Visar inlägg med etikett military half spin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett military half spin. Visa alla inlägg

måndag 16 mars 2026

Review Acejet Achilles

  

Introduction


Acejet is a brand that initially focused mainly on making knives for No Spin throwing. Something they became very well known for.* They didn't jump on the bandwagon for rotational knives right away. That's why this knife was only their third attempt. Before that, there was the Spinner Bowie and Maximus, knives I've previously reviewed here on the blog. Things are different now that they are about to launch a major investment in rotational knives. It will be exciting to see where that investment ends up.

The first thing that can be said about this model is that it is beautiful to look at, especially in this version. That was the first thing I fell for, I must admit. It is called, as the title already suggests, Acejet Achilles. This version, however, has a longer and rather descriptive name, as it turns out. This version is called Acejet Achilles Shadow Vintage.

Acejet Achilles


The reason for this is, of course, that this knife comes in several different variants. To start with, it can be had in a standard version or as a "spinner", i.e. with a hole in the middle for better playability. Then you can choose between getting it with or without a leather wrapped handle and what colour the steel should be.

However, none of those choices answer how it feels to throw, and I intend to elaborate on that a little more here. 

Appearance and dimensions


One thing that you, as a thrower, will sooner or later have to decide is what type of throwing knife you prefer, as there are several basic models. Two of the most common are Bowie-inspired knives or, like this one, those based on a dagger of some kind. There are more, but we'll leave them there for now.

That feature is, of course, the first thing you can see; the second is the striking colour combination between the white handle (well, when it was new anyway) and the dark steel. It is also the two details that give the knife its full name, as mentioned.

The black or perhaps more purple steel is called "Shadow Steel" in Acejet's catalogue. Its validity or otherwise can be debated for practical reasons. But it is very nice to look at, especially when the knives are new.

But that means that it is blackened in a shade that resembles black/purple/gun metal, depending on how the light falls. Pleasing to the eye, but it has its drawbacks. Something that is quickly discovered if, for example, you miss the target or get a side hit and have to look for the knife among leaves and grass. "Shadow" is correct as it blends in extremely well among shadows. 

Like all coatings, it also wears out over time, which can be seen in the pictures. The only marking on the knife is, as usual, Acejet's logotype neatly laser-etched on the blade.

Nice to look at, but short, thick and light is probably the best summary of the look


The second part of the colour combination consists of the handle, which is created with a long leather cord that is wrapped around and through the handle. It is also available in three different shades. White as here, alternatively brown or black.

The third detail that is obvious is that Achilles is kind of latticed. This applies to both the blade and the handle. Whether that is good or bad can also be discussed. More on that later. What it does is that it lightens the knives, and the question is whether it was needed or not. 

This model is certainly a massive 8 mm thick, but in return, it measures no more than 12" or 30.5 cm in length, which is short for this kind of throwing knife. The width is at most 35 mm just in front of the symbolic finger guard. Above that, the knife is 43 mm wide.

Overall, however, this means that the knife weighs in at a relatively low 325 g, and that's with a leather handle. This makes it belong to the lighter class of rotational knives. 

Material


Acejet's main material is a Czech steel with the designation 14260. It is used in all models, although there are deviations in the catalogue nowadays, such as D2.

Spring steel is an excellent material in general when it comes to throwing knives that have slightly special requirements compared to a standard knife. The impact force produces strong vibrations, and the knives hit various targets with different hardness. It wears out any knife, and we haven't even talked about misses yet! In addition to pure broadsides and oblique hits that break against the tips, this also includes ricochets. They can end up almost anywhere, which can mean close contact with a little of everything, such as concrete, asphalt, stone and not least other knives. It takes its toll.

This one, like most of Acejet's throwing knives, is made of Czech 14260 spring steel.


For this reason, throwing knife steel starts out much like any other knife material, but in the process of hardening and heat treatment, the Rockwell number (HRC) that is boasted of in other contexts, if it is over 60 in these cases, is usually around fifty. All to get a more durable product. If, against all odds, you manage to break a piece of 8 mm thick spring steel with the right hardening, Acejet offers a lifetime guarantee. You simply get a new knife. However, I have a hard time imagining that it is any greater cost for them. It seems that not many break like that.

Then, as a buyer, you should be aware that very few professional throwing knives are stainless steel, so they require some maintenance. 


To Throw


Achilles is said to be a rotational knife, but of the three models that were available when it was released, this is the most all-rounder.

I have developed a lot as a knife thrower since my first reviews of this type of knife, and now have many hundreds of thousands of throws behind me. This is, of course, reflected in how I view the tools, since I use all types of techniques. Therefore, I can say that the inherent properties of Achilles make it more of a multi-tasker than a specialist.

At shorter distances, the Achilles is a precision instrument. This was my very first throw with this knife last fall.


One feature that immediately made me a little skeptical and which later turned out to be true, was the design of the tip. Achilles has a chisel grind, but the "edges" are only cosmetic, and the width of the tip is a full seven millimeters and the blade also widens relatively quickly. After 4 cm, it is already two centimeters wide and then it is not a sharpened knife we ​​are talking about but an oversized screwdriver. Overall, this gives a rather poor penetration ability.

But the weight feels good, the balance point is found 16 cm from the tip or 14 cm from the end of the handle, depending on how you look at it. Fairly neutral with a light rear weight, which is excellent!


- Rotational

It is actually in this area that the Achilles shows its greatest weaknesses compared to other knives with the same pronounced focus, strangely enough. But what it loses here, it makes up for in other areas, it would turn out. What I mean is that the Acejet Achilles is not completely easy to throw from distances other than three meters.

From short distances, i.e. three and four meters (1 and 1.5 turns of rotation), this is a pure precision instrument. Since the knife is light and short, it spins very quickly. This is an advantage from three meters, as the knife does not need to be accelerated in any way but manages to turn around anyway. In addition, it makes the flight path feel very straight. Something that is then confirmed at longer distances, where it is a factor. In addition, the power is sufficient from close range to get good hits even on half-bad targets. So far, no worries, but rather the opposite. Achilles gives a very good impression.


My first tentative throws with Achilles


However, one of the knife's peculiarities is already apparent from a distance of five meters. As mentioned, Achilles spins very quickly, which in turn means that the thrower must throw the knife towards the target, so to speak. That's because the start of the  rotation must be postponed conmpared to a larger knife. If not you will get an overrotated knife. 

But Achilles also requires great precision and a very straight hit. Otherwise, the knife will not stick. This is especially true if the targets are dry/hard or if they are fresh, which makes them tough, or if they are slightly frozen. In other words, anything other than perfect circumstances will complicate the throws. The reasons are found in the relationship between the weight and thickness of the knife and the design of the tip. 

Achilles has no actual edges that thin the blade, which means that the chisel tip is a full 7 mm wide. Most knives for rotational throwing start at 5-6 mm thick before they taper. 

With a correct hit, the penetration is sufficient, but with the slightest over- or under-rotation, it twists out of the target. It is as if the wood fibres are unable to hold the thick blade, and the knife falls. In some cases, the knife even bounces backwards out of the target. That is annoying. 

A comparison between two targets, an old and worn one on the left and a fresher, unused piece of wood on the right. In the latter, a large part of the throw bounces off the surface, and when they stick, it is only about a centimetre deep or so


It is possible to compensate for this phenomenon by adding slightly more power into the throw, but this often results in poorer precision. The knife's natural rotation requires a lighter touch, so if more strength is used, you have to force the knife to spin correctly, and this is at the expense of the aim. This is what starts to be noticed from five meters.

At six and seven meters, what I described above is reinforced, with the exception that the knife actually feels quite easy to throw from seven meters. A large part of this can be attributed to the fact that here the feeling forward and the straight flight are an advantage. This is assuming you don't use strength of course. Then the knife over-rotates easily. A feeling TOWARDS the target is the trick.

Then I am generally not a fan of the wrapped handle. In my opinion, it provides too much grip and thus friction, which means that the knife does not slide out of the hand as easily as it should. This is especially true if the leather has become the slightest bit damp from sweat, rain or snow. Then the thrower has to release the knife by opening his hand, which is not good.

The leather grip also makes the knife feel significantly different depending on whether you throw with a grip on the blade or the handle. A matter of habit, but worth pointing out. Especially when daggers often have the advantage of being more symmetrical in that regard, which is usually one of their advantages.


- Half Spin

What Achilles loses by not being perfect for rotational throwing, it makes it all the better in other areas. Half-spin techniques, bot military and instinctive, are good examples of this.

Simply put, it feels like these are the techniques the knife was primarily developed for. The grip for underhand throws from the blade, for example, is exemplary. Just the right width and thickness.  What can be a disadvantage when it comes to sticking the knife into the target make this knife easier to hold. The balance is also very good for the purpose. It is found just in front of the intended finger guard. The knife would probably be somewhat worse in this regard if the leather were removed.

Then the notch in the blade, which is also ground on the inside so that it does not feel sharp, makes the knife extremely easy to index in the hand. This makes Military Half Spin an excellent technique with this knife. The thumb easily finds its place laterally but also longitudinally.

The same can be said about the Instinctive Half Spin. The taper of the tip lies well in the hand, and the side of the blade is so thick that the index finger has a lot to push against. This makes the knife easier to control.

This in combination with not too much weight, makes Achilles a superb knife for half-rotation techniques of all kinds.

- No Spin

This is where I get most confused. I certainly tend to claim that you can throw anything with No Spin techniques. This also applies to larger knives, and especially if you use techniques inspired by R Thorn. But despite that, larger Bowie knives are rarely the best for No Spin. This knife, on the other hand, even has a handle length adapted for a No Spin grip. Especially since the back of the finger guard works great to place the index finger, which is so important in this context. If you were to remove the leather wrap, that feeling would be even more pronounced, I believe.

That said, the Acejet Achilles is probably one of the best rotation knives I have used for No Spin. I wrote something similar about another model, "Maximus", and that impression remains. Both of these models are clearly made by a company that primarily launched knives made for throwing without rotation.

It is therefore possible to throw No Spin with the Achilles even if it does not beat its more specialised siblings, such as knives from the Raven or Stinger families.


Conclusion


There is no denying that the Acejet Achilles Shadow Vintage is a knife that looks good in pictures. It is simply a stunning model.

One of the problems with good-looking throwing knives is that they usually do not remain so after they have been used. Sooner or later, often sooner, you hit other knives, hard surfaces, bad hits on the targets and so on. This leads to handles getting dents, getting scuffed or breaking a little, depending on what they are made of.

In this case, edge hits on targets lead to the leather cord that makes up the handle partly loosening and partly breaking. A problem that is multiplied if the leather gets wet. I think I glued these handles at least three times. That is not the only problem with this handle. The other is that I think it makes the knife a little too thick. Especially as the difference between how the knife feels when thrown from the handle and the blade becomes greater. A feature that is important for rotational knives. At least according to my preferences.

Then there was the Shadow Steel phenomenon. The steel does not remain blued in the long run, I can tell you. First, the colour on the tips rubs off, then the whole knife. The best proof of that is my older Raven IIs, which are almost pure steel colored at this point. It hasn't really gotten as far with the Achilles, but that's because they've been thrown less.** Then there was the problem of finding them if you throw them outdoors and miss. It's never easy, but dark blades don't make it any easier.

To that can be added that the coating tends to discolour your hands. Or at least they do in bad weather, that is, cold and wet.

This is still seen through a camera lens; the reality is worse


Then this is a result of the coating. I thought it would be on the blade, not on my hand


As with all other models from Acejet, the Achilles feels solid, not least because it is sturdy with its eight millimeters thickness. But I quickly became a little suspicious of the length and how it would affect handling, and those fears turned out to be true. 

Thirty centimetres is short for a rotational knife, and just over three hundred grams is light in this context. The result is a knife that is certainly very all-round, something I described earlier, but also the properties that are desirable for a good rotational knife suffer. For example, a smaller knife does not rotate as calmly and does not behave as predictably in the air. The thrower also needs to use more strength from longer distances, which can negatively affect precision. 

Here is the Achilles compared to some other throwing dagger tips. The almost twice as wide blade on the right has better penetration thanks to its thinner edges


Another detail I'm not entirely happy with is how thick the steel is, especially in combination with the thickness of the tip. Now I don't always have access to perfect soft log rounds, but I have to throw what I have access to, which sometimes includes hardwood and older, dry and hard targets. Then it quickly becomes apparent that with the original tip, the penetration of these knives is not very good. Unless you hit completely straight from a short distance, of course. Then there are rarely any problems.

But a lot of it is determined by the thrower's preferences. If you prefer lighter knives, this might be something for you. The positives are, for example, that it is easier to practice with them without overexerting yourself and that they are more reminiscent of other types of knives (read No Spin) if you switch between styles a lot.

Acejet Achilles, not a contender for the throne for best rotational knife, but a really good knife for all-around throwing


Overall, I therefore do not think that the  Acejet Achilles Shadow Vintage is the best choice for those who want the ultimate knife for rotational throwing. Especially not in this variety. In that case, choose a "naked" version without the black steel. Not as nice but significantly more practical.

BUT, and that is a big but. If you want a very well-made knife for all-around throwing, this is a viable candidate. It is much better for half-rotation techniques whether you throw over, under or from the side. In addition, it is actually good for throwing No Spin if you want to add that technique to your ability.



Acejet Official




Specifikations:

Steel: 14260 Spring steel
Length: 30,5 cm (12")
Width: Blade 35 mm at most, finger guard 43 mm
Thickness: 8 mm
Weight: 325 g (Weighed by me)
Point of Balance: 16/14 cm measured from tip/back end 



/ J - botanising among Czech knives


* For example, I myself have won several Swedish championship titles with different models from Acejet, such as the Stinger and Raven II.
** We are talking about the order of magnitude of about 2500 throws compared to 42500 throws.

onsdag 26 april 2023

Olika tekniker vid knivkastning

Det finns många tekniker för att flå en ...och ännu fler för att kasta en kniv tycks det. Fast för att bena ut det hela något ämnar jag gå igenom de vanligaste. Allt för att nybörjaren lättare skall kunna orientera sig i den djungel av terminologi som finns. 

Kastknivar är en bra start, jag tror att det här är alla jag har 


Kasttekniker kan delas in i tre olika grundkategorier beroende på hur kniven uppträder i luften. 
  • Traditional/full spin
  • Half spin 
  • No spin
Sedan finns det en rad olika underkategorier till dem beroende på vilken fattning som används. Utöver det kan alla tekniker och varianter nyttjas för överhandskast, underhandskast, sidokast och allt där emellan.


Traditional/full spin


På svenska kan man använda begreppet rotationskastning vilket är delvis självförklarande. Traditional eller full spin heter det på engelska. Teknikerna har ofta setts på cirkus och inte minst på film. Tekniken innebär att kniven roterar ett eller flera varv på väg mot målet. Hur många rotationer som krävs beror på avståndet till tavlan. Det är därför filmvarianter där hjälten/hjältinnan greppar närmsta kniv och sular iväg den snurrande som en helikopterrotor och träffar oavsett distans är ett rent fantasifoster. Här handlar det i allmänhet om mycket noga utprovade distanser för att det skall fungera.* Träffar du ändå är det troligen ren tur. 

Grundteknik för rotationskast, ett varv från tre meter. Här med Zitoon Knives Spinning Dagger


För att kasta kniven på det här viset kan den greppas på några olika vis. 
  • Handskaksfattning, innebär precis vad det låter som. Tummen befinner vid sidan av bladet
  • Hammargrepp, 
  • Hammargrepp med tumme på bladryggen

Farten på rotationen beror dels på knivens mått och vikt samt balanspunkt och dels på hur kniven greppas. En längre och tyngre kniv roterar generellt långsammare än en liten och lätt kniv. Vidare gäller att desto längre framåt kniven vinklas i relationen till underarmen desto långsammare roterar den. På omvänt vis ökar den farten om den hålls mer upprätt med spetsen uppåt. Knivar roterar även långsammare ju längre upp på handtaget kniven greppas, närmare rotationscentrum och ökar farten om den hålls mot änden på handtaget. Detta gäller neutralt balanserade knivar vilket är vanligast förekommande i det här fallet. Balanspunkten påverkar även hur snart kniven börjar rotera efter det att den lämnat handen. 

Och så här kan det se ut när man kastar med drag från fodral. 
Eftersom de här knivarna, Graf Knives B1 Bowie 
är tämligen stora greppas de långt ut på handtaget för att de skall hinna rotera


En rätt vanlig tumregel för de flesta knivar är att de roterar ett varv på 10 fot eller strax över tre meter. Men det beror som sagt både på typ av kniv, hur hårt du kastar och vilken fattning du nyttjar. Från fyra meter skiftas greppet till bladet varpå kniven snurrar 1 1/2 varv. Från fem meter är man sedan tillbaks till handtaget men nu med 2 varvs rotation från släpp till tavla. Från 6 meter gäller bladet igen och 2 1/2 varv. Sju meter är den längsta standarddistansten på tävlingar och då gäller 3 rotationer med grepp i handtaget. Vill man sedan kasta ännu längre fortsätter man att räkna på samma vis med viss modifikation beroende på kniv och kraft som krävs för att nå fram till tavlan. Det är den tekniken som nyttjas när det tävlas i längdkastning. 


Half spin


Även här fungerar det bra med svensk terminologi då halvrotationskast är ett fullt begripligt uttryck. Kniven fattas nämligen i bladet på något vis varpå den kastas mot tavlan och på vägen vänder den och hamnar, förhoppningsvis, med spetsen in i målet. Generellt brukar det här betraktas som den enklaste tekniken att lära sig. Den kräver exempelvis inte lika exakta avstånd som rotationaskastning utan kan med lätthet användas mellan 2-6m. Längre så hänger på kastarens skicklighet men de finns de som klarar bortåt tjugo meter med de här teknikerna.** 

Att inte fasta avstånd är en nödvändighet gör att half spin räknas till "instinktiv" kastning. Sedan skrev jag "teknikerna" i plural ovan för även här finns det ett flertal olika fattningar att nyttja.

  • Natural half spin brukar greppet kallas när man håller bladet i nypan mellan tummen och pekfingret. Eggen om en sådan finns är naturligtvis riktad bort från handen. Enda problemet för mig personligen är att jag inte alls tycker att det är ett naturligt grepp. 
  • Military half spin känns i mitt fall mycket mer naturligt och innebär tumme på flatsidan av kniven. Återigen skall eventuell skarp del av kniven riktas bort från handen. Det är tummen som reglerar rotationshastigheten i den här fattningen. Namnet kommer för övrigt inte främst från att militärer använder sig av tekniken utan från kast med bajonetter. De har som bekant fästen för att monteras på en pipa eller stock vilket gör dem svårkastade från handtaget därför greppar man bladet istället. 
  • Instinctive half spin innebär att kniven fattas med pekfingret mot bladryggen och det är fingret som styr rotationen. Att den kallas för instinktiv i relation till de andra misstänker jag har att göra med att det är med den här fattningen man kan kasta med vågrörelser. Du behöver alltså inte höja kniven över axelhöjd för att skicka iväg den. 


No spin


No spin är troligen det svåraste kastsättet men har andra fördelar som att du aldrig behöver skifta fattning på kniven från det att du dragit den samt att du kan kasta från alla avstånd du behärskar utan att behöva veta hur långt det är till målet. Det går även att kasta i princip vad som helst med en spets, egg eller kant med de här teknikerna. De är således mycket flexibla. 

No Spin med Throwingzone Scalpel


Även här finns det flera skolor kring hur man kan/bör/skall kasta. Ett sätt att dela in dem är hur man håller kniven och då skulle följande kategorier kunna vara aktuella. De två första har en gemensam  grundfattning med ett pekfinger på ovan/undersidan av kniven och en fattning relativt långt ut på handtaget. Den tredje versionen är mer ovanlig i väst och skiljer sig från de andra. 
  • Slide, med pekfingret liggande nästan plant mot kniven
  • Push, pekfingret böjs något och "förspänns" och används för att accelerera kastet samt motverka rotationen
  • Skanff, är ett ryskt system utvecklast av Yurij Fedin som förespråkade en extremvariant av de grepp som nämnts ovan där man håller kniven mellan långfinger och tumme så löst att den kan dingla varpå pekfingret placeras på kniven. Ännu längre ut på handtaget än de andra fattningarna med andra ord. 
  • "Ninja style", innebär att kniven eller ofta en Bo Shuriken läggs mellan fingrarna i öppen handflata samtidigt som tummen håller den på plats.
Det finns exempel på framgångsrika kastare inom respektive område. Ett litet problem är emellertid att även de har en tendens att genomgå personlig utveckling och byter därför ibland teknik över tid. Ett exempel är Tom Tom Hampich från Tyskland som i början förespråkade en "push"-teknik i sina instruktionsfilmer på Youtube och numera förefaller använda mer av en "slide"-variant eller möjligen hybrid när han kastar. Adam Celadin är för övrigt ett bra exempel på någon som huvudsakligen använder "slide". Även finske Joel Holopainen experimenterar vilt. Han började mest med push men kastar nu en del Skanff-inspirerat av vad jag kan utläsa av hans videos. Yurijs dotter Olga Fedin som är frontfigur för Skanff är däremot pålitlig därvidlag. Hon för sin fars arv vidare och ändrar inte mycket.

Det man kan lära av de olika kastarna är att det inte finns rätt eller fel och att det mycket handlar om att hitta det sätt som fungerar för just dig. Men innan det börjar improviseras och experimenteras är det bra för nybörjaren att ha en grundteknik.  

För att göra saker lite svårare, No Spin kast med de Zitoon Spinner Dagger som sågs i det första clipet


Sedan kan du förstås kasta no spin från vilken jäkla fattning som helst om du är skicklig nog bör påpekas. Det finns de som gör det från vanlig sabelfattning eller hammargrepp inklusive underhandskast med samma grepp om kniven. Det gör förstås att du även kan dra och kasta även en vanlig brukskniv om du så önskar. Det leder snabbt in på området "självförsvar" vilket jag anser är kvalificerat dravel i sammanhanget men det ämnet kan diskuteras i ett annat sammanhang. Men i anslutning till det fenomenet hittas "combat knife throwing". Amerikanskt förstås, vad annars? Även om några ryssar snöar in på området ibland. 

När det gäller varianter på "combat throwing" fungerar no spin bäst eftersom man inte behöver växla fattning och kan kasta direkt från vanliga grepp på kniven. Visst, du kan använda full spin också men att göra det på okända avstånd kräver oerhört mycket träning eller filmfusk. I filmer kastar de som sagt nästan alltid iväg kniven som en propeller och träffar rätt oavsett avstånd och dessutom alltid med dödlig utgång. 

Ett klipp som visar att du kan kasta alla stilar även med en dedikerad "No Spin"-kniv. Acejet Stinger kastade med No Spin, Military Half Spin, Rotationskast och back hand


I tävling har man mycket noggrant utmätta avstånd som markerar vart man skiftar grepp för rätt antal varv. Detsamma gäller för uppvisningar i prickkastning och cirkusnummer. Där finns inte utrymme för mycket improvisation kan tilläggas. Särskilt inte när man som förr använde sig av personer att kasta kring. 

Det finns förstås mer att tillägga och fler detaljer att fördjupa sig i och därför lär jag få anledning att återkomma till ämnet. Eller bara för att knivkastning är bland det roligaste som finns!


/ J - säger "stöd din lokala knivkastare"

* Undantag finns alltid och särskilt ettvarvstekniker kan användas till instinktiv kastning genom att rotationshastigheten kontrolleras med exempelvis tummen. Men det är mycket svårt och Military half spin är väsentligt mycket enklare att nyttja i samma situationer. 

** Ett namn som jag osökt kommer att tänka på är ryssen M "The Bear" Melnikov. 

söndag 13 mars 2022

Recension AceJet Excalibur

 

Inledning


Recensionerna av kastknivar duggar tätt nu och det har sin naturliga förklaring. Jag kastar extremt mycket kniv för stunden. Den fina vädret som råder för tillfället inbjuder till det. 

AceJet Excalibur D2 designad av Adam Celadin
AceJet Excalibur D2


De knivar jag skall presentera idag kommer från Tjeckiska AceJet och är förstås designade av Adam Čeladin . De här skapelserna är döpta till Excalibur. Ett namn som förpliktigar. Sedan återstår bara att se om knivarna lever upp till sin mytiska namne. För att testa det har jag sedan jag skaffade dem i januari hunnit kasta cirka 8000 kast med det här setet.


Utseende och mått


AceJet tillhör de märken som snabbt utvidgar sitt sortiment och därför finns nu även den här modellen i ett flertal utföranden. Ursprunget var en kniv med samma utseende fast gjord i fjäderstål. Den mätte 24 cm på längden med en tjocklek på 8 mm. Därefter har den här och ett flertal andra modeller släppts i ett "Breaker"-utförande vilket betyder att en redan maffig tjocklek ökats ytterligare till 10 mm och längden till 28 cm vilket ger en ökning i vikt från 240g till 360g. En markant skillnad med andra ord.  

Mitt emellan de två hittas den här modellen som är 25 cm lång eller mer exakt 10 tum och med en tjocklek på 8 mm. Det ger en vikt på 255 g. En lite längre och därmed aningen tyngre grundmodell med andra ord. 

8 mm tjockt stål går inte av i första taget. Materialet är D2


Mannen bakom knivarna är som vanligt när det handlar om AjeJet, Adam Čeladin. I det här fallet har han nog hämtat inspiration från en traditionell dolk av något historiskt slag kan man tänka. Excalibur påminner om en stiliserad sådan. För att likna det svärd den är döpt efter hade nog bladet behövt vara längre. Annars är den som synes mycket symmetrisk och det finns ett rudimentärt fingerskydd. Det fyller förvisso en funktion också, dock har det inte något med att skydda något att göra. Som alla bra kastknivar saknar de här egg. 

I övrigt kommer knivarna i AceJets sedvanliga grova satin-utförande. I skrivande stund finns inte just den här modellen att tillgå i deras nya "Shadow"-version som innebär svärtade knivar. Snyggt kanske men även förbaskat lätt att tappa bort om man kastar någonannanstans än på bana. 

Knivarna är slipade som en traditionell dolk, det vill säga symmetriskt. Trots det har Excalibur mejselspetsar, de är platta de sista tre millimetrarna och slutar inte i en nålspets.  


Material


Förutom att de här knivarna är en centimeter längre än originalet är det på den här punkten de skiljer sig mest åt från dem. I det här fallet har AceJet lämnat det fjäderstål de vanligen använder till förmån för D2. 

Spetsarna håller väl även om de här är nyslipade med fil och sandpapper efter direktkontakt med varandra och betongplattor


Jag är faktiskt inte säker på huruvida jag tycker att det är en uppgradering eller ej. Förvisso är det något mindre rostbenäget än fjäderstål. Segare är det inte enligt teorin, möjligen är det mer slagtåligt, det är mer än jag kan avgöra. Däremot verkar det i praktiken som om spetsarna är något tåligare än AceJets andra produkter. Troligen för att de är något hårdare, det är i alla fall min gissning efter ett antal närkontakter med betongplattor, asfalt och varandra. Men om det beror på stålsorten eller härdning är vanskligt att säga.  

De vanliga knivarna är inte dåliga på något vis de heller. Som jag sagt förut, det enda som kan förstöra en AceJet-kniv är en annan kniv. Knivarna underhålls lätt med enkla redskap. Jag använder mig av en metallfil, sandpapper och ett diamantbryne. 


Att kasta


Liksom de Appache jag tidigare recenserat från AceJet är Excalibur designade för allround-kastning. Det vill säga knivar som är mycket bra för dem som inte bestämt sig för om det är No Spin eller rotations-tekniker som är mest aktuellt eller vill hålla på med båda delarna. Jag kan direkt avslöja att de här knivarna klarar båda de huvudinriktningarna med bravur. Men det betyder inte att de uppträder exakt lika i alla tekniker. Excalibur har sina klara för- och nackdelar har jag noterat. 

En smula bakvikt gör kniven utmärkt för både halvsnurrstekniker och no spin


Balanspunkten på de här knivarna hittas 14 cm från spetsen och 11 cm från handtagets slut. Det betyder att de är aningen baktunga även utseendet lurar ögat en smula. Vikten hamnar som synes i handtaget strax bakom fingerskyddet. Men med mer normala proportioner med ett blad längre än handtaget så hade vikten hamnat vid bladbasen istället. 



Rotationskast

Det första som kan noteras är att Excalibur är bättre för rotationskast än vad man kan tro vid första anblick. Särskilt som de är designade av en mästare på no spin och det är med de teknikerna i åtanke de tillkommit. Men balansen är som sagt mer neutral än vad som synes. Tyngden räcker även den till för att kniven skall sätta sig med pondus. Sedan är den extra centimetern på längden sympatisk och hjälper till att lugna ned flykten en aning. Enkelt uttryckt så roterar längre knivar långsammare och är de dessutom tyngre uppträder de lugnare när de flyger. Det är dock en sanning med modifikation och det finns gott om undantag. 

Ibland tvingas man att gruppera vid sidan om Bullseye. En bild från förra tavlan


Excalibur är förvånansvärt bra till rotationskast och jag greppar då kniven tämligen långt ut och vinklar den något framåt i kastriktningen


Med det sagt snurrar Excalibur tämligen snabbt ändå. Det betyder att för säkerställa att man sätter kniven i tavlan bör de kastas tämligen lugnt och kontrollerat, som det vore en större kniv. Jag fattar handtaget tämligen långt ut, inte för hårt och är noga med "baksvingen" för att få rätt rotation från tre meter. Från fyra meter, med grepp i bladet, är det ännu viktigare att inte ta i för mycket. Det kommer ofelbart leda till att kniven överroterar. Den hinner runt ändå är min erfarenhet. 

Kommer man så långt är knivarna mycket träffsäkra. De flyger tämligen rakt och man behöver inte "lobba" så mycket. Det leder till att kastbanan är lätt att beräkna. 


Half Spin

Det är på det här området den här kniven briljerar. Det är möjligt att det här är den bästa modell för military half spin jag prövat. Åtminstone är det en av dem! Det längre handtaget och tricket med att flytta fingerskyddet längre ned på kniven gör kniven lätt att greppa korrekt. Sedan får man förstås som alltid korrigera för vilken distans man kastar från. Den extra bredden precis där fingerskyddet befinner sig är som gjort för att placera en tumme på. Det relativt smala bladet gör också att det är lätt greppa kring samtidigt som tjockleken fyller handen något bättre så att säga. 

Penetratonionsförmågan är mycket hög hos Excalibur


Att kasta med en halv rotation är närmast instinktivt med Excalibur. Det gäller både vid vanlig kastning om jag får kalla det så. Med det avses här överhandskastning med den dominanta handen från 3-6 meters avstånd. Men lika bra går det att kasta back hand och underhandskast. Att kasta med vänster hand gör jag endast undagsvis än så länge. Där är det knappast kniven som är begränsningen. Men det går det också. 

Den här kniven är extremt bra att användas till military half spin


Dessutom fungerar kniven väl både vid mer "slide"-betonade tekniker där man siktar med handtaget och låter kniven glida ur greppet av sin egen tyngd och tekniker där man kontrollerar rotationen mer med tryck från tummen. Det senare använder jag på lite längre distanser. Det vill säga fyra meter och uppåt. 

Men det finns även nackdelar kopplat till det här utseendet eller snarare designen. Fingerskyddet, hur litet det än är, gör att man inte kan placera ett pekfinger på sidan av kniven vart man vill. Det leder till att om man nyttja instinctive half spin så är man begränsad till att hålla på bladdelen. Det känns inte naturligt alls för min del och därför undviker jag att kasta på det viset med de här knivarna. 


No Spin

Om instinctive half spin kändes onaturligt så är den här varianten av instinktiv kastning desto mer njutbar. Det slanka men tjocka handtaget ger en nästan kvadratisk profil som gör det lätt att få ett bra grepp och den 8 mm tjocka kniven ger gott om anläggningsyta för ett pekfinger att ta spjärn emot. Formen på kniven guidar också mot rätt grepp. Men här måste man fundera på vilken teknik man använder. 

Variation vad gäller måltavlor. Vid no spin-kastning är det kastaren som utgör begräsningarna, inte kniven


Just de här burkarna får man ingen pant för


Excalibur kan användas med olika no spin-fattningar


Balanspunkten återfinns precis bakom fingerskydden och när fingret är där fungerar det väl för "slide"-tekniker där man låter kniven glida ur greppet vid släppet. Den fattningen är också bra när man nyttjar "push"-teknik där man trycker till med pekfingret men bara OM avstånden är långa. På de kortare distanserna, upp till 4 meter, vill åtminstone jag greppa Excalibur med pekfingret betydligt längre ned på handtaget för att få till bra och konsevent kastning. Men jag experimenterar med båda fattningarna. 


Sammanfattning


Det måste erkännas att jag var en smula skeptisk till om huruvida D2 verkligen var en uppgradering i materialväg när vi talar om kastknivar. Hade det varit fällknivar är det en annan fråga. Men i det här fallet söks andra egenskaper. Det finns ingen skärpa som skall hållas. Sedan är förvisso slagtålighet en av dem men seghet är ännu viktigare. Rosttröghet är nedprioriterat även om det numera finns rostfria kastknivar. Då undantar jag de billigaste knivarna på marknaden som alltid är gjorda av något rosttrögt material. 

Men i praktiken visade det sig att åtminstone de här knivarna upplevdes ha något hårdare och tåligare spetsar än mina tidigare knivar från AceJet. Det trots att de  här är väsentligt spetsgiare i formen än t ex Appache. Så kanske är materialet ett fall framåt ändå. Eller bara ett steg i sidled, "the jury is out" vad beträffar det som amerikanarna säger. Den aningen ökade längden är dock sympatisk. Särskilt som knivarna är tämligen bra att kasta även rotationstekniker med och där gör en centimeter skillnad.  

Det är emellertid när det kommer till halvrotationstekniker och då främst military half spin som den här kniven verkligen kommer till sin rätt. Där är Excalibur inte bara bra utan excellent. Så mycket bättre blir det inte på den fronten. 

Till det skall läggas att den är riktigt bra även för no spin. Visst, Excalibur är inte lika överjäkligt bra  som Stinger när det kommer till den här disciplinen men den hamnar inte långt efter. 

AceJet Excalibur D2 är utmärkta knivar för den som inte kan bestämma sig eller inte känner för att begränsa sig till en kastteknik


Överlag är jag därför mycket nöjd med de här knivarna. Särskilt som jag håller på att förbättre mina underhandskast tack vare dem. Känslan är att det går att åstadkomma det man vill med Excalibur. Det gäller som jag brukar uttrycka det "att lita på kniven" när man kastar. Om du gör din del så sköter den sin. Begränsningarna sitter inte i materialet utan i kastaren. Det är alltid en skön känsla. 

AceJet Excalibur är definitivt en kniv att titta närmare för den som gillar att variera sin kastning men vars fokus är på halvrotationstekniker och då särskilt military half spin. Eftersom det är premiumknivar vi talar om är priset inte lågt. Ett set som det här betingar ett pris på 290€ direkt från AceJet. Knivarna kan också köpas enskilt om man så önskar. Knivarna är gjorda i Böhmen, Tjeckien och kommer med livstids garanti. 


När du köper dina Excalibur eller annan produkt från AceJet uppge kod "JOHN" (i versaler)
så får du 5% rabatt på ditt köp vid utcheckning. 




Specifikation:

Stål: D2
Längd: 25,3 cm/ 10"
Bredd: 19,5 mm handtag/ 28,5 mm "fingerskydd"
Tjocklek: 8 mm
Vikt: 255 g
Balanspunkt: bakvikt, 14/11 cm från handtag/spets



/ J - kastar loss

#knivesandbikes #knivigtvarre

måndag 17 januari 2022

Recension Wulflund Vengeance

 

Inledning


De verkar kunna det här med att göra kvalitetsknivar i Tjeckien. För inte allt för länge sedan visste jag inte att det fanns knivar därifrån. Nu har jag knivar från tre riktigt bra märken med ungefär samma geografiska hemvist, i trakterna av Böhmen. 

En av dem är det här, Wulflund. De är nu inte bara kända för knivar, yxor och andra eggverktyg. De har även svärd, sköldar med mera på programmet. Eller för övrigt allt som har med "re enactment", "live" och andra varianter på historiskt återskapande att göra. Och då menar jag ALLT, från smycken via musikinstrument och kläder till tält och rustningar. Det är bara att botanisera!

Wulflund Vengeance designade av Adam Celadin
Wulflund Vengeance


I sortimentet ingår inte enbart knivmodeller med historiska kopplingar. De har även ett sortiment av mycket kompetenta kastknivar. De som jag ämnar presentera här kallas "Vengeance" och är designade av Adam Čeladin. Till stor del kan de ses som en utveckling av tankarna som finns i AceJets "Stinger" som har samma upphovsman. De i sin tur är de inspirerade av en annan modell, Tom Toms "Arrow". En kniv som också kan köpas från Wulflund för övrigt. 

En mycket kapabel kniv, särskilt när det handlar om No spin-kastning


Bland Wulflunds kastknivar finns ytterligare en snarlik modell som kallas Top Dog. Men ögat kan bedra och det finns faktiskt skillnader dem emellan även om de vid första anblick ter sig mycket lika. Vengeance är mer symmetrisk i sin form än Top Dog vars handtag har drag av av en "Osetr"-kniv. Det ger lite rundare former samt en topp respektive undersida som inte är identiska. Det gör att kniven kan vändas beroende på hur mycket rundning kastaren föredrar. Inte heller spetsarna är slipade på samma vis. Själva måtten är annars nästan desamma både vad gäller längd och tjocklek. Vengeance är endast några gram lättare. 


Utseende och mått


Vengeance tillhör en kategori knivar som ser ut som en handsmidd spik med brett akterkastell eller möjligen en kraftig tältpinne. Längden är 25 cm och tjockleken är maffiga 8 mm vilket ger en vikt på 280 g per styck. När de är nya skall tilläggas. Kastknivar har en tendens till att minska i vikt över tid. Ett visst slitage, särskilt när man återställer spetsar är fullt normalt. Mina är nere på ca 275 g vid det här laget. 

Fördelningen av de grammen är mycket viktig för en kastkniv. I det här fallet är större delen förlagd mot handtaget till precis som formen antyder. 

Själva "bladet" eller främre delen av kniven mäter från 13 mm bredd precis ovanför "eggarna" till handtaget som sväller till 33 mm som mest. Det råkar vara exakt samma bredd som de av mig tidigare recenserade "Stinger"-knivarna. En viss jämförelse kan nog därför inte undvikas, därtill är modellerna allt för lika. Tjockleken och maxbredden är densamma men Vengeance är längre och är aningen smalare framtill. 

Vengeance är symmetriska och därmed inget upp eller ned


Spetsen är också annorlunda. Mejselspetsen från Stinger är borta och här har man istället en slags slipning som påminner om en tveeggad dolk fast med det undantaget att den är gjord från flatsidan på kniven och inte med en egg uppåt och en nedåt i förhållande till handtaget som en traditionell dolk har. Dessutom möts de inte vilket ger en mycket grövre och därmed mer hållbar spets. Den kan förstås slipas mycket vass om man så önskar och den anlände tämligen skarp. Men skall man träna och inte har en för ändamålet perfekt anläggning till sitt förfogande så blir det visst slitage på knivarna och inte minst gäller det spetsarna. Av det skälet rekommenderar jag inte att skärpa dem alltför mycket. 

Själva slipfaserna är endast 65 mm vilket ställer till det en smula. Med det menar jag att skall den här kniven och andra liknande vara godkända för tävling enligt Eurothrowers nya regler* för "No spin" så skall eggarna utgöra en tredjedel av knivens längd. Det betyder i det här fallet att eggarna skulle behöva förlängas med två centimeter för att möta det kravet. Lite hårt arbete med en fil kan förvisso ordna den detaljen om det blir aktuellt. 

En närbild på spetsarnas utformning


Inte heller Eurothrowers andra krav möts av den här modellen. Det att kniven skall ha ett "distinkt uttalat handtag". Det är dock en luddig formulering då många kastknivar inte har det i vilket fall som helst. Det skulle troligen räcka med att slipa in några snedställda mönster baktill för att det skall räknas som ett tydligt handtag. 

Ett tredje krav är att knivarna skall ha en bredd på minst två centimeter på en sträcka av 5 cm någonstans på kniven. Det kravet klarar Vengeance utan problem. Inte heller viktgränsen utgör något hinder, där är minimikravet 195 g för klassen. 

Det märkliga är dock att med rådande regler skulle det gå utmärkt att kasta med de här knivarna i rotationskastning. Där stipulerar reglerna bara att knivarna skall vara över 23 cm långa och mindre än 6 cm breda. Ämnar du inte tävla kan du glatt bortse från de här reglerna i vilket fall som helst. 


Material


Vengeance-knivarna är gjorda av ett tjeckiskt stål med beteckningen CSN1460 eller 54SiCr6. Jag är personligen inte bekant med stålet sedan tidigare men det rör sig om någon form av fjäderstål. Och det uppträder som ett sådant. Det innebär till exempel att det mycket slagtåligt. Spetsarna på de här knivarna har varit i kontakt med betongplattor i trädgården, asfalt på parkeringen utanför tomten och inte minst varandra. Så stålet är uppenbarligen segt eftersom det trots behandlingen finns spetsar kvar. 

8 mm grovt fjäderstål går inte av i första taget och inte i andra heller


Som alla fjäderstål behövs det torkas av och förvaras torrt för att inte rosta. Här hjälper förvisso den svarta beläggningen knivarna fått. Men den slipas bort fläckvis när de underhålls med sandpapper, fil och slipstenar för att ta bort flisor och jämna till kanter efter felträffar. 

Stålet är som alla fjäderstål från början avsett för bilar och tågvagnar och liknande och därmed mycket slittåligt men inte det mest lättarbetade har jag förstått. Det kan bidra till att förklara prislappen på knivarna. 


Att kasta


Likt alla knivar med den här formen är de tydligt inriktade mot två typer av kastning. Eller egentligen en och den andra följer så att säga med på köpet. Det här är knivar avsedda för No-spin men eftersom de är baktunga är de även excellenta till alla typer av halv rotation som Military half spin och Instinctive half spin. I texten på hemsidan hävdas att de är "perfect for any technique". Det är ett påstående jag inte helt håller med om. De är mer komplicerade att använda till rotationskastning i mitt tycke. Du KAN göra det om du är bra nog men det gäller allt med en spets. 

Här hittas balanspunkten på den här Tjeckiska projektilen


Däremot är Vengeance förträfflig för det den är skapad för, anti-rotation eller "No spin". Balanspunkten hittas 9,2 cm från bakänden. Fördelen med en baktung kniv när man kastar utan rotation är att den tenderar att stabilisera sig under flykt. Även om "släppet" inte är perfekt så gör vikten baktill att kniven strävar mot att hamna med spetsen först. Något som blir mycket tydligt om man ser några slow motion-videor av kast.  


Rotationskast

Även om tillverkaren menar att du även kan ägna dig åt rotationskastning med de här knivarna så hävdar jag att de är, om inte olämpliga för det ändamålet, så mycket svårkastade för nybörjaren. Då finns det betydligt bättre, som i mer lättkastade knivar för ändamålet, i Wulflunds sortiment. Titta hellre på knivar som Boar eller Osetr i så fall. 

Skälen till varför de inte är optimala för rotationskastning är flera. Det främsta är att eftersom balansen är tämligen kraftigt förskjuten bort från mitten blir inte rotationspunkten detsamma som centrum av kniven. Det ger en annan och mer svårbedömd rotation. Ett annat skäl är att det är stor skillnad mellan hur de känns att kasta med grepp i handtaget jämfört med ett grepp kring bladet. Det gör också kniven mer svårkastad med den här tekniken. Men visst, för den som söker en extra utmaning går det förstås. Det var faktiskt med de här knivarna jag lärde mig att kasta rotationskast med baktunga knivar.

När tekniken väl behärskas är Vengeance faktiskt mycket träffsäkra även vid rotationskastning


Knepet är att vid ett varv (från tre meter) kasta med en känsla som strävar "framåt" i rotationen, närmre tavlan. Det tar en viss tid för den här kniven att börja rotera men när den väl gör det går det undan och missen är ett faktum om du kastar som "vanligt" med en mer uttalat cirkulär rörelse. Vid två varv, från fyra meters distans, krävs ett helt annat tänkande. Då gäller det istället att kasta just med en mycket kort, rund rörelse för att få rätt spinn på kniven. Tar man i för mycket eller strävar framåt i det fallet går det inte alls. Men i gengäld belönas du med mycket rejäla "stick" när tekniken sitter. 

Men som sagt, det kräver två helt olika sätt att kasta vilket inte är det enklaste för den som är novis. 

Half Spin

Precis som andra knivar av den här typen är Vengeance inte bara anpassad för No spin. Att greppa kniven kring spetsen och ta sikte med handtaget först i Military half spin (med en tumme på bladsidan) alternativt Instinctive half spin med ett pekfinger på "ryggsidan" av kniven går lika bra. Jag skrev ryggsida inom citationstecken då kniven förstås inte har någon sådan utan är symmetrisk. Det är för övrigt en egenskap som under vissa manövrar gör kniven mer lätthanterlig. Du behöver aldrig fundera på vilket håll du greppar kniven utan det blir alltid rätt. Något som är särskilt bra om du drar kniven kvickt eller jonglerar med den.  

När man använder den här kniven känns den inte som Stinger trots att utseendet är likt. Det märks att det är en större kniv även om det inte är med så mycket. Men den extra längden gör att vikten hamnar någon längre ut från greppet. Det gör också att den roterar en aning långsammare vilket underlättar när man skall kasta längre. Det är i alla fall så kniven upplevs, som bättre på längre avstånd. Lugnare och något mer stabil. 

Olika fattningar för Military half spin beroende på distans. Vid kortare distans hålls Vengeance med fördel längre ut men även då krävs tryck med tummen för att kniven skall hinna vända sig


Det är lätt att kasta med halv rotation på fem meter med den här kniven. Snarare är det så att om man kortar ned avståndet under fyra och särskilt ned mot 3,5 m får man lägga till lite handled när man kastar "instinctive" för att hinna få runt kniven om ni förstår vad jag menar. Annars vill den gå rakt fram och dunsa i tavlan med handtaget först. Vikten gör även att den tenderar att vilja "klättra" uppåt vid den sortens kast. För att hantera det krävs ett bestämt pekfinger. 

