Släpp käpphästarna fria, del 3

Den första delen i den här serien publicerades i vintermörkret, den andra skenet av tilltagande vårsol. Nu är sommaren här och det har blivit dags för del nummer tre. 

Världen består inte bara av arbetshästar. Det finns utställningsexemplar också har jag förstått. För den delen kan det även hända att även en robust krake vill kamma manen från stund till annan och visa upp sig på catwalken eller i hagen.

Ibland blir resultatet bra men inte sällan blir det tokigt. Lite som att sätta kromade fälgar på en hjullastare.

"The Strongest Lock" Det finns alltid någon som är starkare. "Den ängsliga" kommer senare...

Allt som glimmar är inte pulverstål som det heter eller kanske borde heta i den här branschen.

Sen vill jag passa på att påpeka att allt det här skall tas med en rejäl nypa salt. Jag sparkar åt alla håll, även på mig själv. Jag har förstått på några kommentarer på tidigare inlägg att det ett par personer tagit illa vid sig. Det är knivar vi talar om, jag vill bara påminna om det!

Vi närmar oss de som skulle kunnat vara fullblod men ofta visar sig vara målade kameler. Det handlar om utseende: 

• Anslagstavlan - är en expressiv sate. Gillar att uttrycka sig med hela eller halva noveller på bladet. Fenomenet har spritt sig från t-shirts med tryck enligt tanken "all reklamplats är god reklamplats". Tillverkaren finner det därför nödvändigt att inkludera det mesta som normalt återfinns i tekniska specifikationer eller produktblad på sin kniv, gärna på bladet om det går att klämma in. Det kan förutom märke och logotyp vara formgivare, eventuell medproducent, ståltyp, patentnummer, kullagervariant och ibland t o m rockwellresultat i anslagstavleformat. Allt för att vi skall ha något att läsa när vi strimlar kartong och skivar korv. 

• Loggan - är ett syskon till Anslagstavlan men vars inriktning är mer specialiserad och därför koncentrerar sig på företagets namn eller varumärke. Upprepning är nyckelordet. Gärna på allt som eventuella fodral, handtag, clip etcetera. Går det inte att applicera det på flera ställen kan man istället inkorporera det i mönster som sen används på skollor eller handtag. Uppfinningsrikedomen är stor. Allt för att kunden inte av misstag skall glömma bort vilken kniv vederbörande råkar ha inhandlat.  

• Hallicken - är individen som inte vet när han borde sluta. Uttrycket "less is more" ingår inte i vokabulären. Vederbörande får till enstaka detaljer som var och en för sig vore eleganta eller åtminstone roliga. Sen blir det bara fler och fler...och ja, fler. I desperation tas alla existerande knep till för att synas. Det är inte en eller två detaljer som adderas till munderingen utan samtliga. Hål i bladet, snyggt - vi tar tre. Nej förresten dubbeldäckare är kaxigare, vi lägger till ytterligare en rad med hål med sex stycken eftersom nio är mer än ett. Varför nöja sig med en egg när man kan ha två? En "Compound grind" löser det. När det ändå hålls på lägger vi till fler material i handtaget då ett naturligtvis är för lite. Förresten, de måste vara mönstrade också. Gärna i olika mönster så det "händer lite" och glöm inte olika ytbehandlingar. Äh, vad f-n vi tar en tredje finish på clipet och "backspacern" när vi ändå gasar på. Slutresultat - tja, det glänser och är i alla fall till glädje för alla skator. 

• Påfågeln - närbesläktad med hallicken. En prålig figur som kråmar sig och är skränig men inte särskilt duglig till något annat än att posera. Den är emellertid något mer tillbakalutad och kan trots allt bre ut stjärtfjädrarna om så tarvas. Knivvärldens svar på Liberace. Viktigt är att bladet är i någon form av damaskerat stål och att handtaget innehåller minst en variant av mokuti eller timascus, gärna båda materialen. Om de sen är blanka och i guld blir det ännu bättre. 

• Sillen - är tvärtom de två föregående så anonym att den knappt går att urskilja från massan. Alltid gjord i titan. Nästan alltid grå. Ramlås är obligatoriskt liksom "steel insert" och "overtravelstopp". Den öppnas alltid med hajfena och löper ängsligt på lager rädd att inte passa in. I sin iver att vara uniform ser den ut som en sill. En silvergrå fisk i ett mycket stort stim. 

• Hemvärnsmannen - vill av hela sitt hjärta vara yrkesmilitär. Klär sig därför gärna i pansarvärnsoliv eller målar streck på valda delar av sin lekamen. Verkar inte inom den profession han så hett eftertraktar men talar gärna och ofta om den. Det har vid närmare granskning visat sig att flera av dem inte ens är karl för sin hatt eller kanske snarare basker och faktiskt inte varit helt sanningsenliga kring sin bakgrund.

• Mr Anabola - står för "mycket snack och liten verkstad". Även här är ytan viktig. Ser stor och stark ut men har när han synas närmare i sömmarna lite för brett akterkastell efter alla hormoner och därtill en mycket, mycket liten......egg.  Dock är han bärare av stora muskler som dock visat sig bestå av mestadels luft. Ibland är den här karaktären förenlig med Hemvärnsmannen i samma uniform. Bakgrunden för den hybriden är känt diskoband från sjuttiotalet. 

• Den målade grisen - är egentligen en rätt robust skapelse under ytan men känner sig lite identitetslös vilket ofta löses med stora mängder glitter och smink. Lite som en muskulös transa. Bakom fasaden kan dock dölja sig en galt med betar. Ibland är det dock bara miss Piggy. 

• Dubbelgångaren - är förvillande lik något man sett förut, lite som att lyssna på melodifestivalen. Det beror oftast på att de är just det, upprepningar. Ibland har det "lånats" precis i slutstadiet av en utvecklingsprocess. Fenomenet är stort i öst där  knivkaraoke är en populär företeelse men en icke föraktlig grupp tillverkare inkluderande några jättar i väst hakar på trenden ibland eftersom de skulle känna sig utanför annars. Men då är det mer lättsmält pop det handlar om.  

• Den piercade - En punkig varelse. Känner längtan efter att stansa hål överallt vare sig det passar eller ej. Grunden var rätt och det börjades med ett ergonomiskt ställningstagande med något vasst som skär bra adderat i andra änden. Men sen går man understundom vilse på vägen. Eftersom man måste ha hål i allt för att bli igenkänd ingår "body modification" i konceptet och stora sladdriga örsnibbar blir ibland resultatet. Då kan ingen skönhetskosmetik i världen rädda utseendet. 

/ J - botaniserar vidare i knivdjungeln