It has been and is a bit quiet here on the blog at the moment. It's not because I've lost interest in knives or anything, but quite the opposite. It's actually quite hectic on that front. Several new knives have arrived lately. Therefore, both news and knives that are new to me will be presented in the not-too-distant future. These are both brands I've presented before, but also a couple of completely new acquaintances here on the blog.
But what's been taking up a lot of time at the moment has been preparations. Preparations for the upcoming UKAT World Cup, which is taking place at the end of this week.
Soon it will be the World Cup in Carpi, Italy
This has meant that my time has been mostly spent on knife throwing and not much else. That's why part II of my last adventures at the Soulthrower Open in Arboga has actually been delayed a bit. But both it and reports from Carpi in Italy will, of course, come later. You can be sure of that.
Det har varit och är lite tyst här på bloggen för närvarande. Det är inte för att jag tappat intresset för knivar eller så utan snarare tvärtom. Det är faktiskt rätt hektiskt på den fronten. Ett flertal nya knivar har anlänt på sistone. Därför kommer både nyheter och för mig nya knivar att presenteras inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är både märken jag presenterat förut men även ett par helt nya bekantskaper här på bloggen.
Men det som för stunden tar mycket tid har varit förberedelser. Förberedelser inför stundande UKAT VM i knivkastning som äger rum i slutet av den här veckan.
Snart är det VM i italienska Carpi
Det har inneburit att min tid mest ägnats åt knivkastning och inte så mycket mer. Därför har faktiskt del II av mina sista äventyr på Soulhrower Open i Arboga fått dröja lite. Men både den och rapporter från Carpi i Italien kommer förstås senare. Det kan ni vara säkra på.
This is not only a summary of a month of knife throwing but also the first of the year. So far, neither I nor Växjö Sportkastning are so lucky that we can throw indoors. But I can reveal that we are working on that too. But that's getting ahead of the curve.
March was a bit special this year when it was first a harsh winter, even down here in the south, and then went straight into spring. It still looks a bit strange when we had a few weeks in a row with mostly sun but not a hint of green anywhere. Yes, then we also got some April weather a month in advance with some snowfall and a few rain showers mixed with the sunshine.
Although when I look back at the training diary, I see that the throwing actually didn't start until March, even last year, either. On the other hand, it was possible to throw well into December, which hasn't been possible this winter. That has led to being more rusty than usual.
Throwingzone Pathfinder, my first choice for No Spin
But the joy of throwing has definitely returned, even though I am currently having to take a break due to back pain. It may have something to do with the one and a half tons of targets I have loaded in and out of our small car. It is impossible to throw them into the car; you have to lean forward slightly and carefully put them down. It is probably not the most successful thing from an ergonomic point of view when you are holding a piece of wood weighing around 70-80 kg that is wet and without a handle.
In a way, it was worth it, as we finally have targets to throw at. Therefore, it won't be long before regular training starts.
Before the back problems, however, there was some throwing, more specifically:
20 training occasions
which gave a total of 63 hours
and approximately 28,600 throws
In other words, it was a real flying start to the throwing season for me. However, as I mentioned earlier, I have a lot to catch up on, as colleagues and competitors train both indoors and in climates that allow year-round throwing. On that point, I am in the clear.
Kast med mina "Nazgul", mina nio No Spin-knivar från Zitoon Knives
The knives that have been used the most are the ones that I also intend to compete with in the World Championships eventually. These are mainly Le primitif rotation and Pathfinder for rotational throwing, and No Spin, respectively. For long distance, I am leaning towards the Bullseye Blades Nobu so far.
Good hits from 7 m with Bullseye Blades Nobu
But of course I throw some with other knives too, especially when I throw "volume throwing" No Spin. The top list looks something like this so far:
Throwingzone Pathfinder: 5415
Zitoon Knives Le primitive rotation: 3960
Zitoon Knives Le Rafale: 3224
Zitoon Knives No Reload: 3224
Zitoon Knives Le primitive NS: 3194
Zitoon Knives Philippe: 2654
Bullseye Nobu: 2289
Acejet Excalibur: 1129
Lanceur de l'âme Tangetsu: 455
The reason three of the No Spin sets from Zitoon Knives have such similar numbers is that I usually throw them at the same time. I call them Nazguls, the nine!
As I mentioned, there will be no throwing today, so the month can be summarised as above. Hopefully my back and the weather will allow for some throwing tomorrow!
This will be a review that starts from a position I have already established. Which is that I really like these knives from Zitoon Knives! So much so that they became my new first choice for rotational throwing and thus the knives I have competed with for the last year. Of course, that says something about what I think about the general characteristics.
Zitoon Knives le primitif rotation
But I thought I would go into more depth about why I appreciate Le Primitif Rotation, as they are called and provide more specific details. In this way, I may be able to make it easier for those of you who are interested in buying a set.
Those of you who follow me either here on the blog or on Instagram have come across this brand before. Zitoon Knives is a small enthusiast brand from Normandy, France. Olivier Feret is found there, who both designs and manufactures these knives. In other words, we are talking about knives made in small series and largely by hand. I don't want to say that they are 100% handmade, because I want to leave that epithet to knives that are forged from scratch.