Detsamma gäller faktiskt Military half spin där man på kortare avstånd får flytta ut greppet rätt ordentligt mot spetsen till samt trycka till med tummen för att vända på kniven. Den egenskapen är enbart positiv i det fallet då den gör kastet lättare att kontrollera. 

Vengeance är även mycket lätt att kasta både med back hand och underhandskast tack vare de stabila egenskaperna. 

No Spin

Det är förstås med den här tekniken man hittar de främsta styrkorna hos Vengeance. Som tidigare konstaterats vill kniven gärna räta upp sig själv förutsatt att du gett den korrekt vägledning från början. Dessutom gör vikten på 280 g att du inte behöver ta i särskilt mycket om du inte känner för det. Tyngden ger knivarna mycket pondus när de träffar tavlan och de sätter sig med lätthet och därtill mycket hårt.  

Hur jag greppar Vengeance för No spin-tekniker


Det märks att de här knivarna favoriserar en annan teknik än den jag använder mig mest av. Celadin som ligger bakom den här modellen kastar ofta med mycket "slide", han låter pekfingret glida längs med bakänden av kniven. Åtminstone gör han det i sina instruktionsvideos. Jag tenderar att hålla pekfingret mer still och istället trycka till vid själva släppet. Skillnaden är inte helt lätt att förklara men finns där. Men teknikerna tenderar att mixas en smula vid olika distanser. 

Det är inte hur kniven uppträder i luften som är problemet i det här fallet utan mer att den inte är helt enkel att indexera. Vengeance placeras lämpligen med den mjukt rundade bakdelen inuti handen. Men sen gäller det att kröka pekfingret i rätt vinkel för att avståndet och därmed trycket på balanspunkten skall bli korrekt. Ibland tenderar fingret att krypa framåt och då blir kniven mer svårbemästrad. 

Sedan är Vengeance en modell som är symmetrisk vilket medför både för- och nackdelar. Mer exakt handlar det om att kniven kan kastas oavsett hur den greppas. Det finns inget "upp" eller "ned" vilket förstås är av godo, särskilt om du bollar med  kniven eller drar den fort. Men det medför även att handtaget eller snarare bakänden på kniven har samma rundning på båda sidor och därmed inte ger olika "skjuts" i pekfinger-"sliden" beroende på hur kniven hålls. Den detaljen får kastaren sköta själv. 

De här knivarna träffar tavlor med en uttalad pondus


Konstruktionen eller snarare formen är densamma som på Stinger men jag upplever ändå den mindre kniven som mer lättkastad. I alla fall på kortare avstånd. Det kan vara de små variationerna i storlek, vikt och balans som spelar in. För att få till kasten med Vengeance måste man trycka till tämligen ordentligt för att åstadkomma den kontrarotation som krävs. Det ökar risken för missar. Jag upplever att det inte går att vara lika "nonchalant" när man kastar med Vengeance om uttrycket tillåts.  

I gengäld känns Vengeance mer trygg på längre distanser. Jag upplever att den flyger mer stabilt och inte vill börja rotera lika lätt. Nu skall tilläggas att mitt nuvarande rekord för No spin ligger på blygsamma 8,35 m. Så det är längder kring sju meter som avses när jag pratar distanser. 


Sammanfattning


Wulflund Vengeance är en tämligen speciell kniv. Både i utseende och i hur den uppträder. Utseendet är dock inte skrivet i sten då den finns i ett flertal olika varianter. Det här är grundversionen som är svart och stygg. Om pris inte är av intresse och du känner för att lyxa till din knivkastartillvaro eller bara vill ha en snygg hyllvärmare så finns de här knivarna i diverse versioner med etsade mönster och räcker inte det finns de även med detaljer i brons eller till och med guld. Då talar vi inte om träningsredskap längre.  

Men även de enklare knivarna kostar en slant kan tilläggas. Just nu kan de köpas till nedsatt pris men även då betingar de 258 € för ett set. Det är inte helt billigt men i gengäld får du proffsknivar för dina investerade pengar. Det blir inte så mycket bättre i klassen helt enkelt även om konkurrens inte saknas. Dels finns det liknande modeller även hos Wulflund själva som Top Dog och inte minst Arrow. Den senare modellen kan för övrigt fås från minst tre olika märken. Sedan finns förstås andra, liknande knivar på marknaden. 

Vengeance är dock inte knivar som jag rekommenderar förbehållslöst till alla trots att de är mycket välgjorda. Inte för att de inte är bra, för det är de! Utan för att de kräver att du är rätt teknisk för att komma till sin rätt. Det är särskilt storleken och vikten som gör det. För att vara av den här typen är de nämligen rätt stora. No spin-knivar tenderar att rent generellt vara mindre än sina rotationsinriktade kusiner. Vad storleken gör är att du måste vara mycket bestämd när du trycker iväg de här knivarna. Annars får du inte stopp på rotationen, det är en del massa som skall motverkas helt enkelt. 

Wulflund Vengeance designade av Adam Čeladin


I originalversion skall tilläggas. Det har relativt nyligen släppts en version som kallas Vengeance Slim. Den sägs vara för nybörjare då den i och med att den är något tunnare också väger en smula mindre. Det ger lägre momentum att kontrollera när kniven börjat röra på sig till gagn för den oerfarne. Tilläggas kan att den modellen dessutom är något billigare. 

Det är dock inte utan fördelar att ha en tyngre kniv heller. Det ger lugnare flykt, mer kraft i anslaget och mer yta att lägga fingrarna mot när kniven skall greppas och släppas. 

Om du vet med dig att du gillar lite tyngre kastknivar och är inriktad mot No spin och har discipliner som Walk Back och distanskastning i tankarna är det här knivarna för dig! Dock med brasklappen att de kanske inte är fullt godkända för tävling från och med i år. Men vill du ha solida träningsredskap är Wulflund Vengeance ett utmärkt val!



Wulflund.com




Specifikation:

Stål: fjäderstål, 54SiCr6 (CSN1460) 
Längd: 25 cm 
Bredd: 13/33 mm (vid eggarnas början respektive som mest över handtaget)
Tjocklek: 8 mm
Vikt: 280 g (275 för närvarande)
Balanspunkt: bakvikt 15,8/9,2 cm 



/ J - försöker undvika att spinna


* Reglerna trädde i kraft 2022 och kan läsas här: 
https://www.knifethrowing.info/files/2022/Herrischried/rules/Rules_World_Championship_Herrischried_2022.pdf. De är dock notoriskt svåra att hitta och Googlar man på Eurothrowers regler kommer man till en obsolet version från 2019. Sökningen gjordes i januari 2022. Reglerna hittas istället under information för kommande VM som är tänkt att hållas i södra Tyskland i augusti om situationen tillåter det.