Knivrecension Maserin 392

-  Maserin, Italiensk doldis

Maserin tillhör de märken som passerar under radarn ibland tycker jag mig se. Mer kända namn från Italien och Maniago är kanske Fox Knives, Lionsteel och Viper. Särskilt som de tre samarbetat med stora namn som Terzuola, Ansö och Voxnaes till exempel och dessutom tillverkar knivar åt andra i stor utsträckning. Idag skall vi emellertid ta en närmare titt på en av de mer okända modellerna från just Maserin. En liten fickkniv i lättviktsklassen. 

Maserin Carbon Linea 392

Den här knivmodellen, 392 Carboline har senare fått syskon i andra handtagsmaterial och färger. Den finns nu att få i svart och med träskollor. De säljs även under namnet "Beretta" numera och är då av någon för mig okänd anledning väsentligt mycket dyrare. Vi talar om tredubblat pris för namnbytet! Förvånande eftersom det är samma kniv gjord på samma ställe.

Twitterversion: Udda okänd Italienare, kanske en utmanare till lättviktstronen? 

Blad

Bladformen är rätt modern då den flirtar med wharncliffeformatet utan att egentligen vara ett sådant. Det är snarare en väldigt rak droppoint med en falskegg som narras med utseendet. Resultatet blir hur som haver en bit rak egg, en svag buk och en distinkt spets. Spetsen befinner sig rätt långt ned visavi handtagets mittlinje vilket gör den enkel att använda vid precisionsarbete. En detalj som inte alls är oäven för en EDC-kniv.  

Ett praktiskt och inte oattraktivt blad

Materialet är i det här kniven AUS8 men det stålet har fått ge vika till förmån för N690 i senare utgåvor. Bladlängden är under 8 centimeter och godstjockleken modest med sina 2,7 millimeter. Det känns dock som ett gott val för en liten kniv. 

Fabriksslipningen får godkänt då kniven anlände vass och med jämn egg. Tumknoppen kan för övrigt avlägsnas om man slipar kniven med system med fasta vinklar och bladet har ett "sharpening choil".

Blygsam tjocklek på bladgodset bidrar till goda skäregenskaper

När det gäller att skära i saker är bladet bra till det som det ser ut att vara bra till. Det innebär till exempel att den här kniven är en riktigt bra skalkniv. Vid så små uppgifter är det tunna handtaget snarast till fördel och de ergonomiska bristerna inte så uppenbara. Kartong och liknande bråkar tämligen omgående då stålet faktiskt inte håller eggen särskilt väl och handtaget inte passar till den sortens arbete.

Det är något som är generellt för den här kniven. Ett bra blad och ett mindre bra handtag. Bladet fungerar till och med i trä och biter relativt bra. Handtaget däremot, återkommer vi till. 

Handtag

Konstruktionen av den här lille gynnaren avviker från det gängse. Greppet är nämligen helt gjort i kolfiber och lägg därtill en ovanlig grå färg på det materialet. Mer anmärkningsvärt är emellertid att kniven saknar ram. Så här små knivar behöver inte stålram för att vara hållbara så styrkan är inte ett problem. Faktum är att inte ens större knivar alltid behöver det. Något som inte minst Cold Steel bevisat och de är sannerligen inte kända för att bygga klena fällknivar.

Handtagssidor av massiv kolfiber

De två bitarna kolfiber är sammanfogade med två skruvar utöver pivotskruven vilket ger en öppen rygg. Förutom att det är enkelt att rengöra gör det också kniven lättare. Handtaget är inte avfasat på något vis men kolfibern är rundad. Fånglinehål finns för den som önskar det. 

Ur ergonomiskt perspektiv är det här handtaget inte någon höjdare. Sidorna är raka vilket i sig inte är ovanligt men här är de dessutom både tunna och rätt låga vilket gör att handtaget inte fyller handen. Det brukar nu inte små knivar göra generellt men det går att trolla med formatet. Det är bara att kika på knivar som Dragonfly och Pilar till exempel. Nu är de knivarna extremt bra på det området men det finns mellanting också.  

Den där aktern är inte rätt utformad och behöver rundas av

Men värre är att trots att alla fyra fingrar faktiskt får plats på längden är handtaget obekvämt. När jag håller i kniven sticker den övre bakre kanten in i handen. Dessutom får mina fingrar inte riktigt plats där de förväntas befinna sig.

Det gäller hammargrepp men så här små knivar är oftast bättre i "sabelfattningar" med tummen ovanpå bladet. Jo, då det är den här också förutom att det vassa övre hörnet då skär in än mer markant i mjukdelarna på handen. För att lägga sten till börda pressar de nedre kanterna av handtagssidorna mot fingrarna på ett obehagligt vis om kniven faktiskt används till att skära lite hårdare.

Sen kan tilläggas att glatt kolfiber är såphalt och att kniven inte har några friktionsökande åtgärder alls. Något jag förvisso inte brukar vara någon större vän av, det vet ni som följer mig men det gäller bara om handtag är välkonstruerade i övrigt. Här är det helt rakt och ger därför inget bra grepp alls. 

Öppning och lås

Den här kniven har en ovanlig öppningsmekanism eller snarare består det ovanliga i att det kan skrivas i plural, "mekanismer". Den kan nämligen öppnas på två olika sätt. Tumknopp finns och tarvar ingen närmare förklaring men den kompletteras med en förlängd bladtang som agerar frontlipper.

