Knivrecension Byrd "Raven 2", BY08GP2

- konkurrerar Spyderco med sig själva?

Syftet med Spydercos "Byrd-line" har alltid varit att erbjuda enklare knivar till ett lägre pris. Något av ett instegsmärke* för den som vill pröva en Spyderco eller för den som vill ha lite mer av en "slit och slängkniv". Sortimentet har bokstavligen speglat det ordinarie Spydercoutbudet med exempelvis Endura representerad av Byrd Cara Cara, Delica av Meadowlark och Dragonfly av Robin och så vidare. Förutom avsaknad av Spydercologgan har det yttre kännetecknet för dem har alltid varit det kometformade öppningshålet. 

För ett antal år sen, närmare bestämt 2008 krånglades perspektivet till då Spyderco även släppte något de kallad för "Value-line" i och med Tenacious-serien. Även de tillverkade i Kina med liknande material som Byrd med 8Cr13MoV i bladen exempelvis. Men de behöll de runda hålen och namnet och resten är historia som det brukar heta. 

Byrd BY08GP2, "Raven 2"

Inför säsongen 2016 blev det hela ännu mer komplicerat då Byrdserien uppgraderats. Förvisso till ett något högre pris får man nu amerikanska Carpenters BD-1 i bladet istället för kinesiskt stål. Därutöver handtag i G10 på en lättad stålram. Nu är de så stolta över resultatet att Sal Glessers signatur till och med återfinns på bladen.

Lägger man till ett etablerat gott rykte för bra passning och byggkvalitet så var det inte annat än att jag blev nyfiken. Jag fick dessutom tipset av en vän att titta lite extra nog på aktuell modell. Sagt och gjort en Raven 2 beställdes och anlände. 

Hur högt flyger den här fågeln månne?

Motsvarar den förväntningarna? Det ämnar jag försöka svara på här. 

Blad

I grund och botten är bladet ett "Spydercolöv" vilket innebär en modifierad droppoint som i det här fallet nästan drar åt spearpoint-hållet då det är något slankare än sedvanligt. Utmärkande rent visuellt är förstås det kometformade hålet och ett mycket tydligt urtag för fingret/"forward choil". Finishen är en fullt godkänd men inte perfekt satin. Det är här något "flammig".

En något spetsigare lövform än vanligt

Bladet på Raven 2 är fullt flatslipat från en godstjocklek på hela 3,8 millimeter vilket gör att det är en tämligen bastant kniv vi talar om. Överraskande massiv faktiskt. 

Att det satsats på att få en hållbar kniv märks dessvärre även på hur slipningen är utförd. Det är mycket stål bakom eggen och kniven skär inte så bra som den skulle kunna gjort med sin flatslipning och det aktuella stålet. Men hållbar blir den förstås. Sen kan tilläggas att fabrikseggen var riktigt bra, jämn och vass och rakade därför hår utan särskilt mycket tryck.  

Längden på bladet är nästan nio centimeter men av det är endast strax över sju centimeter brukbar egg på grund av utformningen och det faktum att inte riktigt hela handtaget har utnyttjats när det kommer till att klämma in blad.

Ett exotiskt stål för att sitta på en kniv tillverkad i Kina, Carpenters BD1

Stålet är den för mig nya bekantskapen BD1 från amerikanska Carpenter. Det visade sig under den här perioden vara lättslipat. Jag har inte gått på det med slipstenar än men väl med bryne och strigel för underhåll och det är lätt att återställa ursprungsskärpan efter kartong och trätest. Sen är min erfarenhet så här långt att det inte rostar lika lätt som 8Cr13MoV och de andra relaterade kinastålen tenderar att göra. Uthållligheten var förvånansvärt bra och jag måste säga att jag därför gillar stålvalet. 

Det kraftiga bladet med sin tämligen abrupta fabriksegg riktar förstås användningsområdet. En sak var därmed positiv, den var bättre i trä än många andra flatslipade blad kan vara

Det är också en kniv som inger förtroende och som går bra att ta i med. Det märks inte minst när jag gav mig på kartong i mängd eftersom jag råkade ha det hemma. Den här kniven formligen äter flyttlådor, pizzakartonger och mjölkförpackningar. Faktum är att den inte gjorde bort sig helt som skalkniv i köket heller trots godstjockleken. Detta mycket tack vare att bladet tunnar ut mot spetsen på sedvanligt Spydercovis vilket gör bladet mer mångsidigt. 

Handtag

Konstruktionen på handtaget följer modern mall 1A. En öppen konstruktion byggd på en ram i stål som är urborrad för att minska vikten sammanhållen med skruvar och försedd med distanser i ryggen. I det här fallet två till antalet placerade mot bakänden av handtaget. Där återfinns även en tub som agerar fånglinehål.

En öppen konstruktion med distanser och urborrad ram för minskad vikt

Handtaget är en riktigt höjdare och är ett av de områden där jag tycker att den här kniven trumfar sin släkting Tenacious. 

Det är några små detaljer på det handtaget som inte kändes riktigt rätt i min hand. De är bättre på den här kniven. Det är främst att kniven är tunnare mot främre delen av handtaget där det styrande pekfingret hamnar och att formen sväller mot bakänden till vilket fyller handen bättre. Sen finns en litet utrymme för lillfingret att vila mot vilket är en fiffig detalj.

Det sammantaget borgar för mycket god ergonomi. Kniven är också lätt att hålla i alla grepp och flödet dem emellan fungerar. Med ett undantag kan tilläggas. I min hand blir det så att när kniven greppas i ett stadigt "hammargrepp" så har clipet en tendens att skära in i handen om jag håller hårt i den. Det problemet försvinner helt om tummen placeras mot rampen som bladryggen utgör vilket skjuter handen något bakåt.

Ett väl format handtag med sidor i tämligen finmönstrad G10

Sidorna är gjorda av en medium till finmönstrad G10 som ger bra fäste utan att vara överdrivet grov. Kombinationen av ramp för tummen och urtag för pekfingret gör att kniven inte kommer någonstans om man tar i lite med den. Rampen har frästa spår för friktion men de gör varken till eller ifrån. De är inte lika aggressiva som på andra knivar vilket jag i och för sig är glad för. I nio fall av tio orsakar de bara ömmande händer och fyller ingen funktion.

Det mönstret gör varken till eller från för greppet. Men snyggt är att kniven inte har utskjutande tang i stäng läge. En detalj som känns igen från exempelvis Spydercos Calypso

Forward choils vara eller icke vara kan alltid diskuteras. Själv är jag generellt emot dem och menar att om ett blad och övergången mot handtaget är korrekt utformat så är det helt överflödigt. Det bevisas om inte annat av att de flesta knivar i nordisk tradition inte har det tillägget till formgivningen.

Men skall man nu ha dylika påfund så är det så här det skall utformas. Spyderco börjar kunna det vid det här laget. Det märks vid detaljarbete då jag allt som oftast hittade pekfingret där utan att ha tänkt på det. 

Öppning och lås

Det tog ett litet tag innan jag blev helt vän med den här formen på öppningshål. Jag pressade inledningsvis aningen för mycket "mitt i" varpå fingret nästan blev nypt i öppningsrörelsen. Så fort jag vant mig vid att lägga trycket mot den runda delen istället så fungerar det utmärkt. Men jag kan inte komma över att jag tycker att det är fult och ser en smula billigt ut. Där har Spyderco lyckats med sin tanke, Byrd-serien skall inte se lika exklusiv ut som sina kusiner. Men det är förstås en fråga om tycke och smak. 

Annars öppnar bladet mycket mjukt där det löper på sina glidlager av nylon. En eftergift till priset förstås men de fungerar. Kniven kan både öppnas stilla och med en snärt av såväl tumme som pekfingret. Hålet är tack vare det generösa urtaget för fingrarna mycket lätt att komma åt. Det är även placerat så att det är lätt att följa med i hela rörelsen utan att det känns märkligt.

Stabil linerlock i stål som låser som det skall

Låset är en stabil "linerlock" som sköter sin uppgift utan att knota. Det tar rätt tidigt men hela låsarmen ligger an precis som jag anser att ett liner-lås skall göra. Det är även lätt att släppa så på det hela taget är det ett skolboksexempel på en väl utförd låsmekanism. Lås av den här typen är en av orsakerna till varför jag anser att en linerlock faktiskt ofta är bättre än ett ramlås, något som kan vara en smula kontroversiellt. Bara för att Chris Reeve behärskar konsten betyder det inte att alla gör det!

Sen gillar jag stål som material i lås får erkännas. Mina erfarenheter av titan är i allmänhet inte så goda. Inte om man faktiskt använder kniven och särskilt inte om det hunnit gå några år.

Att bära

Här märks det att det är en mer robust kniv vi har att göra med. Den är egentligen inte så tung med sina 115 gram men den känns kompakt på något vis. Sen tar den liksom många Spydercos upp en del plats i fickan. Det är en eftergift till hålet i bladet som kräver sitt utrymme och gör bladen och därmed kniven bredare än många andra. Sen gör formen på handtaget att den här kniven även blir tämligen bred över akterkastellet. Kan en kniv vara "bootylicious"? I så fall är den här det.

Clipet är Spydercos skedformade men liksom på Tenacious i något grövre material än på de

dyrare knivarna

Clipet får både ris och ros av mig. Beröm för funktion, det är ett av Spydercos skedformade standardclip vi talar om så det fungerar helt enkelt. Lätt att få över en byxkant, sticker inte ut så det skrapar upp omgivningen och har lagom spänst så det är också enkelt att dra kniven.

Men det märks även att det är en billigare variant. Det är lite för tjockt jämfört med de som sitter på de finare knivarna. Det är också lite stort så om man greppar kniven riktigt hårt känns det mot mjukdelarna på främre delen på handen som tidigare nämnts. Det är inte så illa att det blir ett problem men ändå.

Sen gillar jag inte hur extremt synligt det är. De generösa måtten parat med en högglanspolerad yta gör att det går att använda som signalspegel i en nödsituation om så önskas. Sen sticker det upp för mycket kniv ur fickan för min smak. Jag är varm anhängare av knivar som dyker ned och försvinner. Jag förstår inte hur de som hävdar att handtag skall sticka upp för att de skall nå kniven bär sig åt. Personligen stoppar jag ned tummen i fickan och greppar hela kniven i första greppet för att slippa byta fattning under öppningsrörelsen.

Positivt för de vänsterhänta i världen är att clipet kan flyttas till alla fyra "hörn" av handtaget. Nackdelen för resten av oss är att det gör att sidorna blir fulla med hål. Det både försvårar rengöring samt gör att knivar ser ut som de är termitangripna.

Sammanfattningsvis

Frågan som ställdes i rubriken var: Konkurrerar Spyderco med sig själva?

Till viss del tycker jag nog att de gör det. Det är ingen tvekan om att Byrd Raven 2 är en seriös utmanare till exempelvis Tenacious. Byggkvaliteten finns där. Öppningen är mjuk, låset välkonstruerat, bladet hyfsat centrerat. Materialen inte bara är där utan slår Tenacious med samma G-10 skollor på en urborrad stålram men med framförallt ett bättre bladstål. Ergonomin är ett annat område där jag menar att Raven 2 vinner duellen.

Men det finns ett område där jag inte tycker Raven 2 är lika bra och det är bladets utformning!

Den inbördes duellen - Spyderco Tenacious ställd mot Byrd Raven 2

 Förmår Raven 2 till med att hota sin dyrare kusin Manix 2? Det är en annan jämförelse

Det jag har mest emot den här kniven är den korta egglängd man erhåller. Raven 2 närmar sig Striders komplett usla proportioner på den punkten. Ett väl tilltaget och ergonomiskt handtag och sen ett enormt utrymme mot bladet till för att placera fingrar i för att komma närmare det man skär. Men snälla tillverkare inser ni inte att samma sak enkelt uppnås genom att dra eggen närmare handtaget? Som det är nu återstår strax över sju centimeter användbar egg från en fällkniv som mäter tjugo centimeter i utfällt läge.

Sen är Raven 2 tjockare bakom eggen än Tenacious och har även grövre gods över nacken så den skär inte lika bra i alla material. På vägen ut glider dessutom Tenaciousbladet på bredare lager som dessutom är gjorda i brons.

Sen vet jag inte om jag någonsin vänjer mig vid kometer. Jag kan inte förklara det men jag tycker att runda hål är mer estetiska helt enkelt. Sen är jag väl medveten om att många tycker att hål i blad är en styggelse överhuvudtaget.

"Evil Eye", 

Valet mellan Tenacious och Raven 2 handlar därför till stor del om utseendet samt vilken typ av blad man föredrar, med eller utan "choil".

Raven 2 är utan tvekan en rejäl arbetshäst. Rekommenderas varmt för den som vill ha en stadig brukskniv vars pris inte siktar mot stjärnorna. Är man ute efter nästan exakt samma egenskaper men i mindre format finns även "Crow 2".

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: 114 mm
Vikt: 115 g
Bladlängd: 89 mm, varav egglängd 73 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: CTS-BD1
Handtag: G10 på lättad stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina.


* Ett inte helt ovanligt förfarande vilket jag skrivit om tidigare. Flera tillverkare har "budetmärken" i sin uppställning. Benchmade har "H&K" och tidigare även Lonewolf, Böker har "Böker Plus" och "Magnum" och så vidare. Andra företag väljer att gå åt andra hållet som när KAI koncernen lät Kershaw få en släkting i de lyxigare "ZT" och kinesiska SanRenMu knoppade av sig nyligen till "Real Steel".


/ J - fågelskådar