New Knife - Karesuandokniven Tundran

It may not be a secret that I appreciate the Swedish brand  Karesuandokniven. I bought my first knife from them in the early nineties, and the model was Järven. A knife that is still in the range, thirty-five years later. Then I received an Uraka as a gift from my mother a few years later, a knife that is, for that reason, one of my most appreciated.

A couple of them have also been reviewed here on the blog, such as Galten, Pältsa, and most recently Bäver 10. It was a whole six years since I wrote something about the first one. Time flies as usual. Now, however, it is time for news, not just for me but for everyone, as this is a new knife from the world's northernmost knife manufacturer in Karesuando!

Welcome to the model called Tundran.

A box that makes me long for the mountains, you know what it contains

On their website, Karesuandokniven calls the Tundran an all-around knife. This is not misleading in any way, but at the same time, it should be added that this applies to most of their products. The difference between the blades on the different models is not very big from a broader perspective, and the handle is certainly different, but the difference is sometimes subtle.

Karesuandokniven Tundran

In this case, it specifically means a knife with a blade that is 100 mm long, with a height of 21 mm. Proportions that are quite common for this type of knife. The thickness is 3.2 mm.

The steel used is the classic Sandvik 12C27.* A steel that is perhaps somewhat simple but well proven. The hardness is stated at 58 HRC, which is quite soft. It will be interesting to see how it behaves during use. The grind is a classic "Scandi grind" as it is often called these days. It can also be said to be a low sabre grind with just an edge or a zero grind. As you know, it gives a specific set of properties that I intend to discuss more in a future review.

Tundran, a beautiful knife that hopefully performs as well as it feels good in the hand!

The handle is made of dark-stained masur birch with a brass front edge. What distinguishes the handle is that it is relatively narrow and slightly longer than usual, as well as strongly shaped. It is simply curved, with the noticeable stern being particularly noticeable. Even when you hold it for the first time, you can see that it fits very well in your hand.

Other impressions are that the knife is both light and well-balanced. The weight without the sheath is 95 grams, and the entire package, including the sheath, is 150 grams.

The sheath is made of cowhide and is of classic Scandinavian cut. It includes a pendant made of a leather cord, and it ends with a leather nib. The latter fulfils a function, but I will come back to that.

First impressions are that this is an equally beautiful knife in reality as in the picture. A classic Scandinavian knife with roots deeply rooted in the barren tundra or perhaps the lean Norrland soil. The materials are recognisable with wood, leather and Swedish steel.

Good choices that match both the appearance and hopefully the properties of the knife. I have some hopes for the latter, given my previous experiences with products from Karesuandokniven. Stay tuned for a future review of this knife! It just needs to be used first.

Karesundokniven

/ J - looking for his Norrland roots

#knivesandbikes #knivigtvarre

* For example, these dimensions happen to be exactly the same as those found on the blade belonging to Bäver 10, as an example.

Review Karesuandokniven Bäver 10

  

- the companion

This is the larger of two rodents found in the Swedish Karesuandoknivens catalogue, and the model is called, as the title suggests, Bäver/Beaver 10. If you want an even more agile and, above all, smaller knife, there is also a Bäver 8. The numbers have a certain bearing, I can reveal. However, regardless of which knife you choose, you will receive a high-quality product made in Sweden.

Karesuandokniven Bäver 10

Karesuando knives marketed themselves for a while as being the world's northernmost knife manufacturer. Unfortunately, I had to shatter that illusion at one point, when I discovered another one located thirty miles due north. But Karesuando is still damn far north in the world for most people, and now they have reclaimed the throne as the manufacturer I had in mind has now moved production to more southern regions.

The reason I mention geography is that it permeates the entire manufacturing and the company.

Knives, axes and other products from Karesuandokniven stand with at least one foot firmly placed in the traditional, but the other hovers a little above the modern without being trampled down yet. Most materials are sourced from the local area, with birch, reindeer antler, leather and Swedish-made steel. But modern elements have also crept in, such as stainless steel axes and folding knives with carbon fibre frames.

Today's review item, however, does not contain any particular surprises in terms of materials. The question is rather how well they have been used.

Bäver is a traditional hunting and outdoor knife with that little something extra.

Short version: Karesuandokniven Bäver 10, a rodent with a superb bite, nice fur and which is pleasant to hold. A pet for life

Blade

The addition to the name Bäver reveals one thing about this knife, namely the length of the blade. Accordingly, it measures 100 mm. Of that, the edge extends over 95 mm. That is, as with most Scandinavian knives, you can cut close to the handle, which is a feature I appreciate, as that is where you have the most power and control. I am not a fan of the American invention of providing knife blades with "forward choils" as they are mostly in the way when not in use.

The blade is a very slight drop-point bordering on a straight blade. The grind is not unsurprisingly a "Scandi grind"

The steel used in this specific edition is the highly regarded 12C27. If a more exclusive steel is desired, the knife is also available in Damasteel's "Dense Twist" pattern.

There is quite a lot to say about 12C27. Among other things, it is perhaps a bit too simple to find on a knife in this price range, and it is somewhat dated at this point. After all, it is a steel that has been used by Morakniv for many years. But it is also extremely tried and tested, which means that the knowledge of how to harden, heat treat, and best sharpen the steel is also well established. In this way, it is easy to get the most out of the material.

This is noticeable in this case as the blade has held its sharpness very well. During the year I have used the knife, I have not had to resharpen it, but have maintained it with a strop and sharpening rod as I usually do, and it has worked well. It should be added that I have not cut too heavily or roughly with the knife. In plain language, this means no dirty anchor ropes with sand in them or rubber tyres or the like. For those types of tasks, I use other knives. Read "that I care less about".

Then both the material and the finish help to keep corrosion at bay. 12C27 is a stainless steel, and the surface has been given a mirror polish. This means that rust does not take hold even in very humid weather.

The steel is a polished 12C27

The Bävern 10 is a distinct hunting and outdoor knife, and as such it is mainly natural materials with some elements of, for example, nylon rope, tape, thinner plastic and cardboard that are cut. At least that applies to me.

But as I said, wood, both fresh and dry, and meat are what are most relevant given the knife's design. Now I am not a hunter, so no deer have been skinned, and not even a small pike has been filleted, as I am hardly a frequent fisherman either. I take care of the practical parts related to meat handling in the kitchen as I am interested in cooking and also work as a chef. So I have handled fish and also poultry, pork and beef. The knife has also been taken to work so that I would have more user time as background for the review. 

The knife cuts food well as long as you don't get the idea of ​​chopping too many carrots and the like, of course. This type of grind is not particularly good for this. That's just the nature of things. The beaver has a typical "Scandi grind" as it is called nowadays, even though this one has a small micro-edge. The factory edge was otherwise very good - sharp, even and symmetrical.

What happens in this type of material, for example, root vegetables, is that the blade tends to act as a wedge and wants to crack what is being cut. Compared to a kitchen knife, blades made for hunting and especially outdoor activities are thicker to withstand more abuse. In this case, 3.2 mm, which is also well chosen for the purpose.

By that I mean that it is thin enough to cut well in different types of meat and durable enough to handle other things that are relevant, such as mainly wood in different shapes. In that area, this knife excels. The comfortable handle paired with a blade with a good bite gives you pleasure at work. This is a knife you can work with for a long time. The ergonomics are very good.

Then this edge angle bites excellently into wood, so everything from cutting sticks to lighting fires to carving goes well with the Bäver 10. Everything else, on the other hand, had disappointed me.

Handle

Given that the Bävern 10 is actually a slightly larger knife than one might be led to believe from the pictures, the handle is quite spacious. The total length is 11 cm, and of that, 10 cm is available for the fingers. This means that most hands can fit regardless of size. The same applies if you are wearing a thinner glove. The handle is full without being excessively thick. It measures between 25 mm at its widest at the back to 19 mm at its narrowest. It also has a bulge in the middle, although it only measures a few millimetres, so that detail is more of a cosmetic nature than practical. The height varies between 25 and 30 mm.

The materials used are traditional, with a brass finger guard followed by a reindeer antler insert as decoration, and then most of the handle is made of dark-stained birch. The finish is excellent with fine transitions between the materials and a polished surface. 

The handle is mainly made of birch with elements of reindeer antler and a brass finger guard.

It is noticeable that these are proven shapes as the handle literally melts into the hand. At least that is the case for me. This applies regardless of how the knife is gripped. All the most common ways of holding a knife work. Both the hammer grip and sabre grip with a thumb on the handle back/blade base feel comfortable. The same applies if an index finger is placed on the blade's back for precision cuts. Turning the knife to carve towards you feels just as smooth. Much thanks to the fact that the handle is certainly shaped but still in a fairly modest way. 

The handle is slightly widened in the middle and widens at the back

Gripping the knife in a pinch with a thumb on the flat side for really small detail work is also possible, as the handle is not excessively thick at the front.

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar

Then the finger guard doesn't get in the way of work either. But it is quite diminutive with a height of around five millimetres. But it is enough in return for you to feel that it is there. More is not needed on an average hunting/outdoor knife that is not to be used for stabbing, in my opinion.

Sheath

The case that comes with the Bäver 10 is quite simple but works well. It is a traditional "fold-over" type leather case. Slightly less traditional is the internal plastic reinforcement.

What makes the case more locally rooted and somewhat more exclusive than many others is that it uses reindeer skin as a material. On the outside, the Karesuando knife logo is embossed into the leather, as can be seen. 

The case is sewn from reindeer leather.

The fit is good as the knife does not rattle when it is in the sheath. Something I am somewhat allergic to. I assume that all hunters are like that, too, as you don't want anything to make a sound when you are on a pass or sneaking up on something. In my case, it's mostly because I get annoyed by the sound.

The knife is so secure that you can turn the sheath upside down and shake it slightly without it falling out. If you flick your wrist, of course, you have the knife on the ground.

The belt loop accommodates belts up to 40 mm wide

To carry the knife, there is a simple belt loop that is attached with three rivets made of antique-treated steel. The loop is nothing out of the ordinary but allows the knife to hang at a comfortable height. This makes it easy to reach and pull, and put away again. Personally, I am not a fan of knives that sit too high on the belt. Perhaps because I have a certain roundness, which means that the handle then tends to poke me in the side.

The loop takes belts up to about four cm thick. In other words, it works with everything except the widest waist belts.

Conclusion

With the Bäver 10, Karesuandokniven continues to expand its range with functional utility knives in luxury packaging. Function is based on tradition and simplicity. The latter is also what the aesthetics have developed from. It is simple and clean with little gems here and there.

In this case, it is the overall lines together with well-chosen materials that give the model its elegance. When this is then paired with good craftsmanship, it results in a superb knife.

By "luxury packaging", I mean that the knife is made in Sweden and mostly by hand. It gives a special feeling which also permeates the quality control. I have several knives from Karesuando, and they have all been of the highest quality. I have had my oldest (Järven) since 1990.

Autumn - apples, quinces and a beaver

The materials are not only what gives the traditional connection, but also what anchors the knife locally. This applies to both the knife handle and the sheath. As expected, dark-stained birch, reindeer antler and brass are found here. The latter is said to scare away evil spirits, which may be needed. In Sami tradition, the material is linked to magical properties. The sheath is simple but well-made in reindeer leather.

The blade steel is also partly traditional. By that, I mostly mean that for being stainless, 12C27 is quite old. A steel that has been used extensively in Moraknivar and in a significant part of French knife manufacturing for many years. But now it is probably a bit dated, and I think an upgrade could be in order even in the slightly simpler editions of Karesuandokniven's products.

If you are going to stick to stainless steels, some are both equally rust-resistant and are quite tough, and at the same time keep their sharpness significantly longer than this. But when I spoke of gems above, I meant, among other things, that the very shiny blade finish is not only nice to look at but also makes the knife even more resistant to stains.

In terms of function, the Bävern 10 performs exactly as I hoped. The blade has a good bite, whether you are cutting a big piece of meat, cutting a rope or carving wood. In addition, the handle is ergonomic, not only comfortable to hold for a short while but also to work with. Then the knife is light and well-balanced. The knife alone weighs as little as 95 g, and the entire package with sheath ends at 162 g according to my scale. This means that it does not weigh down a pack when you are hiking, for example.

Karesuandokniven Bävern 10, a good companion on all kinds of journeys

So overall, Beaver is what it seems to be. A beautiful utility knife with that little extra that is sometimes hard to describe. What comes from good design, fine materials and solid experience.

The price of the knife is currently around 2645 SEK, and for that, you get a life companion. An excellent gift for someone you love or maybe yourself.

Karesuandokniven

Specifications:

Length Overall: 210 mm
Blade Length: 100 mm
Blade Thickness: 3,2 mm
Steel: 12C27, HRC58
Weight: 95 g (knife only, 162 g with sheath)
Handle: Birch/Reindeer horn/Brass
Sheath: Reindeer leather

Produced by Karesuandokniven, made in Sweden


/ J - in pursuit of my northern roots

Recension Karesuandokniven Bäver 10

 

- följeslagaren

Det här är den större av två gnagare som återfinns i svenska Karesuandoknivens katalog och modellen heter som titeln skvallrar om Bäver 10. Önskas en ännu smidigare och framförallt mindre kniv finns även en Bäver 8. Siffrorna har en viss bäring kan jag avslöja. Men oavsett vilken kniv du väljer så får du en kvalitetsprodukt tillverkad i Sverige. 

Karesuandokniven Bäver 10

Karesuandokniven saluförde sig ett tag med att de var världens nordligaste tillverkare av knivar. Tyvärr var jag vid ett tillfälle tvungen att spräcka den illusionen då det fanns ytterligare en jag känner till belägen trettio mil rakt norrut. Men Karesuando är ändå förbaskat långt norrut i världen för de flesta och numera har de återtagit tronen då den tillverkare jag hade i åtanke numera har förlagt produktionen till sydligare nejder. 

 Anledningen till att jag nämner geografin är att det genomsyrar hela tillverkningen och företaget.

Knivar, yxor och övriga produkter från Karesuandokniven står med minst en fot stadigt placerad i det traditionella men den andra hovrar lite ovanför det moderna utan att vara nedstampad än. De flesta material är hämtade från närområdet med björk, renhorn, läder och svensktillverkat stål. Men det har även smugit sig in moderna element som yxor i rostfritt och fällknivar med koliberramar.   

Dagens recensionsobjekt innehåller dock inga särskilda överraskningar i materialväg. Frågan är snarare hur väl de nyttjats.

Bäver är en tradtionell jakt- och friluftskniv med det där lilla extra

Kortversion: Karesuandokniven Bäver 10, en gnagare med suveränt bett, schysst päls och som är sympatisk att hålla i. Ett sällskapsdjur för livet

Blad

Tillägget till namnet Bäver avslöjar en sak om den här kniven, nämligen bladets längd. Följaktligen mäter det 100 mm. Av det sträcker sig eggen över 95 mm. Det vill säga som på de flesta skandinaviska knivar kan man skära nära handtaget vilket är en egenskap jag uppskattar då det är där man har mest kraft och kontroll. Det amerikanska påfundet att förse knivblad med "forward choils" är jag ingen vän av då de mest är i vägen när de inte används. 

Bladet är en mycket svag drop-point som gränsar till ett rakt blad. Slipningen är inte otippat en "Scandi grind" som de kallas numera

Stålet som använts i den här specifika utgåvan är det mycket beprövade 12C27. Önskas ett mer exklusivt stål finns kniven även att tillgå i Damasteels "Dense Twist"-mönster. 

Om 12C27 kan man säga rätt mycket. Bland annat att det kanske är i enklaste laget för att hittas på en kniv i den här prisklassen och att det vid det här laget är något daterat. Det är trots allt ett stål som använts av Morakniv i många år. Men det kan även sägas att det är synnerligen beprövat vilket medför att kunskapen kring hur man härdar, värmebehandlar och bäst slipar stålet också är väletablerat. På så vis är det enkelt att få ut det mesta ur materialet.

Det märks i det här fallet då bladet har hållt skärpan mycket väl. Jag har under det år jag använt kniven inte behövt slipa om den utan underhållt den med strigel och strigelpasta som jag brukar och det har fungerat väl. Då skal väl tilläggas att jag inte skurit alltför tungt eller slitigt med kniven. I klartext betyder det inga skitiga ankartampar med sand i eller gummidäck eller liknande. Till den typen av uppgifter använder jag andra knivar. Läs "som jag är mindre rädd om". 

Sedan hjälper både materialet och finishen till med att hålla korrosionen stången. 12C27 är ett rostfritt stål och ytan har försetts med en spegelpolering. Det gör att rost inte får fäste även vid mycket fuktig väderlek. 

Stålet är ett blankpolerat 12C27

Bävern 10 är en utpräglad jakt- och friluftskniv och som sådan är det främst naturmaterial med vissa inslag av exempelvis nylonrep, tejp, tunnare plast och kartong som skärs. Åtminstone gäller det mig.

Men som sagt trä, både färskt och torrt samt kött är det som är mest aktuellt givet knivens design. Nu är jag inte jägare så några rådjur har inte flåtts och inte ens en liten gädda har fileats då jag knappast är en frekvent fiskare heller. De praktiska bitarna som rör kötthantering tar jag hand om i köket då jag är matlagningsintresserad och även arbetar som kock. Så fisk har jag hanterat och även fågel, fläsk och nötkött. Kniven har även fått följa med till jobbet för att jag skulle få mer användartid som bakgrund till recensionen. 

Kniven skär bra i födoämnen så länge man inte får för sig att slanta för mycket morötter och dylikt förstås. Det är nämligen inte den här typen av slipning särskilt bra till. Det ligger i sakens natur. Bävern har nämligen en typisk "scandi grind" som det kallas numera även om den här har en liten mikroegg. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra - vass, jämn och symmetrisk. 

Vad som händer i den typen av ämnen, exempelvis rotfrukter, är att bladet gärna agerar kil och vill spräcka det som skärs. Jämfört med en kökskniv är nämligen blad gjorda för jakt- och framförallt friluftsliv tjockare för att tåla mer. I det här fallet  3,2 mm vilket för övrigt är väl valt för ändamålet.

Med det avser jag att det är tunt nog för att skära bra i just kött av olika slag och tåligt nog för att hantera annat som är aktuellt som främst trä i olika former. Inom det området briljerar den här kniven för övrigt. Det bekväma handtaget parat med ett blad med bra bett skänker arbetsglädje. Det här är en kniv du kan arbeta länge med. Ergonomin är nämligen mycket god.

Sedan biter den här eggvinkeln förträffligt väl i trä så allt från att ordna stickor till att tända brasor med till att tälja går utmärkt med Bäver 10. Allt annat hade å andra sidan gjort mig besviken. 

Handtag

Givet att Bävern 10 faktiskt är en lite större kniv än man kan förledas att tro från bilder så är handtaget tämligen rymligt. Totallängden är 11 cm och av dem är 10 cm tillgängliga för fingrarna. Det gör att de flesta händer får plats oavsett storlek. Detsamma gäller om du bär en tunnare handske. Handtaget är fylligt utan att vara överdrivet tjockt. Det mäter mellan 25 mm som bredast längst bak till 19 mm som smalast. Det har även en utbuktning på mitten även om den endast mäter någon millimeter så den detaljen är mer av kosmetiskt slag än praktisk. Höjden varierar mellan 25 och 30 mm. 

Materialen som använts är traditionella med ett fingerskydd i mässing följt av ett mellanlägg i renhorn som dekoration och sedan är största delen av handtaget gjort i mörkbetsad björk. Finishen är excellent med fina övergångar mellan materialen och en polerad yta. 

Handtaget är huvudsakligen gjort av björk med inslag av renhorn samt fingerskydd i mässing

Det märks att det är beprövade former då handtaget formligen smälter in i handen. Åtminstone gäller det mig. Det gäller oavsett hur kniven greppas. Alla de mest förekommande sätten att hålla en kniv fungerar. Både hammargrepp och sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen/bladbasen känns komfortabla. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladryggen för lättare precisionssnitt. Att vända på kniven för att tälja mot dig går känns lika smidigt. Mycket tack vare att handtaget förvisso är format men ändå på ett rätt modest vis.  

Handtaget är sväller något på mitten och vidgas baktill

Att greppa kniven i nypan med en tumme på flatsidan för det riktigt små detaljarbetena är också görbart då handtaget inte är överdrivet tjockt framtill. 

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar

Sedan är inte fingerskyddet i vägen för arbete heller. Men så är det tämligen diminutivt med en höjd på kring fem millimeter. Men det räcker i gengäld för att man skall känna att det är där. Mer behövs inte på en genomsnittlig jakt/friluftskniv som inte skall användas för att sticka med enligt mig. 

Fodral

Fodralet som medföljer Bäver 10 är tämligen enkelt men fungerar väl. Det är ett traditionellt läderfodral av "fold over"-typ. Något mindre tradtionellt är den invändiga plastförstärkningen. 

Det som gör fodralet mer lokalt förankrat och något mer exklusivt än många andra är att man använder sig av renskinn som material. På utsidan hittas som synes Karesuandoknivens logotyp präglat i lädret.

Fodralet är sytt av renskinn

Passformen är god då kniven inte skallrar när den befinner sig i fodralet. Något jag är smått allergisk mot. Det antar jag att alla jägare också är då man inte vill att något skall låta när man sitter på pass eller smyger sig på något. I mitt fall handlar det mest om att jag irriterar mig på ljudet. 

Kniven sitter så pass säkert att det går att vända fodralet upp och ned och skaka lätt utan att den faller ur. Snärtar du till med handleden så har du förstås kniven på marken. 

Bälteshällan rymmer livremmar upp till 40 mm bredd

För att kniven skall kunna bäras finns en enkel bälteshälla som är fastsatt med tre nitar gjorda av antikbehandlat stål. Hällan är inget utöver det vanliga men låter kniven hänga på bekväm höjd. Det gör den lätt att nå och dra samt stoppa undan igen. Personligen är jag ingen vän av knivar som sitter för högt på bältet. Måhända för att jag har viss rondör vilket gör att handtaget då gärna sticker in i sidan. 

Hällan tar bälten upp till ca fyra cm tjocklek. Med andra ord fungerar den med allt utom de bredaste livremmarna. 

Slutsats

Med Bäver 10 fortsätter Karesuandokniven att bredda sitt sortiment med funktionella bruksknivar i lyxförpackning. Funktionen bygger på tradition och enkelhet. Det senare är även det som estetiken utvecklats ifrån. Den är just enkel och ren med små knorrar här och var. 

I det här fallet är det de övergripande linjerna tillsammans med väl utvalda material som skänker modellen dess elegans. När det sedan paras med god hantverksskicklighet ger det en suverän kniv. 

Med "lyxförpackning" avser jag att kniven tillverkas i Sverige och det till största delen för hand. Det ger en speciell känsla vilken också genomsyrar kvalitetskontrollen. Jag har fler knivar från Karesuando och de har alla varit av högsta kvalitet. Min äldsta (Järven) har jag haft sedan 1990. 

Höst - äpplen, kvitten och en Bäver

Materialen är inte bara det som ger den traditionella kopplingen utan även det som förankrar kniven lokalt. Det gäller både knivhandtag och fodral. Här hittas som sig bör mörkbetsad björk, renhorn och mässing. Det senare sägs för övrigt skrämma bort onda andar vilket kanske kan behövas. Fodralet är enkelt men välgjort i renläder. 

Delvis traditionellt är även bladstålet. Med det menar jag mest att för att vara rostfritt är 12C27 rätt gammalt. Ett stål som bland annat i stor utsträckning använts i Moraknivar och i en betydande del av fransk knivtillverkning under många år. Men nu är det nog lite daterat och jag kan tycka att en uppgradering kan vara på sin plats även i de lite enklare utgåvorna av Karesuandoknivens produkter. 

Skall man hålla sig till rostfria stål finns det de som är både lika rosttröga samtidigt som de är både dugligt sega och samtidigt håller skärpan betydligt längre än det här.  Men när jag talade om knorrar ovan avsåg jag bland annat att den väldigt blanka bladfinishen inte bara är trevlig att se på utan även gör kniven än mer moståndskraftig mot fläckar.  

Vad gäller funktionen så uppträder Bävern 10 precis som jag hoppats på. Det är bra bett i bladet vare sig du delar på en rejäl köttbit, kapar ett rep eller täljer i trä. Därtill är handtaget ergonomiskt, inte bara bekvämt att hålla i en kort stund utan även att arbeta med. Sedan är kniven lätt och välbalanserad. Enbart kniven väger så lite som 95 g och hela paketet med fodral slutar på 162 g enligt min våg. Det gör att den inte tynger en packning när man är på vandring till exempel. 

Karesuandokniven Bävern 10, en god följeslagare på allsköns färder

Så sammantaget är det är vad det ser ut att vara. En vacker bruksniv med det där lilla extra som ibland är svårt att beskriva. Det som kommer från god formgivning, fina material och grundad erfarenhet. 

Priset på kniven är i dagsläget kring 2645 SEK och för det får du en följeslagare för livet. En utmärkt present till någon du tycker om eller kanske dig själv.  

Karesuandokniven

Specifikation:

Totallängd: 210 mm
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Stål: 12C27, HRC58
Vikt: 95 g (endast kniv, 162 g med fodral)
Handtag: Masurbjörk/Renhorn/Mässing
Fodral: läder från ren

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efters sina norrländska rötter

Review Brisa PK70FX

  

- Another eminent little knife from Finland

This fixed-blade Knife from Finnish Brisa is interesting in more than one way. First, it turns to a segment that has increased in popularity recently. More about this later. The name PK70FX clues to another interesting detail that aroused at least my interest.

It may sound a bit cryptic as it is only a designation rather than a name, but someone who knows their BRISA/Enzo history may know that there was previously a folding knife in the catalog called PK70.

 

With the addition of "FX" for "Fixed", this is thus a tribute to that model. Obviously, the format is believed to withstand the test of time, but not the execution, it seems. Maybe it was because it was a slip joint? It is more than I know, but the rest of the properties live in this knife, and I am happy for that.

Brisa PK70FX

The segment I was aiming at above is, of course, the growing number of small fixed-blade knives on the market aimed at "EDC" or everyday use. Most brands have an alternative to the repertoire, and this is not least visible among the Chinese dragons that offer a lot of alternatives.

But here in Scandinavia, we have actually always cherished that kind of knife. Historically, there are plenty of utility and hunting knives with blades well under a decimeter or four inches. Therefore, it does not feel at all strange that Brisa releases a knife of that type. 

Or another may be added as they have several smaller knives on the program. For example, I think of models like Necker 70, Bobtail 80, and by me reviewed Scara 60.

Short version: BRISA PK70FX is a small fixed blade that both shoulders the traditional Scandinavian yoke and further the legacy of its folding predecessor.

Blade

In true Finnish tradition and in the footsteps of its predecessor, we are offered a classic blade. This means harmonious proportions that in numbers are translated to a length of 70 mm, which is otherwise what all figures in Brisa's naming stand for, if anyone wondered, and a height of at most 20 mm. The thickness is well chosen, 3 mm. Such a small blade does not have to be very strong at the same time, as it needs a little substance to be able to ground in this way.

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

The finish is satin, and the steel that received that treatment is a classic Sandvik 12C27. Or Alleima 12C27, as it is now called, because it is the steel division of the Sandvik group for a few years back.

It is a very well-proven stainless steel by this time in the slightly lower class. It is known not least from Mora knives and countless French brands, although most manufacturers have changed to 14C28N instead.

The material used is 12C27, a stainless steel

The grind is apparently and quite naturally a so-called Scandinavian one. The width of the bevel is 5 mm. Since it is a genuine Scandinavian edge or a zero edge without division into primary/secondary, it makes no sense to talk about thickness behind the edge. In that case, it would be just over three millimeters because that is what the blade measures.

The factory edge was as expected, good with a really decent sharpness. However, I have always wondered about the curvature of the belly. But from pictures, it seems that is how they are sharpened. What I mean is that it almost has the features of a tanto tip over it, as the top two centimeters are almost flat, and then the curve is a bit sharper instead of following a smooth arc. It is nothing that affects the function, but it is visible.

12C27 is a steel known for being relatively rust-resistant, and it is something that I have benefited from when the knife has been forgotten outside on some occasion. There have been a few small stains, but they have been easy to remove.

Then, even the sun has its spots, and one of them is that this steel does not stay sharp for very long. At least not when compared to all the "super steels" used on the folding knife side these days. It can be added that the stated hardness is only 57 HRC, which, of course, contributes. The other side of the coin is that it makes the knife very easy to sharpen. Which, as I said, is needed.

That said, it can be stated that the PK70FX is as practical as they claim. The design is simple and stripped down, which applies to both the blade and the handle. It is possible to use force when needed without having to worry about the knife breaking, which can be the case with smaller folding knives. I mainly think of when you are cutting wood and need to pry the edge off, or not really think about the angle at which you are attacking the object. As I said, you don't need to think about that here.

The Scandinavian grind gives a strong tip

Otherwise, this knife has had to fill the same role as all the other EDC knives I have. This means, among other things, that it has been taken to work. It is found in a professional kitchen, so a knife is not something that raises eyebrows. There, it has mainly served as a cardboard and packaging opener. Unfortunately, there is still a lot of plastic in our world today, and it has to be removed.

In those cases, the PK70FX is a really good knife! Especially since the tip is both, well, pointed and strong. Something that follows from the sharpening. It means that you dare to puncture plastic cans and the like without having to worry. 

One thing that doesn't make this knife a favorite at work, however, is that it's not quite as easy to carry as a folding knife in a trouser pocket. A jacket pocket is another matter.

In addition to such tasks, I've also taken this knife with me on adventures in the forest, and it does a great job there too. Of course, it's not a Brisa Nessmuk 125, and if I have to choose one of those on a hike or camping trip, I know what it'll be like. Sometimes a 70 mm blade is very small. Especially if you're going to prepare food and the like. Then this type of edge is nothing to brag about either.

But all the small everyday tasks that can be expected to be handled by a knife are handled with great ease. Something that was not least noted when a new TV was unpacked the other day and both nylon straps and a considerable amount of cardboard had to be cut off and down.

Handle

The length of the handle is just over nine centimeters, 94 mm, which may not sound like much. However, the design means that the entire length is available to grip, which is not the case if a knife is, for example, equipped with a finger guard or similar. This means that despite the knife's modest size, I get an almost full four-finger grip. This means that you can put more force into the cuts with this knife than you might initially think.

Despite the discreet format, a full-size handle is offered

The material used in this design is bocote. If the user does not like it, the knife can be ordered with olive wood or in completely different materials, such as Micarta in several colors and designs. In addition, you can always make your own scabbards, and materials can of course be obtained from Brisa Ltd, as they are major suppliers of craft materials. Therefore, the blade can also be purchased separately if you want to make your own knife.

The sides are screwed with no less than four small torx screws. The knife is a full-tang knife with the steel lightened under the wood to improve balance. This means that the balance point is found a few centimeters into the handle from the front part.

The knife is a full-tang knife, and the handle is made of wood.

The shape of the handle is slightly angular, but it is small and well-beveled, and that makes it comfortable in the hand. I might not go so far as to call it an ergonomic masterpiece, but the shape of the knife does not make you work with it for hours either. So, in practical terms, it is a very good handle.

The most frequent grip works well

The friction in the handle is not very good by modern standards. That is, compared to various military-oriented commando knives with G10 handles that resemble sandpaper. But it is not needed either. In its intended role, the size and shape work excellently and therefore no damn finger guards are needed. But of course, for my North American audience, I must add that it takes some practice to handle this kind of Puukko. The reason I write this is that it is often pointed out in US-based reviews. The rest of the world knows it anyway.

Sheath

In true Finnish tradition, the PK70FX comes with a leather sheath. But on the other hand, they keep up with the times, and many other knives can be had with Kydex sheaths, but not in this case, and I am grateful for that. In my opinion, it would not have matched the look.

The included sheath is made of sturdy leather.

The sheath is quite simple. It is of folded construction, but it is made of very strong leather and well sewn. The thickness of the leather matches the steel and measures 3.1mm. At the bottom of the sheath is a small hole for drainage, and there is also a small hole if someone, for some unknown reason, wants to thread a string there.

A simple but well-made sheath that does not hold the knife extremely tightly.

The belt loop takes a normal thinner belt of 35 mm, but not much more than that. Of course, this is reasonable considering the format of the knife. In fact, I have never carried the knife in a belt except when I tested the knife. Otherwise, I either store it in my bag (backpack or Messenger bag when I cycle) or loosely in the right jacket pocket. The knife is both small and neat enough. The total weight, including the sheath, is no more than 115 g, and the length with the knife in the sheath is 175 mm.

Conclusion

The very first line of the presentation on the website states that this is a "compact and versatile knife designed with simplicity and functionality in mind." That's a statement I can now endorse after using and carrying this knife for almost a year. Time flies when you're having fun, they say.

It was summer then, and it will be again soon. That means the PK70FX has literally been put through its paces. But with that said, I've mostly used it as it was intended, as a small, practical EDC knife in all situations that don't require the absolute utmost discretion, since it is, after all, a fixed-blade knife. 

PK70FX performs well in the forest as well as in the city

Then, as I said, it has been allowed to go into the forest, and it doesn't make a fool of itself there either. It mostly depends on the user and what the knife is used for. But of course, I wouldn't skin a moose or fillet a pike with this knife, but anything goes if you really need to.

On the other hand, it excels where it is intended, in all kinds of everyday situations that require a sharp edge and a good point. You can poke and cut with confidence without being afraid that something will break. However, it does become dull, which can be seen because the steel is soft; it reacts very quickly to both whetstones and a strop, which is the maintenance method I use most frequently, unless knives are too dull.

The Scandi grind also makes the knife easy to sharpen when the time comes. But that type of edge also means that it is not the best for everything. If you know that you need a knife to cut a lot of food, I recommend a flat-ground alternative instead. In wood, however, this type of knife is preferable.

A knife as Finnish as a good cup of coffee*, the Brisa PK70FX. A fixed blade knife that picks up where the PK70 left off

Brisa has succeeded well in managing the legacy of its folding predecessor with the PK70FX. I don't own that model, but I do own its big brother, the Birk 75, which has a lock. The relationship between that knife and this one is both recognizable and appreciated. If you know what you're getting into when you buy a small Puukko, this is a very viable alternative. If you're looking for the ultimate low-drag, high-speed knife for "covert operations", then look elsewhere.

But as a stylish knife in true Finnish tradition aimed at everyday use, this is excellent!

Brisa Ltd

Specifikation:

Length Overall: 160 mm
Blade Length: 70 mm
Blade Thickness: 3 mm
Steel: 12C27
Weight: 70 g, for the knife, 115 g with sheath
Handle: Wood, Bocote
Sheath: Leather

Produced by Brisa Ltd, made in Finland


/ J - looks to the east

* The Finns and Swedes compete when it comes to being the biggest coffee users in the world. Right now, I believe they are on top. 

Recension Brisa PK70FX

 

- ytterligare en eminent liten kniv från Finland

Den här fastbladaren från finska Brisa är intressant på mer än ett vis. För det första vänder den sig mot ett segment som ökat i popularitet på senare tid. Mer om detta senare. En ledtråd till en annan intressant detalj som väckte åtminstone mitt intresse återfinns i namnet PK70FX. 

Det kan låta lite kryptisk då det enbart är en beteckning snarare än ett namn men den som kan sin Brisa/Enzo-historia kanske känner till att det tidigare fanns en fällkniv i katalogen som hette PK70. 

Med till tillägget "FX" för "Fixed" är det här således en hyllning till den modellen. Uppenbarligen tror man på formatet men inte på utförandet. Kanske var det för att det var en slip joint? Det är mer än jag vet men resten av egenskaperna lever kvar i den här kniven och det är jag glad för. 

Brisa PK70FX

Det segment jag syftade till ovan är förstås det växande antal små fastblade knivar på marknaden som riktar sig mot "EDC" eller vardagsbruk. De flesta märken har något alternativ på repertoaren och det syns inte minst bland de kinesiska drakarna som erbjuder en hel del av den varan. 

Men här i skandinavien har vi faktiskt alltid omhuldat den typen av knivar. Historiskt sett finns det gott om bruks- och jaktknivar med blad under en decimeter. Därför känns det inte alls konstigt att Brisa släpper en kniv av den typen. 

Eller ytterligare en kanske skall tilläggas då de har ett flertal mindre knivar på programmet. Jag tänker då exempelvis på modeller som Necker 70, Bobtail 80 och den av mig recenserade Scara 60. 

Kortversion: Brisa PK70FX är en liten fastbladare som både axlar den tradtionella skandinaviska oket och för vidare arvet efter sin fällbara föregångare. 

Blad

I sann finsk tradition och i sin föregångares fotspår bjuds vi här på ett för regionen klassiskt blad. Det betyder harmoniska proportioner som i siffror översätts till en längd av 70 mm, det är för övrigt vad alla siffror i Brisas namngivning står för om någon undrade, och en höjd av som mest 20 mm. Tjockleken är väl valda 3 mm. Ett så här litet blad behöver inte vara särskilt kraftigt samtidigt som det behöver lite substans för att kunna slipas på det här viset. 

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

Finishen är en satin och stålet som fått den behandlingen är ett klassiskt Sandvik 12C27. Eller Alleima 12C27 som det numera heter då det är ståldivisionen av Sandvik-gruppen sedan några år tillbaks. 

Det är ett vid det här laget mycket välbeprövat rostfritt stål i den något enklare klassen. Känt är det inte minst från Moraknivar och otaliga franska märken även om de flesta tillverkare övergått  till 14C28N istället. 

Stålet som används är 12C27

Slipningen är som synes och tämligen naturligt en så kallad skandinavisk sådan. Höjden på själva slipfasen är 5 mm. Eftersom den är en äkta skandinavisk slipning eller en nollegg utan uppdelning i primär/sekundäregg är det ingen mening att tala om tjocklek bakom eggen. Den skulle i så fall vara strax över tre millimeter eftersom det är vad bladet mäter. 

Fabrikseggen var som förväntat bra med en riktigt god skärpa. Däremot har jag alltid undrat lite över bukens kurvatur. Men av bilder förefaller det vara så de är slipade överlag. Vad jag menar är att den nästan har drag av tantospets över sig då de översta två centimetrarna är nästan flata och sedan tvärar kurvan något istället för att följa en jämn båge. Det är inget som påverkar funktionen men det är synligt. 

12C27 är ett stål känt för att vara relativt rosttrögt och det är något som jag haft nytta av då kniven glömts ute vid något tillfällle. Någon liten fläck har det blivit men det har lätt gått att avlägsna. 

Sedan har även solen sina fläckar och en av dem är att det här stålet inte håller skärpan särskilt länge. I alla fall inte om det jämförs med alla "superstål" som använts  på fällknivssidan nuförtiden. Det kan tilläggas att uppgiven hårdhet endast är 57 HRC vilket förstås bidrar. Den andra sidan av myntet är att det gör kniven mycket lättslipad. Vilket som som sagt behövs.

Med det sagt kan konstateras att PK70FX är lika praktisk som det påstås. Designen är enkel och avskalad vilket gäller både blad och handtag. Det går att ta i när så behövs utan att  man behöver känna sig orolig för att kniven skall gå sönder vilket kan vara fallet med mindre fällknivar. Främst tänker jag då på när man skär i trä och behöver bända loss eggen eller intre riktigt tänker på i vilken vinkel man attackerar ämnet  i. Det behöver man som sagt inte fundera på här. 

Den skandinaviska slipningen ger en stark spets

Annars har den här kniven fått fylla samma roll som alla andra EDC-knivar jag har. Det innebär bland annat att den fått följa med till jobbet. Det hittas i ett professionellt kök så en kniv är inget någon höjer på ögonbrynen för. Där har den främst tjänat som kartong- och förpackningsöppnare. Tyvärr blir det mycket plast i vår värld än i dag och den måste avlägsnas. 

I de fallen är PK70FX en riktigt bra kniv! Särskilt som spetsen är både, tja spetsig och stark. Något som följer av slipningen. Det gör att man vågar punktera plastdunkar och liknande utan att behöva bekymra sig. 

En sak som dock inte gör den här kniven till en favorit på jobbet är att den inte är fullt lika smidig som fällkniv att bära i en byxficka. En jackficka är en annan sak. 

Utöver dylika uppgifter har jag även haft med mig den här kniven ut på äventyr i skogen och även där klarar den sig utmärkt. Visst, det är inte en Brisa Nessmuk 125 och måste jag välja en av dem på en vandring eller campingtur så vet jag vad det blir. Ibland är 70 mm blad väldigt lite. Särskilt om man skall tillreda mat och liknande. Då är för övrigt en här slipningen heller inget att hänga i granen. 

Men alla små vardagliga göromål som kan förväntas hanteras av en kniv klaras av galant. Något som inte minst noterades när en ny TV packades upp häromdagen och både nylonband och en rejäl mängd kartong skulle skäras av och ned. 

Handtag

Längden på handtaget är strax över nio centimeter, 94 mm vilket kanske inte låter så mycket. Dock gör utformningen att hela den länden är tillgänglig att greppa kring vilket inte är fallet om en kniv exempelvis är försedd med fingerskydd eller liknande. Det gör att trots knivens blygsamma format så får jag till ett nästan fullt fyrafingersgrepp. Det gör att man kan ta i mer med den här kniven än vad man inledningsvis kan tro. 

Trots det diskreta formatet erbjuds ett fullstorlekshandtag

Materialet som använts i det här utförandet är bocote. Faller det inte dig i smaken kan kniven dels beställas både med olivträ eller i helt andra material som Micarta i flera färger och utföranden. Därtill kan du alltid göra egna skollor och material kan förstås fås från Brisa Ltd då de är stora leverantörer av slöjdmaterial. Därför kan även bladet köpas separat om du vill göra din egen kniv. 

Sidorna är skruvade med inte mindre än fyra små torx-skruvar. Kniven är en fulltångekniv med stålet är lättat under träet för att bättra på balansen. Det gör att balanspunkten hittas någon centimeter in på handtaget från främre delen räknat. 

Kniven är en fulltångekniv och utanpå hittas skollor i trä

Formen på handtaget är något kantig men det är litet och väl fasat och det gör det bekvämt i hand. Jag kanske inte skulle sträcka mig så långt att jag kallar det för ett ergonomiskt mästerverk men knivens format gör inte heller att du arbetar i timmar med den. Så rent praktiskt är det ett mycket bra handtag. 

De flesta frekventa grepp fungerar väl

Fästet är inte med moderna mått särskilt bra. Det vill säga jämfört med diverse militär-inriktade commandoknivar med G10 handtag som påminner om sandpapper. Men det behövs inte heller. I sin tänkta roll fungerar storlek och form utmärkt och därför behövs heller inga förbaskade fingerskydd. Men visst för min nordamerikanska publik får jag väl tillägga att det krävs viss vana för att hantera den här sortens Puukkos. Att jag skriver så är för att det ofta påpekas i US-baserade recensensioner. Resten av världen vet det ändå. 

Fodral

I sann finsk tradition kommer PK70FX med ett läderfodral, fattas bara annat. Men å andra sidan hänger de med i tiderna och många andra knivar kan fås med Kydex-fodral men inte i det här fallet och det är jag tacksam för. I mitt tycke hade det inte matchat utseendet. 

Fodralet som följer med är av kraftigt läder

Fodralet är tämligen enkelt. Det är av vikt konstruktion men det är gjort i mycket kraftigt läder och välsytt. Tjockleken på lädret matchar stålet och mäter 3,1mm. I botten av fodralet hittas ett litet hål för dränering och där finns även ett litet hål om någon av för mig okänd anledning vill pilla in ett snöre där. 

Ett enkelt men välsytt fodral som dock inte håller kniven extremt hårt

Bältesöglan tar ett normalt tunnare bälte på 35 mm men inte mycket mer än så. Det är förstås rimligt med tanke på knivens format. Faktum är att jag aldrig burit kniven i ett skärp förutom när jag testat kniven. Annars förvarar jag den antingen i min väska (ryggsäck eller Messenger-bag då jag cyklar) eller löst i höger jackficka. Kniven är nämligen både liten och nätt nog. Totalvikten inklusive fodral är nämligen inte mer än 115 g och längden med kniv i fodral är 175 mm. 

Slutsats

Redan på första raden i presentationen på hemsidan slås det fast att det här är en "kompakt och mångsidig kniv som utformats med enkelhet och funktionalitet i åtanke." Det är nu ett uttalande jag kan skriva under på efter att ha brukat och burit den här kniven närmare ett år. Tiden går fort när man har roligt sägs det. 

Då var det sommar och det är det snart igen. Det betyder att PK70FX bokstavligen har prövats i vått och torrt. Men med det sagt skall sägas att jag mest har brukat den som det var tänkt, som en liten praktisk EDC-kniv i alla situationer som inte kräver den absolut största diskretionen eftersom det trots allt är fastbladad kniv. 

PK70FX gör sig bra såväl i skogen som i staden

Sedan har den som sagt fått följa med ut i skog och mark också och den gör inte bort sig där heller. Det hänger mest på brukaren och vad knivar används till. Men visst, jag skulle inte ta ur en älg eller filea en gädda med den här kniven men allt går om man vill. 

Å andra sidan briljerar den där det är tänkt, i allehanda situationer i vardagen som tarvar en vass egg och bra spets. Du kan sticka och skära med förtroende utan att vara rädd för att något skall gå sönder. Däremot blir den slö kan konstateras med eftersom stålet är mjukt reagerar det mycket snabbt på både brynstål och strigel villket är den underhållningsmetod jag använder mest frekvent om inte knivar är allt för slöa. 

Den skandinaviska slipningen gör också att kniven är lätt slipa om när det är så dags. Men den varianten av egg gör också att den inte är bäst till allt. Vet du med dig att du behöver en kniv för att skära mycket i födoämnen rekommnderar jag istället en flatslipat alternativ. I trä däremot är den här typen av kniv att föredra. 

En kniv lika finsk som en god kopp kaffe, Brisa PK70FX. En fastbladare som tar vid där PK70 slutade

Brisa har med PK70FX lyckats väl med att förvalta arvet efter sin fällbara föregångare. Nu har jag inte den modellen med väl dess storebror Birk 75 som har lås. Släktskapet mellan den och den här kniven både känns igen och uppskattas. Om du vet vad du ger dig in på när du köper en liten Puukko så är det här ett synnerligen gångbart alternativ. Söker du den ultimata low drag, high speed-kniven för "covert operations" så se dig om efter något annt. 

Men som stilfull kniv i sann finsk tradition inriktad mot vardagsbruk är den här utmärkt!

Brisa Ltd

Specifikation:

Totallängd: 160 mm
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 12C27
Vikt: 70 g, enbart kniv, 115 med fodral
Handtag: Trä, Bocote
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - sneglar österut