Recension Cold Steel Counter Point I

 

-  en fällbar dolk

Stöveldolkar har alltid varit ett populärt format. De kanske inte är de allra mest praktiska av knivar men de har "det" när det kommer till utseende. Dolkar kan emellertid upplevas som en smula aggressiva. Då kan det vara en fördel med en fällbar variant. Då ter de sig åtminstone inte lika farliga innan de fälls ut. 

Idag skall det kikas närmare på en av modellerna i Cold Steels sortiment, nämligen Counter Point I.  

Cold Steel Counter Point 1

Siffran I står i det här fallet för mellanstorleken även om den numera i katalogen benämns Counter Point 4". Det finns också en lillebror som är rätt diskret med tillägget "II". Den har ett sju och en halvcentimeters blad. Storebror Counter Point III även kallad XL är en bjässe i sann Cold Steel anda med ett blad på kring femton centimeter. Den här kniven ligger som sagt i mitten med en bladlängd runt en decimeter istället. 

 

Det här är en modell som varit med ett tag, vi talar om mer än tio år och har därför har den genomgått ett par olika utvecklingsstadier. De äldsta knivarna tillverkades i Japan och med ett  ett enklare inhemskt stål i AUS8. Därefter användes amerikanskt BD1 från Carpenter ett tag. Det stålet visade sig dock vara rätt svårt att få tag på varpå Cold Steel nu åter landat i ett japanskt stål även om tillverkningen nu landat i Taiwan. En annan förändring är att handtaget numera har en mycket sträv yta jämfört med tidigare. 

Trots förändringarna är grunden densamma, en mycket robust kniv med ett speciellt utseende som jag härmed vill presentera. 

Det råder ingen tvekan om vilken kategori av knivar Counter Point räknas till

Kortversion: Cold Steel Counter Point, en kvintessentiell CS-produkt, en smula utmanande men i grund och botten välbyggd och faktiskt mer praktisk än man kan tro

Blad

Counter Point-serien har ett mycket typiskt blad vilket är själva grejen med den här kniven. Det som är aktuellt är är förstås en distinkt "spear point" med en kraftig falskegg vilket gör att bladet närmast ser symmetriskt ut. Precis som sig bör på en dolk. 

Längden på bladet kan faktiskt diskuteras. Mäts till nedre delen av handtaget hamnar man precis över tio centimeter eller 102 mm. Sedan är avståndet som synes något mindre till mitten handtaget som sticker ut i en spets. Anledningen till måtten är enkel, de vill gardera sig mot jurisdiktioner som inte tillåter längder av blad på över 4". I exempelvis USA förekommer dylika begränsningar lokalt.  

Bladet är sedan 2,8 cm brett och har en tjocklek på 3,4 mm som mest. 

I utfällt läge avslöjas ett 102 mm spear point-blad med en hög flatslipning

Slipningen är flat och rätt hög för att vara en sabeslipning i och med bladets relativt tilltagna bredd. Kniven är rätt tjock bakom eggen måste medges med 0,6-0,7 mm. Det ger god hållbarhet men gör att Counter Point I kanske inte är den bästa kniven för de mest delikata uppgifterna utan mer för grovarbete. Särskilt med det här handtaget. Men det är å andra sidan inget som överraskar med tanke på utseendet. 

Bladformen gör totalt sett ett visst avkall på det praktiska till förmån för en specifik estetik. Men faktiskt inte så mycket som man kan förledas att tro. Om du tänker bort det tveeggade utseendet och föreställer dig ryggen lite tjockare  istället så återstår ett blad med spetsen på rätt ställe och som sagt med en rätt hög sabeslipning. 

Stålet som används är japanskt AUS10A

Det gör faktiskt den här kniven något mer praktisk än vad utseendet gör gällande. Särskilt som fabrikseggen var mycket duglig. Det blir tydligt när det skall hanteras vardagsnära material som kartong och tunnare plast. Counter Point klarar det och alla andra dagliga sysslor på ett utmärkt vis även om det finns andra knivar som förstås skär bättre om känslan i snitten och motståndet i specifika material jämförs. I gengäld finns det inte fullt lika många som penetrerar så här bra. Skall du nu hugga knivar i saker så är det här kniven för dig. Men det förvånar knappast någon. 

Det här är ingen vinnare vad gäller EDC-bruk men den gör heller inte bort sig som sagt. Inte ens när man skär i trä är det här en dålig kniv. Särskilt inte som eggen är dragen relativt nära handtaget. Dock går det inte att använda "push cuts" där då tumknopparna hamnar ivägen. Ingen Morakniv kanske men det går absolut att använda den här kniven även till allehanda arbeten kring en lägereld också kan konstateras. 

Bladet är starkt nog för det och sedan var det det som är riktigt bra på den här kniven och det kommer vi till nu. 

Handtag

När jag recenserade en fastbladad kniv härförleden talade jag om att det fanns två typer av handtag, de tunna och de tjocka. Om den kniven* tillhörde de tunna så är Counter Point definitivt en representant för de tjocka. Särskilt för att var en fällkniv. Vi talar här om hela 1,7 cm vilket slår de flesta. 

Längden på handtaget är 12,7 cm varav elva centimeter är tillgänglig greppbar yta bakom de tydliga fingerskydden. Höjden på handtaget är 2,2 cm som minst och 3 cm som mest, förutom vid änden där det vidgar sig till 3,3 cm. Handtaget är rätt kraftigt format på den ledden. Särskilt i och med den rejäla fördjupningen för pekfingret. Faktum är att om det inte vore för den skulle hela handtaget vara nästan lika symmetriskt som bladet på klassiskt dolkmanér med svällande mittsektion. 

Handtaget är byggt kring en ram på vilken det skruvats kraftigt formade skollor i fiberförstärkt nylon

Under de formade sidorna hittas en ram av  av aluminium. Den är rejält urborrad, något som är svårt att missa eftersom hålen är genomgående. Ramens funktion är dubbel, dels styvar de upp handtaget även om det knappt behövs med tanke på de stadiga sidorna. Dels så agerar de fästpunkt för låset. 

De stora hålen i sidan är som sagt svåra att missa. De fyller faktiskt multipla funktioner. Vikten reduceras förstås i och med dem men därmed förbättras även balansen. Därtill förbättrar hålen greppet, särskilt i sabelfattning, då fingertopparna kan vila i dem. 

Ett mycket maffigt handtag som är hela 17,3 mm brett

Apropå fäste så hittas i handtagssidorna ett material kallat Griv-Ex. En av flera varianter som Cold Steel använt sig av på senare år. Vad det handlar om är förstås avancerad plast eller närmare bestämt fiberförstärkt nylon i någon variant. Hållbart och praktiskt men kanske inte något man ropar hej över. 

Ytan är nästan glittrig och det beror på mönstret som ser stöpplat ut. Det ger ett riktigt bra fäste, närmast att likna vid sandpapper. Som nämndes tidigare var det en förändring från tidigare generationer Counter Points. Nu är det dock ingen nyhet per se då uppgraderingen skedde redan 2019. 

Ska något sägas om plast i knivhandtag så  är det att jag generellt inte uppskattar materialet men att det finns några undantag och det här är ett av dem. 

Sidorna är lätt välvda och kraftigt fasade. Den delen är dessutom utan mönster vilket gör handtaget något mjukare mot handen. De är skruvade i tre punkter utöver pivotskruven. Storleken på skruvhuvudena är samma skrotiga T6or som de flesta använder. Här finns även en stoppbult samt en genomgående bult för låset som stagar upp handtaget ännu mer. 

Counter Point har ett rejält och bekvämt handtag

Counter Point I är en kniv som är hyfsat neutralt balanserad med lätt bakvikt. Balanspunkten återfinns mitt i fördjupningen bakom fingerskyddet.  

Det här är en kniv som är bra i alla grepp men superb i sabelgrepp. Där låser handtaget som allra bäst. Tummen hamnar naturligt mot rampen på ryggen och pefingret får en god position i därför avsedd fördjupning samtidigt som fingertopparna på lång- och ringfinger sticker in lite i hålen i sidorna. Något som dock inte syns på bilden då jag håller kniven i vänster hand varpå clipet är i vägen för det. Materialet biter dessutom i huden och bakändens klockform vilar mot mjukdelarna i handen. I det greppet sitter kniven verkligen fast. 

Även omvända grepp fungerar väl

Även i hammargrepp är kniven bekväm. Kurvorna återfinns på rätt ställen som sagt och den tilltagna bredden gör kniven både bekväm och till och med ergonomisk. Det är mer bladstilen som gör att användaren kanske inte jobbar timmar i stöten med den här kniven men handtaget klarar det. 

Utöver det fungerar omvända grepp ovanligt bra. En skåra på handtagets ände ger tummen någonstans att vila och den stora ytan gör det bekvämt. Bra om du nu skall hugga i något. 

Öppning och lås

Counter Point öppnas med tumknoppar, punkt. Inga moderna påfund som multipla öppningsmetoder och annat tjafs. Faktum är att den breda och därmed sluttande falskeggen gör att det inte går att få ett ordentligt tag för att fälla ut bladet ens med två händer. 

Tumknopparna är av klassisk tunnform och riktigt bra placerade. Tur är väl det för de är det enda sättet att få ut bladet på

Dessutom är kraften i låset så stor att några "Spydie flicks" alltså att man snärtar upp ut bladet med hjälp av pekfingret på baksidan av bladet inte är möjliga. Återstår så tumknopparna som sagt. 

De är för ovanlighets skull symmetriska. På ett flertal av Cold Steels knivar är de assymetriska med en högre högersida och en lägre på vänster. Sedan går de med lite våld skruva loss och vändas på även för den vänsterhänte. 

Och eftersom låset som varandes en back lock-konstruktion är ambidextriös så är även hela kniven det. Särskilt som clipet kan repositioneras.

Här syns detaljen som skiljer Tri-Ad-lås från sedvanliga lock backs, den i det här fallet kraftigt dimensionerade stoppbulten

Låset är förstås ett Tri-Ad lock, fattas bara annat då det är en Andrew Demko -uppfining som Cold Steel är mycket stolta över. Ofta kallat, särskilt av dem själva, för världens starkaste fällknivslås. Det må vara hur det vill med den saken men kraftigt är det och så även i det här fallet. 

Det som skiljer det från en mer traditionellt back lock är att Demko adderade en stoppinne som kläms mellan bladet och låsarmen. Det gör att kraften från bladet går in i den istället för att trycka direkt mot låsarmen vilket är orsaken till att nästan alla standarlås** av den här typen har ett litet men kännbart glapp upp och ned. Något sådant finns förstås inte här. Faktum är att den här kniven närmast upplevs som en fastbladad kniv. Så solid är den. 

Det märks när låset skall släppas eftersom fjädermotståndet är starkt. Det är dock inte i närheten av att vara så överdrivna som de första varianterna av det här låset var. Det handlade om att pissa revir och göra låset så macho som möjligt. En annan egenhet som Tri-Ad-lås har är att man måste pressa rätt hårt då låsklacken är hög. Fördelen med det i kombination med ovan nämnda bult är att det förlänger livslängden på låset. Faktum är att det till viss del är självcentrerande varpå inget glapp uppstår efter slitage. Det slits in snarare än ut. 

Att bära

Ibland eller snarare rätt ofta brukar jag hävda att knivar måste vara bra på något. Det omvända gäller förstås det också. Det finns inget snällt sätt att säga det på men Counter Point I är en riktig tjockis. En förbaskat oblyg sådan också.  

Handtaget är nästan tretton centimeter långt, tjockleken är som sagt maffiga 1,7 centimeter och till det skall läggas en höjd på nästan fyra centimeter, 37 mm, i hopfällt läge. Sammantaget gör att det känns som du försökt gömma en valross i fickan. Och så förbaskat lång egg får du inte för den volymen heller. Vi talar om 9,7 cm för att vara exakt.  

Clipet är ett av Cold Steels korta standardtyper. Det har en bra ramp, alldeles för hård spänst och friktionen mot handtaget är för hög

Det är alltså solid säl du har i fickan. Dock inte en överdrivet tung sådan. Stora hål, lätt material i de fylliga sidorna och ett blad där man slipat av rätt mycket av godstjockeleken gör att Counter Point väger 135 g. Vare sig tung eller lätt utan mitt emellan sett till måtten. 

Oblyg är den där den sitter. Tre centimeter kniv sticker upp och clipet skiner ikapp med solen

Men situationen i fickan blir inte bättre av vi här har ett klassiskt Cold Steel clip. Det är som de flesta gjort av fjäderstål. Det är också rätt litet samt mycket blankt. Det syns med andra ord. Särskilt som placeringen gör att det sticket upp mycket kniv ur fickan. Vi snackar närmare tre centimeter vilket inte är något jag uppskattar. Vi kan diskutera det där med att komma åt kniven lättare vid annat tillfälle. 

Clipet måste tydligen kompensera för sin ringa storlek genom att vara urstarkt. Förvisso tappar du inte din kniv när den väl är på plats men det är ett litet helvete att få dit den. Särskilt som Cold Steel envisas med att låta mönsteret på handtaget vara kvar där clipet möter sidan. Det formligen äter tyg kan jag meddela. Därför behöver det här clipet tweakas något för att fungera bättre. Trycket behöver släppas lite och lite sandpapprande behövs där handtag och clip möts. 

Sedan är det bättre men trots det kvarstår att  vinkeln in mot fästet gör att tygkanten inte når ända in varpå ännu lite mer av kniven sticker upp. Bättre är att det är fäst med hela tre skruvar och att det återfinns i en fördjupning. Det sitter med andra ord still. Clipet går även att flytta till vänster sida eller demonteras om så önskas. 

Sammanfattningsvis

Cold Steel är ett företag som många gånger varit kontroversiella. Det gäller såväl vissa av deras produkter som deras reklam, särskilt den som gjordes för en tjugo, trettio år sedan. Den har inte åldrats med värdighet kan sägas. 

En del av det som väckt uppmärksamhet fast i positiv bemärkelse är att de har ett mycket brett modellprogram. Där hittas det mesta från tämligen praktiska knivar till de mest uppseendeväckande. Ibland hittas hela det spannet under i enda knivmodell. Så är fallet med Counter Point-familjen.  

Minstingen är en liten fickkniv även om den har mycket attityd, mellanbrodern är massiv och storebror är ett ficksvärd som mäter en bit över en fot öppen. Fast det som binder dem samman och gör dem både uppmärksammade och attraktiva är förstås den uttalade estetiken. Det uttalade målet från den forne ägaren av Cold Steel och designern bakom den här kniven Lynn Thompson var att åstadkomma en fällbar stöveldolk. Och det gjorde han!

Cold Steel har lyckats åstadkomma en lätt igenkännbar siluett

Det bör således vara det första du är på jakt efter för att gilla den här kniven. Man bör även uppskatta handtag som lättats genom att det borrats hål genom dem. Jag vet att det är en vattendelare bland kniventusiaster. Somliga har inget emot det eller gillar företeelsen medan det för andra är direkt avskräckande. 

Men slår man ihop hålen, den sträva ytan på Griv-Ex-materialet samt utformningen av det grova handtaget så får du en kniv som ger ett oerhört stabilt grepp. I allmänhet är undertecknad inte förtjust i plast, vare sig i naturen eller i knivhandtag. Men några få undantag finnes och det här är ett av dem. I det här specifika utförandet på den här knivmodellen fungerar det utmärkt. 

Bladformen är inte den bästa för "EDC" eller vardagsbruk som vi kanske skulle säga på svenska. Men den är faktiskt bättre än man kan tro så låt inte det avhålla dig från ett köp om du gillar utseendet. Det är en fullt komptent arbetskniv.

Utseendet till trots är Cold Steel Counter Point I en utmärkt arbetskniv. OM du har stora fickor vill säga

Där har du försäljningsargumenten. En snygg, halvbrutal, effektiv och därtill mycket välbyggd kniv är vad du får. Paketet inkluderar ett urstarkt lås, ett rejält handtag samt ett riktigt starkt blad med en hållbar egg för att vara en dolk. Kvalitén understryks genom väl valda material snarare än att de är exklusiva. Hela kniven känns och är mycket gedigen. 

Låter det som något för dig är det bara att slå till. För det nöjet får du för närvarande betala från ca 980 kr i Europa. 

Knivshop.se

Specifikation:

Längd utfälld: 229 mm

Längd hopfälld: 127 mm

Vikt: 137 g

Bladlängd: 102 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: AUS10A

Handtag: Griv-Ex

Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

/ J - uppskattar en schysst dolk

* Vilket råkade vara Al Mar B-21, en fastbladare vars handtag på bredaste stället mäter 13,5 mm jämfört med Counter Points 17,3 mm. 

** Det finns ett par få som inte har det men det kräver en oerhört precision i tillverkningen. En sådan kniv är Lionsteels TM1 som är den bästa lock back jag stött på utöver Tri-ad Lock. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Cold Steel SR1 Lite

Bigger, bigger, Cold Steel is also a way to compare—at least when it comes to folding knives.* Over time, the American company has made a name for itself in that area by making gigantic things. Does anyone know of their XL models? But in the catalog, there have always been very sensible and practical knives alongside the sensational pieces. 

That's what made them interesting, the mix between everyday objects and things that are beyond the limit of reasonableness in some way.

This knife, the SR1 Lite, offers a bit of both worlds although it is mostly rooted in the practical side. It is very large although not huge. But the blade is thicker than many fixed blade knives and the lock is one of the strongest ever made for folding knives. That should form the basis of a knife that isn't afraid to get dirty.

Cold Steel SR1 Lite

This particular version with the extension "Lite" does not mean that it is much lighter than the original model. We're talking 196g for the original model compared to this one which weighs 193g according to the website. Did you see that? Three grams!

The difference is instead found in the price, which in turn depends on the materials, among other things. The more expensive model costs almost four times more and then you get S35VN steel in the blade and a handle made of G10. So in fairness, it shouldn't be that much more expensive. But that is another question.

Be that as it may, in this case, you get 8Cr14MoV steel and a handle with grips of Griv-Ex. It's one in a long line of fiber-reinforced plastics or fiberglass-reinforced thermoplastic composite if you want to be picky. A very strong and practical material but maybe a bit boring material.

The SR1 has been with me for a while now. Here is a picture from the time before autumn came and stole all the shades of green

Speaking of practicality, the model is originally intended to be a folding alternative to Cold Steel's now somewhat legendary survival/outdoor knife SRK. You know the one that Fällkniven quite shamelessly copied in some parts when they made their F1.

In any case, you get a knife that is around 24 centimeters long with a decimetre-long blade that is close to 5 millimeters thick. It affects the weight as you noticed. But this is a folding knife for the outdoors, not for the office environment.

It has been on the market for a few years but is still interesting. To be honest, I've had it for a while at this point but haven't had time to test and write about it until now.

  

Knivshop

 

/ J -checking if the steel is cold

* However, it can be said that this is by no means my biggest folding knife. In that category, you will, among other things, find a knife from Linton that weighs in at 365 grams, an SKM stiletto that is 13" long, an Opinel No 12 (which means a blade of 12 centimeters), and a pair of Spanish Navajas that have blades around 15 centimeters.


#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Cold Steel SR1 Lite

Stor, större,Cold Steel är också ett sätt att komparera. I alla fall när det handlar om fällknivar.* Det amerikanska företaget har med tiden gjort sig kända för att göra gigantiska tingestar inom det området. Någon som känner till deras XL-modeller? Men i katalogen har alltid funnits mycket vettiga och praktiska knivar vid sidan av de uppseendeväckande pjäserna. Det är det som gjort dem intressanta, blandningen mellan vardagsnära och saker som är totalt bortom rimlighetens gräns på något vis.  

Den här kniven, SR1 Lite, bjuder på lite av båda världar även om den mest är rotad i den praktiska sidan. Den är mycket stor även om den inte är enorm. Men bladet är tjockare än på många fastbladade knivar och låset är ett av de starkaste som gjorts för fällknivar. Det borde borga för en slitvarg som inte är rädd för att skita ned sig.  

Cold Steel SR1 Lite

Just den här versionen med tillägget "Lite" betyder nu inte att den är så mycket lättare än originalmodellen. Vi talar om 196 g för ursprungsmodellen jämfört med den här som väger 193 g enligt hemsidan. Hängde ni med där? Tre gram! 

Skillnaden hittas istället i prisbild och den i sin tur är bland annat avhängigt materialen. Den dyrare modellen kostar nästan fyra gånger mer och då får man S35VN-stål i bladet och ett handtag av G10. Så i ärlighetens namn borde den inte var så mycket dyrare. Men det är en annan fråga. 

Hur som haver, i det här fallet får man istället 8Cr14MoV-stål och ett handtag med skollor av Griv-Ex. Det är ett i den långa raden av fiberförstärkta plaster eller termoplastisk komposit med glasfiberförstärkning om man vill vara petig. Ett mycket starkt och praktiskt material men måhända en smula tråkigt material.

SR1:an har följt mig ett tag nu. Här en bild från tiden innan hösten kom och stal alla gröna nyanser

Apropå praktisk så är modellen från början tänkt att vara ett fällbart alternativ till Cold Steels vid det här laget smått legendariska överlevnads/friluftskniv SRK. Ni vet den som Fällkniven tämligen oblygt till vissa delar kopierade när de gjorde sin F1. 

I alla fall får man en kniv som är kring 24 centimter lång med ett decimeterlångt blad som är närmare 5 millimeter tjockt. Vikten blev som ni märkte därefter. Men det här är en fällkniv för uteliv inte för kontorsmiljö.

Den har funnits något år på marknaden men är ändå aktuell så här i hösttider. Särskilt för mig. Skall jag vara ärlig så har jag haft den ett tag vid det här laget men inte haft tid att testa och skriva om den förrän nu. 

  

Knivshop

 

/ J - kollar om stålet är kallt

* Det kan emellertid sägas att det här inte alls är min största fällkniv. Där hittas bland andra en kniv från Linton som väger in på 365 gram, en SKM-stilett som är 13" lång, en Opinel No 12 (vilket innebär ett blad på 12 centimeter), samt ett par spanska Navajas som har blad kring 15 centimeter.


#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Cold Steel Counter Point I

The other day I wrote about "diving into the catalog" and it was  Cold Steel's line of products I was referring to. First up in the "testery" is this model called the Counter Point 1. 

Like almost everything else they make, this knife comes in several different versions. Especially since it's not a new model. Today it is available in three basic configurations where the blades are 3.4 or 6 inches long. This is the intermediate model which, with its ten centimeter blade, is not a small knife. Then you can imagine for yourself how big the 6" knife is. A true Cold Steel product.

Cold Steel Counter Point 1

The materials in the knife are not the most exclusive but are well chosen. The steel in the blade is AUS10 which is the finest in that series. One of the main features is that it is highly resistant to corrosion. But with just the addition "10" it should be a couple of notches up in general from AUS8, which is a more frequently used steel. It's new to me so it will be exciting to see how long it stays sharp.

In the well-proportioned handle, Griv-Ex is found, which is some form of polymer plastic. Maybe not the funniest of materials but very durable and practical.

There is no doubt where the inspiration for this knife comes from, it is a folding dagger!

The knife opens with double-sided thumb studs and locks with the oft-used Tri-Ad Lock. Often called one of the world's strongest locks for folding knives. It can always be debated, with my experience being that it's extraordinarily good. Not least because it does not develop a blade play over time, which other back locks can do.

Then something must be said about the actual shape of the knife. The heritage from a classic stiletto in the typical bayonet-grind blade is clear and there is no doubt that this is a folding boot dagger. But if you look at the blade in isolation, you will see that it is basically a regular flat-ground blade with a medium-high grind and an unusually aggressive swedge. Pretty practical after all!

The knife comes from the Swedish online store Knivshop and this Cold Steel venture is a collaboration with them. I'm curious to see how CS's newer knives stack up against the slightly older ones I have.

Knivshop.se

 

/ J - cooling himself with cold steel in the summer heat

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Cold Steel Counter Point 1

Häromdagen skrev jag om "nedslag i katalogen" och då var det Cold Steel som avsågs. Först ut i "testerian" är den här modellen kallad Counter Point 1. Som allt annat de gör finns den här kniven i ett flertal olika versioner. Särskilt som det inte är en ny modell. Idag finns den i tre baskonfigurationer där bladen är 3,4 eller 6 tum långa. Det här är mellandmodellen som med sitt tio centimeters blad inte är en liten kniv. Då kan ni själva föreställa er hur stor 6"-kniven är. En sann Cold Steel-produkt. 

Cold Steel Counter Point 1

Materialen i kniven är inte de mest exklusiva men mycket väl valda. Stålet i bladet är AUS10 vilket är det finaste i den serien. En av de främsta egenskaperna är att det är mycket motståndskraftigt mot korrosion. Men med just tillägget "10" skall det vara ett par snäpp upp rent generellt från AUS8 som är ett mer frekvent använt stål. Det är nytt för mig så det skall bli spännande att se hur länge det håller skärpan. 

I det väl tilltagna handtaget hittas Griv-Ex vilket är någon form av polymerplast. Kanske inte det roligaste av material men mycket slitstarkt och praktiskt. 

Det råder ingen tvekan om varifrån inspirationen till den här kniven kommer, det är en fällbar dolk!

Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar och låser med det så ofta använda Tri-Ad Lock. Ofta kallat ett av världens starkaste lås för fällknivar. Det kan väl alltid diskuteras med min erfarenhet är att det är ruskigt bra. Inte minst för att det inte utvecklar spel i bladet över tid vilket andra back locks kan göra. 

Sedan måste väl något sägas om själva formen på kniven. Arvet från en klassisk stilett i det typiska bajonettslipade bladet är tydligt och det råder ingen tvekan om att det här är en fällbar variant av en stöveldolk. Men tittar man på bladet isolerat så ser man att det i princip är ett vanligt flatslipat blad med medelhög slipfas och en ovanligt aggressiv falskegg. Tämligen praktiskt trots allt!

Kniven kommer från Knivshop och den här Cold Steel-satsningen är ett samarbete med dem. Jag är nämligen nyfiken på att se hur CS nyare knivar står sig mot de lite äldre jag har. 

 

/ J - kyler sig med kallt stål i sommarvärmen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 245 "Tungviktare II"

I skrivande stund är det bara någon halvtimme kvar till OS-invigning. Jag räknar inte riktigt de grenar som tjuvstartat. Ett par kvalomgångar i rodd och bågskytte har kommit igång och så fotbollen förstås. Jäklar vad damerna spelade bra mot USA appropå det. 

Jag tillhör de där stora OS-nerdarna som inte missar mycket av sändningarna. Nu lär det väl bli nästan dygnet runt med tanke på vart det går någonstans. Särskilt som jag ser nästan allt! Särskilt cyklingen då jag som kanske är bekant för många är stor cykelentusiast. Herrarnas linje drar igång imorgon bitt klockan 03.50. Det blir tufft! Men jag ser många grenar som jag aldrig skulle ha tittat på annars. Bara för att det är OS. Några få står jag inte ut med ens i de här sammanhangen. En sådan är dressyr. Sorry om någon gillar det. Det är inte min "kopp te" som engelsmännen säger.

Men kul skall det bli även om det blir märkligt att ha spel som inte hälften av japanerna vill ha (numera) och utan publik. Pandemin ställer till det även om idrott inte handlar om liv och död.

"Tungviktare II"

Steget från tungviktare inom idrottsvärlden till tungviktare inom kniv-världen är kanske något långsökt. Dagens bild är en favorit från Cold Steel, den inte helt nya Ultimate Hunter. Det här är upplagan med det äldre stålvalet CTS-XHP. Numera är de gjorda med S35VN. 

En extremt sympatisk kniv om du söker en fällkniv med mycket god ergonomi och ett stabilt blad som klarar det mesta. Sen gör ju inte Tri-Ad-låset att kniven blir mindre solid. Trots rubriken och namnet på bilden så är kniven inte så förbaskat tung. Den väger in på 138 gram. 

Fast det främsta skälet till att rota fram bilden är att jag blev nöjd med fotot!

/ J - siktar mot tv-soffan

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - en kniv för ordningsmakten?

Så landade den då äntligen. En av de faktiskt länge åtrådda knivarna från Cold Steel. Länge har jag velat ha en av de här. För samtidigt som det kan vara sympatiskt med lite bling och exklusivitet från stund till annan så har jag alltid haft en dragning till det praktiska.  

De olika sidorna avspeglar sig i knivhögen genom en och annan blank stilett vars praktiska värde inte ens behöver diskuteras. Motsatsen är lika tydlig den. Dels syns det bland de fastbladade knivarna där allt från Moraknivar till skandinaviska klassiker gömmer sig*. Dels lämnas spår bland fällknivarna genom knivar som Spyderco Delica, Manly Peak, OKC RAT, QSP Copperhead och så vidare. Ni förstår vad jag menar. Till den kategorin kan ett antal mycket bra modeller från Cold Steel också räknas. Sedan tidigare har jag exempelvis modeller som Voyager, Pro Lite, Finnwolf och Ultimate Hunter.  

American Lawman från Cold Steel

Men en av de här saknades. Det är som kan utläsas av bilden en American Lawman. Den tillhör kategorin extremt lätta knivar som trots det råkar vara urstarka. Där är det inte många som slår CS på fingrarna. Andra exempel inom kategorin är knivar som Broken skull och Hold Out III. När de sätter den sidan till och inte gör gigantiska slagskepp till fällknivar gör de nämligen ruskigt kompetenta bruksknivar också. 

Det här är en av dem. Lätt, tunn, stark med bra stål och effektiv bladform. Därtill är låset starkt även om jag inte hänger på "Tri-Ad tåget" och hävdar att det är guds gåva till knivindustrin. Men bra är det och på den här kniven det lättaste av den typen att släppa jag stött på. 

Jag ser fram emot att få sätta den här i arbete. Den inbjuder till det. Sen vet jag inte om hur svenska polisen ställer sig till just den här modellen av kniv. Det framgår inte av historien. 

/ J - duckar lagens arm

* Sen vill jag faktiskt hävda att även mina kastknivar är tämligen praktiska. OM det är knivkastning man vill ägna sig åt. Då kan ingen Mora i världen mäta sig. 

Liten låsencyclopedi

- del ett, en översikt

Lås - ett ämne som uppenbarligen inte upphör att fascinera oss knivtokar. Det kan bland annat utläsas av de otaliga trådar som startats i diverse forum rörande olika låstypers fördelar och eventuella tillkortakommanden. En sådan dök upp i samband med att Spyderco skulle släppa sin "Para 3". Den kniven är liksom storebror PM2 utrustad med deras eget "Compression lock". Det samtalet inspirerade till det här inlägget. Eller åtminstone tankarna bakom det. Den initierade förstår då att det var ett tag sedan jag började klura på den här texten.  

"Frame lock" i titan med stålförstärkning och översträckningsskydd - är det ett ultimat lås, 
slutet för alla andra varianter?

Det tycks vara så att varje företag med lite självaktning bör ha ett eget lås under bältet för att vara något att räkna med. Mästarna alla kategorier på området är ändå knivmakarna Grant och Gavin Hawk som formligen spottar ur sig idéer och patent på området. De heter saker som Dead Bolt, Toggle Lock och SLS bara för att nämna några få.

Annars känner ni redan till att några av de stora märkena gärna framhåller fördelarna med de "egna" låsen. Typexempel på det här är Spyderco med sitt "Compression lock" och SOG med sitt "A.R.C-lock" även om de två inte är i närheten av de företag som verkligen bygger sina kataloger kring ett specifikt lås som Benchmade i mångt och mycket gjort med sitt "Axis-lås". Ännu mer extrema är Cold Steel med sitt "Tri-Ad-lock". Länge dominerade det totalt deras utbud av fällknivar även om de på sista tiden breddat repertoaren börjat använda några andra varianter av lås också.

Nu vill jag som vanligt tillägga att många av de "nya" lås som presenteras ofta är variationer på ett tema. Inte sällan mycket gamla sådana. Om ämnet studeras framkommer snart att de flesta idéer kring enkel mekanik avhandlats tidigare i historien och det gäller förstås även den som förekommer på fällknivar. Men nog tillkommer det några nya tankar ibland. Fast mer sällan än man kan förledas att tro vill jag tillägga.

Den tanken gränsar till ett annat ämne som ligger många ännu närmare om hjärtat och väcker ännu hetare diskussioner och det är kopiering/förfalskning/kloning. Kärt barn har inte bara många namn utan även många nyanser i ärlighetens namn. Men det ämnet släpper vi för stunden och återvänder till lås. Även om ämnena understundom är intimt förknippade vilket var orsaken till att jag nämnde det. 

Jag tänkte presentera ett urval av lås och försiktigt närma mig frågan 
"Vilket är bäst?"

Vad skall man ha dem till egentligen, lås? Det torde väl vara uppenbart vid det här laget men svaret är kanske inte så givet när allt kommer till kritan då man länge och i många fall fortfarande klarar sig bra utan dem trots att tekniken är tillgänglig. Därför börjar vi med knivar som inte låser i egentlig mening.

• Den mest ursprungliga varianten av fällkniv brukar benämnas "Friction folder". De har minst antal delar och saknar helt lås men kan ändå i viss mån spärras. Dels kan friktionen som gett knivtypen dess namn ökas genom att pivotskruven spänns i de fall det är möjligt och dels utgör flärpen som agerar utfällningsmekanism ett utmärkt stopp genom att handen eller tummen placeras på den i utfällt läge och hindrar kniven från att agera sax.

Exempel: Japanska Higonokamis eller Nya Zeeländska Svörds "Peasant". Den här lösningen kombinerat med modernare material kan hittas i Spydercos "De Leeuw" och i flera knivar från Bastinelli.

