J stirrar närsynt på Firefly

- eller hur man bäst sprättar upp insekter

Den minnesstarke kanske erinrar sig att förra gången det begav sig undersöktes insidan på en råtta gestaltad av RAT1. Dylika kreatur har vanligen skelett inuti och sen hänger det saker som skinn och muskler utanpå. På det där vanliga viset som det tenderar att vara med kreatur. 

Det har inte insekter, de har exoskelett vilket tydligt kan ses på den här eldflugan också. Just det här exemplaret har utvecklat ett massivt titanskelett med de för insekter så typiska trakéerna. Andningshålen syns här tydligt.

Exoskelett med synliga trakéer

Uppenbarligen har evolutionen strävat mot att de skall dissekeras och därmed gjort det enkelt för oss att öppna dem. Två snabba snitt och innanmätet blottas. Det är inte många andra knivdjur som kan vändas ut och in på ett sådant gentilt vis.

Två skruvar, en storlek på torxmejsel

Det är raka motsatsen till RAT 1 där man hittade 5x2 + 2 +3, d v s 15 st skruvar. Här finns totalt 3. Två fästpunkter inklusive pivotskruven och en utöver det för låsarmsförstärkningen. 

Minimalismen i detta hänseende kompenseras av rikliga mått ingående teknik. 

Här vare keramik, kom och köp....keramiiiiik!

I nästan alla sina beståndsdelar

Eller vad sägs om detaljer som:

• Avancerade material i både kropp och käkar
• Välvda, ventilerade sidor med två ytbehandlingar
• Gummibussningar för att hindra pivotskruven från att gänga upp sig. Bättre än gänglåsning? 
• Miniatyrflipper som trots allt fungerar
• Lager i keramiskt material. Ett material som återkommer i detentkulan. 
• Internt bladstopp
• Låsarmsförstärkning

Inget clip givet storleken på djuret och inte heller något översträckningsskydd. Insekter är starka och bryter inte ett ben bara för att någon bänder lite i det. Däremot verkar det välgött för magen buktar ut på bredden.

Käkstyrka, hela 3,8 mm grov M390 att knipsa med

Käkarna på det här exemplaret är starkare än brukligt på så här små kreatur då de är gjorda av M390. Det här exemplaret verkar dock vara ovanligt domesticerat då den inte bitit mig än.


/ J - entemolog i vardande

J stirrar närsynt på "RAT1"

- eller hur man dissekerar gnagare

Fågeljakten häromsistens var lyckad så nu vänder jag blicken mot ett vanligt förekommande skadedjur istället. Dags att ta en gnagare av daga. 

Just det här exemplaret är tämligen ljus i pälsen. Jag vet att variationer kan förekomma i det vilda och att de kan hittas i mörkare nyanser som sträcker sig från brunt ända till svart. Den här ljusa varianten är inte särskild eftertraktad på pälsmarknader då den är av enklare kvalitet.  Den är klassad som Nylon 6. 

En ovanligt ljushyllt gnagare, RAT1

Utan päls

Pälsen sitter ovanligt hårt på det här djuret. Inte mindre än fem fästpunkter utöver pivotskruven måste hanteras innan RAT kan flås. Under skyddande lager vinterskrud återfinns ett massivt skelett. 

Revbensfästena är D-formade

Intrycket man får när man lyfter upp kreaturet, att det här är en stadig bit, förstärks när man styckar det. Förutom en stadig ram och många fästpunkter så är distanserna skruvade från två håll, försedda med skuldror och har D-formade fästen vilket ytterligare stärker konstruktionen. 

Här i alla sina beståndsdelar, notera de dubbla glidlagren i nylon och brons 

I nacken återfinns förklaringen till den rörliga nosen. Diskarna där är dubbla och av både av brons och mycket tunn nylon. Det ger en kvick och alert liten rackare men viss risk för diskbråck föreligger. 

Det är ett starkt och motståndskraftigt kreatur vilket gör det svårutrotat har det visat sig

Den stadiga kroppskonstitutionen förklarar varför det här är ett djur som är svårt att ta kål på. Det och förökningstakten. Utvecklingen för populationen har närmast varit explosionsartad. 

Till en början fanns bara den här arten men det kom snabbt en dvärgvariant. Ursprungligen hade de alla mjukare gnagartänder i AUS8 men evolutionen har lett till hårdare gaddar i D2. En mer sällsynt variant är den kvickare svartråttan som fått en fjäder i ryggen och har styvare päls även kallad G10. 

  

Jag rekommenderar att ni tar en titt i knivlådan för att se om det inte gömmer sig en RAT hos er också! Agerar ni inte kvickt nog finns risk att de förökar sig. 

/ J - råttutrotaren

Att göra en tredimensionell sprängskiss

Några av er kommer säkert ihåg den gamla serietidningen "MAD". I sann "mad-anda" döps den här serien inlägg till:

  "J stirrar Närsynt på"

Ja, eller tanken är i alla fall att det skall bli en serie. Ibland kan det vara av visst intresse att titta på insidan av knivar också även om jag verkligen inte är lika manisk som den numera rätt kände YouTube-recensenten Nick Shabaz. Han demonterar allt och kan närmast döma ut en kniv för att den inte är tillräckligt lätt att få isär oavsett hur bra den skär eller hur bekväm den är att hålla i. Han formligen ser rött vid tanken på gänglåsning och andra muntrationer man möter då man slår in på den vägen. 

För det mesta plockar jag isär knivar inför recensioner men inte alltid och definitivt inte om knivarna är till låns. Mest görs det för att se om det finns några dolda missar eller kanske finesser som inte framgår vid en yttre okulärbesiktning. 

Redskap att användas vid dissektioner

Förfarandet ger även ökad förståelse för hur tekniken fungerar. Det kan handla om detaljer som:

• En flipperfenas storlek och placering i relation till bladet och pivotskruven. Ja om det är en flipperkniv förstås. 
• Hur en bladtang är skuren för att fungera med linerlocks alternativt ramlås
• och i samband med det om översträckningskydd finnes samt på vilket vis den detaljen lösts
• Hur låsmekanismerna är implementerade om det handlar om andra varianter
• På vilket vis bladstoppen är utförda
• Eventuella kullagers utformning och hur de är införlivade med resten av konstruktionen
• Vilken sorts bussningar och brickor som finns och kvaliteten på dem
• Interna fästen för paneler eller clip om de är skruvade från det hållet
• På vilket sätt ramen är lättad om den är det och hur det är utfört osv.

På köpet får man vare sig man vill det eller ej en uppfattning om kvaliteten på de ingående skruvarna, tapparna och distanserna som håller ihop kniven. Det gäller både materialen, hur de är härdade och med vilka toleranser de är tillverkade. Det i kombination med storleken och djupet på spåret i skruvhuvuden har rejäl inverkan på hållbarheten som bekant.  

Detsamma gäller passformen på knivens ingående delar. För att en fällkniv skall fungera väl, särskilt när den sätts ihop igen, så behöver sidorna vara helt parallella till exempel. Det löses på lite olika vis beroende på tillverkare. Ofta genom att ha fler fästpunkter, en backspacer eller liknande. 

Fordom behövde man inte skruva isär knivar alls. Man tvättade ur dem om det befanns nödvändigt sen var det bra med det. En droppe olja av något slag kunde möjligen appliceras. Var det en tillräckligt gammal kniv, läs slipjoint, kunde lite glapp i bladet justeras genom att försiktigt knacka på det främre bolstret. Troligen var bladet av kolstål också så även det kunde få lite "TLC".

Kniv med insida enligt mall 1A

Ovanstående gäller förstås fortfarande, knivar måste inte monteras isär varenda dag efter de används. De är trots allt inga skjutvapen. Men i takt med att alltmer avancerade låskonstruktioner sett dagens ljus (Axis-lås, någon) men framför allt kullagrens fientliga övertagande av fällknivsmarknaden så behövs de faktiskt skruvas med ibland för att fungera helt problemfritt. 

Desto mer fippliga små detaljer som återfinns på insidan desto större underhållsbehov helt enkelt. Små lagerkulor samsas inte väl med damm, sand eller grus i långa loppet. Det gör inte heller låsmekanismer med väldigt exakta toleranser.  

Sen kan man förstås bara vara nyfiken också! Tilläggas bör att jag inte alls är någon vidare ingenjör och att jag förvisso skruvade isär några saker redan som barn. Men till saken hör att jag sällan fick ihop dem igen! Lego var min grej och jag byggde sällan efter originalritningarna utan hittade på egna lösningar. Frågan är hur väl det förhållningssättet fungerar på fällknivar?

/ J - med de stora glasögonen på


PS. jag har redan lärt mig att man inte skall arbeta med svarta, två millimeter långa skruvar på ett tv-bord som står ovanpå en svart långhårig ryamatta!