Så det kan gå

Ibland skall jag, likt Alfons Åberg "bara" göra något. Om du frågar min kära fru kanske det inte ens är ibland utan till och med ofta. Det låter jag dock vara osagt. 

För någon dag sedan, mer exakt i söndags morse, skulle jag emellertid bara ta en kort morgonpromenad. Med mig råkade jag ha en kastkniv. Jo, det händer att det blir så när jag skall ut i skogen. Väl där såg jag ett lämpligt mål i form av en gammal stubbe. Något litet kast skickades iväg och det gick bra. Men vinkeln på kniven var inte den bästa för ett foto vilket som ni vet är en del av vardagsverkligheten nuförtiden. Det som inte finns på sociala medier har inte hänt. Motivet var inte Instagramvärdig!

Kastet var bra men vinkeln var inte den bästa

Därför kastade jag ett nytt kast. Lite hårdare och i en brantare vinkel den här gången. Resultatet skulle göra sig bättre på bild med de sista gula löven i bakgrunden tänkte jag mig. Resultatet var dock mycket överraskande. Den perfekta vinkeln blev det inte, istället försvann kniven utan ett ljud. 

Den var bara borta. Först var den där och sedan var den inte det. 

Vart är den förbaskade kniven? Bitar av stubben avlägsnades och hål grävdes med händerna

Jag var helt säker på att jag träffade. Efter misstänktsamt ha granskat aktuellt trädlik noterades att delar av den var hård medan andra inte var det. Det fanns stora mjuka partier som det visade sig sträckte sig långt ned i jorden. Först bröt jag av och avlägsnade de delar jag kunde sedan fick jag gräva mig fram i novemberleran med bara händerna. Tyvärr ingen jaktlycka. Händerna nådde ända ned till torra partier men något långt vasst metallföremål stod icke att finna. 

Vore det inte för lera upp till armbågarna hade jag kliat mig i huvudet. Det är ändå märkligt att ett så blankt föremål kan bli så osynligt. 

Knivkastarens bästa vän, metalldetektorn!

Goda råd var dock inte så förbaskat dyra den här gången. Eftersom det var en kort utflykt som stod på schemat var hemmet inte långt borta och där fanns räddningen. Knivkastarens bästa vän, metalldetektorn. Beväpnad med såväl den som en stadig grep skred jag till verket. Arbetet varade vid pass två minuter sedan var den förlorade kastkniven hemma hos husse igen.

Så kan det gå. Jag vet inte riktigt vad sensmoralen av den här historien blir. Det lämnar jag till er kära läsare!

/ J - sökaren