Knoppen är för övrigt ensidig så vänsterhänta göre sig icke besvär. Den sticker ut något utanför handtaget så den är inte omöjlig att nå trots det lilla formatet. Men den är också något kantig vilket skänker bättre grepp men även känns en smula vasst vid handhavandet. Inte någon favorit hos mig. Men eftersom allt annat på kniven är kantigt passar den in i temat.  

Sen är jag inte heller förtjust i det faktum att man måste lära sig hur man skall hålla kniven för att öppningen ska fungera smidigt. Tänker man sig inte för finns risken att den förlängda bladtangen tar emot pekfingret och bråkar med öppningsrörelsen. För att undvika det måste handen flyttas bakåt på handtaget. 

Dubbla öppningsmöjligheter

Vilket osökt för oss in på öppningsmetod två, "frontlipper". Eller det är inte en flipper per se utan mer av typen "förlängd tang" av samma typ som återfinns på friktionsknivar. Särskilt som 392an löper på tämligen sega nylonlager. Någon blixtrande snabb kniv att öppna är det inte oberoende av vilket av metoderna som väljs. Men gången är jämn om än en bit seg. 

Även låset är en smula udda då det är av samma variant som på t ex en Spyderco Military, en så kallad "nested linerlock". Det är en lösning som kommer sig av att låsarmen måste fästas i något och handtaget saknar ram. 

Väl fungerande men något svåråtkomligt lås

Låset är delvis mycket välkonstruerat. Det vill säga det sköter låsfunktionen med bravur. Inget glapp, spel eller glidande låsarm vid provokation från fel håll. Men lås skall släppas också och på den punkten är det mindre bra. Det finns ett liten försänkning i kolfibersidan som egentligen är till för tumknoppen. Den hjälper till men man får ända gräva in mjukdelarna av fingret för att komma åt låsarmen. I gengäld är den är den rätt tunn så väl där är det inga problem att få den att släppa. Någon seghet när armen skall frigöras finns inte heller. 

Att bära

Carboline 392 tillhör det ultralätta gardet. I den kategorin där knivar som Al Mar Falcon UL och Spyderco Des Horn med flera återfinns. I det här fallet innebär det en vikt på 52 gram. Av någon förunderlig anledning uppges vikten till 80 gram på Maserins hemsida. Det måste avse modellen med träskollor. Jag har kontrollvägt och strax över ett halvt hekto väger det här exemplaret!

Sen är handtaget så tunt som 9 millimeter och mäter endast 9,7 centimeter på längden så någon större plats tar inte 392an. Särskilt inte som den inte sticker iväg på höjden heller då större delen av bladet dolts i handtaget. 

Ett utmärkt clip förutom att det sitter där det sitter

Så här lätta knivar kan bäras löst i fickan men clip finns. Modellen är tämligen blank och iögonfallande men mycket väl fungerande. Det är lätt att dra och stoppa undan kniven, den sitter djupt och säkert. Så långt var det bra men mindre lyckat är att det sitter där det sitter, på höger sida med spets nedåt. Det är inte flyttbart. 

Bra i fickan med ett spetsigt undantag

Väl i fickan känns kniven inte alls som det brukar heta. Men det är sant! Men det finns smolk även i den glädjebägaren. Det är känslan som uppstår så fort du skall ha något annat i samma ficka. Kombinationen enbart spets nedåt och en förlängd tang är rent ut sagt korkad! Det sticker upp en vass tagg mitt i banan för handen. Här har någon missat att tänka helt. Testar inte designers sina modeller innan de släpper dem?

Sammanfattningsvis

Som ni kanske börjat ana är jag en smula kluven till den här kniven. På pluskontot återfinns:

• Originalitet både i form, konstruktion och materialanvändning
• Ett kompetent blad
• Oerhört lätt och smidig i fickan
• Alternativa öppningsmetoder
• Mycket bra clip

Men det balanseras dessvärre av:

• Tämligen medioker ergonomi
• Ett såphalt handtag
• De öppningsmetoder som finns är inte särskilt bra
• Clipet kan inte flyttas
• Bladtangen äter händer i fickan

Så vad vi har är en tämligen elegant kniv som utseendemässigt inte skäms för sig och som är bra i fickan så länge den får vara ifred. Väl i hand fungerar den dugligt tack vare ett bra blad men enbart till lättare uppgifter som paket- och brevöppning, kapandet av lösa trådar och liknande. 

Tämligen elegant flugviktare för mindre uppgifter

Men vi har också en kniv som är lite fipplig att öppna och som inte ligger bekvämt i handen. Styrkan hos den ligger emellertid i bladformen. Den är synnerligen praktisk för just de små arbeten som gentlemannaknivar som den här kan tänkas bli utsatta för.

Carbo Line 392 tillsammans med en av klassens "tungviktare", Al Mar Falcon UL

I övrigt känns den inte helt färdigdesignad. Det finns en rad små förbättringar jag hade gjort om jag ritat den här kniven kan jag säga. Därför kan jag inte helhjärtat rekommendera den som det är nu.

Men gillar du utseendet och vill ha en ultralätt och tämligen elegant fickkniv för småuppgifter är den inte helt fel. 

Specifikation:

Längd utfälld: 175 mm
Längd hopfälld: 97 mm
Vikt: 52 g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Kolfiber utan ram
Lås: linerlock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - inte helsåld

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC III

Eftersom jag för stunden testar knivar i en sällan skådad omfattning har jag knappt någon "EDC" längre utan snarare en vild rotation som börjar likna en mixer. Det byts mycket och fort.  

