- Chickenrace del 1
Jo, jag är väl medveten om att det inte är maj riktigt än. Såväl almanacka som min cykelform säger att det är för tidigt för det. Om inte annat så påminner mig vädret och inte minst temperaturen om detta oomkullrunkeliga faktum även om solen strålar från en tämligen blå himmel i skrivande stund. I alla fall här vid kusten. Vädret var för all del fint även i normalt regniga Växjö när jag lämnade inlandet för havet och Båstad.
Påsken är tydligen här. Ris i Växjö
Mest är jag här för att hälsa på svärföräldrarna och fira påsk men det är svårt att inte ta med sig en velociped eller två när det finns så mycket fin cykling i trakterna. Därför fick racern följa med även i år för lite påskcykling.
Inte helt varmt under natten. Ankorna hade frusit fast
Solen kan dock inte dölja det faktum att det fortfarande är rätt kallt på nätterna. Ett par tre minus har det tydligen varit inatt. I den lilla dammen på gården hade ankorna frusit fast. De riktiga ankorna nere vid hamnen gick upp ur vattnet och satte sig på gräsmattan. Det är ändå en talande bild.
Uppe på åsen låg det snö här och var i skogen
Ytterligare bevis på de kylslagna nätterna hittade jag senare uppe på åsen där snön låg kvar här och var i skuggorna. Men det är att gå händelserna i förväg.
Don't be a chicken - Påsken handlar ju ändå om ägg tänkte jag med Johan Glans påskstand-up i åtanke när jag kände på temperaturen inför första rundan.
Kyla kräver mest bra kläder. Så efter lite funderande paltade jag på mig vad jag trodde var rätt mängd och sorts persedlar, pumpade däcken och oljade kedjan varpå jag med viss bävan sneglade upp mot åsen där den tornade upp sig över mig. De första riktiga backarna för i år väntade högst bokstavligt runt hörnet.
Stålhäst på grönbete
För att få en rivstart gav jag mig av ut från Båstad i riktning mot Förslöv. Som det slumpar sig råkar den vägen gå via Nötte backar vilka får betraktas som en maffig uppvärmning. Där mötte jag några cyklister på väg åt andra hållet. Det var inte annat än att jag avundades dem. Jag konstaterade snabbt att backformen är någon annanstans än här. Det var tungt och inte hjälper min nuvarande utväxling på cykeln till heller. Men upp kom jag med viss möda och utför bar det så småningom.
På andra sidan väntade havet igen och utsikten över Kullen som avtecknade sig mot horisonten där på andra sidan bukten. Efter en stunds irrande på Bjäre vände jag inåt landet varpå jag fick vinden i ryggen och susade vidare mot Margretetorp. Planen var att ta gamla riksvägen därifrån till Östra Karup. Det innebar andra passagen uppför åsen och en vidunderligt vacker väg dit. Särskilt lite senare på våren när vitsipporna börjar blomma. Det är lite för tidigt för det än.
Kullen i fjärran vid ett hav lika blått som himlen
Efter att ha passerat motell Hallandsåsen susade jag nedför gamla riksvägen till Östra Karup. På parkeringen såg jag några cyklister som höll på att iordningställa utrustningen inför dagens äventyr. Framför mig såg jag en ostkroksrygg tillhörande en dansk cyklist i rött. Jag körde ikapp honom utför uppbackad av moder natur och hennes lagar. Jag vågade emellertid inte satsa hårt utför eftersom den stadiga vinden från havet låg på från sidan och fick cykeln att kännas vinglig i farter över sextiofem.
Lyavägen efter Östra Karup. Här lutar det runt 10% uppför
Nere i byn vek jag av direkt vid kyrkan och började klättra uppför igen. Tänkte som jag alltid gör när jag passerar här att det är ett rätt trevligt samhälle med sin pittoreska kyrka, den livliga bäcken och sluttningen med bokskog. Det är bara motorvägen som hörs på avstånd som stör intrycket av idyll.
Efter en kortare klättring vek jag av in på Lyavägen och fortsatte uppåt för i mitt tredje toppbesök på åsen för dagen. Backen är jobbig, mest rak och lutar 8-11%. Det kändes i benen. Fellut.
Men det som kastas upp kommer också ned. Tydligen gäller det även cyklister så jag susade så småningom i god fart ned mot Båstad igen. Och bara för att jävlas med mina egna ben svängde jag av in på Karstorpsvägen av bara farten. Och jag som bara var ett par hundra meter från målet. Så nära men ändå så långt borta.
Tillbakablick halvvägs uppför Karstorpsbacken på väg ut ur Båstad. Laholmsbukten i fonden
Det var inte helt sant får medges. Faktum är att jag för att göra det ännu jobbigare och för att få fler höjdmeter rullade ned till havet och tog sats därifrån. Sen cyklade jag upp till toppen av den här delen av åsen vilket är runt 180 m ö h och tog sen Tarrabacken hem.
Där kördes det longboard. Utövarna måste ha någon form av dödslängtan eftersom den som mest lutar runt fjorton procent, har kurvor och fordonstrafik. Jag zick-zackade ned förbi Buena Vista med bromsarna nästan låsta för att inte bowla ned några trendriktigt klädda skatare.
Årets första backrunda kunde till slut summeras med 56 kilometer och på den sträckan samlade jag ihop 837 höjdmeter. En kilometer hade sett snyggare ut men det orkade jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar