Ibland sås ett litet frö och understundom gror det och växer upp till en ståtlig ek. Andra gånger händer det att resultatet blir ett sumpigt illaluktande Mangroove-träsk svårt att orientera sig i.
Det är knivvärldens motsvarighet till växtlighet jag ämnar diskutera idag. Frågan är om den domineras av ståtliga alléer av rakryggade lindar som leder oss köpare fram till om inte ett slott så kanske de knivar vi önskar eller om vi understundom är vilse i snårskogen?
 |
| Tre Spyderco eller? Överst Spyderco Resilience Lightweight (Value Line), i mitten Byrd Raven 2 (Byrd) och nederst Spyderco Endela |
Ett besläktat fenomen
Först skall nämnas ett tillvägagångssätt som är mycket vanligare än det jag främst ämnar diskutera här. Det jag tänker på är att knivmärken håller sig med modeller som inte uttalat skall vara av högre kvalitet än resten av sortimentet men som ändå är det. Alla som är intresserade av knivar vet att Kershaws USA-tillverkade produkter generellt håller högre kvalitet än deras Kina-diton som är mer budgetorienterade vad gäller såväl material som precision i tillverkningen. Detsama gäller i högsta grad nysatsande Gerber där samma förhållande råder. På hemmaplan har vi t ex EKA som nyligen lånade tillverkningskapacitet från USA för att få till sin nya topmodell RTG-1. Men vi talar fortfarande om produkter som säljs under samma namn.
Detsamma gäller för t ex CRKT som vanligen håller sig till budgetknivar men som vid ett par tillfällen, särskilt på senare tid, har dragit till med någon riktigt dyr high end-modell.
Det här sidospåret skulle kunna sammanfattas med att alla katter är grå i mörkret men inte om de kommer ut i ljuset.
Varumärken som blivit familjer
Men nu till det egentliga ämnet för dagen. Fenomenet med systermärken eller vad man nu skall kalla alla avknoppningar från moderplantan. Vilka som är de riktiga pionjärerna inom området är jag inte underkunnig om men det kanske kan spela mindre roll. Här följer emellertid några exempel på vad som avses.
Spyderco
Spyderco var om inte först så tidigt ute genom att skapa märket "Byrd" och därefter utveckla en serie knivar de kallar "value line". Det senare är samlingsnamnet för deras enklare modeller tillverkade i Kina vilket därmed gör att de egentligen tillhör kategorin som nämndes inledningsvis. Spyderco har sedan börjat parasitera på sig själva enligt mig. Det skedde redan när några av Byrd-knivarna exempelvis Raven 2 på många plan var bättre än några knivar från value line. Därefter höjdes nivån på några av dem i sin tur till nivåer som i princip slår de enklaste renodlade USA-tillverkade Spyderco-modellerna på fingrarna.* Det var då allt blev riktigt snurrigt. Inte lätt att orientera sig i som sagt. Särskilt som de därtill, förutom nämnda Kina, har produktionen uppdelad mellan främst USA, Taiwan och Japan fast med gästspel i Italien ibland.
Benchmade
Det föreföll som om Benchmade försökte gå samma väg som bland andra Spyderco ett tag. Deras insats bestod mest av att man köpte upp ett par märken, lade ned något och släppte några av sina egna modeller under ny flagg. H&K är ett sådant exempel. Men huvudsakligen har Benchmade valt en egen väg som inneburit att man sorterat knivar i olika "klasser" som de kallar det. Blå, svart och guld där de senare är lyxknivar som i pris inte sällan matchar customknivar. På senare tid verkar de emellertid ha övergett konceptet en smula, åtminstone på nätet, även om gold class fortfarande återfinns på hemsidan.
Kizer
Kizer tillhör även de skaran som håller sig med ett budgetmärke. I deras fall kallas knivarna Vanguard. Men förhållandet där är mer likt Spyderco value line än att vara ett eget märke. De är fortfarande märkta Kizer.
Böker
Böker är emellertid företaget som verkligen satt i system att knoppa av sig. Men så har de ett träd som logotyp också. Stammen eller möjligtvis roten har alltid varit "Böker manufaktur", dvs de knivar som görs i Solingen Tyskland. Men så finns en tämligen grov gren som utgörs av Böker Arbolito. Gissa vad det ordet betyder? Det betyder "litet träd". Hur som haver, det är produkter gjorda i Argentina och skiljer sig mest åt från modermärket genom att ha fler fastbladare och större knivar på programmet. Cowboy-idealet eller snarare gauchos lever i högsta välmåga tycks det.
Men sedan finns något enklare knivar i familjen också. De hittas under namnet Böker Plus. Något förvirrande är emellertid att det dels är där de flesta samarbeten med kända designers återfinns och dels att nivån på några av de modellerna höjts rejält. Fast bara ibland. Prissättningen mellan Arbolito och Plus är något diffus och överlappar varandra.
 |
| Två modeller från Böker. En Böker Manufactur till vänster och en Böker Plus till höger. Båda designade av Jens Ansö (Aurora och Whale) |
Sedan har vi vad som enligt mig är sorgebarnet. För att verkligen spänna över hela prisspektrat finns även Böker Magnum. Billiga knivar i "M-tech"-klass eller vad som på engelska ofta refereras till som "gas station knives". Oftast i skräpmaterial och tyvärr inte sällan rena kopior på andras knivar. Hur Böker kan tillåta det övergår mitt förstånd. Här hittas även modeller som enbart är "re-brandade". Det innebär knivar som görs anonymt och sedan säljs under flera namn. Tråkigt är det i vilket fall som helst.
WE Knife
Stafettpinnen har sedan tagits över av ett par märken som förfinat det här förfarandet till en konstart. Det är specifikt ett märke jag har i åtanke och det är WE Knife. Efter att först ha etablerat sig som ett mycket gångbart namn under egen flagg gjorde de sig senare lika kända för att vara OEM-tillverkare åt andra. Inte minst blev de framgångsrika genom att samarbeta med knivmakare som ville släppa modeller under eget namn och exemplen har efterhand blivit många.
 |
| Några knivar från Civivi Knives, en avknoppning från WE Knives |
Det enda problemet med att hålla högsta kvalitet är att det brukar synas även på prislappen och då täcker man inte in hela spektrat av potentiella kunder. Det insåg någon intelligent person på WE tämligen omgående varpå de gick samma väg som de tidigare nämnda företagen och delade på sig. Det finns ingen anledning att uppfinna hjulet på nytt är ett ordspråk som förmodligen existerar i Kina också med tanke på saker och ting ser ut i världen. Ur detta föddes Civivi som märke. Ursprungligen var det ett rent budgetmärke som konkurrerade, förvisso med högre kvalitet än de flesta, men ändå i de lägre prissegmenten. Men de började tämligen omgående röra sig uppåt i både pris och möjligen kvalitet varpå de numera snarare är ett märke i mellanprisklassen om det nu finns en sådan.
 |
| Sencut representerade av Acumen och Sachse |
För att fylla det tomrum som uppstod när Civivi rörde sig uppåt i hierarkin hittade de på ännu ett nytt märke. Säg hej till Sencut! Det introducerades 2020 är nu det nya Civivi. Priset hålls ned genom att in princip enbart ha Amazon som försäljningskanal och att knivarna görs i enklare material än sina syskon. De kanske kan betraktas som en slags "Civivi light"?
Nya aktörer och nya förhållanden
I spåren av främst Bökers och WEs framgångar har fler nu börjat snegla åt modellen. Det senaste exemplet jag känner till är Bestech som nu i dagarna lanserar "Bestechman". Namnet är jag väl inte helt såld på men det återstår att se vilken nivå knivarna håller.
 |
| SOG och Cold Steel är numera kusiner eller hur släktsakpet i GSM Outdoors bäst skall beskrivas |
Frågan som återstår att fundera kring är hur vi som hugade spekulanter skall orientera oss i allt det här? Till saken hör att det kan vara svårt att se skogen för alla träd. Förvisso följer kvalitet ofta pris men det är inte helt givet. Dels varierar den nivån mellan olika företag, tack och lov då alternativet vore tråkigt. Dels finns det inga vattentäta skott mellan de olika varumärken inom ett och samma företag. Det är något som inte minst blev tydligt med Civivis glidning uppåt och sneglingar mot WE. Det finns till och med modeller som återfinns under båda namnen fast med lite olika specifikation.
En faktor som ytterligare riskerar att komplicera situationen är när tidigare fristående företag köps upp av koncerner och därmed förvandlas till rena varumärken. Ett öde som nyligen både SOG och Cold Steel gått till mötes då numera ägs av GSM Outdoors. Med andra ord har två tidigare konkurrenter blivit någon form av ingifta syskon istället. Det återstår att se om och i så fall hur det kommer att avspeglas i sortimentet.
/ J - med karta och kompass
* Som exempel kan nämnas Resilience LW som släppts i en utgåva med S35VN blad och ett riktpris från Spyderco på 168$.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar