Ny kniv - Joker Becada

Härförleden presenterade jag en mycket imponerande kniv från Joker i form av Bowie 7.87. En av dess mest utmärkande egenskaper, förutom de eleganta linjerna, var handtaget i mycket fint hjorthorn. Det och det faktum att en Bowie-kniv förvisso är väldigt allround men har sina begränsningar på grund av sin storlek, gjorde att jag letade efter ett komplement.

Valet föll på en annan kniv från Joker. Den här kniven finns också tillgänglig med samma material i handtaget och har förvisso en annan men lika elegant bladform. Dessutom fungerar den som ett utmärkt komplement med sitt mindre format. Modellen är Becada.

Joker Becada

I sann Joker-anda finns det flera handtagsmaterial att välja mellan. Om du vill fortsätta naturtemat finns det horn från buffel eller ko utöver hjorthorn som i det är fallet. 

Om du vill ha något mindre animaliskt finns det även varianter med trähandtag och då kan du välja olivträ eller valnöt.

Men i det här fallet var valet enkelt, även om jag tyckte att de andra varianterna också var fina att se på.

Becada har ett elegant bladformat droppoint-blad tillverkat av 14C28N och finns som här med hornhandtag.

Becada är en liten och smidig fällkniv som mäter totalt 175 mm. Av det utgör bladet 80 mm. Det är så tunt som 2,3 mm, vilket tillsammans med en full flatslipning och ett 14C28N-stål borde ge en utmärkt grund för att skära bra. Jag vill även påpeka att det eleganta lövformade bladet är riktigt attraktivt.

Handtaget är byggt runt en stålram som är 2,5 mm tjock. På utsidan hittas som sagt skollor av horn som på traditionellt vis nitats på plats. Med andra ord är det här inte en kniv som man tar isär. Särskilt inte som det är en back lock. Låsarmen på baksidan har förresten också fått ett mönster för att komplettera utseendet.

Totalvikten är 85 g så med andra ord är det en lätt kniv. Becada saknar clip så den bärs bäst löst i fickan eller som jag ämnar göra i ett läderfodral med clip..

Det klassiska utseendet i kombination med en gedigen känsla baserad på bristen på spel i bladet, god passform i låsarmen och välpolerat material i handtaget gör att jag ser mycket fram emot att bära och använda den här kniven. En rapport kommer när den är klar!

 

Joker

/ J - goes natural

#knivesandbikes #knivigtvarre

A Report from UKAT Word Cup 2026, part Two

So it was finally time. Competition day number one of three in the UKAT 2026 World Cup, the moment I had been training for all spring and early summer. The risk of being a little overcharged is always there, at least in my case. However, it had gone well so far, and the night before had, as I described in part 1, turned out well.

Now it was Thursday morning. My sleep had been so-so, and when my phone told me to get up, I wasn't particularly rested. Although still charged, I must admit. A really good Italian double espresso made life better.

The club banners are starting to come up

The set-up was such that the first day's competitions involved "Games" in different variations. An excellent way to start, in my opinion, as it leaves the "heavier" disciplines such as Walk Back and long distance for later. Especially the latter, and with an axe can actually hurt, and if so, most of the competition is over. Good to do last, in other words.

Another early bird, Angelo Krebs, a.k.a. flying_blades on IG, who wanted to get a few throws under his belt before breakfast

I myself chose to start with the Silhouette knife. The idea was that it felt less important to me than, for example, "Hunter," where I had a silver medal from the last World Championships to defend. All said and done, I warmed up with my set of rotational knives, Le Primitif Rotation from Zitoon Knives. It felt quite good, considering the circumstances. I was a bit tense. But I noticed that the targets had become somewhat harder during the night. As I said, it was warm even though the sun hadn't had time to do its thing yet. 

Unfortunately, it turned out that it wasn't the targets that made up the silhouette. They had obviously been hanging for longer, and they were new. Often, planks are used for this event, but here they were end-timber targets stacked high. I made the rookie mistake of wanting to have an event completed in the morning, so I was up and running. But that meant I went out as the fourth man in line, and the targets were unfortunately not watered and, above all, really hard new as they were. Worn-in targets are, as you know, significantly softer.

That made me panic a bit. My first of three test throws barely stick to the target. The second was harder and hit an extra hard surface and BOUNCED backwards out again! Damn, damn, damn was what I thought. My problem is that these knives are quite thick, and this applies especially to the tip after I ground them down over time. This was despite the fact that I had sharpened them before the World Cup. In the original, they are longer and, above all, more pointed.

A deceptive target that would prove to be my nemesis

After that, to be honest, things went downhill. I used more force, which certainly meant that the knives were stuck, but also that the aim on the first two throws was about 10 cm too high. It was overcorrected in the third throw, and my first -10 p was a fact. It wasn't until the last throws that I figured out the target with three straight hits, but then it was time. The final result was therefore just -10 points. A lousy result, and not at all the start I had in mind. Unfortunately, this also affects the total ranking points that are counted on all elements. For example, this result gave place number 100. I will return in a later post with all my placements and rankings.

Such a start is just to forget and then aim for the next event. The day was not over yet! As such, "Speed ​​Throw" was chosen. A rotation discipline, which was the idea, but without prestige for me, as I only throw it at championships because I can't practice in advance, knives are missing. My goal was to hit more than 13 knives in the target, which was my previous personal best. But it didn't work out, and the same result was achieved again! But I wasn't unhappy with that.

When whirling tools were still relevant, the silhouette axe was also passed after a brief warm-up. That also went so-so, but my expectations of myself were not high. I am a real beginner at axe throwing.

Someone who is significantly better than me at axe is Simon Wall from Sweden

It was worse with the next two events that I actually want to perform well in. It's about Nine Target but mainly Hunter, where, as I said, I had a medal to defend. That didn't turn out well either. I threw decently, which meant 33 points, which ultimately gave me 8th place. I couldn't do anything about the medals this time. It didn't feel good, I must admit.

But it should be added that the course was both strange and a bit boring. Firstly, it wasn't varied at all. It consisted only of sawn-off stumps, but with different slopes on the cut. Nothing that deviated beyond that. But worse was that all but one or two were long-distance targets (6-8 meters), which definitely gave those who threw hard a big advantage. Then it didn't get any better because there was some cheating, even though this was pointed out to the organizer. However, they didn't dare say anything.

In this discipline, the idea is that you are not supposed to see and, above all, not practice on the course before the briefing. But some clever participants figured out that if you go and get Coutanque targets that would be used later in the day and put them up at different angles on a football field and then practice for half an hour, it would be better. This was partly noticeable on the podium!

The plank, or Nine Target as it is actually called, was a bit of a deal for me. Average points gave an average place. That is to say, twenty-two points and a 21st place. But a compliment to Zusanna from the Czech Republic, who managed to beat everyone regardless of class by scoring ALL points. Who knows if it has happened before!

A Hunter course that I didn't like at all

Another discipline I have never trained in and have only thrown once is the moving target. It was noticeable when my result of 19 points was enough for 41st place. Not much to say about it. Possibly, I will throw No Spin instead of rotation next time.

The same can be said about Duel, but with the difference that I was really satisfied there. A discipline I do not train in and have only thrown with a machine twice before. My personal best was lowered from 1.48 s to 1.32 s, which gave me a 17th place. The sixteen best went on to the real duels.

Tomorrow's challenge was waiting around the corner, both literally and figuratively!

So the competitions started, and the roller coaster had begun. Some decent results in Speed ​​throwing, Hunter, although it was below expectations, and Nine target mixed with bottom nip as silhouette knife and personal best in Duel.

However, the feeling was to concentrate on tomorrow when it was time for my planned parade events in Walk Back knife, but above all, No Spin, both Walk Back and precision throwing. That was when all my training would be reflected, at least that was the idea.  

/ J - was in progress anyway

Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 2

Så var det då äntligen dags. Tävlingsdag nummer ett av tre i UKAT 2026 World Cup, det ögonblick jag hade tränat för hela våren och försommaren. Risken för att vara en smula överladdad föreligger alltid, åtminstone i mitt fall. Det hade emellertid gått bra så långt och kvällen innan hade som jag beskrev i del 1 fallit väl ut. 

Nu var det torsdag morgon. Sömnen hade väl varit sådär och när mobilen talade om att gå upp var jag inte vidare värst utvilad. Fast ändå laddad måste medges. En riktigt bra italiensk dubbel espresso ordnade tillvaron till det bättre. 

Klubb-banéren börjar komma upp

Upplägget var sådant att första dagens tävlingar innebar "Games" i olika varianter. Ett utmärkt sätt att starta i mitt tycke då det lämnar de "tyngre" grenarna som Walk Back och långdistans till senare. Särskilt det sistnämnda och med yxa kan faktiskt göra att man exempelvis sträcker sig och då är det mesta efter det kört. Bra att genomföra sist med andra ord. 

Ytterligare en morgonpigg kastare, Angelo Krebs a k a flying_blades på IG som ville ha några kast innanför västen före frukost

Själv valde jag att starta med Siluett kniv. Idén var att den kändes mindre viktig för mig än exempelvis "Hunter" där jag hade en silvermedalj från förra VM att försvara. Sagt och gjort, jag kastade in mig med mitt set rotationsknivar, Le primitif rotation från Zitoon Knives. Det kändes efter omständigheterna, jag var en smula spänd, rätt bra. Men jag noterade att tavlorna under natten blivit något hårdare. Det var som sagt varmt även om inte solen hunnit värma ordentligt än.

Tyvärr visade det sig att det inte gällde tavlorna som utgjorde siluetten. De hade uppenbarligen hängt uppe längre och därtill var de inte använda. Ofta används plankor till den  här grenen men här var det ändträtavlor staplade på höjden. Jag gjorde nybörjarmisstaget att vilja ha en gren avklarad på morgonen så jag var igång. Men det gjorde att jag gick ut som fjärde man och tavlorna var dessvärre ovattnade och framförallt riktigt hårda nya som de var. Inslitna tavlor är som bekant väsentligt mjukare. 

Det gjorde att jag fick en smula panik. Mitt första av tre provkast satt knappt i tavlan. Det andra var hårdare med träffade en extra hård yta och STUDSADE baklänges ut igen! Fan, fan, fan var vad jag tänkte. Mitt problem är att de här knivarna är tämligen tjocka och det gäller särskilt spetsen efter det att jag slipat ned dem över tid. Det trots att jag vässat dem inför VM. I original är de längre och framför allt spetsigare. 

En bedräglig tavla som skulle visa sig bli min nemesis

Därefter gick det åt skogen för att var ärlig. Jag nyttjade mer kraft, vilket förvisso gjorde att knivarna satt men även att siktet på de två första kasten var ca 10 cm för högt. Det överkorrigerades i tredje kast och min första -10 p var ett faktum. Det var inte förrän under de sista kasten jag funderat ut tavlan med tre raka fullträffar men då var det så dags. Slutresultat blev därför just -10 poäng. Ett uselt resultat och inte alls den inledning jag tänkt mig. Dessvärre påverkar sådant även den totala rankingpoängen som räknas på alla moment. Exempelvis gav det här resultat plats nummer 100. Jag återkommer i ett senare inlägg med samtliga mina placeringar och ranking. 

En sådan inledning är bara att glömma och sedan sikta på nästa gren. Dagen var ju inte över än! Som sådan valdes "Speed Throw". En rotationsgren vilket var idén men prestigelös för mig då jag endast kastar det på mästerskap eftersom jag inte kan träna i förväg, knivar för ändamålet saknas. Mitt mål var att slå 13 sittande knivar som var det tidigare personbästa. men det lyckades inte utan samma resultat tangerades igen! Men det var jag inte missnöjd med. 

När virvlande redskap ändå var aktuellt klarades även siluett yxa av efter en stunds inkastning. Även det gick sådär, men förväntningarna på mig själv var inte höga. Jag är en riktig nybörjare på yxa. 

Någon som är väsentligt mycket bättre än mig på yxa är Simon Wall från Sverige

Värre var det då med de nästkommande två grenarna som jag faktiskt vill prestera väl i. Det handlar om Nine target men främst Hunter där jag som sagt hade en medalj att försvara. Inte heller det föll väl ut. Jag kastade dugligt vilket innebar 33 poäng vilket till slut gav mig en 8e placering. Åt medaljerna kunde jag inget göra den här gången. Det kändes en smula snopet måste erkännas. 

Men det skall tilläggas att banan var både märklig och en smula trist. För det första var den inte varierad alls. Den bestod enbart av avsågade stubbar men olika lutning på snittet. Inget  som avvek utöver det. Men värre var att alla förutom ett eller två var långdistansmål (6-8 meter) vilket definitivt gav dem som kastade hårt en stor fördel. Sedan blev det inte bättre av att ett visst fusk förekom trots att detta påpekades för arrangören. De vågade dock inte säga till. 

I den här grenen är det nämligen meningen att du inte skall få se och framförallt inte öva på banan före genomgången. Men några fiffiga deltagare kom på att om man går och hämtar Coutanque-tavlor som skulle användas senare under dagen och lägger upp dem i olika vinklar på en fotbollsplan och sedan tränar en halvtimme så blir det bättre. Det märktes delvis på prispallen!

Plankan eller Nine target som den egentligen heter blev en sisådäraffär för mig. Medelpoäng gav en medelplats. Det vills säga tjugotvå poäng och en 21a plats. Men en eloge till Zusanna från Tjeckien som lyckades slå alla oavsett klass genom att sätta ALLA poäng. Vete tusan om det hänt förut! 

En Hunter-bana som inte alls föll mig i smaken

En annan gren jag aldrig tränat på och endast kastat en gång är rörligt mål. Det märkes då mitt resultat på 19 poäng räckte till en 41a plats. Inte mycket att säga om det. Möjligen att jag skall kasta No Spin istället för rotation nästa gång. 

Detsamma kan sägas om Duel fast med den skillnaden att jag där var riktigt nöjd. En gren jag inte tränar och endast kastat med maskin två gånger tidigare. Min personbästa sänktes från 1.48 s till 1.32 s vilket gav en 17e plats. De sexton bästa gick vidare till de riktiga duellerna. 

Morgondagens utmaning väntade runt hörnet, både bokstavligt och bildligt!

Så var då tävlingarna igång och berg- och dalbanan hade börjat. Något dugligt resultat som i Speed throwing, Hunter, även om det var under förväntningarna och Nine target blandades med bottennapp som siluett kniv samt personbästa i Duel. 

Känslan var dock att koncentrera mig på morgondagen då det var dags för mina tänkta paradgrenar i Walk Back kniv men framförallt No Spin, både Walk Back och precisionskastning. Det var nu all min träning skulle avspegla sig var det tänkt. 

/ J - var i alla fall i gång

A Report from UKAT World Cup 2026, part One

 

 - or all roads lead to...

Maybe they don't lead to Rome these days, but at least to Italy. It was there, or more precisely in the town of Carpi, and the Hotell Garbada on its outskirts, that this year's big knife-throwing event took place. Several hundred throwers from twenty countries clashed to compete for honor and medals. All under the rules of U.K.A.T. There are other organizations, but as far as I know, none as big and covering as many countries.

It suddenly feels distant where I am now, sitting in my little garden for a moment of "weapon care". In fact, some of the scars in the form of rust are still there from the trip. I haven't used my competition set of Pathfinders since then. But the training set is good, I might add. I'm already looking forward to next weekend and the Swedish Championships, which will be decided then.

Finally, it was time!

But first, all the impressions from Italy must be digested, and some of them put into print. One lasting impression was, of course, the heat. It was noticeable but not extreme when the competitions themselves took place, but climbed steadily in the weeks after that to reach around forty degrees or just below when we left Pisa. It is a few degrees too much for me personally, I can say.

When we arrived, however, it was a few degrees cooler than last year in the Czech Republic. However, we are still talking about plus thirty degrees in the shade. Something that is not so dangerous if you are lying under an umbrella on the beach or sipping a coffee in the shade. But a competition day may extend for more than ten hours in total. From throwing into the award ceremony. Many of them are spent waiting and throwing in direct sunlight. It takes a toll on your fluid balance and strength, which clearly affects your ability to concentrate.

Due to the heat and the slightly longer distance, our own car was not used as a means of transport this time. Instead, my wife and I flew from Copenhagen to Bologna, where we picked up a rental car. Incidentally, it was our first contact with the aforementioned heat. The company that washed the cars for the rental car company had temporarily, one hopes, lost the very car we were supposed to have. So we had to wait two and a half hours before another one could be booked.

All journeys start somewhere. This one with the local bus from the neighborhood down to Växjö station

Not my own car this time

Then it got faster. It's not many miles from Bologna to Carpi, and the traffic was relatively quiet. Once there, it was time to settle into a simple but very large hotel room. One that thankfully had good AC.

Hotel Gabarda in Carpi is once again the scene of a major knife-throwing competition

View from the hotel room. The competition courses are located fifty meters to the left, behind a hedge. Unfortunately, you couldn't go there as you came directly into the throwing direction, so it was a half-kilometer detour.

It was now evening, and after saying goodbye to friends and both old and new acquaintances, it was time for me to get a feel for the targets. I had already read that the material would be white poplar. A particularly good type of wood, as long as it is fresh and watered. It would later cause a lot of problems, as it turned out.

The warm-up arena was located in a cool alley that was still a bit of a pain, as it ate knife tips for breakfast if you missed. There were lots of pebbles on the ground.

The warm-up targets were of a slightly simpler type

But not this first test throw. Now the targets were new. The warm-up arena was set in an alley, which provided both shade and a lot of stones on the ground. The latter was discovered after a short while when a missed throw caused one of my brand new No Spin knives to end up on the ground, and thus the first tip was worn. Not much, but still, I intended to keep them in top condition. That's how well that plan worked.

However, the targets were as soft and nice as I had hoped, and the throw-in felt very good. I tested my three knife sets. I had one for No Spin, which would also work for games like Hunter and Nine Targets, and two for rotational throwing. One for Walk Back and then another set for long distance and seven-meter precision. I will come back to why. Then another knife with a case was brought for Quick Draw/Duel.

Time to let my Pathfinders lead the way once again

All the knives bit into the targets well. The mood was great, and the atmosphere was as good as usual. As I always say, there is something in the air when you gather a lot of people with the same interest in a small space. Then it doesn't matter if it's motor racing, a music festival, or knife throwing.

To celebrate, I signed up for the Coutanque tournament and bought a T-shirt. Then I felt ready. Mostly to eat, but still.

The conditions for the next three days look very good. Especially since I had actually trained a lot for the event. As I wrote about earlier here on the blog, I had even secretly trained in the heat as much as possible in Sweden. There was not much more I could do at this point.

But this event would turn out to be a roller coaster for me. Something I intend to tell you about in part two.

/ J - was expectant

Tug of War

 

 - or the fight for four meters

Sometimes you can get hung up on details. Like how important or unimportant four meters can be. In this case, it might be more about how hard they can be. Moving this distance is usually not that strenuous in the world of sports. Possibly upwards if it involves jumping, but usually athletes don't worry too much about such short distances. They come and go and rarely leave any traces. That was a thought that struck me when I watched the European Marathon Championships on TV yesterday.

But the fact that the four meters can generate enormous amounts of lactic acid in a sport where, in that area, challenges 400 m running is interesting. In tug-of-war, 4 m is everything, or at least what determines the difference between winning and losing a pull. That's how far you have to move the opposing team.

Tug of war in Hovmantorp

For me, Saturday was quite exotic. It was the first time I had been in a secretariat for a tug-of-war competition. How I got there is a twisted story, but in that case, the four meters were simple; they consisted of a question and an answer. I like sports, especially relatively small and different disciplines. So when I was asked the question, I said yes.

Competition director Stefan Klinthäll and also the man who was the reason for my presence

That's why I suddenly found myself sitting in the front row with a view of the Hovmantorp's tug-of-war club's competition arena at Gökaskratts camping. The day was mostly sunny but gradually cleared up, and the temperature was pleasant. Especially for me, who was sitting still. A summer breeze also meant that the insects were conspicuous by their absence. There was a murmur around the field as the different teams prepared, and the smell of the resin on their hands settled over the area. As usual before the start, there was a tense anticipation in the air.

There wasn't much water in Lake Rottnen after a long time with very little precipitation.

In the background, you could see a lake with a very low water line that had extended the shore by probably fifty meters. It turned out that it would also have an influence on the traction. Well, not the lake then, but the very dry summer. After a surface layer that was quite hard to stomp the steel-shod boot heels into, there was mostly sand underneath. A material that does not provide the best grip.

I was ready: pen, scorecard, stopwatch, and of course coffee!

After the national anthem, it was time for the competitions. They consisted of two parts: an elite series round in the morning followed by an open class in the Sjöslaget competition. I must say that the walking prize in the form of a boat anchor on a wooden board was very well found. "Elite 3" was the last battle of the year, if I understand it correctly. However, I have no idea what it looks like at the national level, who is leading, and who wins what. My experience is very limited. It extends to the fact that I watched parts of the Swedish Championship on TV.

Between the two parts, there was also a pull between parts of the future of the sport in the form of two U23 teams.

The competitions offered both exciting and even pulls, some of which were fairly quick deals for the winners. Among the favorites, the home team Hovmantorp/Unnaryd and the visitors from the west, Löftadalen, soon emerged.

Växjö is doing everything they can to win this round

And speaking of teams, there is an interesting phenomenon in tug-of-war that I have not encountered in other contexts before, and that is that people help each other. There are tug-of-war poles, and people jump in to fill teams and thus get more participants. But it can be a bit confusing for an outsider when a team from Malmö only has one tug-of-war from there.

The podium in the 2026 Sea Battle

The day went without a hitch, and from my perspective, the competitions felt very well organised. The only disappointment was that things didn't go quite as well for my club mates from VAIS as one might have hoped.

The weather was good, so the weatherman had done his job; the company was very friendly, and the atmosphere was good. The fact that I also had access to coffee and learned something new made my day a real success. So thanks to everyone involved, no one mentioned, no one forgotten!

With that experience under my belt, it's not impossible that I'll return as an official in the future. Good luck to all the pullers in the future!

/ John - the substitute

Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 1

 - eller alla vägar leder till...

Kanske de inte leder till Rom nuförtiden men i alla fall till Italien. Det var där eller närmare bestämt i staden Carpi och Hotell Garbada i dess utkant som årets stora knivkastningsevenemang ägde rum. Flera hundra kastare från ett tjugotal länder drabbade samman för att göra upp om äran och medaljerna. Allt under U.K.A.T.s regler. Det finns andra organisationer men såvitt jag vet ingen lika stor och som täcker lika många länder.

Det känns plötsligt avlägset där jag nu sitter i min lilla trädgård för en stunds "vapenvård". Faktum är att del av ärren i form av rost sitter i sedan resan. Jag har inte använt mitt tävlingsset Pathfinders sedan dess. Men väl träningsuppsättningen får väl tilläggas. Jag blickar redan framåt mot nästa helg och SM som avgörs då. 

Äntligen var det dags!

Men först skall alla intrycken från Italien smältas och några av dem sättas på pränt. Ett bestående intryck var förstås värmen. Den var påtaglig men inte extrem när själva tävlingarna ägde rum men klättrade stadigt veckorna efter det till att nå kring fyrtio grader eller strax därunder när vi lämnade Pisa. Det är några grader för mycket för mig personligen kan konstateras. 

När anlände var det emellertid någon liten grad svalare än förra året i Tjeckien. Dock talar vi fortfarande om plus trettio grader i skuggan. Någon som inte är så farligt om du ligger under ett parasoll på stranden eller sippar på en kaffe i skuggan. Men en tävlingsdag kanske sträcker sig utöver ett tiotal timmar totalt. Från inkastning till prisutdelning. Av dem tillbringas många i väntan och kastning i direkt sol. Det tar på vätskebalansen och krafterna vilket klart påverkar koncentrationsförmågan. 

På grund av värmen och det något längre avståndet avstods egen bil som färdmedel den här gången. Istället flög min fru och jag från Köpenhamn till Bologna där vi plockade upp en hyrbil. Det var för övrigt vår första kontakt med nämnda värme. Bolaget som tvättade bilarna åt hyrbilsfirman hade nämligen temporärt, får  man hoppas, slarvat bort just den bilen vi skulle ha. Så det blev två och en halv timmes väntan innan en annan kunde kvitteras ut. 

Alla resor börjar någonstans. Den här med lokalbussen från kvarteret ned till Växjö station

Inte egen bil den här gången

Sedan gick det raskare. Från Bologna till Carpi är det inte många mil och trafiken var förhållandevis lugn. Väl framme var det dags att inkvartera sig i  ett enkelt  men väldigt stort hotellrum. Ett som tack och lov hade bra AC. 

Hotell Gabarda i Carpi är återigen skådeplatsen för en stor knivkastartävling

Vy från hotellrummet. Tävlingsbanorna befinners sig femtio meter till vänster bakom en häck. Tyvärr kunde man inte gå där då man kom direkt in i kastriktningen så det blev en halv kilometes omväg

Det var nu redan kväll och efter att ha sagt hej till vänner samt både gamla och nya bekantskaper var det dags för för mig att känna lite på måltavlorna. Jag hade redan läst mig till att materialet skulle vara vit poppel. Ett synnerligen bra träslag så länge det är färskt och vattnat. Det skulle sedemera ställa till en hel del problem skulle det visa sig. 

Uppvärmningsarenan befanns sig i en svalkande allé som dock käkade knivspetsar till fruktost om du missade

Uppvärmningstavlorna var av lite enklare slag

Men inte den här första provkastningen. Nu var tavlorna nya. Uppvärmningsarenan var lagd i en allé vilket både skänkte skugga samt en hel del sten på marken. Det senare upptäcktes efter en kort stund då ett missat kast gjorde att en av mina splitter nya No Spin-knivar hamnade på marken och därmed var den första spetsen körd. Inte mycket men ändå, jag som tänkt hålla dem i toppskick. Så bra höll den planen. 

Tavlorna var dock lika mjuka och fina som jag hoppats på och inkastningen kändes mycket bra. Jag testade mina tre knivset. Jag hade ett för No Spin som också skulle fungera till games som Hunter och Plankan samt två för rotationskastning. Dels ett för Walk Back och så ett annat set för långdistans och sju meter precision. Jag återkommer till varför. Sedan medfördes ytterligare en kniv med fodral för Quick Draw/Duel. 

Dags att låta mina Pathfinder leda vägen ännu en gång

Alla knivarna bet bra i tavlorna. Humöret var på topp och stämningen lika god som vanligt. Som jag brukar säga, det blir något visst  i luften när man samlar  många människor med samma intresse på en liten yta. Sedan spelar det ingen roll om det gäller motorsport, en musikfestival eller knivkastning. 

För att fira det hela anmälde jag mig till Coutanque-turneringen och köpte en T-shirt. Sedan kände jag mig redo. Mest för att äta men ändå. 

Förutsättningan inför de kommande tre dagarna såg mycket goda ut. Särskilt som jag faktiskt hade tränat en hel del inför begivenheten. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen hade jag till och med smygtränat på värme så gott det går i Sverige. Mycket mer kunde jag  inte göra vid den här tidpunkten. 

Men den här tillställningen skulle bli en berg- och dalbana för mig skulle det visa sig. Något jag ämnar förtälja om i del två. 

/ J - var förväntansfull

New Knife - Focuser Outdoor FC133

Time for a hidden gem, or at least a brand that was completely unknown to me until recently. The name is Focuser Outdoor, and the name suggests what they intend to focus on now and in the future.

FC 133is the name of this knife, and I am very curious about how it would look and feel. With new brands, there is always something extra, as it can lean in both one direction and the other depending on what their background is and which internal/external designers they have or hire.

Focuser Outdoor FC133

When it comes to design, you don't have to worry in the least about the FC 133. It largely follows the template for what a good knife of this type can or perhaps even should look like. Although a few small deviations have been made, I will return to them in a later review.

The FC 133 is available in slightly different versions. If you want it with a higher saber grind instead of here as a classic "Scandi", there is model FC 134.

 

The FC133 comes with a Kydex sheath and has a G10 handle.

What I mean by template is a full-tang knife, here made from 3.5 mm thick steel with a 3D-shaped handle. It has a small built-in finger guard, is tapered towards the front, and ends with a discreet duckbill. In between, it swells in the middle. The material here is G10, which is screwed into place with two screws.

The total length is 220 mm, of which the blade is 110 mm. It is a drop point that can be obtained with slightly different blade steels. For the carbon steel enthusiast, there is 52100, and for those who want a slightly more wallet-friendly stainless alternative, 14C28N can be chosen. Two very viable steels, by the way. But you can also get it in a real top steel, like in this case. This variant has been provided with CPM 3V. The price level rises with the choice of steel, I can clarify. The recommended price from the factory is from 70$ and up.

This version has such noble steel as CPM 3V

It can also be added that the blade has a 90-degree back for the fire steel that is not included. On the website, they state that this is because the airlines refuse to send the knives then. Strange, as I just received a knife from Spain with a fire steel in the package. Also, as everyone knows, they do not catch fire on their own.

The package is rounded off with one of the small extravagances I hinted at, and it is a case in Kydex instead of the more traditional leather. The case has a built-in holder for the fire steel.

After having carried the knife on some occasion and done some testing, it can be stated that the FC 133 from Focuser Outdoor promises a lot. Late summer and autumn are good times for outdoor activities in Sweden, so there will probably be an opportunity to test it properly. When it is done, I will return with a review!

/ J - glances towards the forest

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sjöslaget 2026

 - eller kampen om fyra meter

Ibland kan man klura på detaljer. Som hur viktiga eller oviktiga fyra meter kan vara. I det här fallet kanske det snarare handlar om hur jobbiga de kan vara. Att förflytta sig den här sträckan brukar vanligen inte vara  så ansträngande i sportens värld. Möjligen uppåt om det handlar om hopp men oftast bekymrar sig inte atleter så mycket om så korta sträckor. De kommer och går och lämnar sällan några spår. Det var en tanke som slog mig då jag såg EM i maraton på TV igår. 

Men att de fyra metrarna kan generera enorma mängder mjölksyra i en sport som på det området utmanar 400 m löpning är intressant. I dragkamp är nämligen 4 m allt eller åtminstone det som avgör skillnaden mellan vinst och förlust i ett drag. Det är nämligen så långt man skall förflytta  motståndarlaget. 

Dragkamp i Hovmantorp

För mig var lördagen tämligen exotisk. Det var första gången jag befann mig i ett sekretariat för en dragkampstävling. Hur jag kom dit är en krokig historia men i de fallet var de fyra metrarna enkla, de bestod av en fråga och ett svar. Jag gillar nämligen idrott och särskilt relativt små och annorlunda discipliner. Så när jag fick frågan svarade jag ja. 

Tävlingsledare Stefan Klinthäll och tillika mannen som var orsak till min närvaro

Därför satt jag plötsligt på första parkett med utsikt över Hovmantorps dragkampklubbs tävlingsarena på Gökaskratts camping. Dagen bjöd på mestadels soldis men klarnade efter hand och temperaturen var behaglig. Särskilt för mig som satt still. En sommarbris gjorde dessutom att insekterna lyste med sin frånvaro. Runt planen sorlades det när det olika lagen förberedde sig och lukten av den kåda man har på händerna lägrade  sig över nejden. Som vanligt innan starter låg det en spänd förväntan i luften. 

Det var inte mycket vatten i sjön Rottnen efter en lång tid med mycket lite nederbörd

I bakgrunden kunde man se en sjö med mycket låg vattenlinje som hade förlängt stranden med säkert femtio meter.  Det visade sig skulle ha inflytande även på dragningen. Ja, inte sjön då men väl den mycket torra sommaren. Efter ett ytlager som var rätt hårt att stampa ned de stålskodda kängklackarna i var det mest sand under. Ett material som inte ger det bästa fästet. 

Jag var redo, penna, protokoll, tidtagarur och så kaffe förstås!

Efter avklarad nationalsång var det dags för tävlingar. De bestod av två moment, en elitserie-omgång på förmiddagen följt av en öppen klass i tävlingen Sjöslaget. Jag måste säga att vandringspriset i form av ett båtankare på träplatta var mycket väl funnet. "Elit 3" var för övrigt årets sista batalj om jag förstått det rätt. Däremot har jag ingen aning om hur det ser ut på nationell nivå, vem som leder och vem som vinner vad. Min erfarenhet är mycket begränsad. Den sträcker sig till att jag såg delar av SM på TV.

Mellan de två momenten drogs det även mellan delar av sportens framtid i form av två U23-lag.

Tävlingarna bjöd på både spännande och jämna drag som några för vinnarna tämligen snabba affärer. Bland favoriterna utkristalliserade sig snart Hemmalaget Hovmantorp/Unnaryd och besökarna från väster, Löftadalen.

Växjö gör vad de kan för att dra hem den här omgången

Och appropå lag så finns det ett intressant fenomen i dragkamp som jag inte stött på i andra sammanhang tidgiare och det är att man hjälper varandra. Det finns dragarpoler och man hoppar in för att fylla lag och på så sätt få fler deltagande. Men det kan bli aningen förvirrande för en utomstående när ett lag från Malmö endast har en dragare därifrån. 

Pallen i Sjöslaget 2026

Dagen förflöt utan mankemang och utifrån min horisont kändes tävlingarna mycket välarrangerade. Det enda smolket i glädjebägaren var möjligen att det inte gick riktigt lika bra för  mina klubbkompisar från VAIS som man kunnat hoppas på. 

Vädret var bra så väderansvarig hade skött sig med den äran, sällskapet mycket sympatiskt och stämningen god. Att jag därtill hade tillgång till kaffe och lärde mig något nytt gjorde min dag riktigt lyckad. Så tack för det alla inblandande, ingen nämnd, ingen glömd!

Med den erfarenheten i bagaget är det inte omöjligt att jag återkommer som funktionär även i framtiden. Lycka till i framtiden alla dragare!

/ John - inhopparen

New Knife - Vosteed Raccoon

Then it was time to introduce one of those brands I referred to in my last post. A manufacturer that I have been eyeing for a long time and have been interested in, but for some reason do not have a knife from. Then it was just a question of which model would serve as an introduction.

But then something spoke to me. How many knives do you know that have doodles as a design element on their handle? The first one I came across is this one, and it comes from Vosteed.

One of their most successful models is this knife called Raccoon. For that reason, it can be added that it comes in extremely many variants, but this pattern is one of the latest additions.

This is a special edition called "Doodle Monster," where playfulness is the focus of the design.

The designer behind the model is Yue Wong, and here he has created what I think is a really classic model. There is nothing revolutionary about it, but it does offer something unusual, and above all, everything is very well made. This applies to both design and execution, as can be seen quickly.

Incidentally, this also applies to the packaging. It is not normally something I pay enormous attention to, but in this case it is consistently executed and thus follows the theme, which makes the whole thing a little more fun.

 

The pattern from the knife handle is reflected on the box

The Raccoon in Doodle Monster design, of course, offers the same dimensions as its cousins. This means a knife that measures 193 mm in total, with a G10 handle and an aluminum backspacer. It is also anodized in the same bright green color that is found on the thumb studs and which is also a part of the pattern on the handle.

The brand name is also cleverly hidden in the doodling. An unusually intelligent way to do it.

The length of the knife when folded is 111 mm, and the thickness is 12 mm, which gives a weight of around 113 g.

Vosteed Raccoon

The blade is a drop point with a length of about 83 mm and a thickness of 3 mm. The material is 14C28N, and it is basically completely flat ground. The finish is stone-washed, and the factory edge is really good; I can immediately tell.

My first impression is that it is a brilliant knife. It is comfortable to hold, and not least, it is exceptionally soft to handle. The blade runs on ball bearings, but the lock also contributes to the smooth feeling. It is a bit special as it is a "top liner lock," which is, however, released with the help of a button. A very effective and user-friendly lock.

After testing a few quick cuts in a few different materials and carrying it for a few hours, I can already say that I like this knife. But that's getting a little ahead of myself. A review will follow as soon as I've had time to carry and use it for real.

But in any case, it's a breath of fresh air among everything that is supposed to be black, "tactical," and look murderous. The Vosteed Raccon in doodle version looks the most playful, and I appreciate that.

Vosteed Knives

/ J - affirms his playful side

#knivesandbikes #knivigtvarre