Recension SRM Twin

 

-  En riktigt lätt tungviktare

Vem älskar inte en dolk? Eller åtminstone den eleganta estetik som följer med den bladformen. Det är något som SRM tagit fasta på i den här modellen kallad Twin. En kniv som just kännetecknas av den slanka symmetriska form som är sinnebilden av knivtypen. 

Här är det dock inte en stor fastbladad kniv det handlar om utan en liten kniv avsedd för EDC-bruk, en ren fickkniv helt enkelt.

SRM 251 Twin

SRM 251MB Twin finns för närvarande i fyra versioner. Bladstålet är detsamma oavsett vilken du väljer men handtagsmaterialet och därmed utseendet skiljer sig åt. Att välja mellan finns G10 antingen i vitt eller mångfärgat utseende eller som här med en yta av kolfiber. Alternativet är annars en brun Micarta. Beroende på vilket handtag som väljs är bladet antingen täckt med en grå alternativt svart coating eller blästrat. 

Twin, en mycket elegant och tillika symmetrisk kniv

Kortversion: SRM Twin, en liten lätt fickniv för den som uppskattar symmetri och dolda öppningsmetoder!

Blad

Hela den här kniven är byggd kring symmetri och det avspeglas i såväl handtag som blad. Följaktligen hittas här ett dolkblad. Det är dock endast är slipat på en sida. Men då hela bladet försvinner i handtaget när kniven är hopfälld skulle man teoretiskt kunna dubbelslipa kniven. 

Längden på bladet är 76 mm och bredden som mest 22 mm. Men formen gör att det omedelbart efter ricasson börjar smalna av mot spetsen. Sedan görs bladet ännu lättare och kanske möjligen starkare genom att man har en fuller som löper längs  med bladets mitt. 

Tjockleken på godset är 2,5 mm och det smalnar via en sekundäregg på 9 mm av till en tjocklek på ynka 0,2 mm bakom eggen. Fabrikseggen var därtill mycket vass kan sägas. De två detaljerna är hur man får till ett blad av den här typen som ändå duger till att skära med. 

Dolkbladet är enkelslipat med en grå yta och en fuller längs med mitten

Stålet som använts är Böhler N690. Ett välkänt stål med egenskaper som drar mot mitten när det handlar om "budgetstål". Jag sätter det inom parantes då det sannerligen kan diskuteras vad det är och vad det innebär. Särskilt om det ställs i kontrast till kanske mer viktiga egenskaper som blad och egg-geometri, härdning och värmebehandlig. 

Men det är ett rostfritt stål som är utmärkt till små fällknivar. Här har de rostfria egenskaperna förstärkts av ett ytskikt av titan. Kanske mer för syns skull än något annat. 

Märknigen på det här bladet är värt en kommentar. På bladet hittas nämligen massor av information men den är så fiffigt gömd att den knappt är urskiljbar. På presentationssidan hittas SRMs logga men i litet format och en färgskala som gör att den knappt syns. Sedan har man gömt allt från serienummer, modellbeteckning och ståltyp på andra sidan i en storlek som tarvar förstoringsglas om det skall läsas. Den hittas i bladskåran och på ricasson. 

Stålet som använts är N690

Väl satt i användning så är Twin en utmärkt fickkniv. Den skär riktigt bra och bladet är som sagt inte alltför tjockt eggen skarp. Förträfflig till EDC-användning med andra ord. Men vad säger galenpannan kanske du undrar? En litet dolkblad kan väl inte vara särskilt användbart? Faktum är att det är det om man nu använder kniven till vad små fickknivar alltid använts till, små uppgifter. Jag skulle inte tvinga in den här kniven i en roll den inte är tänkt till. Det är knappast en friluftskniv eller jaktkniv, så att ta ur och stycka älgar eller bygga ett vindskydd är den förstås inte bra till. 

Däremot är Twin en förträfflig kniv till att öppna saker, de små snabba snitten som behövs för att komma in i paket och förpackningar, avlägsna tejp, skära av nylonband etc. Sen där den även bra för precisionsjobb, särskilt med den spetsen. Så har du fått något skräp i handen som skall avlägsnas är det här så nära en skalpell du kommer. 

Handtag

Cigarr, det är allt jag har att säga om handtaget. Eller kanske inte riktigt allt. Men Twin har en typisk cigarrform på handtaget. Helt symmetristkt vilket avspeglar bladet med en smalare framände och en smalare bakände. Båda avsluten är därtill kraftigt rundade vilket ger inte bara ger ett mjukare intryck utan även känns så i handen. 

Handtaget är både estetiskt tilltalande och bekvämt att hålla i

Konstruktionen består av två halvor av stål som utgör själva ramen. I dem hittas sidopanelerna infällda. Kniven hålls samman av endast två skruvar. En skruv i bakkant och själva pivotskruven som är justerbar. Eller ja, vore det om den inte var dränkt i gänglåsning. Den gick jag bet på måste jag erkänna. Det var ytterst nära att jag drog huvudet runt när jag försökte. 

I det här utförandet har ramen samma grå färg som hittas i bladet. Det får mig att misstänka att samma titan-beläggning använts till båda men jag är inte helt säker på den punkten. 

Här syns de två halvorna av handtaget som för tankarna till en integral-konstruktion

I den här versionen hittas sidor gjorda av ett G10-laminat med kolfiberyta. Ytan är inte bara välpolerad utan dessutom elegant välvd. Det finns inte en enda platt yta på den här kniven. Det inte bara ser lyxigt ut utan känns så också. Det märks att man lagt ned viss möda på formgivningen. Ibland är enkelhet en dygd. 

Det finns en anledning till att den här formen var vanlig på äldre knivtyper, den fungerar i alla grepp!

Faktum är att Twin fungerar utmärkt i alla grepp du kan tänka dig. Det gäller oavsett om du föredrar ett mer kraftfullt hammarpgrepp eller någon mer avsett för finlir. Men samma brasklapp som kastades in när det handlar om användningsområde återkommer här. Twin är en liten och nätt fickkniv med de begränsningar det innebär. Har du stora händer och vill ha något rejält att hålla i är det här inte kniven för dig. På samma vis saknar kniven fingerskydd så jag rekommenderar inte heller att du hugger med kniven. 

Längden på handtaget är 102 mm och tjockleken uppgår till 12 mm. Fördelen med en dold flipper och den här övergripande formen är dock att varje millimeter av handtaget går att använda, inget går till spillo. 

Öppning och lås

SRM gör med rätta en viss poäng av att de har försett Twin med vad de kallar en "invisible flipper". Det är nämligen sant. Om du inte har kniven i hand eller läser beskrivningen av den är det svårt att se att det här är en front-flipperkniv. En som därtill fungerar förbaskat bra. 

Hela basen på bladet är försett med räfflor som ger utmärkt med fäste för ett finger som dras över framänden på bladet. Du behöver inte sikta eller förspänna fingret vilket ibland är fallet med andra varianter av flipperfenor. Bara dra fingret och bladet blixtrar ut. 

Twin bjuder på en av de mest diskreta flipperfunktioner jag stött på

Förutom bra fäste och geometri så hjälps förfarandet av ett lätt blad och keramiska kullager. Twin är både lätt och snabb att öppna. 

Och som  med alla knivar med den här typen av lås så kan det förstås användas för att öppna kniven. Det är bara att dra låsbulten bakåt varpå bladet svingar fritt och kan snärtas både in och ut. Faktum är att man medvetet måste minska  farten på invägen annars studsar bladet ut igen. 

Låset kallat "Ambi lock" är SRMs synnerligen väl utförda tolkning av ett Cross bar lock

SRM kallas sin version av Cross bar Lock för Ambi Lock.  Det är en teknik  som de redan från början behärskat mycket väl och Twin utgör inget undantag. Låset är tillförlitligt som i att det alltid låser och det håller bladet på plats med auktoritet. Det finns ingen rörelse i bladet som går att känna. 

Däremot är jag inte helt förtjust i att pivotskruven sitter så hårt att om jag skulle behöva justera bladet så går det inte för närvarande. 

Att bära

Ibland skriver jag "det blir inte mycket bättre än så här" när det gäller vissa aspekter på knivar. Det är något som definitivt gäller hur Twin är att bära. De yttre attributen är där med en längd på nästan exakt en decimeter. Till det skall dock adderas att det är en mycket rundad decimeter. Ändarna är mjukt formade och sidorna välvda. 

Det gör att den maximala tjockleken på handtaget endast åtefinns på mitten. Vid kanterna är handtaget endast 9 mm tjockt. Sedan hjälps det hela av en blygsam vikt på endast 70 gram. 

Vidare är ytan på handtaget mycket mjukt och bidrar inte med någon friktion som kan irrittera vare sig en hand på väg ned i fickan eller eller slita på tyg. 

Men ännu mer noterbart är frånvaron av allt som sticker ut. Som synes finns inget som kan vara ivägen. Sedan avslutas paketet med ett väl fungerande clip.

Jag gillar den här varianten av ett wire-clip

Twin har fått ett svart wire-clip som väl matchar knivens utseende. Att SRM valt den här typen ger ett lättare och luftigare intryck än ett mer massivt clip hade gjort så det är ett val jag tycker är korrekt. Funktionen hos clipet är mycket god. Spänsten fungerar och den ramp som finns kommer över de flesta tygkanter. Särskilt som materialet under inte ger någon friktion att tala om. Det gör att Twin är lätt att dra och stoppa undan. Och eftersom den väger så lite som den gör är den i princip helt omärkbar där den sitter. 

Den enda nackdelen är att clipet inte är flyttbart. Men efter att ha testat att bära kniven på vänster sida kan konstateras att eftersom själva modellen är helt symmetrisk är det bara att dra kniven, vrida den i handen och fälla ut den även med vänster hand. Inga större problem således. 

En fördel med clipet är också att det inte stör när man skär med kniven. Tvärtom hjälper det till när man skall öppna och stänga kniven då man kan ta spjärn mot det med fingrarna för bättre fäste. 

Sammanfattningsvis

Det kan sägas direkt att i mitt tycke är det här en av de snyggaste knivarna SRM har knåpat ihop. Twin har inte bara det där mycket dolkiga utseendet, det är dessutom mycket väl utfört. Alla kvalitetsmarkörer kan bockas av. Bladet är centrerat, fabrikseggen är vass och symmetrisk, öppningen mjuk och kvick och så vidare. Men det som sticker ut mest är nog ändå detaljerna i det till synes mycket enkla handtaget. 

Det handlar om saker som hur man valt att hålla färgställningen konsekvent med ram, blad och skruvar. Hur märkningen är smakfull och diskret men inte minst om hur man rundat och fasat alla kanter. Hela kniven är lika mjuk att hålla i som den ser ut på bild. 

Twin, en slank liten dolk för fickan som är förvånansvärt praktisk

Att den är bekväm att greppa följs upp med att den är trivsam att arbeta med. Kniven är välbalanserad vilket förstärker att den är lätt. Bladet är förvånansvärt praktiskt givet de ramar jag nämnde tidigare. Som synes är det inte en överlevnadskniv. Men till allehanda mindre uppgifter är den utmärkt. 

SRM Twin är ett ett riktigt smycke i fickan

SRM Twin är därför en tämligen given kniv för den som gillar den här typen av estetik men som samtidigt vill ha något som trots det smäckra utseendet och det nätta formatet är tämligen praktiskt. 

Därtill kostar inte Twin skjortan, för närvarande ligger riktpriset på hemisidan på 79.95$ vilket blir till ungefär samma summa i Europa, fast i Euro då. 

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 70 g (vägd av mig, uppgiven 70 g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10/kolfiber

Lås: Ambi Lock/ Cross Bar Lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - letar tvillingar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension SRM 258L

 

-  familjen växer

Är större detsamma som bättre? Det är väl frågan den här recensionen delvis kommer att avhandla. Det med tanke på att den här kniven från SRM kallad 558L faktiskt är tämligen lik föregångaren 255 som jag tidigare recenserat. Det är en förträfflig kniv för övrigt. Visst föreligger det skillnader mellan knivarna men jämförda sida vid sida är det nog ändå likheterna som dominerar. 

SRM 258L

SRM har visat sig gå från klarhet till klarhet även om takten de håller vad gäller släpp av nya knivar inte matchar de värsta på marknaden (jag tittar på er Civivi) så håller de modeller de presenterat hög kvalitet. Just nu verkar de vara i full gång med att lansera Micarta-handtag som alternativ på äldre modeller. 

Inte heller kan knivarna fås i fullt lika många olika varianter som hos en del konkurrenter. Den här, 558L, kan t ex endast fås som här med svar handtag och satinblad eller med svart blad och lila handtag. Den här gången valde jag den diskreta kombinationen. 

SRM växlar upp en storlek men erbjuder samma fina handhavande som tidigare

Kortversion: SRM 558L, kniven som kompletterar syskonskaran på ett utmärkt vis

Blad

Bladets övergripande linjer delas helt med lillebror vilket förstås sparar en del tid på designstadiet och konkret innebär en drop point med en en lång smal falskegg. Ryggen är i det här fallet lite mer arbetad än tidigare då SRM kostat på sig att runda den på ett snyggt vis. 

Slipningen är en mycket hög flatslipning och finishen en snygg men svårfotograferad tämligen blank satin. 

Bladet är en drop point som mäter 90 mm på längden

Sedan kommer vi till det första som skiljer knivarna åt och det är storleken. Där lillebror har ett blad på strax över åtta centimeter får vi här 90 mm att leka med. Höjden är 25,9 mm. Tjockleken är också lite mer tilltagen även om tre millimeter bladgods inte överdrivet utan snarare mycket väl valt enligt mig. 

Fabrikseggen var duglig med bra skärpa och någorlunda godkänd tjocklek bakom eggen. Vi talar om 0,4-0,5 mm. Inte optimalt men ligger väl i linje med att kniven är något större och därmed förmodligen tänkt att vara lite mer robust. 

Samma tankegång verkar ligga bakom valet av stål då man frångått 10Cr15MoV till förmån för välkända D2. Inte helt rostfritt men generellt goda knivstål och inget att anmärka på även om personligen alltid föredrar ett mer rosttrögt stål på just fällknivar. 

Stålet som används är D2

258L är en fröjd att använda. Att den är lätt att dra och stoppa undan är något som jag uppskattar då en vanlig arbetsuppgift nuförtiden är förpackningsöppning på jobbet. Jag arbetar i ett professionellt kök och då blir det mycket plast och kartong kan sägas. 

Bladet är mycket allroundbetonat, neutralt skulle man kunna uttrycka det. Spetsen gör vad den skall och är spetsig utan att vara klen, det finns en liten buk och en bit rak egg att arbeta med. Det gör att de flesta sysslor går som en dans. Men visst, skall du ha en riktig skärmaskin så tar du din 258L och tunnar ut eggen första gången du slipar om den. D2-stålet klarar det. 

Handtag

Handtaget på den här kniven skiljer sig markant från lillebror om vi nu skall fortsätta med jämförelsen. Där den förra kniven bjöd på ett nested mono chassi så hittas här något minst lika unikt. Här har man förstorat den lösningen som ser ut som en låda till att likna en mer traditionell stålram till det yttre. Det är svårt att missa då den höjer sig över handtagssidorna. En detalj man valt att göra till ett designelement då det är konsekvent gjort som en tavelram kring handtagssidorna.

Det är också snyggt utfört då man valt att runda stålkanterna på ett förträffligt vis. Här hittas inga vassa kanter eller hörn. Sedan är lådan urborrad för lägre vikt. 

Själva utseendet är rent och elegant då kniven till det yttre endast har två skruvar som håller ihop den. Den justerbara pivotskruven i storlek T8 och en liten T6 akterut. Där tycker jag fortfarande att nästan alla tillverkare snålar. Ge oss en storlek större tack!

G10 sidorna är kraftigt fasade och fästa på utsidan av den lådliknande ramen

Sedan var det en viktig detalj till. Här har man valt att "täppa till" i ryggen  med en stålplatta, något jag verkligen uppskattar. Det är skyddet över låset som förlängts för att täcka resten av handtaget. "Öppna ryggar" i all ära, de som tydligen skall underlätta rengöring  men det  finns en stor fördel med att inte välja den lösningen. Anläggningsytan mot handen ökar nämligen vilket ger mindre tryck när man skär lite tyngre saker. Det blir särskilt tydligt på lite större fällknivar.

l ryggen hittas även ett litet fäste för fånglina. Någon fallskärmslina går inte att pilla in kring den bult som finns där men väl en tunnare nylonlina för den som så önskar. 

Ryggen är för ovanlighets skull inte öppen. I bakänden hittas ett dolt fäste för fånglina

Materialet i sidorna är mjukslipad G10 som fått ett par rejäla fasade kanter som sträcker sig längs med större delen av handtaget. Det ger en rundad och behaglig känsla i hand. 

Handtaget är 11,4 cm långt vilket räcker till ett solitt grepp med alla fingrar. Tjockleken är som mest 13 mm och höjden ligger kring 2,5 cm. Formen är rätt rak och neutral och framtill hittas ett tämligen grunt fingerurtag som agerar fingerskydd. 

258L är riktigt bekväm att arbeta med måste medges

Den enkla raka formen gör att det är lätt att hitta rätt fattning på det här handtaget. Det finns helt enkelt inget som är i vägen och krånglar till det. Inte heller detaljer som kräver viss handstorlek för att fungera. 

Skall nu jämförelsen med lillebror fortsätta så är 258L bättre på handtagsfronten, fattas bara annat. Att göra handtaget större i alla dimensioner hjälper helt enkelt till när man skall jobba lite längre. Något som blev tydligt när en del kartong skulle processas efter en levereans av en IKEA-soffa. Mycket kartong blir det!

Öppning och lås

Kniven öppnas med tumknoppar och de fungerar förbaskat bra. Knopparna hittas precis där man vill och de är helt intuitiva att använda. Det finns inget negativt att anmärka på dem. Särskilt inte som som handtaget är fasat för att underlätta åtkomst. Därtill hittas de nära handtaget i utfällt läge vilket gör att de inte är i vägen när man skär med kniven. 

Bladet fälls ut via eminenta tumknoppar och för säkerheten står ett "Ambi Lock"

Sedan kan kniven förstås öppnas med hjälp av låset precis som andra knivar av den här typen. Det är bara att dra låsbulten bakåt och låta bladet glida ut alternativt bli snärtat ut beroende på vilken vinkel du håller kniven i och hur bråttom du har. Det behövs nämligen ingen handledsrörelse då kniven har kullager och bladet faller helt fritt så fort låset är ur vägen. Det gäller såväl på vägen ut som in för övrigt så håll fingrarna borta. Gången är för övrigt ännu mjukare än på lillebror. 

Låset är ett riktigt bra exempel på ett väl utfört "cross bar lock". I SRMs version kallas det för Ambi- lock och inkluderar i de senare versioner något de kallar Mono-Chassis. Det är en lösning som innebär att låset placeras i vad som kan beskrivas som en låda som jag nämnde tidigare. Det gör större styrka mindre flex i konstruktionen. Särskilt gäller det om man gör knivar utan invändig ram där man väljer att använda handtagssidorna som bärande konstruktion. 

Oavsett hur det är gjort så fungerar det riktigt väl i det här utförandet också. Låset är exemplariskt att hantera och inte minst håller det bladet på ett mycket bestämt vis. Rörelser i bladet lyser med sin frånvaro. 

Att bära

258L är sympatisk som fickkniv. Det finns inga utstickande delar eller annat som är i vägen när kniven skall dras eller stoppas undan. Utseendet är elegant och det är även uppträdandet i fickan. Till det bidrar förstås också de släta G10 sidorna. Inget som skaver mot vare sig byxtyg eller händer på väg ned för att leta efter en nyckel. 

Förvisso väger 258L ca 30 gram mer än föregångaren men slutvikten hamnar ändå på låga 101 gram så det är inget att orda om. 

Ambi Clip kallar SRM den här finurliga lösningen på ett clip som kan tas bort utan verktyg

Sedan kommer vi till den andra tekniska lösningen som är SRMs bidrag till knivutvecklingen och kanske den jag anser är bäst. Den de kallar Ambi-Clip. Det är ett clip som enkelt kan både avlägsnas och skiftas sida på utan verktyg. Det är bara att nypa ihop skänklarna, trycka till bakåt och dra ut. En mycket smidig lösning som verkligen fungerar!

Fast den hade inte varit någonting om inte clipet varit bra i sig. Men det är det. Rampen är god och släpper förbi tyg och spänsten är väl avvägd. På grund av konstruktionen kan hela utrymmet under clipet nyttjas då det inte finns några skruvhuvuden som kan vara ivägen. Clipet är naturligtvis skiftbart från höger till vänster sida. 

Skall något negativt sägas är det att clipet möjligen har en tendens att röra sig något i sidled eftersom det måste kunna flexa för att kunna tas bort. Men det märks bara om man provocerar clipet med flit och inte i praktiskt användande. 

Eftersom clipet är fäst i bakänden av handtaget blir det automatiskt ett "deep carry" clip. Det är således inget av kniven som syns när den sitter i fickan. 

Sammanfattningsvis

Svaret på frågan som ställdes inledningsvis är nog att större inte alltid är bättre men ändå lite annorlunda. Det ger också delvis svaret på vilken av de här knivarna du skall välja om du står där och tvekar. För skall jag vara helt ärlig så behöver du inte båda två om du inte är knivfantast som jag. 

Modell 255 sida vid sida med dagens 258L

Det är inga enorma storleksskillnader det handlar om men väljet du 558L så är det helt klart en storlek upp då den här kniven erbjuder ett blad på hela nio centimeter även om vikten är låg. 

258L är en riktigt bra EDC-kniv

Det gör förstås även att handtaget blir längre och eftersom det även är något fylligare samt försedd med sluten rygg så blir resultatet att den här kniven är roligare att ta i med. I samma linje ligger valet av stål och det grövre bladet. En kniv lite mer anpassad för tyngre arbeten och längre tids användning helt enkelt. Kanske även något som kan räcka som mindre friluftskniv och inte bara som EDC-verktyg. 

258L är SRMs svar för den som söker en lite större vardagskniv

Sammantaget tycker jag att SRM lyckats väl med att bygga en storebror till succén 255. 258L är större men forfarande lätt och smidig och därtill mycket välbalancerad. Utseendet är sobert och elegant men kanske inget för den som söker efter det extravaganta. Materialen är väl valda och funktionen god. 

En mycket bra fällkniv helt enkelt och den kostar för närvarande kring 50€ i Europa. För den pengen får du mycket kniv!

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 101 g (vägd av mig, uppgiven vikt är densamma, 101 g)

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Ambi lock (en variant av Cross bar lock)

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - i jämförelsetagen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre