Sjöslaget 2026

 - eller kampen om fyra meter

Ibland kan man klura på detaljer. Som hur viktiga eller oviktiga fyra meter kan vara. I det här fallet kanske det snarare handlar om hur jobbiga de kan vara. Att förflytta sig den här sträckan brukar vanligen inte vara  så ansträngande i sportens värld. Möjligen uppåt om det handlar om hopp men oftast bekymrar sig inte atleter så mycket om så korta sträckor. De kommer och går och lämnar sällan några spår. Det var en tanke som slog mig då jag såg EM i maraton på TV igår. 

Men att de fyra metrarna kan generera enorma mängder mjölksyra i en sport som på det området utmanar 400 m löpning är intressant. I dragkamp är nämligen 4 m allt eller åtminstone det som avgör skillnaden mellan vinst och förlust i ett drag. Det är nämligen så långt man skall förflytta  motståndarlaget. 

Dragkamp i Hovmantorp

För mig var lördagen tämligen exotisk. Det var första gången jag befann mig i ett sekretariat för en dragkampstävling. Hur jag kom dit är en krokig historia men i de fallet var de fyra metrarna enkla, de bestod av en fråga och ett svar. Jag gillar nämligen idrott och särskilt relativt små och annorlunda discipliner. Så när jag fick frågan svarade jag ja. 

Tävlingsledare Stefan Klinthäll och tillika mannen som var orsak till min närvaro

Därför satt jag plötsligt på första parkett med utsikt över Hovmantorps dragkampklubbs tävlingsarena på Gökaskratts camping. Dagen bjöd på mestadels soldis men klarnade efter hand och temperaturen var behaglig. Särskilt för mig som satt still. En sommarbris gjorde dessutom att insekterna lyste med sin frånvaro. Runt planen sorlades det när det olika lagen förberedde sig och lukten av den kåda man har på händerna lägrade  sig över nejden. Som vanligt innan starter låg det en spänd förväntan i luften. 

Det var inte mycket vatten i sjön Rottnen efter en lång tid med mycket lite nederbörd

I bakgrunden kunde man se en sjö med mycket låg vattenlinje som hade förlängt stranden med säkert femtio meter.  Det visade sig skulle ha inflytande även på dragningen. Ja, inte sjön då men väl den mycket torra sommaren. Efter ett ytlager som var rätt hårt att stampa ned de stålskodda kängklackarna i var det mest sand under. Ett material som inte ger det bästa fästet. 

Jag var redo, penna, protokoll, tidtagarur och så kaffe förstås!

Efter avklarad nationalsång var det dags för tävlingar. De bestod av två moment, en elitserie-omgång på förmiddagen följt av en öppen klass i tävlingen Sjöslaget. Jag måste säga att vandringspriset i form av ett båtankare på träplatta var mycket väl funnet. "Elit 3" var för övrigt årets sista batalj om jag förstått det rätt. Däremot har jag ingen aning om hur det ser ut på nationell nivå, vem som leder och vem som vinner vad. Min erfarenhet är mycket begränsad. Den sträcker sig till att jag såg delar av SM på TV.

Mellan de två momenten drogs det även mellan delar av sportens framtid i form av två U23-lag.

Tävlingarna bjöd på både spännande och jämna drag som några för vinnarna tämligen snabba affärer. Bland favoriterna utkristalliserade sig snart Hemmalaget Hovmantorp/Unnaryd och besökarna från väster, Löftadalen.

Växjö gör vad de kan för att dra hem den här omgången

Och appropå lag så finns det ett intressant fenomen i dragkamp som jag inte stött på i andra sammanhang tidgiare och det är att man hjälper varandra. Det finns dragarpoler och man hoppar in för att fylla lag och på så sätt få fler deltagande. Men det kan bli aningen förvirrande för en utomstående när ett lag från Malmö endast har en dragare därifrån. 

Pallen i Sjöslaget 2026

Dagen förflöt utan mankemang och utifrån min horisont kändes tävlingarna mycket välarrangerade. Det enda smolket i glädjebägaren var möjligen att det inte gick riktigt lika bra för  mina klubbkompisar från VAIS som man kunnat hoppas på. 

Vädret var bra så väderansvarig hade skött sig med den äran, sällskapet mycket sympatiskt och stämningen god. Att jag därtill hade tillgång till kaffe och lärde mig något nytt gjorde min dag riktigt lyckad. Så tack för det alla inblandande, ingen nämnd, ingen glömd!

Med den erfarenheten i bagaget är det inte omöjligt att jag återkommer som funktionär även i framtiden. Lycka till i framtiden alla dragare!

/ John - inhopparen