Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023

"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna

En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet

Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.

AcetJet (Tjeckien)

• Stinger x3 (set)
• Appache x3 (set)
• Excalibur x3 (set)
• Guillotine x3 (set)
• Raven II x3 (set)
• Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)

• Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)

• Sure Flight Sport
• Sure Flight Sport Mini x3 (set)

 

Condor (El Salvador) 

• Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)

• T1XL x3 (set)
• T2 Bowie x3 (set)
• B1 Classic Bowie x3 (set)
• Corsica
• T1 Personal x3 (set)
• T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)

• Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)

• P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)

• Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)

• Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 

• Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)

• UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)

• Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)

• Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)

• Huginn XL
• Muninn XL
• Lavaeteinn XL
• Shard XL
• Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)

• Spinner Dagger x3 (set)
• Le Classic XL
• The Iron Mistress
• Spinner

De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge

För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 

/ J - knivkastare

Ny(a) kniv(ar) - Graf Knives T1 Personal

När jag beskrev de här knivarna på Instagram skrev jag att jag var nyfiken på en uppsättning knivar i Osetr-stil som var en aning lättare än de jag redan hade. Det var det som utgjorde bevekelsegrunden till att titta närmare på de här knivarna från polska Graf Knives. 

Modellen kallas T1 Personal. Själva grundformen är inte helt obekant för mig då en av de första seten av bättre kastknivar jag skaffade var en storebror till de här helt enkelt kallad T1XL. De har samma grundform men är längre. 

Graf Knives T1 Personal

XL-modellerna mäter 31,5 cm på längden och det är där de skiljer sig från de här knivarna som är 25 cm långa. Det borde teoretiskt åstadkomma två saker. De borde spinna snabbare än sina längre släktingar vid rotationskastning. Men framförallt göra dem bättre lämpade till no spin. För den större modellen är inte alls särskilt kul att kasta med den tekniken. 

Och eftersom jag redan haft de här knivarna ett tag innan jag skrev inläget kan jag intyga att det är precis så det förhåller sig! Det har redan resulterat i ett nytt personligt poängrekord från 3 m kan avslöjas. 

Tjockleken på båda utförandena är 5 mm och det ger i det är fallet en vikt på 220 gram vilket är lätt för klassen. Det skall jämföras med andra liknande knivar som exempelvis mina AceJet Appache som väger 255 gram trots att de är en centimeter kortare och Biting Metal Bug Osetr TZ som väger 260 gram med samma tjocklek som T1orna. 

Som vanligt är materialet 4140 fjäderstål som är överdraget med en zinkbeläggning. Knivarna lär dyka upp i olika former här på bloggen. 

/ J - botaniserar bland kastknivar

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Graf Knives T5 Juggle

Sometimes I have no desire to be moderate. Therefore, this knife was acquired. The same relationship seems to apply to Michał Prądzyński, the man behind Polish Graf Knives. This model is called T5 Juggle and according to the introductory text is also suitable for juggling for those who are set in that direction.

T5 Juggle from Graf Knives

To make it possible, this knife is front-heavy. It's one of the very few knives I have that is. Usually, it is not my preference but there are exceptions to confirm rules as you know.

But it is not the balance that is most striking with this knife. That's the format! This is a whopper and thus my biggest throwing knife. Nota bene, not the heaviest for that title so far is held by my Woodpeckers from Pierre Cazoulat which weighs in at 460 grams. The T5 Juggle weighs slightly less but is still over four hectograms. 

Size comparison between the T5 Juggle and another long knife, Dismissal from Condor

In return, the 420 grams are spread over a full 37.5 cm length. In addition, the width is quite large to be of this arrow-shaped type of throwing knife. More specifically 57 mm, which is three millimeters below the approved maximum format for a competition knife.

The name Juggle is not so far-fetched as this look is one of the basic types of knives used for rotational throwing in, among other circus contexts.

The thickness is 5 mm and the material is the by Graf Knives often used spring steel 4140, which then has a layer of zinc on top. The coating protects against rust while being a bit "self-healing", that is, dents tend to appear in the material rather than chips.

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Graf Knives T5 Juggle

Ibland har jag ingen lust att vara måttlig. Därför införskaffades den här kniven. Samma förhållande tycks även gälla  Michał Prądzyński, mannen bakom polska Graf Knives. Den här modellen kallas T5 Juggle och är enligt introduktionstexten även lämplig att jonglera med för den som är lagd åt det hållet. 

T5 Juggle från Graf Knives

För att möjliggöra det är den här kniven framtung. Det är en av mycket få knivar jag har som är det. Vanligen är det inte min preferens men undantag är till för att bekräfta regler som bekant. 

Men det är inte balansen som är det mest slående med den här kniven. Det är formatet! Det här är en bjässe och därmed min största kastkniv. Nota bene, inte den tyngsta för den titeln hålls än så länge av mina Woodpeckers från Pierre Cazoulat som väger in på 460 gram. T5 Juggle väger något mindre, men ändå över fyra hekto

En storleksjämförelse mellan T5 Juggle och en annan lång kniv, Dismissal från Condor

I gengäld är de 420 grammen utspridda på hela 37,5 cm längd. Därtill är bredden väl tilltagen för att vara av den här pilformade typen av kastkniv. Närmare bestämt 57 mm vilket är tre millimeter under det godkända maxformatet för en tävlingskniv. 

Namnet Juggle är inte så långsökt då det här utseendet är en av grundtyperna för knivar som använts för rotationskastning i bland andra cirkussammanhang. 

Tjockleken är 5 mm och materialet är det av Graf Knives ofta använda fjäderstålet 4140 som sedan fått ett lager av zink. Beläggningen skyddar mot rost samtidigt som den är en smula "självläkande", det vill säga det tenderar att uppstå bucklor i materialet snarare än flisor. 

/ J - "levlar upp"

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild 254 "Två för en"

Ibland i utbrott av plötslig översvallande vänlighet brukar butiker och andra försäljningsställen erbjuda sina medmänniskor erbjudanden om "två för en". Eller var det andra bevekelsegrunder än omtanke om andras välbefinnande som var grunden?

Hur som haver, jag hakar på och ger er två "dagens bild" i ett inlägg. Temat är som synes knivkastning. En del av knivintresset som tar stort utrymme för tillfället. Det är inte det enda men dominerar en smula. 

Idag fick jag en fråga på Instagram om jag börjat tillverka knivar också. Svaret är ett rungande bestämt, NEJ. Men jag förklarade att jag gör fodral till mina kastknivar och även enklare läderhandtag till dem. Kastknivar levereras nästan undantagslöst utan de tillbehören nämligen. Fodralen på bilden är två "generationer" av snabbdragsfodral till mina B1 Classic Bowies från polska Graf Knives. Jag skall göra ett tredje och möjligen ger jag mig på att göra några läderdekorationer i samband med det. Har dock inga verktyg för det så i det sammanhanget får det improviseras. Någon som har tips i ämnet? 

Polska kastknivar med handtag och fodral tillverkade av undertecknad

Knivar för no spin-kastning, Vengeance från Wulflund

Sedan kastas det förstås kniv. Så mycket jag hinner faktiskt. Det finns så enormt mycket att lära. Jag vill ju förbättra mig och förkovra mig i alla tekniker. Jag kastar såväl no spin som rotationskastning. Det blir "poängkastning" på både tre och fem meter jämte Walk back som är en tävlingsdisciplin då man kastar på 3,4,5,6 och 7 meter. Utöver det blir det förstås lite fuskande i "duellkastning" eller quick draw, därav fodralen. Det tränas även på att kasta military half spin, instinctive half spin, över- och underhandstekniker samt back hand. Mycket lite med "fel" hand, det vill säga vänster i mitt fall, än så länge men det kommer. 

Träningen har möjliggjorts av någon form av solrekord i Växjötrakten under mars måndad. Tydligen hade vi runt 284 timmars solsken vilket skall jämföras med normala 150 timmar för den här perioden. Det gamla rekordet låg tydligen kring 230 timmar. 

Där ser man. Å andra sidan tycks april vilja leva upp till sitt rykte om skitväder. För än så länge har det varit det. Snö, hagel och regn i salig blandning. Två ynka knivkastningspass har jag hunnit smyga in den här månaden. Förhoppningsvis blir det mer inom kort. 

/ J - kastomanen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Graf Knives Corsica

En kniv kommer sällan ensam. I alla fall inte kastknivar som ofta säljs, köps och nyttjas i set om tre. Fast i det här fallet stämmer påståendet endast delvis. Förvisso kom kniven inte ensam. Den återfanns i samma paket som de knivar från polska Graf Knives som jag presenterade härförleden. Ni vet de stora B1 Classical Bowieknivarna. Däremot är det här en kniv utan sällskap. En sådan där som man köper för att testa en modell.

I det här fallet ger formen en fingervisning om vad kniven kan tänkas heta. Åtminstone för den som är bevandrad i klassiska medelhavsknivar med spännande historia. Modellen är döpt till Corsica.

Graf Knives Corsica

Det är från den ön som förebilden för det här utseendet kommer, ett mönster ofta kallat vendetta corsa. De knivarna finns både som dolkar och inte minst som fällknivar. En liten utvikning och historisk utflykt kanske är på sin plats. De ursprungliga knivarna var en slags stilettliknande dolk med Genuanskt ursprung.

Men populariteteten för fällknivsvarianten av den kniven tog fart efter att Prosper Mérimée släppt boken Colomba 1840. Den handlar just om "Vendetta" eller en släktfejd mellan två familjer. Den slog igenom samtidigt som turismen till Korsika började ta fart. Smarta affärsmän i huvudstan Ajaccio kom då på att man kunde sälja något till turisterna som minne av sitt besök varpå man vände sig till knivtillverkare i Thiers för att åstadkomma en kniv. Sedan dess är modellen förknippad med den franska ön. Även om det kan tilläggas att den inte blev en lika stor framgång hos lokalborna som föredrog andra knivmönster som t ex curnicciolu som är en mer bastant fällkniv. 

Utseendet kännetecknas förutom av bladformen, en slank spear point, av sitt långa bolster med tillhörande djupa fingerurtag och tilltagna ricasso. Precis det ni kan se stiliserat även på kastkniven. Den är för övrigt en av flera knivar som Graf Knives gjort på temat lokala knivmönster. Ett tag fanns bland annat kastknivar med samma profiler som en afrikansk Kudu och en italiensk Resolza. 

Corsica är en lätt liten rackare som med sina 4 mm tjocklek, slanka format och en längd på 30 cm väger in på ca 200 g. 

/ J - botaniserar bland kastknivar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Graf Knives B1 Bowie

Våren närmar sig, i alla fall har det känts så här nere i södern de senaste dagarna. Småland har bjudit på ovanligt sympatiskt väder med strålande sol, i glimtar i alla fall. Det gör att knivkastningen  har tagit fart och jag kastar på det lilla som återstår av mina gamla tavlor. Inte optimalt men jag får träna enligt devicen "aim small, miss small". 

I samband med det ökar förstås även intresset för nya knivar och som tur var ramlade de här in för några dagar sedan. Beställningen gjordes förstås för ett tag sedan. Men de här knivarna görs delvis för hand i små serier så det är några veckors leveranstid på dem. 

Graf Knives B1 Classical Bowie

Med en längd på 35 cm och en grovlek på 5 mm väger knivarna in på 400g

Knivarna kommer från Polen där de tillverkas av Melon Tools för Graf Knives som drivs av Michał Prądzyński. 

Just den här modellen kallas B1 Classical Bowie. Jag måste erkänna att det var utseendet jag föll för. Men inte enbart då jag redan har ett par Bowie-knivar från Graf sedan tidigare. Den modellen, T2 Bowie, är en senare och mer utvecklad modell med bl a indexering för bladgrepp. De är bra nog att kasta med för att ge mersmak. 

Vad B1 erbjuder är istället ett mycket rent och klassiskt Bowie-utseende. Det blir inte mycket mer renodlat än så här! Och eftersom jag gillar att kasta med mina andra Graf-knivar så har jag goda förhoppningar om de här också!

Givet typen är det förstås tämligen substantiella knivar även om de inte tillhör de allra största i sin klass. Längden är 35 cm och den största bredden är 47 mm vilket gör att modellen med marginal är godkänd för tävlingskastning i alla stora organisationer. Godstjockleken på kniven är 5 mm vilket inte är extremt mycket men det räcker ändå till för att knivarna skall väga in på 400 g. Jämfört med en vanlig traditionell fastbladad kniv är det dock rejäla pjäser med tyngd i. 

Sedan kan tilläggas att förutom att vara snygga, de är ännu okastade så jag kan inte uttala mig om egenskaperna, så är de inte dyra alls! De kostar inte mer än 100 zloty styck och för närvarande ligger växelkursen på kring 2,35 kr eller så. Med frakt och allt hamnade därför det här setet under tusenlappen!

/ J - tränar kastarmen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Graf Knives T2 Bowie

 

Inledning

Bland moderna kastknivar finns det några modeller som genom sin framgång bildat skola för hela generationer av knivar. Ett av de bästa exempel på senare tid är Arrow designad av tyske Thomas "Tom Tom" Hampich. Ett annat känt exempel  kommer från kanadensaren Harald Moeller vars Viper kanske är den mest kopierade modellen på marknaden. Men i samma veva skall även Tru Balance klassiska Bowie-knivar nämnas. Bland andra Cold Steel har gjort versioner av dem och ett annat exempel i samma anda är den här kallad T2 Bowie från polska Graf Knives.

Graf Knives T2 Bowie

T2 är därmed en kniv som tillhör den större typen kastknivar. Nu rör vi oss bort från japanska Bo-shuriken och Kunai och ryska Osetr-knivar och mot amerikanska "Mountain men-knivar" och Bowies. Av det skälet är det här också en kniv som direkt riktar sig mot den som ägnar sig åt klassisk- /rotationskastning. 

Utseende och mått

T2 delar en egenskap med de av mig tidigare recenserade Appache. Trots att det är kastknivar det handlar om ser de fortfarande ut som knivar. Det är något jag uppskattar av rent estetiska skäl även om det absolut inte påverkar hur de är att kasta. I övrigt är de här totalt väsensskilda jämfört med de sistnämnda.

T2 Bowie lever upp till sitt namn med en längd på 35cm och en vikt på 390 gram

Istället för att likna en liten friluftskniv är förlagan i det här fallet en bastant Bowiekniv. Det ger förstås andra dimensioner. Längden för T2 är 35 cm, tjockleken på godset är 5 mm och det ger en totalvikt på 390 gram per kniv. Bredden på bladet är 5,8 cm som mest och handtaget är 2,6 cm brett. För övrigt måste alla kastknivar som skall tävlas med vara under 6 cm, annars är de inte godkända. Anledningen är enkel, i annat fall skull du kunna kasta med en spade och sätta bladet över hela tavlan och därmed träffa alla poängzoner samtidigt. 

Handtaget är enkelt och försett med ett par indexeringshål

Godstjockleken är 5 mm

Som de flesta kastnivar saknar den här modellen skollor på handtaget. I de fall de finns brukar de bestå av en bit läder som har hög stryktålighet och är lätta att byta. När handtaget är naket som här glider det lätt när kniven skall släppas. Fördelen med grövre handtag är att de känns fylligare att hålla i. 

Något annat T2 Bowie saknar är egg. Det finns kastnivar med partiella eggar och det går att kasta skarpa knivar också men det är inte att föredra. Särskilt inte om man skall använda dem som träningsredskap. Något enstaka kast går utmärkt med en vass kniv. Att upprepa det många tusen gånger är att utmana ödet. 

I det här fallet finns en slipfas för att tunna ned godset och bidra till att göra kniven snyggare men någon egg är det inte. Om man nu inte räknar 2 mm bredd dit.

Material

Graf Knives arbetar genomgående med 4140-stål vilket är en av många fjäderstål som finns på marknaden. Materialet är utmärkt till kastknivar då det som namnet antyder inte böjer sig särskilt lätt utan fjädrar tillbaka till ursprungsform vid yttre påverkan. Framförallt spricker det inte eller går av i brådrasket. En egenskap som är extremt viktig hos en bra kastkniv. För missar gör man, särskilt när nya tekniker eller avstånd skall läras in och då tar knivarna stryk. Något annat som misshandlar knivarna är om de kastas mot samma mål. Då träffar de inte sällan varandra vilket ger skavanker. 

Zinkbeläggningen skyddar mot korrosion samtidigt som den "flyter" ut och jämnar till jack

För att skydda något mot det är de här knivarna överdragna med en beläggning av tämligen mjuk zink. Det är en teknik som för med sig både för- och nackdelar. Tanken med coatingen är tudelat. Dels skyddar det förstås mot korrosion. Fjäderstål rostar annars bara du tittar på det. Som sådan fungerar den blanka ytan utmärkt! Den andra positiva egenskapen zinket för med sig är att det gör ytan delvis "självläkande". Mer konkret innebär det att små hack snarare blir mjuka inbuktningar än något vasst. Tänk U-dalar istället för raviner. Men helt löser det inte problemet för det har visat sig att det händer att det går små flisor även ur beläggningen och de har en tendes att hamna i mina fingrar tämligen ofta. 

Att kasta

Att T2 Bowie enbart är tillverkad med rotationskastning i åtanke råder det ingen tvekan om. Sedan kan man kasta allt med alla tekniker. Det är bara olika svårt. Men i det här fallet får man ett par bra ledtrådar till vad som är tänkt av den för ändamålet indexerade spetsen, hur handtaget är utformat med ett litet "fingerskydd" och den helt neutrala balansen. 

Balansen är helt neutral och det gör att kniven roterar mycket jämnt i luften

Rotationskast

Redan när man greppar T2 Bowie känns det att det kommer att gå bra när tavlan befinner sig på tre meter. Kniven i sig är en god lärare. Det här var modellen som hjälpte mig att delvis byta eller åtminstone förfina min grundteknik i rotationskastning. Längden och tyngden gör att man i princip måste göra rätt för att hinna få runt kniven ett varv på tre meter. De längre rörelser med framåtsträvande känsla och "längre arm" som jag tidigare nyttjat duger inte här. Istället använder jag ett grepp något längre ut på handtaget med kniven tämligen rakt upp i relation till underarmen, närmare nittio grader och en kortare, rundare armrörelse för att initiera rotation. 

På tre meter greppar jag kniven tämligen långt ut 

Det gäller att kasta lugnt och inte nyttja för mycket kraft framåt. Kniven lämnar handen när den behöver och det släta handtaget ställer inte till det. Belöningen blir en solid duns när den tämligen tunga kniven träffar måltavlan. Tyngden och den vassa spetsen gör att kniven sätter sig bara du har spetsen parkerad åt rätt håll. Det betyder även att jag kastar lösare än förut. T2 behöver sin tid för att hinna rotera.  

Lika stabil och lugn känns kniven från fyra meter när fattningen ändrats till bladet. Innan jag prövat var jag en smula skeptiskt inställd till detaljen med den brutna rygglinjen på den klippta delen av bladet. Den som gör att kniven ser ut som en "piratkniv" som någon föreslog på Instagram. Men när jag prövat inser jag att det är en mycket god idé. Det ger stabilare grepp och hjälper till att tala om hur högt eller lågt kastaren håller på bladet. 

Den dubbelt klippta spetsen hjälper kastaren att känna vart kniven befinner sig i handen när kniven kastas från bladet

I luften är kniven harmonisk. Den roterar lugnt och förutsägbart samt centrerat kring mitten där ju balanspunkten återfinns. Det gör T2 lätt att träffa med så länge siktet från min sida håller måttet. 

T2 Bowie roterar stabilt och lugnt. Det gör att det gäller att få fart på rotationen med en relativt kort kaströrelse

Kniven har heller inte någon tendens att vobbla på längre avstånd tack vare sin massa. Där hjälper både bredden och grovleken till. Tunnare kniv har högre krav på att vara aerodynamiska då de agerar "propeller". Därmed är T2 även lättkastad på de längre distanserna 6 och 7 meter. Långdistanskastning har jag inte testat särskilt mycket ännu. Mest för att det är något jag inte behärskar.  

Half Spin

Military half spin är den teknik som är lättast att använda om man glatt väljer att bortse från hur en kniv ser ut eller vad den ursprunglingen är ämnad för. Men den tekniken kan du kasta allt från tältpinnar och moraknivar, via bajonetter till kastknivar bara föremålet har en spets. Därför fungerar förstås T2 även i det här sammanhanget. Den är bara inte bäst för ändamålet. Personligen föredrar jag faktiskt baktunga knivar för military half spin. Det som ställer till det i det här fallet är att kniven inte är symmetrisk utan har en tydlig rygg respektive buksida. Konkret betyder det att kniven gärna vrider sig i luften när den kastas. Resultatet blir att kniven är bökig och svår att kontrollera. 

No Spin

Allt fungerar skrev jag här ovan och det stämmer men de här knivarna underlättar inte no spin-kastning alls kan konstateras. Men visst går det och i så fall företrädesvis på mycket korta avstånd. Men de är som sagt inte tänkta för det och det är mer för utmaningens skull än för att bättra på sin antirotationsteknik som man gör det. 

Sammanfattning

Nu är jag en smula partisk då det här var mitt första knivset av den mer bastanta typen. Eller ja, jag äger sedan tidigare en Condor Dismissal som även den mäter 14" eller 35 cm vilket gör att den hamnar i nästan samma klass. Men den kniven tillhör en annan kategori med sin dartlika form och lättare vikt. Sedan har jag inte ett komplett set av den modellen vilket gör att den inte nyttjats lika mycket. 

Men med det sagt är T2 Bowie förbaskat bra knivar att börja med för den som vill ägna sig åt rotationskastning. En konkurrent i klassen är t ex Jack Dagger från Cold Steel. Även det är en bra kniv men trots att det handlar om ren massproduktion från Taiwan så är den kniven faktiskt dyrare. Du får betala ca 300 kr för den medan T2 kostar kring 240 kr/st i skrivande stund. Kastegenskaperna skiljer inte så mycket åt men T2 Bowie är roligare att äga då den är mer sällsynt. Därtill har de en mer hållbar beläggning än kniven från CS. Dessutom föredrar jag det här stålet. Det kolstål som CS använder har en tendens till att vara skörare enligt min erfarenhet från andra av deras modeller.  

En storleksjämförelse mellan Graf Knives T2 Bowie och några andra knivar (från vänster Cold Steel Sure Flight Sport, Pierre Cazoulat Woodpecker, T2 Bowie,
Condor Tools & Knife Dismissal, Spyderco Spyderthrower Large och Gil Hibben Original)

Med typen av kniv följer även vissa krav på hur de kastas. I relation till smalare kniv ger det breda bladet ett mer stabilt grepp. Det hjälper till att undvika s k "bullet rotation", det vill säga att kniven vrider sig kring sin egen axel. Det uppkommer om kniven inte släpps rakt mot målet. Enkelt uttryckt så skall kastknivar enbart snurra åt ett håll. 

Kastar man flera knivar på samma tavla så är slankare knivar att föredra då de tar upp mindre yta helt enkelt varpå risken för "Robin Hood"-träffar minskar. Med Graf T2 Bowie gör jag så att när jag får en bra träff sätter jag de andra en bit ifrån för att inte sarga dem för hårt. Men ibland struntar jag i det och kör ändå. Därför blir knivarna slitna efter ett tag. Men zinkbeläggningen håller bra och sköter det den skall. Det här är min andra uppsättning knivar från Graf Knives och hitills jag aldrig upplevt att de rostar. En liten nackdel är dock att det kan uppstå vassa "taggar" av beläggningen om man inte är försiktig. Det sker inte så frekvent men när det förekommer är det bra att som jag ha ett litet diamantbryne i fickan. Trots det sargar jag mina händer med jämna mellanrum. Sedan blir man lite svart om händerna efter det att zinkbeläggningen slipats.   

Med det här materialet går det att rikta om en spets då den blivit sned. Det hände mig för någon dag sedan efter en fullträff i handtaget på en av de andra knivarna. Hållbarheten är därmed god vilket borgar för lång livslängd. 

Graf Knives T2 Bowie är en kniv jag rekommenderar

Men den största förtjänsten med de  här knivarna är att de är lättkastade. Med förutsägbar rotation som är enkel att känna av både när kniven hålls i handtaget och bladet är de bra för nybörjare. Särskilt som priset är tilltalande. Men även den som hållt på ett tag kan finna stort nöje i T2 Bowie. 

Specifikation:

Stål: Fjäderstål, 4140

Längd: 350 mm

Bredd: 58/26 mm blad/handtag

Tjocklek: 5 mm

Vikt: 390 g

Balanspunkt:

Tillverkade i Polen av Melon Tools åt Graf Knives.

/ J - kastar sina knivar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Min månad

Min månad. Det kanske låter lite väl pompöst men jag råkar i alla fall fylla år tämligen snart. Det är nog det enda som lyser upp den här förbaskade tiden på året. Fast kanske inte ens det. Inställningen till födelsedagar har gått från ett stort JAA, till att bli alltmer ambivalent och numera mest ett AJDÅ allteftersom åren har kommit och gått. 

När det nu är dags för att fylla halvsekel är firandet nog över och det är dags att börja sörja misstänker jag. OM man nu inte råkar få några vassa föremål i gåva vill säga. Chansen till det är väl snarast noll men jag kanske kan ge mig själv några nya kastknivar i present?

En kniv som testas för fullt inför recension, FKMD Elementum Dagger

Och appropå kastknivar så är det en uppsättning sådana som får inleda den här månadens knivrecensioner. Det handlar om ett par bastanta pjäser från polska Graf Knives kallade T2 Bowie. Utöver det blir det fler fastbladade knivar av varierad typ. Eller vad sägs om Fox Knives Elementum Dagger, en kniv från deras Military Division hela vägen till en Nessmuk från finska Brisa? Knivar i väldigt olika stil. Men även de fällknivar som är aktuella den här månaden uppvisar stor variation. Det blir något litet, från Civivi och deras modell kallad Lumi samt något stort från SOG i form av Aegis AT. Den senare var förresten kniven som var första pris i den GAW jag höll i på Instagram. 

Det var även tänkt att hinnas med någon Spyderco då det var ett tag sedan

Har jag lite tur kan det även hända att det ramlar in några nya knivar. Det är alltid svårt att veta med dagens leveranstider. Men en del fart på bloggen blir det i vilket fall som helst!

Väl mött i etern!

/ J - snart J d ä

Fredags-EDC XC

"EDC" eller som det skall utläsas "Every Day Carry" är egentligen inte ett uttryck jag kan begagna mig av. Jag har nämligen sällan eller aldrig samma prylar på mig en hel dag. Mycket beroende på två saker. Den ena är att förmiddagar och eftermiddagar/kvällar ofta gestaltar sig mycket olika ut för mig. Men allra mest beroende på att jag faktiskt testar främst knivar men från stund till annan även andra prylar. Det gör förstås att jag inte kan bära en och samma fällkniv på mig jämnt. 

Men med det sagt finns det några stapelvaror. I någon ficka hittas alltid en Victorinox av någon modell. Idag till exempel en Pioneer. Sedan bär jag inte sällan något i en jackficka och/eller i väskan och så förstås en i höger framficka på byxorna. Varför flera knivar? Tja, varför inte är väl svaret eller om inte det räcker se ovan!

Graf Knives T2 Bowie även känd som "tavelätarna"

Men skall man se till vad jag kommer bära och använda mest idag är det de knivarna på bilden och de slankare T1XL, också de från Graf Knives för övrigt. Utöver det ett set Stingers från AceJet för "No Spin"-kastning. Knivarna på bilden är mina senaste kastknivar och modellen kallas T1 Bowie. De är mycket sympatiska för rotationskastning men jag har inte testat tillräckligt många för att säga om de är perfekta för mig än. Lite mer kött på benen måste jag ha innan jag bestämmer mig. 

En ny sådan här portabel måltavla måste snickras ihop!

Vad jag måste göra däremot är att åstadkomma en ny bärbar tavla. De gamla är sedan länge utnötta och i de flesta fall spräckta. Jag har en ny bit tall att sätta kätting på så det skall nog ordna sig. Jag försöker undvika levande träd då  man har en tendens till att döda dem om de används som måltavlor. Men å andra sidan finns ett område nära mig där det inom kort ändå skall byggas en motorvägsavfart och dagarna för träden där är ändå räknade. Så där spelar det mindre roll. Skördare och skotare är elakare mot träden än vad jag är!

Så om det inte regnar för jäkla mycket i eftermiddag så vet ni vad jag gör. Det är bara följa ljuden av flygande metall som dunsar in i måltavlor så hittar ni mig!

Glad fredag tillönskas alla medmänniskor, motmänniskorna kan dra något gammalt över sig!

/ J -

#knivesandbikes #knivigtvarre

Silvermedaljer

Det tog ett tag innan jag fick dem, medaljerna från SM. Orsaken till det var helt enkelt att jag och min sambo var tvungna att åka hem innan hela SM-helgen var till ända. Något yxkastning blev det inte för min del och det var den gren som gick av stapeln på söndagen. Det var först efter det som prisutdelningen skedde och då var undertecknad tillbaka i trakterna av de många små landen, Småland. 

Jag har dock fått höra att jag var representerad på prispallen av en snygg skäggig herre hållandes en bit kartong med mitt namn på. Den insatsen tackar jag ödmjukast för. 

Lika tacksam är jag att människor lär sig av sina erfarenheter. Tyvärr kanske skall tilläggas i det här fallet då det är kunskap om Postnord och deras rykte vi talar om. Erfarenheterna säger att det är bäst att skicka säkra paket. Inte nog med att det var ett rekommenderat brev. Det kan ha också ha varit ett av de mest bastanta jag någonsin fått. Silvertejp förnekar sig aldrig!

Ett brev som klarar det mesta

Innehållet var tämligen bastant det med. Jag kan inte uttala mig om föregående års medaljer men de härvar både solida och välgjorda. Jäkligt snygga helt enkelt. Fast det kanske jag hade tyckt ändå. 

De två silvermedaljerna jag lyckades få med mig hem från årets SM i sportkastning

Alla medaljer har en baksida sägs det, de här var inte så farliga

Den mindre är för andra platsen i Precisionskastning 3m No Spin. Den större och för övrigt mer prestigefyllda är ett resultat av samma placering i WB (Walk Back 3-7m) Rotationskastning. 

Vad de båda representerar för stunden är en mycket stark vilja att bli bättre. Jag kan erkännas att det tränas tämligen rejält för stunden. Mycket grundteknik blir det både vad gäller rotation- och No Spin-kastning. 

Knivarna jag nyttjade för WB kom från polska Graf Knives och modellen kallas T1XL

Till No Spin kastades det med Acejet Stinger

Dessutom testar jag lite olika knivar för att dels öka på min förståelse för kastning generellt men även för att pröva ut nya knivar att använda i framtida tävlingar. Utan att avslöja för mycket så har jag ett par lovande samarbeten på gång som kanske gör att jag kanske byter knivar helt till nästa års svenska mästerskap. Det lär finnas all anledning att återkomma till det och förhoppningsvis väldigt snart!

Knivarna som användes i år var de ni ser på bilderna ovan. För No Spin var det AceJet Stinger och för WB var det Graf Knives T1XL. Bra knivar som jag nu de senaste två veckorna lärt mig hantera väsentligt bättre än tidigare. Enda problemet nu är att det blivit mycket träning på korta distanser (3-4m) på grund av begränsningarna hemmavid. Det behöver kompletteras med något längre avstånd för att balanseras. Men grundträning är aldrig fel. 

/ J - mycket glad silvermedaljör

New Knives - Graf Knives T2 Bowie

I have to admit that I have had these knives for a couple of weeks by now and have had time to throw a few thousand throws with them already. It so happened that they were in the mailbox when I came home from the Swedish Championships in Sport Throwing in Arboga some weeks ago. The knives were of course ordered a few weeks earlier. But they take some time to arrive since they are what is often referred to as "semi-custom" or "mid-tech" when talking about folding knives. But when it comes to folders the term is often used to make the knives more expensive, it feels like. Throwing knives on the other hand are mostly manufactured in this way, in small batches. In any case, that means that there are not limitless quantities laying around waiting for an order. 

As far as I know,  Graf Knives is a small (one-man?) Company from Poland run by Michał Prądzyński. If I understood correctly, he is also the man behind the design of the knives. Then they are made by Melon Tools who seems to be a friend of his who runs a mechanical workshop. But I may have misunderstood that so take it with a grain of salt. 

Speaking of design, this model is of course inspired by and in the same tradition as the classic Tru Balance.

Graf Knives T2 Bowie

The model is called the T2 Bowie. It is significantly larger than my first Graf knives, T1XL. T2 measures a full 35cm in length and weighs in at 390 grams / pc. They are thus the second largest model that Graf Knives has in the range.

Otherwise, the material and approach are recognizable. The finish is the same with a layer of zinc that gives a shiny surface that is intended to prevent corrosion. It's also somewhat "self-healing". That is, when there is a notch in the surface, it is so soft that it becomes a dent rather than something sharp. The thickness is also the same, which means 5 mm. The blade material is spring steel, 4140. An extremely durable and rugged material. I have already managed to damage the tip of one of these knives but it was no problem to bend back and resharpen. 

The balance in these knives is completely neutral, which means that the balance point is found exactly in the middle. They are also ingeniously indexed. That's why they have a couple of small holes in the handle, but above all the "double clip" towards the tip. It facilitates throwing when you hold the blade. It is very easy to feel how you have gripped the blade.

Without precedoing the review it can be said that I am very happy with these knives. It is my first set with a little weight and length to them. It gives a different feeling in the air with a calmer flight and predictable rotation. Then they force me to a new and better technique with a shorter and rounder arm movement so that they can make a full spin at three meters. They are therefore very educational for me. I learned that there are disadvantages to learning to throw with smaller and lighter knives.

/ J - aiming at the stars, or at least better and better

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Graf Knives T2 Bowie

Jag måste tillstå att jag haft de här knivarna ett par veckor vid det här laget och hunnit kasta några tusen kast med dem redan. Det råkade bli så att de låg i brevlådan när jag kom hem från SM i Sportkastning i Arboga härförleden. Knivarna var naturligtvis beställda några veckor tidigare. Men de tar lite tid då det handlar om tja, vad skall man kalla det, "semi-custom" kanske? Eller "mid-tech" som termen tycks lyda i fällknivskretsar. Men då det handlar om att trissa upp priser när det kommer till fällknivar så är det snarare så att det är på det viset många kastknivar tillverkas. Vid närmare eftertanke är det snarare produktion i mycket små serier det handlar om. Men det innebär i vilket fall som helst att det inte ligger flera tusen på pallar och väntar på min order. 

Såvitt jag vet är Graf Knives en liten (enmans?) firma från Polen som drivs av Michał Prądzyński. Om jag förstått det rätt är han även mannen bakom formgivningen av knivarna. Sedan görs de av Melon Tools som verkar vara en kompis till honom som driver en tillskärningsfirma. Men det förhållandet kan jag ha fått om bakfoten. 

Apropå formgivning så är den här modellen förstås inspirerad av och i samma tradition som klassiska Tru Balance. 

Graf Knives T2 Bowie

Modellen kallas T2 Bowie. Den är väsentligt större än mina första Graf-knivar, T1XL. T2 mäter hela 35cm på längden och väger in på 390 gram/st. De är därmed den näst största modellen som Graf Knives har i sortimentet. 

I övrigt känns material och tillvägagångssätt igen. Finishen är densamma med ett lager zink som ger en glänsande yta som är tänkt att hindra korrosion. Sedan är den något "självläkande". Det vill säga när det blir ett hack i ytan så är den så pass mjuk att det snarare blir en buckla än ett jack. Tjockleken är också densamma vilket innebär 5 mm. Bladmaterialet är fjäderstål, 4140. Ett extremt hållbart samt stryktåligt material. Jag har redan lyckats böja spetsen på en av de här knivarna men det var inga problem att bända tillbaks och slipa upp den igen. 

Balansen i de här knivarna är helt neutral vilket innebär att balanspunkten hittas exakt i mitten. De är också finurligt indexerade. Det är därför de har ett par små hål i handtaget men framförallt det "dubbla clipet" mot spetsen till. Det underlättar kast när du håller i bladet. Det är mycket enkelt att känna hur du greppat bladet. 

Utan att gå en recension i förväg kan sägas att jag är mycket nöjd med de här knivarna. Det är min första uppsättning med lite tyngd och längd i. Det ger en annan känsla i luften med lugnare gång och mer stillsam rotation. Sen tvingar de mig till en ny och bättre teknik med en kortare och rundare armrörelse för att de skall hinna runt på framförallt tre meters distans. De är därför mycket pedagogiska för min del. Det finns nackdelar med att lära sig kasta med mindre och lättare knivar nämligen. 

/ J - siktar högt eller åtminstone bätttre och bättre

#knivesandbikes #knivigtvarre