Ny kniv - Vosteed Raccoon

Då var det dags att presentera ett av de där märkena jag refererade till i mitt förra inlägg. En tillverkare som jag sneglat på en längre tid och varit intresserad av men av någon anledning inte har någon kniv ifrån. Sedan var det bara frågan om vilken modell som skulle få tjäna som introduktion.

Men så var det något som talade till mig. Hur många knivar känner ni till som har klotter som designelement på sitt handtag?  Den första jag stött på är den här och den kommer från Vosteed.  

En av deras mest framgångsrika modeller är den här kniven kallad Raccoon. Av det skälet kan väl tilläggas att den finns i nästan hur många versioner som helst men det här mönstret är ett de senaste tillskotten. 

Det här är en specialutgåva kallad "Doodle Monster" där lekfullhet fått stå i fokus för designen

Designern bakom modellen är Yue Wong och här har han lyckats få till en i mitt tycke riktigt klassisk modell. Det är inget revolutionerande med den men någon ovanlighet bjuder den på och framförallt är allt som finns mycket väl gjort. Det gäller både design och utförande kan snabbt konstateras. 

Det gäller för övrigt även förpackningen. Det är normalt inget jag fäster enorm uppmärksamhet vid men i det här fallet är den konsekvent utförd och följer därmed temat vilket gör det hela lite roligare.

 

Mönstret från knivhandtaget återspeglas på kartongen

Raccoon i Doodle Monster-utförande bjuder förstås på samma mått som sina kusiner. Det innnebär en kniv som mäter 193 mm totalt med ett handtag i G10 och en backspacer i aluminium. Den är för övrigt anodiserad i samma pigga gröna färg som hittas på tumknopparna och som återfinns i mönstret på handtaget. 

I mönstret har man även på ett finurligt sätt gömt märket. Ett ovanligt intelligent sätt att göra det på.

Längden på kniven hopfälld är 111 mm och tjockleken är 12 mm vilket ger en vikt på kring 113 g.

Vosteed Raccoon

Bladet är en drop point med en längd av ca 83 mm och med en tjocklek av 3 mm. Materialet är 14C28N och det är i princip helt flatslipat. Finishen är stentumlad och fabrikseggen var riktigt bra kan jag direkt avslöja. 

Mina första intryck är att det är en lysande bra kniv. Den är bekväm att hålla i och inte minst är den exceptionellt mjuk att hantera. Bladet löper på kullager men även låset bidrar till den smidiga känslan. Det är en aning speciellt då det är en "top liner lock" som dock släpps med hjälp av en knapp. Ett väldigt effektivt och användarvänligt lås. 

Efter att ha testat några snabba snitt i lite olika material och burit den några timmar kan jag redan säga att jag tycker om den här kniven. Men det är att gå händelserna lite i förväg. En recension följer så snart  jag har hunnit bära och bruka den på riktigt. 

Men i vilket fall som helst är det en frisk fläkt bland allt som skall vara svart, "taktiskt" och se mordiskt ut. Vosteed Raccon i doodle-version ser mest lekfull ut och det uppskattar jag. 

Vosteed Knives

/ J - bejakar sin lekfulla sida

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Joker Ranger

- a new knife from Spain

It started with a folding knife a long time ago. My interest in knives has always been eclectic, and I tend to call my "collection" a reference library. This means that the focus and direction sometimes shift. That's why my first knife from Joker was a classic Spanish navaja, as I was into knives with a historical background. They still make such knives, but also so much more. It is in "much more" that we are starting now.

Today's presentation focuses not only on Joker's broader and more recent range but also on a trend, or perhaps rather a movement, depending on how you look at it, the one about "bush craft knives". I put the term in parentheses because I think the Swedish word "friluftskniv", directly translated into outdoorsknife, is so much better. Mostly because it is broader and does not focus solely on the technical aspect, but also includes cleaning mushrooms, cooking outdoors, or whatever you do with your knife.

In my eyes, this is exactly what this model, the Ranger, should be excellent for. It was released last year and is a knife with all the attributes a modern knife of this type should have. However, if you want to connect to the English expression, there are models in Joker's catalogue that are more refined, such as Nessmuk and Bush Lord, for example.

It's always fun to open a new knife box. Even if you know the model, it's not the same to see them in real life and feel them!

In this case, it means that the knife can be obtained with or without fire steel, for example. The necessity of fire steel can always be discussed.* It also means that this knife can be obtained in two different configurations. As a scandi grind for those who prefer it, or as in this case, with a full flat grind.

That I chose the latter does not mean that I do not like a good "Scandinavian" grind, but because a flat grind is so much better in my opinion as soon as you move away from cutting wood. In my case, outdoor life also means some cooking and the like in addition to cutting sticks and wood.

Ranger as a complete package with heavy-duty modular leather sheath, fire steel and extra line

Ranger is a knife that is sturdy without being bulky. Strong but still light, which in this case means a total length of 235 mm, of which the blade accounts for 110 mm. The weight is 185 g for the knife alone and a total of 328 g including the fire steel.

The shape of the blade is a drop point with a thickness of 3.8 mm and a height of 31.5 mm at most. I would have thought the thickness was almost too much if it weren't for the fact that the blade is partly completely flat ground and partly tapers towards the tip. The blade has no "choil", something I will discuss in more detail in a future review.

The steel used is a very familiar material to me. It is Swedish Sandvik 14C28N. A stainless steel with very good general properties. It is not extreme in any direction but is both stainless and relatively resistant to impacts while being easy to sharpen and holding its sharpness fairly well. The factory edge was good, I might add in passing.

The handle is stable and sturdy with a length of 120 mm and a width of 23 mm. The material is black Canvas Micarta with red liners as an accent. The surface is polished, and the sides are attached with two rivets along with a tube that also acts as a lanyard hole. The fact that the knife and handle feel stable is, of course, also because it is a full-tang knife. Furthermore, the handle has a small finger guard, a duckbill towards the back end and a relatively faint coke bottle shape. In other words, the sides are not completely flat.

A nice detail is that the fire steel's handle is made of the same material.

Joker Ranger

The whole package is rounded off with something that I have noticed that Spanish brands are often very good at, making leather sheaths. Here, that translates to a thick (3mm) leather of good quality that has also been double-stitched, which, of course, increases durability. The fit is good, and the knife is held in place without falling out, and it does not rattle. Only good first impressions, in other words.

The suspension device is very flexible as it consists of a loop attached with rivets, which means that the knife can be easily removed from the belt. It is just as easy to transform the sheath from a low-hanging dangler to a high ride by being attached with an easily detachable ring.

Overall, the Joker Ranger feels like a really solid build. The materials are well-chosen, and then it can always be discussed whether you want stainless steel or not in this type of knife. I am one of those who always prefer it. Modern stainless steels do not suffer from the disadvantages that carbon steel is said to eliminate.

The knife is clearly well-made with a sturdy sheath with several nice features. I am very much looking forward to carrying and testing this knife. As soon as it is done and there is a basis for a review, one will come.

Joker

/ J - looking south

* Nowadays, they are almost as much a must in bushcraft circles as a knife. Hardcore enthusiasts, of course, learn to make a bow drill. I don't belong there, I alternately use lighters and or matches, and then I carry a fire steel in case they don't work. The latter has happened to me.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Dolphin

Trots att Dolphin som den här kniven kallas inte är den dyraste QSP gjort så kan det mycker väl vara en av de mest extravaganta. Såväl utseendet som behandlingen av materialen bidrar till den känslan. 

Designen med sina svepande linjer andas lite medelhavskultur och kanske influenser från franska, italienska eller spanska traditionella mönster. Eller så är det inte alls så och den eller de som designat den bara gillar flödande former. Men de finns där i alla fall. 

QSP Dolphin

Det finns för närvarande fem versioner av Dolphin. Bland dem finns enklare material som blå resin men även abalone, pärlemor och kolfiber återfinns bland materialen eller som i det här fallet stabiliserat trä. Jag vet faktiskt inte vilket träslag det är fråga om men med tanke på hur det ser ut ligger Tuja nära till hands.

Kniven har en ram av stål i vars sidor det gjorts fickor för träpanelerna. Dolphin är öppen i ryggen där en standarddistans hittas halvvägs och mot bakänden till en överdimensionerad tub som även agerar fånglinehål. Den agerar även fästpunkt och skruvhuvudet är knappast standard men en specialnyckel medföljer om du vill demontera din kniv.

Totallängden är 198 mm och stängd 118 mm. Det ger en vikt på 102 g. Bladet är ett 80 mm långt drop point-blad. Det är 3 mm tjockt och materialet är 14C28N. 

Dolphin öppnas med tumknoppar och låser med en liner lock. Eller snarare med tanke på tjockleken och hur träsidorna sträcker sig över den så handlar det snarare om ett bolster lock vilken är en variant av en frame lock. 

Dolphin är en kniv med flödande linjer och ett spetsigt blad som kännetecknas av sin spegelfinish

Så långt är Dolphin ingen anmärkningsvärd kniv alls bortsett från det extraordinärt snygga träet i sidorna. Men det är tämligen uppenbart att det inte är det som är det som gör kniven så spektakulär. Den detaljen sköts istället om av den ovanliga och mycket väl genomförda spegelpoleringen. 

Bladet är synnerligen blankt men ramen och övriga detaljer har fått samma behandling så allt skiner. Det gör att  den här kniven sticker ut rejält i mängden. 

Mer om denna något "blingiga" skönhet blir det i en senare recension. 

QSP Knives

/ J - leker skata

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Civivi Sentinel Strike II

 

-  När större faktiskt blir bättre

Civivi är ett varumärke som har utvecklats efter hand och ständigt verkar sträva uppåt. Från att i början mest ha varit ett rent budgetalternativ avknoppat från WE-knife till att mer stå på egna ben. Den här kniven kallad Sentinel Strike II är ett lysande bevis på det. 

Det här är ett exempel på en riktigt bra kniv oavsett vilken prisnivå det handlar om. Kanske inte den mest exklusiva sett till material men väl till formgivning, handhavande och inte minst tillverkningskvalitét och passform. 

Civivi Sentinel Strike II

Först kanske vi skall reda ut vad "II" står för. I princip är det här samma kniv som ettan fast bladformen fått sig en rejäl överhalning. Den första modellen hade ett djärvt modifierat Wharncliffe-blad med ett stort hål i. Faktum är att jag inte tycker att den modellen är särskilt attraktiv. 

Men så kom den här varianten med ett drop point-blad och så var mitt intresse väckt. En större Civivi-kniv var faktiskt det jag sökte då de flesta i katalogen är av något mindre modell. 

Nu är det inte riktigt vilket blad som helst då det har en compound grind eller ett blad med flera slipfaser. Sedan delar den här versionen flera egenskaper med originalet som till exempel det rätt speciella handtaget. Sammantager en riktigt intressant kniv, stor lätt och tämligen dramatisk.

En stor och rejäl kniv som trots det är lätt och välbalanserad

Kortversion: Civivi Sentinel Strike II, en fällkniv som inte bara är väl tilltagen, den är även lätt och välbalanserad samt skär förträffligt. En riktig mångsysslare!

Blad

Det är ett rejält blad vi har framför oss, längden är 94 mm och höjden 31 mm. Däremot är det inte överdrivet tjockt med sina 3 mm. Det är till och med tämligen nätt för att vara så stort. De proportionerna gör det tunt och den egenskapen förstärks av att större delen av eggen är skålslipad. Det gör att den är riktigt tunn bakom eggen, 0,3 mm för att vara exakt. 

Sedan har bladet som sagt en compound grind vilket innebär att spetsen är flatslipad, det är det som den rundade övergången visar. Dock är även den delen tämligen smäcker. Så visst är spetsen förstärkt men inte mycket. Den är rätt delikat men det gör den också till ett utmärkt verktyg. 

Det stora bladet har fått en antydan till  tantospets och en compound grind där huvuddelen är skålslipad

Bladets form förstärks av den rejäla falskegg som löper längs största delen av bladet. Sedan kan sägas att sättet att slipa kniven ger den en svag tanto-tendens. Med sin svängda främre del får den nog sägas vara en japansk sådan. Men det kan tilläggas att vid den första riktiga omslipningen kommer den försvinna och kvar kommer vara en mer traditionell drop point med en rätt rejäl buk tack vare höjden på bladet. Funktionsmässigt är det redan en sådan. 

Finishen är en rätt fin stentumling. Bladstålet är Nitro-V, ett välbalanserat mellanklass-stål som återfinns i klassen kring eller strax över 14C28N och liknande material. Det håller skärpan väl men inte i samma utsträckning som finare stål. Det är tämligen rosttrögt och segt nog för att inte få flisor i första taget.   

