It has been and is a bit quiet here on the blog at the moment. It's not because I've lost interest in knives or anything, but quite the opposite. It's actually quite hectic on that front. Several new knives have arrived lately. Therefore, both news and knives that are new to me will be presented in the not-too-distant future. These are both brands I've presented before, but also a couple of completely new acquaintances here on the blog.
But what's been taking up a lot of time at the moment has been preparations. Preparations for the upcoming UKAT World Cup, which is taking place at the end of this week.
Soon it will be the World Cup in Carpi, Italy
This has meant that my time has been mostly spent on knife throwing and not much else. That's why part II of my last adventures at the Soulthrower Open in Arboga has actually been delayed a bit. But both it and reports from Carpi in Italy will, of course, come later. You can be sure of that.
Det har varit och är lite tyst här på bloggen för närvarande. Det är inte för att jag tappat intresset för knivar eller så utan snarare tvärtom. Det är faktiskt rätt hektiskt på den fronten. Ett flertal nya knivar har anlänt på sistone. Därför kommer både nyheter och för mig nya knivar att presenteras inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är både märken jag presenterat förut men även ett par helt nya bekantskaper här på bloggen.
Men det som för stunden tar mycket tid har varit förberedelser. Förberedelser inför stundande UKAT VM i knivkastning som äger rum i slutet av den här veckan.
Snart är det VM i italienska Carpi
Det har inneburit att min tid mest ägnats åt knivkastning och inte så mycket mer. Därför har faktiskt del II av mina sista äventyr på Soulhrower Open i Arboga fått dröja lite. Men både den och rapporter från Carpi i Italien kommer förstås senare. Det kan ni vara säkra på.
If April was completely crazy from a knife-throwing perspective, with almost ninety hours spent with a throwing knife in hand, May has been somewhat calmer. Although not by much, it must be admitted. It only differs by a few hours across all the days. But I only noticed that now when I summed it all up.
A summer picture already in May. The new TacticalEdged.Dojo Spike DC
There are, of course, several reasons why there is a lot of training. Internal motivation is one such, a concept that I discussed a lot on a sports leadership course I am taking part in. But external factors also contribute. At the end of this month, the Soulthrower Open awaits, and the following month, the big highlight of the year, the U.K.A.T. World Championships in Carpi, Italy, will come. After that, my competition season will be rounded off with the Swedish Championships in Arboga in August.
In addition to the fact that there have been various types of motivation, the strange spring of course contributes to good conditions. Where I am, we have basically had summer heat without rain for almost the entire month. The number of rainy hours is easy to count. A blessing for throwers, but perhaps not as appreciated by nature and those who live from it. It is starting to get dry now.
Another reason for fewer throws is this one, which I spent a few hours on. But after having all my first submissions rejected because of sandals (!) I don't know if I'll feel like continuing.
As is customary at this point, the results are summarised with some numbers.
For May, they are;
86 hours, divided into
26 training sessions, which resulted in approx.
31 800 throws
Thus, one less session in May compared to April, which almost exactly explains the difference in time. Strange!
However, the number of throws was fewer, and that is not so strange. The beginning of the month was spent more on Walk Back and precision throwing with the associated point counting, which slows down the "pace". I have also thrown a little more long distance, which also gives fewer throws per unit of time. You simply have to go longer distances. But, it is important to point out, the number of throws is not a value indicator in itself and not something I pay much attention to. It is mostly an interesting aspect.
Warming up is important in all contexts. But here it is done sport-specifically.
The list of the most used knives this month looks like this:
Throwingzone Pathfinder: 7504
Zitoon Le primitif Rotation: 5304
Zitoon No Reload: 2185
Zitoon Le Rafale: 2185
Zitoon Le primitif NS: 2050
Zitoon Commemorative Dagger: 1955
Bullseye Blades Nobu:1857
TacticalEdged.Dojo Spike DC: 1185
Acejet Merlin Kiridashi: 945
Zitoon Philippe: 555
In addition, there have also been some axe throws, about 1600 throws with the custom ceratops from Throwingzone.
At the top, as usual, is my number one competition knife in No Spin, Pathfinder from Throwingzone. Number two is just as consistently my competition set for Walk Back rotation, Zitoons Le Primitif rotation. A couple of new knives have also crept into the list. Acejets Merlin Kiridashi is a test subject for an upcoming review, and the same can be said about TeDojos Spike DC.
Progression
You know how things tend to go in waves and how you suddenly reach a new plateau? That was a bit of what happened at the beginning of this month, it feels like. In that time, I managed to break some personal records again.
The first thing was that I FINALLY got 105 points from a three-meter rotational throw. And no less than twice. Before, I've had many 104-pointers, but now that curse is broken.
In addition, I've polished my PB Walk Back rotation. Up from 265 points to 268 points! I'm of course very happy with that. Although I'm happier that the series often ends up over 250 points now. Now I'm aiming to pass 270 points. That would be a nice milestone.
I am most pleased, however, with the smashing of my previous No Spin record. There, I increased from 237 to 248 points, which is my current personal best in practice. The next goal is, of course, 250 points. A round and nice number.
Just for the heck of it, I also managed to throw 92 p from 5m precision/No Spin.
Now all that remains is to continue on the chosen path and mix "volume training" with quality and mental relaxation on the way to new goals.
Om april var fullständigt galen sett ur knivkastningssynpunkt med nästan nittio timmar spenderat med en kastkniv i handen så har maj varit något lugnare. Fast inte med särskilt mycket måste medges. Det skiljer bara några timmar utslaget över alla dagar. Men det märkte jag först nu när jag summerade allt.
Sommarbild redan i maj. Den för mig nya TacticalEdged.Dojo Spike DC
Det finns förstås flera orsaker till det myckna kastandet. Inre motivation är en sådan, ett begrepp som jag diskuterat en hel del på en idrottsledarkurs jag deltar i. Men även yttre faktorer bidrar. I slutet av den här månaden väntar Soulthrower Open och månaden efter kommer årets stora höjdpunkt, U.K.A.T.-VM i italienska Carpi . Därefter avundas min tävlingssäsong med SM i Arboga i augusti.
Förutom att olika typer av motivation funnits så bidrar förstås den märkliga våren till goda förhållanden. Där jag befinner mig har vi i princp haft sommarvärme och uppehåll nästan hela månaden. Antal regntimmar är lätträknade. En välsignelse för kastare men kanske inte lika uppskattat av naturen och de som lever av den. Det börjar bli torrt nu.
En annan orsak till färre kast är det här som jag lade några timmar på. Men efter att fått alla mina första bidrag underkända pga sandaler (!) vete tusan om jag har lust att fortsätta
Som brukligt är vid det här laget summeras kastningen med lite siffror.
För maj blev det:
86 timmar, fördelade på
26 pass, vilket resulterade i ca
31 800 kast
Således blev det ett pass mindre i maj jämfört med april vilket nästan exakt förklarar skillnaden i tid. Så det kan slumpa sig!
Antalet kast blev dock färre och det är inte så konstigt. I början av månaden kastades det mer Walk Back och precisionskastning med tillhörande poängräkning vilket drar ned "tempot". Jag har även kastat lite mer distans vilket även det ger färre kast per tidsenhet. Man måste gå längre sträckor helt enkelt.
Men, det är viktigt att påpeka, antalet kast är ingen värdemätare i sig och inget jag fäster så mycket uppmärksamhet vid. Det är mest en intressant aspekt.
Uppvärmning är viktigt i alla sammanhang. Men här utförs det grenspecifikt
Listan över de mest använda knivarna ser den här månaden ut som följer:
Throwingzone Pathfinder: 7504
Zitoon Le primitif Rotation: 5304
Zitoon No Reload: 2185
Zitoon Le Rafale: 2185
Zitoon Le primitif NS: 2050
Zitoon Commemorative Dagger: 1955
Bullseye Blades Nobu:1857
TacticalEdged.Dojo Spike DC: 1185
Acejet Merlin Kiridashi: 945
Zitoon Philippe: 555
Utöver det har det även tillkommit några yxkast. Det handlar om ca 1600 kast med custom Ceratops från Throwingzone.
I topp ligger som vanligt mina tävlingsknivar i No Spin, Pathfinder från Throwingzone. Nummer två är lika konsekvent mitt favoritset för Walk Back rotation, Zitoons Le primitif rotation. Med på listan har även ett par nya knivar smugit sig in. Acejets Merlin Kiridashi är testobjekt för kommande recension och detsamma kan sägas om TeDojos Spike DC.
Utveckling
Ni vet hur saker och ting har en tendens att gå i vågor och hur man plötsligt når en ny platå? Det var lite av vad som hände i början av den här månaden känns det som. I den vevan lyckades jag slå några personliga rekord igen.
Det första var att jag ÄNTLIGEN fick till 105 p från tre meter rotationskastning. Det inte mindre än två gånger dessutom. Innan har jag haft många 104 poängare men nu är den förbannelsen bruten.
Därtill har jag putsat mitt PB Walk Back rotation. Upp från 265 p till 268 p!Det är jag förstås mycket nöjd med. Fast mer nöjd är jag med att serierna ofta hamnar över 250 p nu. Nu siktar jag på att passera 270 poäng. Det vore n fin milstolpe.
Mest nöjd är jag dock med min kross av mitt förra No Spin-rekord. Där ökade jag från 237 till 248 poäng som är mitt nuvarande personbästa på träning. Nästa mål är naturligtvis 250 poäng. En rund och snygg siffra.
Av bara farten lyckades jag även kasta 92 p från 5m precision/No Spin.
Nu återstår bara att fortsätta på den inslagna vägen och blanda "volymträning" med kvalitet och mental avslappning på vägen mot nya mål.
This is not only a summary of a month of knife throwing but also the first of the year. So far, neither I nor Växjö Sportkastning are so lucky that we can throw indoors. But I can reveal that we are working on that too. But that's getting ahead of the curve.
March was a bit special this year when it was first a harsh winter, even down here in the south, and then went straight into spring. It still looks a bit strange when we had a few weeks in a row with mostly sun but not a hint of green anywhere. Yes, then we also got some April weather a month in advance with some snowfall and a few rain showers mixed with the sunshine.
Although when I look back at the training diary, I see that the throwing actually didn't start until March, even last year, either. On the other hand, it was possible to throw well into December, which hasn't been possible this winter. That has led to being more rusty than usual.
Throwingzone Pathfinder, my first choice for No Spin
But the joy of throwing has definitely returned, even though I am currently having to take a break due to back pain. It may have something to do with the one and a half tons of targets I have loaded in and out of our small car. It is impossible to throw them into the car; you have to lean forward slightly and carefully put them down. It is probably not the most successful thing from an ergonomic point of view when you are holding a piece of wood weighing around 70-80 kg that is wet and without a handle.
In a way, it was worth it, as we finally have targets to throw at. Therefore, it won't be long before regular training starts.
Before the back problems, however, there was some throwing, more specifically:
20 training occasions
which gave a total of 63 hours
and approximately 28,600 throws
In other words, it was a real flying start to the throwing season for me. However, as I mentioned earlier, I have a lot to catch up on, as colleagues and competitors train both indoors and in climates that allow year-round throwing. On that point, I am in the clear.
Kast med mina "Nazgul", mina nio No Spin-knivar från Zitoon Knives
The knives that have been used the most are the ones that I also intend to compete with in the World Championships eventually. These are mainly Le primitif rotation and Pathfinder for rotational throwing, and No Spin, respectively. For long distance, I am leaning towards the Bullseye Blades Nobu so far.
Good hits from 7 m with Bullseye Blades Nobu
But of course I throw some with other knives too, especially when I throw "volume throwing" No Spin. The top list looks something like this so far:
Throwingzone Pathfinder: 5415
Zitoon Knives Le primitive rotation: 3960
Zitoon Knives Le Rafale: 3224
Zitoon Knives No Reload: 3224
Zitoon Knives Le primitive NS: 3194
Zitoon Knives Philippe: 2654
Bullseye Nobu: 2289
Acejet Excalibur: 1129
Lanceur de l'âme Tangetsu: 455
The reason three of the No Spin sets from Zitoon Knives have such similar numbers is that I usually throw them at the same time. I call them Nazguls, the nine!
As I mentioned, there will be no throwing today, so the month can be summarised as above. Hopefully my back and the weather will allow for some throwing tomorrow!
Det här är inte bara summering av en månad med knivkastning utan tillika den första för året. Än så länge är vare sig jag eller Växjö Sportkastning så lyckligt lottade att vi kan kasta inomhus. Men det jobbas även på det kan jag avslöja. Det är emellertid att gå händelserna i förväg.
Mars blev lite speciellt i år då det först var vargavinter, även här nere i södern, för att sedan gå direkt på vår. Det ser fortfarande lite märkligt ut då vi haft några veckor i sträck med mestadels sol men inte en tillstymmelse till grönt någonstans. Ja, sedan fick vi även lite aprilväder en månad i förväg med något snöfall och lite regnskurar blandat med solskenet.
Fast när jag tittar tillbaka i träningsdagboken så ser jag att kastningen faktiskt inte började förrän i mars även föregående år. Å andra sidan kunde det då kastas långt in i december vilket inte varit möjligt den här vintern. Det har lett till mer ringrost än vanligt.
Throwingzone Pathfinder, mitt förstaval för No Spin
Men glädjen över att kasta har definitivt infunnit sig även om jag i skrivande stund är tvungen att pausa på grund av ryggsmärtor. Det kan ha något med det ett och ett halvt ton måltavlor jag lastat in och ut ur vår lilla bil. Det går liksom inte att vräka in dem i bilen utan man måste luta sig något framåt och försiktigt lägga ned dem. Det är väl inte det mest lyckade ur ergonomisk synvinkenl när man håller en träbit med en vikt kring 70-80 kg som är våt och utan handtag.
På något vis var det dock värt det då jag och vi äntligen har tavlor att kasta på. Därför kommer det inte att dröja länge innan reguljär träning skall startas.
Innan ryggproblemen blev det dock en del kastat, närmare bestämt:
20 pass
vilket totalt gav 63 timmar
och cirka 28 600 kast
Det blev med andra ord en rejäl rivstart på kastsäsongen för min del. Men som jag skrivit tidigare, jag har en del att hämta igen då kollegor och konkurrenter tränar både inomhus och i klimat som tillåter kastning året om. På den punkten ligger jag i lä.
Kast med mina "Nazgul", mina nio No Spin-knivar från Zitoon Knives
De knivar som nyttjats mest är de som jag också ämnar tävla med i VM så småningom. Det är främst Le primitif rotation och Pathfinder för rotationskastning respektive No Spin. För långdistans lutar det än så länge åt Bullseye Blades Nobu.
Bra träffar från 7 m med Bullseye Blades Nobu
Men jag kastar förstås en del med andra knivar också särskilt när jag kastar "volymkastning" No Spin. Topplistan ser ut ungefär som följer så här långt:
Throwingzone Pathfinder: 5415
Zitoon Knives Le primitive rotation: 3960
Zitoon Knives Le Rafale: 3224
Zitoon Knives No Reload: 3224
Zitoon Knives Le primitive NS: 3194
Zitoon Knives Philippe: 2654
Bullseye Nobu: 2289
Acejet Excalibur: 1129
Lanceur de l'âme Tangetsu: 455
Anledningen att tre av No Spin-seten från Zitoon Knives har så lika siffror är för att jag oftast kastar dem samtidigt. Jag kallar dem för Nazguls, de nio!
Idag blir det som sagt inget kastat så månaden kan som sagt summeras enligt ovan. Hoppas att ryggen och vädret tillåter lite kastning redan imorgon!
In the presentation of Pathfinder, I already wrote about how, as a knife thrower, you are often on the path to something new. By that, I meant that I have only been practicing knife throwing for four years and therefore have not had time to try enough models to be completely sure what suits me best. Especially not as I am involved in all the disciplines and variants I come into contact with.
But there is no doubt at this point that these creations from the French Throwingzoneare good. Especially not, as I have achieved some success with them. I have a few small objections, but I will explain them later. But they quickly became the competition model for No Spin. That could give an indication of what I think of them.
Appearance and dimensions
Pathfinder doesn't really look like everyone else, but it's not completely unique, as there are several models on the market that have been lightened in different ways. However, it's more unusual on quality knives. Often, these details are found on fairly cheap throwing knives sold via Amazon and the like. There, it's just about appearance, and therefore, a few holes are drilled here and there because someone thinks it adds to the cool factor. It's often done without much finesse, and the result is as follows. They mostly weaken the knife.
On Pathfinder, there is a completely different thought behind the design. The holes in the blade and handle are, of course, to lighten the knife, but also for the sake of balance.
Throwingzone Pathfinder
The appearance is quite aggressive with a tip that promises a lot. This effect is not least enhanced by the hollowed-out blade, which in turn makes you really see the thickness of the steel. In this case, it is 8 mm. The knives are also available in a lightweight version for those who prefer it. They are only 6 mm thick. They reportedly weigh 180 grams. That is, slightly less than what I usually prefer.
A tip with exceptionally good penetration ability
This more powerful knife tips the scales at 240 g. In my opinion, an optimal weight for No Spin. The length is the same for both and is 245 mm. The height of the blade is at most 30 mm, and on the handle, 28.5 mm.
Then the knife's handle has a distinct difference between the top side, which is almost straight, and the bottom side, which has a curve. This allows you, as a thrower, to choose how much "kick" you want against your index finger when throwing no spin.
Material
Several French manufacturers have stuck to Swedish steel. Throwingzone uses Hardox 450. Hardox belongs to a group that is sometimes called "wear steel". Typical areas of use are dozer blades, teeth for excavator buckets, dumper bodies, and the like. That is, tasks that require a very tough and robust material. Thus also well-suited for throwing knives.
The material is Hardox 450 and the thickness is 8 mm in this version.
In general, it is very durable, and the rest depends on hardening and heat treatment. Then, it can be added that in this specific case, there are a couple of additional factors. One is actually the cutting as it is done with a laser, and here there are some extra cuts to take into account due to the hole in the blade. How hot the material gets and how it affects durability in the long term can be considered. The risk of the steel becoming brittle is always there when it is heated. Especially when there is not much material left closest to the tip.
Should an accident happen and the knife cracks or even breaks for that reason, it can be safe to know that Throwingzone provides a lifetime warranty on its products.
To Throw
Like many others, I started throwing no-spin with knives that are handle-heavy. They have advantages such as helping to stabilize themselves in the air to a certain extent. But at the same time, after a few years, I can now experience that they do not feel as dynamic as a more neutrally balanced knife. That is one of the reasons why I am exploring alternatives.
However, the Pathfinder is not the first knife that pulls in that direction that I have thrown with. I have previously used, among others, Biting Metal Bug Osetr, Acejet Appache, and Excalibur, and models from Zitoon such as No Reload and The Devil's Claw. They are all fairly neutrally balanced.
Pathfinder is really good for precision throwing
This is another step in the exploration of this type of knife. Pathfinder is as thick as the devil's claws but much lighter. Exactly the characteristics I was looking for. Especially after panicking at the Swedish Championships last year, when several knives fell off the board during the warm-up because the combination of slightly harder targets/heavier knives was not entirely successful. It made me change models at the last second, and that is not a recipe for success in general.
Some of my first throws and impressions of Throwingzone Pathfinder almost a year ago
In addition, the tip of the Pathfinder is aggressive, so the penetration ability is very good. This is despite the fact that the knife belongs to the thicker category. This means that you can also use this knife against plank targets, that is, the type that is often found in long-distance and silhouette throwing. From experience, I have also sharpened them a bit.
- Rotational Throwing
Pathfinder is comme si comme ca in this area, perhaps a Frenchman would say. By that I mean that, of course, it works, especially since the knife has good balance, but it is still a fairly short knife and the design of the tip means that it is not particularly well suited to gripping there. It is simply too pointed.
But if you, as a thrower, still want to throw a few throws from time to time with rotation techniques, this model will not put any obstacles in the way, but it is clearly noticeable that it is not made for that.
- Half Spin
For being a no-spin knife, the Pathfinder is not particularly good for half-spin techniques in my opinion. The contrast is clear, as this type of knife usually is. This is especially true for knives with the center of gravity shifted towards the handle, such as Arrow-like models. They and daggers are usually particularly well-suited for the task. Especially if they have narrow blades that are easy to grip.
But the Pathfinder is, first of all, neutrally balanced and, in this context, relatively short. Even there, the conditions become less optimal for this type of technique, even if the latter is most important at slightly longer distances. This is especially true for underhand throws.
However, what makes me not like throwing half half-spin with this model is the hole in the blade. It is found exactly where I want to place my thumb from several distances. It forces me to either hold very far out on the tip or move my hand far up, almost into the handle. It does not give the options I am looking for. The hole also makes the "release" feel strange as the distinct insides of the blade hole slide against the fingers.
So the Pathfinder is not suitable for this type of throwing. Of course, it is possible, as very few objects with a tip are impossible to throw, but my recommendation is to not do it, as it is not very fun.
- No Spin
But everything Pathfinder is not when it comes to varying rotation techniques; they make up for it when it comes to throwing no spin. Of course, that is what the knife is designed for. To be the optimal knife for that purpose, in Henry's opinion.
I can't say that they are the ultimate knife as I haven't tested them all, but I can assure you that they are very, very good. What can be considered the best is also something that varies greatly depending on your personal technique. No one model suits everyone exactly the same. That is also why there are quite a few different looks to throwing knives.
Details that affect are, for example, your grip, how much side-arm or over-the-shoulder you throw, how high or low your "release" is, and how much force you use. But also whether you throw with a lot of index finger kick or more with a slide technique, and so on. There are many factors to take into account.
Then the distance also plays a role. Should the knife be used mostly for precision throwing at shorter distances or used to try to break records in long-distance throwing? Or do you imagine an all-round knife good for most things?
Some of the earliest throws with the Throwingzone Pathfinder. I have since honed my technique
With that in mind, I would say that the Pathfinder is good for most types of no-spin throwing, but that it doesn't suit me perfectly when it comes to long distance. Now, it may sound a bit paradoxical when I actually won the Swedish Championship in that discipline this year with this particular model. But it's more because I'm relatively confident in Walk Back distances (3 to 7m), and the distance to win this year wasn't that much more.
But in that discipline, I probably want a slightly longer knife and maybe a back-heavy one anyway. I'm not quite finished with that process and will probably come back to the subject.
But for precision throwing, the Pathfinder is really cool. The feeling of having a knife that feels powerful but still light is palpable when you try it for the first time. I appreciate having a solid surface for the index finger to rest against when I'm going to push, and you'll find that here. If you master the technique, this model flies very straight at short distances and is easy to calculate parabolas at longer distances. Then you still miss, but that's another question and not the knife's fault.
Then the tip is just as effective as it looks. There aren't many targets that this knife doesn't get into. Even the "Plank," which is perhaps the most difficult of disciplines, when it comes to that part. But I've sharpened my knives a bit. Not much, but I've narrowed the part that makes up the edge in relation to how they were originally sharpened. It gives a slightly thinner tip but even better penetration if the targets aren't perfect. As a thrower, you don't want to miss points because knives and axes don't stick.
Conclusion
My personal development in no spin has led me on an exciting journey. It started with me mainly using back-heavy knives to move towards more neutrally balanced ditons. I also have throwing knives in different dimensions, from three to ten millimeters thick, but I still prefer to throw with no-spin knives that are 8 mm thick. Although I must admit that there are contenders that only measure 6 mm.
In that respect, the Pathfinder is, of course, perfect. What I am looking for is the large surface area that is available for the index finger, at the same time that I do not want the weight that is often associated with that thickness. As I said, knives over 260 g are not my favorites. Especially not when you are going to practice. One throw is fine and even a hundred, I usually say, but not a thousand throws. Then the arm will eventually fall off. The risk of tennis elbow and other injuries increases significantly.
Pathfinder is the knife that is the reigning Swedish champion
But some World Cup medals, including a gold, were also won this year with Pathfinder.
I spoke a little about successes at the beginning, and by that I meant, among other things, that I have just finished a Swedish Championship in sport throwing, where Pathfinder helped me defend the title as Swedish champion in no spin with a gold in Walk Back. This was complemented by two more golds in Silhouette and Long Distance Throwing, respectively. Earlier this summer, a silver and a gold were won from the U.K.A.T. World Championships in the Czech Republic with the same knives.
In other words, I have learned to handle them quite well, even though I am far from finished or fully trained.
Throwingzone Pathfinder is recommended for anyone who wants one of the best throwing knives available for no spin
This should prove that these are really good throwing knives. It is rather with the thrower that the limitations are found. With that, I can only say that the Pathfinderis among the best no-spin knives I have tried. Then the question is whether I would recommend them to a beginner or not. It is difficult because there is a certain bias. Maybe not because it is not the easiest model to throw, but that is the honest answer. On the other hand, it is good to have something really good to start with because it makes the process easier. So I changed my mind, buy them!
The price directly from Throwingzoneis currently 140€ for a set of three knives or 50€ if you want to buy a spare knife
Redan i presentationen avPathfinderså skrev jag något om att man som knivkastare ofta är på väg mot något nytt. Med det avsågs att jag endast tränat knivkastning fyra år och därmed inte hunnit pröva tillräckligt många modeller för att vara helt säker på vad som passar mig bäst. Särskilt inte som jag ägnar mig åt alla discipliner och varianter jag kommer i kontakt med.
Men att de här skapelserna från franska Throwingzoneligger bra till råder det ingen tvekan om vid det här laget. Särskilt inte som jag nått viss framgång med dem. Några små invändningar har jag men de skall jag redogöra för senare. Men de blev snabbt tävlingsmodellen för No Spin. Det kanske ger en fingervisning om vad jag tycker om dem.
Utseende och mått
Pathfinder ser inte riktigt ut som alla andra men är inte helt unika då det finns fler modeller på marknaden som har lättats på olika vis. Mer ovanligt är det emellertid på kvalitetsknivar. Ofta hittas de detaljerna på rätt billiga kastknivar som säljs via Amazon och liknande. Där handlar det bara om utseende och därför borras det några hål här och var för att någon tycker att det adderar till coolhetsfaktorn. Det sker ofta utan större finess och resultatet blir därefter. De försvagar mest kniven.
På Pathfionder finns det en helt annan eftertanke bakom designen. Hålen i bladet respektive handtaget är förstås till för att lätta kniven men även för balansens skull.
Throwingzone Pathfinder
Utseendet är tämligen aggressivt med en spets som lovar mycket. Den effekten förstärks inte minst av det urholkade bladet vilket i sin tur gör att man riktigt ser tjockleken på godset. I det här fallet är det 8 mm. Knivarna finns även att få i en lättviktsversion för den som föredrar det. De är endast 6 mm tjocka. De väger enligt uppgift 180 gram. Det vill säga något mindre än vad jag vanligen föredrar.
En spets med synnerligen god penetrationsförmåga
Den här kraftigare kniven får vågen att stanna på 240 g. En i mitt tycke optimal vikt för No Spin. Längden är densamma för båda och är 245 mm. Bredden på bladet är som mest 30 mm och på handtaget 28,5 mm.
Sedan har knivens handtag en distinkt skillnad mellan ovansidan som är närmast rak och undersidan som har en buk. Det gör att man som kastare kan välja hur mycket "kick" du vill ha mot pekfingret när du kastar no spin.
Material
Flera franska tillverkare har fastnat för svenskt stål kan konstateras. Throwingzone använder sig av Hardox 450. Hardox tillhör en grupp som ibland kallas "slitstål". Typiska användningsområden är schaktblad, tänder till grävskopor, dumperflak och liknande. Det vill säga uppgifter som kräver ett mycket segt och robust material. Således även väl lämpat till kastknivar.
Materialet är Hardox 450 och tjockleken 8 mm i det här utförandet
Generellt är det mycket hållbart och resten beor förstås på härdning och värmebehandling. Sedan kan väl tilläggas att i det här specifika fallet tillkommer ytterligare ett par faktorer. En är faktiskt tillskärningen då den sker med laser och här finns det några extra snitt att ta hänsyn till i och med hålet ibladet. Hur varmt materialet blir och hur det påverkar hållbarheten på sikt kan man fundera kring. Risken för att stålet blir sprött finns alltid när det hettas upp. Särskilt när det inte är särskilt mycket gods kvar närmast spetsen.
Skulle olyckan kan vara framme och kniven av det skälet spricker eller till och med går av kan det vara tryggt att veta att Throwingzone lämnar livstids garanti på sina produkter.
Att kasta
Som många andra började jag kasta no spin med knivar som är baktunga. De har fördelar som att de till en viss del hjälper till att stabilisera sig själv i luften. Men samtidigt kan jag nu efter några år uppleva att de inte känns lika dynamiska som en mer neutralt balanserad kniv. Det är bland annat av det skälet jag utforskar alternativ.
Pathfinder är emellertid inte de första knivar som drar åt det hållet som jag kastat med. Jag har tidigare använt bland andra Biting Metal Bug Osetr, Acejet Appache och Excalibur och modeller från Zitoon som No reload och The Devil's Claw. De är alla rätt neutralt balanserade.
Pathfinder är riktigt bra för precisionskastning
Det här här ytterligare ett steg i utforskningen av den typen av knivar. Pathfinder är lika tjocka som djävulsklorna men rätt mycket lättare. Precis de egenskaper jag var på jakt efter. Särskilt efter att ha fått panik på SM förra året då ett antal knivar ramlade ur tavlan under uppvärmningen för att kombinationen lite hårdare tavla/tyngre knivar inte var helt lyckad. Det fick mig att byta modell i sista sekund och det är inte ett framgångsrecept rent generellt.
Några av mina första kast och intryck av Throwingzone Pathfinder för snart ett år sedan
Till det skall läggas att spetsen på Pathfinder är aggressiv så penetrationsförmågan är mycket god. Det trots att den tillhör det tjockare gardet. Det gör att man kan använda den här kniven även mot plankmål, det vill säga den typ som ofta återfinns i långdistans- och siluettkastning. Vis av erfarenheten har jag dessutom vässat dem något.
- Rotationskast
Pathfinder är comme si comme ca på det här området skulle kanske en fransman säga. Med det menar jag att det förstås går, särskilt som kniven har god balans men det är ändå en rätt kort kniv och spetsens utformning gör att den inte är särskilt väl lämpad för att greppa där. Den är för spetsig helt enkelt.
Men vill du som kastare ändå kasta några kast då och då med rotationstekniker så sätter inte den här modellen några käppar i hjulet men det märks tydligt att den inte är gjord för det.
- Half Spin
För att vara en no spin-kniv är Pathfinder inte särskilt bra till halvrotationstekniker i mitt tycke. Kontrasten blir tydlig då den här typen av knivar annars brukar vara det. Särskilt gäller det knivar med tyngdpunkten förskjuten mot handtaget till som Arrow-liknande modeller. De och dolkar är vanligen extra väl lämpade för uppgiften. Särskilt om de har smala blad som är lätta att greppa.
Men Pathfinder är för det första neutralt balanserad samt i sammanhanget relativt kort. Redan där blir förutsättningarna mindre optimala för den här sortens teknik även om det sistnämnda mest spelar in på lite längre distanser. Särskilt gäller det underhandskast.
Det som emellertid gör att jag inte gärna kastar half spin med den här modellen är förstås hålet i bladet. Det återfinns precis där jag vill placera tummen från flera avstånd. Det tvingar mig att antingen hålla mycket långt ut på spetsen alternativt flytta handen långt upp, nästan in på handtaget. Det ger inte de valmöjligheter jag söker. Hålet gör dessutom att "släppet" känns konstigt då de distinkta insidorna av bladhålet glider mot fingrarna.
Därmed passar inte Pathfinder mig för den här typen av kastning. Det går förstås då ytterst få föremål med en spets är omöjliga att kasta men min rekommendation är att låta bli då det inte är särskilt roligt.
- No Spin
Men allt Pathfinder inte är när det handlar om varierande rotationstekniker tar de igen när det skall kastas no spin. Det är naturligtvis det som kniven är designad för. För att vara den i Henrys mening optimala kniven för just det ändamålet.
Jag kan inte säga att de är den ultimata kniven då jag inte testat alla men jag kan intyga att den är mycket mycket bra. Vad som kan anses vara bäst är dessutom något som i högsta grad varierar beroende på din personliga teknik. Där finns inte en modell som passar alla exakt lika väl. Det är också därför det finns rätt mycket olika utseenden på kastknivar.
Detaljer som påverkar är exempelvis ditt grepp, hur mycket side-arm respektive över axeln du kastar, hur högt eller lågt ditt "släpp" är och hur mycket kraft du använder. Men även om du kastar med mycket pekfingerkick eller mer med en slide-teknik och så vidare. Det finns många faktorer att ta hänsyn till.
Sedan spelar även avståndet roll. Skall kniven nyttjas mest för precisionskastning på kortare avstånd alternativt användas för att försöka slå rekord i långdistanskastning? Eller tänker du dig en allroundkniv god för det mesta?
Några av de tidigaste kasten med Throwingzone Pathfinder. Jag har sedan dess slipat på tekniken
Med det i bakhuvudet skulle jag säga att Pathfinder är bra till de flesta typer av no spin-kastning men att den inte passar mig helt optimalt när det gäller långdistans. Nu kan det låta lite paradoxalt när jag faktiskt vann SM i den disciplinen i år med just den här modellen. Men det hänger mer på att jag är relativt säker på Walk Back-distanser (3 till 7m) och att avståndet för att vinna i år inte var så mycket mer.
Men just i den disciplinen vill jag nog ha en något längre kniv och kanske baktung ändå. Jag är inte helt färdig med den processen och lär återkomma till ämnet.
Men för precisionskastning är Pathfinder riktigt häftig. Känslan att ha en kniv som känns kraftfull men ändå lätt är påtaglig när man testar den första gången. Jag uppskattar att ha en rejäl yta för pekfingret att vila emot när jag skall trycka till och det hittar du här. Behärskar du tekniken flyger den här modellen mycket rakt på korta avstånd och är lätt att beräkna parabel på längre distanser. Sedan missar man ändå men det är en annan fråga och inte knivens fel.
Sedan är spetsen precis så effektiv som den ser ut. Det är inte många tavlor som den här kniven inte sätter sig i. Till och med "Plankan" vilken kanske är den svåraste av grenar när det kommer till den biten. Men jag har vässat mina knivar en smula. Inte mycket men jag har smalnat av den del som utgör eggen i relation till hur de ursprunglingen är slipade. Det ger en lite klenare spets men ännu bättre penetration om inte tavlorna är perfekta. Som kastare vill man inte missa poäng för att knivar och yxor ramlar ur måltavlan.
Sammanfattning
Min personliga utveckling inom no spin har lett mig in på en spännande resa. Den startade med att jag nyttjade främst baktunga knivar till att röra mig mot mer neutralt balanserade diton. Jag har även kastknivar i olika dimensioner från tre till tio millimeters tjocklek men föredrar fortfarande att kasta med no spin-knivar som är 8 mm tjocka. Även om jag måste erkänna att det finns utmanare som endast mäter 6 mm.
I det hänseendet är förstås Pathfinder perfekt. Det jag söker är nämligen den tilltagna yta som finns för pekfingret att ta spjärn emot samtidigt som jag inte vill dras med den vikt som ofta är förknippat med den grovleken. Som sagt, knivar över 260 g tillhör inte favoriterna. Särskilt inte när man skall träna. Ett kast går bra och även hundra brukar jag säga, däremot inte tusen kast. Då ramlar armen av till slut. Risken för tennisarmbåge och andra skador ökar markant.
Pathfinder är kniven som är regerande svensk mästare
Men även några VM-medaljer inklusive ett guld bärgades i år med Pathfinder
Jag talade lite inledningsvis om framgångar och med det avsåg jag bland annat att jag precis avslutat ett SM i sportkastning där Pathfinder hjälpte mig att försvara titeln som svensk mästare i no spin med ett guld i Walk Back. Det kompletterades med ytterligare två guld i Siluett respektive Långdistanskastning. Tidigare i sommar bärgades ett silver och ett guld från U.K.A.T. VM i Tjeckien med samma knivar.
Med andra ord har jag lärt mig att hantera dem tämligen väl även om jag är långt ifrån färdig eller fullärd.
Throwingzone Pathfinder rekommenderas till den som vill ha en av de bästa kastknivar som finns för no spin
Därmed torde det vara bevisat att det här är riktigt bra kastknivar. Det är snarare hos kastaren begränsningarna återfinns. Därmed kan jag bara säga att Pathfinderär bland de bästa no spin-knivar jag prövat. Sedan är frågan om jag skulle rekommendera dem till en nybörjare eller ej. Den är svår då viss bias föreligger. Kanske inte då det inte är den mest lättkastade modellen är det ärliga svaret. Å andra sidan är det bra att ha något riktigt bra att börja med eftersom det gör processen enklare. Så jag ändrar mig, köp dem!
Priset direkt från Throwingzoneär för närvarande 140€ för ett set om tre knivar alternativt 50€ om du vill köpa till en reservkniv.
Now that I have reviewed my competition knives in no-spin throwing, it is time to present the axes I already use. They arrived two weeks before the World Championships, so I have only been throwing with them for a couple of months at this point. However, it was given sparingly, as it was knife throwing, I invested in both in that competition and the recently completed Swedish Championships.
But for those who follow the blog, you know that the axes already have some Swedish merits in the form of a silver in long-distance throwing and a bronze in Walk Back.
But the custom Ceratopsfrom Throwingzoneare still new in that I haven't featured them here on the blog until now. Those who follow me on Instagramhave probably seen them before.
Throwingzone Ceratops Custom
So these are throwing axes we're talking about. These happen to be forged in Italy by Rinaldi, and the model is an interpretation of a francisca. But then they've undergone a transformation. These axes are customized by Guillaume Henry from French Throwingzone, who also sells the original.
What he has done primarily is that he has lightened the axe, which also changes the balance. This has been done by, among other things, changing the profile, mainly adding a rear curve to the head itself. The original axe is almost straight there. Then the axe head is thinned and the edge sharpened. Even though the latter has been destroyed by throwing.
Furthermore, a hole has been drilled through the head for a through bolt whose function is understood to be to hold it in place. Some axe models have the property that you have to tap the head firmly between each throw to prevent it from coming loose. It is, of course, both a strength and a potential weakness of the shaft itself to do it this way. The future will tell how it will turn out.
I have heard from hearsay that it is possible to break axe shafts of this type, but I have seen how hard some people throw. They probably break most things!
It started out as a regular Rinaldi Fransisca. The axe heads are lightened and re-profiled.
The original weighs around 760 g. In this version, the axe weighs 594 grams. The height of the head is around 185 mm, and the thickness behind the edge is around 3 mm. The edge length is, of course, 120 mm because the rules stipulate that they cannot be longer. One edge was even 3 mm too long, so I had to grind it down at the weigh-in at the World Championships.
The hickory handles are as long as you make them. In this case, the axe is 33.5 cm long. Incidentally, the handles have already been replaced once when there was a lot of play in the axes after the handles dried over the winter in France, and were then taken out and used in full summer heat. The wood shrank considerably, and after that, the fit was not great.
I like the axes initially, but I don't have a lot to compare them to. In the collection, there is a set of Norse Hawks. These feel completely different from them, I can say.
A proper evaluation will follow, but I need to throw these out for a while to lay the foundation for one.
