Känslan har smugit sig på under en längre tid. Känslan att min knivsamling innehöll ett par knivar från Victorinox för lite. Sedan gammalt har jag en en trotjänare som ofta följt med i vandringsryggsäckens lock. Passande nog är det modellen Rucksack. Därefter har ett par små Classic införskaffats liksom en Army 2 och slutligen en Pioneer. Både de sista i Alox-serien, det vill säga de med aluminiumhandtag. Men utöver dem har det varit tunnsått.
Så ett par modeller kunde gott komplettera dem. Som den här kallad Spartan.
Victorinox Spartan, svart
Spartan har i stort sett samma mått som Pioneer. Men eftersom Aloxmodellerna inte har några ryggmonterade verktyg och inte heller några tillbehör i själva skollorna så har Spartan fler applikationer trots att båda knivarna är tvåradiga. Den har en något enklare pryl men i gengäld ståtar den med ett extra knivblad, tandpetare, pincett och korskruv. Sen går inte att komma ifrån att det är något billigare också.
Nyttan av korkskruvar nuförtiden kan alltid diskuteras men de kan faktiskt användas för annat småpill också. Ett extra knivblad, i det här fallet ett litet pennblad kan också vara bra att ha. Mest för att alltid ha tillgång till ett riktigt vasst och rent blad för de där små "mikrokirurgiska" ingreppen. Ni vet, pilla ut en speta, fixa nageltrånget eller vad det nu kan vara.
Sen lockar alltid svart och blankt. Återstår att se hur länge den finishen varar.
Sen lockar alltid svart och blankt. Återstår att se hur länge den finishen varar.
/ J - på spaning efter de kors som flytt
#knivesandbikes #knivigtvarre #victorinoxsverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar