- en udda fransos/amerikan/taiwanes
Det pratas i knivsamlarsammanhang ibland om "graaler" av olika slag. Termen är löst hållen men refererar inte sällan till väldigt dyra eller halvt ouppnåeliga knivar av allehanda slag. Mina ambitioner och ekonomiska muskler därvidlag är något mer modesta och jag har ingen enda helig bägare att jaga. Men det finns en större mängd schyssta muggar att samla på vägen och det här var sedan länge en sådan. Så när jag fick erbjudande från en vän att köpa en var beslutet lätt att fatta.
Av någon anledning har jag sedan länge varit fascinerad av Fred Perrin som person. Det kan ha att göra med hans synnerligen brokiga bakgrund och min tidigare starka koppling till kamparter av olika slag. Redan tidigt var jag intresserad av hans "La Griffe", en kniv som kommer att införskaffas någon gång, samt hans tankar om användandet av små blad till självförsvar.
Just det ordet är väldigt känsligt och något jag numera är mest teoretiskt intresserad av. Oftast behöver jag försvara mig mot mig själv istället och då behövs inga knivar. Eller kanske oerhört många för att hålla mig själv i schack.
En annorlunda och personlig kniv vars estetik kräver en viss tillvänjning
Dagens kniv är designad av Perrin även om han inte gjorde det själv. Därav det något kryptiska namnet "PPT" där bokstäverna står för initialerna hos de tre upphovsmännen Perrin, Perotti och Thiel. Vad många inte känner till är att den här Spydercokniven mest av allt är en tolkning av en customkniv av Sacha Thiel.
Blad
Bladet på PPT gömmer flera intressanta detaljer. Formen i sig är speciell och får sägas vara en rätt rejält modifierad wharncliffe. Tydligen är den här bladformen populär i frankrike eftersom den även återfinns i modeller från till exempel Bastinelli.
Det som särskiljer bladet från en mer traditionell wharncliffe är att eggen fått sig en svag kurvatur mot spetsen till vilken utgör en rudimentär buk och att bladet på ovansidan försetts med såväl en falskegg som en svag fördjupning för tummen. Därtill har bladet ett "choil" eller en rejäl fördjupning mot handtaget till för att underlätta detaljarbeten. De olika greppmöjligheterna understryks av att bladryggen fått sig dubbel uppsättning räfflor för olika positioner.
Bladlängden är åtta centimeter och stålet är S30V från Crucible. Ett vanligt stål på de Spydercoknivar som likt den här är gjorda i Taichung, Taiwan. Om stålet har sagts och skrivits mycket och en summering blir att det är ett mycket bra och balanserat stål sett till de sammanvägda egenskaperna. Det är inte längre "top of the line" ett faktum som dock inte gör det värdelöst över natten. Något man ibland kan få intrycket av i annonser och reklamtexter. Även forum och Instagramdiskussioner kan rusa iväg på den fronten.
Bladet är helt flatslipat från en godstjocklek på tre millimeter. Den grovleken är ett bra grundmått för en en kniv som skall kunna skära utan att skämmas för sig. Det märks att modellen har några år på nacken då jag misstänker att om den gjorts idag hade man som tillverkare lockats av "overbuilt"-trenden och ökat grovleken. Det är märkligt vad den där extra lilla millimetern upp till fyra gör stor skillnad på knivars prestanda till det sämre. Jag kan lova att den här kniven inte går av ändå.
En av de mer ovanliga dragen hos den här kniven är spetsens placering i relation till handtaget. Det gör att den hamnar mer i linje med armen än vad brukligt är. Den känslan förstärks av handtagsformen. Orsaken är högst troligen baserad på tankar om kvicka blad i självförsvarshänseende, särskilt om man vill sticka med den. Men på köpet får man en kniv som fungerar bättre än genomsnittet mot jämna underlag som skärbrädor, huggkubbar och träbitar.
Vad beträffar den praktiska biten är bladet på PPT riktigt sympatiskt. Dimensionerna gör som sagt inte bort sig och när kniven närmar sig papper, tjockare papp och kartong så ger de sig nästan från början. Den skär följaktligen riktigt bra i sådana material. Det lite bredare handtaget ger en bra bas för ett stabilt grepp och det flatslipade bladet gör sig rättvisa vid långa genomgående skär. Detta gäller även tunnare plast och tyg. Här blir även en av öppningshålets fördelar gentemot tumdiskar och knoppar tydlig. Det finns inget som är i vägen och hakar i materialen som skärs.
Spetsen är mer än kapabel och något kraftigare än på många andra Spydercomodeller som exempelvis den så populära PM2. Det gör att det känns tryggare att penetrera saker som hård plast och förpackningar och även bräcka lätt i sidled utan att det känns som den skall gå av. Vill du knäcka den går det nog men en viss ansträngning krävs.
Handtag
Handtaget på PPT förtjänar ett extra omnämnande då formen inte är helt ordinär. Det drar lite åt "pistolmodell"-hållet vilket innebär att det kröker rätt kraftigt.** Det i kombination med bladets form gör att spetsen hamnar tämligen lågt i relation till handleden som sagt.
Skollorna på PPT har ett distinkt mönster som greppar bra
Kniven är uppbyggd kring en kraftig stålram och försedd relativt tjocka skollor av G10. Sidorna är både välvda och försedda med en struktur som Spyderco själva kallar "corrugated" - kraftiga åsar i ett topografiskt mönster. Dylika skollor för med sig både för- och nackdelar. Visst, de ger ett bra fäste och skänker ett intressant yttre. Men det gör även att kniven blir svårare att dra och stoppa undan.
Sen är PPT gissningvis ungefär 20 gram tyngre än den behövt vara än om materialet i ramen varit titan. Men vikten fördelas på ett klurigt vis. Kniven är inte helt neutral utan balanspunkten återfinns bakom den första fördjupningen för pekfingret. Så placeras två fingrar på handtaget så balanserar kniven där. Det medför att PPT känns oerhört stabil i handen samt väldigt kvick. Det är emellertid en något märklig balanspunkt eller snarare ovanlig så jag är fortfarande inte säker på huruvida jag uppskattar den fullt ut eller ej. Som grundregel ser jag gärna att knivar är helt neutrala. Men undantag finns alltid.
Handtagets utformning och bladformen gör att spetsen befinner sig lågt visavi handen
PPT är ett exempel på en kniv där vikten faktiskt bidrar mer till att den känns solid än tung i handen. Det har med viktfördelning att göra. Inte bara den på längden som diskuterats utan även på höjden. Det senare missas i en del knivar. Balans åstadkoms i flera dimensioner. Det blir ofta tydligt i knivar med ramlås och en presentationssida i lättare material som G10 eller kolfiber. De kan ha en tendens till att vilja kantra sidledes i handen även om balansen längsledes är god.
Kniven skulle kunna vara ännu mer urborrad än den är. Här har det satsats mer på hållbarhet än lätt vikt. Det intrycket förstärks av en kraftig backspacer som är skruvad från båda håll genom ramen.
Ergonomin är med något undantag lysande. De flesta grepp fungerar bra och några är utmärkta. Särskilt gäller det de vanligaste som "hammpargrepp","sabelfattning" med tummen på bladryggen och "fillippino" med tumme ännu längre fram på bladet och resten av fingrarna längre fram på handtaget. Av samma skäl fungerar kniven riktigt väl då man styr med pekfingret på bladryggen. Riktigt stabil och säker är den även i omvänt grepp á la ishacka.
PPT har skruvade sidor och en backspacer. Ramlåshybriden gör att ramen är assymetrisk. Finishen är god men lite
grovhuggen vilket syns på passning och slipning/fasning. Senare Taichungknivar är väsentligt mer förfinade
grovhuggen vilket syns på passning och slipning/fasning. Senare Taichungknivar är väsentligt mer förfinade
Det som drar ned betyget på ergonomifronten är att ryggen är något kantig och att kniven hade varit mjukare i handen med exempelvis micartahandtag eller slipad G10. Spetsen på clipet är i vägen vid några grepp och uppskattas inte alls av undertecknad. Inte så mycket att det är en katastrof men jag planerar ändå att åtgärda det. Ytterst märkligt att en så namnkunnig tillverkare som Spyderco kan missa en sådan detalj. De är annars kända för sina utmärkta clip.