Varianter av "Friction folders" från Okänd Kina-tillverkare, Fox, Nagao Kanekoma och Svörd

• Mest spridd bland icke låsbara knivar är emellertid olika varianter av "Slipjoints". Knivar där ofrivillig hopfällning hindras av en mer eller mindre kraftig ryggfjäder. En uppfinning som tillskrivs knivmakaren Jaques de Liege vilket gav upphov till namnet "Jack Knives". För ökad säkerhet har de inte sällan ett "halvvägsstopp" som hindrar att bladet leker fingergiljotin på vägen in till följd av kraften i fjädern.

Exempel: De flesta klassiska amerikanska mönster och nästan alla franska, spanska, tyska och italienska traditionella knivar är av den här typen. Mycket kända är exempelvis olika varianter av Laguiole-knivar. Moderna exempel saknas inte heller och ofta är det lagar eller produktionsförenkling som ligger bakom. Världens överlägset största fällknivstillverkare Victorinox grundar till största delen sin framgång på slipjoints för övrigt. Ni vet de där små röda från det lilla bergslandet, även kända som "SAK" - Schweiziska arméknivar. Spydercos modeller "UKPK" eller "Pingo" kan också tjäna som exempel. På senare tid har den här typen upplevt något av en pånyttfödelse och märken som Benchmade, Kizer och t o m CRK och Hinderer har numera dylika knivar på programmet.

Några klassiska "Slipjoints" representerade av Douk Douk, Buck Creek, Case, Rough Rider och Hen & Rooster

Modernare varianter av "Slipjoints" från Spyderco, Victorinox och EKA

• Vilket osökt för oss in på avdelningen för nya uppfinningar eller snarare variationer på ett tema och på dem följande kopior. En utveckling av den här gamla lösningen är moderna "double detent"-varianter som "Action stopper" från Italienska Viper Knives by Tecnocut. Det Italienska företaget gör en variant av slipjoint där bladet stoppas i olika lägen av fjädrande delar av ramen med flera "detentkulor" i. Idén "lånades" genast av kinesiska SanRenMu och återfinns i modeller som deras M1.

Exempel: Viper Dan 1, Viper Dan 2, Viper Maremmano, Sanrenmu M1

Knivar från Viper utrustade med "Actionstopper"

Sen kommer vi till avdelningen faktiska lås. En funktion som mer eller mindre väl förhindrar bladet att fälla ihop sig när så icke är önskvärt. Vi börjar med en gammal rackare som senare utvecklats till  "back locks" och som återfinns på bland andra spanska knivar som klassiska Navajas och en del äldre italienska knivtyper.

Det handlar om "clasplocks", jag väljer för övrigt att i möjligaste mån använda engelska uttryck för att inte begreppsförvirringen skall bli större än vad den redan är. För de flesta av de här mekanismerna saknas svenska ord och uttryck helt enkelt. 

• Anledningen till varför jag betraktar "Clasp locks" som föregångare till "back locks" ligger i själva konstruktionen som i båda fall består av en rejäl fjäder som återfinns på handtagsryggen. Den kan antingen utgöra ryggen eller placeras som en välvd, platt fjäder ovanpå handtaget. Men det finns två uppenbara skillnader låstyperna emellan och det är att låsarmen på ett "clasp lock" saknar klack. Istället återfinns den på bladet och när låset aktiveras faller den in i därför avsett hål i den fjädrande låsarmen. Den andra skillnaden är att hos clasp-locks utgör själva ryggen/låsarmen fjädern, hos backlocks finns en separat fjäder som håller låsarmen i läge. 

Exempel: Navajas från märken som Muela, Joker och Cudeman etc. 

En Navaja från spanska Joker försedd med "Clasp lock"

• En variant av den ovan beskrivna låstypen är "Ring locks". De har exakt samma konstruktion men låset släpps med en ring istället för med fingrarna eller en hävarm. 

Exempel: Okapiknivar, några Sicilianska knivtyper, Cold Steel Kudu.

Cold Steels kopia av en Okapi kallad Kudu utrustad med "Ring lock"

• Nära besläktade med "clasplocks" är även "Swivel-bolsters" och "Pick locks". Likheten hittas i låsarmens utformning och skillnaden på vilket de släpps. Namnen avslöjar hur det går till. Endera "plockas" låset upp med fingrarna/naglarna eller används ett roterande främre bolster som hävstång. Själva konstruktionen bygger även här på ett "hål" i själva låsarmen som faller ned över en klack på bladtangen och är således omvänd mot en backlock. De här låsen är ett typexempel på hur man senare återupptäcker och patenterar något som redan finns. Gavin och Grant Hawk "uppfann" "SLS - Strong Lock System" vilket är en hybrid av ett picklock och ett clasplock. Vad var egentligen nytt? Konstruktionen ser ut som ett clasplock men släpps som en picklock.

Exempel: Klassiska stiletter av allehanda slag från nyare märken som AGA Campolin, F Beltrame, SKM m fl och äldre som Latama och Rizzuto. 

De flesta moderna stiletter som de här från SKM är så kallade "Swivel bolsters"

• En annan gammal variant av lås är "Lever locks" som återfinns på flera klassiska automatknivar främst från Tyskland men även på knivar med ursprung i Italien. Inbyggd i själva konstruktionen finns en naturlig säkerhetsfunktion. Bladets manövreras via en hävstång som även agerar säkring när det fälls in mot handtaget och förhindrar därmed såväl oavsiktlig stängning som öppning av kniven.

Exempel: Automatknivar från Hubertus, AKC, SKM, AGA Campolin och Mikov.

Ursprungligen från Tyskland är "Leverlocks" här på knivar från SKM, Hubertus och A G A Campolin

• Ett annat lås som ofta förknippas med automatknivar är "Plunge- eller Button locks". Lösningen har blivit en smula pånyttfödd eftersom det passar bra till automatknivar drivna av spiralfjädrar s k coilspring automatics. Det är en enkel låstyp som bygger på att en fjäderbelastad asymmetrisk bult som är grövre i en ände flyttas i sidled och på så vis spärrar bladet. Det går förstås även utmärkt att använda även till knivar utan fjädrar.

Exempel: Böker Speedlock, De flesta Protechs som Godfather, Kershaws Launch-serie, Real Steel Griffin, Tangram Vector och flera modeller från William Henry.

De här tre knivarna från Pro Tech, Böker och Real Steel har alla "Plunge locks"

• "Back locks" var länge den dominerande typen av lås. Enkla att hantera, välbekanta och inte alltför komplicerade att tillverka. Av de skälen återfinns varianter av det låset på ett otal knivar. De fungerar genom att en fjäderbelastad låsarm försedd med en klack roterar kring en central axel och faller ned i en därför avsedd fördjupning i bladet. Den specifika modell som populariserade låset är förstås Buck 110. Men nu får man inte tro att den ens är i närheten av att vara den första kniv som var framgångsrik med den här typen av lås. Det var den Tyska Mercator K55K. En kniv som kom redan på 1800-talet och var mycket populär inte minst bland soldater under första världskriget. Buck intog scenen först 1964 med sin Hunter.

Exempel: Buck 110 och 112, Spyderco Delica och Endura, EKA Swede 92,  

Några kända modeller från Buck och EKA utrustade med "Back lock"

Den ursprungliga backlock-succén Mercator K55K här från Otter Messer

• Man kom snabbt fram till att  sättet på vilket det här låset släpptes och hur smidigt det skulle ske kunde varieras. Al Mar var en av dem som funderade kring det och flyttade fram låsarmen varpå en variant på "backlocks" var uppfunnet eller snarare återupptäckt: "Mid- eller Front lock". Hans tolkning hyllades av Spyderco genom Sage 4.

Exempel: nästan alla Al Mars modeller, EKA Swede 60, Spyderco Sage 4

Al Mars tolkning av en back lock blev "Front lock" här från Al Mar och EKA

Då backlocks dras med några nackdelar som åtkomsten av låset om man önskar fälla ihop kniven med en hand och att de kan utveckla spel vid slitage eller bristande precision vid tillverkningen fanns förstås utvecklingspotential.

• Ett märke som gjort sig känt för det är Cold Steel eller snarare deras inhouse-designer och tillika knivmakaren Andrew Demko. Han drog sitt strå till stacken genom att addera ett bladstopp till en backlock-konstruktion. Därmed såg "Tri-Ad lock" dagens ljus. Ännu starkare och mindre känsligt för slitage än de flesta äldre varianter. 

Exempel: I princip hela Cold Steels sortiment: Voyager-serien,  American Lawman, Tuff Lite, UH, Talwar, Broken Skull och Pro Lite för att nämna några. 

"Tri-Ad lock" hittas på de flesta av Cold Steels knivar

• Spyderco svarade på styrkeracet med sitt "Power lock" vilket är en backlock som inkluderar ett länksystem. Skall även det vara rejält mycket starkare än den ursprungliga konstruktionen men inkluderar fler rörliga delar.

Exempel:  Spyderco Tatanka

• Sen har vi lås i en kategori som bygger på rörliga spärrar som på något sätt skall förflyttas in mot därför avsedd fördjupning i själva bladet. Bland de första var Blackie Collins med sitt "Bolt Action lock" även ibland kallat "Piston lock" Det är ett system som låser via en fjäderbelastad metallstav som pressas mot bladtangen/basen på bladet. 

Exempel: Spyderco Sage 3, Gerber Bolt Action Folder och Parabellum. 

Som bra idéer tenderar att göra har den ynglat av sig och fått flera sentida kusiner. De är tillräckligt unika för att leva ett eget liv och därmed bli patenterade. Alla bygger dock i grunden på att någon form av fjäder trycker fram en kula, axel, bult eller pistong mot bladbasen som förses med därför avsedda fördjupningar, hack eller flata delar. Ibland blandas ett bladstopp in ibland inte. Låsen kan i vissa fall även fungera som "detent".

• Ett exempel på det senare är Spydercos "Ball Bearing lock". På namnet kan nästan höras vad det handlar om. Den fjäderbelastade pistongen har blivit en kula och man har blandat in en stoppinne likt ett "Compression lock".

Exempel: Äldre Spyderco som Dodo och D'Allara till nyare knivar i Manix-serien och förstås Q-ball. 

• Mest känd bland de här kusinerna är utan tvekan Benchmades "Axis lock". Här har man satt pistongen på tvären som en bult och försett den med "omegafjädrar" som pressar in låset mot tangen. Den första modellen som presenterades med det här låset var deras modell 710 McHenry Williams vilket knappast är ett långsökt namn eftersom det är dessa herrar som står bakom idén ifråga.

Exempel: I princip alla kända Benchmade-modeller som t ex 710 och inte minst Griptilian-familjen

Mest känd av alla låstyper som har Blackie Collins "Piston lock" som förfader
är förstås Benchmades tolkning av McHenry & Williams "Axis lock"

• Snart önskade fler tillverkare ha knivar på det här temat eftersom det har sina fördelar som att fingrarna är ur vägen vid handhavandet och inte minst att man kan använda kniven som en "gravity knife" och snärta ut bladet. Med på tåget fanns bland andra SOG som kom med sitt "A.R.C-Lock" eller "CAM-lock". Det bygger på samma princip som de övriga i familjen. En rörlig stoppinne som i det här fallet "gungas" in mot bladtangen under fjäderbelastning. Snarlikt ett Axislås men tillräckligt unikt för att få eget patent såvitt jag vet.

Exempel: SOG Trident-familjen, Vision, Spec Elite m fl.

Tilläggas bör att Benchmades patent på Axis-låset har löpt ut vilket gör att det poppar upp allt fler märken som använder systemet eller intill förväxling lika varianter. Det senaste exemplet på det är Hogues Doug Ritter designade modell RSK som använder sig av "Able-lock" vilket såvitt jag vet är ett Axislock med en annan typ av fjäder som därtill blivit dubbel.

• En av de idag dominerande låstyperna är förstås "Liner lock". En enkel konstruktion som bygger på att en fjädrande del av knivens interna ram lägger sig bakom bladet i öppet läge. Allt för många jag talat med tycks vara av uppfattningen att det är en uppfinning av Michael Walker. Särskilt efter Spydercos hyllning till honom i och med Sage 1 som uppmärksammade hans tillskott till den moderna fällknivens utveckling. Det han gjorde var emellertid att addera en "detent", en liten kula i låsarmen för att hålla kvar bladet i stängt läge. Han moderniserade ett lås som fanns åtminstone redan på 1800-talet. Således uppfann han det inte men gjorde det mer tillämpligt på moderna knivar och ökade därmed dess popularitet.

Exmpel: OKC RAT, Spyderco Sage 1, BM AFCK, Fällkniven mod P,  

Några få kända exempel på ett av de mer använda låsen idag, "Liner lock". 
Modellerna är från ZT, Benchmade, OKC och Spyderco

• Liksom CRK, Cold Steel och Benchmade så har Spyderco utvecklat ett eget lås med stor framgång. Det handlar förstås om "Compression lock". Ett lås som ibland felaktigt liknas vid ett omvänt "liner lock" vilket det inte är. Enda likheten är att det släpps på liknande vis fast låsarmen återfinns på handtagsryggen istället för på undersidan. Funktionen däremot innebär att låsarmen kläms mellan en stoppbult och bladtangen vilket gör det betydligt starkare än en linerlock. 

Exempel: Spydercomodeller som - Vesuvius (först), Salsa, Paramilitary 2, Para 3, Sage 5, Shaman, Sliverax, Kapara.  

• En utveckling av "Liner locks" som koncept gjordes av Chris Reeve i och med hans "RIL - Reeve Integral lock" mer populärt kallad "Frame lock". Principen är densamma men låset används i de fall handtagssidorna inte utgörs av en ram med utanpåliggande skollor utan är gjorda i ett stycke metall. Låsarmen skärs då ut i en av sidorna istället. I ärlighetens namn saknar ju de här knivarna ram och borde därför inte kallas just frame locks. I och med titanets intåg som handtagsmaterial har de kraftigt ökat i popularitet även om de förstås kan göras i andra material också. 

Exempel: CRK Sebenza, Hinderers XM-serie, Spyderco Techno, Strider SMF, CRKT Pilar, Kizer Gemini.  

"Frame locks" i titan och stål från Spyderco, Strider, Ruike och CRKT

Utöver de som redan nämnts finns en rik fauna och flora av mer eller mindre ovanliga låstyper som kan stötas på i knivdjungeln. 

Till exempel skulle "Balisonger" kunna räknas som en helt egen kategori. För övrigt troligen starkare än alla andra inklusive Tri-Ad Lock om man nu vill diskutera den aspekten. Från den tanken, att man använder några delar av handtaget som lås eller hinder mot att kniven fälls ihop stammar även lösningar som "Tri-folders" som består av tre delar som viks ihop på olika vis. Exempel på dylika hittas hos Fred Perrins Le Tri-folder och i Cold Steels kopior av densamma "Triple folder". För att förvirra finns även flera olika typer av lås inkluderande ordet "Tri", andra exempel är Piranhas "Tri-fold" och Pacific Cutlerys (märket som senare blev Benchmade) föregångare till den kniven med samma namn, Tri-fold. Men de två modellerna är egentligen exempel på "Woodlock" då det var mannen bakom idén. En annan tolkning av den varianten men i virvlande utförande är Michel Janichs Janisong från Spyderco.

En egen liten grupp utgörs av lås där själva låsfjädern återfinns i bladet. Exempel på dylika lösningar är "TiLock" från på CRK och "Stud lock" som kan hittas på Kershaws Tactical Speed Bump. 

Aningen mer ovanliga låstyper: "Caged Ball lock" från Spyderco, "Stud lock" från Kershaw och "TOL" från Lionsteel

Sen har vi en uppsjö lösningar som innebär att man endast delvis förändrar en befintlig konstruktion. Inte tillräckligt för att ligga till grund för ett patent utan mer som kosmetisk eller marginellt praktisk förändring.

Som exempel på det fenomenet kan nämnas Spydercos varianter på slipjoints som "Slipit" och "Notchjoint". Det hörs nästan på namnen för övrigt.

Andra lösningar som är variationer på ett tema är t ex: "Bolster locks" vilket egentligen bara är en framelock där man dolt låsarmen med en handtagssida. Alternativt kan de tolkas som en överdimensionerad "Linerlock" om man så vill.

Sen finns "Nested Liner locks". En av de första på området var Spyderco med sin modell Military. Tekniken innebär att man kombinerar en linerlock med ett handtag utan ram och istället fäster låsarmen direkt i handtagssidan.

Samma variant av lösning fast för framelocks utvecklades av Kershaw (KAI) med sitt "Sub Frame lock". Låset tillkom för att kunna ha ramlås på knivar med aluminiumhandtag och syns exempelvis på modellen Knockout. Sist i raden med att modifiera lås med nya material är Fox då de nyligen släppt en modell kallad Suru med ramlås kolfiber. Det i sin tur har redan gjorts fast med plast som material även om den lösningen blev en passus i historien.  

Exempel på andra ovanligare låstyper är:

Virobloc: en Opinel-uppfinning senare kopierats av Cold Steel och blev "twist lock"

Neely Lock: kan ses på Timberlite från Timberline

Paul Axiel Locking Mechanism: ett lås som finns på Paul Knife som tillverkats av bl a Gerber och Lone Wolfs modell Defender

Rolox: CRKT Rollock var en tolkning av den här Blackie Collins designen

Fulcrum Action: ett öppningssystem med tillhörande lås från R Kommer som även det hittas hos CRKT

Snap Lock: ett lås från Van Hoy som kan hittas på CRKTs kniv med samma namn

Togglelock: återfanns ursprungligen på Kershaws E.T. Numera är låset övertaget av QTRMSTR.

Griplock: är en variant som återfinns hos Böker 

TOL: som skall utläsas Tactical Operation Locking system. Låstyp från Lionsteel som hittas på deras Daghetta

aX Dobolock: en låsvariant från Fox Knives

Warlock: på knivar från Paragon Knives by Ashville Steel

Phantomlock: ett dolt lås som hittas på Spyderco Meerkat

Det bör nämnas att flera av ovanstående lås är hopsnickrade av de tidigare nämnda virtuoserna G & G Hawk. 

I jakten på starkare lås eller som det heter i nutida anglosaxisk reklamterminologi "virtual fixed blades" kan man även addera lösa delar till låset. Extrema Ratio låter till exempel en stålsprint följa med sin RAO vilket definitivt låser bladet när den förs genom ett hål i bladet och skruvas fast i korrensponderande hål i handtaget. 

Ännu mer udda är CRKTs variant på temat. Ett samarbete med Liong Mah kallat Journeyer som är en slipjoint med samma lösning även om den inte skruvas på plats. 

Den här texten syftar huvudsakligen till att ge en inblick i den härliga snårskog som utgörs av alla grenar på det stora låsträdet. Det finns liv bortom ramlås i titan kan konstateras. Nu skall bara fler tillverkare inse det. Men frågan som skulle besvaras eller åtminstone nosas på är

vilket är då bäst?

Det aningen tråka och möjligen fega svaret är att det förstås inte finns något enkelt svar på den frågan. Det är helt avhängigt vad som eftersöks. Önskas enbart maximal styrka eller skall den egenskapen balanseras mot användarvänlighet? Behöver låset kunna öppnas med en hand eller duger det med två? Passar låset med knivens tänkta användningsområde? Komplicerade låsmekanismer kanske inte är önskvärt om kniven skall nyttjas i eländiga miljöer. Det finns även en estetisk aspekt. Ett visst lås kanske inte matchar det utseende som formgivaren eller knivmakaren tänkt sig. Tillverkningskostnader får inte heller glömmas bort i sammanhanget.

"Frame locks" kanske inte är "the lock of all locks" trots allt. Här ett från Two Sun

Att utse ett enda "bästa lås" låter sig därför inte göras. De har alla sina förtjänster och brister. En annan intressant fråga är varför det ofta väcker så starka känslor när man påpekar det? Särskilt om man som jag hävdar att ramlås i titan dras med fler nackdelar än de har fördelar. 

Det lär finnas anledning att återkomma till ämnet lås. Det ämnar jag förresten att göra redan i nästa del då jag tänkte visa några isärplockade exempel på låstyper och diskutera för- respektive nackdelar med dem. 

/ J - inte låst

PS. Det kan ha smugit sig in faktafel. Rätta mig gärna i så fall. Texten är nämligen till största delen skriven direkt "ur huvudet" och gör sannerligen inga anspråk på att vara heltäckande.