Förmiddagens last ser därför ut som följer:

"Friday EDC III"

Telefon och plånbok ingår förstås. Huvudbestyckning är en kniv designad av Atti - Attilio Morotti kallad "Gourmet" från italienska Maserin. Den åtföljs av en liten paketöppnare i form av Spydercos "DogTag" och en mindre kniv från SanRenMu som har det föga spirituella namnet "GB 702". Den påminner i form en hel del om Spydercos "Des Horn" fast är egentligen en förminskad kopia i andra material av schweiziska Klotzlis "CHW". Den kniven är designad av Christian Wimpff. 

SRM-kniven är intressant eftersom ämnet "kloner" dök upp i "Knivsamlaren" på FB. Där skrev jag bland annat att gråzonerna kan vara komplicerade till skillnad från ytterligheterna. Det här är ett typexempel på det. Den är inte märkt med fel namn, den har inte samma mått som förlagan och den är gjord i andra och enklare material. Men linjerna finns där utan tvekan. 

Således kan man säga att utseendet är kraftigt influerat alternativt stulet av Klotzli men den är ingalunda en kopia på något konkret plan. 

Ämnet är knivigt som sagt!

/ J - fredagsmarodören

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 19

För att göra alla och envar förbryllade finns det många knivar på marknaden som döpts till "Mouse". Uppenbarligen ett populärt namn att skänka små eggredskap. Redan på åttiotalet hade jag en liten billig kinakniv med det namnet. Den var en kopia av eller kanske till och med en förlaga för en modell från Spanska Joker som har ett flertal möss med olika päls på programmet än idag. En sådan köpte jag för länge sedan till min dåvarande fru för övrigt. Den  tog en av katterna över då det visade sig att de är galna i lukten av olivträ. Men det är en annan historia. 

Förlagan till Spydercos modell "Techno" är kanske mer känd i sammanhanget och  är en customkniv från Marcin Slysz med namnet, ja - ni har nog gissat det - MOUSE.

Sen finns den här kniven tillverkad av Bladetech och som synes formgiven av Tim Wegner. För att komplicera det hela ytterligare är den i sin tur övertagen från just Spyderco vars modell C49* var mer känd som - Mouse! 

"Peel an Orange"

Kniven finns i ett flertal versioner med olika bladkonfigurationer och färg på handtagen och just den här är vald för att addera färg till knivhögen. Stålet är AUS8 och kniven är faktiskt flatslipad. Den ser kanske fickvänlig och duglig ut. Men det tycker inte jag att den är så det är en kniv som inte bärs alltför ofta. 

/ J - låter fällan slå igen

(Kniven finns presenterad här!)

*RÄTTELSE! Tack vare uppmärksam läsare har jag fått information om att "Mouse" i det här fallet hade modellbeteckningen CX11! "My mistake" då jag tog uppgiften ur huvudet. C49 är i själva verket Tim Wegner Jr.


#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 14

Bilden är tagen under den först riktiga köldknäppen här i sydsverige i mitten av december. Kaffet jag tänkte dricka i trädgården frös nästan till is. Morgonespresso håller inte värmen något vidare i vårt klimat.

Kniven för dagen: Min första och enda Al Mar. Extremt sympatiska knivar men inte så lite överprissatta om enbart de ingående materialen tas i beaktande. Lägg därtill synnerligen daterad formgivning, vilket jag i och för sig kan uppskatta. Men attans vilken  finess de bjuder på och en tillverkningskvalité få andra produktionsknivar kan mäta sig med. 

"Ice Cold"

Modellen är en Ultralight Falcon och är en i en synnerligen omfattande syskonskara där det finns både större och mindre versioner, olika bladkonfigurationer och material i handtagen.

Den här har ett blad på strax över tre tum och kniven väger i princip ingenting. Mycket av det kan tillskrivas att det är en konstruktion utan liners där man förlitar sig på styrkan hos linnemicartan. Låset är en frontlock och kniven är nitad. Bladstålet är AUS-8 och formen en slank droppoint. Den är sammansatt med yttersta precision i Japan. 

/ J - dricker kallnat kaffe även idag

(den här kniven kommer att presenteras närmare vid senare tillfälle)

Dagens bild nr 13

Det här är den sista i raden av råttor jag fångat i min fälla. Jag betar den vanligtvis med PayPal vilket visat sig vara ett framgångsconcept. Den här kniven är snabbare än de andra eller åtminstone mer samarbetsvillig då den är fjäderassisterad. Modell RAT 1 med tillägget "A" till namnet har även försetts med en rejält sträv G10 i skollorna istället för orginalets såphala material "Nylon 6".

"I smell a RAT"

Utöver det följer den sina släktingar när det gäller specifikationen. Ett enkelt droppoint blad i AUS-8 stål, här i satinutförande. Tumknopp för enhandsmanövrering och linerlock för säkerhet. Därutöver en extra säkring som låser bladet i infällt läge - komplett meningslöst!

/ J - råttornas betvingare

(Här hittar du presentationer av Ontarios RAT 1 och RAT 2. Text om ovanstående kniv kommer framöver)

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Dagens bild nr 10

Vem vill inte ha en Bob Dozierdesignad kniv? Helst skulle jag vilja ha en handgjord av mästaren själv förstås. Men det är så mycket man vill här i världen. Inte får jag fred på jorden heller. Under tiden får jag nöja mig med den här som är Ka-Bars tolkning av en "Folding Pro Skinner".

"Folded, not broken"

Överlag är "Phat Bob" som den döpts till en mycket duglig och synnerligen robust fällkniv som inte är särskilt omtalad på vare sig forum eller Instagram. Bladet är en skålslipad droppoint gjort av AUS 8. Det låses med en kraftig linerlock och det komfortabla handtaget har fått skollor av linnemicarta som är i någon svådefinierad brungrön färg. 

/ J - nöjer sig

(Här hittar du en längre text om Ka-Bar Phat Bob)

Knivrecension Bladetech "Mouse Lite" (Little Big Knives)

- pigg gnagare?

Dags för nästa knivpresentation i "Little Big Knives"-segmentet. Det vill säga små kompakta knivar där arbetsförmågan är tänkt att vara större än vad första anblicken ger vid handen. Uttrycket skapades ursprungligen av Spyderco med sin "Salsa" som inte längre är i produktion men som bidrog till att skapa en trend i delar av knivvärlden. Bakgrunden var bl a att anpassa sig till en politiskt korrekt omgivning där allt fler lagar och regler styr längden på knivblad.* Men det är nu ett helt annat ämne. Ett ämne som finns anledning att återkomma till då idiotin och inkonsekvensen bakom några av lagarna inte vet någon gräns. 

Bladetechs "Mouse Lite"

Den här kniven är egentligen en miniatyriserad version av Tim Wegners och  Bladetechs "Pro Hunter Magnum". Eller snarare så var den ursprungliga "Mouse" det. Den kniven var ett samarbete mellan Spyderco och Wegner och när de gick skilda vägar tog Blade-Tech över produktionen av "Mouse II" som var en kniv med G10 handtag och ett i sammanhanget så exklusivt stål som S30V. Den modellen lades dock ner troligtvis för att den var för dyr för en såpass liten kniv. "Lite" är en mer plånboksvänlig version med samma mått och karaktäristik men med betydligt enklare material.

Blad

Tack vare det "Byrd"-lika hålet i bladet så påminner det till det yttre om en Spydercodroppoint även om Bladetechs variant har lite mer buk. Den lilla musen har förutom ölmage även en rejält spetsig nos vilket jag är glad för. Det är en egenskap jag saknar t ex hos Böker "Nano" som jag tidigare skrivit om. En bra spets underlättar alltid vid små pilljobb och förpackningsöppning vilket är två saker som den här typen av knivar kan tänkas användas till. 

En bra musnos. Vem som ligger bakom formgivningen är svårt att missa

Vad som utmärker bladet är att det trots sin korta längd på under fem centimeter är mycket användbart. Av bladlängden på 49 mm är 45 mm egglängd. Bladet är kraftigt med en godstjocklek på över tre millimeter. En nästan helt full flatslipning hjälper dock till att förbättra skäregenskaperna väsentligt. Annars hade jag nog tyckt att bladgodset varit överdimensionerat. Vid närmare eftertanke tycker jag nog att det är det ändå. 

Bladryggen är försett med räfflor för ökad friktion

Det här är en liten kniv för små arbeten men som även är stabil nog att ta i med vilket vidgar användningsområdet. Sen är det alltid så att det finns klara begränsningar med så kort egglängd. Och här måste jag invända att jag inte är förtjust i den usla ration mellan bladlängd och handtag. Kombinationen av ett böjt handtag och att pivotskruven sitter långt in relativt storleken på kniven gör att det inte får plats så mycket mer blad.

Handtag

Handtaget är gjort av FRN som tacknämligt inte har försetts med något chassi i stål vilket håller totalvikten nere. Ytan på sidorna är inte särskilt grovt mönstrat vilket jag uppskattar. Det sliter mindre på kläder och gör kniven lättare att hala fram. Lika frekvent som en del förordar extremt grepp och "jimpings" lika ofta tänker jag påpeka att det för det mesta är helt onödigt och bara förfular samt gör knivar mer obekväma vid normalt arbete. Särskilt gäller detta små vardags/fickknivar av det här slaget. Enda tillfället jag kan tänka mig att extremt grepp är nödvändigt är vid tunga arbeten i våta och extremt varma/kalla miljöer där svett eller valnade händer kan vara ett problem. Och det är inte aktuellt för den här sortens kniv.

Musen kröker rygg och fyller därmed handen bättre

Likheterna med Bökers "Nano" blir ännu tydligare i hand än på bild

Formen på handtaget är sånär som på en på en liten utbuktning mellan fingrarna tämligen likt den tidigare recenserade Böker Plus Nano när den väl ligger i handen. En sådan form gör att även mindre handtag fyller handen bättre. Nackdelen med den här Bladetechkniven är att rampen på bladet tvingar tummen bakåt istället för att vila naturligt på ovansidan på bladet eftersom kniven är så kort. Det gör att greppet blir något sämre än vad det kunde vara. Det känns som musen vill smita ur handen. För att kompensera för det så har man istället en möjlighet att flytta hela handen framåt och placera tummen på främre delen av bladet istället även om detta inte känns lika bekvämt. Dessutom upplevs det då som pekfingret vill vandra ut på eggen. En inte helt bekväm känsla. Det ger dock bra kontroll vid precisionssnitt.

Handtaget finns att få i olika färger och jag valde orange av två skäl. Dels vill jag ha fler knivar som bryter av mot det traditionellt svarta som trots allt dominerar samlingen och dels är det en rätt praktisk färg när det gäller att hitta knivar om man tillfälligt förlagt dem. Detta sagt med min salig borttappade Fällkniven U2 i åtanke.

Öppning och lås

Mouse Lite är inte den mjukaste kniven att öppna. Sättet på vilket bladtangen är skuren för att möjliggöra ett halvvägsstopp när kniven skall fällas ihop gör att öppningsrörelsen blir så ojämn att kniven "knycker till" när den fälls ut. Det i kombination med det kraftiga låset gör att kniven kräver rätt mycket kraft för att öppna särskilt med tanke på hur liten den är. Så det är uppenbarligen inget man snärtar fram. Inledningvis kändes den även något grusig vilket i och för sig försvunnit nu.

Hopkrupen mus. Inte lika symmetrisk som Spydercos "Equilibrium"  i hopfällt läge, men nästan

Låset är en Lockback som är bra och extremt starkt, kniven riktigt smäller till när den låser i öppet läge. Den har dock samma problem som de flesta lockbacks oavsett tillverkare. Det går att provocera fram en smula spel och upp och ned även om det i det här fallet är närmast teoretiskt. Det är inget som märks vid vanligt användande och definitivt inget som inverkar på funktionen.

En mycket kraftig backlock står för låsningen

Halvvägsstoppet som annars är en vanlig funktion på klassiska slipjoints förhindrar att kniven slår igen över fingrarna när kniven stängs och fungerar här bra.

Att bära

Märkligt nog gillar jag inte att bära den här kniven. Yttermåtten och vikten säger att kniven är liten och lätt och därmed bekväm att ha med sig. Men av någon anledning upplever jag det inte så. Jag tror det beror på att den är relativt grov över ryggen särskilt med den av clipet adderade tjockleken. Det i kombination med att den här kniven precis som "Nano" är bred i hopfällt läge pga det krökta handtaget gör att den känns klumpig i fickan. En så här liten kniv skall inte kännas så här mycket. Många andra knivar jag har med de här måtten försvinner helt i fickan och finns där utan att man tänker på dem tills dess att man behöver dem.

Clipet kan skiftas från höger till vänster sida men inte till framändan av handtaget vilket inte spelar så stor roll i det här fallet. Valfrihet är förvisso bra men ibland blir jag trött på alla hål i skollorna och sidorna på knivar som det ger upphov till. Och i det här fallet är kniven så liten och lätt så frågan är om clipet är nödvändigt över huvud taget. Fördelen med clip är att man inte behöver fumla så mycket i fickorna efter sin kniv utan hittar dem snabbare. Sen tillhör inte blanka polerade clip mina favoriter. De syns för mycket.

Ett clip jag inte är helt vän med, för blankt och för starkt

Sammanfattningsvis

Styrkan hos "Mouse Lite" är personligheten parat med ett kraftigt blad med funktionell flatslipning och vass spets. Och som många andra små knivar i den här klassen så har den fördelen att den inte skrämmer folk om de ens ser att man fäller ut kniven och använder den. Det är ett attribut som inte är helt oviktigt i dagens sociala klimat.

Fördelarna skall vägas mot ett par rejäla nackdelar. Främst handlar det om den förbaskade öppningen vilken är tung samt känns märklig med sitt kantiga mittstoppsläge. Det är nästan så det avskräcker från att använda kniven. Sen är det clipet som är alldeles för hårt och för uppseendeväckande med sin blanka yta.

Men även greppet lämnar en del övrigt att önska och tillhör inte mina favoriter.  

En liten mus på språng

Sammantaget kan väl sägas att det här är en kniv jag vill tycka om mer än jag gör. Det finns helt enkelt andra knivar i kategorin och prisklassen som är betydligt bättre. Nu var inte priset avskräckande då den inte kostar mer än strax över tjugo dollar.

Med på köpet följde för övrigt en liten miniatyrficklampa som är riktigt bra för att vara en gratisprodukt och den sitter numera på min nyckelknippa. I vinterdunkel och under mörka kvällar är det inte dumt alls att ha en lampa för att lysa upp sitt kombinationslås på cykeln har jag noterat.

Specifikation:

Längd utfälld: 125 mm
Vikt: 56 g
Bladlängd: 49 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Zytel
Lås: Backlock

Producerad av: Blade-Tech, tillverkad i Taiwan


/ J - utvärderar sin relation till små gnagare

* Vilka kan anta groteska proportioner. Värst är de, förutom här hemma, i Danmark där det förutom begränsning i bladlängd finns förbud mot att bära en kniv som kan öppnas med en hand eller ha bladlås. Störtlöjligt! Företag som t ex Spyderco har dock anpassat sig till detta och gett ut knivar riktade mot specifika länder med knivar som "UKPK" som är anpassad efter brittiska knivlagar och "Pingo" för Danmark.

Knivrecension Ka-Bar 4082 "Phat Bob"

- Designersamarbeten III, Dozier 

Bob Dozier är en av knivvärldens mest välkända profiler och i min tredje presentation under rubriken "Designersamarbeten" kommer en av hans Ka-bar producerade knivar "Phat Bob" att avhandlas.

Efter att ha sett och läst en hel del om Doziers customknivar så föddes ett visst habegär som det så ofta gör. Det var något med de bedrägligt enkla linjerna som redan på bild ser ut att passa min hand. Bob har tillverkat handgjorda knivar sen 1960 så han har haft tid att finslipa detaljerna på sina modeller och det märks. Hans knivar är ett utmärkt exempel på devisen "form follows function". De flesta av hans knivar är inriktade på jakt och fiske men han gör även andra sorter exempelvis riktade mot militär användning.

Dozier orginal, DK-SK Folding Pro Skinner

Det var det som tillsammans med att handtaget var av micarta och inte svart som väckte intresse för Ka-Bars modell KA-4082. För det är till syvende og sidst en fråga om pengar. Bob Doziers original kostar runt $575 och den serieproducerade versionen har ett riktpris från Ka-Bar på $70 men går att få billigare genom t ex eBay-butiker eller Knifecenter där normalpriserna ligger runt $50. Och för de pengarna får man en mycket välbyggd kniv med många av de specifika dragen från ursprungsmodellen om än i enklare material och förstås inte samma finish.

Ka-Bars version "Phat Bob", mod KA4082

Samma knubbiga svepande mjuka linjer som originalet

Handtaget är riktigt bekvämt och passar min hand utmärkt. Jag skulle kunna tänka mig lite mindre aggressiva "jimpings" på bladryggen som alltid. Det ger förvisso ett gott fäste för tummen men orsakar också ömhet när kniven brukas. Formen är annars generös med ett tjockt handtag som fyller handen bra. Mjuka linjer ger också ett mjukt men stabilt grepp och skållorna är välvda vilket bidrar till ökad komfort. Micarta är ett av mina favoritmaterial när det kommer till knivhandtag. Det är skönt att hålla i och åldras med värdighet. Efter en tids användande och slitage får det dessutom en härlig patina. En av de få invändningarna jag har mot handtaget är att clipet känns mot handflatan om man inte kommer helt rätt i greppet.

Grön kanvasmicarta  i handtaget

Bekvämt grepp, sånär som på clipet

Kniven var riktigt vass redan från start. Bladstålet är det välbekanta AUS-8 här härdat till ca RC59. Den lite "knubbiga" formen på bladet och den relativt tjocka nacken är bedräglig. Den skär överraskande bra! Orsaken står att finna i den utmärkta bladprofilen. Det här är en av de bästa skålslipningar jag sett prov på överhuvudtaget. Den är mycket hög och tämligen djup vilket ger ett mycket tunnare blad än vad det först verkar som. Eftersom kniven är tunn bakom eggen är den närmast köksknivslik i sin profil. Det gör förstås att den blir mindre robust men mer "kniv" i mitt tycke. Bladet som är en modifierad "droppoint" har en lätt polerad satinfinish.

Droppoint blad i AUS-8 med utmärkt skålslipning

Den tunna pladprofilen gör att Phat-Bob skär ruskigt bra

Mitt exemplar ger lite motstånd när man öppnar kniven. Det är troligen något som kommer att rätta till sig med ytterligare tids användning. Den glider inte helt lätt men toleranserna är små och det finns i gengäld inget glapp eller spel överhuvudtaget i bladet. Låsningen, en "linerlock", är riktigt bra och lätt att släppa och den säkrar bladet med ett ljudligt och betryggande "klack". Glidlagren är i det ofta använda materialet fosforbrons men jag vet inte hur tjocka eller vida de är då jag inte demonterat kniven.

Kraftig och bra linerlock

Clipet är flyttbart för att även vänsterhänta skall kunna bära kniven. Varför förstår jag dock inte eftersom urfasningen i skållorna, vilken möjliggör smidig åtkomst till enkelsidiga tumpinnen, återfinns enbart på en sida av handtaget. Tumpinnen i sig själv är däremot flyttbar. Det vore därför bättre att producera en separat version för vänsterhänta. Som det är nu förfular bara det tomma fästet för clipet micartaskållorna.  På den här punkten borde den serieproducerade kniven följt orginalet!

Rejäla "jimpings" för fäste. Ensidig tumpinne som dock går att skifta till andra sidan  

Överlag kan sägas att det är en mycket bastant kniv. Den är relativt tung för sin storlek men den ger också mycket i gengäld. Den skär riktigt bra och den polerade micartan, ett ok clip och formen på den hopfällda kniven gör att den passar bra i fickan och är lättburen trots sin vikt. 

De gröna micartaskållorna ger en skön "vildmarkskänsla" enligt mig. Materialvalet och formen på kniven andas uteliv och jakt. Den känns inte så aggressiv i sin framtoning utan är mer att betrakta som en stabil fickkniv. Ytbehandlingen på handtaget gör att kniven känns insliten redan från början. Finishen är överlag hög men någon liten miss finns i framförallt micartan som kanske inte heller är av den högsta kvalitén men ändå fullt duglig.

Finishen är genomgående god

Det här är den första kniven jag äger från Ka-Bar men inte den sista**. Deras modellprogram har varit och är rätt inriktad mot fastbladare och militära knivar både för de som faktiskt använder dem och de som önskar att de kunde. Några fällknivar har funnits men inget som direkt lockat mig tidigare.

En robust pjäs som skär som en skalpell

Phat Bob är ytterligare ett exempel på ett lyckat samarbete mellan kända knivmakare och större knivmärken och var för mig en positiv överraskning. För en rimlig peng får man bra kvalitet och framför allt förlagans designförtjänster.

Specifikation*:

Längd utfälld: 184 mm (7,25")
Vikt: 148 g (5,2 oz)
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: 3,2 mm (0,125")
Bladstål: AUS8, HRC58-59
Handtag: Green Canvas Micarta
Lås: LinerLock

Mer info här.

Producerad av: Ka-Bar, tillverkad i Taiwan


/ J - customrecensent,  d v s mina recensioner skrivs för hand i begränsad upplaga

*Något förbryllande är att det på nätet förekommer flera olika uppgifter om t ex bladlängd (uppgivet 3" eller 3,12") och vikt (5,2, 5,3 eller 5,6oz) Det bör också tilläggas att kniven finns att få i en begränsad upplaga med D2-stål och svart Micarta istället. 

**I skrivande stund väntar jag efter beställning på "Ka-Bars Dozier Hunter", en något enklare variant med handtag i zytel som kommer att recenseras vid senare tillfälle. 

Knivrecension SOG Twitch II

- Den perfekta fickkniven del 4 

Den som är på jakt efter en liten smidig fickkniv och inte råkar ha en knivsamlande galning i närheten att få råd ifrån söker lämpligen på nätet. Väl där kommer vederbörande snart  stöta på märket SOG och särskilt deras modell "Flash I" som är flitigt recenserad och ofta hyllad, inte minst på youtube. Det är då lätt att tänka - den slår vi till på.

Det var ungefär så jag resonerade en gång i tiden. Men där pausar vi bandet ett ögonblick så ska jag krångla till det något. SOG Flash har i mina ögon nämligen ett mycket stort aber och några små. Den är vansinnigt ful och känns plastig med ett märkligt format handtag som inte passar mig och då spelar det mindre roll vilka andra eventuella fördelar den kan tänkas ha. Det enda jag skulle tänka på är att jag har en ful och trist plastbit med plåtblad i fickan. Dessutom har Flash-modellerna gjort sig kända för att ha mer spel än en kammarorkester. 

Det var av de orsakerna jag från början sneglade på en annan i mitt tycke mycket snyggare kniv i SOGs sortiment, Twitch. Som intresserad av knivar är det några märken man måste pröva på, SOG är ett av dem. Det tog några år innan jag beslutade mig men till slut blev det en Twitch II som jag här tänkte beskriva i närmare detalj.

SOG Twitch II

Twitch II är en i mitt tycke sofistikerad kniv som utstrålar en känsla av hi-tech. Den är inte en direkt efterföljare till "Flash" men de har vissa gemensamma drag som exempelvis formatet. Men Twitch är bättre på flera punkter där jag tycker att  Flash faller till föga. Handtaget är mer ergonomiskt och i bättre material. Den är lättare att öppna med sin "flipper" och framför allt andas den elegans. Den valda modellen "II" tycker jag har den bästa storleken för "EDC" i familjen. Twitch I är en mindre kniv och "XL" som namnet antyder större medan minstingen "Blink" i princip är en sedelklämma med knivblad. Men av någon anledning gillar jag den sistnämnda ändå så den lär nog införskaffas i framtiden. Sen har det även gjorts varianter med tantoblad samt med annat material i handtaget, någon form av plast. Som med många populära knivar finns det ett antal varianter att välja på.

Enkla linjer

Ett tunt blad i kombination med tämligen tunna sidor i handtaget gör det här till en slank kniv som inte tar mycket plats i fickan. Den är inte någon lättviktare för sin storlek mycket beroende på att SOG valt att ha stål-liners under aluminiumgreppet vilket jag tycker är en onödigt kraftig konstruktion. Det finns därför många gram att spara men totalviken tillsammans med materialen, utformningen och ett ok clip gör den ändå lättburen. 

Sofistikerad hi-tech i slank förpackning, Twitch II

Handtaget är gjort i anodiserad 6061-T6 aluminium med en finish som nästan känns blästrad. Den är inte helt polerad men inte heller sträv. Ytan ger därför tämligen bra fäste i sig. Det är en liten kniv men handtaget har en form som gör den hyfsat komfortabel att arbeta med ändå. Mest naturligt känns att greppa den med tummen på ovansidan av kniven och den ger då ett bra trefingergrepp. Ett exempel på hur den tämligen fyrkantiga formen anpassats är urgröpningen för tummen på ovansidan av handtaget. Själva flippern fungerar som halkskydd när kniven är utfälld. Kniven är även försedd med ett litet hål för fånglina. Något jag personligen inte är någon större vän av och därför nästan aldrig använder. Sammantaget kan sägas att kniven har ett bekvämt grepp för sin storlek men kanske inte är något jag skulle använda för att tälja Emils etthundra trägubbar.

En liten detalj som kan påpekas är att hälen/basen på bladet sticker ut i hopfällt läge. Det är något jag generellt inte gillar på fällknivar. Den riskerar att fastna och dessutom samlar det smuts. Men i det här fallet så är hälen i alla fall rundad och den hakar inte i saker och ting.

Tämligen bekvämt handtag 

Det som däremot kan fastna är tumpinnarna då de sticker ut en aning utanför handtaget. Det gör dem förvisso lätta att komma åt och använda men gör att de då och då fastnar i kanten på fickor. Placeringen av dem är dock utmärkt, de är inte i vägen när man brukar kniven. 

En riktigt bra bladform för vardagsbruk i AUS8

Bladformen är kanske knivens största tillgång. Twitch II har ett elegant "droppointblad" med flat slipfas/FFG** och SOGs vanliga kvalitet på primäreggen vilket borgar för mycket goda skäregenskaper. Det finns fördelar när man arbetar med så breda blad som t ex Spyderco ofta har med sina lövformade blad men SOGs smalare variant på Twitch gör att kniven tar mindre plats i fickan. Den får en slankare profil helt enkelt.

Bladstålet däremot är inte så mycket att hänga i granen. AUS8, i alla fall i den versionen, håller av någon anledning inte skärpan särskilt väl. Den var vass när den kom, den går lätt att bryna upp men den blir fort slö och då använder jag den bara till småsaker bör påpekas. Ytan har dock en snygg satinfinish.

Den stora pivotskruven döljerfjädern till S.A.T. Kombinationen backlock och flipper kräver en udda lösning

Öppningen kan ske på flera sätt då kniven har både "thumbstuds" och en "flipper". Kniven är också assisterad med SOGs S.A.T (SOG Assisted Technology) vilket gör den mycket snabböppnad. Både flippern och tumpinnarna kan användas med höger och vänster hand.

Inledningsvis var kniven rätt seg att fälla ut och fastnade t o m halvvägs ibland. Efter användning är den nu dock mycket kvick. Den låser utmärkt och har inget spel eller glapp i sidled. Eller det kanske är en liten sanning med modifikation. Som nästan alla "lockbacks" kan man provocera fram en mycket liten rörelse upp och ned om man greppar bladet och handtaget och vickar hårt. Jag har däremot inte upplevt problem med att SOGs speciella pivotskruv (som innehåller en spiralfjäder till SAT) skulle ge upphov till glapp i sidled. Det är annars ett problem många beskriver. Mitt exemplar har därför även nära perfekt bladcentrering. Kan vara så att jag haft tur eller så har SOG åtgärdat problemen på något sätt. Det tycks annars vara en återkommande kritik mot deras fällknivar generellt. 

Ovanlig lösning ger många lager

Twitch II är något så ovanligt som en kniv med både "backlock" och flipper. Det här är den enda knivmodellen som jag känner till som har den kombinationen. Det kräver en speciallösning som innebär att låsarmen är delad och därmed sträcker sig runt själva flippern. Det fungerar men en liten nackdel blir de många "lager" som kniven därmed får, sex stycken närmare bestämt. Det påverkar inte funktionen och komforten i kniven då det är väl utfört. Däremot blir det många små skrymslen och vrår för smuts att leta sig in i för att inte tala om vätskor. Så just matberedning kanske skall undvikas med den här kniven. Annars fungerar den rätt bra som skalkniv har jag noterat. 

Kniven går att demontera men det är inget jag rekommenderar då den innehåller många små delar. Det för också med sig nackdelen att den "skallrar" lite i stängt läge. Några extra blir det bland annat av den andra låsfunktionen som kniven är utrustad med. Det består av en liten glidplatta som förhindrar att den ordinarie låsarmen kan röra sig och därmed spärrar kniven i respektive hopfällt och utfällt läge. Den är tänkt att lugna folk som är oroliga för att den assisterande funktionen ska göra att kniven öppnas i fickan***. Den är dock helt onödig på den här kniven då det krävs rätt mycket kraft och rätt vinkel för att aktivera kniven. Väl framme låser bladet stabilt och den finns ingen risk att det skulle ge sig. Som alla enhandsöppnade knivar med den här typen av lås är det lite pilligare att fälla in med en hand men det går bra med lite träning.

Bra clip och extra säkerhet på Twitch II

Clipet är brett och fungerar bra. Särskilt bra är att det är lätt att greppa när man skall dra kniven, handen hamnar då i en naturlig position för att använda flippern utan att byta fattning. Det är ett ganska styvt clip så det är ingen risk att man tappar kniven. Det går också att flytta från höger till vänster sida men inte upp eller ned. 

Som helhet gillar jag SOG Twitch II då den har flera starka sidor. Den är lätt att bära som fickkniv mycket beroende på storleken som för övrigt är riktigt bra när det gäller "EDC". Bladlängden duger till det mesta och bladformen gör den till ett utmärkt litet skärredskap. Twitch II är dessutom mycket lättöppnad med sin flipper och SAT-funktion. Men den har även några nackdelar. Den är lite tung för sin storlek om man nu bryr sig om det. De många delarna i konstruktionen gör den känslig för smuts och  svårare att rengöra. Enligt flera recensenter har det funnits problem med utförandet när det gäller fit och finish. Men mitt exemplar är riktigt välgjort med mjuk och smidig öppning, bra lås, centrerat blad och allmänt bra passform. Satinfinishen på bladet och det gråanodiserade handtaget gör att kniven ger ett elegant intryck och de tekniska lösningarna gör den intressant. 

Snygga detaljer på en bra liten kniv

En kniv jag förordar för den som gillar snyggt förpackad teknik som är lätt att bära och skär riktigt bra. En utmärkt liten fickkniv helt enkelt!

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm (6,2 inches)
Vikt: 73,7 g (2,6 ounces)
Bladlängd: 67 mm (2,65 inches)
Godstjocklek: 2,5 mm (0,1 inch)
Bladstål: AUS8
Handtag: Aluminium 6061-T6, anodiserad grafitgrå

Producerad av: SOG, tillverkad i, tja den uppgiften är svår att komma åt

Mer produktinformation här


/ J - i akronymland, gillar SOG utrustad med S.A.T som EDC

*Särskilt av "Nutnfancy" som på sin youtubekanal använder den som referens till det mesta.
** "FFG - Full Flat Ground" - bladet är slipat som en hel fas med endast en mindre sekundäregg.
*** Den enda kniv jag har som öppnar sig i fickan ibland och därmed är lite farlig är Kershaw Chive. Annars är det ett ickeproblem. Snarare större på fällknivsmodeller med dålig "detent", att trycket på bladet i stängt läge inte är starkt nog för att hålla bladet på plats. Det har inget med eventuell assistans att göra.