Öppning och lås
Att kniven öppnas med ett hål i bladet kommer knappast som en överraskning. Hålet med fjorton millimeters diameter är ovanligt stort vilket underlättar åtkomst. Placeringen och det väl avvägda motståndet gör att bladet gärna vill flyga ut när man öppnar kniven.
PPT är med andra ord mycket lättöppnad och det fungerar både att smyga fram och att flippa ut bladet beroende på humör. Men det gäller emellertid endast med höger hand. Vänsterhänta göre sig icke besvär och därmed heller inte de som gillar att använda en "spyderflick", det vill säga öppna bladet med långfingret. Bladet sitter ovanligt djupt i handtaget för att vara en Spyderco och själva hålet har inte kompenserats med den vanliga puckelryggen vilket gör att låsarmen delvis täcker det från låssidan.
Bladet löper på välgjorda glidlager i brons och byggkvaliteten är som vanligt på allt som kommer från Taichung, Taiwan mycket god även om den i det här fallet inte når upp till de höjder som Sage 2 och framförallt Hungarian befinner sig på. Den här kniven är mer opolerad och grovhuggen så det andra f:et i "F&F", finish är inte den bästa.
Ett stort och mycket lättåtkomligt öppningshål. Om man är högerhänt vill säga
PPT är med andra ord mycket lättöppnad och det fungerar både att smyga fram och att flippa ut bladet beroende på humör. Men det gäller emellertid endast med höger hand. Vänsterhänta göre sig icke besvär och därmed heller inte de som gillar att använda en "spyderflick", det vill säga öppna bladet med långfingret. Bladet sitter ovanligt djupt i handtaget för att vara en Spyderco och själva hålet har inte kompenserats med den vanliga puckelryggen vilket gör att låsarmen delvis täcker det från låssidan.
Bladet löper på välgjorda glidlager i brons och byggkvaliteten är som vanligt på allt som kommer från Taichung, Taiwan mycket god även om den i det här fallet inte når upp till de höjder som Sage 2 och framförallt Hungarian befinner sig på. Den här kniven är mer opolerad och grovhuggen så det andra f:et i "F&F", finish är inte den bästa.
En linerlock eller var det nu en framelock? Snarare det senare med tanke på dimensionen
Låset på kniven är en särskild historia då det är en hybrid mellan ett ramlås och en linerlock. Det fungerar i praktiken som ett ramlås försedd med en skolla även på låssidan som döljer delar av låsarmen. En inte helt konventionell lösning men en variant jag personligen uppskattar. Särskilt när den som här är gjord i stål. Således finns inga tendenser till "stick", "slip" eller några andra ramlåsproblem som fått egna termer. Det kan tilläggas att kniven köptes begagnad och att jag därmed inte vet hur mycket brukad eller insliten den är. I nuvarande skick fungerar den klanderfritt.
Att bära
Fickknivar tillbringar en hel del tid i fickor. En tautologi värd att beakta. Faktiskt oftare och längre tid än man skär med dem så hur de uppträder där är inte alls oviktigt. På det här området bjuder PPT på ömsom vin ömsom vatten.
För det första har kniven lägre profil än många Spyderocmodeller i och med den flata ryggen på bladet. Det som gör att kniven trots allt bygger lite på höjden är det krökta handtaget. Men generellt gör den sig bra i fickan.
Ett för Spyderco unikt clip och inget av deras bättre. Det är spetsen som får det att haverera
Den känslan förstärks av det för Spyderco unika clipet. Det är av "fold over lowrider"-typ och gör att inget av kniven sticker upp i fickan när kniven förvaras där. Det medför minskad risk att tappa kniven. Det är även relativt diskret till format och utseende med sin borstade stålyta. Inget högglanspolerat här inte. Den mjuka släta ryggen på kniven utan uppstickande flippers eller annat vasst otyg gör även att en hand kan dyka ned i fickan utan att bli sargad. Sargad kan man dock bli av spetsen på clipet som är olyckligt utformad.
En påminnelse till ALLA tillverkare: CLIP skall ALDRIG förses med spetsar som är vinklade utåt, aldrig någonsin utan undantag!
De skrapar upp saker, känns vassa när man kommer åt dem av misstag och skaver i handen när kniven brukas. Clipet på PPT är fäst i bakänden av handtaget med endast en skruv och spänsten i det är exemplarisk och utrymmet för tygkanter adekvat så för övrigt är det bra.
Så långt nästan bara lovord med avseende på fickvänlighet. Men allt är inte ros i det här fallet. Kniven är som sagt relativt tung och framförallt är den tjockare än den genomsnittliga Spydercoskapelsen med sina fjorton millimeter över ryggen. Det som ger mer stabilitet vid bruk tar också mer rum i fickan. Logiskt men påtagligt i det här fallet.
Vidare kan sägas att handtagssidorna visar fram sin sämre sida när det kommer till bärkomfort. En mycket genomtänkt och bra detalj är dock att mönstret avlägsnats där clipet möter handtagssidan. En liten sak men extra viktig när mönstret är så grovt som på den här kniven. Generellt tillhör sorten inte mina favoriter av just det skälet. De bärs inte särskilt bekvämt. Men det bryter mot slentrianen med raka G10-sidor, det ger bra fäste och det skänker kniven ett mer intressant utseende som sagt.
Sammanfattningsvis
En sak kan sägas om Spyderco PPT och det är att den inte är tråkig. Det är en polariserande kniv, antingen gillar man den eller inte. Nu verkar det för all del gälla Spyderco som märke överlag. Det är något med hålet och hur det i allmänhet påverkar bladformen tror jag. I det här fallet ändrar det inte yttermåtten alls men att det är ett stort jäkla hål mitt i bladet går knappast att bortse ifrån. För somliga är det en merit och för andra är det närmast att betrakta som ett rött skynke.
Det går inte att komma ifrån att det är ett hål i bladet
Emellertid är det i det här fallet den specifika bladformen, en variant som för övrigt har tagit stor plats på knivscenen efter det att den här kniven skapades som är den stora poängen. Nu är modifierade Wharncliffe- och Sheepfootblad det sista skriket och översvämmar marknaden. Så uppenbarligen verkar allt fler acceptera det.
Den goda ergonomin är en annan poäng. Den här kniven sitter fast i handen och stannar där. Det är också en kniv som är betydligt mer praktisk än den först kan verka. Bladform, format och lås gör sammantaget PPT till en riktigt bra EDC-kniv. Men och det finns ett men, vikt, tjocklek och i viss mån utseende försämrar den biten och drar ned helhetsbetyget något på den fronten. Enligt mig kanske skall betonas.
Jag hävdar därför att Spyderco PPT är något av en entusiastkniv. Gillar du utseendet och de utmärkande egenskaperna hos både blad och handtag så är du troligen fast ordentligt. På köpet får du en välbyggd, kompetent kniv med mycket personlighet. Gillar du den inte så kan jag förstå det med. För mig är den dock en schysst mugg!
Att köpa den är emellertid lite krångligare. Grundmodellen har tagits ur produktion sedan länge. Kniven kom sedan i en tillfällig upplaga i begränsat antal med svart blad men även den har kommit och gått i katalogen. Därmed är det begagnatmarknaden som gäller för den intresserade. Av det skälet är det svårt att uttala sig om prislappen.
Att köpa den är emellertid lite krångligare. Grundmodellen har tagits ur produktion sedan länge. Kniven kom sedan i en tillfällig upplaga i begränsat antal med svart blad men även den har kommit och gått i katalogen. Därmed är det begagnatmarknaden som gäller för den intresserade. Av det skälet är det svårt att uttala sig om prislappen.
Här mer information från Spyderco hemsida.
Specifikation Spyderco C135 "PPT":
Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt: 150 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: G10 över ram av stål
Lås: framelock, linerlockhybrid
Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taichujng, Taiwan
* Eller möjligen mycket långt efter beroende på hur man ser det. Bladet påminner även om en avkortad version av en historisk Seax.
** Ett typexempel på ett sådant handtag återfinns på Spydercos Ansö-samarbete "Zulu" där det är ännu mer uttalat.
/ J - entusiast
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar