Den här modellen är resultatet av ett samarbete mellan en av världens bästa knivkastare, Joel Holopainen och Olivier Feret från Zitoon Knives. Joel har under senare år strävat mot lättare kastknivar av vad jag har uppfattat och jag förstår varför.
Personligen strävar jag inte mot att gå mot lättare och lättare knivar men har lärt mig vad jag tycker att den övre viktgränsen för No Spin-knivar är. Det är där den här kniven kommer in i bilden. Föregångaren The Devil's Claw är nämligen något för tung i min smak med sina 270 g.
Att jag förr eller senare skulle ta en närmare titt på den här kniven, The Devil's Claw Light, var därför en lågoddsare. De som känner mig som knivkastare är väl medveten om min faiblesse för Throwingzone Pathfinder som är mitt förstahandsval när det gäller tävlingsknivar för No Spin.
De delar rätt många designelement med de här knivarna. De är ungefär lika långa, har samma tjocklek, är tillverkade i samma material och båda modeller är försedda med hål både i blad och bakände.
Zitoon The Devil's Claw Ligt
Som sagt originalet väger in på för mig fel sida 250 g. Varför då undrar vän av ordning men förklaringen hittas bland annat i träning och den skillnad som föreligger mellan rotationskastning och No Spin. I den sistnämnda stilen får kniven exakt den fart du tillför, inget mer. I rotationskast har du momentum från kniven i kombination med rotationshastigheten när du träffar tavlan. Av det skälet behöver du inte ta i lika mycket. Ett kast är inte jobbigt och heller inte tio, men när du passerat 500 eller 1000 kast på en träning börjar det kännas. Sedan finns det andra skillnader också men de återkommer jag till i en framtida recension.
Som alla Zitoon-knivar är The Devil's Claw Light handgjorda i Frankrike av Olivier Feret och som vanligt är materialet svenskt i form av Hardox från SSAB. Ett i princip oförstörbart material. Det enda som kan skada kastknivar är andra kastknivar och möjligen direktkontakt med småländska stenmurar har det visat sig.
Snart dags för de första kasten med lättviktaren i Devil's Claw-familjen
Längden på de här knivarna är 240 mm och tjockleken 8 mm. Men tack vare den luftiga konstruktionen med hål i blad och handtag väger den in på låga 210 g. Det är rätt mycket mindre än originalet.
Balansen är neutral och kniven är synnerligen sympatisk att kasta med kan jag redan säga. För som jag avslöjade i "Oktoberfest" så har jag redan haft de här knivarna ett tag. Det köptes nämligen in flera set, både till mig och till klubben, VXO Sportkastning.
Jag fick nämligen för mig att det här skulle kunna vara utmärkta knivar även för nybörjare. Sedan kan det alltid debatteras huruvida neutralt balanserade knivar är svårare att lära sig No Spin med än baktunga diton.
Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandoknivenkanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.
Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!
En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad den innehåller
På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil.
Karesuandokniven Tundran
I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm.
Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension.
Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!
Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen.
Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram.
Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till.
De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål.
Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.
Det här blir en recension som utgår från en ståndpunkt jag redan slagit fast. Den är att jag verkligen gillar de här knivarna från Zitoon Knives! Såpass mycket att de blev mitt nya förstahandsval för rotationskastning och därmed de knivar jag tävlat med det sista året. Det säger förstås något om vad jag anser om de generella egenskaperna.
Zitoon Knives le primitif rotation
Men jag tänkte gå in mer på djupet varför jag uppskattar Le Primitif Rotation som de heter och mer specifika detaljer. Därmed kanske jag kan underlätta för dig som är intresserad av att köpa ett set.
Ni som följer mig antingen här på bloggen eller på instagram har stött på det här märket förut. Zitoon Knives är ett litet entusiastmärke från Normandiet, Frankrike. Där hittas Olivier Feret som både designar och tillverkar de här knivarna. Det är med andra ord knivar gjorda i små serier och till stor del förhand vi talar om. Jag vill inte säga att de är 100% handgjorda för det epitetet vill jag lämna till knivar som är smidda från grunden.
Utseende och mått
För er som sett min presentation av Le primitiv No Spin känner igen utseendet. Det här är exakt samma modell fast i större skala. Oavsett vilket är det en kniv som utstrålar en viss råhet med enkla men aggressiva linjer. Enligt egen utsago blev Olivier inspirerad av en ett datorspel, "Hunt", när han skapade modellen. Och det var spetsens utformning han föll för. Det är något jag kan förstå och som en bonus kan sägas att den är oerhört effektiv. På sätt och vis påminner de om dolkar i det avseendet, något jag återkommer till. Särskilt gör de det eftersom den långa "falskeggen" även om kastknivar inte har några egentliga eggar, gör att att kniven ser ut som och uppträder som den vore dubbeleggad.
Hur knivarna ser ut efter ca 33 000 kast
Tjockleken är 6 mm och bakändarna är rundade
Spetsen är mycket effektiv
Le primitif till hör 13"-kategorin. Det vill säga knivar som är 330 mm långa.* Bredden på bladet är som mest 42 mm och smalnar därefter av rätt kvickt som synes. Handtaget är 29,5 mm på bredaste stället och tjockleken på kniven är 6 mm. Liksom längden är det ett vanligt mått för kastknivar. Det är tjockt nog för att hålla väl samt ge rätt vikt samtidigt som det är tunt nog för att ge god flykt och bra penetration.
De måtten ger en kniv som väger 410 g. Även det måttet hamnar i mitten av tänkta kategorier då primitif inte tillhör vare sig de lättaste eller tyngsta knivarna för rotationskastning. Jag föredrar knivar kring den här vikten. För tunga knivar kan falla ur tavlan om de inte är perfekta och de har en tendens att träffa som yxor vilket maler ned tavlorna kvickare. Dessutom är det jobbigare om man tränar länge kan väl tilläggas. Även om det sistnämnda i första hand gäller No Spin-knivar.
Material
Fransmännen vet vad de vill, åtminstone vad det gäller val av knivstål kan konstateras. En stor del av fransk knivtillverkning har alltid vänt sig till Sverige för att tillgodose behovet. Det gäller såväl produktion av klassiska fällknivar som kastknivar. Emellertid är det inte samma stål vi talar om.
Det Zitoon Knives och några andra tillverkare nyttjar är en grupp slit- eller höghållfasthetsstål från SSAB som går under namnet Hardox. De har ordningsnummer som 450 och 550 och här är det förstnämnda aktuellt. Det är överlag ett utmärkt material för ändamålet. Det är som sagt gjort för hårda tag då det vanligen hittas i dumperflak, schaktmaskinsblad och liknande.
Fransmännens favoritstål för kastknivar. Den här etiketten hittade jag på ett flak
Konkret betydet det att du har ett stål som är extremt segt och därmed inte chippar eller spricker. Det givet att hårdheten inte är för hög förstås. Kastknivar härdas som vanliga knivar men sedan värmebehandlas de för att få en väsentligt mycket lägre hårdhetsgrad. Där en fällkniv ofta skryter med stål med HRC kring 60-62 och vanliga fastbladare ofta håller 58-59 HRC så hittas kastknivar kring de femtio. Mycket mjukt med andra ord.
Orsaken är enkel, vanliga knivar håller inte för de påfrestningar kastknivar utsätts för. Ett kast eller två går bra men inte om du tränar med dem. Vi talar om hundratals kast per träningstillfälle. Även bra träffar ger kraftiga vibrationer och då har vi inte talat om bredsidor i tavlan eller närkontakt med marken och annat som är att räkna som ren misshandel.
Att kasta
Le primitif rotation eller The Primitive som den kallas på engelska är en modell som är helt gjord för rotationskastning. Som vanligt går det förstås att kasta såväl Military Half Spin som No Spin med de här knivarna men den är inte särskilt bra till just det. I mitt tycke skall väl tilläggas.
Generellt kan sägas om den här modellen att den lurar ögat. Det är de slanka linjerna och den utdragna spetsen som gör det. Le primitif känns nämligen tyngre än man kan förledas att tro när man först ser dem på bild. Särskilt om de jämförs med knivar som är tunnare och längre.
Det tillsammans med vikten gör att flykten blir förutsägbar. Något som är eftersträvansvärt i en god kastkniv. Det är en följd dels av att kniven har en stabil rotation och dels att den klyver luften väl. Det sistnämnda gör att kniven inte vill vrida sig eller fångas av sidvindar särskilt lätt.
Le primitif/The Primitive är en mycket bra modell för precisionskastning
En del av egenskaperna kommer sig av att kniven är neutralt balancerad. Något som gäller en majoritet av knivar för rotationsbruk. Undantaget är en del knivar främst anpassade för mycket korta avstånd och uppvisningar** där lätt framtunga knivar ibland nyttjas.
Vidare kan sägas om den här modellen att den är ett bra precisionsinstrument tack vare de egenskaper som nämndes ovan. Le primitif är en bra kniv för precisionskastning från 3, 5 och 7 meter tack vare det.
Sedan måste något sägas om spetsen. Mest att den är förödande för allt den träffar. Det vill säga penetrationen är mycket god. Även det är en viktig egenskap då du verkligen vill att en träff skall sitta kvar i tavlan. "Stick" som det kallas på engelska är alltid viktigt men extra mycket om du tävlar. Du vill inte missa poäng för att en halvbra träff ramlar ur tavlan. Det kan bli dyrbart.
Dock är tunnare spetsar både en förbannelse och en välsignelse beroende på vad kniven skall användas till. Det är som sagt utmärkt för att behålla kniven i tavlan samt att träffa mindre ting och inte minst att träffa exempelvis spelkort. Att lyckas med "center cuts", dvs att träffa mitt i ett kort utan att nudda kanten är väsenligt mycket enklare med en smal spets. Men breda spetsar har andra fördelar som att de täcker större delar av en måltavla och därmed ökar chansen till goda poäng.
- Rotationskast
Först skall sägas att alla knivar för rotationskastning inte snurrar på samma vis. Alla roterar ungefär lika mycket, det vill säga ett varv på cirka tre meter eller strax däröver. Men och det är ett stort men hur man kommer dit är mycket olika. En del knivar ger en känsla av att de måste "sättas igång" medan andra som den här snurrar mer naturligt. Kastaren behöver således inte tillföra särskilt mycket fart själv. Sedan varierar hur snabbt eller sent en kniv börjar rotera samt hur kvickt själva varvet blir när rörelen väl initierats. Generellt gäller att en mindre kniv roterar snabbare men det beror även på hur handtaget är utformat etc. Då har jag så långt bortsett från kastaren själv och dennes grepp och teknik men det är en annan fråga.
Le primitif är mycket neutral på alla de här punkterna. Den börjar rotera relativt kvickt men är inte extrem åt det hållet tack vare neutral vikt, mediumlängd och mediumvikt. Den snurrar heller inte vare sig sent eller extremt tidigt. Allt sammantaget gör det här till en mycket god modell för precisionskastning. Särskilt tydligt blir det från tre meter som ju är det närmaste avståndet i de flesta tävlingssystem.
Mina första intryck av Le primitif rotation från ca ett år sedan
En av de saker jag uppskattar med den här modellen är hur den känns att släppa. Det tack vare utformningen på handtaget samt avsaknaden av handtagssidor. Jag gillar även den rundade bakänden av handtaget i de fall den hålls mot handen. Greppet jag har är ett handskaksgrepp med tre fingrar på handtaget och lillfingret en smula bakom själva handtaget.
Men sedan kommer vi till ett område som är ett av de främsta anledningarna till att jag valt den här specifika modellen att tävla med. Det är att greppet när du kastar från bladet är relativt likt det om erhålls när du kastar från handtaget. Det är en stor fördel när du ägnar dig åt "Walk Back" och inte bara kastar jämna rotationer.
Det blir mycket tydligt vid kast från fyra meter. Här måste kastaren dock tänka på att kastet måste sträva mot tavlan som jag brukar uttrycka det. Om inte så hinner kniven överrotera, åtminstone gäller det min teknik. På båda de korta distanserna, 3 och 4 m så gäller att kniven måste lutas rätt mycket framåt för att inte snurra för fort. Det och att knivens flykt är mycket rak gör att det gäller att sikta exakt mot målet.
Greppet från fyra meter är ett stadigt fyrfingergrepp med lillfingret precis där toppeggen övergår i spets. Vinkeln på handleden är helt rak. Det är ett gott exempel på god design för övrigt. Kastaren behöver inte justera greppet för det har designern redan gjort.
Cirka 33 000 kast senare är det här fortfarande en av mina favoritmodeller för Walk Back
Från fem meter uppträder kniven aningen lika även om kastaren får anpassa tekniken något. Själv "drar" jag igång kastet när handtaget befinner sig riktat mot tavlan mitt i rörelsen. Det skall dock göras utan styrka och tämligen stillsamt. Alla knivar har en naturlig hastighet om det kan uttryckas så. De kan förvisso tvingas att rotera både långsammare och snabbare beroende på kastarens teknik och styrka. Men tillförs mer kraft till rotationen än vad som är knivens naturliga hastighet så måste du även räkna om kastbana samt när själva släppet skall ske samt vinkeln på kniven i handen för att uppnå önskat resultat. Det är många variabler som spelar in i kastning.
När det är dags för sex meter och grepp i bladet igen varierar jag min känsla gentemot samma fattning från fyra meter. Där jag tidigare tänkte mig att sikta med handtaget mot målet får jag nu en känsla av att påbörja rotationen tidigare. Om kniven kastas framåt från den här distansen så kan jag garantera att den inte hinner rotera klart och missen är ett faktum. Greppet är detsamma som på fyra meter utan modifikation med min teknik.
Från sju meter ändrar jag dock fattningen något i relation till det från fem meter. Nu använder jag bara två fingrar att hålla med. Anledningen är enkel, jag vill faktiskt kunna kasta något framåt till skillnad från kortare distanser. För att kniven då skall hinna rotera klart behövs rotationen snabbas på lite med ett "snabbare" grepp. I övrigt "dras" rotationen igång på samma vis som på fem meter. Inte heller från sju meter behöver någon styrka nyttjas.
Vill man kasta längre kan konstateras att kniven är mycket lätt att kasta även från nio meter då det känns tämligen lika med att kasta från sju meter. En fara är att man förleds att tro att man måste ta i mycket mer och då överroterar kniven. Det enda som behövs är att man ändrar kastparabeln något.
- Half Spin
Le primitif är inte en av mina favoritknivar för Half Spin-tekniker. Det kan sägas direkt. Min favorit bland större knivar för det ändamålet är en annan Zitoon-modell, nämligen Spinning Dagger. Särskilt gäller det underhandskast. Annars gillar jag ännu smalare dolkar för ändamålet.
Själva greppet i bladet är av den anledningen rätt bra i det här fallet. Le primitif påminner ju som sagt om en dolk. Så på den punkten fallerar den inte. Men sedan var det nackdelen med att den är tämligen assymetrisk i sin form. Den stora "puckeln" på bladet gör att jag alltid får en känsla av att kniven vill tippa i både handen och i luften.
Nu gör den för all del inte det i någon större utsträckning men det känns så. Men om man mäter så kan sägas att balanspunkten för kniven inte bara hittas ungefär mitt på utan även längs den tänkta centrumlinjen.
- No Spin
Som No Spin-kniv är den som väntat både för stor och tung samtidigt som själva formen på allt från bladet till handtaget är utmärkta. Anledningen är den enkla att kniven som nämnts tidigare finns i två storlekar, en för No Spin och en för rotationstekniker. Därför följer förstås egenskaperna med även om det inte är oproblematiskt att skala upp storleken. Men i det här fallet har Zitoon lyckats väl.
Skall det kastas företrädesvis No Spin skall du välja den mindre modellen
Anledningen är att den ökade massan, närmare den dubbla jämfört med många No Spin-knivar, medför att de flesta tekniker faller till föga. Det går inte att snärta, eller att accelerera en så här tung kniv med ett effektivt sätt. Det som återstår är att nytttja tekniker likt de som Ralph Thorn lanserade en gång i tiden. Enkelt uttryckt kan det sägas att när man kastar stora knivar utan rotation så "slungar" man iväg kniven mer än ett snärtigt kast.
Om det är din preferens så är det här en riktigt bra kniv!
Sammanfattning
Ett par frågor återkommer ofta när jag skall välja kastkniv. Den största är om det skall satsas på en typ med inspiration från en dolk eller en Bowie-kniv? Det finns förstås en tredje variant och den är Le primitif ett utmärkt exempel på, en kastkniv som ser ut mer som en, tja, vanlig kniv!
En annan frågeställning i mitt fall är huruvida det skall satsas på en kniv med eller utan handtag. Fördelen med den här typen av knivar utan handtagssidor är att "release", det ögonblicket kniven lämnar handen blir väldigt distinkt. Men det är också väderberoende, är du torr om händerna föredrar jag naket stål men är det extremt varmt till exempelvis är ett bra lädergrepp sympatiskt. Sedan påverkas tjockleken förstås. Så valet är inte helt givet. Båda varianterna har sina för- och nackdelar och till sist handlar det mest om personliga preferenser.
En annan stor fördel med att inte ha ett mer avancerat handtag, ja förutom att det håller bättre förstås, är att kniven känns mer lik att greppa oavsett om du kastar från bladet eller handtaget. I det här fallet är känslan så lik den kan bli utan att kniven är en uttalad dolk. En typ av knivar som annars brukar briljera inom området.
Kastning med en bra kniv är definitivt något som skärper sinnet
Men släppet är ett område där en av Le primitifs stora fördelar hittas. När det sedan kombineras med en relativt massiv känslatrots dess slanka yttre och en förödande kompetent spets så får du en precisionsverktyg. En kniv som är bra från tremetersdistanser och det återkommer i flera grenar som det tävlas i. Inte minst gäller det moment som "Siluett" där målet är gjort av plank. Den här kniven ramlar inte ur tavlan i första taget.
En av knivens få svagheter eller snarare ett område inom vilken den inte är lika bra är långdistanskastning. Åtminstone jag vill gärna ha någon liten fördjupning eller liknande i handtaget alternativt handtagssidor för att få ett bättre grepp på avstånd från 11m och uppåt. Det är enklare att få in kraften i kniven utan att öka rotationshastigheten då. Personligen föredrar jag även något längre knivar för just det ändamålet.
Krispigt väder, krispiga knivar. Zitoon Knives har verkligen lyckats väl med Le primitif rotation
Zitoon Kniveshar med Le primitif rotation lyckats få till en form som fungerar såväl till rotationskastning som till No Spin genom att ändra storleken. Det är faktiskt inte så enkelt som det kan verka. De flesta modeller kan inte bara skalas upp eller ned på det viset och fortfarande fungera.
Den här större versionen är dock en mycket sympatisk bekantskap. Som vanligt var det faktiskt utseendet jag föll för först, det måste medges. Mycket annat har man inte att gå på när man inte har möjlighet att känna på modellerna. Några tidigare recensioner har jag heller inte kunnat hitta av den här kniven. Men väl i hand motsvarande den alla förväntningar och lite till. Det gör att jag som det ser ut nu kommer att använda den här för flera grenar i kommande UKAT VM i Italien senare i år. Framförallt i Walk Back och Siluett-kastning.
Orsaken är enkel, den här kniven är väldigt sympatisk även att kasta från bladet vilket gör den till ett perfekt val när man måste kasta från många distanser. Samtidigt som en lättkontrollerad rotation och en suvären spets gör den till ett formidabelt redskap för alla korta discipliner, särskilt de som inkluderar plankmål.
De egenskaperna gör för övrigt även kniven mycket lämplig för nybörjare så väl som proffs. Sammantaget gör det förstås att jag utan tvekan kan rekommendera den här knvien.***
* Knivar avsedda för rotationskastning brukar vanligen vara kring 30 cm (korta), 33 cm (medium) eller 35,5 cm (långa). Undantag finns förstås men i de tre kategorierna hittas de flesta modeller.
** Exempelvis Cirkus och Vaudeville där man kastar mot eller snarere runt en människa. Där kastar man nästan alltid på samma, mycket korta, avstånd.
*** Passerar man Växjötrakten och vill prova den här modellen eller någon annan kniv jag recenserat så kontaktar man mig så kan en demonstration och test ordnas via Växjö Sportkastning.
Fler kastknivar är något man alltid behöver är det första jag vill säga. Särskilt om de kommer från Frankrike, är delvis handgjorda och av någon som faktiskt utvecklat dem för att kasta med själv. Det borgar för att det finns en gedigen tanke bakom. Allt för ofta när det gäller knivar så kopieras en idé utan att den som gör det riktigt förstår vad som döljer sig under ytan. Men så är alltså inte fallet här.
Den här modellen, helt enkelt döpt till Dague de Compétition kommer från Lanceur de l'âme.
Lanceur de l'âme Dague de Competition
Egentligen vet jag inte så mycket om det här företaget mer än att de är ytterligare ett litet entusiastmärke från Frankrike. Det var faktiskt av de två skälen jag köpte de här knivarna och en modell till. För att jag var nyfiken. Mina tidigare erfarenheter från franska kastknivar är mycket positiva.*
Ytterligare ett set kastknivar från Frankrike
Den här modellen är rätt maffig måste medges och den är utan tvekan de största dolkar jag har. Vi talar om en kniv som är 340 mm lång, 40 mm bred och med en tjocklek på 6 mm ger det en vikt på 425 g. Det är respektabelt oavsett modell och särskilt för en dolk vars dubbelslipning avlägsnar en hel del material från bladet.
Det skall erkännas att jag har tjuvkastat lite med dem och jag kan berätta att de träffar tavlor som en skenande godståg.
För er som inte är knivkastare kan jag avslöja att de här knivarna är rena rotationsknivar och att kasta något annat med dem blir konstlat. Möjligen att Military half spin också är möjligtmen det är nästan så att de är för breda för att vara bekväma för det. Jag återkommer i ärendet!
Redan i presentationen avPathfinderså skrev jag något om att man som knivkastare ofta är på väg mot något nytt. Med det avsågs att jag endast tränat knivkastning fyra år och därmed inte hunnit pröva tillräckligt många modeller för att vara helt säker på vad som passar mig bäst. Särskilt inte som jag ägnar mig åt alla discipliner och varianter jag kommer i kontakt med.
Men att de här skapelserna från franska Throwingzoneligger bra till råder det ingen tvekan om vid det här laget. Särskilt inte som jag nått viss framgång med dem. Några små invändningar har jag men de skall jag redogöra för senare. Men de blev snabbt tävlingsmodellen för No Spin. Det kanske ger en fingervisning om vad jag tycker om dem.
Utseende och mått
Pathfinder ser inte riktigt ut som alla andra men är inte helt unika då det finns fler modeller på marknaden som har lättats på olika vis. Mer ovanligt är det emellertid på kvalitetsknivar. Ofta hittas de detaljerna på rätt billiga kastknivar som säljs via Amazon och liknande. Där handlar det bara om utseende och därför borras det några hål här och var för att någon tycker att det adderar till coolhetsfaktorn. Det sker ofta utan större finess och resultatet blir därefter. De försvagar mest kniven.
På Pathfionder finns det en helt annan eftertanke bakom designen. Hålen i bladet respektive handtaget är förstås till för att lätta kniven men även för balansens skull.
Throwingzone Pathfinder
Utseendet är tämligen aggressivt med en spets som lovar mycket. Den effekten förstärks inte minst av det urholkade bladet vilket i sin tur gör att man riktigt ser tjockleken på godset. I det här fallet är det 8 mm. Knivarna finns även att få i en lättviktsversion för den som föredrar det. De är endast 6 mm tjocka. De väger enligt uppgift 180 gram. Det vill säga något mindre än vad jag vanligen föredrar.
En spets med synnerligen god penetrationsförmåga
Den här kraftigare kniven får vågen att stanna på 240 g. En i mitt tycke optimal vikt för No Spin. Längden är densamma för båda och är 245 mm. Bredden på bladet är som mest 30 mm och på handtaget 28,5 mm.
Sedan har knivens handtag en distinkt skillnad mellan ovansidan som är närmast rak och undersidan som har en buk. Det gör att man som kastare kan välja hur mycket "kick" du vill ha mot pekfingret när du kastar no spin.
Material
Flera franska tillverkare har fastnat för svenskt stål kan konstateras. Throwingzone använder sig av Hardox 450. Hardox tillhör en grupp som ibland kallas "slitstål". Typiska användningsområden är schaktblad, tänder till grävskopor, dumperflak och liknande. Det vill säga uppgifter som kräver ett mycket segt och robust material. Således även väl lämpat till kastknivar.
Materialet är Hardox 450 och tjockleken 8 mm i det här utförandet
Generellt är det mycket hållbart och resten beor förstås på härdning och värmebehandling. Sedan kan väl tilläggas att i det här specifika fallet tillkommer ytterligare ett par faktorer. En är faktiskt tillskärningen då den sker med laser och här finns det några extra snitt att ta hänsyn till i och med hålet ibladet. Hur varmt materialet blir och hur det påverkar hållbarheten på sikt kan man fundera kring. Risken för att stålet blir sprött finns alltid när det hettas upp. Särskilt när det inte är särskilt mycket gods kvar närmast spetsen.
Skulle olyckan kan vara framme och kniven av det skälet spricker eller till och med går av kan det vara tryggt att veta att Throwingzone lämnar livstids garanti på sina produkter.
Att kasta
Som många andra började jag kasta no spin med knivar som är baktunga. De har fördelar som att de till en viss del hjälper till att stabilisera sig själv i luften. Men samtidigt kan jag nu efter några år uppleva att de inte känns lika dynamiska som en mer neutralt balanserad kniv. Det är bland annat av det skälet jag utforskar alternativ.
Pathfinder är emellertid inte de första knivar som drar åt det hållet som jag kastat med. Jag har tidigare använt bland andra Biting Metal Bug Osetr, Acejet Appache och Excalibur och modeller från Zitoon som No reload och The Devil's Claw. De är alla rätt neutralt balanserade.
Pathfinder är riktigt bra för precisionskastning
Det här här ytterligare ett steg i utforskningen av den typen av knivar. Pathfinder är lika tjocka som djävulsklorna men rätt mycket lättare. Precis de egenskaper jag var på jakt efter. Särskilt efter att ha fått panik på SM förra året då ett antal knivar ramlade ur tavlan under uppvärmningen för att kombinationen lite hårdare tavla/tyngre knivar inte var helt lyckad. Det fick mig att byta modell i sista sekund och det är inte ett framgångsrecept rent generellt.
Några av mina första kast och intryck av Throwingzone Pathfinder för snart ett år sedan
Till det skall läggas att spetsen på Pathfinder är aggressiv så penetrationsförmågan är mycket god. Det trots att den tillhör det tjockare gardet. Det gör att man kan använda den här kniven även mot plankmål, det vill säga den typ som ofta återfinns i långdistans- och siluettkastning. Vis av erfarenheten har jag dessutom vässat dem något.
- Rotationskast
Pathfinder är comme si comme ca på det här området skulle kanske en fransman säga. Med det menar jag att det förstås går, särskilt som kniven har god balans men det är ändå en rätt kort kniv och spetsens utformning gör att den inte är särskilt väl lämpad för att greppa där. Den är för spetsig helt enkelt.
Men vill du som kastare ändå kasta några kast då och då med rotationstekniker så sätter inte den här modellen några käppar i hjulet men det märks tydligt att den inte är gjord för det.
- Half Spin
För att vara en no spin-kniv är Pathfinder inte särskilt bra till halvrotationstekniker i mitt tycke. Kontrasten blir tydlig då den här typen av knivar annars brukar vara det. Särskilt gäller det knivar med tyngdpunkten förskjuten mot handtaget till som Arrow-liknande modeller. De och dolkar är vanligen extra väl lämpade för uppgiften. Särskilt om de har smala blad som är lätta att greppa.
Men Pathfinder är för det första neutralt balanserad samt i sammanhanget relativt kort. Redan där blir förutsättningarna mindre optimala för den här sortens teknik även om det sistnämnda mest spelar in på lite längre distanser. Särskilt gäller det underhandskast.
Det som emellertid gör att jag inte gärna kastar half spin med den här modellen är förstås hålet i bladet. Det återfinns precis där jag vill placera tummen från flera avstånd. Det tvingar mig att antingen hålla mycket långt ut på spetsen alternativt flytta handen långt upp, nästan in på handtaget. Det ger inte de valmöjligheter jag söker. Hålet gör dessutom att "släppet" känns konstigt då de distinkta insidorna av bladhålet glider mot fingrarna.
Därmed passar inte Pathfinder mig för den här typen av kastning. Det går förstås då ytterst få föremål med en spets är omöjliga att kasta men min rekommendation är att låta bli då det inte är särskilt roligt.
- No Spin
Men allt Pathfinder inte är när det handlar om varierande rotationstekniker tar de igen när det skall kastas no spin. Det är naturligtvis det som kniven är designad för. För att vara den i Henrys mening optimala kniven för just det ändamålet.
Jag kan inte säga att de är den ultimata kniven då jag inte testat alla men jag kan intyga att den är mycket mycket bra. Vad som kan anses vara bäst är dessutom något som i högsta grad varierar beroende på din personliga teknik. Där finns inte en modell som passar alla exakt lika väl. Det är också därför det finns rätt mycket olika utseenden på kastknivar.
Detaljer som påverkar är exempelvis ditt grepp, hur mycket side-arm respektive över axeln du kastar, hur högt eller lågt ditt "släpp" är och hur mycket kraft du använder. Men även om du kastar med mycket pekfingerkick eller mer med en slide-teknik och så vidare. Det finns många faktorer att ta hänsyn till.
Sedan spelar även avståndet roll. Skall kniven nyttjas mest för precisionskastning på kortare avstånd alternativt användas för att försöka slå rekord i långdistanskastning? Eller tänker du dig en allroundkniv god för det mesta?
Några av de tidigaste kasten med Throwingzone Pathfinder. Jag har sedan dess slipat på tekniken
Med det i bakhuvudet skulle jag säga att Pathfinder är bra till de flesta typer av no spin-kastning men att den inte passar mig helt optimalt när det gäller långdistans. Nu kan det låta lite paradoxalt när jag faktiskt vann SM i den disciplinen i år med just den här modellen. Men det hänger mer på att jag är relativt säker på Walk Back-distanser (3 till 7m) och att avståndet för att vinna i år inte var så mycket mer.
Men just i den disciplinen vill jag nog ha en något längre kniv och kanske baktung ändå. Jag är inte helt färdig med den processen och lär återkomma till ämnet.
Men för precisionskastning är Pathfinder riktigt häftig. Känslan att ha en kniv som känns kraftfull men ändå lätt är påtaglig när man testar den första gången. Jag uppskattar att ha en rejäl yta för pekfingret att vila emot när jag skall trycka till och det hittar du här. Behärskar du tekniken flyger den här modellen mycket rakt på korta avstånd och är lätt att beräkna parabel på längre distanser. Sedan missar man ändå men det är en annan fråga och inte knivens fel.
Sedan är spetsen precis så effektiv som den ser ut. Det är inte många tavlor som den här kniven inte sätter sig i. Till och med "Plankan" vilken kanske är den svåraste av grenar när det kommer till den biten. Men jag har vässat mina knivar en smula. Inte mycket men jag har smalnat av den del som utgör eggen i relation till hur de ursprunglingen är slipade. Det ger en lite klenare spets men ännu bättre penetration om inte tavlorna är perfekta. Som kastare vill man inte missa poäng för att knivar och yxor ramlar ur måltavlan.
Sammanfattning
Min personliga utveckling inom no spin har lett mig in på en spännande resa. Den startade med att jag nyttjade främst baktunga knivar till att röra mig mot mer neutralt balanserade diton. Jag har även kastknivar i olika dimensioner från tre till tio millimeters tjocklek men föredrar fortfarande att kasta med no spin-knivar som är 8 mm tjocka. Även om jag måste erkänna att det finns utmanare som endast mäter 6 mm.
I det hänseendet är förstås Pathfinder perfekt. Det jag söker är nämligen den tilltagna yta som finns för pekfingret att ta spjärn emot samtidigt som jag inte vill dras med den vikt som ofta är förknippat med den grovleken. Som sagt, knivar över 260 g tillhör inte favoriterna. Särskilt inte när man skall träna. Ett kast går bra och även hundra brukar jag säga, däremot inte tusen kast. Då ramlar armen av till slut. Risken för tennisarmbåge och andra skador ökar markant.
Pathfinder är kniven som är regerande svensk mästare
Men även några VM-medaljer inklusive ett guld bärgades i år med Pathfinder
Jag talade lite inledningsvis om framgångar och med det avsåg jag bland annat att jag precis avslutat ett SM i sportkastning där Pathfinder hjälpte mig att försvara titeln som svensk mästare i no spin med ett guld i Walk Back. Det kompletterades med ytterligare två guld i Siluett respektive Långdistanskastning. Tidigare i sommar bärgades ett silver och ett guld från U.K.A.T. VM i Tjeckien med samma knivar.
Med andra ord har jag lärt mig att hantera dem tämligen väl även om jag är långt ifrån färdig eller fullärd.
Throwingzone Pathfinder rekommenderas till den som vill ha en av de bästa kastknivar som finns för no spin
Därmed torde det vara bevisat att det här är riktigt bra kastknivar. Det är snarare hos kastaren begränsningarna återfinns. Därmed kan jag bara säga att Pathfinderär bland de bästa no spin-knivar jag prövat. Sedan är frågan om jag skulle rekommendera dem till en nybörjare eller ej. Den är svår då viss bias föreligger. Kanske inte då det inte är den mest lättkastade modellen är det ärliga svaret. Å andra sidan är det bra att ha något riktigt bra att börja med eftersom det gör processen enklare. Så jag ändrar mig, köp dem!
Priset direkt från Throwingzoneär för närvarande 140€ för ett set om tre knivar alternativt 50€ om du vill köpa till en reservkniv.
Det här är en mycket speciell kniv av flera skäl. För det första är det en typ av kniv jag inte äger sedan tidigare. Utseendet är en mycket distinkt droppform där kastnivsmarknaden annars domineras av tre typer, bowie-knivar, dolkar och "Osetr"-liknande knivar. För det andra är Vulture Blades som står bakom modellen Teardrop 3.0 helt nya för mig.
De är som många inom kastknivsvärlden ett litet entusiastföretag drivet av folk som gillar det de håller på med. Det syns också på produkterna kan jag snabbt konstatera. Finishen på den här kniven är av högsta kvalitet. Men det är att gå händelserna lite i förväg. En djuplodande recension kommer det att bli vid senare tillfälle.
