...och för all del ryssar.
Det är i alla fall de som märks mest när det gäller att "döda" knivar på nätet. Ni vet "tortyrvideos" där knivar bankas in i allehanda föremål de inte är tänkta för och misshandlas på olika vis till de förr eller senare går sönder till publikens jubel.
Det som aktualiserade frågan var att jag i mitt Instagramflöde för stunden har en individ som förefaller ha för mycket pengar då han i en serie inlägg håller på att döda en Strider för att se vad den "går för". Bland annat skär han i plåt med den, konservburkar och annat kul.
Häromdagen såg jag även samma idiotier utföras med en Spyderco Nirvana. Vederbörande använde den bland annat för att bända upp färgburkar med. Jo, den höll!
Intressant fenomen det där! Visst, folk får naturligtvis göra vad de behagar med sina egna prylar. Men visar de upp det offentligt och ber om kommentarer får jag också tycka något om det och jag anser att de är kompletta idioter!
Jag kan inte respektera det helt enkelt. Det är lite som att köra in en ny bil i en vägg för att se om R&D-avdelningen på bilmärket skött sig när det gäller krockzoner och airbags. Bara för att man kan eller möjligen har råd.
En på området mycket kunnig vän skrev till mig angående fenomenet "Det är den typen som vaskar champagne på Stureplan".
Jag är böjd att hålla med.
Under hela min uppväxt och liv har jag fått lära mig att vara rädd om verktyg och andra ting. Så gott ställt hade inte vi det att det automatiskt gick att skaffa nytt. Hade jag sönder något fick jag troligen vara utan den prylen i alla fall ett tag.
Sen handlar det om respekt.
Min farfar kan tjäna som exempel, han var snickare. Han hade nog bokstavligen slagit mig huvudet om jag tagit hans favorithammare och misshandlat den. Jag fick noga lära mig att använda hammare så man inte fick grader på den och därmed förstörde den eller använde rätt storlek på de fasta nycklarna så de inte drogs runda.
Den tanken har fått följa med mig genom livet. Jag har inte många men rätt fina verktyg till t ex cykelvård. Jag skulle aldrig få för mig att nypa av en växelvajer med en tång som inte är "pianotrådssäkrad" av det enkla skälet att jag vet att det förstör den utan att behöva testa det.* För det har jag för ändamålet avsedda redskap.
Vilken fruktansvärt dålig skruvmejsel!!
Så varför skall man då förstöra knivar med flit vare sig de är dyra eller av enklare slag? Tydligen enligt många, främst amerikaner av någon märklig anledning, på forumen så handlar det om att man hela tiden hamnar i akutsituationer där man bara har tillgång till sin fällkniv och inget annat. Stackars människor - så många knivar och så lite andra verktyg.
Man talar hela tiden om "hard use" vilket nästan undantagslöst är ett uttryck för att det används fel redskap till fel uppgift. Sen döms knivarna ut som "dåliga" om det inte klarar av det.
Som exempel kan tjäna "spinewhacking" eller detta eviga "batoning" vilket innebär att man spräcker vedklampar med en fällkniv genom att banka på ovansidan av bladet med valfritt tillhygge. OM det vill jag säga att om det ens skall utföras så är låsstyrka helt ointressant eftersom det korrekta viset att göra det på i så fall är att lossa bladspärren och bara använda bladet som klyv. Då riskerar du inte låset alls. Fast mer intelligent är att använda nämnda fällkniv till att tälja en liten träkil istället och efter det första snittet använda den till att klyva träet et voila - du får behålla din fällkniv i nämnda nödsituation. Jag skulle nämligen i det tänkta krisscenariot som är så allvarligt att jag inte har något annat att tillgå ens riskera att förstöra mitt enda redskap. Inkonsekvens någon??
Det roliga i kråksången är att YTTERST få hamnar i de sammanhangen så det måste hela tiden konstrueras situationer där det skulle kunna vara aktuellt. Ungefär som preppers och deras eviga undergångsscenarion.
I fallet med Nirvanan hävdade vederbörande att den finns i fickan och därmed är närmast. Eftersom det var en verkstad som var aktuellt finner jag det för helt otroligt att det inte skulle funnits ett enda mer lämpligt verktyg än en kniv för i runda slängar fyratusen spänn. Visst, du kan hävda att det är en arbetskniv men jag vill nog inflika att en Morakniv för en hundring är bättre i alla jämförbara situationer.
Det jag tycker illa om med hela fenomenet är egentligen inte att några (få) individer ägnar sig åt den här sortens verksamhet. De får slakta sina knivar bäst de vill. Men jag tycker det är störtfånigt att det nästan blivit kutym att man gör så och det viset normaliserar idiotier. Problemet är nämligen att om det upprepas tillräckligt många gånger så blir det närmast en "sanning" och smittar av sig. Det är därifrån hela den tröttsamma diskussionen kring låsstyrka hos fällknivar uppkommit.
Först konstruerar man en lösning exempelvis "världens starkaste lås" ("Tri-Ad" någon?) sen får man hitta på ett problem eller en situation som tarvar den lösningen.
Inte lite bakvänt enligt mig.
* Däremot har det skett av misstag vid något tillfälle.
#knivesandbikes
SÅ sant,så sant.Du är "en ropandes röst i öknen"(Pet 3:12),någon måste vara den.Nu är det din tur.Hälsn.Ismo
SvaraRadera:-) Tack! Nu skrev jag någonstans att man förstås få ta hela texten med en nypa salt. Med det menar jag att det är inte liv och död det handlar om utan knivar. Men jag står som sagt fast vid att det är lite ett förakt för pengars värde.
Radera