Ny kniv - Civivi Over Yonder

Att Civivi är ett företag som generellt är kompetenta och vet vad de gör är bekant vid det här laget. Beträffande precision i tillverkningens alla moment går de från klarhet till klarhet. Eggar är skarpa, kanter och hörn på handtaget är det inte. Låsen är smidiga och lättanvända och ofta blixtrar det till när knivarna skall fällas ut. Överlag brukar de tekniska aspekterna hålla mycket hög standard.

Kritiken som ibland riktas mot Civivi hamnar på ett annat plan. Att det släpps nya modeller för tätt helt enkelt. Visst, jag förstår delar av kritiken men du är inte tvungen att köpa alla och det går inte att förneka att chansen att hitta en favorit som passar just dig ökar. Men för att det skall gälla måste designen ändå locka eller sticka ut på något vis. Annars finns risken att de försvinner i mängden. Den här modellen lyckades sticka ut tillräckligt i just det här utförandet för att jag skulle titta på den en gång till. Sedan finns förstås ytterligare en faktor som spelar in. En som vana läsare av bloggen nog kan gissa sig till.

Civivi Over Yonder

Over Yonder heter modellen som sagt och att jag hade höga förväntningar beror förstås på att jag äger och tidigare har recenserat lillebror Yonder. Båda knivarna är förstås designade av Zac Whitmore, även om det i det här fallet mer kanske handlar om att skriva ut skissen på papper och sträcka ut den! Skämt åsido, så lätt är det inte att vare sig förstora eller krympa befintliga modeller. Handtag med fördjupningar för fingrar som inte passar längre, clip som inte orsakade skav gör plötsligt det och så vidare. Vissa hänsyn måste tas.

Over Yonder mäter strax över nitton centimeter, närmare bestämt 191,2 mm om vi får tro hemsidan. Jag brukar avrunda men det betyder i runda slängar att den är lite drygt två centimeter längre än originalet. Frågan jag skall försöka besvara är om den lilla biten gör någon skillnad? Bladet har vuxit till 85 mm på längden men tjockleken är föredömliga 2,2 mm. Det är tunt för en modern fällkniv. Om du kombinerar det med hur tunna Civivi brukar slipa sina fällknivar nuförtiden förstår ni att den här kniven kommer att skära mycket väl. Bladstålet är ett kompetent budgetstål i det så ofta använda 14C28N. För er som inte brukar läsa mina texter kan jag säga att det är ett av mina favoritstål av de enklare varieteterna. Bladet är flatslipat och har fått en satinfinish. Formen är närmast en Spey Point. Det kan nämnas att bladet är omkring tre centimeter högt vilket ger god balans åt utseendet.

Handtaget är det som sticker ut på det här exemplaret. Som vanligt med Civivi finns fler alternativ men jag önskade något lite mer "blingigt" så blicken drogs mot det här materialet som är G10 som kombinerats med aluminiumfolie. Effekten påminner om skimret som kan fås från äkta abalone eller pärlemor. Framförallt var det inte svart. Inget fel med det men jag har rätt många av den sorten.

På nya Over Yonder är handtaget 106 mm, tjockleken 11,6 mm och höjden 25 mm som mest. Skillnaderna från den mindre är inte enorma men det förvandlar en liten EDC-kniv till en mer mediumbetonad EDC-kniv. Resultatet blir en kniv som faktiskt ligger bättre i handen och känns mer ämnad åt något tyngre uppgifter. Samtidigt är det ingen grovjobbare med den profilen och det tunna bladet. Vikten pekar åt det hållet också då den är så låg som 87 g.

Over Yonder är vad jag tror blir en ny succé för Civivi

Bladet fälls ut med tumknoppar och låsningen sker med Civivis variant av cross bar-lås. Funktionen både vad gäller att få fram bladet, känslan när det sitter fast samt hur det är att fälla in igen håller sedvanlig toppkvalitet. Har ni aldrig provat en kniv från det här företaget kan ni börja här. Men det är lite att gå händelserna i förväg. Det slutgiltiga omdömet lämnar jag till recensionen. Men mycket av känslan när kniven manipuleras kan härledas till väl -designade och -placerade dubbelsidiga tumknoppar, ett lagom starkt lås vars omegafjädrar är trimmade väl för att ge bra snärt till öppningen. Sen kan tilläggas att bladet löper på keramiska kullager och att det naturligtvis går att öppna kniven på alternativa sätt för den som föredrar det. Med det avses pekfingersnärt och inte minst genom att lossa låsarmen som även håller bladet på plats i infällt läge.

Det råder ingen tvekan om att det här är en mycket kompetent kniv som passar väl till många olika typer av arbetsuppgifter. Men så var det det där med designen. Jag tycker om den för att känns harmonisk i proportioner, den ser "praktisksnygg" ut samtidigt som handtagsmaterialet skänker något lite extra.

För mig var den här kniven vad man ibland kallar en "no brainer", det var bara att slå till. Det grundades mest på att jag gillade ettan men tyckte att den var något för liten. Nu skall jag se om jag står fast vid de orden lite senare.

Civivi Knives

/ J - övertygad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Focuser Outdoor FC 133

Dags för en doldis, eller i alla för mig fram tills nyligen helt okänt märke. Namnet är Focuser Outdoor och namnet antyder vad det är de ämnar fokusera på nu och framledes. 

FC 133 heter den här kniven och jag mycket nyfiken på hur den skulle se ut och kännas. Med nya märken är det alltid något extra då det kan luta åt både det ena och det andra håller beroende på vad de har för bakgrund och vilka interna/externa formgivare de har eller anlitar.

Focuser Outdoor FC133

Vad gäller formgivning behöver man inte oroa sig det minsta när det kommer FC 133. Den följer till mångt och mycket mallen för hur en god kniv av den här sorten kan eller kanske till och med bör se ut. Fast några små utsvävningar har gjorts men de återkommer jag till i en senare recension. 

FC 133 finns i lite olika versioner. Önskas den med en högre sabelslipning istället för här som en klassisk "Scandi" så finns  modell FC 134. 

 

FC133 levereras med ett Kydexfodral och har handtag i G10

Vad jag menar med mall innebär en heltångekniv, här gjord från 3,5 mm tjockt stål med ett format handtag. Det har ett litet inbyggt fingerskydd, är avsmalnat mot framänden till och avslutas med en diskret anknäbb. Däremellan sväller det på mitten. Materialet är här G10 som skruvats på plats med två skruvar. 

Totallängden är 220 mm varav bladet utgör 110 mm. Det är en drop point som kan fås med lite olika bladstål. För kolstålsentusiasten finns 52100 och den för som vill ha ett något mer plånboksvänligt rostfritt alternativ så kan 14C28N väljas. Två mycket gångbara stål för övrigt. Men du kan även få det i ett riktigt toppstål som i det här fallet. Den här varianten har försetts med CPM 3V. Prisnivån stiger med val av stål kan jag förtydliga. Riktpriset från fabrik ligger från 70$ och uppåt.

Den här versionen har så förnämligt stål som CPM 3V

I övrigt kan tilläggas att bladet fått en 90 gradersrygg för det eldstål som inte följer med. På hemsidan anger de att det beror på att flygbolagen vägrar skicka knivarna då. Märkligt då jag precis fick en kniv från Spanien med just ett eldstål i paketet Dessutom som alla vet tar de inte eld av sig själva. 

Paketet avrundas med en av de små utsvävningrna jag antydde och det är ett fodral i Kydex istället för mer tradtionellt läder. Fodralet har inbyggd hållare för eldstål. 

Redan efter att ha burit kniven vid något tillfälle och gjort några testarbeten kan konstateras att den FC 13 från Focuser Outdoor lovar mycket. Sensommaren och hösten är bra tider för friluftsliv i Sverige så det lär finnas tillfälle att testa den ordentligt. När det är gjort återkommer jag med en recension!

/ J - sneglar mot skogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM Twin

Det här kan mycket väl  vara  den snyggaste kniv som SRM gjort. I alla fall för dem som uppskattar dolkformatet vill säga. För mycket mer strömlinjeformat än så här blir det inte i fälllknivarnas värld. 

Modellen kallas Twin och har modellbeteckningen 251MB och med tillägget med GB för det här utförandet med mörkt blad och laminerade handtagssidor. 

Twin finns för närvarande i fyra versioner. Utöver det här utförandet finns kniven i en annan slående kombination med helt svart blad och vitt G10-handtag. Utöver det finns även mångfärgad G10 och inte minst Micarta. 

SRM 251MB-GB Twin

Den här kniven är 178 mm lång i utfällt läge och handtaget är 101 mm långt. Det är en riktig lättviktare och till det bidrar både materialen men inte minst det tunna slanka bladet. Vikten är endast 70 g. 

Twin ståtar med en enkelsidigt slipat dolkblad som är 76 mm långt och 2,5 mm tjockt. Stålet som används är N690. Den mörka ytan kommer från en ytbehandling av titan. 

Handtagssidorna, som hittas utanpå en kraftigt lättad stålram, är gjorda av ett laminat med G10/kolfiber i det här fallet. Mer unikt är öppningsmetoden eller åtminstone en av dem. Du kan nämligen öppna kniven  med hjälp av låset då det är ett "cross bar lock" som i SRMs version kallas Ambi Lock. En teknik som de för övrigt behärskar bättre än de flesta. Om låsbulten dras tillbaka svingar bladet fritt och kan därmed fällas både ut och in. Något som underlättar den mjuka gången är förstås kullager i keramik. 

En mer strömlinjeformad kniv är svår att hitta. Elegant var ordet!

Men huvudmetoden för att öppna kniven är den mest dolda och en av de mest effektiva "front flippers" jag stött på. Det är bara att dra tummen eller pekfinger över toppen på handtaget och bladet flyger ut. 

Paketet avrundas med ett wire-clip som fungerar utmärkt. 

Svag för dolkar som  jag är vad det här en "no brainer", en modell jag bara var tvungen att ha. Särskilt när den är så elegant som den är. En recension lär det bli framöver. 

SRM Knives

/ J - dolkar till tillvaron

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM 221X

Jag förutspår att den här kniven kommer att bli en succé för SRM. Eller åtminstone är mitt första intryck att den borde bli det. Den känns ordentlig på något vis. Stadig och rejäl men ändå lätt. En kniv att lita på som därtill inte kostar skjortan. Riktpriset på hemsidan är för närvarande 55$. Sedan vet man förstås aldrig på vad butikspris hamnar på i längden. Särskilt inte när världen ser ut som den gör. 

Vad får du då för de investerade slantarna? 221X bjuder på ett enkelt, välformat och rymligt handtag lämpat för diverse handstorlekar inklusive handskbeklädda diton. Även om det sistnämnda inte känns så aktuellt när det här skrivs våren 2026 med strålande sol utanför fönstret. 

Sedan får du ett clip point-blad med sann Bowie-inspiration. Totalt ger det ett harmoniskt intryck. Det är balans i proportionerna. Det uppskattar jag i en god kniv, även de som inte tillhör de dyraste. 

SRM 221X

Bladet är gjort i ett av mina favorit "budget"-stål, 14C28N. Ett rostfritt stål med för prisklassen mycket goda egenskaper. Rätt härdat och värmebehandlat står det sig mycket väl även i jämförelse mot dyrare stål. Möjligen tappar det lite på skärpevaraktigheten. Men det tar det igen på att vara lättslipat.

Av det stålet får du en tjocklek på 3,1 mm och en längd på bladet som uppgår till 92 mm. Ett rejält blad med andra ord. Det i sin tur ger en kniv som är 213 mm lång i utfällt läge. Vikten är 104 g.

Det är lätt för att vara en kniv av den här storleken. Orsaken till det är två. Dels att man från SRMs sida valt att använda G10 i handtaget men främst för att det kombineras med deras "Mono Chassi". Det är en "bur" som härbergerar låset. Det gör kniven styvare samtidigt som det möjliggör att  frångå ram i övrigt. Därav den ringa totalvikten.

Handtaget är 121 mm långt och 13 mm tjockt vilket ger rejält med utrymme som sagt.

SRM 221X bjuder på ett drop point-blad i 14C28N, ett G10-handtag och ett button lock

Kniven öppnas med en flipper och det kan direkt sägas att det här är den kniv med ett lås som "detent" är en av de kvickaste jag erfarit så här långt. SRM har lyckats perfekt med motståndet vilket ger en extremt snabböppnad kniv. Det underlättas av kullager som dock för ovanlighets skull inte är av keramik utan av stål. 

Låset är av varianten button lock vilket SRM vid det här laget behärskar på ett förträffligt vis. Det gäller även i det här fallet kan snabbt konstateras. Inte en tillstymmelse till rörelse kan uppfattas i bladet när det är utfällt.

Paketet avrundas med ytterligare en av SRMs bidrag till uppfinningar i fällknivarnas underbara värld, "Ambi Clip". Ett clip som kan avlägsnas eller förflyttas utan verktyg. Det är bara att nypa ihop det och dra bakåt så är det löst. En smidig och välfungerande konstruktion som dock inte kan användas ihop med alla typer av handtag. Men här går det utmärkt. 

Överlag ger 221X mycket goda första intryck och det gäller både hur den ser ut, känns att hålla i handen och de små detaljerna som  att fabrikseggen är mycket vass, att bladet saknar spel och att alla hörn och kanter är rundade som de skall. Kniven ger som sagt ett gediget intryck och det skall bli  ett sant nöje att få testa och recensera den här kniven!

SRM Knives

/ J - övertygad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel Q4ttro

Den här kniven har som synes fått namnet Q4ttro vilket skall stavas på det där moderna viset som är ett ord, lite av en ordlek och logotyp, allt på en gång. Men det är inte  bara trendigt, det säger faktiskt något om själva kniven. Något jag återkommer till. 

Men det är att gå händelserna lite i förväg. I själva verket skall vi starta för över tio år sedan, närmare bestämt 2015. Det året släppte Lionsteel en kniv vid namn T.R.E där namnet stod för "Three Rapid Exchange" och syftade till de tre öppningsmetoderna. Det var inte bara mängden utan även sättet man kunde närma sig dem som gav den utmärkelsen "Overall Knife of the Year" vid Shot Show det året. Jag har tidigare recenserat T.R.E även om den varianten jag har, märkligt nog, saknar det system som gav kniven dess namn. 

Det är emellertid här Q4ttro kommer in i bilden. Fem myror är fler än fyra elefanter och fyra är mer än tre även om den ordleken bara fungerar på svenska. Men överlag är den här kniven större än föregångaren och den har ytterlige ett sätt att öppna kniven! 

Lionsteel Q4ttro

Lionsteels mest anlitade formgivare "Molletta" eller Michele Pensato som han heter, har förstås designat även den här modellen. Är man det minsta bekant med hans arbete är det nämligen svårt att inte se hans formspråk i linjerna. Om ni inte tror mig kan ni ta en titt på bilden nedan. 

Detsamma kan sägas om typiska drag som kan kopplas till Lionsteel som märke. Dit kan exempelvis tillskrivas den rundade bladryggen och mikromönstret på titanytorna samt hur låsarmen är utskuren. De är detaljer som ofta återkommer. 

Fem exempel på knivar designade av Molletta

Det kan direkt  sägas att Q4ttro är mycket lik T.R.E i flera avseenden även om det förstås finns rejäla skillnader, annars vore det inte mycket mening med kniven. Den första och största, ursäkta ordvitsen, är förstås storleken. Den här kniven är en storlek större helt enkelt. Det är för övrigt något jag verkligen uppskattar då det var en av få invändningar mot originalet. 

Q4ttro är 200 mm lång i utfällt läge och av det utgörs bladet av ett 84 mm långt och 3,8 mm tjockt stycke CPM Magnacut. Föregångaren hade M390 i bladet vilket är mycket fint det också men teoretiskt sett är det här ett steg upp och jag direkt avslöja att fabrikseggen på det här exemplaret är mycket bra.

Formen är en drop point med en distinkt partiell falskegg och ett tunt bladhål. Finishen är en tilltalande blank satin.  

 

En kniv som kännetecknas av Mollettas linjer, fyra öppningsmetoder och fina material

Modellen är en frame lock där låssidan är gjord i titan, oavsett variant. Presentationssidan kan dock fås i flera olika utföranden. Alternativen är G10, kolfiber, Micarta eller som här titan med ett inlägg av "fat carbon fiber". Titanet kan även fås i tre olika anodiserade utföranden. Det här är bronsvarianten. 

Tack vare det nätta formatet och materialet väger Q4ttro in på låga 92g vilka dessutom är mycket väl balanserade kan sägas. 

Utöver det ingår det i paketet keramiska kullager, en "flytande back spacer", även den i titan. I samma material är även clipet utfört för övrigt. Så sammantaget en mycket exklusiv kniv. Särskilt som den fått ett tillägg av Lionsteels "R.E.F.", de gillar akronymer, men det står för en teknik som gör att du avlägsna flipperfenan om du inte vill ha den på plats. För ändamålet medföljer små designade insexnycklar.  

Sedan får  jag förstås inte glömma det som är hela poängen med namnet, resten av öppningsmetoderna. Lionsteel ville slå på stort och räkna in alla och då hitttas följande: Först kan kniven öppnas med två händer underlättat av en nagelskåra/öppning i bladet. Den agerar även metod nummer två då det kan nyttjas som ett bladhål á la Spyderco. Till och en med en pekfingersnärt på baksidan av bladet fungerar kan jag säga riktat till konnesörerna, det går dock inte smidigt. 

Utöver det tilllkommer inte en utan TVÅ flipperfunktioner. Både den klassiska på ryggen av handtaget som jag var inne på men som i det här fallet fått sällskap av ytterligare en fena för att kunna agera frontflipper. Den senare kanske inte är vare sig perfekt eller snygg. Men voilá, hela fyra öppningsmetoder och av det följer namnet på kniven. 

Behövs alla de metoderna? Det kan kanske diskuteras men det ger många valmöljligheter och är definitivt ett koncept. Men mer om det och mycket annat i kommande recension av den här kniven. 

Dock kan redan nu avslöjas att det finns flera positiva saker att framhäva som byggkvalitet, materialval storlek, bladform, balans samt övergripande utseende. Lionsteel Q4ttro är vid första kontroll även sympatisk att hålla i. Det finns därmed ett mycket gott fundament för en utmärkt EDC-kniv i den något mer exklusiva skolan. 

Lionsteel 

/ J - på lejonjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny Kniv - Olitans Lemon Shark

Årets första kniv är inte bara det för mig utan jag hälsar även ett för mig nytt märke, Olitans, välkommen till samlingen. Med tanke på deras rätt digra katalog så måste de ha funnits ett tag och bara flugit under min radar. Men i sortimentet finns ett flertal knivar som ser synnerligen intressanta ut och först ut som testobjekt är den här kallad Lemon Shark. 

Kniven finns att tillgå i ett flertal olika utföranden där de som är färggranna utmärker sig mest. Men gillar man inte det finns mer sobra färgtoner att välja emellan som blå Micarta exempelvis. 

Själv valde jag på pippigult, förvisso är det här inte en kanariefågel men med ett namn som inluderar citron i namnet så var valet enkelt. Sedan är det som svensk svårt att motstå en kniv som går i blått och gult. Det finns nämnligen en accentfärg här som hittas både i back-spacern och i tumknopparna. En riktigt elektriskt blå nyans. 

Olitans Lemon Shark

Därmed har jag även avslöjat att kniven bara är delvis öppen i ryggen samt ett sätt att fälla ut bladet. Det andra är via en frontflipper. Jag kan omedelbart intyga att båda metoderna fungerar förträffligt. Låser gör kniven med en typisk liner lock.

Lika typisk är konstruktionen som innebär en lättad stålram med sidor av G10 i det här utförandet. En extremt slät G10 kanske kan tilläggas. 

Lemon Shark känns kompakt, som i stadig och lite tyngre än förväntat då ramen som sagt är rejält urborrad. Hemsidan uppger 85 g, min våg vill ha vikten till 112 g vilket jag mer tror på och som förklarar den känslan. Balansen är annars god med vikten förlagt till fördjupningen för pekfingret. Även ergonomin kan vara god misstänker jag då kniven är mycket bekväm att hålla oavsett vilken fattning som föredras. Men mer om det i kommande recension. 

Den allra gulaste G10-versionen av Lemon Shark

Olitans Lemon Shark är 190 mm lång varav bladet står för 83 mm och handtaget för 107 mm. Bladet är en snygg drop point med en falskegg som förstärker utseendet. Tjockleken är 3,5 mm och materialet 10Cr15MoV stål. Ett kinesiskt stål jag gillar. Det är ett rejält kliv upp från 8Cr-varianterna har jag konstaterat. Bladet är dessutom belagt med någon form avTi-Ni yta.

I övrigt kan sägas om mitt första möte att jag verkligen gillar de övergripande formerna. Inget revolutionerande men designgruppen hos Olitans har lyckats få dem harmoniska. Därtill är alla vanliga kvalitetsmarkörer uppfyllda, inget glapp i bladet, låset tar med säkerhet, bladet är centrerat, öppning och stängning är mjuk, och alla vassa kanter och hörn som de på insidan av ramen är fint slipade. Sedan finns några extra detaljer som höjer helhetsintrycket. Alla skruvar är försänkta samt i samma storlek, T8, något som inte är helt given i den här prisklassen. 

Byggkvalitén känns gedigen, särskilt som riktpriset på hemsidan är så lågt som 45$. En "budgetkniv" som lovar mycket gott med andra ord. 

Olitans

/ J - säger "nytt  år, nya knivar"

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Beetle

De senaste knivarna jag presenterat från QSP har utmärkts att de varit medium till stora samt genompraktiska. Jag tänker då på de nyligen recenserade Turtle Punk men framförallt Ripley. Nu blir det lite roligare!

Den här tingesten är förvisso lite större än man först kan förledas att tro. Men tråkig är den i vilket fall som helst inte. Låt mig introducera en tämligen ny kniv vid namn Beetle!

QSP Beetle

Så här långt finns den att tillgå i fem varianter. En ser "normal" ut, en är svartare än natten och tre är synnerligen färgglada. Ibland behövs lite färg i tillvaron så jag valde den slående kombinationen av svart och rött. 

Förutom via färgskalan känns kniven igen på sin något knubbiga siluett och förstås på att det är en fällbar dolk. Förvisso inte tveeggad i original men eftersom hela bladet är dolt i handtaget när kniven är stängd går det att slipa även andra sidan om så önskas. 

Om kniven kan sägas att den är byggd kring en färgglad men lättad stålram med sidor av G10. Det är en liner lock och bladet fälls ut med en flipper. För att underlätta det rider bladet på keramiska lager. 

Beetle - en kniv som i vilket fall som helst inte är tråkig

Bladet som uppenbarar sig är en rätt svulstig spear point men om man täcker över övre halvan av bladet är det som återstår rätt praktiskt. Längden på bladet är 75 mm vilket matchas av en bredd på som mest strax över 28 mm. Tjockleken är 3 mm och stålet är 14C28N. Ett material QSP använder i allt högre utsträckning i sina mellanklassknivar har jag upptäckt. 

Hela kniven mäter utfälld 180 mm och hopfälld 105 mm. Vikten ligger kring 117 g. 

Överlag en kul liten fälldolk som är allt annat än tråkig! Skön att hålla i är den faktiskt också. Närmare tankar kring övriga egenskaper ber jag att få återkomma till. 

QSP Knives

/ J - gillar skalbaggar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM Dome

Utan tvekan har kinesiska SRM Knives fått upp farten när det handlar om att släppa spännande nyheter. På senare tid har de blandat genom att släppa uppgraderingar av gamla modeller och en del helt nya knivar.

Till de senare tillhör den här kniven kallad 106M-GW eller Dome kort och gott. Förutom att designen är ren och snygg så är det en annan detalj som gör den intressant då SRM hakar på ett tåg som inte längre är en trend utan något som de flesta stora märken har i sina kataloger. Det här är nämligen en slipjoint!

SRM 106M Dome

Utöver det så är det mest framträdande draget att Dome är en riktigt lätt kniv. Den väger endast 61 g och känns därmed knappt i en ficka. 

Frånvaron av lås bidrar förstås till den låga vikten då man slipper inkludera de skruvar och låsarmar som krävs för det. Men i gengäld kräver en slipjoint antingen att man nyttjar dubbla "detents" som en del moderna knivar gör eller att man på traditionellt vis använder sig av en ryggfjäder för att hålla bladet på plats i öppet respektive stängt läge. SRM Dome använder sig av det senare. Appropå fjäder så har bladet försetts med ett halvvägsstopp vilket är tacknämligt ur säkerhetssynpunkt.

Annars är det mest måtten som gör kniven till en superlättviktare. Dome är 177 mm lång vilket förvisso inte är extremt litet och bladet är 76 mm långt eller 3" för den som vill mäta på det viset. Det är en drop point men det som gör det så bra är att det endast är 2,3 mm tjockt. Stålet som används är 14C28N och det kan tilläggas att fabrikseggen var riktigt vass. 

En elegant modern slip joint i lättviktsklassen från SRM

Handtagssidorna är gjorda av G10 som fått ett rätt avancerat utseende då det både försetts med ett mönster samt fått ett dubbelsidigt inlägg av tvåfärgad G10 för att matcha utseendet. Utöver det bjuder kniven på ett par små lyxdetaljer till som en guldfärgad krage runt pivotskruven samt en snyggt rundad bladrygg. Guldfärgen kommer för övrigt igen i det dolda fånglinefästet. Det är små detaljer men de höjer redan sobra övergripande linjer och gör Dome till en snygg kniv. 

Utöver det kan tilläggas att den kan öppnas både med två händer, en öppningmetod som underlättas genom en snyggt inkorporerad nagelskåra i bladet eller via dubbelsidiga tumknoppar. 

Paketet avslutas med ett enkelt stålclip som dock inte är SRMs vanliga "Ambi clip", handtaget är för tunt för det. 

Sammantaget är Dome en spännande liten kniv som förutom låg vikt och ett mycket effektivt blad kommer med ett elegant utseende och en prislapp som är human. Prissättning, effektivitet och detaljer som "walk and talk" ämnar jag addressera i kommande recension. 

SRM Knives 

/ J - under the Dome

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - CJRB Lyrid

Dagens nyhet kommer från CJRB och har döpts till Lyrid. Upphovsman är Christain Porterfield och enligt egen utsago är det här en förfinad version av en befintlig design som han hade liggande. 

Resultatet blev en liten, smidig och lätt kniv med Sheepsfoot-blad. Det sistnämnda gör den en smula mer personlig i en klass som annars börjar bli överbefolkad. Ni vet knivar med handtag i G10 och någon variantav Cross-bar lock. De har tillsammans med Button locks blivit riktigt trendiga och dominerar utbudet för tillfället. 

CJRB Lyrid

Just de egenskaperna har den här kniven förstås. Låset är för övrigt en utmärkt tolkning av tekniken. Något jag vet då jag haft möjlighet att testa CJRBs variant förut och de fungerar förträffligt. Vad gäller G10-handtaget finns det att få i tre olika färger. Grönt, svart eller blått. Handtaget har fått ett tämligen modest mönster som ändå ger ett dugligt fäste. Formen är rätt enkel men det första intrycket är att det känns bekvämt i hand. De kurvor som finns hittas på rätt ställe och i rätt format.  

Sidorna är skruvade utanpå en stålram som är öppen i ryggen. För att spara pengar har man valt att inte lätta ramen på något vis. Trots det väger Lyrid in på lätta 89 gram. 

Orsakerna till det är flera. För det första är kniven inte särskilt stor. I utfällt läge är den 188 mm lång och i fickan 108mm. Sedan bidrar även bladet till den ringa vikten. Dels är det helt flatslipat vilket minskar materialmängden men framförallt är det enbart 2,7 mm tjockt från början. Inte så mycket stål där med andra ord. Det borde även utgöra ett utmärkt fundament för en kniv som skär bra. Även det känns betryggande. 

Stålet som använts är Artisans eget och har betecknignen AR-RPM9. I det här utförandet är bladet stentumlat. Väljer du den svarta versionen av Lyrid är det täckt med en PVD-beläggning. 

I övrigt kan tilläggas att kniven känns välbyggd där exempelvis de väl rundade kanterna kan lyftas fram som ett plus.

Naturligtvis blir det en recension vid senare tillfälle!

CJRB Knives

/ J - goes lyrid

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lanceur de l'âme Tangetsu

Fransk mat är något jag ofta är i kontakt med eftersom jag arbetar som kock. Franska knivar likaså, mest för att jag är knivkastare och tämligen tidigt hittade ett märke eller snarare en man vid namn Pierre Cazoulat*. Därefter följde såväl Throwingzone och Zitoon Knives.

Därför är steget inte så långt till att testa några knivar från ytterligare ett litet franskt knivmärke. Jag får väl kalla dem alla "entusiastmärken" då de alla drivs av personer som faktiskt kastar kniv själva.

Lanceur de l'âme är namnet på det här märket och modellen är döpt till det japansk-klingande Tangetsu.

 Lanceur de l'âme Tangetsu

Enligt presentationstexten är den här kniven utvecklad inför ett franskt mästerskap i No Spin. Det kan jag tro då tjockleken på endast 4 mm ger en totalvikt kring 240 gram vilket är lämpligt. Däremot är kniven alltför lång för min smak. Tangetsu mäter hela 275 mm på längden vilket är mycket för en kniv inom den disciplinen. 

Däremot såg jag framför mig att den kan vara utmärkt som allround-kniv med blandat kastande i åtanke. Något som även det framhävs på hemisidan. Det jag brukar kalla "Supermix" då jag kastar med flera olika knivar från varierande avstånd och med ett flertal tekniker.

Nu ingår den hur som haver i arsenalen!

/ J - övar på sin franska

* Pierre Cazoulat Woodpecker var bland de första finare kastknivar jag kastade med.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS514

En kniv som syns! Det är väl det enklaste sättet att sammanfatta TS514 från Two Sun Knives. Det är som alla kan se en fällbar dolk och därtill en som har hela bladet dolt i handtaget i hopfällt läge vilket faktiskt gör att man kan göra den tveeggad om man nu känner för det. 

Two Sun TS514

I grundutförande är den dock enkelsidigt slipad. Fabrikseggen får för övrigt godkänt men bara precis. Den är inte helt jämn och motstående sida har en liten "kant" där ryggens kurvatur är inte helt symmetrisk och inte matchar eggen perfekt. Det antyder att det skulle vara en människa inbladad i slipningen av den här kniven. Stålet som använts är för övrigt Sandvik 14C28N. 

Längden på bladet är 90 mm även om informationen säger 85 mm och tjockleken 3,85 mm. Knivens totallängd är 21,5 cm och vikten 155 gram. 

Sedan har vi det som gör att kniven syns förutom den specifika formen. Det här är en kniv med inslag eller snarare intarsia av G10 med "Desert Warrior"-tema. För er som inte vet uppstod det som en slags humoristisk motrörelse till alla knivar som kom i diverse former av ökencamouflage eller "Dessert Warrior" för några år sedan. Alla knivanvändare skulle vara "operators"-någonting. Ett snille kom då på den smarta idén att göra ett kak- eller donuts-tema på en kniv och adderade det här namnet. 

Det här stycket av G10 i handtaget som för övrigt är gjort helt i TC4-titan har faktiskt en funktion också. Det agerar översträckningsskydd för låsarmen. Men färgen, tja den kan man tycka olika om. 

Överlag en välbyggd och lite rolig kniv i samlingen. Är den det mest praktiska som gjorts, näe men det visste jag redan. 

/ J -  säger "bättre en dolk på hyllan än en i ryggen"

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Zitoon The Pincher

Om de av mig senast presenterade knivarna från Zitoon Knives var eleganta trots sitt smått aggressiva utseende så är den här troligen familjens svarta får. Här har det draget gått från att diskret återfinnas i bakgrunden till att inte bara spela första violin utan att dirigera hela orkestern. The Pincher är därför allt annat än diskret kan konstateras. Den är visuellt brutal!

Zitoon Knives The Pincher

Det känns till en början som om  Pincher hamnar mitt emellan en  No Spin-kniv och en kniv avsedd för rotationskastning då längden endast uppgår till 26 cm. Till det kan en tjocklek på 6 mm adderas. Det som avviker är förstås höjden. Där ståtar The Pincher med hela 4,5 cm som mest över bladets tydliga knöl. Det är den i kombination med den speciella slipningen som ger den dess karaktär. 

Vikten uppgår till 320 gram och däri hittas också ledtråden till vilken typ av kastning kniven främst är tänkt för. Men det går utmärkt att kasta utan snurr också även om den då är i tyngsta laget, i alla fall för min smak. Men för den som ägnar sig åt No Spin med inspiration från R. Thorn går det troligen bra. 

Slipningen påminner förresten rätt mycket om en annan kniv i Zitoons modellprogram med det exotiska namnet Ra's al Ghul. Den är ännu mer extrem men även där hittas den nästan tantobetonade eggen och den rejäla falskeggen. 

Grunden är en slags Bowie med aningen förvridna proportioner och en tendens till sekundär tantospets i slipningen. 

Pincher är en lite kortare och mer kompakt kniv för rotationskastning

Den speciella slipningen och det svängda handtaget har faktiskt ett syfte och finns inte bara där för syns skull. Idén bakom modellen är just att åstadkomma en kniv specialiserad för "pinch-grip" och en variant på fattning är därför med eggen mot kastaren eller upp och ned om du så vill. 

Tanken är att den aggressiva spetsen skall hjälpa till att sätta kniven i tavlan även om kniven är något över- eller underroterad. Något som kan hjälpa till vid ett avgörande läge i en tävling till exempel. Det är stor skillnad mellan åtminstone några poäng eller en kniv på marken, inte minst känslomässigt. 

Nu återstår bara för mig att vänta på för knivkastning bättre väder så jag ta reda på om de teoretiska fördelarna gäller även i praktiken. Själv är jag mycket nyfiken och jag lovar att jag återkommer med en rapport i ärendet!

Zitoon

/ J - längtar efter (den riktiga) kastsäsongen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Turtle Punk

Dags för ytterligare en kniv från QSP signerad Keanu Alfaro. Fortsätter det så här kommer jag snart ha en samling med Alfaro-knivar. Först ut var Ripley Glyde Lock och nu är det dags för Turtle Punk. De båda knivarna delar typ av material och har även i övrigt vissa likheter. 

Dock kan konstateras att uttrycket är mycket olika mellan de två modellerna. 

QSP Turtle Punk

Vad de har gemensamt är att de ungefär lika stora. Särskilt tydligt blir det om storleken skrivs i de tummått de är designade i. Då mäter knivarna 8" utfällda, 4,5" i hopfällt läge och har blad som är 3,5" långa. Omskrivet till "riktiga" mått blir längden därmed 203 mm varav bladet mäter 88 mm och i det här fallet är det 3,5 mm tjockt. Vikten för Turtle Punk hamnar kring 126 g.

Fler likheter finns i materialväg då bladstålet är svenskt Sandvik 14C28N och handtagsmaterialet är G10 även i det här fallet. Båda knivarna har kullager i keramik samt delar clipdesign. För övrigt öppnas de båda företrädesvis med tumknoppar. 

Men där någonstans upphör likheterna. 

Turtle Punk med tantospets

Där Ripley har ett mycket strävt handtag fullt med greppfrämjande åtgärder är Turtle Punk slätare med en nästan polerad G10 som doch har ett topografiskt mönster som påminner om skalet på sitt namne, en sköldpadda. Något som för övrigt är bekvämt att hålla i kan slås fast redan inledningsvis. 

Vidare har Turle Punk en "liner lock" som står försäkerheten och så är bladet helt annorlunda format. Här har vi ett tantoblad med en förstärkt spets. Bladet är också smalare med en lätt krökt rygg vilket skänker kniven en nättare känsla. 

Sett till vissa yttre parametrar samt material är de här knivarna uppenbarligen syskon. Särskilt som det är samma man som står bakom dem. Men vad gäller personlighet är de inte alls lika. 

Det skall bli intressantatt utforska såväl skillnader som likheter. I båda fall kommer jag förstås återkomma med recensioner. 

QSP Knife

/ J - släktforskar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Ripley Glyde Lock

Så var det dags att presentera vad som för mig är årets första kniv från QSP. Jag skriver första då jag är helt säker på att det inte är en sista. Särskilt som jag faktiskt ämnar recensera en "kusin" till den här kniven inom en inte alltför avlägsen framtid.

De är släktingar på mer än ett vis. Förutom att komma från samma tillverkare så är det samma upphovsman bakom båda. Ett samarbete mellan QSP och en ung amerikansk kniv- och industridesigner vid namn Keanu Alfaro. 

Utöver det är de dessuom närmast indentiskt lika stora med en bladlängd på 88 mm och en totallängd som skrivs till 203 mm. Som ni märker är de designade utifrån tumstorlekar. Det blir renare mått om de skrivs som att totallängden är 8" och att de mäter 4,5" i hopfällt läge samt har 3,5" blad.

Den här modellen kallas Ripley Glyde Lock. Ett adekvat namn med det mönstret på handtaget kan tyckas.

QSP Ripley Glyde Lock

Likheterna mellan de två knivarna slutar dock inte vid det som räknats upp ovan. Materialen är desamma de också. Det innebär ett Sandvik 14C28N i bladet och handtagssidor av G10 samt keramik i kullagren. Även clipet är identiska förresten. 

Men det är inte så illa att det är samma kniv det handlar om. Namnet på den här ger en första vink om det. Där ingår nämligen "Glyde Lock" vilket är QSPs tolkning av ett cross bar-lås. Det innbär även att den här kniven är byggd med enbart partiell ram. Det ger en mycket lätt kniv. Ripley Glyde Lock väger endast 102 gram. Inte mycket med tanke på ett nästan nio centimeter långt och rätt brett knivblad. 

En stor och rejäl kniv som inte tynger ned fickan i onödan. Designad av Keanu Alfaro

Överlag för det tankarna till knivar i "Bug Out"-klassen med det undantaget att det här är en mycket större kniv där både blad och handtag inbjuder till mer substantiella utmaningar. 

Det skall bli intressant att få testa en kniv designad av Alfaro och en recension följer, var så säkra!

QSP Knife

/ J - tar sats inför fortsättningen av 2025

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Zitoon Le primitif no spin

Storebror är redan presenterad och när det gjordes avslöjades även att den här kniven, Zitoon Knives Le primitif no spin, var på ingående. 

För att vara tydlig är det här inte en krympt version av en existerande modell och det vete tusan om inte Olivier Feret designade den här först. Trots att de är snarlika till utseendet är det nämligen två helt olika knivar vad beträffar egenskaper. Den ena är en eminent kniv för rotationskastning och det här är en renodlad No Spin-kniv. 

Sedan kan man förstås alltid göra annat med den också. Men det är den tekniken den är framtagen för och det finns subtila detaljer som avslöjar det för ett tränat öga.  

Zitoon Knives Le primitif

Det är också skälet till det nättare formatet. Generellt är knivar för den här typen av tekniker mindre och lättare än sina mer klassiska släktingar. I faktiska mått betyder det att de ofta ligger kring 25 cm i längd. Kortare och de blir ostadigare i luften och mer svårkontrollerade särskilt på längre distanser. Längre och de är inte lika lätta att snärta iväg på rätt köl. Ibland kallas även "No Spin" för "Anti Spin" vilket är förklarande i det här fallet. Är kniven stor är det mer massa som skall hindras från att rotera helt enkelt 

Av det skälet är The Primitive som den heter på engelska exakt 25 cm lång. Det matchas av en tjocklek på 6 mm vilket ger en vikt av 220 g. No Spin-knivar kan förenklat delas in i en tyngre och en lättare kategori med en gräns kring 250 g. Då förstår ni att den här tillhör de något slankare. 

Finishen är en borstad stålfinish och stålet detsamma som hos storebror, Hardox 450. På handtaget hittas Zitoon-loggan på en sida. 

Sedan var det detaljerna som avslöjar den. Den mest uppenbara som dock enbart syns i vissa vinklar är att ovansidan och undersidan av handtaget inte har samma vinklar i relation till resten av kniven. Det gör att kastaren kan välja hur mycket "kick" vederbörande vill ha mot pekfingret i kaströrelsen. Det finns fler små finesser inbyggda i designen men de återkommer jag till i en kommande recension. 

Det som återstår och som de två modellerna delar är den oerhört effektiva spetsen och det brutaleleganta utseendet. 

Nu återstår bara att börja kasta!

Zitoon

/ J - goes primitive

#knivesandbikes #knivigtvarre