Dagens bild nr 280 "The Swedish Chef kommenterar film"

Kommer ni ihåg Steven Seagals* karaktär "Chef Ryback" från filmen Under belägring? Han som kastade knivar i köket?** Det finns en mycket kort scen, jag tror själva kastdelen är några sekunder lång som syftar till att visa vilken tuffing han är. Trots att det är en  mycket kort sekvens är har den ändå blivit mycket känd. 

Som kock och knivkastare borde jag verkligen tycka om den scenen om det inte vore för att den är så oerhört löjlig. Låt mig förklara varför!

En leksakskniv från Gil Hibben jämfört med en riktig kastkniv För att använda ett annat filmcitat "That's not a knife, this is a knife".

För det första är kniven han använder en leksak i sammanhanget. Det är en Gil Hibben-modell kallad "Hibben Thrower" som jag för övrigt också har. Det är den ni ser i jämförelsen på bilden ovan.

I filmklippet ligger den på en arbetsyta till höger om en hög med vad jag tror är selleri och med vad som ser ut som en riktig kockkniv till vänster. Förhoppningsvis är det den senare som använts till att hacka grönsaker med.

Efter att ha föst ihop grönsakerna kastar han kniven i en måltavla som hänger på kabyssväggen. För den oinvigde kanske det ser coolt ut. För oss mer insatta rycker det snarare i mungiporna.

Kastknivar baserade på en kockkniv. Modellen heter Philippe och kommer från Zitoon Knives

För det andra är tavlan skräp. OM man skall ha en liten måltavla inomhus och särskilt i ett kök med andra människor i närheten skall man ha någon form av ändträtavla. Knivar sätter sig mycket lättare i dem varpå risken för rikoschetter minskar och dessutom håller de längre. Därutöver kan konstateras att tavlan är mycket lite använd då det endast finns ett par märken efter knivar i den. Eller så har Ryback nyligen bytt den efter att ha flisat upp alla andra. 

Sedan skall vi inte ens gå in på den ur hygiensynpunkt mindre lyckade idén med att ha träflisor flygandes i ett professionellt kök. Men det är kanske att kräva för mycket realism från en actionfilm. 

Ett större problem med tavlan ur "tuffhetsperspektiv" är emellertid att det i mitten återfinns en gigantisk målad ring. En normal "Bullseye" för knivkastning är tio centimeter i diameter. Den här förefaller att vara ungefär det dubbla. Att missa den med ett kast på så kort avstånd är omöjligt för den som överhuvudtaget kan kasta kniv.

Det för oss in på själva kastet. Det är ett mycket kort sådant med en rotation. Alla knivar roterar ett varv på cirka tre meter, aningen kortare med de här leksaksknivarna. Lätta små knivar snurrar nämligen snabbare än stora. Kastet är således utfört på kanske 2,5-3 m avstånd på en tavla som en blind kan träffa.

Inte så jäkla macho med andra ord!

/ J - The Swedish Chef that beats Ryback

* Filmen är från innan den tid Segal blev helt knäpp. Ni vet som i att göra tvåhundra ännu sämre filmer, flytta till Ryssland och ägna sig åt att slicka Putins röv. 

** Klippet hitta ni här "Cue ball". Det är den sista delen av scenen som är aktuell och den kommer efter två minuter. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Shieldon Empoleon

 

- a likable EDC-knife

I continue on the same path here on the blog. The one with reviewing knives that are around two years old at this point. Surely no one can accuse me of always being the first with the last. And besides being out of date in that way, I felt even older after holding this knife called Empoleon. 

The name sounded like someone fused "Napoleon" with "Emperor" or something like that. I believe it's close to the truth. Anyway, it's also the name of a damn Pokemon again. Something I found out when I Googled the name.

That made me suspicious. Yep, the brand name "Shieldon" is also a fantasy character from the same game. Even my wife knew but not me.

Shieldon Empoleon

If we ignore the game aspects and concentrate on the knife, like the last one I reviewed from the same company, it is an in-house design by something nicknamed Django. If the previous review item was big, green, and bold with a shiny leaf-shaped blade, the Empoleon is a much more restrained design. Especially as the two color options available both include black handles and dark blades.

The Empoleon belongs to what Shieldon calls the "Bard segment" which is their simplest line of knives. The question is how much it affects the knife in general. That and other little things are what I intend to find out here.

A relatively long and slender knife hides behind the Pokémon name

Short version: Shieldon Empoleon, a really good EDC knife in dark tones with a strange peculiar name

Blade

Sometimes "budget thinking" can lead to simplification and refinement. Something that doesn't always have to be a bad thing, as unnecessary details might be peeled off. This applies, for example, to this blade. It's a very slim drop point, no more no less. The only thing that deviates in the slightest is that the spine of the blade curves slightly before it turns toward the tip.

The blade is slightly longer than you might think as the whole knife is slim, which can deceive the eye somewhat. The length is 83 mm, which means that the Empoleon is not a very small knife. The height of the blade is around 19 mm and the thickness is a well-chosen 3 mm. 

Empoleon offers an essential drop point made in D2 steel

Furthermore, it can be said about the blade that it has some form of titanium coating, which in this version gives an anthracite gray tone. On the presentation side of the knife, the Shieldon brand is printed along with the logo and blade steel on the ricasso. On the other side, the model name, designer, and some form of serial number are found close to the handle.

The material is D2 with a stated hardness of 58-60HRC. The blade is flat ground to an edge that starts with a thickness of 0.5 mm. I actually don't understand what you need with so much steel behind the edge on a slim knife obviously aimed at EDC use. Durable yes, but otherwise nothing to brag about.

The situation is improved by a sharp factory edge. However, I must say that it did not last quite as long as I have come to expect from at least slightly harder steel of this type. A few solid boxes at work later and most of the sharpness was gone. Especially towards the tip.

The positive thing was that the edge reacted quickly to being stropped. Thus, there were no problems with getting the sharpness back again. Regarding maintenance, it can also be said that this type of blade and steel I choose to hone and strop frequently. It will be more work if you let them become so dull that they have to be completely re-sharpen. 

The name escapes no one

It is not excessively hard cutting I was talking about above, but a frequently occurring element in my work. It is opening boxes, dividing said cartons into slightly smaller pieces, cutting nylon straps around packages, etc. In addition, the knife has been used for some rough work in the kitchen just to get more usage. Things like cutting away the outer part of celeriac and other things you don't use fine knives for. It happens against plastic cutting boards and the D2 should handle that.

Then, for the sake of it, I've used this knife for some whittling, and for that, Empoleon is actually not as bad as you might think. It's a knife, it's sharp and the handle is straightforward. Then I would not have chosen this type of edge to be used for general camping and outdoor life. But maybe after all that's what they had in mind when they let the blade be so thick behind the edge?

It also means that this blade has a little more resistance in materials such as plastic and paper than should be the case with a flat-ground blade as thin as three millimeters. But on the other hand, it's about nuances. Empoleon can handle most things it is put in front of. It's just not the best at anything.

One thing that the blade coating takes care of is the rust problems that can otherwise occur on D2 steel as they are sometimes referred to as "semi-stainless". But no spots on the blade or even the edge during the test period could be observed.

Handle

A stick, that's what we have before us. A very straight handle with a substantial length of 116mm, a height of 20mm, and a thickness of 12.6mm. It is a very comfortable stick though. That thickness is only found in the middle of the handle sides, which are nicely shaped. The same can be said about both the rear and front end. It provides a comfortable handle without troublesome corners.

The handle is a softly rounded stick with G10 sides

The material in the handle sides is black G10 which has a natural, almost wood grain appearance when polished this way. To increase the visual tension, there is another pattern milled into the edges of the sides, a crater-like surface or rock pattern. 

The sides are attached with two (too) small T6 screws in a steel frame. The frame is also covered in the same PVD that is found on both the blade and the clip. This gives the knife a coherent color scale. A color scale that is accentuated in the black back-spacer that has some grooves milled into it. It gives some traction but is most there for looks. 

The knife is half open in the back

The pivot screw gets mixed reviews from me. The good thing is that it's a T8. Much less good is that there are two of them and that they spin! This means that if you want to take the knife apart or just adjust the pivot, you need to have access to two torx keys of the right size.

The gray collar around the screw head ends up in the plus account. It gives a luxurious touch.

The straight, simple handle makes it easy to switch between different grips. It is also comfortable

There is not too much to say about the knife in hand. It is a straight handle that works in all its simplicity. It is long enough for most hand sizes to find a comfortable position. This applies regardless of how the knife is held. The small pattern that exists does not help much in terms of better grip, but rather it is the shape that provides that. Then there are grooves in the sides which form a good place for the index finger to be. The flipper tab, of course, acts like a finger guard when the knife is open. 

Because the handle is so simple, reverse grips also work great. Well, one more thing can be said and that is that the location of the clip, which is otherwise bad, means that it does not create a hotspot in the hand. I'm lucky with my hand size so that the tip of the clip ends up between the fingers and not against them when holding the knife in a saber grip. This is a relatively long clip. In a hammer grip, it ends up right in the crease between the fingers and the rest of the hand, so it's not in the way either. But I'm not sure that goes for every hand size. 

Opening and Lock

All knives must be good at something. Empoleon's main strength is found here. Although this model belongs to Shieldon's budget range, there is nothing that even hints in that direction when it comes to how this knife feels when opening and closing. This knife can basically only be opened in one way and that is via a flipper.

But what a flipper, no matter how you approach it, the blade flashes out. This knife or possibly just this specimen is extremely easy to open. On the one hand, from Django/Shieldon's side, they have got the geometry right so that the flipper tab is found in the right place, and on the other hand, they have ceramic ball bearings that help.

The flipper tab is effective and very tangible

When I think about it, there are a couple more reasons. One is, of course, that the blade is light. It is thin, slim, and flat ground so there is not much steel left to be accelerated. Another reason is a well-tuned detent ball with just the right resistance that releases when it should and does so distinctly. Well done! The last point is not quite as positive and it is that modern trends have gone towards smaller and more discreet flipper tabs. Here, Empoleon boasts something that could have belonged to an orca. It is perhaps an exaggeration, but it measures between 6-7 mm, which is a height that must be set to the entire height of the handle, which is 22 mm when the knife is closed.

That lever gives extra speed to the blade and is felt when the knife is to be carried. One positive thing, however, is that the height, shape, and the fact that there are a couple of small grooves make it hard to miss with your finger. The blade always comes out.

A well-functioning liner lock

As easy as Empoleon is to open, it is just as easy to close. The ball bearings mean that the blade, despite its lightweight, falls by itself when the lock is released. The lock is also very easy to access thanks to a recess on the opposite side of the handle. Despite the lack of grooves, the lock bar is both simple and convenient to handle.

In between, the lock does what it's supposed to, holding the blade in place without any movement.

To Carry

Empoleon could have been a joy in the pocket. But there are clouds on the otherwise clear horizon. The light comes from a low weight of less than 100 grams, a slender soft-shaped handle, and sides that are not rough in any way. 

The long thin clip on Empoleon is not one of my favorites

By the way, the knife comes with a substantial and oversized nylon sheath designed to be worn in a belt or similar. Most similar, I think, as a push button makes it easy to remove and attach to a carrying strap on a backpack, for example. But why include one with this knife? The knife is not so heavy that it needs one, it has a clip and the focus is certainly not outdoor life. 

About two and a half centimeters or an inch of the handle protrudes from the pocket

Looking at size and weight alone, the Shieldon Empoleon should be excellent to carry. It is, but only partially. One thing I don't like is the recently discussed whale dorsal fin. It is possible to avoid contact with it, but only if the right front pocket of my trousers is completely devoted to the knife and nothing else. Something that feels a bit boring with an otherwise very slim knife.

Then there was the clip. I have mentioned that it is long, 6 cm to be exact. However, it is not mainly that but the bad placement that is annoying. Admittedly, it makes the clip feel less against the hand, but it also makes an inch of the knife sticking out of the pocket. Why Some say it's easier to grip the knife. I totally disagree and wonder how the heck they pull a knife. However, that is the subject of another post.

The clip cannot be shifted from the right to the left side, which does not annoy me personally, but anyone who happens to be left-handed. The positive thing about the clip is that the tension is good and that the color makes it fairly discreet. Although the latter is pointless as half the knife peeks out of the pocket anyway.

The ramp is ok although the tip likes to get caught in things. The bracket is also sufficient, the two screws sitting in tandem and in a recess in the side of the handle means that the clip does not move sideways even though it is quite thin.

To Conclude

My second encounter with Shieldon Knives and Tools was a little more relaxed than the first. At least if it's appearance you're going for. Empoleon does not belong to those knives that stand out significantly in terms of design. However, it is also not always desirable or necessary. Sometimes it's enough to put together a simple and capable product, and I think Shieldon has succeeded in that.

The Empoleon belongs to those fairly long, slim folding knives where the blade almost disappears into the handle when folded. It gives an elegant impression.

Empoleon looks quite elegant 

Something that definitely increases that feeling is the very nice action. This knife has an excellent opening and a lock that is both solid and easy to release. It shows that there is capacity at the manufacturer.

There are also a couple of details that enhance the general impression. One is that the knife is well put together and another is that the color scheme is consistent on the blade, pivot collar, frame, and clip. It would have been even better if the screws holding the knife together had received the same treatment. They are of a simpler kind and a typical example of what reveals that this is a less exclusive knife.

While I'm still on the subject of suggestions, I would like to point out that the nylon sheath is completely superfluous for this type of knife and can be skipped. Possibly I can understand it from an advertising point of view as the name "Shieldon" is written in large light blue letters across. Maybe it can be used for other things than knives because it doesn't fit Empoleon at all. 

Rather, it costs money to manufacture, money that could be spent on other things. Better screws, for example. A pivot screw with a D-shaped bolt would have been better than the double free-spinning screws that are now there.

Shieldon Empoleon is a sympathetic knife for those who like slim knives with a relatively long blade

Overall though, the Empoleon is a very likable knife that works great as an "EDC". It deals with all the small tasks of everyday life where a knife can be handy to have. The materials are well-chosen for the price range and the knife is, as I said, well-built. Besides, it doesn't look too bad.

The price point of this knife gets a little strange as the MSRP from the manufacturer is usually $42 and at the moment $19.90 on their website. On American Amazon, you can get the knife for around $23 right now. At that price, it's a bargain! The cheapest you normally can get this knife here in Europe is 57€. That is more than double the price and makes it compete in a totally different category. But it is also possible to find it at sales sometimes and if you do I recommend you buy it. 

Shieldon Knives

Specifications:

Length Overall: 204 mm

Length Folded: 116 mm

Weight: 95 g

Blade Length: 83 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: D2, HRC 58-60

Handle: G10

Lock: Liner Lock

Produced by: Shieldon, made in China

/ J - continues his somewhat odd Pokémon hunt

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knives - Throwingzone Pathfinder

As a knife thrower, you are often on your way to the next knife, to put it figuratively. Not because your material is necessarily bad, but because there might be something even better. Sometimes that feeling is just a nagging suspicion, but it can also be a knowing. In my case, the truth lies somewhere in between. I have won championships three years in a row with three different models. So some elements may not depend on the knives. However, with lessons learned from the previous competitions, there is possibly something better around the corner.

This time, French Throwingzone released a new model called the Pathfinder that piqued my interest. The Pathfinder looks somewhat reminiscent of the competition knives I have, with some significant differences. One has to do with the design of the tip, but the main one is probably that this model is lighter!

Throwingzone Pathfinder

The Pathfinder has the special ratio of being a full 8 mm wide while keeping the weight down to a relatively low 242 g at a length of about the same in millimeters, namely 245 mm. The length is quite normal for a No Spin knife. The thickness varies on this type of throwing tool, but the thinnest ones are around 5 mm and then there are knives up to a full 1 cm! I don't believe in the latter for various reasons. The most common is six or eight millimeters. For that reason, this model is also available in both dimensions. Six millimeters gives a weight of around 180 g. It is too little for my personal throwing style and in addition, it is not allowed in most competitions that require a minimum weight of 195 g. That version is therefore for home use only.

Eight millimeters of thickness has the advantage that there is a lot to grip around but above all to rest a finger against. That is the whole finesse of a wider back in this case.

But it tends to get heavy. A problem that is solved in a simple but ingenious way. Henry Guillaume who designed Pathfinder has simply removed large pieces of metal in the blade as well as in the handle.

When doing so, it is important to do it the right way. Otherwise, of course, the strength is compromised. The first impression is that it is done correctly here. This dimension can withstand a lot of abuse without breaking. Swedish Hardox steel is used, which is extremely tough and impact-resistant. You will otherwise find it in various types of excavator and bulldozer applications, for example. In addition, these knives are mostly handmade, which means that they are literally inspected by someone, and bad apples are probably rare. Apparently, Throwingzone thinks so too as they offer a lifetime guarantee against the knife breaking. 

Pathfinder is designed by Guillaume Henry

I must also comment on how the tip is designed. Here you have what might be among the most aggressive blade shape that can be accomplished without making it fragile. The next step is to sharpen the blade to an actual live edge, but if you do, it won't hold up for knife throwing.

It will be very interesting to test the Pathfinder. If they feel like I think they do, these are my future competition knives. I have my suspicions about how it might behave. For example, I have noticed that there is an upper and lower side on the handle for use at different distances. A feature I had on an older set and appreciated. Likewise, I have thoughts about how the holes might feel and what the penetration might be like.

These questions and thoughts will all get their answers shortly and you will get to share them!

Throwingzone

/ J - prepares to throw

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Shieldon Empoleon

- en sympatisk EDC-kniv

Jag fortsätter på den inslagna vägen här på bloggen. Den med att recensera knivar som är kring två år gamla vid det här laget. Ingen kan väl anklaga mig för att alltid vara först med det sista. Och förutom att vara omodern på det viset kände jag mig ännu mer gammal efter att fått den här kniven i handen kallad Empoleon. 

Namnet kändes för mig som någon smält ihop "Napoleon" med "Emperor" eller något i den stilen. Förmodligen är det väl nära sanningen. Hur som haver är även det återigen namnet på en förbaskad Pokémon visade det sig när jag Googlade namnet.

Det fick mig att fatta misstanke. Jodå, märket på kniven "Shieldon" är också en fantasifigur från samma spel visar det sig. Till och med min fru visste det men inte undertecknad. 

Shieldon Empoleon

Om vi bortser från spelaspekterna och koncentrerar oss på kniven så är den likt den förra jag recenserade från samma företag en in-house-design av något bakom smeknamnet Django. Om det föregående recensionsobjektet var stor, grön och djärv med ett blankt lövformat blad så är Empoleon en mycket mer återhållen design. Särskilt som de två färgalternativ som finns båda inkluderar svarta handtag och mörka blad. 

Empoleon tillhör vad Shieldon kallar "Bard-segmentet" vilket är deras enklaste knivar. Frågan är hur mycket det påverkar kniven i stort. Det och annat smått och gott är vad jag ämnar utröna här. 

En relativt lång och slank kniv döljer sig bakom Pokémon-namnet

Kortversion: Shieldon Empoleon, en riktigt bra EDC-kniv i mörka toner och med ett för mig märkligt namn

Blad

Ibland kan "budgettänkande" leda till förenkling och renodling. Något som inte alltid behöver vara av ondo då onödiga detaljer kanske skalas av. Det gäller exempelvis det här bladet. Det är en mycket slank drop point, vare sig mer eller mindre. Det enda som avviker det allra  minsta är att bladryggen kröker sig något innan den viker av nedåt mot spetsen. 

Bladet är något längre än man kanske tror då hela kniven är slank vilket kan lura ögat något. Längden är 83 mm vilket gör att Empoleon inte är en helt liten kniv. Höjden på bladet är kring 19 mm och tjockleken är väl valda 3 mm. 

Empoleon bjuder på en essentiell drop point gjord i D2-stål

Vidare kan sägas om bladet att det har någon form av titanbeläggning vilket i det här utförandet ger en antracitgrå ton. På knivens presentationssida hittas märket Shieldon utskrivet jämte logotyp samt bladstål på ricasson. På andra sidan hittas modellnamn, designer och någon form av serienummer närmast handtaget.  

Materialet är D2 med en uppgiven hårdhet av 58-60HRC. Bladet är helt flatslipat ned till en egg som börjar med en tjocklek på 0,5 mm. Vad man skall med så  mycket stål till på en slank kniv uppenbart inriktad på EDC-bruk förstår jag faktiskt inte. Hållbart ja men i övrigt inget att hänga i granen. 

Situationen förbättras av att den egg som finns är vass och dugligt slipad. Däremot måste jag säga att den inte höll fullt lika länge som jag kommit att förvänta mig av åtminstone lite hårdare stål av den här sorten. Några rejäla lådor på jobbet senare och det mesta av skärpan var borta. Särskilt mot spetsen till. 

Det positiva var att eggen reagerade snabbt på att bli striglad. Därmed var det inga problem med att få tillbaks skärpan igen. Om underhåll kan också sägas att den här typen av blad och stål väljer jag att bryna och skärpa frekvent. Det blir mer jobb om man låter dem bil så slöa att de måste slipas om helt. 

Namnet undgår ingen

Det är inget överdrivet hårt skärande jag var inne på ovan utan ett på mitt arbete ofta förekommande arbetsmoment. Det är kartongöppnande, att dela sagda kartonger i aningen mindre bitar, att skära av nylonband kring förpackningar o dyl. Därtill har kniven använts till en del grovgöra i köket bara för att få mer användningstid. Sådant som att skära bort det yttre på rotselleri och annat man inte använder finknivar till. Det sker mot plastskärbrädor och det borde D2 klara. 

Sedan har jag för sakens skull ägnat mig att tälja lite och till det är Empoleon faktiskt inte så illa som man kan tro. Det är en kniv, den är vass och handtaget är okomplicerat. Sen hade jag inte valt den här slipningen för att användas vid generellt camping och friluftsliv. Men det kanske trots allt var det som man hade i åtanke när man lät bladet vara så tjockt bakom eggen? 

Det gör för övrigt att den här bladet har lite större motstånd i material som plast och papper än vad som borde vara fallet med ett flatslipat blad så tunt som tre millimeter. Men å andra sidan är det nyanser det handlar om. Empoleon klarar av det mesta den ställs inför. Den är bara inte bäst på något. 

En sak som bladbeläggningen tar hand om är de rostproblem som annars kan uppstå på D2-stål då de ibland benämns "semi-rostfria". Men inga fläckar på blad eller ens egg under testperioden kunde iakttagas. 

Handtag

En pinne, det är vad vi har framför oss. Ett mycket rakt handtag med en tilltagen längd på 116 mm, en höjd på 20 mm och en tjocklek på 12,6 mm. Det är dock en mycket bekväm pinne. Den tjockleken hittas nämligen endast mitt på handtagssidorna som är snyggt formade. Detsamma kan sägas om både bak- och framände. Det ger ett komfortabelt handtag utan besvärande hörn. 

Handtaget är en mjukt rundad pinne med G10 sidor

Materialet i handtagssidorna är svart G10 som har ett naturligt, nästan träåderaktigt utseende när det är slipat på det här viset. För att öka den visuella spänningen finns ytterligare ett mönster fräst i sidornas kanter, en kraterliknande yta. 

Sidorna är fastsatta med två (för) små T6-skruvar i en lättad stålram. Ramen är dessutom klädd i samma PVD som hittas bådde på blad och clip. Det ger kniven en sammanhängande färgskala. En färgskala som accentueras i den svarta back-spacern som fått lite mönster. Lite för bättre fäste men mest för syns skull. 

Kniven är halvt öppen i ryggen

Pivotskruven får både ris och ros. Bra är att den har ett huvud i storlek T8. Mycket mindre bra är att det finns två av dem och att de spinner! Det betyder att om du vill ta isär kniven eller bara trimma själva spänningen i bladet så måste du ha tillgång till två torx-nycklar i rätt storlek. 

På pluskontot hamnar även den grå krage man av dekorativa skäl försett skruven med. Det ger en lyxig touch. 

Det raka, enkla handtaget gör det lätt att skifta mellan olika grepp. Det är dessutom bekvämt

Om kniven i hand  finns inte överdrivet mycket att säga. Det är ett rakt handtag som i all sin enkelhet fungerar. Det är långt nog för att de flesta handstorlekar skall kunna hitta en behaglig position. Det gäller oavsett hur kniven hålls. Det lilla mönster som finns hjälper inte till mycket vad gäller fäste utan snarare är det formen som ger ett dugligt grepp. Sedan finns fördjupningar i sidorna vilket bildar ett bra ställe för pekfingret att befinna sig. Flipperfenan utgör förstås ett fingerskydd när kniven är utfälld.

Eftersom handtaget är så enkelt fungerar även omvända grepp utmärkt. 

Jo, en sak till kan sägas och det är att clipets placering, som i övrigt inte är bra, gör att det inte skaver mot insidan av handen. Sedan har jag tur med min handstorlek så att spetsen på clipet hamnar mellan fingrarna och inte mot dem vid sabelgrepp. Det här är nämligen ett relatvit långt clip. I hammargrepp hamnar det precis i vecket mellan fingrarna och resten av handen så inte heller då är det i vägen. Jag tror tyvärr inte det gäller alla handstorlekar. 

Öppning och lås

Alla knivar skall vara bra på något. Empoleons främsta styrka hittas här. Trots att den här modellen tillhör Shieldons budgetsortiment så är det inget som märks då bladet skall fram. Den här kniven kan i princip bara öppnas på ett vis och det är via en flipper. 

Men vilket flipper, hur du än närmar dig den så blixtrar bladet ut. Den här kniven eller möjligen bara det här exemplaret är extremt lätt att fälla ut. Dels har man från Django/Shieldons sida fått till själva geometrin så att flippfenan hittas på rätt ställe och dels har man kullager i keramik som hjälper till. 

Flipperfenan är effektiv samt mycket påtaglig

När jag tänker efter finns ett par orsaker till. En är förstås att bladet är lätt. Det är både tunt, slankt och flatslipat så det blir inte mycket stål kvar som skall accelereras. En annan orsak är en vältrimmad detent-kula med precis rätt motstånd som släpper när den skall och gör det distinkt. Gott så!

Den sista punkten är inte riktigt lika positiv och det är att man frångått moderna trender som gått mot mindre och mer diskreta flipperfenor. Här ståtar Empoleon med något som skulle kunna ha tillhört en späckhuggare. Det är kanske att överdriva men den mäter mellan 6-7 mm vilket är en höjd som skall sättas i relation till hela handtagets höjd som är 22 mm när den är hopfälld.

Den hävstången ger både extra fart till bladet och känns när kniven skall bäras. En positiv sak är dock att höjden, formen och det faktum att där finns ett par små räfflor gör den svår att missa med fingret. Ut kommer bladet alltid.

Ett väl fungerande liner-lås

Lika lätt som Empoleon är att öppna, lika lätt är den att stänga. Kullagren gör att bladet trots sin ringa vikt faller av sig själv lär låset släpps. Låset är för övrigt mycket lätt att komma åt tack vare en fördjupning i motstående handtagssida. Trots att räfflor saknas är låsarmen både enkel och bekväm att släppa. 

Däremellan gör låset vad det skall, håller bladet på plats utan glapp eller spel.

Att bära

Empoleon kunde ha varit en fröjd i fickan. Men det finns moln på den annars klara horisonten. Ljuset kommer från en låg vikt på under 100 gram, ett spolformigt mjukt format handtag och sidor som inte är sträva eller på annat vis bjuder motstånd. 

Det långa tunna clipet på Empoleon tillhör inte mina favoriter

Med kniven följer förresten ett både rejält och överdimensionerat fodral i nylon tänkt för att bäras i ett bälte eller liknande. Mest liknande tror jag då en tryckknapp gör det lätt att ta av och fästa vid en bärrem på en ryggsäck till exempel. Men varför skicka med ett till den här kniven? Kniven är inte så tung att det krävs, den har ett clip och inriktningen är verkligen inte friluftsliv. 

Kring två och en halv centimeter av handtaget sticker upp ur fickan

Ser man till enbart mått och vikt borde Shieldon Empoleon vara utmärkt att bära. Det är den, fast bara delvis. En sak jag inte gillar är nämligen nyss diskuterade valfena. Den går att undvika kontakt med men endast om höger framficka på mina byxor är helt vigd åt kniven och inget annat. Något som känns lite tråkigt med en annars mycket slank kniv.

Sedan var det clipet. Jag har nämnt att det är långt, 6 cm närmare bestämt. Det är emellertid inte främst det utan placeringen som är dåligt. Visserligen gör den att clipet känns mindre mot handen men det gör även att mer än två centimeter av kniven sticker upp ur fickan. Varför då? Några säger att det är lättare att greppa kniven om så är fallet. Då undrar jag hur tusen ni halar fram en kniv. Det kan vi emellertid diskutera en annan gång. 

Clipet går inte att skifta från höger till vänster sida vilket inte irriterar mig personligen men alla som råkar vara vänsterhänta. Det positiva med clipet är att spänsten är duglig och att färgen gör att det är tämligen diskret. Fast det sistnämnda är ju meningslöst då halva kniven tittar fram ur fickan ändå. 

Rampen är ok även om spetsen gärna vill fastna i saker. Även fästet duger, de två skruvarna sittandes i tandem och därtill i en fördjupning i handtagssidan gör att clipet inte rör sig i sidled trots att det är rätt tunt. 

Sammanfattningsvis

Mitt andra möte med Shieldon Knives and Tools var lite lugnare än det första. Åtminstone vad gäller utseende. Empoleon tillhör inte de där knivarna som sticker ut nämnvärt vad gäller formgivning. Det är dock heller inte alltid vare sig önskvärt eller nödvändigt. Ibland räcker det med att man snickrar ihop en enkel och duglig produkt och det tycker jag Shieldon lyckats med.  

Empoleon tillhör de där tämligen långa slanka fällknivarna där bladet nästan försvinner i handtaget när den är hopfälld. Det ger ett elegant intryck. 

Empoleon ser rätt elegant ut måste medges

Något som definitvit spär på den känslan är den mycket fina gången. Den här kniven har en blixtrande öppning och ett både stabilt och lättsläppt lås. Det visar att det finns kapacitet hos tillverkaren. 

Det finns även ett par detaljer som höjer det generella intrycket. Ett är att kniven är väl ihopsatt och en annan att färgschemat är konsekvent på blad, pivotkrage, ram samt clip. Ännu bättre hade det varit om även skruvarna som håller ihop kniven fått samma behandling. De är av billigt slag och ett typexempel på vad som avslöjar att det här är en enklare kniv.

När jag ändå är inne på förslag så vill jag påpeka att nylonfodralet är helt överflödigt för den här typen av kniv och kan skippas. Möjligen kan jag förstå det ur reklamsynpunkt då namnet "Shieldon" står skrivet med stora ljusblå bokstäver tvärs över. Kanske det går det att använda till andra saker än till knivar för till Empoleon passar det inte alls. 

Snarare kostar det pengar att tillverka, pengar som kunde lagts på andra saker. Bättre skruvar till exempel. En pivotskruv med D-formad bult hade varit bättre än de dubbla frispinnande skruvar som nu sitter där. 

Shieldon Empoleon är en sympatisk kniv för den gillar slanka knivar med relativt långt blad

Generellt är dock Empoleon en klart godkänd kniv som fungerar utmärkt som "EDC". Den klarar vardagens alla små bestyr där en kniv kan vara praktisk att ha tillhanda. Materialen är för prisklassen väl valda och kniven är som sagt välbyggd. Därtill ser den inte oäven ut. 

Att införskaffa en Shieldon Empoleon kostar för närvarande från 57€ kr i Europa.

Shieldon Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 204 mm

Längd hopfälld: 116 mm

Vikt: 95 g (vägd av mig, uppgiven 95 g)

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2, HRC 58-60

Handtag: G10

Lås: Liner Lock

Producerad av: Shieldon, tillverkad i Kina

/ J - fortsätter sin något udda Pokémonjakt

* Ibland ställer tullar och annat till det. Prisnivån på den här kniven blir lite märklig då MSRP från tillverkaren vanligtvis är 42$ och just nu 19.90$! På amerikanska Amazon får du kniven för kring 23$ just nu. Till det priset är den ett fynd!!

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny(a) Kniv(ar) - Throwingzone Pathfinder

Som knivkastare är man ofta på väg mot nästa kniv för att uttrycka det bildligt. Inte för att det material man har nödvändigtvis är dåligt utan för att det kanske finns något ännu bättre. Ibland är den känslan bara en gnagande misstanke men det kan också vara en vetskap. I mitt fall ligger sanningen någonstans mittemellan. Jag har nu vunnit mästerskap tre år i följd med tre olika modeller. Så allt kanske inte hänger på knivarna. Men med lärdomar i bagaget från de föregående tävlingarna tror jag att det möjligen finns något ännu bättre bakom hörnet. 

Den här gången är det franska Throwingzone som släppt en ny modell kallad Pathfinder som väckte mitt intresse. Pathfinder ser nämligen ut att påminna en del om de tävlingsknivar jag har fast med vissa markanta skillnader. En har med spetsens utformning att göra men den främsta är nog att den här modellen är lättare!

Throwingzone Pathfinder

Pathfinder har mått med det speciella förhållandet att den är hela 8 mm bred samtidigt som vikten hålls ned till i sammanhanget låga 242 g vid en längd av ungefär detsamma i millimeter, nämligen 245 mm. Längden är rätt normal för att tillhöra en No Spin-kniv. Tjockleken varierar på den typen av kastredskap men de tunnaste är kring 5 mm och sedan finns det knivar upp till hela 1 cm! Det senare tror jag inte på av olika anledningar. Vanligast är sex eller åtta millimeter. Av det skälet finns även den här modellen att tillgå i båda de dimensionerna. Sex millimeter ger en vikt av kring 180 g. Det är för lite för min personliga kaststil och därtill är det inte tillåtet på de flesta tävlingar som kräver en minimivikt på 195g. Den versionen är därför endast för hemmabruk. 

Åtta millimeters grovlek har den fördelen att det finns mycket att greppa kring men framförallt att vila ett finger mot. Det är det som är hela finessen med tjockare gods i det här fallet.

Men det tenderar att bli tungt. Ett problem som här är löst på ett enkelt men genialt vis som synes. Henry Guillaume som är mannen bakom Pathfinder har helt enkelt avlägsnat stora bitar metall i både spets och handtag. 

När man gör så gäller det emellertid att göra det på rätt sätt. Annars kompromissas det förstås med styrkan. Det första intrycket är att det är definitivt inte gjort här. Den här dimensionen lär tåla en hel del. Sedan används ett svenskt Hardox-stål vilket är extremt tufft och slagtåligt. Du hittar det annars i olika typer av gräv- och schaktmaskinsapplikationer till exempel. Därtill är de här knivarna till största delen handgjorda vilket innebär att de bokstavligen är inspekterade av någon varpå måndagsexemplar lär vara sällsynta. Uppenbarligen anser Throwingzone det också eftersom de ger livtidsgaranti mot att kniven går av. 

Pathfinder är designade av Guillaume Henry

Sedan var det detaljen med spetsens utformning. Här har du vad som troligen är bland det mest aggressiva som kan åstakommas i den vägen utan att göra den bräcklig. Nästa steg är att slipa en kniv så den får en skarp egg men då håller den heller inte för att kasta med. 

Det skall bli mycket intressant att testa kniven framledes. Om den känns som jag tror är det här mina blivande tävlingsknivar. Jag har mina misstankar om hur den kan tänkas uppträda. Till exempel har jag noterat att det finns en över- och undersida att nyttja vid olika distanser om man känner för det. En egenskap jag hade på ett äldre set och uppskattade. Det finns även funderingar kring hur hålen kan tänkas känna vid kast och hur penetrationsförmågan är. 

Frågor och funderingar som alla kommer att få sina svar inom kort och ni lär få ta del av dem!

Throwingzone

/ J - förbereder kastandet

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Artisan Cutlery Holm

This knife, Holm, is a brand-new item from Artisan Cutlery. This time, they have flirted with a classic pattern, a Barlow. Not that this knife follows that pattern slavishly—for example, the bolster is too short—but the fact that there is a bolster and an otherwise light cigar-shaped handle is typical for the knife type. It can be added that if you want to make a really good pocket knife, it's not a bad place to get inspiration.

Here it has served as a starting point, and modern attributes such as thumb studs and ball bearings have been added. The result is a fairly simple overall shape that is nevertheless intricate.

You can immediately see that it is a perfectly sized EDC knife. In numbers, this means a knife with an overall length of 185 mm of which the blade accounts for approx. 78 mm. That together with a good construction results in a low weight of 85 grams.

Holm is available in several different versions, of which this one has a frame, bolster, and clip made of steel with a black PVD coating. The handle sides are made in black G10.

Artisan Cutlery Holm

Very typical for Holm are the double buttons you see placed in the bolster. The large round in the middle can be easily explained by those who know their knives. It is a Button lock. The smaller round button just above is more mysterious. That may be because this is, as far as I know, a "world-first". It is a security lock that complements the real lock.

Those of you who have followed me on the blog know what I think of such inventions. Simply put, I think that kind of redundancy is just in the way and completely unnecessary if the lock is otherwise correctly designed. So that finesse must be really good if it is to convince me. That remains to be seen and is something I will comment on in the upcoming review.

My first impressions of this little knife are absolutely excellent

Otherwise, I don't need to be convinced at all. My first impressions of Holm are that this is an excellent knife. It feels solid and well built and it has an extremely smooth action. I have already checked the sharpness and the factory edge is really well done. The other usual control points are also passed with distinction, such as blade centering and the like.

In the same way that it takes persuasion for me to like double locks on folding knives, persuasion or rather the discovery of hidden faults is probably needed for me not to like this knife.

Artisan Cutlery

/ J - delighted

#knivesandbikes #knivigtvarre