Olika tekniker vid knivkastning

Det finns många tekniker för att flå en ...och ännu fler för att kasta en kniv tycks det. Fast för att bena ut det hela något ämnar jag gå igenom de vanligaste. Allt för att nybörjaren lättare skall kunna orientera sig i den djungel av terminologi som finns. 

Kastknivar är en bra start, jag tror att det här är alla jag har 

Kasttekniker kan delas in i tre olika grundkategorier beroende på hur kniven uppträder i luften. 

• Traditional/full spin
• Half spin 
• No spin

Sedan finns det en rad olika underkategorier till dem beroende på vilken fattning som används. Utöver det kan alla tekniker och varianter nyttjas för överhandskast, underhandskast, sidokast och allt där emellan.

Traditional/full spin

På svenska kan man använda begreppet rotationskastning vilket är delvis självförklarande. Traditional eller full spin heter det på engelska. Teknikerna har ofta setts på cirkus och inte minst på film. Tekniken innebär att kniven roterar ett eller flera varv på väg mot målet. Hur många rotationer som krävs beror på avståndet till tavlan. Det är därför filmvarianter där hjälten/hjältinnan greppar närmsta kniv och sular iväg den snurrande som en helikopterrotor och träffar oavsett distans är ett rent fantasifoster. Här handlar det i allmänhet om mycket noga utprovade distanser för att det skall fungera.* Träffar du ändå är det troligen ren tur. 

Grundteknik för rotationskast, ett varv från tre meter. Här med Zitoon Knives Spinning Dagger

För att kasta kniven på det här viset kan den greppas på några olika vis. 

• Handskaksfattning, innebär precis vad det låter som. Tummen befinner vid sidan av bladet
• Hammargrepp, 
• Hammargrepp med tumme på bladryggen

Farten på rotationen beror dels på knivens mått och vikt samt balanspunkt och dels på hur kniven greppas. En längre och tyngre kniv roterar generellt långsammare än en liten och lätt kniv. Vidare gäller att desto längre framåt kniven vinklas i relationen till underarmen desto långsammare roterar den. På omvänt vis ökar den farten om den hålls mer upprätt med spetsen uppåt. Knivar roterar även långsammare ju längre upp på handtaget kniven greppas, närmare rotationscentrum och ökar farten om den hålls mot änden på handtaget. Detta gäller neutralt balanserade knivar vilket är vanligast förekommande i det här fallet. Balanspunkten påverkar även hur snart kniven börjar rotera efter det att den lämnat handen. 

Och så här kan det se ut när man kastar med drag från fodral. 

Eftersom de här knivarna, Graf Knives B1 Bowie 

är tämligen stora greppas de långt ut på handtaget för att de skall hinna rotera

En rätt vanlig tumregel för de flesta knivar är att de roterar ett varv på 10 fot eller strax över tre meter. Men det beror som sagt både på typ av kniv, hur hårt du kastar och vilken fattning du nyttjar. Från fyra meter skiftas greppet till bladet varpå kniven snurrar 1 1/2 varv. Från fem meter är man sedan tillbaks till handtaget men nu med 2 varvs rotation från släpp till tavla. Från 6 meter gäller bladet igen och 2 1/2 varv. Sju meter är den längsta standarddistansten på tävlingar och då gäller 3 rotationer med grepp i handtaget. Vill man sedan kasta ännu längre fortsätter man att räkna på samma vis med viss modifikation beroende på kniv och kraft som krävs för att nå fram till tavlan. Det är den tekniken som nyttjas när det tävlas i längdkastning. 

Half spin

Även här fungerar det bra med svensk terminologi då halvrotationskast är ett fullt begripligt uttryck. Kniven fattas nämligen i bladet på något vis varpå den kastas mot tavlan och på vägen vänder den och hamnar, förhoppningsvis, med spetsen in i målet. Generellt brukar det här betraktas som den enklaste tekniken att lära sig. Den kräver exempelvis inte lika exakta avstånd som rotationaskastning utan kan med lätthet användas mellan 2-6m. Längre så hänger på kastarens skicklighet men de finns de som klarar bortåt tjugo meter med de här teknikerna.** 

Att inte fasta avstånd är en nödvändighet gör att half spin räknas till "instinktiv" kastning. Sedan skrev jag "teknikerna" i plural ovan för även här finns det ett flertal olika fattningar att nyttja.

• Natural half spin brukar greppet kallas när man håller bladet i nypan mellan tummen och pekfingret. Eggen om en sådan finns är naturligtvis riktad bort från handen. Enda problemet för mig personligen är att jag inte alls tycker att det är ett naturligt grepp. 

• Military half spin känns i mitt fall mycket mer naturligt och innebär tumme på flatsidan av kniven. Återigen skall eventuell skarp del av kniven riktas bort från handen. Det är tummen som reglerar rotationshastigheten i den här fattningen. Namnet kommer för övrigt inte främst från att militärer använder sig av tekniken utan från kast med bajonetter. De har som bekant fästen för att monteras på en pipa eller stock vilket gör dem svårkastade från handtaget därför greppar man bladet istället. 

• Instinctive half spin innebär att kniven fattas med pekfingret mot bladryggen och det är fingret som styr rotationen. Att den kallas för instinktiv i relation till de andra misstänker jag har att göra med att det är med den här fattningen man kan kasta med vågrörelser. Du behöver alltså inte höja kniven över axelhöjd för att skicka iväg den. 

No spin

No spin är troligen det svåraste kastsättet men har andra fördelar som att du aldrig behöver skifta fattning på kniven från det att du dragit den samt att du kan kasta från alla avstånd du behärskar utan att behöva veta hur långt det är till målet. Det går även att kasta i princip vad som helst med en spets, egg eller kant med de här teknikerna. De är således mycket flexibla. 

No Spin med Throwingzone Scalpel

Även här finns det flera skolor kring hur man kan/bör/skall kasta. Ett sätt att dela in dem är hur man håller kniven och då skulle följande kategorier kunna vara aktuella. De två första har en gemensam  grundfattning med ett pekfinger på ovan/undersidan av kniven och en fattning relativt långt ut på handtaget. Den tredje versionen är mer ovanlig i väst och skiljer sig från de andra. 

• Slide, med pekfingret liggande nästan plant mot kniven

• Push, pekfingret böjs något och "förspänns" och används för att accelerera kastet samt motverka rotationen

• Skanff, är ett ryskt system utvecklast av Yurij Fedin som förespråkade en extremvariant av de grepp som nämnts ovan där man håller kniven mellan långfinger och tumme så löst att den kan dingla varpå pekfingret placeras på kniven. Ännu längre ut på handtaget än de andra fattningarna med andra ord. 

• "Ninja style", innebär att kniven eller ofta en Bo Shuriken läggs mellan fingrarna i öppen handflata samtidigt som tummen håller den på plats.

Det finns exempel på framgångsrika kastare inom respektive område. Ett litet problem är emellertid att även de har en tendens att genomgå personlig utveckling och byter därför ibland teknik över tid. Ett exempel är Tom Tom Hampich från Tyskland som i början förespråkade en "push"-teknik i sina instruktionsfilmer på Youtube och numera förefaller använda mer av en "slide"-variant eller möjligen hybrid när han kastar. Adam Celadin är för övrigt ett bra exempel på någon som huvudsakligen använder "slide". Även finske Joel Holopainen experimenterar vilt. Han började mest med push men kastar nu en del Skanff-inspirerat av vad jag kan utläsa av hans videos. Yurijs dotter Olga Fedin som är frontfigur för Skanff är däremot pålitlig därvidlag. Hon för sin fars arv vidare och ändrar inte mycket.

Det man kan lära av de olika kastarna är att det inte finns rätt eller fel och att det mycket handlar om att hitta det sätt som fungerar för just dig. Men innan det börjar improviseras och experimenteras är det bra för nybörjaren att ha en grundteknik.  

För att göra saker lite svårare, No Spin kast med de Zitoon Spinner Dagger som sågs i det första clipet

Sedan kan du förstås kasta no spin från vilken jäkla fattning som helst om du är skicklig nog bör påpekas. Det finns de som gör det från vanlig sabelfattning eller hammargrepp inklusive underhandskast med samma grepp om kniven. Det gör förstås att du även kan dra och kasta även en vanlig brukskniv om du så önskar. Det leder snabbt in på området "självförsvar" vilket jag anser är kvalificerat dravel i sammanhanget men det ämnet kan diskuteras i ett annat sammanhang. Men i anslutning till det fenomenet hittas "combat knife throwing". Amerikanskt förstås, vad annars? Även om några ryssar snöar in på området ibland. 

När det gäller varianter på "combat throwing" fungerar no spin bäst eftersom man inte behöver växla fattning och kan kasta direkt från vanliga grepp på kniven. Visst, du kan använda full spin också men att göra det på okända avstånd kräver oerhört mycket träning eller filmfusk. I filmer kastar de som sagt nästan alltid iväg kniven som en propeller och träffar rätt oavsett avstånd och dessutom alltid med dödlig utgång. 

Ett klipp som visar att du kan kasta alla stilar även med en dedikerad "No Spin"-kniv. Acejet Stinger kastade med No Spin, Military Half Spin, Rotationskast och back hand

I tävling har man mycket noggrant utmätta avstånd som markerar vart man skiftar grepp för rätt antal varv. Detsamma gäller för uppvisningar i prickkastning och cirkusnummer. Där finns inte utrymme för mycket improvisation kan tilläggas. Särskilt inte när man som förr använde sig av personer att kasta kring. 

Det finns förstås mer att tillägga och fler detaljer att fördjupa sig i och därför lär jag få anledning att återkomma till ämnet. Eller bara för att knivkastning är bland det roligaste som finns!

/ J - säger "stöd din lokala knivkastare"

* Undantag finns alltid och särskilt ettvarvstekniker kan användas till instinktiv kastning genom att rotationshastigheten kontrolleras med exempelvis tummen. Men det är mycket svårt och Military half spin är väsentligt mycket enklare att nyttja i samma situationer. 

** Ett namn som jag osökt kommer att tänka på är ryssen M "The Bear" Melnikov.