Dagens bild nr 245 "Tungviktare II"

I skrivande stund är det bara någon halvtimme kvar till OS-invigning. Jag räknar inte riktigt de grenar som tjuvstartat. Ett par kvalomgångar i rodd och bågskytte har kommit igång och så fotbollen förstås. Jäklar vad damerna spelade bra mot USA appropå det. 

Jag tillhör de där stora OS-nerdarna som inte missar mycket av sändningarna. Nu lär det väl bli nästan dygnet runt med tanke på vart det går någonstans. Särskilt som jag ser nästan allt! Särskilt cyklingen då jag som kanske är bekant för många är stor cykelentusiast. Herrarnas linje drar igång imorgon bitt klockan 03.50. Det blir tufft! Men jag ser många grenar som jag aldrig skulle ha tittat på annars. Bara för att det är OS. Några få står jag inte ut med ens i de här sammanhangen. En sådan är dressyr. Sorry om någon gillar det. Det är inte min "kopp te" som engelsmännen säger.

Men kul skall det bli även om det blir märkligt att ha spel som inte hälften av japanerna vill ha (numera) och utan publik. Pandemin ställer till det även om idrott inte handlar om liv och död.

"Tungviktare II"

Steget från tungviktare inom idrottsvärlden till tungviktare inom kniv-världen är kanske något långsökt. Dagens bild är en favorit från Cold Steel, den inte helt nya Ultimate Hunter. Det här är upplagan med det äldre stålvalet CTS-XHP. Numera är de gjorda med S35VN. 

En extremt sympatisk kniv om du söker en fällkniv med mycket god ergonomi och ett stabilt blad som klarar det mesta. Sen gör ju inte Tri-Ad-låset att kniven blir mindre solid. Trots rubriken och namnet på bilden så är kniven inte så förbaskat tung. Den väger in på 138 gram. 

Fast det främsta skälet till att rota fram bilden är att jag blev nöjd med fotot!

/ J - siktar mot tv-soffan

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivpresentation Spyderco Hungarian

Idag skall jag presentera en kniv som både kommit och gått i Spydercos katalog. Kniven är en av de modeller som ingår i deras "Ethnic-Series" och de görs alltid under begränsad tid. Så för den som tycker att de här exotiska linjerna är tilltalande får söka sig till begagnatmarknaden.

Spyderco C173GP

Utseendet på den här kniven är mycket distinkt och det kanske inte är så konstigt då den ingår i vad Spyderco kallar sin "Ethnic series", knivar som avspeglar och hyllar olika knivtraditioner runt vårt klot. Som namnet skvallrar om hittas ursprunget till den här kniven i Europa, närmare bestämt Ungern. Grundmönstret kallas Fejesgörbe och kännetecknas av sitt kraftigt rundade bolster. Något som också namnet anspelar på. Just den här varianten är formgiven av den ungerske arkitekten och kniventusiasten Gábor Szakonyi. 

Spyderco Hungarian med sin särpräglade profil

Blad

För ovanlighets skull har inte Spyderco behövt göra några större eftergifter till bladformen för att deras trade mark, det runda hålet, skall passa in. Även traditionella Fejesgörbes har den här bladprofilen med en rygg som först höjer sig något för att sedan slutta svagt ned mot den spets som avslutar en lång och tämligen rundad egg. Det som skett är att Gábor valt att göra den första delen lite brantare och därmed utpräglad än vanligt. 

Kniven är inte liten på något vis utan ståtar med ett blad som är strax över nio centimeter långt och det mäter 26,5 mm som högst. Godstjockleken däremot hålls ned till tre millimeter vilket får anses tämligen tunt i relation till storleken på blad. Särskilt med tanke på hur grova knivblad tenderar att vara nuförtiden. 

Spydercos och Szakonyis tolkning av ett klassiskt Fejesgörbe-blad

Stålet i den här kniven är inte det vanligaste men så är Spyderco också känt för att experimentera vilt med olika stålsorter, särskilt på senare tid. I det här fallet rör det sig om ett av Carpenter Steels bästa produkter för knivtillverkning kallat XHP. Ett stål som dock inte alltid är så lätt att få tag på vad det verkar då det ibland dyker upp hos vissa tillverkare för att sedan försvinna*. 

Finishen är den för Taichung-fabriken rätt vanliga grova satinen. Det de sista slipränderna nästan lämnas kvar. Den är dock mycket jämn och snyggt utförd. Detsamma gäller fabrikseggen på det här exemplaret för övrigt. Ett litet sharpening choil finns för framtida slipning och den sträcker sig föredömligt utanför ricassons räckvidd.

Bladet försett med designerns logotyp är gjort av CPS XHP

Trots den stora buken befinner sig spetsen på det här bladet någorlunda i mittlinjen av kniven vilket gör den lättkontrollerad så länge du bara sticker med den. Skall du skära med bara spetsen blir det knepigare som med alla knivar med kurvig egg. Det kräver att du vinklar handleden extremt mycket.  

I gengäld blir bladet desto bättre vid svepande skär inte minst mot en skärbräda till exempel. Något som inte känns alltför avlägset om jag spinnaer vidare på knivens utseende. Formen påminner inte så lite om en del klassiska modeller från Frankrike. Knivar av Laguiolle-typ till exempel. De knivarna har historiskt alltid varit allroundknivar med visst fokus på matberedning bland fåraherdar till exempel. Ost, bröd och grönsaker behövde förstås skäras. Till dylikt är även Spyderco Hungarian riktigt bra. Ja, bland får vet jag inte men för att förbereda mat. Ett helt flatslipat blad i excellent stål och med en riktigt vass egg ligger till grund för det.    

Handtag

Handtaget på den här kniven är nog ett av Spydercos snyggare enligt mitt tycke. Materialen är G10 och stål så de är inte extravaganta i sig. Men linjerna är desto mer tilltalande liksom sättet materialen har använts på. Ramen är av stål och är modest lättad med några hål på insidan. Konstruktionen är öppen i ryggen och där återfinns tre distanser jämte en liten tub som agerar fånglinehål. En stabil konstruktion med andra ord. 

Ett för knivtypen klassiskt handtag, här gjort i polerad G10 med bolster i stål

Utanpå ramen hittas sedan bolster, även de gjorda i stål samt handtagssidor i G10. Det som gör dem speciella är dels hur väl polerade alla material är samt hur välvd formen är. Sidorna är kraftigt rundade och den välvda ytan planar ut mot bolstret till som förvisso också är rundat men inte lika kraftigt. Något som bilderna kan narra en till att tro. 

Därefter har både bolster och G10 polerats. En behandling som G10 sällan får men när det görs på det här viset ser det nästan ut som det har ådring. Bolstren är snygga men de är notoriska fingeravtrycksmagneter och är svårfotograferade. 

Formen på handtaget är tradtionell med lätt krökt rygg som övergår i en kraftigare sväng baktill. På mitten sväller greppet något villket fyller handen bättre. Bolstret utgör fingerskydd och bildar även en naturlig tumramp. 

Till skillnad från föregångarna är Hungarian öppen i ryggen

Väl i hand så är Hungarian bra men inte riktigt i närheten av vad jag misstänker att originalen är. Några av de moderna påfunden gör att den inte kan matcha dem. Ett sådant är att de är slip joints vilket gör att ryggen är hel. Här är handtaget öppet vilket ger mindre anläggningsyta mot handen. Något som känns extra mycket i det här fallet eftersom det är en Taichungkniv. Det innebär att alla kanter är tämligen markanta. Till exempel är vare sig insidan på ryggen eller undersidan på handtaget särskilt väl rundade. Förklaringen lär ha att göra med något kulturellt. Att skarpare kanter är ett tecken på hög precision. Fan tro´t. Visst är precisionen hög men kanterna på den här kniven behöver rundas för att bli riktigt bra. 

Det andra som känns en smula är clipet. Inte mycket i ärlighetens namn men trots allt. På orignalen finns de inte alls. Om man kramar det här handtaget i hammargrepp så känns det en smula och detsamma gäller sabelgrepp. 

Sen vet jag inte om alla Fejesgörbe har så distinkta hörn på sina bolster. De kunde mjukas upp de också även om det troligen inte skulle se lika bra ut. Dessutom gör formen på dem i kombinationen med en ricasso att handen hamnar ett par centimeter ifrån det som skall skäras. 

Öppning och lås

Bladhålet på den här kniven fungerar utmärkt. Det är lagom stort men framförallt rätt placerat för att vara lätt att hitta och använda. Det vare sig det är ljust eller mörkt, kallt eller varmt, med eller utan handskar. Som vanligt med Taichung är kanterna även här en smula vassa. Men det är mest av godo då det ger bättre fäste. 

Spydercos sedvanliga hål är i det här utförandet ganska vasst men väl placerat

Knivbladet löper på fina bronsbussningar vilket ger en lätt hydralisk känsla när kniven öppnas och stängs. Inte den oljade iller som kullager ofta ger upphov till. Den här kniven både öppnas och stängs bäst med en smula värdighet. Men det är inga problem att snärta upp den om så önskas. 

Ett extremt väl utfört liner lås

Låsfunktionen sköts av en liner lock i stål. Funktionen hos den är god. Bladet hålls på plats utan rörelser åt något håll och inte heller glider låsarmen under belastning. Däremot är den svår att nå. I syfte att hålla utseendet rent och i det här fallet traditionellt har man valt att "gömma" låsarmen inne i ramen så att säga. Det gör att man får lirka in mjukdelarna på tummen för att hitta den. När man väl gör det möts man av några räfflor som gör att man inte glider av. Men tyvärr är de en aning för skarpa för att få högsta betyg. Det var det där med kanter, Spyderco. 

Att bära

För att vara en stor kniv är Hungarian mycket civiliserad i en ficka. Handtaget mäter förvisso över tolv centimeter på längden och är 15 mm tjockt men det är mjukt rundat och ytorna som sagt polerade. Själva höjden på kniven hamnar på 35 mm som mest. Vikten är 125 gram. 

Clipet är unikt för den här modellen för att matcha det svängda handtaget

Clipet på den här kniven är lite av ett standardclip fast ändå inte. Det vill säga storleken på rampen och spänsten känns som Spydercos normala "skedclip" men själva formen avviker. Dels är clipet krökt för att passa formen på handtaget och dels har det ett halvmåneformat hål för att släppa igenom fånglinan. Det sistnämnda är jag glad för eftersom det annars hade ställt till det med placeringen av clipet. 

De detaljerna gör även att clipet för ovanlighets skull inte är flyttbart. Annars brukar Spyderco få till den detaljen ändå. Men eftersom handtaget hade sett ut som det angripits av termiter i så fall är jag glad för att de avstod. 

Sammanfattningsvis

Hungarian liksom sina andra släktingar i Ethnic-serien är en kniv med ett mycket personligt utseende. En kniv som kanske köps mer för att den är elegant än för att den är praktisk. Fast egentligen är det ju just det den är, praktisk alltså. Bladet är synnerligen kompetent med sitt fina stål, flatsslipning från tre millimeters gods, distinkta spets och rejäla buk. Handtaget är bra det också även om jag som sagt är säker på att originalen därvidlag är bättre i de flesta fall. Kniven är även lätt att få ned i och upp ur en ficka och den är lättöppnad. 

I övrigt tycker jag nog att Spyderco lyckats ovanligt bra med den här kniven när det gäller att representera en knivtyp. Den ser ut som en Fejesgörbe. På samma vis lyckades de med sin Pattada som ser ut som den Resòlza från Sardinien den representerar. Det tycker jag inte man kan säga om exempelvis Schempp Bowie, Kriss, and EuroEdge som är andra modeller ur samma serie. 

Ett rejält arbetat handtag och en av Spydercos mest välbyggda modeller

Men även solen har sina fläckar. I det här fallet handlar det mycket om att den är gjord i Taichung Taiwan. Det medför förvisso att den är ytterst välbyggd, en av de bästa till och med. Den fina gången i bladet som för övrigt är helt centrerat, den fina fabrikseggen, de eleganta övergångarna mellan materialen och den goda polishen är exempel på det. Där finns inget negativt att invända mot. Sen toppas allt med små detaljer som att skruvarna som håller sidorna respektive bolstren på plats är av olika färg. Allt för att slutresultatet skall bli så attraktivt som möjligt. 

Men sen var det de vassa kanterna! Eller vassa är de väl egentligen inte men för distinkta för min smak. Du hittar dem på ryggsidan av bladet, insidan av ramen på både över- och undersida samt på insidan av hålet. De hade bara behövt runda dem aldrig så lite. Jag lovar att ingen hade misstänkt dem för bristande precision ändå. Det här är en extremt välgjord kniv. 

Hade det här varit en brukskniv för mig så hade jag åtgärdat det hela själv. Men som det är nu är det inte en kniv jag använder alltför ofta. Men från stund till annan händer det så "mint condition" kan inte längre användas om den då någon repa hittas här och var. Det gäller inte minst det väldigt polerade bolstrets högsta punkter. 

En modern tolkning av Fejesgörbe, Spydercos Hungarian

Men det går inte att komma ifrån att det här är en riktigt snygg kniv. Det brukar nästan de flesta som avskyr bladhål också gå med på. Kanske för att den utöver det inte ser ut som en traditionell Spyderco måhända? I vilket fall som helst gillar jag kniven och har inga planer på att sälja den. 

Anledningen till att jag nämner det är att den inte längre går att köpa ny då den är tagen ur produktion. Vill man ha den här något udda fågeln får man bege sig ut på jakt på begagnat marknaden. 

Specifikation:

Längd utfälld: 215 mm

Längd hopfälld: 123 mm

Vikt: 125 g

Bladlängd: 92 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: CTS-XHP

Handtag: polerad G10 på stålram

Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan

/ J - tolkar en tolkning

* Så har varit fallet med både Spyderco och Cold Steel till exempel. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 63 "Clippoint"

Bladformer kan som bekant varieras närmast i oändlighet. Men de klassiska grundformerna är inte många och en av dem är förstås "clippoint". Namnet kommer sig av att man tager en styck "normal" eller rak bladform och "klipper" av en bit av ryggen så den sluttar nedåt och möter spetsen. Då får man en kniv som bibehåller en buk, hur står beror på hur brett bladet är och hur "clip"-delen utformas förstås. Man får även en kompetent spets som befinner sig lägre i relation till handtaget än vad som annars är fallet. 

Därtill får man en utseende som ger lite fart och fläkt åt linjerna. Det händer något. Sen finns det förstås derivat från formen som exempelvis det klassiska "Bowie"-bladet även om ingen är helt ense hur en sådan skall se ut. 

"Clippoints"

Cold Steel är ett märke som ofta erbjuder sina grundmodeller i tre olika varianter där bladformen är det som skiljer dem åt. Båda knivarna på bilden "Code 4" och "Voyager L" kan även fås som "Droppoints" och "American Tantos" till exempel. 

De här båda knivarna har åtminstone några år på nacken och är därför gjorda i AUS8 A-stål något som CS nu frångått på de flesta av sina knivar. Stapelvaran numera är CTS XHP. Ett mycket högkvalitativt och därmed dyrare stål.  

/ J - klipper till

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Cold Steel Broken Skull

-  Det var en lång kniv!

"Broken Skull" - vart fick man det namnet ifrån? Att det sen utannonseras över hela bladet i blaffig text är två av de saker jag inte gillar med den här kniven. Vad jag däremot gillade och som fick mig att köpa kniven i princip omgående när den släpptes var ett par andra saker. Här har vi nämligen en kniv vars blad i princip är identiskt med Cold Steels "Lone Star Hunter" men utan de fula benimitiationsidorna i plast som den kniven dras med och därtill betydligt mindre vikt. 

Cold Steel "Broken Skull"

G10 utan ram är i mina ögon både snyggare och ger dessutom en ultralätt kniv när den konstrueras på det här viset. Vad vi har är således ett praktiskt men ändå snyggt blad i slimmad förpackning. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg. 

Den av Steve Austin designade kniven bjuder på mycket blad i lätt förpackning

För övrigt kan sägas att det här är mer av en genomgång av den första tidens intryck än en rejäl recension. Jag har burit kniven ett kortare tag, det vill säga ett par veckor och låtit den genomgå några av de vanliga testen. De inkluderar bland annat att skära och sticka i: plast av olika sort, papper, papp, kartong, snöre, rep, tejp, tyg, färskt trä, lite virke. Sen har den fått agera picknick-kniv och annat vardagligt.

Därför säger jag inget om hållbarhet vare sig när det gäller eggens uthållighet, låset, G10-sidorna eller bladbeläggningen. 

Blad

Arbetsänden av den här kniven består av en slank clippoint med mycket distinkt utseende. I princip är det ett litet Bowieblad vi talar om. Det ger en avsmalnande spets vilket förstärks av taperingen som börjar nästan halvvägs upp på bladet. Bladet är fullt flatslipat och godstjockleken hålls nere till modesta tre millimeter. 

Allt sammantaget gör att den här kniven är vad som på engelska brukar kallas en "slicer". En kniv som skär bra helt enkelt. Det kan tyckas fundamentalt men så enkelt är det inte i dagens fällknivsindustri. Tämligen ofta får den egenskapen stå tillbaks för andra mer estetiska hänsynstaganden vilket är olyckligt enligt mig. Andra detaljer som även de underlättar praktisk hantering är en föredömligt liten ricasso/ansats och att tumknoppen befinner sig nära handtaget när bladet är i utfällt läge. Se och lär alla tillverkare som missar den detaljen. Man kan inte använda kniven om diskar och knoppar skymmer halva eggen och det är heller inte nödvändigt för god funktion!

Ett decimeter långt bowieblad i CTS XHP 

Utseendet på bladet förstärks av det faktum att det är en decimeter långt! Det är således ingen liten kniv vi talar om och det innebär både för- och en nackdelar. Bakom längden finns förstås en tanke som amerikaner sällan kan släppa och särskilt inte om de heter Lyn eller Steve i förnamn. Den här liksom många andra knivar designade i USA marknadsförs ofta som ett "back up"-vapen till befintligt skjutvapen. Sorgligt men sant och inget jag står bakom men så är det. För att den som skall fungera som sådan så pratas det ofta om "reach"/räckvidd. Något som den här kniven har gott om och som även avspeglas i handtagets utformning. 

Till bladets goda egenskaper skall förutom formen även läggas valet av stål. Cold Steels nya stapelvara är Carpenters XHP. Det har visserligen höjt prislappen från deras tidigare "Zero-Quenched AUS8 A-knivar" men jag föredrar ändå det här stålet. Jag har faktiskt chippat eggen på två av mina äldre CS knivar på senare tid. 

Bladet är svart och det kan man tycka olika om. Själv ser jag det mest som kuriosa och tycker att det kan vara kul som omväxling men det är inte min preferens av det enkla skälet att jag inte tycker det är snyggast, jag "behöver" inte svarta blad och de har en tendens till att bli slitna fort. De kan dock vara bra för att exempelvis skydda kolstålsblad från korrosion. Andra tycker att det är snyggt.  

Beläggningen är nu DLC istället för den enklare teflonytan CS tidigare envisats med

Just hållbarheten på beläggningen är på Broken Skull och andra nyare knivar från Cold Steel rejält förbättrad. Tidigare var de ökända för sina blad vars beläggning i princip ramlade av efter första användningen. Här är det en äkta DLC-coating som skall hålla bättre. Återstår att se hur den här varianten klarar tidens tand. Inledningsvis märks nästan ingenting efter användning. Några mindre repor förstås efter upprepade kartongmassakrer och lite, med betoning på lite täljande. 

Det här bladet är praktiskt och det kunde varit riktigt attraktivt. Nu är det bara "sådärsnyggt". Den svarta färgen är min lilla invändning och textmassorna den stora. Jäkla anslagstavla rent ut sagt. Kan man sälja reklamplats?

Handtag

Även handtaget gör mig en smula ambivalent. Det är extremt tunt, långt och väääldigt greppigt. Tänk finkornigt sandpapper. Färger finns det gott om och själv valde jag "OD Green" för att jag tyckte det matchade de svarta detaljerna och bladet. Annars finns kniven även t ex grått, blått, orange och svart. 

Handtaget är bra givet förutsättningarna men har förbättringspotential

Att handtaget är tunt för det med sig att kniven i princip är helt omärkbar i fickan trots sin massiva längd. Det hänger även ihop med clipets utformning, vilket jag återkommer till samt konstruktionen som gör Broken Skull remarkabelt lätt. 

Liksom på Hold Out III så har CS valt att förlita sig på den kombinerade kraften hos sitt Tri-Adlås och materialet i handtagssidorna. Inga liners som förstärkning således. Däremot har den ett ilägg i ryggen i och med att det är en lockback det handlar om. Handtaget är sen skruvat med två skruvar utöver pivotskruv, stoppinne och den axel låsarmen roterar kring. 

Trots avsaknaden av ram flexar inte kniven märkbart även om den provoceras hårt i sidled eller om jag försöker pressa handtagssidorna inåt med våld. Den är ytterst välbyggd och det gäller även på detaljnivå. Skruvhuvuden är väl försänkta, bladet centrerat, och backspacern helt i våg med sidorna. Kvalitetskontrollen på åtminstone det här exemplaret är mycket god.  

Tunn, mycket tunn samt riktigt välbyggd är omdömet

I handen är kniven, tja - tunn. Jag vill göra klart för alla och envar att det här är en kniv som inte är ämnad för tyngre sysslor som att tälja och dylikt. Därtill är handtaget för slimmat helt enkelt. Återigen märks baktanken med konstruktionen av. Här har prioriterats grepp och räckvidd. Men det gör inte handtaget dåligt. Formen gör att alla grepp fungerar och fungerar bra. Kniven är smidig i handen den fyller bara inte ut den helt. 

En eftergift som jag däremot inte är helt vän med är utformningen på det främre uttaget för fingrarna. Det är konstruerat för två fingrar. Men om man inte har ENORMA händer så hamnar det tredje fingret mitt på knölen på handtaget om man kryper närmare eggen som jag tycker om att göra. Om man däremot väljer att hålla kniven så man får maximal räckvidd så passar fingrarna perfekt efter kurvaturen. Återigen skymtar grundtanken fram. Det är för all del konsekvent som ni märker. 

Öppning och lås

Broken Skull öppnas med Cold Steels enkelsidiga och tunnformade tumknopp som trots utformningen fungerar på båda håll. Fast bättre om man vänder på den i de fall man råkar vara vänsterhänt eller vill bära kniven på vänster sida. Jag gillar deras variant eftersom den ger gott fäste för tummen utan att skala av skinnet. Därtill är placeringen utmärkt som jag nämnde tidigare. Både vad gäller positionering på bladet och hur kniven är att fälla ut. 

Tumknoppen är lättåtkomlig och välplacerad

Låser gör kniven med CS egna förstärkta version av en backlock, "Tri-Ad". Stabilt och solitt som vanligt. Det gör att kniven får den där extrema känslan av styrka tros sin fjädervikt. För att vara den här typen av lås är det dessutom ovanligt lätt att släppa. Fjädern brukar bjuda på visst motstånd innan den ger sig. Av samma skäl krävs en viss teknik men när den väl tillskansats kan bladet snärtas upp med tummen om man känner för det. 

Att bära

Hur upplevs kniven i fickan? Tja, inte alls är det korta svaret. Vi pratar om kniv som endast mäter nio millimeter över ryggen och som väger in på flugvikt - 90 gram! Försök hitta någon annan kniv som både är stadig och bjuder på ett decimeterlångt blad och väger in under hektot. Det är i toppklass och gör att Broken Skull lirar i samma division som Al Mars UL-serie.

Clipet ja. Mycket bra i hand och där får nog kniven stanna för det går knappt få ned den i fickan

Så kniven är en fröjd i fickan. OM du får dit den vill säga. Hur i h-e tänkte CS när de designade det här clipet? Utan modifikationer går det knappt att använda. I hand är det en emellertid en dröm. Platt, diskret och känns därför inte alls. 

Det är även relativt snyggt eftersom det har samma linjespel som handtaget, en färg som matchar knivens tema och är diskret. Men det flexar knappt alls, saknar nästan läpp och bjuder inte på mycket utrymme för textilier. Det är knappt att man får ned kniven i fickan ens med två händer. Väl på plats äter det blixtsnabbt upp allt vad byxor heter. Sandpapperssträv G10 kombinerat med ett styvt clip är ingen lyckad kombination. Därför förespår jag att även den här modellen likt många från Cold Steel kommer att modifieras för att passa fickor bättre. Det vore emellertid trevligt att slippa det någon gång. 

Sammanfattningsvis

Nu kan det kanske låta som jag inte gillar den här kniven alls. Men det gör jag. Den har flera starka sidor men liksom andra lite aviga och kantiga personligheter även det som talar emot den. Man bör veta vad man ger sig in på när man skaffar den här kniven.  

Jag har i all välmening några förbättringsförslag till Cold Steel:

• För det första, döp om kniven! Varför "Broken Skull? Men jag vet, fräcka namn det säljer "over there" - så jag får väl köpa det. Mest personlig tycke och smak men inte min. Men jag skulle gissa att om den dök upp i ren amerikansk rättegång så ligger svaranden nog pyrt till.  
• För det andra när ni ändrat namnet byt storlek på typsnitten alternativt sälj reklamplats på knivarna för att få in mer pengar. 
• För det tredje, erbjud alternativ till det svarta. Alla behöver inte blad som dämpar reflexer, jag till exempel. Jag råkar gilla när det glittrar lite förföriskt i ett blad och CS gör riktigt snygga tumlade blad kan tilläggas.
• För det fjärde, tweaka handtaget något så det inte enbart är utformat för maximal räckvidd
• Och för det femte och viktigaste - ändra utformningen på era clip! Något lite mer spänst och aningen mer utrymme och det här vore nära perfektion för enklare fjäderclip. 

En kniv med personlighet

När man bortsett från ovanstående kvarstår ändå en intressant kniv. Den är tunn, lätt och stark och det är både det första och bestående intrycket. Ration bladlängd/vikt är kuslig och en genomtänkt godstjocklek med full flatslipning på ett blad i kvalitetsstål borgar för en kniv som är utmärkt till att skära med. Särskilt när det paras med den här längden på blad vilket ger lång egg att arbeta med. Sen ger clippointformen även en utmärkt penetrerande spets för den som vill ha det.  

Att kniven är så omärkbar i fickan gör att det är större chans att den får tillbringa tid där vilket jag alltid betraktar som en styrka hos en fickkniv. Knivar som är bra för övrigt men bojsänken i fickan tenderar att spendera mer tid på hyllan där de inte gör mycket nytta.

Resultat av ett samarbete mellan Cold Steel och Steve Austin, något som för övrigt är svårt att missa

Så trots allt är det här en kniv jag varmt rekommenderar för den som känner att de vill ha en urstark EDC-kniv med mycket potential i form av ett långt blad utan att dras med den vikt det normalt medför.  

Specifikation:

Längd utfälld: 235 mm
Längd hopfälld: 133 mm
Vikt: 89 g (vägd av mig)
Bladlängd: 101 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CTS XHP
Handtag: G10
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan



/ J - föredrar oknäckta skallar

* Eftersom jag inte visste vem Steve Austin var fick jag tillfälle att nyttja min "Google-Fu". Han ägnade sig åt Wrestling från början vilket för övrigt får mig att undra om han verkligen har formgett kniven själv. Men det skulle förklara storleken på handtaget i alla fall. Sen visade det sig när jag googlade vidare att herr Austin inte är så stor. Runt min egen längd och vikt faktiskt. 

Knivrecension Cold Steel "Ultimate Hunter"

- en sann mångsysslare

De främsta punkterna på en stående önskelista från många potentiella kunder riktad till Cold Steel har länge varit: Bättre stål och fler sunda knivar.

Det vill säga färre överdrifter och mindre svärtade blad - mindre "Tacticool" och mer bruksknivar. Inte för att det helt saknats sådana i sortimentet tidigare. De har poppat upp med jämna mellanrum men de har fört en undanskymd tillvaro i skuggan av sina mer högljudda släktingar. 

Men vad hände då under 2015? Jo, i princip hela deras sortiment försågs med valmöjlighet när det gäller ståltyp och sen kommer en finsk varg som jag tidigare skrivit om och upphäver ett yl i etern och inte minst den här kniven! Tala om att lyssna på sina kunder i det hänseendet. 

Cold Steel Ultimate Hunter

Dagens recensionsobjekt "Ultimate Hunter" är för övrigt en nästan direkt överföring av Andrew Demkos customdesign AD10 till mer produktionsvänligt format och det är inte något dåligt kan tilläggas. 

En intressant aspekt av de här knivarna från Cold Steel och Demko är att de går emot den rådande trenden som resulterat i en stadig ström av titanhandtagsförsedda flipperknivar med ramlås och kullager från snart sagt alla tillverkare, åtminstone de med hemvist i USA eller de som siktar på den marknaden.

Istället är det enkla robusta knivar med tumöppning och "lockbacks" som lanseras och den här kniven följer den linjen.

Enkel och rättfram kniv i väl valda material

När Cold Steel dessutom släpper de flesta av sina knivar med ett så avancerat stål som CTS XHP så blir de ett riktigt konkurrenskraftigt alternativ. Tidigare har de stått fast vid stapelvaran AUS 8A vilket förvisso är ett material de förvaltat väl men det är ett enklare stål hur man än vrider och vänder på det.

Bäva månde konkurrenterna! 

Blad

Ofta går det avgöra en knivs kvalitéer bara genom att titta på hur den ser ut och inte minst bladets utformning. Det här är ett sådant fall. Inga extravaganser, ingen utsmyckning, inga onödiga detaljer utan ren funktion - knivbladsextraktion. 

Formen är en droppoint med en mycket hög om än inte hel flatslipning. Spetsen fungerar väl men är inte särskilt aggressiv. Det är en eftergift för att matcha namnet "Hunter" - jägare. Tar man ur djur är det en god ide att undvika att punktera bukhinnor och annat och då kan ett mycket spetsigt blad vara mer svårhanterat.

Ett flatslipat droppoint-blad, välbeprövat och funktionellt

Bladet mäter strax under nio centimeter på längden och är tjugoåtta millimeter brett innan buken tar vid. Tjockleken över nacken är tre och en halv millimeter. Stor men inte ruskigt stor, bred men inte överdrivet och grov nog för att vara stabil utan att bli ett vässat spett. Måtten ligger väl in linje med vad många skandinavisktillverkade jaktknivar brukar hålla.

Finishen är en riktigt väl utförd tvåtons halvpolerad satin. Det ger ett lyxigt intryck samtidigt som det fungerar ytterst väl. Repor och skav syns inte allt för mycket samtidigt som friktionen blir låg. Ett rejält kliv upp enligt mig från alla svarta bladbehandlingar som CS tidigare envisats med. 

Ett markant steg upp i stålhierarkin - Carpenters XHP

Stålet är amerikanska Carpenters XHP vilket får ses som en rejäl uppgradering från tidigare standardstål. Förvisso har Cold Steel under åren haft knivar i till exempel laminerad "San Mai" och liknande material men deras stapelstål de senare åren har varit AUS 8A. Förvisso inget dåligt "mellanklass-stål" om det är rätt värmebehandlat men det matchar inte konkurrenterna och prisklassen och det håller inte skärpan särskilt väl.

Men hur tänkte de här? Varför inte utnyttja mer av blandlängden och dra eggen närmare handtaget?

Initialt var kniven vass men inte i samma klass och lika överjäkligt skarp som min EnZo Birk 75 till exempel. Jag nämner den för att de införskaffades ungefär samtidigt. Annars har jag haft blandade upplevelser av nya knivar från CS sedan tidigare. Somliga har varit riktigt vassa medan andra har varit mindre bra slipade från fabrik.

Men varför i hela fridens namn har inte eggen dragits längre in mot handtaget? Som det är nu börjar den åtta millimeter ut på bladet. Det gör förvisso att man kan smita fram med ett finger framför fingerskyddet för att utföra detaljarbeten. Ett slags improviserat "choil". Med längre indragen egg hade man emellertid sluppit den "funktionen". I mitt tycke en miss på ett annars mycket vettigt utformat blad. 

Kniven är försedd med en ganska robust fabriksegg vilket gör att den inte briljerar i att skära papper och andra tunna material. Den gör det men under protest. Hår går att raka men med visst tryck på bladet. Så finlir är inte knivens främsta sida med originalegg.  

Däremot övertygar egenskaperna när man kommer till andra, kraftigare material. Kartong skärs igenom med lätthet även efter att både två, tre och fyra kartonger strimlats och eggen biter bra i trä, såväl färska grenar som ved. Hårdplast, PET-flaskor och liknande närmast glider bladet igenom.

Eftersom jag inte är jägare har jag inte testar trovärdigheten i namnet men väl använt kniven i köket. Där är den anmärkningsvärt effektiv till allroundbruk med tanke på hur bladet ser ut. 

En illa dold hemlighet för att uppnå effektivitet är att göra flatslipade blad tämligen breda så att slipfasen inte behöver vara så tvär, något som exempelvis Spyderco behärskar till fulländning. Den tanken finns även på den här kniven vilket gör att kniven skär förvånansvärt bra i frukt och grönt samt rotsaker med tanke på att det finns rätt mycket stål bakom eggen. Jag hade förväntat mig att den skulle kännas mer "kilformig" och ha mer motstånd vid sådana skär men blev positivt överraskad.

Det närmsta jag kommit kött är att skiva och bena karré, skiva stek samt stycka ett par kycklingar. Där är kniven utmärkt. Bladgeometrin fungerar helt som det är tänkt. Sen är den förstås för kort jämfört med en kockkniv när det kommer till att åstadkomma snygga skivor av större köttstycken men det är en annan jämförelse. 

Handtag

Något som slår en efter att ha betraktat kniven ett tag är att det här är en fällkniv som har en något märklig ratio mellan blad och handtag. Bladet är väsentligt kortare än det kunnat vara. Samma typ av förhållande återfinns på till exempel Spydercos modeller "Military" och "Gayle Bradley" för övrigt. I det här fallet beror det på att man ville ha ett handtag som klarar alla typer av grepp från alla storlekar på händer samt att det skulle fungera att arbeta med även med handskar på.

Två fällknivar med korta blad i relation till längden på handtagen

En del av förklaringen till utseendet återfinns även i det faktum att kniven är kraftigt byggd. Pivotskruven är därför placerad längre in på handtaget vilket ger kortare blad i relation till handtag men också mer kontaktyta dem emellan vilket generellt ger en starkare konstruktion.

Ett handtag för även dem med större händer eller handskar på

Anledningen till att kniven känns extremt stark men samtidigt lätt för sin storlek är att den byggd utan ram. Stabiliteten kommer istället från de tjocka sidorna av G10 som inte ger med sig överhuvudtaget även om de provoceras. Det finns således inget flex i kniven. Det är skönt att se att även CS har insett att man inte behöver göra knivar starka in absurdum. Materialet har också den fördelen att det känns bra i lägre temperaturer.

Handtaget är inte öppet eftersom det är en lockback och i ryggen återfinns även ett ilägg av aluminium. Fånglinehål finns för den som vill trä ett snöre genom handtaget, att bruka till sjöss eller i skogen. 

Handtaget utmärker sig eftersom det inte har flata sidor vilket ofta är fallet med enklare knivar och de flesta äldre modeller från CS. Istället är det tredimensionellt format med välvda ytor vilket ger ett riktigt bekvämt och bra grepp.

En utmärkt ythehandling ger ett gott grepp utan att vara överdrivet sträv

Finishen är blästrad och sedan lätt polerad vilket ger en sträv men ändå mjuk känsla. En bra ytbehandling som ger gott grepp utan att vara så jäkla rivjärnsgrov som deras andra knivar kan vara. Det gör även att man slipper modifiera greppet under clipet för att det skall fungera utan att äta byxtyg till frukost. 

För att underlätta vissa grepp är handtaget försett med strategiskt placerade fördjupningar

I hand är kniven helt enkelt utmärkt. Det finns inget grepp som inte fungerar och handtaget känns naturligt. För att göra kniven smidigare när du håller den i "nypan" så finns det fördjupningar i sidorna som gör handtaget tunnare där. De fungerar även väl när kniven greppas "normalt" och gör då att handen låser bättre när man behöver ta i.

På ovansidan av ryggen finns ett par grova räfflor som inte är i vägen förrän de biter på rätt vis i tummen om man tar stöd där efter att ha flyttat bak handen på handtaget. För att underlätta omvända grepp så finns en fördjupning på toppen av handtaget. Det är inget av mina vanliga grepp men om man t ex benar kotlettrad vet jag sen min tid som styckare att det inte är oävet.

Öppning och lås

Utformningen av såväl lås som tumknopp känns vid det här laget igen från de flesta av Cold Steels större knivar som släppts på senare tid. I det här fallet är knoppen asymmetrisk och vändbar beroende på om den skall användas på höger eller vänster sida. Samma konstruktion återfinns på exempelvis "Code 4". 

Den är mycket lättåtkomlig och det här är en av de smidigaste knivarna med den här låsmekanismen jag stött på. Gången är mjuk och kniven låser med ett förtroendeingivande "klack" som låter som man knäcker en valnöt. Kniven öppnas bäst med värdighet, det vill säga lugnt och stilla. Det går om man koncentrerar sig att "snärta" upp kniven med tummen men fjäderkraften från låsarmen gör att det inte känns helt naturligt. Det märks att snabböppning inte är en egenskap som prioriterats vid konstruktionen av den här kniven.

Väl fungerande asymmetrisk tumknopp står för öppning och det stabila "Tri-Ad"-låset för säkerheten

Låset är det på Cold Steel-knivar sedvanliga "Tri-Ad". Den här trimmade versionen av en lockback har visat sig vara en ytterst pålitlig och inte minst stabil lösning. Det här exemplaret är sannerligen inget undantag. Således finns inte minsta tillstymmelse till rörelse i bladet, inget glapp eller spel kan upptäckas. 

Konstruktionen har förutom exceptionell styrka även den stora fördelen att den inte slits ut över tid. Låsklackens utformning gör att den är självjusterande för nötning gentemot bladet. Den enda eftergiften för att få den utmärkta funktionen är att låstypen är tämligen tung att släppa och inte helt lätta att hantera med en hand även om det går. Men i det här fallet är den mjukare och därmed smidigare än på andra knivar jag har med samma lås. På den punkten matchar den Code 4.

En liten varning är på sin plats. Det går att släppa låset och fälla ihop kniven med en hand men det görs bäst med två av det enkla skälet att bladet är en "freedropper" som delvis faller in av sin egen vikt om låsarmen frigörs helt vilket gör att fingertopparna ligger i farozonen.

Att bära

Kniven levereras med två clip. Det monterade för höger sida och ett medföljande för vänster sida. Det tillsammans med låskonstruktionen och öppningslösningen gör kniven helt ambidextriös vilket är till glädje för alla vänsterhänta eller för den som bara föredrar att bära kniven på den sidan ändå.

Clipets placering gör att kniven inte helt försvinner i fickan men den sitter tämligen lågt. Funktionen är utmärkt och kniven hålls bestämt på plats utan att vara omöjlig att få fram. Det beror till stor del på materialet under vars ytbehandling inte är lika sträv som på t ex "Hold Out III" och andra G10-försedda knivar från CS som är ökända på det området. 

Cold Steels standardclip fungerar här bättre än vanligt tack vare att handtagssidorna är relativt släta

Sen går det inte att komma ifrån att det här är en tämligen substantiell kniv. Den mäter över tolv centimeter hopfälld vilket är mycket och väger in på närmare hundrafyrtio gram. Men trots de måtten så är den rätt diskret i fickan. En ödmjuk bjässe med andra ord. De mjuka och rundade sidorna hjälper till att kamouflera yttermåtten.

Men storleken diskvalificerar den från att ingå i min serie "den perfekta fickkniven". Men som namnet mer än antyder är det en kniv riktad mot andra användningsområden än EDC. Men namnet till trots är den betydligt mer än bara en jaktkniv enligt mig. 

Sammanfattningsvis

"Ultimate Hunter" markerar för mig ytterligare ett steg i rätt riktning för Cold Steel. Kniven avviker en del från deras grundutbud av knivar då den är försedd med tredimensionellt formade G10-handtag vilket höjer den ett snäpp över mängden. Ytfinishen på handtaget är i mitt tycke också en förbättring med sin mjuka greppiga yta som dock inte är sträv och inte minst har man valt ett premiumstål i bladet och gett f-n i att svärta det.

Ultimat - i flera hänseenden

Allt sammantaget gör att jag upplever att Cold Steel har tagit det som är bra med flera av deras modeller som god ergonomi, utmärkt byggkvalité och Demkos designidéer och parat det med matchande materialval. Baksidan av det är förstås att priset hoppar upp ett steg. Jag tror att jag betalade runt tusenlappen för den här kniven. 

Konkurrens finns förstås och inte minst hittas några av dem i CS egen katalog. Tidigare nämnda FinnWolf är möjligen en kandidat även om det är en betydligt mindre avancerad kniv med enklare materialval i både handtag och blad och inte minst ett mindre arbetat grepp. Men även det är en resolut brukskniv redo för det mesta.

Närmare i pris och material ligger i så fall nya "American Lawman" med sitt uppgraderade stål. Men den kniven dras med sitt svarta blad även om ytan numera är "DLC"-behandlad. Detsamma gäller "Recon 1" som även den är en utmanare. Men de har inte samma förfinade handtag och helt klart en annan inriktning.

Både bladform och utformning av Ultimate Hunter får mig att associera till Spydercos Gayle Bradley som utan tvekan är en annan kraftfull fällkniv som har en liknande framtoning. Även Fällknivens PXLWH kan vara ett alternativ då den i princip har identiska mått. Däremot är handtagen på de två sistnämnda utmanarna och särskilt då PXL betydligt simplare i sin utformning. Sen kan nämnas att de båda alternativen trots detta är dyrare än kniven från Cold Steel.

I jämförelse med en annan praktisk kniv från Cold Steel - "FinnWolf"

Första intrycket jag fick när jag öppnade paketet var att kniven kändes stor och kraftfull men framför allt lätt. Något av de egenskaper jag hoppats på men som alltid är svåra att bedöma utifrån bilder och specifikationer. En bidragande orsak till att kniven känns smidig i hand trots ett bastant yttre är att den är välbalanserad. 

Ett inte helt oävet utseende trots den praktiska framtoningen och obalansen mellan blad och handtagslängd

Om det sen är "den ultimata jaktkniven" vet jag inte. Jag jagar inte själv men känner flera som gör det och någon som gör det riktigt mycket så jag vet ungefär vilka bladtyper de vanligtvis föredrar och dit kan den här definitivt räknas. Sen vet jag inte om en fällkniv är det jag personligen skulle välja för ändamålet i vilket fall med tanke på rengöring och annat. Men det är mycket en fråga om tycke och smak och en "storjägare" jag känner använder ofta en Puma 4-star fällkniv till bland annat hare. 

Men jag vet rätt mycket om andra knivtyper och "Ultimate Hunter" är i mitt tycke ett ytterst kompetent eggverktyg. Den är för stor för att kvalificera sig för "Den perfekta fickkniven" enligt mig. Däremot fungerar den väl som kraftig allround-fällkniv. Ett bekvämt handtag parat med ett enkelt och väl utformat blad i utmärkt stål med bra geometri och slipning räcker långt.

Så köp den om du önskar en kompetent fällkniv som fungerar till det mesta som kräver en egg. Köp den däremot inte om du vill ha en liten diskret fickkniv eller ett precisionsinstrumet för att peta naglarna med. 

PS. Bortse från allt vad marknadsföring heter från det här företaget. På den fronten är de infantila och ni blir bara upprörda.


Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 138 g*
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CTS XHP
Handtag: G10, blästrad
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - fryser inte

* Vägd av mig.

 #knivigtvarre #aliaspostmortem