Hål i huvudet!

Tänk er att ni sitter i TV-soffan i godan ro och tittar på en engelsk deckare. Miljöbeskrivningarna är som vanligt träffande, det är mörkt och regnigt. Det ligger dimma över hedarna och stämningen är lätt olycksbådande. Något kommer att hända. 

Plötsligt börjar blodet rinna, fast inte där på skärmen utan nedför sidan av pannan ned i ansiktet. Är det något modernt påfund som att det införskaffats någon slags 3D-TV med specialeffekter? 

Nejdå, det är bara jag som fått en kastkniv i pannan. Sådant som händer i det Wikströmska hemmet från stund till annan. 

Hål i huvudet, övertejpat av frun

Hur det gick till var först lite oklart. Eller ja, vad som hände gick tämligen enkelt att räkna ut. Jag hade precis fått leverans av min senaste beställning av nya kastknivar från Frankrike. Fina handgjorda tingestar med ursprung i Normandiet. Eftersom jag blev en smula förälskad och ville känna på dem och undersöka balansen satt jag med en av knivarna i höger hand. 

Med vänster hand sträckte jag mig efter fjärrkontrollen för att pausa sändningen eftersom lite tilltugg skulle hämtas. Lite te gör sig bra till den här sortens program. Men hur det nu bar sig så stötte jag till handtaget på kniven med fjärrkontrollen varpå den välbalanserade kniven tippade runt i handen och elegant svängde in med spetsen rakt i mitt huvud. Till saken hör att den är längre än något annat jag är van vid varpå räckvidden var god. Därtill är spetsen mycket....hm, spetsig!

Spetsen som gjorde det. Tillhörandes en kniv som jag inte ens hunnit presentera än!

Min kära fru förstod först inte vad som hänt men strax utbrast hon någonting i stil med "vad i helskotta håller du på med?" Det kan ha varit något starkare uttryck också, det minns jag inte riktigt. Men ut på toaletten bar det för att torka bort allt klet med lite papper. Hålet var inte så djupt men det blöder mycket i huvudet som bekant. Jag var nöjd så men min bättre hälft ansåg att grundlig rengöring och omplåstring var av nöden tvungen. 

Jag vet inte om det finns någon egentlig sensmoral i historien. Möjligen att man skall vara vaksam mot kastknivar när man ser på deckare. 

Så tänk på det go' vänner!

/ J - ägnar sig åt spontanpiercing

#knivesandbikes #knivigtvarre

En tanke om döden

Ni som följer mig på Instagram har troligen redan sett den här bilden som illustrerar det som hände mig och flera andra på väg från Malmö norrut i torsdags. Det är inte knivrelaterat men jag behöver skriva av mig.

Hastig inbromsning. En vattenflaska som började flyga mot barn på motsatt sida. Jag fångade den i luften och hörde "bra fångat" varpå jag log. Sedan tystnad. En obehagligt lång tystnad. 

Blickar med undran i. Vad händer? En stark doft av ozon, som elektricitet samt brända bromsar. Alla undrar, jag med. Något tekniskt fel på tåget? Därefter sprak i intercom-systemet och en uppenbart skakad kvinnoröst säger "det har skett en olycka". Följt av mer tystnad. Av den typen som går att ta på. Jag tittar ut genom fönstret. 

Där skiner solen mot blå himmel som om inget hänt. Vid sidan av spåret ett djupt dike med brännässlor, blommor och taggiga buskar, bortom det en byggarbetsplats. På andra sidan stängsel. Ingen korsning, inget ställe som djur kan passera, ingen genväg för resenärer. En obehaglig känsla smyger sig på inte bara mig utan hela vagnen. 

Här stannade tåget och världen för ett ögonblick

Sedan ett nytt besked, något mer utförligt "det har skett en olycka, en olycka med en person inblandad". Inte klartext, det beskedet kom något senare. Tåget jag satt i hade kört på och ihjäl någon. Någon som troligen hoppat från bron som halva tåget passerat. All trafik stannade av. Inga tåg från eller till Malmö och Köpenhamn.  

Även livet stannade upp. I alla fall för mig. Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag ändå är. Jag tänkte på den stackars tågföraren som troligen var chockad och jag skänkte tankar till de anhöriga till den avlidne. Under tiden anlände en taxi som släppte av någon. Tack och lov kunde jag inte se främre delen av tåget. Efter en stund var räddningstjänsten på plats förstås men även arbetare från järnvägen. De lyfte av en kompressor och en högtryckstvätt. Det talade sitt eget brutala språk. Någon ambulans kom inte. 

Mitt emot oss barn som blev otåliga av den över två timmar långa väntan i en allt varmare vagn. Men deras mor förklarade vad som hänt. Även den yngste, en flicka i 4-årsåldern försökte greppa. "Man kommer inte tillbaka då" sade hon på bred skånska om döden. 

Mindre förstående var en idiot som stannade uppe på bron, klev ur sin bil och började fotografera för att sedan köra vidare. Lika dum i huvudet var en dam några platser bort i den fulla vagnen som i telefon högt och ljudligt deklarerade att hon var besviken för att hon nu skulle komma hem senare varpå hon inte skulle hinna handla. 

Jag tänkte att mjölkinköp får ge vika för döden. 

/ J - skriver av sig

Jag - en clown?

- Funderar på ny yrkeskarriär

Det är bra om man kan hålla sin omgivning på gott humör. Ibland sker det ofrivilligt och det är väl då det blir roligast. Sen är slapstickhumor ganska kul. Om man inte slår sig alltför illa vill säga. Jag verkar inte vara helt oäven på området om jag får säga det själv. 

Häromdagen var jag och fikade med en god vän och passade på att öva mina talanger. Allt gick väl bra fram till dess att jag skulle gå och hämta påtår. Vi satt en trappa upp på det anrika konditoriet Askelyckan och jag begav mig en trappa ned för att fylla på innehåll i de två muggarna. 

Kaffeblå är ingen gångbar färg

Allt hade troligen förlöpt väl om det inte vore för den olyckliga kombinationen av en gammal smal trappa med små trappsteg och mina clownskor. Eller nja, det är det väl inte clownskor per se men det är ett par Converse som är något nummer för stora och därmed långa. Behöll dem för att de är orange och fina!

Därför bar det sig inte bättre än att jag när jag nådde det överst trappsteget på något vis fastnade med mina snabelskor och stöp handlöst framåt på magen. Under luftfärden flög halva innehållet i de två kaffemuggarna ut i en vid både och hamnade på golvet och jag i en hög ovanpå. På något mirakulöst sätt lyckades jag behålla greppet om båda kopparna och undvika att ha sönder dem eller tippa ut resten av innehållet. 

Kaffet på golvet torkade jag dessvärre upp med min tröja eftersom jag låg och krälade på det. Jag fick en rejäl smäll och det smärtade i knät och en armbåge ett tag men jag är tämligen robust byggd så sådant bekommer mig sällan. Mest var det stoltheten som fick sig en törn. Den ömmade rejält efteråt!

Den stackars servitrisen som blev vitte till episoden undrade hur det gick. Jotack, sade jag. Sen noterade jag att hon inte behövde torka upp på golvet efter mig eftersom jag redan stått för den detaljen.

Tyvärr var det en tröja jag tyckte mycket om som fick agera skurtrasa. Den har den filosofiska texten "Born to Cycle (Forced to work)" tryckt på bröstet.

Ljusblått och kaffe går inte ihop märkte jag. Inte ens "rosa" biter på det kan jag låta meddela.

Efteråt tyckte min käraste att jag luktade kaffe. Eller så använde hon ordet "stank" jag minns inte riktigt.


/ J - utför kaffestunt