Stålet är Nitro-V

Sentinel Strike II är riktigt bra till det mesta kan slås fast. Ett brett men tunt blad gör det särskilt lämpligt till att skära i material där man behöver bra styrsel som i kartong och liknande. Den lilla tantoliknande sekundärspetsen kommer jag dock slipa bort då den förvisso inte gör mycket skada men irriterar mig lite då det kan bli ett litet "stopp" när man skär i textilier för att ta ett exempel. 

I övrigt är det här ett blad som fungerar oväntat bra till att skära i trä med. Dock får man var lite försiktig så man inte bänder för mycket i sidled när man lossar eggen i och med att den är tunn. Att den är bra till att skära rep med var mer väntat. 

Till jakt skulle jag väl inte använda en fällkniv alls och särskilt inte en med diverse dekorativa hål i handtaget som försvårar rengöring men bladet skulle utan tvekan kunna användas till det så snart den omtalade sekundärspetsen är bortslipad. Formen gör nämligen att långa svepande skär går utmärkt i största allmänhet. 

Spetsen är också mycket duglig. Förstärkt är den förvisso men det i så liten grad så den är fortfarande mycket tunn. Det gör att penetrerande skär i diverse material är lätta att göra. Sist behövde jag en improviserad tratt som jag gjorde av en PET-flaska och till den sortens uppgifter är det här en bra kniv. Överlag är spetsen också lättkontrollerad då den befinner sig i knivens tänkta mittlinje. 

Handtag

Sentinel Strike II har ett handtag som inte tillhör de vanligaste. Det som gör att det sticker ut är kombinationen av aluminium och en back spacer i FRN. Det udda med den är av integral-typ vilket gör att den täcker delar av sidorna och hela ryggen. Det gör även att kniven får en känsla av att vara en integral (ett handtag gjort av ett enda stycke) trots att det inte är det. 

Fördelen med ryggar som inte är öppna är att det ger större kontaktyta mot handen vilket minskar risken för eventuellt skav. 

Handtagets form är välbekant och storleken är rejält tilltagen

Aluminiumet har borstats till en grå yta som påminner om titan vilket nog inte är en slump. Ytan är tillräckligt hård för att repor inte skall uppstå alltför enkelt. Kanterna är rejält fasade vilket gör handtaget lite mjukare i handen. Från sidan sett har det fått tre hål borrade från vars funktion är rent estetisk. Från sidan syns även Civivis "C"-logotyp som återfinns på pivot-skruven. 

Back spacern kan tack vare utformningen även den ses från sidan. Den är gjord i plast, även om den är en avancerad sådan i form av FRN. Den har fått ett fyrkantsmönster och i ryggen hittas en serie hål. Båda mönstren är för utseendets skull mer än något annat då de inte tillför särskilt mycket extra fäste.  

I ryggen hittas en tämligen unik back spacer gjort av FRN

Det här handtaget är rejält och klarar utan problem de flesta handstorlekar och räcker även till om du bär handskar. Längden är hela 125 mm och den öppna formen utan näbb eller andra avgränsningar baktill gör att det går att greppa hela handtaget. Längden bakom fingerskyddet som bildas av främre delen av handtaget och flipperfenan är 104 mm. Tjockleken är 12 mm, tillräckligt mycket för att fylla handen men tillräckligt tunn för att inte vara för jobbig i fickan. 

Formen är tämligen generisk som i att den har gjorts många gånger förut och kommer att göras många gånger i framtiden. Men det beror på att den fungerar. En rejäl fördjupning för pekfingret följt av en rätt rak form med rundade kanter och hörn. En pinne men en pinne med god ergonomi. 

Ett enkelt men bekvämt och framförallt rymligt handtag

Det är något som märks så fort kniven greppas. Hammargrepp är en utmärkt fattning på den här kniven och sabelgrepp ännu bekvämare. Tummen hamnar precis där den skall och får hjälp med fästet av de räfflor som finns på bladryggens bas. Möjligen kunde de vara lite längre i mitt tycke.  Men de fungerar väl. I båda fattningarna blir det tydligt att det här clipet är utmärkt på så vis att det inte orsakar "hot spots" som kan ge skav. 

Sedan kan man förstås lägga ett pekfinger på bladryggen för bättre kontroll. Sedan har den här kniven ett rejält urtag för pekfingret även på bladet så vill man komma ännu närmre det som skärs flyttar man fram handen ett steg. 

I och med storleken på handtaget är det som sagt inget problem att hitta ett bra grepp. Detsamma gäller om du har tunna arbetshandskar på dig. Därtill kan Sentinel Strike II användas i omvända grepp när så tarvas. Både om håller kniven som en ishacka med en tumme över bakänden på kniven eller om du har eggen mot dig med bladet uppåt. 

Sammantaget ett mycket flexibelt och praktiskt handtag. 

Öppning och lås

Hur önskar du öppna din kniv? Oavsett vad du föredrar så hittas det här, undantaget bladhål då. Men annars fungerar det lika bra att använda de dubbelsidiga tumknopparna som flippern för ändamålet. Det går även att fälla ut bladet långsamt med två händer om så önskas. Sedan går det alltid att använda låset precis som du kan göra med cross bar lås. Det är bara att trycka in knappen varpå låset frigörs och bladet svingar fritt. 

Civivi har fått till låset så att både tumknoppar och flipperfena fungerar lika bra

Att allt fungerar så väl beror på att Civivi fulländat spänningen i den lilla fjäder som håller låsbulten på plats. Med den här typen av lås följer att det är de som håller bladet på plats i infällt läge. Någon "detent-ball" finns inte. 

Tumknopparna är synnerligen angenäma att använda. Den mjuka tunnformen ger bra fäste mot tummen utan att skava. De sitter även tillräckligt långt ut för att ge god åtkomst samt bra hävstång. De återfinns även på ricasson vilket gör att de inte är i vägen när man skär med kniven. 

Även flipperfenan fungerar utmärkt. Som vanligt har Civivi den goda vanan att förse dem med räfflor så inte fingret halkar. Därtill är geometrin sådan att man både kan trycka  flipperfenan rakt nedåt alternativt bakåt. Det gör handhavandet mycket intuitivt. Därtill är det riktigt bra fart på bladet. 

Det är så här man gör ett bra button lock

Låsmekanismen är som kan uttydas av bilderna en button lock också kallat plunge lock ibland. Principen är enkel, en assymetrisk bult med en tjockare och en tunnare del förflyttas i sidled. När den tjockare delen är på plats så pressar den mot baksidan av bladet precis som ett cross bar lås. När knappen trycks in hamnar den tunnare delen i läge och bladet går fritt. Mycket fritt i det här fallet tack vare kullager. 

Låset är extremt välgjort vilket dels ger de mycket fina öppningsegenskaperna jag varit inne på ovan men framförallt håller det bladet i ett järngrepp. Det går inte att uppfatta något glapp i bladet ens om bladet provoceras eller utsätts för tryck från fel håll. 

Den här typen är rent generellt mycket enkla att hantera och det gäller även här. Så överlag toppbetyg för låset!

Att bära

För att vara så stor är Sentinel Strike riktigt bekväm att bära. Förvisso är det en lång kniv med över tolv centimeter i hopfällt läge men i övrigt är den diskret. Tjockleken är inte överdriven men det är ändå inte det som gör den smidig i fickan. Det finns andra orsaker till det. 

Clipet är av stål och rätt långt men trots det mycket diskret mot handen

En är själva utformningen av handtaget. Dels så är det väldigt spolformat som synes. Inget som sticker ut eller hakar i trots att det här är en flipperförsedd kniv. Men det som gör mest är den mjuka ytan hos materialen som gör att kniven lätt slinker både ned och upp ur en ficka. 

Kniven är helt dold i fickan

Sedan är det kombinerat med ett deep ride-clip vilket gör att mycket lite av kniven syns när den är i fickan. Det som gör att det sticker ut en smula, rent utseendemässigt då, är att det är fäst i bakänden av handtaget och inte på sidan som är mer brukligt. Det gör att det går att skifta sida utan att handtagsidan behöver se ut som det attackerats av termiter. 

Formen är sedan förträfflig på det viset att formen gör att clipet är nästan omärkligt när du arbetar med kniven. 

Sammanfattningsvis

Med Sentinel Strike II har Civivi lyckats åstakomma ytterligare en riktigt bra kniv. Den är stor, lätt, välbalanserad och ser inte oäven ut. Allt det där hade redan version ett, möjligen med ett utseende som var mer polariserande än det här. Även om man bortser från det så har drop point-blad andra egenskaper som att de är lättare att använda till svepande skär och inte minst mot flata underlag. Två egenskaper jag uppskattar även om det förstås är situationsbundet. Det är det som gör att jag föredrar den här upplagan.

Förvisso är inte alltid större bättre men ibland förhåller det sig på det viset, därav min underrubrik. I det här fallet innebär det att man får ett rejält grepp om kniven och att det går att nyttja lite mer kraft om så krävs. Ett rejält blad lockar även till lite mer avancerade uppgifter än att bara öppna lådor. Det gör att Sentinel Strike II kan flytta ut i på sjön, skogen eller fjället också och inte bara användas i kontorsmiljö. 

En av knivens främsta egenskaper är att den skär riktigt bra

Sjävla handhavandet av Sentinel Strike II är också mycket sympatiskt. Farten på bladet är imponerande om man i det väger in två aspekter som brukar försvåra den biten - att bladet är riktigt stort och att det inte finns en hårt trimmad detent-kula. Bladet är dock mycket lätt tack vare det relativt tunna bladgodset och inte minst kombinationen av en falskegg och en skålslipning vilket avlägsnar material. Motståndet har åstadkommit med perfekt nivå på fjäderspänningen i låset. En detalj som inte är helt lätt att åstadkomma. Något som bevisas av att alla tillverkare då skulle ha gjort det. 

Utseendet är både bildligt och bokstavligt lite grått. Men en variant av back spacer som ger ett intryck av att kniven är en integral skänker lite flärd. Men det förtas till en del av användandet av FRN som material. Jag hade hellre sett att den gjorts i ett något mer exklusivt material som passat kniven något bättre som G10 eller ännu hellre Micarta. Men det hade troligen drivit upp priset något. 

En annan detalj som jag både kan mista och ha är den lilla kula som finns i änden av handtaget. Det är faktiskt en glaskrossare. Men den är i alla fall diskret och inte vass mot handen som annars brukar vara fallet. Jag tycker detaljen är så meningslös att jag faktiskt inte ens brytt mig om att testa den. 

Civivi Sentinel Strike II är en utmärkt allround-fällkniv i den större skolan

Men så mycket mer negativ kritik av Civivi Sentinel Strike II har jag inte att komma med. Det är en alldeles utmärkt kniv helt enkelt.* Så letar du efter en stor och rejäl kniv som trots det är lätt och välbalanserad så är det här kniven för dig. Den skär förbaskat bra, är lätt att bära och ännu enklare att hantera. 

Civivi Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 219 mm

Längd hopfälld: 125 mm

Vikt:105 g (vägd av mig, uppgiven 104,7 g)

Bladlängd: 94 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Nitro-V

Handtag: Aluminium/FRN

Lås: Button lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - goes big

* För det får du i skrivande stund betala mellan 1000 och 1500 kr så det lönar sig att jämföra priser.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - SRM Dome

There is no doubt that Chinese SRM Knives has picked up the pace when it comes to releasing exciting news. Lately, they have mixed it up by releasing upgrades of old models and some brand-new knives.

This knife, called the 106M-GW or Dome for short, belongs to the latter. In addition to the fact that the design is clean and stylish, another detail makes it interesting, as SRM is jumping on a bandwagon that is no longer a trend but something that most big brands have in their catalogs. This is a slipjoint!

SRM 106M Dome

In addition to that, the most prominent feature is that the Dome is a really light knife. It weighs only 61 g and is therefore barely noticeable in a pocket.

The absence of a lock, of course, contributes to the low weight as you do not have to include the screws and lock bars that are required. But in return, a slipjoint requires either the use of double "detents" as some modern knives do or the traditional use of a back spring to hold the blade in place in the open and closed positions. The SRM Dome uses the latter. Speaking of springs, the blade has been equipped with a halfway stop, which is thankfully, from a safety point of view.

Otherwise, it's mostly the dimensions that make the knife super lightweight. The dome is 177 mm long, which is certainly not extremely small, and the blade is 76 mm long or 3" for those who want to measure that way. It's a drop point, but what makes it so good is that it's only 2.3 mm thick. The steel used is 14C28N, and it can be added that the factory edge was really sharp.

An elegant modern slip joint in the lightweight class from SRM

The handle sides are made of G10, which has a sophisticated appearance due to its patterned design and a double-sided insert of two-colored G10 that complements the look. In addition, the knife features a couple of small luxury details, including a gold-colored collar around the pivot screw and a nicely rounded blade spine. The gold color is also found again in the hidden lanyard bolt. These are small details, but they already raise the sober overall lines and make Dome a stylish knife.