Appearance and Dimensions
For those of you who have seen my presentation of Le primitiv No Spin, you will recognise the look. This is exactly the same model, but on a larger scale. Regardless, it is a knife that exudes a certain rawness with simple but aggressive lines. According to Olivier, he was inspired by a computer game, "Hunt", when he created the model. And it was the design of the tip that he fell for. That is something I can understand, and as a bonus, it can be said that it is extremely effective. In a way, they are reminiscent of daggers in that respect, something I will return to. They do so especially because the long "false edge", even though throwing knives do not have any actual edges, makes the knife look and act as if it were double-edged.
What the knives look like after about 33,000 throws
The thickness is 6 mm, and the rear ends are rounded.
The tip is very effective
Le primitif belongs to the 13" category. That is, knives that are 330 mm long.* The width of the blade is at most 42 mm, and then narrows quite quickly, as you can see. The handle is 29.5 mm at its widest point, and the thickness of the knife is 6 mm. Like the length, it is a common measurement for throwing knives. It is thick enough to hold well and give the right weight while being thin enough to provide good flight and good penetration.
These measurements give a knife that weighs 410 g. That measurement also falls in the middle of the intended categories, as primitif is neither the lightest nor the heaviest knives for rotational throwing. I prefer knives around this weight. Knives that are too heavy can fall off the target if the hits are not perfect, and they have a tendency to hit like axes, which grinds down the targets faster. In addition, it is harder if you practice for a long time, I might add. Although the latter primarily applies to No Spin knives.
Material
The French know what they want, at least when it comes to the choice of knife steel. A large part of French knife manufacturing has always turned to Sweden to meet the need. This applies to the production of both classic folding knives and throwing knives. However, it is not the same steel we are talking about.
What Zitoon Knives and some other manufacturers use is a group of wear or high-strength steels from SSAB that go by the name Hardox. They have serial numbers such as 450 and 550, and here the former is relevant. It is generally an excellent material for the purpose. As I said, it is made for tough jobs as it is usually found in dump truck bodies, dozer blades and the like.
The French's favorite steel for throwing knives. I found this label on a tractor bed.
Concretely, this means that you have a steel that is extremely tough and therefore does not chip or crack. This is provided that the hardness is not too high, of course. Throwing knives are hardened like regular knives, but then they are heat-treated to get a significantly lower hardness. Where a folding knife often boasts steel with HRC around 60-62 and regular fixed blades often hold 58-59 HRC, throwing knives are found around fifty. Very soft in comparison.
The reason is simple: regular knives don't hold up to the stress that throwing knives are subjected to. One or two throws are fine, but not if you practice with them. We're talking about hundreds of throws per practice session. Even good hits cause strong vibrations, and then we haven't even talked about broadsides in the target or close contact with the ground and other things that count as pure abuse.
To Throw
Le primitif rotation, or The Primitive as it is called in English, is a model that is completely made for rotational throwing. As usual, you can, of course, throw both Military Half Spin and No Spin with these knives, but it is not very good for that. In my opinion, I should add.
Generally speaking, it can be said about this model that it deceives the eye. It is the slim lines and the elongated tip that do it. Le primitif feels heavier than you might be led to believe when you first see it. Especially when compared to knives that are thinner and longer.
This, together with the weight, makes the flight predictable. Something desirable in a good throwing knife. This is a result of the knife having a stable rotation and also of the fact that it splits the air well. The latter means that the knife does not want to twist or get caught by crosswinds very easily.
Le primitif/The Primitive is a very good model for precision throwing
Some of the properties come from the fact that the knife is neutrally balanced. Something that applies to the majority of knives for rotational use. The exception is some knives primarily adapted for very short distances, and displays** where slightly front-heavy knives are sometimes used.
Furthermore, it can be said about this model that it is a good precision instrument thanks to the properties mentioned above. Le primitif is a good knife for precision throwing from 3, 5 and 7 meters because of that.
Then something must be said about the tip. Mostly, it is devastating to everything it hits. That is, the penetration is very good. That is also an important feature when you really want a hit to stay in the target. "Stick", as it is called, is always important, but especially if you are competing. You do not want to miss points because a half-good hit falls off the target. It can be costly for the score.
However, thinner tips are both a curse and a blessing depending on what the knife is to be used for. As I said, it is excellent for keeping the knife in the target and for hitting smaller objects and not least for hitting, for example, playing cards. Succeeding with "centre cuts", i.e. hitting in the middle of a card without touching the edge, is much easier with a narrow tip. But wide tips have other advantages, such as covering larger parts of a target and thus increasing the chance of good scores.
- Rotational Throwing
First, it should be said that not all knives for spin throwing spin the same way. They all rotate about the same amount, that is, a turn of about three meters or just over. But, and it is a big but, how you get there is very different. Some knives give the feeling that they have to be "started", while others, like this one, spin more naturally. The thrower, therefore, does not need to add much speed himself. Then it varies how quickly or slowly a knife starts to rotate and how fast the turn itself is once the movement has been initiated. Generally speaking, a smaller knife rotates faster, but it also depends on how the handle is designed, etc. So far, I have left aside the thrower himself and his grip and technique, but that is another question.
Le primitif is very neutral on all these points. It starts to rotate relatively quickly but is not extreme in that direction thanks to neutral weight, medium length and medium weight. It also does not spin either late or extremely early. All in all, this makes this a very good model for precision throwing. This is especially evident from three meters, which is the closest distance in most competition systems.
My first impressions of Le primitif rotation from about a year ago
One of the things I like about this model is how the release feels. This is due to the design of the handle and the lack of handle sides. I also like the rounded back of the handle when it is held against the hand. The grip I have is a handshake grip with three fingers on the handle and the little finger slightly behind the handle itself.
But then we come to an area that is one of the main reasons why I chose this specific model to compete with. It is that the grip when you throw from the blade is relatively similar to that obtained when you throw from the handle. This is a big advantage when you engage in "Walk Back" and not just throw full rotations.
This becomes very clear when throwing from four meters. Here, however, the thrower must remember that the throw must strive towards the target, as I usually say. If not, the knife will overrotate, at least that applies to my technique. At both short distances, 3 and 4 m, the knife must be tilted quite a bit forward to avoid spinning too fast. This and the fact that the knife's flight is very straight mean that it is important to aim precisely at the target.
The grip from four meters is a firm four-finger grip with the little finger right where the top edge turns into a point. The angle of the wrist is completely straight. It is a good example of good design, by the way. The thrower does not need to adjust the grip because the designer has already done that.
About 33,000 throws later, this is still one of my favourite models for Walk Back
From five meters, the knife behaves somewhat the same, although the thrower has to adapt the technique slightly. I personally "pull" the throw when the handle is pointed towards the target in the middle of the movement. However, it should be done without force and fairly calmly. All knives have a natural speed, if I may say so. They can certainly be forced to rotate both slower and faster depending on the thrower's technique and strength. But if more force is added to the rotation than the knife's natural speed, you also have to recalculate the throwing trajectory and when the actual release should occur, as well as the angle of the knife in the hand to achieve the desired result. Many variables play into knifethrowing.
When it's time for six meters and grip on the blade again, I vary my feeling towards the same grip from four meters. Where I previously thought of aiming the handle at the target, I now get the feeling of starting the rotation earlier. If the knife is thrown forward from this distance, I can guarantee that it will not have time to rotate completely, and the miss is a fact. The grip is the same as at four meters without modification to my technique.
From seven meters, however, I change the grip slightly in relation to that from five meters. Now I only use two fingers to hold. The reason is simple: I actually want to be able to throw forward, unlike at shorter distances. In order for the knife to have time to rotate completely, the rotation needs to be accelerated a little with a "faster" grip. Otherwise, the rotation is "pulled" in the same way as at five meters. No strength is needed from seven meters either.
If you want to throw further, it can be noted that the knife is very easy to throw even from nine meters, as it feels fairly similar to throwing from seven meters. One danger is that you are led to believe that you have to use more strength and then over-rotate the knife. The only thing that is needed is that you change the throwing parabola slightly.
- Half Spin
The Le primitif is not one of my favourite knives for Half Spin techniques. That can be said right away. My favourite among larger knives for that purpose is another Zitoon model, namely the Spinning Dagger. This is especially true for underhand throws. Otherwise, I like even narrower daggers for the purpose.
The grip on the blade itself is quite good in this case, for that reason. As I said, the Le primitif is reminiscent of a dagger. So in that respect, it does not fail. But then there was the disadvantage that it is quite asymmetrical in its shape. The large "hump" on the blade always makes me feel like the knife wants to tip in both the hand and in the air.
Now it certainly does not do that to any great extent, but it feels that way. But if you measure, you can say that the balance point of the knife is not only found approximately in the middle but also along the intended centre line.
- No Spin
As a No Spin knife, it is both too big and heavy, as expected, while the shape of everything from the blade to the handle is excellent. The reason is simple: the knife, as mentioned earlier, comes in two sizes, one for No Spin and one for rotational techniques. Therefore, the properties of course follow, although it is not without problems to scale up the size. But in this case, Zitoon has succeeded well.
If you are going to throw mostly No Spin, you should choose the smaller model.
The reason is that the increased mass, almost double that of many No Spin knives, means that most techniques fall short. It is impossible to flick or to accelerate a knife this heavy in an effective way. What remains is to use techniques like those that Ralph Thorn once launched. Simply put, when you throw large knives without rotation, you "hurl" the knife more than a flicked throw.
If that is your preference, this is a really good knife!
Conclusion
A couple of questions often come up when I'm choosing a throwing knife. The biggest one is whether to go for a type inspired by a dagger or a Bowie knife. There is, of course, a third variant, and the Le primitif is an excellent example of that, a throwing knife that looks more like a, well, regular knife!
Another question in my case is whether to go for a knife with or without a handle. The advantage of this type of knife without handle sides is that the "release", the moment the knife leaves the hand, becomes very distinct. But it also depends on the weather. If your hands are dry, I prefer bare steel, but if it is extremely hot, for example, a good leather grip is nice. Then the thickness is, of course, affected by the sides. So the choice is not entirely given. Both variants have their pros and cons, and in the end, it is mostly about personal preference.
Another big advantage of not having a more advanced handle, well, besides the fact that it holds better, of course, is that the knife feels more similar to grip regardless of whether you throw from the blade or the handle. In this case, the feeling is as similar as it can be without the knife being a pronounced dagger. A type of knife that otherwise usually excels in the field.
Throwing with a good knife is definitely something that sharpens the mind
But the release is an area where one of Le primitif's great advantages is found. When that is combined with a relatively massive feel despite its slim exterior and a devastatingly competent tip, you get a precision tool. A knife that is good from three-meter distances, and this recurs in several competition disciplines. Not least applies to the moment like "Silhouette" where the target is made of planks. This knife does not fall off the target in the first place.
One of the knife's few weaknesses, or rather an area in which it is not as good, is long-distance throwing. At least I would like to have some small depression or similar in the handle or handle sides to get a better grip at distances from 11m and up. It is easier to get the power into the knife without increasing the rotation speed. Personally, I also prefer slightly longer knives for that purpose.
Crispy weather, crispy knives. Zitoon Knives has really succeeded with Le primitif rotation
With Le primitif rotation, Zitoon Knives has managed to create a shape that works for both rotational throwing and No Spin by changing the size. It is actually not as easy as it may seem. Most models cannot just be scaled up or down like that and still work.
However, this larger version is a very nice acquaintance. As usual, it was actually the appearance that I fell for first, I must admit. There is not much else to go on when you do not have the opportunity to test the models. I have not been able to find any previous reviews of this knife either. But once in hand, it corresponds to all expectations and then some. This means that, as it looks now, I will be using this for several disciplines in the upcoming UKAT World Championships in Italy later this year. Especially in Walk Back and Silhouette.
The reason is simple, this knife is very pleasant to throw, also from the blade, which makes it a perfect choice when you have to throw from many distances. At the same time, an easily controlled rotation and a superb tip make it a formidable tool for all short disciplines, especially those that include plank targets.
These characteristics also make the knife very suitable for beginners as well as professionals. All in all, it makes it clear that I can recommend this knife without a doubt.***
Point of Balance: Neutral, 17/16 cm from tip/back of handle
/ J - aiming for Italy with French Knives
* Knives intended for rotational throwing are usually around 30 cm (short), 33 cm (medium) or 35.5 cm (long). There are exceptions, of course, but most models are found in the three categories.
** For example, in Circus and Vaudeville, you would throw at or around a person. There, you almost always throw at the same, very short distance.
*** If you pass by the Växjö area and want to try this model or any other knife I have reviewed, please contact me and a demonstration and test can be arranged via Växjö Sportkastning.
Det här är inte bara summering av en månad med knivkastning utan tillika den första för året. Än så länge är vare sig jag eller Växjö Sportkastning så lyckligt lottade att vi kan kasta inomhus. Men det jobbas även på det kan jag avslöja. Det är emellertid att gå händelserna i förväg.
Mars blev lite speciellt i år då det först var vargavinter, även här nere i södern, för att sedan gå direkt på vår. Det ser fortfarande lite märkligt ut då vi haft några veckor i sträck med mestadels sol men inte en tillstymmelse till grönt någonstans. Ja, sedan fick vi även lite aprilväder en månad i förväg med något snöfall och lite regnskurar blandat med solskenet.
Fast när jag tittar tillbaka i träningsdagboken så ser jag att kastningen faktiskt inte började förrän i mars även föregående år. Å andra sidan kunde det då kastas långt in i december vilket inte varit möjligt den här vintern. Det har lett till mer ringrost än vanligt.
Throwingzone Pathfinder, mitt förstaval för No Spin
Men glädjen över att kasta har definitivt infunnit sig även om jag i skrivande stund är tvungen att pausa på grund av ryggsmärtor. Det kan ha något med det ett och ett halvt ton måltavlor jag lastat in och ut ur vår lilla bil. Det går liksom inte att vräka in dem i bilen utan man måste luta sig något framåt och försiktigt lägga ned dem. Det är väl inte det mest lyckade ur ergonomisk synvinkenl när man håller en träbit med en vikt kring 70-80 kg som är våt och utan handtag.
På något vis var det dock värt det då jag och vi äntligen har tavlor att kasta på. Därför kommer det inte att dröja länge innan reguljär träning skall startas.
Innan ryggproblemen blev det dock en del kastat, närmare bestämt:
20 pass
vilket totalt gav 63 timmar
och cirka 28 600 kast
Det blev med andra ord en rejäl rivstart på kastsäsongen för min del. Men som jag skrivit tidigare, jag har en del att hämta igen då kollegor och konkurrenter tränar både inomhus och i klimat som tillåter kastning året om. På den punkten ligger jag i lä.
Kast med mina "Nazgul", mina nio No Spin-knivar från Zitoon Knives
De knivar som nyttjats mest är de som jag också ämnar tävla med i VM så småningom. Det är främst Le primitif rotation och Pathfinder för rotationskastning respektive No Spin. För långdistans lutar det än så länge åt Bullseye Blades Nobu.
Bra träffar från 7 m med Bullseye Blades Nobu
Men jag kastar förstås en del med andra knivar också särskilt när jag kastar "volymkastning" No Spin. Topplistan ser ut ungefär som följer så här långt:
Throwingzone Pathfinder: 5415
Zitoon Knives Le primitive rotation: 3960
Zitoon Knives Le Rafale: 3224
Zitoon Knives No Reload: 3224
Zitoon Knives Le primitive NS: 3194
Zitoon Knives Philippe: 2654
Bullseye Nobu: 2289
Acejet Excalibur: 1129
Lanceur de l'âme Tangetsu: 455
Anledningen att tre av No Spin-seten från Zitoon Knives har så lika siffror är för att jag oftast kastar dem samtidigt. Jag kallar dem för Nazguls, de nio!
Idag blir det som sagt inget kastat så månaden kan som sagt summeras enligt ovan. Hoppas att ryggen och vädret tillåter lite kastning redan imorgon!
Det här blir en recension som utgår från en ståndpunkt jag redan slagit fast. Den är att jag verkligen gillar de här knivarna från Zitoon Knives! Såpass mycket att de blev mitt nya förstahandsval för rotationskastning och därmed de knivar jag tävlat med det sista året. Det säger förstås något om vad jag anser om de generella egenskaperna.
Zitoon Knives le primitif rotation
Men jag tänkte gå in mer på djupet varför jag uppskattar Le Primitif Rotation som de heter och mer specifika detaljer. Därmed kanske jag kan underlätta för dig som är intresserad av att köpa ett set.
Ni som följer mig antingen här på bloggen eller på instagram har stött på det här märket förut. Zitoon Knives är ett litet entusiastmärke från Normandiet, Frankrike. Där hittas Olivier Feret som både designar och tillverkar de här knivarna. Det är med andra ord knivar gjorda i små serier och till stor del förhand vi talar om. Jag vill inte säga att de är 100% handgjorda för det epitetet vill jag lämna till knivar som är smidda från grunden.
Utseende och mått
För er som sett min presentation av Le primitiv No Spin känner igen utseendet. Det här är exakt samma modell fast i större skala. Oavsett vilket är det en kniv som utstrålar en viss råhet med enkla men aggressiva linjer. Enligt egen utsago blev Olivier inspirerad av en ett datorspel, "Hunt", när han skapade modellen. Och det var spetsens utformning han föll för. Det är något jag kan förstå och som en bonus kan sägas att den är oerhört effektiv. På sätt och vis påminner de om dolkar i det avseendet, något jag återkommer till. Särskilt gör de det eftersom den långa "falskeggen" även om kastknivar inte har några egentliga eggar, gör att att kniven ser ut som och uppträder som den vore dubbeleggad.
Hur knivarna ser ut efter ca 33 000 kast
Tjockleken är 6 mm och bakändarna är rundade
Spetsen är mycket effektiv
Le primitif till hör 13"-kategorin. Det vill säga knivar som är 330 mm långa.* Bredden på bladet är som mest 42 mm och smalnar därefter av rätt kvickt som synes. Handtaget är 29,5 mm på bredaste stället och tjockleken på kniven är 6 mm. Liksom längden är det ett vanligt mått för kastknivar. Det är tjockt nog för att hålla väl samt ge rätt vikt samtidigt som det är tunt nog för att ge god flykt och bra penetration.
De måtten ger en kniv som väger 410 g. Även det måttet hamnar i mitten av tänkta kategorier då primitif inte tillhör vare sig de lättaste eller tyngsta knivarna för rotationskastning. Jag föredrar knivar kring den här vikten. För tunga knivar kan falla ur tavlan om de inte är perfekta och de har en tendens att träffa som yxor vilket maler ned tavlorna kvickare. Dessutom är det jobbigare om man tränar länge kan väl tilläggas. Även om det sistnämnda i första hand gäller No Spin-knivar.
Material
Fransmännen vet vad de vill, åtminstone vad det gäller val av knivstål kan konstateras. En stor del av fransk knivtillverkning har alltid vänt sig till Sverige för att tillgodose behovet. Det gäller såväl produktion av klassiska fällknivar som kastknivar. Emellertid är det inte samma stål vi talar om.
Det Zitoon Knives och några andra tillverkare nyttjar är en grupp slit- eller höghållfasthetsstål från SSAB som går under namnet Hardox. De har ordningsnummer som 450 och 550 och här är det förstnämnda aktuellt. Det är överlag ett utmärkt material för ändamålet. Det är som sagt gjort för hårda tag då det vanligen hittas i dumperflak, schaktmaskinsblad och liknande.
Fransmännens favoritstål för kastknivar. Den här etiketten hittade jag på ett flak
Konkret betydet det att du har ett stål som är extremt segt och därmed inte chippar eller spricker. Det givet att hårdheten inte är för hög förstås. Kastknivar härdas som vanliga knivar men sedan värmebehandlas de för att få en väsentligt mycket lägre hårdhetsgrad. Där en fällkniv ofta skryter med stål med HRC kring 60-62 och vanliga fastbladare ofta håller 58-59 HRC så hittas kastknivar kring de femtio. Mycket mjukt med andra ord.
Orsaken är enkel, vanliga knivar håller inte för de påfrestningar kastknivar utsätts för. Ett kast eller två går bra men inte om du tränar med dem. Vi talar om hundratals kast per träningstillfälle. Även bra träffar ger kraftiga vibrationer och då har vi inte talat om bredsidor i tavlan eller närkontakt med marken och annat som är att räkna som ren misshandel.
Att kasta
Le primitif rotation eller The Primitive som den kallas på engelska är en modell som är helt gjord för rotationskastning. Som vanligt går det förstås att kasta såväl Military Half Spin som No Spin med de här knivarna men den är inte särskilt bra till just det. I mitt tycke skall väl tilläggas.
Generellt kan sägas om den här modellen att den lurar ögat. Det är de slanka linjerna och den utdragna spetsen som gör det. Le primitif känns nämligen tyngre än man kan förledas att tro när man först ser dem på bild. Särskilt om de jämförs med knivar som är tunnare och längre.
Det tillsammans med vikten gör att flykten blir förutsägbar. Något som är eftersträvansvärt i en god kastkniv. Det är en följd dels av att kniven har en stabil rotation och dels att den klyver luften väl. Det sistnämnda gör att kniven inte vill vrida sig eller fångas av sidvindar särskilt lätt.
Le primitif/The Primitive är en mycket bra modell för precisionskastning
En del av egenskaperna kommer sig av att kniven är neutralt balancerad. Något som gäller en majoritet av knivar för rotationsbruk. Undantaget är en del knivar främst anpassade för mycket korta avstånd och uppvisningar** där lätt framtunga knivar ibland nyttjas.
Vidare kan sägas om den här modellen att den är ett bra precisionsinstrument tack vare de egenskaper som nämndes ovan. Le primitif är en bra kniv för precisionskastning från 3, 5 och 7 meter tack vare det.
Sedan måste något sägas om spetsen. Mest att den är förödande för allt den träffar. Det vill säga penetrationen är mycket god. Även det är en viktig egenskap då du verkligen vill att en träff skall sitta kvar i tavlan. "Stick" som det kallas på engelska är alltid viktigt men extra mycket om du tävlar. Du vill inte missa poäng för att en halvbra träff ramlar ur tavlan. Det kan bli dyrbart.
Dock är tunnare spetsar både en förbannelse och en välsignelse beroende på vad kniven skall användas till. Det är som sagt utmärkt för att behålla kniven i tavlan samt att träffa mindre ting och inte minst att träffa exempelvis spelkort. Att lyckas med "center cuts", dvs att träffa mitt i ett kort utan att nudda kanten är väsenligt mycket enklare med en smal spets. Men breda spetsar har andra fördelar som att de täcker större delar av en måltavla och därmed ökar chansen till goda poäng.
- Rotationskast
Först skall sägas att alla knivar för rotationskastning inte snurrar på samma vis. Alla roterar ungefär lika mycket, det vill säga ett varv på cirka tre meter eller strax däröver. Men och det är ett stort men hur man kommer dit är mycket olika. En del knivar ger en känsla av att de måste "sättas igång" medan andra som den här snurrar mer naturligt. Kastaren behöver således inte tillföra särskilt mycket fart själv. Sedan varierar hur snabbt eller sent en kniv börjar rotera samt hur kvickt själva varvet blir när rörelen väl initierats. Generellt gäller att en mindre kniv roterar snabbare men det beror även på hur handtaget är utformat etc. Då har jag så långt bortsett från kastaren själv och dennes grepp och teknik men det är en annan fråga.
Le primitif är mycket neutral på alla de här punkterna. Den börjar rotera relativt kvickt men är inte extrem åt det hållet tack vare neutral vikt, mediumlängd och mediumvikt. Den snurrar heller inte vare sig sent eller extremt tidigt. Allt sammantaget gör det här till en mycket god modell för precisionskastning. Särskilt tydligt blir det från tre meter som ju är det närmaste avståndet i de flesta tävlingssystem.
Mina första intryck av Le primitif rotation från ca ett år sedan
En av de saker jag uppskattar med den här modellen är hur den känns att släppa. Det tack vare utformningen på handtaget samt avsaknaden av handtagssidor. Jag gillar även den rundade bakänden av handtaget i de fall den hålls mot handen. Greppet jag har är ett handskaksgrepp med tre fingrar på handtaget och lillfingret en smula bakom själva handtaget.
Men sedan kommer vi till ett område som är ett av de främsta anledningarna till att jag valt den här specifika modellen att tävla med. Det är att greppet när du kastar från bladet är relativt likt det om erhålls när du kastar från handtaget. Det är en stor fördel när du ägnar dig åt "Walk Back" och inte bara kastar jämna rotationer.
Det blir mycket tydligt vid kast från fyra meter. Här måste kastaren dock tänka på att kastet måste sträva mot tavlan som jag brukar uttrycka det. Om inte så hinner kniven överrotera, åtminstone gäller det min teknik. På båda de korta distanserna, 3 och 4 m så gäller att kniven måste lutas rätt mycket framåt för att inte snurra för fort. Det och att knivens flykt är mycket rak gör att det gäller att sikta exakt mot målet.
Greppet från fyra meter är ett stadigt fyrfingergrepp med lillfingret precis där toppeggen övergår i spets. Vinkeln på handleden är helt rak. Det är ett gott exempel på god design för övrigt. Kastaren behöver inte justera greppet för det har designern redan gjort.
Cirka 33 000 kast senare är det här fortfarande en av mina favoritmodeller för Walk Back
Från fem meter uppträder kniven aningen lika även om kastaren får anpassa tekniken något. Själv "drar" jag igång kastet när handtaget befinner sig riktat mot tavlan mitt i rörelsen. Det skall dock göras utan styrka och tämligen stillsamt. Alla knivar har en naturlig hastighet om det kan uttryckas så. De kan förvisso tvingas att rotera både långsammare och snabbare beroende på kastarens teknik och styrka. Men tillförs mer kraft till rotationen än vad som är knivens naturliga hastighet så måste du även räkna om kastbana samt när själva släppet skall ske samt vinkeln på kniven i handen för att uppnå önskat resultat. Det är många variabler som spelar in i kastning.
När det är dags för sex meter och grepp i bladet igen varierar jag min känsla gentemot samma fattning från fyra meter. Där jag tidigare tänkte mig att sikta med handtaget mot målet får jag nu en känsla av att påbörja rotationen tidigare. Om kniven kastas framåt från den här distansen så kan jag garantera att den inte hinner rotera klart och missen är ett faktum. Greppet är detsamma som på fyra meter utan modifikation med min teknik.
Från sju meter ändrar jag dock fattningen något i relation till det från fem meter. Nu använder jag bara två fingrar att hålla med. Anledningen är enkel, jag vill faktiskt kunna kasta något framåt till skillnad från kortare distanser. För att kniven då skall hinna rotera klart behövs rotationen snabbas på lite med ett "snabbare" grepp. I övrigt "dras" rotationen igång på samma vis som på fem meter. Inte heller från sju meter behöver någon styrka nyttjas.
Vill man kasta längre kan konstateras att kniven är mycket lätt att kasta även från nio meter då det känns tämligen lika med att kasta från sju meter. En fara är att man förleds att tro att man måste ta i mycket mer och då överroterar kniven. Det enda som behövs är att man ändrar kastparabeln något.
- Half Spin
Le primitif är inte en av mina favoritknivar för Half Spin-tekniker. Det kan sägas direkt. Min favorit bland större knivar för det ändamålet är en annan Zitoon-modell, nämligen Spinning Dagger. Särskilt gäller det underhandskast. Annars gillar jag ännu smalare dolkar för ändamålet.
Själva greppet i bladet är av den anledningen rätt bra i det här fallet. Le primitif påminner ju som sagt om en dolk. Så på den punkten fallerar den inte. Men sedan var det nackdelen med att den är tämligen assymetrisk i sin form. Den stora "puckeln" på bladet gör att jag alltid får en känsla av att kniven vill tippa i både handen och i luften.
Nu gör den för all del inte det i någon större utsträckning men det känns så. Men om man mäter så kan sägas att balanspunkten för kniven inte bara hittas ungefär mitt på utan även längs den tänkta centrumlinjen.
- No Spin
Som No Spin-kniv är den som väntat både för stor och tung samtidigt som själva formen på allt från bladet till handtaget är utmärkta. Anledningen är den enkla att kniven som nämnts tidigare finns i två storlekar, en för No Spin och en för rotationstekniker. Därför följer förstås egenskaperna med även om det inte är oproblematiskt att skala upp storleken. Men i det här fallet har Zitoon lyckats väl.
Skall det kastas företrädesvis No Spin skall du välja den mindre modellen
Anledningen är att den ökade massan, närmare den dubbla jämfört med många No Spin-knivar, medför att de flesta tekniker faller till föga. Det går inte att snärta, eller att accelerera en så här tung kniv med ett effektivt sätt. Det som återstår är att nytttja tekniker likt de som Ralph Thorn lanserade en gång i tiden. Enkelt uttryckt kan det sägas att när man kastar stora knivar utan rotation så "slungar" man iväg kniven mer än ett snärtigt kast.
Om det är din preferens så är det här en riktigt bra kniv!
Sammanfattning
Ett par frågor återkommer ofta när jag skall välja kastkniv. Den största är om det skall satsas på en typ med inspiration från en dolk eller en Bowie-kniv? Det finns förstås en tredje variant och den är Le primitif ett utmärkt exempel på, en kastkniv som ser ut mer som en, tja, vanlig kniv!
En annan frågeställning i mitt fall är huruvida det skall satsas på en kniv med eller utan handtag. Fördelen med den här typen av knivar utan handtagssidor är att "release", det ögonblicket kniven lämnar handen blir väldigt distinkt. Men det är också väderberoende, är du torr om händerna föredrar jag naket stål men är det extremt varmt till exempelvis är ett bra lädergrepp sympatiskt. Sedan påverkas tjockleken förstås. Så valet är inte helt givet. Båda varianterna har sina för- och nackdelar och till sist handlar det mest om personliga preferenser.
En annan stor fördel med att inte ha ett mer avancerat handtag, ja förutom att det håller bättre förstås, är att kniven känns mer lik att greppa oavsett om du kastar från bladet eller handtaget. I det här fallet är känslan så lik den kan bli utan att kniven är en uttalad dolk. En typ av knivar som annars brukar briljera inom området.
Kastning med en bra kniv är definitivt något som skärper sinnet
Men släppet är ett område där en av Le primitifs stora fördelar hittas. När det sedan kombineras med en relativt massiv känslatrots dess slanka yttre och en förödande kompetent spets så får du en precisionsverktyg. En kniv som är bra från tremetersdistanser och det återkommer i flera grenar som det tävlas i. Inte minst gäller det moment som "Siluett" där målet är gjort av plank. Den här kniven ramlar inte ur tavlan i första taget.
En av knivens få svagheter eller snarare ett område inom vilken den inte är lika bra är långdistanskastning. Åtminstone jag vill gärna ha någon liten fördjupning eller liknande i handtaget alternativt handtagssidor för att få ett bättre grepp på avstånd från 11m och uppåt. Det är enklare att få in kraften i kniven utan att öka rotationshastigheten då. Personligen föredrar jag även något längre knivar för just det ändamålet.
Krispigt väder, krispiga knivar. Zitoon Knives har verkligen lyckats väl med Le primitif rotation
Zitoon Kniveshar med Le primitif rotation lyckats få till en form som fungerar såväl till rotationskastning som till No Spin genom att ändra storleken. Det är faktiskt inte så enkelt som det kan verka. De flesta modeller kan inte bara skalas upp eller ned på det viset och fortfarande fungera.
Den här större versionen är dock en mycket sympatisk bekantskap. Som vanligt var det faktiskt utseendet jag föll för först, det måste medges. Mycket annat har man inte att gå på när man inte har möjlighet att känna på modellerna. Några tidigare recensioner har jag heller inte kunnat hitta av den här kniven. Men väl i hand motsvarande den alla förväntningar och lite till. Det gör att jag som det ser ut nu kommer att använda den här för flera grenar i kommande UKAT VM i Italien senare i år. Framförallt i Walk Back och Siluett-kastning.
Orsaken är enkel, den här kniven är väldigt sympatisk även att kasta från bladet vilket gör den till ett perfekt val när man måste kasta från många distanser. Samtidigt som en lättkontrollerad rotation och en suvären spets gör den till ett formidabelt redskap för alla korta discipliner, särskilt de som inkluderar plankmål.
De egenskaperna gör för övrigt även kniven mycket lämplig för nybörjare så väl som proffs. Sammantaget gör det förstås att jag utan tvekan kan rekommendera den här knvien.***
* Knivar avsedda för rotationskastning brukar vanligen vara kring 30 cm (korta), 33 cm (medium) eller 35,5 cm (långa). Undantag finns förstås men i de tre kategorierna hittas de flesta modeller.
** Exempelvis Cirkus och Vaudeville där man kastar mot eller snarere runt en människa. Där kastar man nästan alltid på samma, mycket korta, avstånd.
*** Passerar man Växjötrakten och vill prova den här modellen eller någon annan kniv jag recenserat så kontaktar man mig så kan en demonstration och test ordnas via Växjö Sportkastning.
What I have on my person may differ a little from most people's "EDC". This is, among other things, what I will be carrying today. The fact is that these are, without a doubt, the knives that are used the most in terms of hours. Or is there anyone who beats the sixty hours I used my throwing knives last month?
I have decided to spend the afternoon throwing knives. The weather is the deciding factor at the moment. It's important to get out while you can, as all adults told you when you were little. Back then, I thought they were stupid. Now I know better. After the sun comes rain. At least if you live in the area of Växjö like me. One of Sweden's rainiest cities in fierce competition with Borås. People from southern Europe and California won't understand what I'm talking about.
But Tuesday has come in all it's supergray november splendor, and I have half the day off. So I will soon be headed to the VAIS cottage in Fylleryds-forest, where Växjö Sportkastning (Växjö Sports Throwing) and I are now based.
"Also an EDC"
In the picture you see, in addition to a folding knife from Civivi, a throwing knife from Zitoon Knives. The pocket knife is called Clingman and is a small thing that can possibly be sorted into the "modern traditionals" category, even though it is more modern than traditional in my opinion. Micarta handle, a recurve clip point blade in Nitro-V, a liner lock and then the package is rounded off with a milled titanium clip. Not bad for a fairly cheap knife.
The other knife has got new "clothes" in the form of my latest leather sheath. It is made to be carried mostly for cross-draws with the right hand, but can also be carried as a "scout carry" at the lower back. I also put simple leather pads on the handle to improve the grip when it is to be drawn quickly. Throwing knives should never have any more advanced material in the handle; it can be added. They simply break.
The model is made with the same silhouette as a Fairbairn Sykes commando dagger and is a tribute to those who fell on D-Day. The name is therefore Dague commémorative. A knife that is excellent for half-spin techniques in particular, but also works excellently for rotational throwing.
Vad jag har på min person skiljer sig ofta från de flestas "EDC". Det här är bland annat vad jag kommer att bära med mig idag. Faktum är att den här typen utan tvekan är de knivar som används mest sett till timmar. Eller finns det någon som slår de sextio timmar jag använde mina kastknivar förra månaden?
Jag har bestämt mig för att spendera eftermiddagen med kastträning. Vädret är den avgörande faktorn i det fallet. Det gäller att ta vara på ögonblicket som alla vuxna sa när man var liten. Då trodde man att de var dumma i huvudet. Nu vet man bättre. Efter sol kommer regn. Åtminstone om man bor i Växjö-trakten som jag. En av Sveriges regnigaste städer i hård konkurrens med Borås.
Men tisdagen har anlänt i sin fulla grå novemberprakt och jag har halva dagen ledig. Så jag ska snart till VAIS-stugan i Fyllerydsskogen, där Växjö Sportkastnin håller till.
"Also an EDC"
På bilden ser ni, förutom en fällkniv från Civivi, en kastkniv från Zitoon Knives. Fickkniven heter Clingman och är en liten sak som eventuellt kan sorteras in i kategorin "modern traditionals" även om den är mer modern än traditionell enligt mig. Micarta-handtag, ett recurve clip point-blad i Nitro-V, en linerlock och sedan avrundas paketet med ett fräst titanclips. Inte illa för en ganska billig kniv.
Den andra kniven har fått nya "kläder" i form av min senaste läderslida. Den är gjord för att bäras mest för korsdrag med höger hand, men kan även bäras som en "scout carry" i korsryggen. Jag har också försett handtaget med enkla läderskollor för att förbättra greppet när det skall dras snabbt. Kastknivar bör inte ha något mer avancerat material i handtaget skall tilläggas. De går helt enkelt sönder.
Modellen är tillverkad med samma silhuett som en Fairbairn Sykes kommandodolk och är en hyllning till de som stupade på D-dagen. Namnet är därför Dague commémorative. En kniv som är utmärkt för framför allt halvrotationstekniker som military half-spin, men fungerar också utmärkt för rotationskast.
