som alla vuxna sa när man var liten. Då trodde man att de var dumma i huvudet. Nu vet man bättre. Efter sol kommer regn. Åtminstone om man bor i Växjö-trakten som jag. En av Sveriges regnigaste städer i hård konkurrens med Borås. 

Men tisdagen har anlänt i sin fulla grå novemberprakt och jag har halva dagen ledig. Så jag ska snart till VAIS-stugan i Fyllerydsskogen, där Växjö Sportkastnin håller till. 

"Also an EDC"

På bilden ser ni, förutom en fällkniv från Civivi, en kastkniv från Zitoon Knives. Fickkniven heter Clingman och är en liten sak som eventuellt kan sorteras in i kategorin "modern traditionals" även om den är mer modern än traditionell enligt mig. Micarta-handtag, ett recurve clip point-blad i Nitro-V, en linerlock och sedan avrundas paketet med ett fräst titanclips. Inte illa för en ganska billig kniv.

Den andra kniven har fått nya "kläder" i form av min senaste läderslida. Den är gjord för att bäras mest för korsdrag med höger hand, men kan även bäras som en "scout carry" i korsryggen. Jag har också försett handtaget med enkla läderskollor för att förbättra greppet när det skall dras snabbt. Kastknivar bör inte ha något mer avancerat material i handtaget skall tilläggas. De går helt enkelt sönder.

Modellen är tillverkad med samma silhuett som en Fairbairn Sykes kommandodolk och är en hyllning till de som stupade på D-dagen. Namnet är därför Dague commémorative. En kniv som är utmärkt för framför allt halvrotationstekniker som military half-spin, men fungerar också utmärkt för rotationskast.

/ J - snart på väg...

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Al Mar B-21 Folder

Den här kniven känner jag igen kanske någon uppmärksam läsare konstaterar. Det är både sant och inte. Det vill säga jag har tidigare både presenterat och recenserat en annan kniv från Al Mar som är mycket lik den här. Jag talar förstås om B-21 och den här modellen har därmed det logiska namner B-21 Folder. Vid första anblick är det faktiskt bara möjligheten att fälla ihop den som skiljer dem åt.

Även den här versionen är förstås ett resultat mellan ett samarbete mellan Kirk Rexroat och Al Mar.

Al Mar B-21 Folder

B-21 Folder är en rejäl pjäs, faktum är att den är närmast identisk med sin fastbladade kusin i storlek. Det är inte alltid tillverkare ligger så nära när knivar "översätts" mellan fällkniv och fastbladare. Men i det här fallet har man ansträngt sig för att så skall bli fallet.  

Det innebär att även den här kniven har ett blad som är 95 mm långt. Sedan kan diskuteras om det är exakt detsamma som förlagan men det beror mest på hur de mäts. Handtagets form är det som gör saker mer komplicerade. Höjden på bladet är som mest 35 mm och tjockleken är 3,3  mm. Stålet som används är D2 med en angiven hårdhetsgrad på 59-60 HRC. Bladformen är även här en modifierad Bowie. Det vill säga en bastant clip point som i det här fallet fått ett tillägg av en rejält svängd rygg. Finishen är en elegant satin.  

Det distinkta modifierade clip point-bladet är tillbaks

Handtaget bygger på en stabil stålram och utanpå den hittas formade sidor av G10. Det är hela 13 cm långt vilket ger kniven en totallängd på 226 mm utfälld. Det är således ingen liten kniv. Vikten är därmed också  tilltagen med 195 g. 

Låset är en liner lock och öppningen sker huvudsakligen via tumknoppar. Två händer är förstås alltid ett alternativ. 

Inget clip här utan istället får du ett rejält bältesfodral på köpet

Lite mer ovanligt är att kniven saknar clip och istället levereras med ett solitt läderfodral. Det är inte bara välsytt utan tämligen arbetat. Frågan är om jag kommer att använda det? Är det något som pekar åt det hållet så är det vikten på kniven. 

Den frågan och andra kommer att få svar när kniven skall recenseras. 

Al Mar

/ J - har en déja vu-upplevelse

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Brisa PK70FX

 

- ytterligare en eminent liten kniv från Finland

Den här fastbladaren från finska Brisa är intressant på mer än ett vis. För det första vänder den sig mot ett segment som ökat i popularitet på senare tid. Mer om detta senare. En ledtråd till en annan intressant detalj som väckte åtminstone mitt intresse återfinns i namnet PK70FX. 

Det kan låta lite kryptisk då det enbart är en beteckning snarare än ett namn men den som kan sin Brisa/Enzo-historia kanske känner till att det tidigare fanns en fällkniv i katalogen som hette PK70. 

Med till tillägget "FX" för "Fixed" är det här således en hyllning till den modellen. Uppenbarligen tror man på formatet men inte på utförandet. Kanske var det för att det var en slip joint? Det är mer än jag vet men resten av egenskaperna lever kvar i den här kniven och det är jag glad för. 

Brisa PK70FX

Det segment jag syftade till ovan är förstås det växande antal små fastblade knivar på marknaden som riktar sig mot "EDC" eller vardagsbruk. De flesta märken har något alternativ på repertoaren och det syns inte minst bland de kinesiska drakarna som erbjuder en hel del av den varan. 

Men här i skandinavien har vi faktiskt alltid omhuldat den typen av knivar. Historiskt sett finns det gott om bruks- och jaktknivar med blad under en decimeter. Därför känns det inte alls konstigt att Brisa släpper en kniv av den typen. 

Eller ytterligare en kanske skall tilläggas då de har ett flertal mindre knivar på programmet. Jag tänker då exempelvis på modeller som Necker 70, Bobtail 80 och den av mig recenserade Scara 60. 

Kortversion: Brisa PK70FX är en liten fastbladare som både axlar den tradtionella skandinaviska oket och för vidare arvet efter sin fällbara föregångare. 

Blad

I sann finsk tradition och i sin föregångares fotspår bjuds vi här på ett för regionen klassiskt blad. Det betyder harmoniska proportioner som i siffror översätts till en längd av 70 mm, det är för övrigt vad alla siffror i Brisas namngivning står för om någon undrade, och en höjd av som mest 20 mm. Tjockleken är väl valda 3 mm. Ett så här litet blad behöver inte vara särskilt kraftigt samtidigt som det behöver lite substans för att kunna slipas på det här viset. 

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

Finishen är en satin och stålet som fått den behandlingen är ett klassiskt Sandvik 12C27. Eller Alleima 12C27 som det numera heter då det är ståldivisionen av Sandvik-gruppen sedan några år tillbaks. 

Det är ett vid det här laget mycket välbeprövat rostfritt stål i den något enklare klassen. Känt är det inte minst från Moraknivar och otaliga franska märken även om de flesta tillverkare övergått  till 14C28N istället. 

Stålet som används är 12C27

Slipningen är som synes och tämligen naturligt en så kallad skandinavisk sådan. Höjden på själva slipfasen är 5 mm. Eftersom den är en äkta skandinavisk slipning eller en nollegg utan uppdelning i primär/sekundäregg är det ingen mening att tala om tjocklek bakom eggen. Den skulle i så fall vara strax över tre millimeter eftersom det är vad bladet mäter. 

Fabrikseggen var som förväntat bra med en riktigt god skärpa. Däremot har jag alltid undrat lite över bukens kurvatur. Men av bilder förefaller det vara så de är slipade överlag. Vad jag menar är att den nästan har drag av tantospets över sig då de översta två centimetrarna är nästan flata och sedan tvärar kurvan något istället för att följa en jämn båge. Det är inget som påverkar funktionen men det är synligt. 

12C27 är ett stål känt för att vara relativt rosttrögt och det är något som jag haft nytta av då kniven glömts ute vid något tillfällle. Någon liten fläck har det blivit men det har lätt gått att avlägsna. 

Sedan har även solen sina fläckar och en av dem är att det här stålet inte håller skärpan särskilt länge. I alla fall inte om det jämförs med alla "superstål" som använts  på fällknivssidan nuförtiden. Det kan tilläggas att uppgiven hårdhet endast är 57 HRC vilket förstås bidrar. Den andra sidan av myntet är att det gör kniven mycket lättslipad. Vilket som som sagt behövs.

Med det sagt kan konstateras att PK70FX är lika praktisk som det påstås. Designen är enkel och avskalad vilket gäller både blad och handtag. Det går att ta i när så behövs utan att  man behöver känna sig orolig för att kniven skall gå sönder vilket kan vara fallet med mindre fällknivar. Främst tänker jag då på när man skär i trä och behöver bända loss eggen eller intre riktigt tänker på i vilken vinkel man attackerar ämnet  i. Det behöver man som sagt inte fundera på här. 

Den skandinaviska slipningen ger en stark spets

Annars har den här kniven fått fylla samma roll som alla andra EDC-knivar jag har. Det innebär bland annat att den fått följa med till jobbet. Det hittas i ett professionellt kök så en kniv är inget någon höjer på ögonbrynen för. Där har den främst tjänat som kartong- och förpackningsöppnare. Tyvärr blir det mycket plast i vår värld än i dag och den måste avlägsnas. 

I de fallen är PK70FX en riktigt bra kniv! Särskilt som spetsen är både, tja spetsig och stark. Något som följer av slipningen. Det gör att man vågar punktera plastdunkar och liknande utan att behöva bekymra sig. 

En sak som dock inte gör den här kniven till en favorit på jobbet är att den inte är fullt lika smidig som fällkniv att bära i en byxficka. En jackficka är en annan sak. 

Utöver dylika uppgifter har jag även haft med mig den här kniven ut på äventyr i skogen och även där klarar den sig utmärkt. Visst, det är inte en Brisa Nessmuk 125 och måste jag välja en av dem på en vandring eller campingtur så vet jag vad det blir. Ibland är 70 mm blad väldigt lite. Särskilt om man skall tillreda mat och liknande. Då är för övrigt en här slipningen heller inget att hänga i granen. 

Men alla små vardagliga göromål som kan förväntas hanteras av en kniv klaras av galant. Något som inte minst noterades när en ny TV packades upp häromdagen och både nylonband och en rejäl mängd kartong skulle skäras av och ned. 

Handtag

Längden på handtaget är strax över nio centimeter, 94 mm vilket kanske inte låter så mycket. Dock gör utformningen att hela den länden är tillgänglig att greppa kring vilket inte är fallet om en kniv exempelvis är försedd med fingerskydd eller liknande. Det gör att trots knivens blygsamma format så får jag till ett nästan fullt fyrafingersgrepp. Det gör att man kan ta i mer med den här kniven än vad man inledningsvis kan tro. 

Trots det diskreta formatet erbjuds ett fullstorlekshandtag

Materialet som använts i det här utförandet är bocote. Faller det inte dig i smaken kan kniven dels beställas både med olivträ eller i helt andra material som Micarta i flera färger och utföranden. Därtill kan du alltid göra egna skollor och material kan förstås fås från Brisa Ltd då de är stora leverantörer av slöjdmaterial. Därför kan även bladet köpas separat om du vill göra din egen kniv. 

Sidorna är skruvade med inte mindre än fyra små torx-skruvar. Kniven är en fulltångekniv med stålet är lättat under träet för att bättra på balansen. Det gör att balanspunkten hittas någon centimeter in på handtaget från främre delen räknat. 

Kniven är en fulltångekniv och utanpå hittas skollor i trä

Formen på handtaget är något kantig men det är litet och väl fasat och det gör det bekvämt i hand. Jag kanske inte skulle sträcka mig så långt att jag kallar det för ett ergonomiskt mästerverk men knivens format gör inte heller att du arbetar i timmar med den. Så rent praktiskt är det ett mycket bra handtag. 

De flesta frekventa grepp fungerar väl

Fästet är inte med moderna mått särskilt bra. Det vill säga jämfört med diverse militär-inriktade commandoknivar med G10 handtag som påminner om sandpapper. Men det behövs inte heller. I sin tänkta roll fungerar storlek och form utmärkt och därför behövs heller inga förbaskade fingerskydd. Men visst för min nordamerikanska publik får jag väl tillägga att det krävs viss vana för att hantera den här sortens Puukkos. Att jag skriver så är för att det ofta påpekas i US-baserade recensensioner. Resten av världen vet det ändå. 

Fodral

I sann finsk tradition kommer PK70FX med ett läderfodral, fattas bara annat. Men å andra sidan hänger de med i tiderna och många andra knivar kan fås med Kydex-fodral men inte i det här fallet och det är jag tacksam för. I mitt tycke hade det inte matchat utseendet. 

Fodralet som följer med är av kraftigt läder

Fodralet är tämligen enkelt. Det är av vikt konstruktion men det är gjort i mycket kraftigt läder och välsytt. Tjockleken på lädret matchar stålet och mäter 3,1mm. I botten av fodralet hittas ett litet hål för dränering och där finns även ett litet hål om någon av för mig okänd anledning vill pilla in ett snöre där. 

Ett enkelt men välsytt fodral som dock inte håller kniven extremt hårt

Bältesöglan tar ett normalt tunnare bälte på 35 mm men inte mycket mer än så. Det är förstås rimligt med tanke på knivens format. Faktum är att jag aldrig burit kniven i ett skärp förutom när jag testat kniven. Annars förvarar jag den antingen i min väska (ryggsäck eller Messenger-bag då jag cyklar) eller löst i höger jackficka. Kniven är nämligen både liten och nätt nog. Totalvikten inklusive fodral är nämligen inte mer än 115 g och längden med kniv i fodral är 175 mm. 

Slutsats

Redan på första raden i presentationen på hemsidan slås det fast att det här är en "kompakt och mångsidig kniv som utformats med enkelhet och funktionalitet i åtanke." Det är nu ett uttalande jag kan skriva under på efter att ha brukat och burit den här kniven närmare ett år. Tiden går fort när man har roligt sägs det. 

Då var det sommar och det är det snart igen. Det betyder att PK70FX bokstavligen har prövats i vått och torrt. Men med det sagt skall sägas att jag mest har brukat den som det var tänkt, som en liten praktisk EDC-kniv i alla situationer som inte kräver den absolut största diskretionen eftersom det trots allt är fastbladad kniv. 

PK70FX gör sig bra såväl i skogen som i staden

Sedan har den som sagt fått följa med ut i skog och mark också och den gör inte bort sig där heller. Det hänger mest på brukaren och vad knivar används till. Men visst, jag skulle inte ta ur en älg eller filea en gädda med den här kniven men allt går om man vill. 

Å andra sidan briljerar den där det är tänkt, i allehanda situationer i vardagen som tarvar en vass egg och bra spets. Du kan sticka och skära med förtroende utan att vara rädd för att något skall gå sönder. Däremot blir den slö kan konstateras med eftersom stålet är mjukt reagerar det mycket snabbt på både brynstål och strigel villket är den underhållningsmetod jag använder mest frekvent om inte knivar är allt för slöa. 

Den skandinaviska slipningen gör också att kniven är lätt slipa om när det är så dags. Men den varianten av egg gör också att den inte är bäst till allt. Vet du med dig att du behöver en kniv för att skära mycket i födoämnen rekommnderar jag istället en flatslipat alternativ. I trä däremot är den här typen av kniv att föredra. 

En kniv lika finsk som en god kopp kaffe, Brisa PK70FX. En fastbladare som tar vid där PK70 slutade

Brisa har med PK70FX lyckats väl med att förvalta arvet efter sin fällbara föregångare. Nu har jag inte den modellen med väl dess storebror Birk 75 som har lås. Släktskapet mellan den och den här kniven både känns igen och uppskattas. Om du vet vad du ger dig in på när du köper en liten Puukko så är det här ett synnerligen gångbart alternativ. Söker du den ultimata low drag, high speed-kniven för "covert operations" så se dig om efter något annt. 

Men som stilfull kniv i sann finsk tradition inriktad mot vardagsbruk är den här utmärkt!

Brisa Ltd

Specifikation:

Totallängd: 160 mm
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 12C27
Vikt: 70 g, enbart kniv, 115 med fodral
Handtag: Trä, Bocote
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - sneglar österut

Ny kniv - Karesuandokniven Bäver 10

Ibland eller snarare tämligen ofta dras mina blickar till det traditionellt klassiska och enkla när det gäller estetik. Skönheten ligger i betraktarens öga heter det ju. Det gäller verkligen i det här fallet. Det här är en riktigt snygg kniv. Det var också det som fick mig att falla för den. Det och tidigare erfarenheter av det här företaget. Jag har ett par favoriter från dem sedan tidigare. 

En typisk låda från Karesuandokniven

Kniven är som rubriken säger Bäver 10 och kommer från svenska Karesuandokniven. 

Föga överraskande återfinns det här företaget i byn Karesuando som hittas norr om polcirkeln.* En plats som jag för övrigt inte kan låta bli att känna mig lite besläktad med då delar av min familj på farfars sida är bördiga från Tornedalen och ned till Båtskärsnäs.  

Och inuti lådan ett läderfodral och en elegant jakt- och friluftskniv

Karesuandoknivens produkter är djupt rotade i det område de befinner sig i. Det gäller såväl utseende som funktion samt material. Eller det sistnämnda gäller enbart delvis. Förvisso hittas traditionella material som ren- och älghorn, renskinn och masurbjörk i knivar och yxor men när det gäller stål har man uppgraderat och diversifierat sig. I de lyxigaste utbudet hittas ofta moderna material som rostfritt damaskstål från svenska Damasteel. Man använder även "superstål" som RWL-34 för att nämna något. 

I den här kniven hittas dock ett lite mindre avancerat men mycket dugligt stål i Sandvik 12C27. Ett mycket beprövat stål som använts av många knivtillverkare i både Sverige men inte minst i Frankrike under åren. I det här utförandet kom det riktigt vasst med en uppgiven hårdhet av 58HRC. En utmärkt fabriksegg i form av en klassisk "skandinavisk" slipning. 

Handtaget bjuder på material som mässing i fingerskyddet följt av en bit renhorn och resten är gjort i välbehandlad masurbjörk. Renhornet är förstås dekorativt men mässingen har en egen historia. Om jag inte är felunderrättad tillskrevs det historiskt egenskaper som att det hjälpte att hålla bort onda andar. Det må vara hur det vill med den saken men snyggt är det!

Karesuandokniven Bäver 10

Bäver 10 är en kniv som är något större än man först kan tro. Det yttrar sig bland annat genom att du får lite mer tilltagen egglängd än i Karesuandoknivens mindre knivar samt ett handtag som är synnerligen bekvämt. Namnet talar faktiskt om hur långt bladet är då det mäter 100 mm. Det finns även en mindre version för den som önskar det med ett 80 mm blad. Tjockleken på stålet är väl valda 3,2 mm. Hela kniven är 210 mm lång. Sedan är den mycket lätt, min våg säger att kniven väger in på 95 g och hela paketet stannar på 164 g. 

Kniven kommer med ett enkelt men välsytt läderfodral med utmärkt passform och ett ilägg som förhindrar onödigt slitage.  

Sammantaget är mina första intryck av den här kniven minst lika positiva som de jag fick genom att se den på bild. En mycket elegant modell som känns skön att hålla i och anlände riktigt skarp. Nu skall det bli intressant och roligt att se hur den uppträder när den används också. En recension följer, var så säkra!

Karesuandokniven

/ J - söker sina rötter

* Ett tag marknadsförde de sig med att vara det nordligaste knivmärket i världen tills dess att jag kände mig manad att försynt påpeka att norska Knivsmed Strömeng hittas i Karasjok som ligger ytterligare ett trettiotal mil i rak nordlig riktning. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Muela Classic Bowie

Det kändes som det var dags nu! För mig att skaffa en riktig Bowie om nu uttrycket tillåts. Såväl uppkomst som exakt hur en ursprunglig kniv av den modellen såg ut är inte helt klarlagt. Därtill skall tas i beaktande att stora jaktknivar med den typen av utseende förekommit i flera delar av världen innan det namnet blev aktuellt. 

Men att det här är en kvintessentiell Bowie råder det ingen tvekan om. Men så är namnet Bowie Classic vilket förpliktigar. Märket är Muela och är spanskt. De har stolta traditioner när det gäller den här typen av knivar. 

I vilket fall som helst saknades en riktig representant för knivtypen i min samling. Visst har jag knivar med distinkta clip point-blad som drar åt samma håll men ingen som är så renodlad som den här. 

Muela Classic Bowie Stag

Det som gör den klassisk är förutom det distinkta utseendet att den har alla de rätta materialen. Det är en fulltångekniv där man förvisso frångått äldre tiders kolstål till förmån för någon form av rostfritt vanadiumstål. Därvidlag är inte spanaska företag lika bra som exempelvis sina italienska kollegor när det gäller att upplysa vad deras knivar är gjorda av. 

Utöver det hittas horn i handtaget, mässing i parerskyddet och förstås läder i fodralet. Precis som det skall vara. Även om trä i handtaget är lika "rätt". 

En kniv med snygga proportioner i väl valda material, en klassiker som namnet antyder

Den här kniven finns i tre storlekar varav den här är den mellersta. Det innebär ett blad på sexton centimeter och den totalläntgd av 27,5 centimeter. Inte enorm som ni märker. Men med synnerligen väl valda proportioner. Det är därför jag tycker den är ruskigt snygg. 

Muela Classic 16A kommer i det här fallet från Knivshop och kommer att testas framöver för en närmare beskrivning. 

Knivshop.se

Muela Knives

/ J - på klassikerjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - MKM Makro 2

Små fastbladade knivar, kan det vara något? Ja, jag tycker ju det och på senare tid har jag nyttjat dem tämligen mycket. Därtill har jag ett flertal i samlingen. Därför var steget inte alls långt till att även testa en modell från italienska MKM. 

Den här kniven kallad Makro 2 är dock designad av någon lite närmare rent geografiskt. I vårt södra grannland Danmark hittas Jesper Voxnaes och det är han som står bakom den här skapelsen. 

MKM Makro 2

Som namnet antyder finns det en ännu mindre kniv vid namn Mikro i sortimentet. Den har ett blad kring fem centimeter medan det på Makro-modellerna har vuxit till 7,3 cm. Sedan finns den här kniven i en rad olika konfigurationer. Det är inte bara handtagsmaterial och färg som kan varieras utan även bladform. Här hittas något som möjligen kan klassas som ett mellanting av en modifierad Wharncliffe alternativt Sheepsfoot, kanske är det en "reversed tanto"? Hur som haver en mycket praktisk typ i den här sortens kniv. Vill du ha en mer traditionell buk på din kniv finns även en vanlig drop point att tillgå.

Stålet som använts är Böhler M390 med en HRC kring 58-60, vilket är tämligen lågt för typen av stål måste medges. Tjockleken är endast 2,5 mm och det parat med en flat, nästan hel slipning ger en kniv som skär bra. 

Läderfodralet gör att kniven kan bäras i en ficka

Handtaget på den här kniven är gjort av grön Micarta och önskas andra material finns både olika träslag samt G10 och kolfiber att välja emellan. Förresten kan man få den helt naken också, utan skollor. Sidorna är skruvade på plats med två skruvar varav den främre fått en liten färgklick i form av en titankrage.

Makro 2 kommer med MKMs fiffiga fickfodral för små fastbladare. Det är enkelt men välsytt och döljer en finess. Det har en läderflärp med en magnet i som gör att man kan fästa det på insidan av en ficka. Mycket smidigt måste jag säga!

Överlag är det här en mycket sympatisk kniv som genast fann sin plats i rotationen. För att vara så liten är den riktigt bekväm att hålla i kan jag avslöja. Mer om det i senare recension. 

Maniago Knife Makers

/ J -

#knivesandbikes #knivigtvarre