Inledning
Bland moderna kastknivar finns det några modeller som genom sin framgång bildat skola för hela generationer av knivar. Ett av de bästa exempel på senare tid är Arrow designad av tyske Thomas "Tom Tom" Hampich. Ett annat känt exempel kommer från kanadensaren Harald Moeller vars Viper kanske är den mest kopierade modellen på marknaden. Men i samma veva skall även Tru Balance klassiska Bowie-knivar nämnas. Bland andra Cold Steel har gjort versioner av dem och ett annat exempel i samma anda är den här kallad T2 Bowie från polska Graf Knives.
 |
| Graf Knives T2 Bowie |
T2 är därmed en kniv som tillhör den större typen kastknivar. Nu rör vi oss bort från japanska Bo-shuriken och Kunai och ryska Osetr-knivar och mot amerikanska "Mountain men-knivar" och Bowies. Av det skälet är det här också en kniv som direkt riktar sig mot den som ägnar sig åt klassisk- /rotationskastning.
Utseende och mått
T2 delar en egenskap med de av mig tidigare recenserade Appache. Trots att det är kastknivar det handlar om ser de fortfarande ut som knivar. Det är något jag uppskattar av rent estetiska skäl även om det absolut inte påverkar hur de är att kasta. I övrigt är de här totalt väsensskilda jämfört med de sistnämnda.
 |
| T2 Bowie lever upp till sitt namn med en längd på 35cm och en vikt på 390 gram |
Istället för att likna en liten friluftskniv är förlagan i det här fallet en bastant Bowiekniv. Det ger förstås andra dimensioner. Längden för T2 är 35 cm, tjockleken på godset är 5 mm och det ger en totalvikt på 390 gram per kniv. Bredden på bladet är 5,8 cm som mest och handtaget är 2,6 cm brett. För övrigt måste alla kastknivar som skall tävlas med vara under 6 cm, annars är de inte godkända. Anledningen är enkel, i annat fall skull du kunna kasta med en spade och sätta bladet över hela tavlan och därmed träffa alla poängzoner samtidigt.
 |
| Handtaget är enkelt och försett med ett par indexeringshål |
 |
| Godstjockleken är 5 mm |
Som de flesta kastnivar saknar den här modellen skollor på handtaget. I de fall de finns brukar de bestå av en bit läder som har hög stryktålighet och är lätta att byta. När handtaget är naket som här glider det lätt när kniven skall släppas. Fördelen med grövre handtag är att de känns fylligare att hålla i.
Något annat T2 Bowie saknar är egg. Det finns kastnivar med partiella eggar och det går att kasta skarpa knivar också men det är inte att föredra. Särskilt inte om man skall använda dem som träningsredskap. Något enstaka kast går utmärkt med en vass kniv. Att upprepa det många tusen gånger är att utmana ödet.
I det här fallet finns en slipfas för att tunna ned godset och bidra till att göra kniven snyggare men någon egg är det inte. Om man nu inte räknar 2 mm bredd dit.
Material
Graf Knives arbetar genomgående med 4140-stål vilket är en av många fjäderstål som finns på marknaden. Materialet är utmärkt till kastknivar då det som namnet antyder inte böjer sig särskilt lätt utan fjädrar tillbaka till ursprungsform vid yttre påverkan. Framförallt spricker det inte eller går av i brådrasket. En egenskap som är extremt viktig hos en bra kastkniv. För missar gör man, särskilt när nya tekniker eller avstånd skall läras in och då tar knivarna stryk. Något annat som misshandlar knivarna är om de kastas mot samma mål. Då träffar de inte sällan varandra vilket ger skavanker.
 |
| Zinkbeläggningen skyddar mot korrosion samtidigt som den "flyter" ut och jämnar till jack |
För att skydda något mot det är de här knivarna överdragna med en beläggning av tämligen mjuk zink. Det är en teknik som för med sig både för- och nackdelar. Tanken med coatingen är tudelat. Dels skyddar det förstås mot korrosion. Fjäderstål rostar annars bara du tittar på det. Som sådan fungerar den blanka ytan utmärkt! Den andra positiva egenskapen zinket för med sig är att det gör ytan delvis "självläkande". Mer konkret innebär det att små hack snarare blir mjuka inbuktningar än något vasst. Tänk U-dalar istället för raviner. Men helt löser det inte problemet för det har visat sig att det händer att det går små flisor även ur beläggningen och de har en tendes att hamna i mina fingrar tämligen ofta.
Att kasta
Att T2 Bowie enbart är tillverkad med rotationskastning i åtanke råder det ingen tvekan om. Sedan kan man kasta allt med alla tekniker. Det är bara olika svårt. Men i det här fallet får man ett par bra ledtrådar till vad som är tänkt av den för ändamålet indexerade spetsen, hur handtaget är utformat med ett litet "fingerskydd" och den helt neutrala balansen.
 |
| Balansen är helt neutral och det gör att kniven roterar mycket jämnt i luften |
Rotationskast
Redan när man greppar T2 Bowie känns det att det kommer att gå bra när tavlan befinner sig på tre meter. Kniven i sig är en god lärare. Det här var modellen som hjälpte mig att delvis byta eller åtminstone förfina min grundteknik i rotationskastning. Längden och tyngden gör att man i princip måste göra rätt för att hinna få runt kniven ett varv på tre meter. De längre rörelser med framåtsträvande känsla och "längre arm" som jag tidigare nyttjat duger inte här. Istället använder jag ett grepp något längre ut på handtaget med kniven tämligen rakt upp i relation till underarmen, närmare nittio grader och en kortare, rundare armrörelse för att initiera rotation.
 |
| På tre meter greppar jag kniven tämligen långt ut |
Det gäller att kasta lugnt och inte nyttja för mycket kraft framåt. Kniven lämnar handen när den behöver och det släta handtaget ställer inte till det. Belöningen blir en solid duns när den tämligen tunga kniven träffar måltavlan. Tyngden och den vassa spetsen gör att kniven sätter sig bara du har spetsen parkerad åt rätt håll. Det betyder även att jag kastar lösare än förut. T2 behöver sin tid för att hinna rotera.
Lika stabil och lugn känns kniven från fyra meter när fattningen ändrats till bladet. Innan jag prövat var jag en smula skeptiskt inställd till detaljen med den brutna rygglinjen på den klippta delen av bladet. Den som gör att kniven ser ut som en "piratkniv" som någon föreslog på Instagram. Men när jag prövat inser jag att det är en mycket god idé. Det ger stabilare grepp och hjälper till att tala om hur högt eller lågt kastaren håller på bladet.
 |
| Den dubbelt klippta spetsen hjälper kastaren att känna vart kniven befinner sig i handen när kniven kastas från bladet |
I luften är kniven harmonisk. Den roterar lugnt och förutsägbart samt centrerat kring mitten där ju balanspunkten återfinns. Det gör T2 lätt att träffa med så länge siktet från min sida håller måttet.
 |
| T2 Bowie roterar stabilt och lugnt. Det gör att det gäller att få fart på rotationen med en relativt kort kaströrelse |
Kniven har heller inte någon tendens att vobbla på längre avstånd tack vare sin massa. Där hjälper både bredden och grovleken till. Tunnare kniv har högre krav på att vara aerodynamiska då de agerar "propeller". Därmed är T2 även lättkastad på de längre distanserna 6 och 7 meter. Långdistanskastning har jag inte testat särskilt mycket ännu. Mest för att det är något jag inte behärskar.
Half Spin
Military half spin är den teknik som är lättast att använda om man glatt väljer att bortse från hur en kniv ser ut eller vad den ursprunglingen är ämnad för. Men den tekniken kan du kasta allt från tältpinnar och moraknivar, via bajonetter till kastknivar bara föremålet har en spets. Därför fungerar förstås T2 även i det här sammanhanget. Den är bara inte bäst för ändamålet. Personligen föredrar jag faktiskt baktunga knivar för military half spin. Det som ställer till det i det här fallet är att kniven inte är symmetrisk utan har en tydlig rygg respektive buksida. Konkret betyder det att kniven gärna vrider sig i luften när den kastas. Resultatet blir att kniven är bökig och svår att kontrollera.
No Spin
Allt fungerar skrev jag här ovan och det stämmer men de här knivarna underlättar inte no spin-kastning alls kan konstateras. Men visst går det och i så fall företrädesvis på mycket korta avstånd. Men de är som sagt inte tänkta för det och det är mer för utmaningens skull än för att bättra på sin antirotationsteknik som man gör det.
Sammanfattning
Nu är jag en smula partisk då det här var mitt första knivset av den mer bastanta typen. Eller ja, jag äger sedan tidigare en Condor Dismissal som även den mäter 14" eller 35 cm vilket gör att den hamnar i nästan samma klass. Men den kniven tillhör en annan kategori med sin dartlika form och lättare vikt. Sedan har jag inte ett komplett set av den modellen vilket gör att den inte nyttjats lika mycket.
Men med det sagt är T2 Bowie förbaskat bra knivar att börja med för den som vill ägna sig åt rotationskastning. En konkurrent i klassen är t ex Jack Dagger från Cold Steel. Även det är en bra kniv men trots att det handlar om ren massproduktion från Taiwan så är den kniven faktiskt dyrare. Du får betala ca 300 kr för den medan T2 kostar kring 240 kr/st i skrivande stund. Kastegenskaperna skiljer inte så mycket åt men T2 Bowie är roligare att äga då den är mer sällsynt. Därtill har de en mer hållbar beläggning än kniven från CS. Dessutom föredrar jag det här stålet. Det kolstål som CS använder har en tendens till att vara skörare enligt min erfarenhet från andra av deras modeller.
 |
| En storleksjämförelse mellan Graf Knives T2 Bowie och några andra knivar (från vänster Cold Steel Sure Flight Sport, Pierre Cazoulat Woodpecker, T2 Bowie, Condor Tools & Knife Dismissal, Spyderco Spyderthrower Large och Gil Hibben Original) |
Med typen av kniv följer även vissa krav på hur de kastas. I relation till smalare kniv ger det breda bladet ett mer stabilt grepp. Det hjälper till att undvika s k "bullet rotation", det vill säga att kniven vrider sig kring sin egen axel. Det uppkommer om kniven inte släpps rakt mot målet. Enkelt uttryckt så skall kastknivar enbart snurra åt ett håll.
Kastar man flera knivar på samma tavla så är slankare knivar att föredra då de tar upp mindre yta helt enkelt varpå risken för "Robin Hood"-träffar minskar. Med Graf T2 Bowie gör jag så att när jag får en bra träff sätter jag de andra en bit ifrån för att inte sarga dem för hårt. Men ibland struntar jag i det och kör ändå. Därför blir knivarna slitna efter ett tag. Men zinkbeläggningen håller bra och sköter det den skall. Det här är min andra uppsättning knivar från Graf Knives och hitills jag aldrig upplevt att de rostar. En liten nackdel är dock att det kan uppstå vassa "taggar" av beläggningen om man inte är försiktig. Det sker inte så frekvent men när det förekommer är det bra att som jag ha ett litet diamantbryne i fickan. Trots det sargar jag mina händer med jämna mellanrum. Sedan blir man lite svart om händerna efter det att zinkbeläggningen slipats.
Med det här materialet går det att rikta om en spets då den blivit sned. Det hände mig för någon dag sedan efter en fullträff i handtaget på en av de andra knivarna. Hållbarheten är därmed god vilket borgar för lång livslängd.
 |
| Graf Knives T2 Bowie är en kniv jag rekommenderar |
Men den största förtjänsten med de här knivarna är att de är lättkastade. Med förutsägbar rotation som är enkel att känna av både när kniven hålls i handtaget och bladet är de bra för nybörjare. Särskilt som priset är tilltalande. Men även den som hållt på ett tag kan finna stort nöje i T2 Bowie.
Specifikation:
Stål: Fjäderstål, 4140
Längd: 350 mm
Bredd: 58/26 mm blad/handtag
Tjocklek: 5 mm
Vikt: 390 g
Balanspunkt:
Tillverkade i Polen av Melon Tools åt Graf Knives.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar