Ny kniv - Two Sun TS268

I dessa mörka tider behövs C-vitamin. Eller egentligen är det väl D-vitamin som saknas när det är mörkt? Men vitamintillskott behövs i vilket fall som helst. Därför skall man äta apelsiner så här års. Det är sedan gammalt. Eller kanske det mest beror på att de brukar vara billigare på vintern, vad vet jag. Men det var så det lät när jag växte upp i alla fall. 

För att pigga upp mig skaffar jag därför orangefärgade knivar istället, det är det närmaste apelsiner jag kommer och de är lättare att skala. Ellet det vete tusan förresten. Men den här anlände i kartong och inte i krympplast i alla fall. 

Kniven kommer från Two Sun och heter...ja, den heter inte ett dugg vad jag vet. Two Sun som kommit igång så bra med att döpa knivar. Men Wong-Design är den som står för formgivningen och modellbeteckningen är TS268.

Two Sun TS268

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här kniven egentligen. Det återstår väl att se men första intrycken är spretiga. Den är hyfsat bekväm att hålla i, bladstålet kommer från Sandvik och handtaget är gjort i G10 på en stålram i 420 som också utgör en liner lock. Så inga konstigheter så långt. Därtill löper bladet på kullager i keramik och kniven kan öppnas endera med en frontflippper eller mycket stora tumknoppar. 

Men den är tämligen, ful får jag väl säga. Harmonin mellan blad och handtag är inte helt optimal. Lite balans uppnås genom att bladet är markant bredare än handtaget. Det senare är dock väsentligt längre, allt för att rymma en mycket tilltaget finger choil. Men det kunde varit mycket värre. Det vill säga om de uppgivna måtten varit korrekta.

En liten kuriosa är att bladet mäter 75 mm,  i alla fall enligt alla webb-sidor. Det av den enkla anledningen att den då är godkänd för försäljning på fler platser i världen, inklusive Kina. Vi som har mätstockar, måttband, skjutmått, linjaler eller bara bra ögonmått kommer fram till att bladet är snarare närmar sig 9,5 cm varav 8 cm är egg. 

/ J - Nyknivshusse

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension QSP Hawk

-  höken är lös

Det gyllene snittet brukar man ofta tala om i konstsammanhang. Ja, och inom arkitektur också för den delen och till och med i samband med människors utseende. Ett liknande fenomen verkar existera för fällknivar riktade mot EDC-segmentet. Eller fickknivar som vi brukade säga innan vi blev helt anglifierade. Det kan inte vara en slump att ett par av de knivar jag blivit riktigt förtjust i på sistone har det gemensamt att måtten nästan är desamma.

Tre olika knivar, tre prisklasser men ungefär samma mått

Det är för mig tre nya knivar i tre olika prisklasser från tre olika tillverkare. Det handlar om Honey Badger Medium Flipper, Benchmade Bugout och så dagens recensionsobjekt QSP Hawk. 

QSP QS131-B Hawk

Likt många modeller från QSP kan den här fås i ett par olika utföranden. Du kan välja mellan sidor i kolfiber eller trä som på den här. Bladet kan sedan fås i vanligt satin-utförande med CPM S35VN-stål eller som i det här fallet en mönstervälld version.

Damaskståls vara eller icke vara kan alltid diskuteras samt även terminologin kring dem. Den korrekta termen är egentligen mönstervällt stål för den här typen av produkt.

Nu har jag extremt få exemplar av den varan måste medges och det finns faktiskt en anledning till det. I många fall kan jag helt enkelt tycka att det blir "för mycket" rent utseendemässigt. Det som skall vara dekorativt kan istället bli plottrigt och göra att bladet ser ut som det fått fläcktyfus.

Jag vet att det är inne just nu med mönstrade blad men i allmänhet innebär det även att egenskaperna hos bladet blir sämre. Homogena pulverstål är helt enkelt bättre i alla avseenden. Men sen kom ett företag, från Sverige faktiskt, vid namn Damasteel och slog igenom med rostfria mönsterstål med prestanda som passade väsentligt bättre för moderna fickknivar. Det är ett liknande stål fast av kinesiskt ursprung som hittas i den här kniven. 

Lyx- eller måhända "bling"-versionen av Hawk

Twitterversion: QSP Hawk, rovfågeln som korsade sig med en påfågel men behöll sin skarpa och praktiska näbb 

Blad

Skall man nu hålla sig till gyllene snitt innebär det vissa proportioner och även om det inte är den måttstocken som är aktuell för just knivblad så är enkelhet och harmoni alltid gångbart. Som i det här fallet. Det innebär en drop point som mäter strax över åtta centimeter på längden, är ungefär två och en halv centimeter hög och lagom tunn därtill med sina tre millimeter godstjocklek.

Det är endast två saker som får bladet att avvika en smula från grundmallen. Det ena är förstås finishen och det andra är rampen som finns vid bladbasen. Den har förresten fått sig några frästa spår för att ge tummen bättre grepp. En detalj som känns välkommen på den här kniven. 

Enkelhet är en dygd, särskilt när knivbladet i övrigt är mönstrat. Resultatet blir en praktisk
drop point

Valet av bladstål var jag inne på redan i inledningen och det är som synes ett mönstervällt stål. De ingående ståltyperna vet jag dessvärre inget om. Men det är tämligen lätt att strigla och bryna och tar en god egg. Det är även dugligt hållbart av vad jag kan utröna utan att ägna mig åt uthållighetsrace för knivar. 

Bladet är flatslipat till nästan hela bladets höjd. Fabrikseggen var bra som de flesta knivar jag har träffat på från QSP. Kniven kom vass och eggen är hyfsat jämn om än inte perfekt. Sliparen är troligtvis högerhänt då vederbörande har "kantrat" lite mot spetsen till på vänster sida. Den är något brantare där. Något jag själv tenderar att göra när jag maskinslipar vill jag minnas.

En detalj som utförts korrekt på den här kniven är den fördjupning som gjorts för att underlätta slipning. Den sträcker sig utanför plunge line. Det gör att eggen verkligen kan sträcka sig hela vägen till hälen utan att se ut som en kälkbacke mot slutet.

Det mönstrade stålet är rostfritt men så mycket mer vet jag inte om kompositionen

I mångt och mycket är det här ett exemplariskt blad för EDC-uppgifter rent formmässigt. Harmonin återfinns både i utseende och hur det är att använda vilket konkret innebär en bra spets, en liten buk vilket gör skär mot hårda underlag (skärbrädor, huggkubbar, träbitar etc) och svepande skär lättare. Det samtidigt som bladet erbjuder en bra bit rak egg att skära med.

Spetsen är effektiv på så vis att den är vass nog att kunna användas till småpill, vilket konkret ofta innebär saker som att pilla ut spetor, glasbitar, avlägsna en ruva etc. Samtidigt är den inte så tunn att den är överdrivet känslig. Det gör att det går att bända lätt med den när kniven skall lossa ur exempelvis en träbit. Och apropå trä så är den kniven helt ok på det området också. Det kanske jag inte förväntade mig från början måste medges. Men efter att ha ordnat lite tändmaterial till en brasa och fixat ett par grillpinnar till korv samt påbörjat en vandringsstav så insåg jag att den klarade av uppgifterna med viss ackuratess.

Mer hushållsnära sysslor som att öppna paket, skära kartong och gräva sig in i alla dessa förbannade krympplastförpackningar som världen är full av klarar Hawk galant. Det tunna godset skär bra genom även tjockare kartong som flyttlådor och liknande.

Överlag kan sägas att knivbladet upplevs lika allround som det ser ut. 

Handtag

Båda utförandena av den här kniven utgår från en polerad stålram. Alla kanter och hörn på den har blivit rundade och är väl slipade. I det här fallet är det en nödvändighet då man valt att göra kniven på så vis att sidorna är aningen mindre än själva ramen varpå den sticker ut en smula.

För övrigt är kniven helt öppen i ryggen och där återfinns två timglasformade och likaledes polerade distanser. Skruvstorleken för dem är T6 och för den justerbara pivotskruven hanteras med en T8. 

Träskollorna är lätt välvda och väl slipade. Träet avger en svag och angenäm arom

Utanpå ramen hittas skollor som inte bara har väl slipade kanter utan även är elegant välvda. Därtill har två spår frästs i sidorna som leder tummen till tumknopparna om osäkerhet skulle uppstå. Materialet i den här kniven är vera wood, eller Bulnesia. Ett träslag som är känt för att vara mycket hårt och har tämligen kraftig ådring vilket gör att knivarna sinsemellan kan se rätt olika ut. Mitt exemplar drar exempelvis en smula åt det gröna hållet förutom den rödbrunda grundtonen. Därtill har träslaget en behaglig arom som jag tycker påminner en aning om ene.

Handtaget är öppet i ryggen 

Formen på handtaget är neutral och enkel. Precis på det vis jag oftast föredrar. Undersidan kröker sig och bildar en mjuk övergång till flipperfenan som agerar fingerskydd framtill och till en utbuktning baktill. Den gör att man inte glider bakåt när man skär. Ryggen är helt rak och det gör att kniven passar allra bäst i sabelgrepp. För hammargrepp vill jag allra helst ha en svag krökning av handtagsryggen för att det skall vara perfekt. Men det gäller mest för knivar som riktar sig mot grovarbete. På en EDC-kniv som Hawk är formen utmärkt, särskilt som det är lätt att skifta mellan olika grepp.

Ett  handtag stort nog att rymma alla fyra fingrarna men litet nog för att göra kniven smidig i fickan

Själva greppytan är nio centimeter och handtaget är därmed precis lagom stort för att alla fingrar skall få plats där de hör hemma. Även om det är med nöd och näppe måste medges.

För den som uppskattar sina "beads" eller bara vill ha en fånglina av praktiska skäl finns hål för en sådan också. 

Öppning och lås

Hawk var riktigt sympatisk att öppna redan från början. Men efter en kortare inkörningsperiod är den nu extremt mjuk i gången. Särskilt gäller det när kniven skall öppnas. Delvis förklaras det blixtrande handhavandet av kombinationen av keramiska kullager och en väl avstämd detent-kula.

En annan förklaring återfinns i hur flipperfenan placerats, nästan "ovanpå" pivotpunkten. Det gör att mycket lite kraft behövs för att skicka ut bladet. Flippern är såleds mycket effektiv och det gör även att den kan hållas så här liten. Jag har bara en invändning mot den och det är att den narras. Med sin platta topp försedd med räfflor inbjuder den till att pressas nedåt. Men se det går inte alls, då händer inget! Det här bladet kan bara fällas ut genom att man drar fenan bakåt. 

En  diskret flipperfena som luras en smula. Den kan nämligen inte pressas nedåt utan måste dras bakåt för att fungera

Sedan har den här kniven vilket kanske framgått av bilderna dubbla öppningssytem. Förutom den lilla hajfenan finns dubbelsidiga tumknoppar. Något ovanligt är att de båda metoderna fungerar lika väl. Mycket beroende på att tumknoppen befinner sig uppe vid rampen på bladet. Det gör att den närmast agerar flipper när man använder den. Bladet vill flyga ut även då tummen är involverad. Vill man verkligen smyga ut bladet rekommenderas istället att båda händerna används.

För ovanlighets skull är båda öppningsmetoderna likvärdiga. Jag föredrar därför att använda tumknopparna

Tumknopparna sticker ut en bra bit och tillsammans med formen ger det bra fäste. Nästan lite för bra faktiskt. Kanterna är så distinkta att de upplevs en smula vassa. 

Hawk låser med en liner lock

Låser gör Hawk med en liner lock. Låsfunktionen är mycket god.* Hela låsarmen ligger an mot bladbasen för största säkerhet och den glider inte eller bågnar om bladet utsätts för press mot ryggen. Låset är även mjukt och bekvämt att släppa. Det kommer sig av att låsarmen inte är extremt stark och att både ram och skolla på motstående sida försänkts för att man lättare skall komma åt och frigöra låset. 

Att bära

Även här uppfylls EDC-knivens gyllene snitt. Så mycket bättre än så här blir inte en kniv i en ficka. Förklaringen står att finna i en kombination av format, vikt och material. Välslipade och lätt välvda träsidor är riktigt mjuka mot handen. Följaktligen är de lika mjuka mot en ficka och en tygkant också. Full pott på den parametern med andra ord. Yttermåtten med en längd, bredd och höjd på 105x13,5x31 millimeter är fickvänliga även de.

Det är vikten också trots att ramen inte är lättad. Hawk väger i det här utförandet in på jämna hektot.  En extra eloge till QSP för att den uppgivna vikten stämmer på grammet. Det är inte alltid fallet med knivar. Något märkligt är att satinbladsutförandet är ett par gram tyngre enligt QSPs hemsida. Sen bygger kolfiberversionen på med ytterligare ett par gram.

Den lilla flipperfenan är så blygsam som en sådan kan vara. Liten, platt och rundad som den är. 

Ett clip som är lika anpassad för "deep carry" som det är blankt

Clipet är mycket bra. Förutom att QSP inte fick mitt memo om att spetsen på clip ALDRIG skall peka utåt. Det eftersom man daskar i det med handen ibland när man går vilket gör ont och dessutom är risken att man att repar saker man nuddar väsentligt större. Men sagda spets ger i gengäld en mycket god ramp för att föra över alla typer av tyg. Spänsten i clipet är väl anpassad vilket innebär att det är rätt starkt. Kanske för starkt om materialet varit G10 under men nu är det inte det utan halt trä vilket blir en utmärkt kombination.

Det här är ett clip av deep carry-typ vilket gör att inget av knivhandtaget sticker upp ur fickan när du bär kniven. Förutom att vara diskret i det tilltänkta sammanhanget där kniven skall bäras så riskerar du inte att tappa din dyrgrip.

Sen tycker jag personligen att clip kan vara lite mindre blanka men eftersom bladet skiner en smula det också så matchar de varandra. Det bör tilläggas att clipet inte är flyttbart. 

Sammanfattningsvis

I den här texten har det ett antal gånger återkommits till utseendet på kniven. Troligen för att det här är en av mina få fällknivar med mönstrat blad. Det blir rätt slående, särskilt när det kombineras med trä i handtaget. Fast samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det som är snyggast på den här kniven är proportionerna som utmärkts av harmoni och enkelhet. Det förstörs lite av "blinget" i mina ögon så kanske man borde avstått och istället valt svart kolfiber och satinblad? Eller kanske det tvärtom kompletterar? Det är alltid ett val man får göra.

Men undet den pråliga ytan finns en enkel och sund fickkniv som inte alls är oäven vid grillplatsen i skogen heller. Kniven bet betydligt bättre i trä än vad jag förväntat mig och handtagets enkelhet ställer inte till det på något vis alls även när man skär ett längre tag. Clipet gör sig däremot påmint efter en stund som så många deep-carry-clip tenderar att göra. 

Hawk, en kniv som inte bara gör sig med elegant kopp kaffe utan även ute i skogen

En av styrkorna hos den här kniven är bladformen parat med en en modest men en för sammanhanget närmast perfekt godstjocklek på tre millimeter. Tjockare behöver det verkligen inte vara. Men det gör att den här kniven klarar det mesta den kan tänkas ställas inför som vardagskniv. 

Hawk är också överlag en mycket välbyggd kniv där de flesta rutor för kvalitetskontroll kan kryssas i. Bladet är centrerat, eggen jämn och vass, det finns inga spår efter maskinbearbetning på ram och sidor och nästan alla kanter och hörn är mjukt rundade och slipade.

Jag skrev "nästan" eftersom tumknopparna kunde fått sig en duvning av sandpappret de med. Den enda lilla kvalitetsmissen som jag hittat på hela kniven är den bakre skruven till clipet som inte vill fästa ordentligt och därför sticker ut en smula.   

Men det är som EDC-kniv QSP Hawk gör sig allra bäst

Hawk påminner till det yttre en smula om en annan och enklare kniv från QSP, nämligen deras Parrot. Båda är sunda EDC-val men Hawk har alla de förbättringar som gör den till en väsentligt mer sofistikerad kniv. Materialen är förstås betydligt finare både i blad och handtag och till skillnad från sin släkting har Hawk keramiska lager. Men även mer subtila skillnader gör den bättre som att det något högre bladet skär bättre trots samma godstjocklek. Eller att den lilla ökningen i storlek gör att handtaget blir avsevärt bekvämare.

Det är de skillnaderna som gör det värt att lägga något mer på sin EDC-kniv. I det här fallet kostar QSP Hawk i det här utförandet runt 100$ och något mer i Euro.

För de pengarna får du en mycket sofistikerad fickkniv för vardagsbruk som klarar mer än den ser ut att göra samtidigt som den är snygg under tiden den arbetar. 

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm

Längd hopfälld: 105 mm

Vikt: 100 g

Bladlängd: 82 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: rostfritt mönstervällt, HRC 58-60

Handtag: träskollor på stålram

Lås: liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - mönstrade på

* Extra uppmärksamhet kring geometrin tror jag eftersom QSP vid ett tillfälle hade problem med den detaljen på en specifik modell. Något som idag är löst. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Maserin 392

-  Maserin, Italiensk doldis

Maserin tillhör de märken som passerar under radarn ibland tycker jag mig se. Mer kända namn från Italien och Maniago är kanske Fox Knives, Lionsteel och Viper. Särskilt som de tre samarbetat med stora namn som Terzuola, Ansö och Voxnaes till exempel och dessutom tillverkar knivar åt andra i stor utsträckning. Idag skall vi emellertid ta en närmare titt på en av de mer okända modellerna från just Maserin. En liten fickkniv i lättviktsklassen. 

Maserin Carbon Linea 392

Den här knivmodellen, 392 Carboline har senare fått syskon i andra handtagsmaterial och färger. Den finns nu att få i svart och med träskollor. De säljs även under namnet "Beretta" numera och är då av någon för mig okänd anledning väsentligt mycket dyrare. Vi talar om tredubblat pris för namnbytet! Förvånande eftersom det är samma kniv gjord på samma ställe.

Twitterversion: Udda okänd Italienare, kanske en utmanare till lättviktstronen? 

Blad

Bladformen är rätt modern då den flirtar med wharncliffeformatet utan att egentligen vara ett sådant. Det är snarare en väldigt rak droppoint med en falskegg som narras med utseendet. Resultatet blir hur som haver en bit rak egg, en svag buk och en distinkt spets. Spetsen befinner sig rätt långt ned visavi handtagets mittlinje vilket gör den enkel att använda vid precisionsarbete. En detalj som inte alls är oäven för en EDC-kniv.  

Ett praktiskt och inte oattraktivt blad

Materialet är i det här kniven AUS8 men det stålet har fått ge vika till förmån för N690 i senare utgåvor. Bladlängden är under 8 centimeter och godstjockleken modest med sina 2,7 millimeter. Det känns dock som ett gott val för en liten kniv. 

Fabriksslipningen får godkänt då kniven anlände vass och med jämn egg. Tumknoppen kan för övrigt avlägsnas om man slipar kniven med system med fasta vinklar och bladet har ett "sharpening choil".

Blygsam tjocklek på bladgodset bidrar till goda skäregenskaper

När det gäller att skära i saker är bladet bra till det som det ser ut att vara bra till. Det innebär till exempel att den här kniven är en riktigt bra skalkniv. Vid så små uppgifter är det tunna handtaget snarast till fördel och de ergonomiska bristerna inte så uppenbara. Kartong och liknande bråkar tämligen omgående då stålet faktiskt inte håller eggen särskilt väl och handtaget inte passar till den sortens arbete.

Det är något som är generellt för den här kniven. Ett bra blad och ett mindre bra handtag. Bladet fungerar till och med i trä och biter relativt bra. Handtaget däremot, återkommer vi till. 

Handtag

Konstruktionen av den här lille gynnaren avviker från det gängse. Greppet är nämligen helt gjort i kolfiber och lägg därtill en ovanlig grå färg på det materialet. Mer anmärkningsvärt är emellertid att kniven saknar ram. Så här små knivar behöver inte stålram för att vara hållbara så styrkan är inte ett problem. Faktum är att inte ens större knivar alltid behöver det. Något som inte minst Cold Steel bevisat och de är sannerligen inte kända för att bygga klena fällknivar.

Handtagssidor av massiv kolfiber

De två bitarna kolfiber är sammanfogade med två skruvar utöver pivotskruven vilket ger en öppen rygg. Förutom att det är enkelt att rengöra gör det också kniven lättare. Handtaget är inte avfasat på något vis men kolfibern är rundad. Fånglinehål finns för den som önskar det. 

Ur ergonomiskt perspektiv är det här handtaget inte någon höjdare. Sidorna är raka vilket i sig inte är ovanligt men här är de dessutom både tunna och rätt låga vilket gör att handtaget inte fyller handen. Det brukar nu inte små knivar göra generellt men det går att trolla med formatet. Det är bara att kika på knivar som Dragonfly och Pilar till exempel. Nu är de knivarna extremt bra på det området men det finns mellanting också.  

Den där aktern är inte rätt utformad och behöver rundas av

Men värre är att trots att alla fyra fingrar faktiskt får plats på längden är handtaget obekvämt. När jag håller i kniven sticker den övre bakre kanten in i handen. Dessutom får mina fingrar inte riktigt plats där de förväntas befinna sig.

Det gäller hammargrepp men så här små knivar är oftast bättre i "sabelfattningar" med tummen ovanpå bladet. Jo, då det är den här också förutom att det vassa övre hörnet då skär in än mer markant i mjukdelarna på handen. För att lägga sten till börda pressar de nedre kanterna av handtagssidorna mot fingrarna på ett obehagligt vis om kniven faktiskt används till att skära lite hårdare.

Sen kan tilläggas att glatt kolfiber är såphalt och att kniven inte har några friktionsökande åtgärder alls. Något jag förvisso inte brukar vara någon större vän av, det vet ni som följer mig men det gäller bara om handtag är välkonstruerade i övrigt. Här är det helt rakt och ger därför inget bra grepp alls. 

Öppning och lås

Den här kniven har en ovanlig öppningsmekanism eller snarare består det ovanliga i att det kan skrivas i plural, "mekanismer". Den kan nämligen öppnas på två olika sätt. Tumknopp finns och tarvar ingen närmare förklaring men den kompletteras med en förlängd bladtang som agerar frontlipper.

Knoppen är för övrigt ensidig så vänsterhänta göre sig icke besvär. Den sticker ut något utanför handtaget så den är inte omöjlig att nå trots det lilla formatet. Men den är också något kantig vilket skänker bättre grepp men även känns en smula vasst vid handhavandet. Inte någon favorit hos mig. Men eftersom allt annat på kniven är kantigt passar den in i temat.  

Sen är jag inte heller förtjust i det faktum att man måste lära sig hur man skall hålla kniven för att öppningen ska fungera smidigt. Tänker man sig inte för finns risken att den förlängda bladtangen tar emot pekfingret och bråkar med öppningsrörelsen. För att undvika det måste handen flyttas bakåt på handtaget. 

Dubbla öppningsmöjligheter

Vilket osökt för oss in på öppningsmetod två, "frontlipper". Eller det är inte en flipper per se utan mer av typen "förlängd tang" av samma typ som återfinns på friktionsknivar. Särskilt som 392an löper på tämligen sega nylonlager. Någon blixtrande snabb kniv att öppna är det inte oberoende av vilket av metoderna som väljs. Men gången är jämn om än en bit seg. 

Även låset är en smula udda då det är av samma variant som på t ex en Spyderco Military, en så kallad "nested linerlock". Det är en lösning som kommer sig av att låsarmen måste fästas i något och handtaget saknar ram. 

Väl fungerande men något svåråtkomligt lås

Låset är delvis mycket välkonstruerat. Det vill säga det sköter låsfunktionen med bravur. Inget glapp, spel eller glidande låsarm vid provokation från fel håll. Men lås skall släppas också och på den punkten är det mindre bra. Det finns ett liten försänkning i kolfibersidan som egentligen är till för tumknoppen. Den hjälper till men man får ända gräva in mjukdelarna av fingret för att komma åt låsarmen. I gengäld är den är den rätt tunn så väl där är det inga problem att få den att släppa. Någon seghet när armen skall frigöras finns inte heller. 

Att bära

Carboline 392 tillhör det ultralätta gardet. I den kategorin där knivar som Al Mar Falcon UL och Spyderco Des Horn med flera återfinns. I det här fallet innebär det en vikt på 52 gram. Av någon förunderlig anledning uppges vikten till 80 gram på Maserins hemsida. Det måste avse modellen med träskollor. Jag har kontrollvägt och strax över ett halvt hekto väger det här exemplaret!

Sen är handtaget så tunt som 9 millimeter och mäter endast 9,7 centimeter på längden så någon större plats tar inte 392an. Särskilt inte som den inte sticker iväg på höjden heller då större delen av bladet dolts i handtaget. 

Ett utmärkt clip förutom att det sitter där det sitter

Så här lätta knivar kan bäras löst i fickan men clip finns. Modellen är tämligen blank och iögonfallande men mycket väl fungerande. Det är lätt att dra och stoppa undan kniven, den sitter djupt och säkert. Så långt var det bra men mindre lyckat är att det sitter där det sitter, på höger sida med spets nedåt. Det är inte flyttbart. 

Bra i fickan med ett spetsigt undantag

Väl i fickan känns kniven inte alls som det brukar heta. Men det är sant! Men det finns smolk även i den glädjebägaren. Det är känslan som uppstår så fort du skall ha något annat i samma ficka. Kombinationen enbart spets nedåt och en förlängd tang är rent ut sagt korkad! Det sticker upp en vass tagg mitt i banan för handen. Här har någon missat att tänka helt. Testar inte designers sina modeller innan de släpper dem?

Sammanfattningsvis

Som ni kanske börjat ana är jag en smula kluven till den här kniven. På pluskontot återfinns:

• Originalitet både i form, konstruktion och materialanvändning
• Ett kompetent blad
• Oerhört lätt och smidig i fickan
• Alternativa öppningsmetoder
• Mycket bra clip

Men det balanseras dessvärre av:

• Tämligen medioker ergonomi
• Ett såphalt handtag
• De öppningsmetoder som finns är inte särskilt bra
• Clipet kan inte flyttas
• Bladtangen äter händer i fickan

Så vad vi har är en tämligen elegant kniv som utseendemässigt inte skäms för sig och som är bra i fickan så länge den får vara ifred. Väl i hand fungerar den dugligt tack vare ett bra blad men enbart till lättare uppgifter som paket- och brevöppning, kapandet av lösa trådar och liknande. 

Tämligen elegant flugviktare för mindre uppgifter

Men vi har också en kniv som är lite fipplig att öppna och som inte ligger bekvämt i handen. Styrkan hos den ligger emellertid i bladformen. Den är synnerligen praktisk för just de små arbeten som gentlemannaknivar som den här kan tänkas bli utsatta för.

Carbo Line 392 tillsammans med en av klassens "tungviktare", Al Mar Falcon UL

I övrigt känns den inte helt färdigdesignad. Det finns en rad små förbättringar jag hade gjort om jag ritat den här kniven kan jag säga. Därför kan jag inte helhjärtat rekommendera den som det är nu.

Men gillar du utseendet och vill ha en ultralätt och tämligen elegant fickkniv för småuppgifter är den inte helt fel. 

Specifikation:

Längd utfälld: 175 mm
Längd hopfälld: 97 mm
Vikt: 52 g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Kolfiber utan ram
Lås: linerlock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - inte helsåld

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 102 "Likheter och skillnader"

Jämförelser är roliga. Ibland kan extrema kontraster väljas för att illustrera någon poäng man vill tydliggöra eller som i det här fallet mindre skillnader och likheter. 

Modellerna känner nog de flesta av er igen. Det är en av Benchmades bästsäljare i "900-serien" och det här råkar vara modell 943 vilket innebär att den har clippoint istället för den något mer kända 940-kusinen med sin omvända tantoform på spetsen. 

Antagonisten är 0450 från Zero Tolerance. Inte riktigt lika gammal i gamet men den blev en omedelbar modern klassiker när den dök upp. Inte minst som det var en av de första knivarna i mindre format att komma från ZT. 

Formaten antyder även mot vilket segment de riktas. De är tänkta att främst fungera som "EDC"/fick-knivar.

"Similarities and differences"

Därmed kan vi fastslå några likheter:

• Användningsområdet - båda är gjorda för att med lätthet bäras undanstoppade i en ficka men har tillräcklig bladlängd för att klara de flesta dagliga sysslor. Handtagens storlek begränsar dock kraften som kan användas. 

• Yttermåtten - användningsområdet ger till viss del formatet. Två slanka knivar som båda mäter något under tjugo centimeter och väger in på runt åttio gram eller så. 

• Sen delar knivarna en negativ egenskap. De slanka droppointbladen skulle båda tjäna på mindre stål bakom eggen och gör sig bättre reprofilerade. Annars är de enkla och rättframma. En bit rak egg, en mindre buk och en bra spets på båda. 

• Båda knivarna är mycket snabböppnade vilket är en annan likhet de delar. 

Det som skiljer dem åt är inte minst material och konstruktion, ZT vs BM:

• Bladstål: S35VN mot S30V
• Handtagsmaterial: titan mot aluminium
• Konstruktion: öppen med distanser kontra stängd med rygg
• Öppningsmekanism: flipper respektive tumknopp
• ZT bjuder på kullager och BM på glidlager i brons
• Lås: ramlås jämfört med ett Axis-lås

Två i grund och botten mycket lika knivar som ändå skiljer sig åt. Valet är ditt!


/ J - sorterar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 8

Jag uppskattar fickknivar som är diskreta i fickan. Sen gäller förstås devisen "ingen regel utan undantag" men de här tre knivarna är bra exempel på "EDC"-knivar som knappast märks alls. De finns där till de behövs och de har alla sina kvalitéer.  

"Define Sleek"

Det gemensamma är att de alla uppvisar en synnerligen slimmad profil. Annars är de inte helt lika även om det för ett otränat öga kan te sig så vid första anblicken. Kizern överst i raden är en linerlock som öppnas med tumknopp och är försedd med aluminiumhandtag och S35VN-stål i bladet. Benchmademodellen 943 har även den aluminiumhandtag men CPM S30V som stål och är försedd med Axis-lås. ZT kniven nederst är en modern kniv som följer det populära konceptet "flipper med kullagrat blad och titanhandtag med tillhörande frame-lock med stålinlägg". Stålet i 0450 är även här utmärkta CPM S35VN.

/ J - diskretionen personifierad

(Knivarna finns presenterade här: Kizer, Benchmade och ZT)

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension Böker Plus "Albatros"

- Designersamarbeten V, Ansø 

Det är egentligen märkligt att jag tycker så pass bra om den här tingesten som jag faktiskt gör. Den ståtar med helt andra attribut än de jag normalt söker hos en bra fällkniv. Men utmärkande för god design och formgivning är inte sällan att det finns något som retar ögat och väcker nyfikenhet och får en att vilja titta en gång till, ett förhållande som inte enbart gäller knivar nota bene. Det komplexa lockar mer än det simpla.

I det här fallet talar vi om en kniv med personlighet -  massiva axlar och kraftig nacke och en något förvånad uppsyn. Böker "Albatros" är en kompakt historia med 3,6 mm tjocka sidor i grå titan och ett bladgods på en halv centimeter. Lägg därtill över ett och ett halvt hekto i vikt fördelat på endast sexton centimeter och du har en kniv som ger ett starkt visuellt intryck som inte passerar obemärkt.

Böker Plus "Albatros" -  En synnerligen udda fågel i samlingen

Första gången jag såg kniven på bild tyckte jag mest att den såg klumpig ut men det var ändå något med det bedrägligt enkla utseendet som pockade på uppmärksamhet och som uppenbarligen fastnade i bakhuvudet men just då kändes den inte aktuell och därtill var den för dyr. 

Ni som samlar på saker vet emellertid att fokus kan skifta över tid och jag råkar för tillfället vara inne i en "Little Big Knife"-fas vilket bland annat resulterat i anskaffande av knivar som Spydercos "Dragonfly", Bökers "Nano", Bladetechs "Mouse Lite" och Cold Steels "Mini Tuff Lite". Knivar som jag har all anledning att återkomma till och kommer att presentera här i lite olika former framöver.

Den tillfälliga graalen för mig i det sammanhanget är "Techno" vilken är ett samarbete mellan Marcin Slysz och Spyderco men tyvärr tillåter inte plånboken dylika utsvävningar för tillfället. När Knifecenter reade ut "Albatros", en kniv med liknande utseende och dessutom ett verk av en av mina favoritdesigners kunde jag inte låta bli att slå till.

Vingspannet mäter 164 mm vilket inte är så albatrosslikt

Att jag tycker om Jens Ansös skapelser är ingen hemlighet då jag tidigare här på bloggen presenterat knivar som "Whale" och "Zulu". 

Den danske customknivtillverkaren och industridesignern  har tidigare gett ut ett flertal knivar i samarbete med tyska Böker med modeller som "Haddock", "Cox", "Solo", "Minos" och senast "Minos II" på programmet. De är de serieproducerade versionerna av de knivar som tas fram i Ansös egen experimentverkstad Testlab Outbreak och därmed görs tillgängliga för oss vanliga dödliga. 

"Albatros" är liksom "Whale" knivar som  återfinns i Bökers "Plus"-sortiment vilka produceras i Kina till skillnad från de andra modellerna som tillverkas i Solingen Tyskland och då under namnet "Böker Manufaktur" med den kända trädlogotypen på*. Orsaken till outsorcingen är förstås att pressa ned priserna och därmed öka försäljningen.

Anledningen till att jag nämner Kina i sammanhanget är att Böker dessvärre har haft problem med sin kvalitetskontroll emellanåt vilket varit något som avskräckt bland annat mig från fler köp vilket är synd eftersom de är ett av de märken som har riktigt många attraktiva knivar till följd av samarbeten med knivmakare som T Rexford, D Curtis, N Blackwood och L Burnley m fl. 

Det tycks dock inte spela någon roll vart knivarna är tillverkade då t ex den första generationen i Todd Rexfordsamarbetet "Epicenter" (Tysklandstillverkad) hade stora problem bl a med att skållorna var ojämna. Och såväl "Haddock" (Solingentillverkad) och föreliggande "Albatros" (Kina) har gjort sig ökända för att vissa exemplar drabbats av "lockrock"**. 

Som tur var lider inte mitt exemplar av den åkomman utan låser som ett litet men solitt bankvalv. Återstår dock att se vad som sker över tid då det även rapporterats om att problemet kan uppkomma efter hand. 

Blad

Bladet är kort och kraftigt med en längd av 6,6 cm och en tjocklek på en halv centimeter. Typen är i grunden en droppoint eller kanske att betrakta som en modifierad droppoint med tanke på bladets proportioner. Formen ger en mycket uttalad buk och det breda bladet gör att kniven nästan får två separata delar av eggen liknande de egenskaper som ett tantoblad kan ha. Men till skillnad från en tanto saknar den här kniven i princip spets. Den som finns är högst rudimentär.

En fågelnäbb i utmärkta VG-10 och med tumlad yta

Kniven är skålslipad men det i relation till längden mycket breda bladet (3cm) gör att den närmast känns flatslipad eftersom den stora radien gör kurvaturen mycket svag. Sekundärslipningen övergår sen i en primäregg som initialt var alldeles för brant enligt mitt tycke och det var möjligen det som bidrog till att den upplevdes som slö direkt ur låda. Eller så var den bara dåligt slipad, i vilket fall skar den dåligt. Jag har därför sen bilderna togs slipat om kniven med en högre slipfas och därmed flackare vinkel vilket dramatiskt förbättrade knivens prestanda.

Nu är den riktigt trevligt vass och mycket beroende på det enligt mig utmärkta VG-10 stålet i bladet vilket är ett rejält kliv upp från det 440C som Böker brukar använda i sina "Plus-knivar". Ytan harmonierar väl med handtaget och knivens övriga utseende då det är en tämligen grovt tumlad finish. 

Det bör tilläggas att reprofileringen av eggen tog sin grundliga tid då det är rätt mycket material som skall avlägsnas och det jag använder mig av är en (kopia av) Edgepro Apex. För att få den vass ända in mot ricasson har jag dessutom lagt till ett litet jack vid eggens bas. 

I övrigt kan sägas att jag är glad över att slippa hela noveller skrivna över sidorna på bladet***. Presentationssidan av kniven har en diskret Böker Plus logga och motstående sida en lika försynt Ansö-logotyp och med mycket liten text står skrivet "1241 VG10" på ricasson. Föredömligt Böker!

Handtag

Konstruktionen är enkel på gränsen till genial. Handtaget består av två rejäla bitar titan som endast är sammanfogat i tre fästpunkter, pivotskruven och två distanser/bultar i den bakre delen av greppet.
  

Det ger en öppen konstruktion som accentueras av att bladet är så tjockt vilket ger mer luft mellan skållorna. Det faktum att en av sidorna även agerar lås bidrar till att hålla antalet komponenter till ett minimum. 

Matt mörkgrå titan ger ett sobert utseende och är inte så känsligt för repor

De 3,6 mm tjocka sidorna är gjorda i massiv titan

För den som önskar förse sin klenod med fånglina är den här utrustad med ett överdimensionerat hål för det ändamålet. Det lär passa alla dimensioner av snören upp till tunnare tamp. Finishen på skållorna är en grovt tumlad variant som tillsammans med bladet bidrar till det robusta industriella utseendet.

Konstruktionen är extremt enkel och elegant

Det här är en kniv som överraskar med bättre ergonomi än vad man vid första anblicken kan tro. De 3,6 mm tjocka sidorna i titan ger mycket att greppa om och fyller handen väl trots den ringa längden på kniven. Starkt bidragande till komforten är de väl fasade sidorna och rundade hörnen vilket gör att det inte finns några skarpa kanter någonstans på handtaget. 

En detalj som ger bra intryck är att låset är mycket väl utskuret ur handtaget med mindre toleranser än vad som är vanligt i den här prisklassen. 

Öppning och lås

Bladet fälls ut med en tumknopp som i det här fallet är enkelsidig. Den går dock att skruva loss om man önskar byta sida på den eller kasta den i en låda vilket kan vara aktuellt om man bor i ett land där man inte får äga enhandsöppnade knivar som Tyskland. Nu kan väl påpekas att på mitt exemplar var den mest flyttbar i teorin då skruven förvisso släppte till en början men sen började honskruven på motstående sida rotera med så det gick inte att demontera knoppen vilket krånglade till slipandet av kniven. Noteras kan även att det förefaller vara exakt samma modell på knopp som återfinns på "Whale".

Återanvändning av tumknoppsform. Den här känns igen från flera Ansö-modeller från Böker 

Det något ökända låset på den här kniven

Funktionen är utmärkt då knoppen är ovanligt stor och bra placerad. Den är lättåtkomlig och det breda bladet gör att öppningsvinkeln blir rätt vilket inte alltid är fallet med alla knivar. 

Tyngden i bladet gör att det här inte är en kniv man snärtar fram. Extra tydligt var det när min kniv var helt ny eftersom den då var trög på gränsen till svåröppnad och upplevdes "grusig". Lite smörjmedel och en kortare inkörningsperiod så var det problemet löst. Nu stänger och öppnar kniven mjukt och bra. Fjäderkraften ("detent") som håller bladet stängt är bra avvägt och tämligen stark vilket behövs med den massan i bladet. 

Låset är som sagt känt för att kunna dras med en del problem. Förklaringen till det tror jag står att finna dels i hur bladtangen är skuren i relation till låsarmen, i det här fallet för tvär vinkel och dels i materialet. Jag har haft problem med andra lås i titan. Fenomenet är inte okänt då bland andra Strider haft samma bekymmer med en del av sina knivar. 

Som tur var låser min kniv solitt med ett förtroendeingivande högt "klack" utan glapp i sidled eller spel i höjdled. Bladet är också helt centrerat i stängt läge. 

Att bära

Med tanke på bredden på kniven och inte minst vikten är den är förvånansvärt bekväm att bära. Mycket av det beror på den mjuka ytan på kniven och ett väl fungerande clip.

Clip i titan vars utförande harmonierar väl med  kniven 

Hur kniven upplevs i fickan påverkas dock mycket av om den bärs med spetsen uppåt eller nedåt. Med spetsen uppåt sitter den djupare i fickan och därmed stabilare och far inte omkring. Vänder man på den så känns vikten betydligt mer och det sticker upp tämligen mycket kniv ur fickan något jag generellt inte tycker om. 

Något jag påpekat tidigare är att jag inte uppskattar att ha rivjärn i fickan. Jag vill fortfarande ha mina fingrar i behåll även när jag fiskat upp nycklarna för tionde gången samma dag. Därför blir jag glad av den mjuka ytan på den här kniven och avsaknaden av vassa hörn, utstickande bladtang och "tractionplan". Sen är det ännu en fördel att den är kort så det får plats ytterligare saker utöver kniven i fickan. 

Clipet, även det i titan, fungerar utmärkt och har bra spänst. Det är flyttbart upp- och ned på handtaget som sagt men inte till andra sidan så tyvärr alla vänsterhänta.

Här syns hur långt ned håler för clipet sitter  om man byter position 

Om det är avsiktligt eller ej kan jag inte svara på men som det är borrat är det stor skillnad på hur mycket av handtaget som sticker upp ur fickan beroende på hur clipet monteras. Fördelen är att man då kan välja vilket man föredrar.  

Sammanfattningsvis

Om god formgivning kan man ha många åsikter. Den här kniven är bra formgiven och därför finns mycket att säga om den. Till exempel är det inte den bästa av knivar och heller inte den vackraste. Men ändå tycker jag om den - för att den är intressant. Märkligt hur det kan bli. 

En analogi till bilvärlden kanske kan göras. Ingen skulle väl komma på att kalla Jaguar E-type för en usel bil? Trots att den inte i något avseende är "bäst". Den kan ju bevisligen flytta folk från punkt a till punkt b och det med stil kan väl tilläggas. Fast i det här hänseendet ligger väl kanske en SUV närmast till hands som jämförelseobjekt. Kniven är tung, klumpig inte lättast att bära och skär inte bäst heller. Ungefär som en SUV som inte gör något bra alls jämfört med andra bilar. Enda skillnaden är att jag är öppen med den här knivens tillkortakommanden och försöker inte komma med pseudoargument om varför den är förträfflig. 

Det handlar om andra värden än om "bäst" mer om intresseväckande och stil. Tycke och smak helt enkelt. Tur är väl det annars skulle det inte bli många knivmodeller kvar för oss samlare att välja mellan. 

Just mitt exemplar hade sina brister men efter smörjning och slipning är det fixat. Återstår nu att se hur det blir med låsfunktionen. Somliga brister går nämligen att ha fördrag med andra inte. 

Det var sagan om den fula ankungen från Danmark som blev en...tja, albatross


Specifikation:

Längd utfälld: 164 mm
Vikt: 167 g
Bladlängd: 66 mm
Godstjocklek: 5 mm
Bladstål: VG-10
Lås: Framelock
Handtag: Titan

Producerad av: Böker Plus, producerad i Kina

Mer information på Bökers hemsida här


/ J - tillfällig ornitolog


* Böker tillverkar sina mest exklusiva knivar i Solingen Tyskland under namnet "Böker Manufaktur" (Boker Tree Brand). De något enklare modellerna ges ut under varumärket "Böker Plus" och budgetknivarna sorteras under "Böker Magnum". De sistnämnda är tyvärr oftast omdöpta "Kinaknivar" och inte alltid av egen design.
** För den som inte vet är "lockrock" ett vertikalt spel mellan blad och handtag som uppkommer på fällknivar i kontakten mellan låsarm och bladtang på inte helt korrekt utförda lås, framför allt "framelocks". 
*** CRKT hemfaller ofta åt den synden men inget slår de extremdyra italienarna Extrema Ratio därvidlag. 

Knivrecension Ka-Bar 4082 "Phat Bob"

- Designersamarbeten III, Dozier 

Bob Dozier är en av knivvärldens mest välkända profiler och i min tredje presentation under rubriken "Designersamarbeten" kommer en av hans Ka-bar producerade knivar "Phat Bob" att avhandlas.

Efter att ha sett och läst en hel del om Doziers customknivar så föddes ett visst habegär som det så ofta gör. Det var något med de bedrägligt enkla linjerna som redan på bild ser ut att passa min hand. Bob har tillverkat handgjorda knivar sen 1960 så han har haft tid att finslipa detaljerna på sina modeller och det märks. Hans knivar är ett utmärkt exempel på devisen "form follows function". De flesta av hans knivar är inriktade på jakt och fiske men han gör även andra sorter exempelvis riktade mot militär användning.

Dozier orginal, DK-SK Folding Pro Skinner

Det var det som tillsammans med att handtaget var av micarta och inte svart som väckte intresse för Ka-Bars modell KA-4082. För det är till syvende og sidst en fråga om pengar. Bob Doziers original kostar runt $575 och den serieproducerade versionen har ett riktpris från Ka-Bar på $70 men går att få billigare genom t ex eBay-butiker eller Knifecenter där normalpriserna ligger runt $50. Och för de pengarna får man en mycket välbyggd kniv med många av de specifika dragen från ursprungsmodellen om än i enklare material och förstås inte samma finish.

Ka-Bars version "Phat Bob", mod KA4082

Samma knubbiga svepande mjuka linjer som originalet

Handtaget är riktigt bekvämt och passar min hand utmärkt. Jag skulle kunna tänka mig lite mindre aggressiva "jimpings" på bladryggen som alltid. Det ger förvisso ett gott fäste för tummen men orsakar också ömhet när kniven brukas. Formen är annars generös med ett tjockt handtag som fyller handen bra. Mjuka linjer ger också ett mjukt men stabilt grepp och skållorna är välvda vilket bidrar till ökad komfort. Micarta är ett av mina favoritmaterial när det kommer till knivhandtag. Det är skönt att hålla i och åldras med värdighet. Efter en tids användande och slitage får det dessutom en härlig patina. En av de få invändningarna jag har mot handtaget är att clipet känns mot handflatan om man inte kommer helt rätt i greppet.

Grön kanvasmicarta  i handtaget

Bekvämt grepp, sånär som på clipet

Kniven var riktigt vass redan från start. Bladstålet är det välbekanta AUS-8 här härdat till ca RC59. Den lite "knubbiga" formen på bladet och den relativt tjocka nacken är bedräglig. Den skär överraskande bra! Orsaken står att finna i den utmärkta bladprofilen. Det här är en av de bästa skålslipningar jag sett prov på överhuvudtaget. Den är mycket hög och tämligen djup vilket ger ett mycket tunnare blad än vad det först verkar som. Eftersom kniven är tunn bakom eggen är den närmast köksknivslik i sin profil. Det gör förstås att den blir mindre robust men mer "kniv" i mitt tycke. Bladet som är en modifierad "droppoint" har en lätt polerad satinfinish.

Droppoint blad i AUS-8 med utmärkt skålslipning

Den tunna pladprofilen gör att Phat-Bob skär ruskigt bra

Mitt exemplar ger lite motstånd när man öppnar kniven. Det är troligen något som kommer att rätta till sig med ytterligare tids användning. Den glider inte helt lätt men toleranserna är små och det finns i gengäld inget glapp eller spel överhuvudtaget i bladet. Låsningen, en "linerlock", är riktigt bra och lätt att släppa och den säkrar bladet med ett ljudligt och betryggande "klack". Glidlagren är i det ofta använda materialet fosforbrons men jag vet inte hur tjocka eller vida de är då jag inte demonterat kniven.

Kraftig och bra linerlock

Clipet är flyttbart för att även vänsterhänta skall kunna bära kniven. Varför förstår jag dock inte eftersom urfasningen i skållorna, vilken möjliggör smidig åtkomst till enkelsidiga tumpinnen, återfinns enbart på en sida av handtaget. Tumpinnen i sig själv är däremot flyttbar. Det vore därför bättre att producera en separat version för vänsterhänta. Som det är nu förfular bara det tomma fästet för clipet micartaskållorna.  På den här punkten borde den serieproducerade kniven följt orginalet!

Rejäla "jimpings" för fäste. Ensidig tumpinne som dock går att skifta till andra sidan  

Överlag kan sägas att det är en mycket bastant kniv. Den är relativt tung för sin storlek men den ger också mycket i gengäld. Den skär riktigt bra och den polerade micartan, ett ok clip och formen på den hopfällda kniven gör att den passar bra i fickan och är lättburen trots sin vikt. 

De gröna micartaskållorna ger en skön "vildmarkskänsla" enligt mig. Materialvalet och formen på kniven andas uteliv och jakt. Den känns inte så aggressiv i sin framtoning utan är mer att betrakta som en stabil fickkniv. Ytbehandlingen på handtaget gör att kniven känns insliten redan från början. Finishen är överlag hög men någon liten miss finns i framförallt micartan som kanske inte heller är av den högsta kvalitén men ändå fullt duglig.

Finishen är genomgående god

Det här är den första kniven jag äger från Ka-Bar men inte den sista**. Deras modellprogram har varit och är rätt inriktad mot fastbladare och militära knivar både för de som faktiskt använder dem och de som önskar att de kunde. Några fällknivar har funnits men inget som direkt lockat mig tidigare.

En robust pjäs som skär som en skalpell

Phat Bob är ytterligare ett exempel på ett lyckat samarbete mellan kända knivmakare och större knivmärken och var för mig en positiv överraskning. För en rimlig peng får man bra kvalitet och framför allt förlagans designförtjänster.

Specifikation*:

Längd utfälld: 184 mm (7,25")
Vikt: 148 g (5,2 oz)
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: 3,2 mm (0,125")
Bladstål: AUS8, HRC58-59
Handtag: Green Canvas Micarta
Lås: LinerLock

Mer info här.

Producerad av: Ka-Bar, tillverkad i Taiwan


/ J - customrecensent,  d v s mina recensioner skrivs för hand i begränsad upplaga

*Något förbryllande är att det på nätet förekommer flera olika uppgifter om t ex bladlängd (uppgivet 3" eller 3,12") och vikt (5,2, 5,3 eller 5,6oz) Det bör också tilläggas att kniven finns att få i en begränsad upplaga med D2-stål och svart Micarta istället. 

**I skrivande stund väntar jag efter beställning på "Ka-Bars Dozier Hunter", en något enklare variant med handtag i zytel som kommer att recenseras vid senare tillfälle.