Om Vulture Blades kan även sägas att de är baserade i Bulgarien, vilket nästan är nytt för mig men inte helt. Jag har faktiskt en fällkniv från samma land.* Så är kvalitén densamma på den här kniven så kommer jag att utveckla en positiv fördom om knivar därifrån!
Vulture Blades Teardrop 3.0
Den mest uppenbara skillnaden är förstås att det här är en kastkniv. Den är gjord av ett stycke SIDUR 500 vilket är ett kolstål. Här polerat till en mycket elegant finish. Kniven har som synes tre hål. Förutom att vara dekorativa lättar de och balanserar kniven. Därutöver ger de bättre fäste samt indexerar greppet för kastaren. Med andra ord är de rätt viktiga.
Teardrop 3.0 är en rätt tung pjäs ställt i relation till längden tack vare formen. Så trots att kniven inte mäter mer än 230 mm på längden väger den hela 295 g (enligt min våg, uppgiven 300 g). Det kommer sig förstås av droppformen som gett den dess namn i kombination med att den är hela 8 mm tjock. Bredden är som mest 34 mm och hålen är 20 mm i diameter.
"Sweet Spot", inte jordgubbarna då utan Teardrop 3.0 ämnad åt allround-kastning
Kniven är tänkt att vara en allroundkniv för allt från No Spin via halvrotationstekniker till ren rotationskastning. Jag får se vad jag tycker om det. För att vara ärlig kan jag se några invändningar även innan jag kastat med kniven givit min teknik och hur jag kastar rent generellt.
För närvarande hittas inte den här kniven på hemsidan men går att finna i deras Etsy-butik i fall någon är intresserad av ett köp redan nu.
Jag kommer förstås att återkomma såväl med någon kort "rapport" samt en längre recension när jag hunnit använda den här och andra knivar från Vulture Blades ordenligt. Ja, jag kan avslöja att det kommer fler!
/ J - nyfiken och kastsugen
* Närmare bestämt en Manly Peak som jag tidigare recenserat här på bloggen.
Jag förmodar att det är ovansidan på bladet som bidragit till modellnamnet, L'albatros. Det är trots allt en rätt maffig fågel, en av de största flygande fåglar som finns lite beroende på hur man räknar.*
Även den här kniven från franska Zitoon Knives ger ett maffigt intryck. En kniv med pondus helt enkelt. Inte så lång men väldigt kraftfull kan det sammanfattas.
Zitoon Knives L'albatros
Nu är ju kanske just Albatrosser mest kända för sitt enorma vingspann och att de nästan aldrig landar. Två saker som inte riktigt stämmer överens med den här kniven. För det första landar den med eftertryck kan jag avslöja efter att ha provkastat. För det andra är spannet inte enormt, L'albatros är 33 cm lång.
Men då tjockleken uppgår till 6 mm och bladet är brett så landar vikten på 485 g med läderhandtag och kring 460 g utan. Det gör dem faktiskt till bland det tyngsta jag har i samlingen.**
Finishen är en av Zitoons vanliga vilket innebär borstat stål. På en kastkniv är det inte alltid lämpligt med några avancerade ytbehandlingar. De slits rätt hårt om man säger så. Åtminstone om de faktiskt används. Apropå används så hittas ett svenskt Hardox 450 som material. Ett stål som Zitoon använder sig av för det mesta. Det tillhör kategorin slitstål och hittas i diverse industriapplikationer som dumperflak, schaktblad och annat som tillhör tyngre maskiner. Ett hållbart alternativ således.
På hemsidan skriver Zitoon att Albatrossen är byggd för "competition and performance". Det jag direkt hålla med om men jag vill också tillägga att den är kniv med tämligen specifika egenskaper så den passar nog inte alla kastare. Vikt i relation till längd, totalvikt samt spetsens och ryggens utformning är vad som gör den unik.
Jag återkommer till de detaljerna i en senare recension.
Fransk mat är något jag ofta är i kontakt med eftersom jag arbetar som kock. Franska knivar likaså, mest för att jag är knivkastare och tämligen tidigt hittade ett märke eller snarare en man vid namn Pierre Cazoulat*. Därefter följde såväl Throwingzone och Zitoon Knives.
Därför är steget inte så långt till att testa några knivar från ytterligare ett litet franskt knivmärke. Jag får väl kalla dem alla "entusiastmärken" då de alla drivs av personer som faktiskt kastar kniv själva.
Lanceur de l'âmeär namnet på det här märket och modellen är döpt till det japansk-klingande Tangetsu.
Lanceur de l'âme Tangetsu
Enligt presentationstexten är den här kniven utvecklad inför ett franskt mästerskap i No Spin. Det kan jag tro då tjockleken på endast 4 mm ger en totalvikt kring 240 gram vilket är lämpligt. Däremot är kniven alltför lång för min smak. Tangetsu mäter hela 275 mm på längden vilket är mycket för en kniv inom den disciplinen.
Däremot såg jag framför mig att den kan vara utmärkt som allround-kniv med blandat kastande i åtanke. Något som även det framhävs på hemisidan. Det jag brukar kalla "Supermix" då jag kastar med flera olika knivar från varierande avstånd och med ett flertal tekniker.