In addition, it can be added that it can be opened with both hands, an opening method that is facilitated by a nicely incorporated nail notch in the blade or via double-sided thumb studs.

The package is completed with a simple steel clip, which is not SRM's usual "Ambi clip"; the handle is too thin for it.

Overall, an exciting little knife that, in addition to low weight and a very effective blade, comes with an elegant appearance and a price tag that is humane. In the upcoming review, I will discuss all the details regarding Walk and Talk, performance, etc. 

SRM Knives 

/ J - under the Dome

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM Dome

Utan tvekan har kinesiska SRM Knives fått upp farten när det handlar om att släppa spännande nyheter. På senare tid har de blandat genom att släppa uppgraderingar av gamla modeller och en del helt nya knivar.

Till de senare tillhör den här kniven kallad 106M-GW eller Dome kort och gott. Förutom att designen är ren och snygg så är det en annan detalj som gör den intressant då SRM hakar på ett tåg som inte längre är en trend utan något som de flesta stora märken har i sina kataloger. Det här är nämligen en slipjoint!

SRM 106M Dome

Utöver det så är det mest framträdande draget att Dome är en riktigt lätt kniv. Den väger endast 61 g och känns därmed knappt i en ficka. 

Frånvaron av lås bidrar förstås till den låga vikten då man slipper inkludera de skruvar och låsarmar som krävs för det. Men i gengäld kräver en slipjoint antingen att man nyttjar dubbla "detents" som en del moderna knivar gör eller att man på traditionellt vis använder sig av en ryggfjäder för att hålla bladet på plats i öppet respektive stängt läge. SRM Dome använder sig av det senare. Appropå fjäder så har bladet försetts med ett halvvägsstopp vilket är tacknämligt ur säkerhetssynpunkt.

Annars är det mest måtten som gör kniven till en superlättviktare. Dome är 177 mm lång vilket förvisso inte är extremt litet och bladet är 76 mm långt eller 3" för den som vill mäta på det viset. Det är en drop point men det som gör det så bra är att det endast är 2,3 mm tjockt. Stålet som används är 14C28N och det kan tilläggas att fabrikseggen var riktigt vass. 

En elegant modern slip joint i lättviktsklassen från SRM

Handtagssidorna är gjorda av G10 som fått ett rätt avancerat utseende då det både försetts med ett mönster samt fått ett dubbelsidigt inlägg av tvåfärgad G10 för att matcha utseendet. Utöver det bjuder kniven på ett par små lyxdetaljer till som en guldfärgad krage runt pivotskruven samt en snyggt rundad bladrygg. Guldfärgen kommer för övrigt igen i det dolda fånglinefästet. Det är små detaljer men de höjer redan sobra övergripande linjer och gör Dome till en snygg kniv. 

Utöver det kan tilläggas att den kan öppnas både med två händer, en öppningmetod som underlättas genom en snyggt inkorporerad nagelskåra i bladet eller via dubbelsidiga tumknoppar. 

Paketet avslutas med ett enkelt stålclip som dock inte är SRMs vanliga "Ambi clip", handtaget är för tunt för det. 

Sammantaget är Dome en spännande liten kniv som förutom låg vikt och ett mycket effektivt blad kommer med ett elegant utseende och en prislapp som är human. Prissättning, effektivitet och detaljer som "walk and talk" ämnar jag addressera i kommande recension. 

SRM Knives 

/ J - under the Dome

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension MKM Maximo

 

-  en Bob Terzuola-design

Dagens recension avhandlar en kniv som inte alls är ny på marknaden, tvärtom har Maximo från italienska MKM - Maniago Knife Makers varit i produktion kring två år vid det här laget. Sent skall syndaren vakna heter det ju. Men i det är fallet var det intresset för (ytterligare) en Terzuola-design som växt till dess att det var tvunget att stillas. 

MKM Maximo

Det finns de som är kända, det finns de som är legender och sedan har vi Bob Terzuola. Det kanske är att överdriva men inte mycket. Det är en man som har varit med länge i svängen och ibland kallas han för "The Godfather of Tactical Knives". Det kanske inte var han allena som uppfann konceptet men han var helt klart tidigt ute och har gjort många kända modeller och därmed format genren. Hans customknivar betingar en rejäl slant och därför är det sympatiskt för oss som inte har råd med dylika att han tämligen frekvent samarbetar med olika märken. I det här fallet med MKM. 

Nu är det inte hans första samarbete med dem. Först ut var en modell kallad Clap. De två knivarna är rätt lika om jag skall vara ärlig. Men det som fick mig att välja Maximo var helt enkelt att den är något större. 

Maximo finns som många av MKMs modeller i en lång rad varianter. Den finns bland andra att tillgå i helmetallutförande med handtag i titan. Inte bara det, den finns i både natur, grön och svartf'ärgad titan. Utöver det finns kniven med presentationssida i Micarta i ett par nyanser samt som här med kolfiber. 

Ytterligare ett samarbete mellan italienska MKM och Bob Terzuola

Kortversion: MKM Maximo, en välbyggd kniv och en kvintessentiell Terzuola-design för den som vill ha något designat av honom som inte betingar custom-priser. 

Blad

Maximo har ett mycket typiskt drop point-blad med en kraftig falskegg som förresten gör att den närmast ser ut som en spear-point med ett nästan dolkaktigt uttryck. Resterande del av bladryggen är rundad vilket ger en vink om vilket företag som står bakom tillverkningen då det är ett av deras signum. Där  hittas även ett serie räfflor avsedda att ge bättre fäste för fingrarna. 

Finishen är en mycket väl utförd stentumlad yta som sedan polerats. På framsidan hittas MKMs logotyp och på andra sidan Terzuolas. 

Maximo har ett kraftigt drop point-blad

Stålet är välkänt i och med Böhler M390 med en hårdhet av 58-60 HRC. Återfinns det i den lägre delen av det intervallet är det i underkant. Det här stålet är känt för att kunna härdas hårdare för att fördelarna skall framträda bättre. Det går att få riktigt vass och fabrikseggen får godkänt. Inte den vassaste eller snarare så är det mängden stål bakom eggen som gör att den inte riktigt känns skarp när man skär i vissa material. 

Slipningen är en hög flatslipning men den slutar i en tämligen tvär egg. Som synes är den inte bred och bladet är hela 0,8 mm tjockt därbakom. Det är inte bra för en fällkniv. Hållbart ja, skär bra...nej. 

Att stålet är moståndskraftigt mot rost kan intygas då jag tappade kniven under arbete på jobbet varpå den låg utomhus i en vecka. Jag trodde den var förlorad för gott till en kollega hittade den och frågade "är det här din?" Den enda lilla ytrost som uppstod var på bladet kring pivotskruven. 

Bladet i M390-stål har en mycket robust egg

Bladgeometrin märks förstås när man sedan skall använda kniven. Hållbarheten går igen i spetsen som är mycket robust  men av det skälet inte särskilt vass. Bra till att penetrera kraftigare material med men inget för finlir. Inga operationer på den egna personen som att pilla ut spetor och dylikt med andra ord. Den är mer för att drämma in i plastdunkar eller liknande. 

Detsamma kan sägas om eggen. Försöker du dela äpplen med den här eggen så känns det mer som att trycka en kil igenom det. Men det klarar alla uppgifter som att hantera plast och kartong, rep etc på ett dugligt sätt. Den är bara inte bäst på något. Här har man utan tvivel valt att premiera hållbarhet över förmågan att skära väl. 

Prefixet "tactical" i uttrycket tactical knives lyser igenom med andra ord. 

Handtag

Handtaget kännetecknas av två saker, dels att det är något vagt Terzuolaiskt över det även om det saknar de två "stegen" som ofta återkommer och att det i det här utförandet har två olika material. Det betyder en presentationssida i högklassisk kolfiber och en låssida i titan. 

Det som binder samman de båda sidorna och gör att jag kommer över min aversion mot knivar med ett material per sida är att man nyttjat mönstret för att binda samman kniven. Båda sidorna har en främre, bolsterliknande del som är släta medan resten av handtaget har en distinkt fyrkantsmönster, "frag pattern" på engelska. 

Handtagsformen är enkel men väl fungerande

Kolfibern håller högsta klass och den är liksom hela kniven fint fasad, polerad och mönstrad. Det har lagts ned mycket bearbetningstid på den här kniven. Ibland undrar jag om det kanske inte gått till överdrift. 

Låssidan är gjord av 5 Ti6AI4V titan och har till stora delar fått samma behandling som kolfibern. Den är dessutom lättad på insidan. 

Det myckna arbetet bevisas ytterligare genom att pivotskruven fått en dekorativ krage och skruvarna som håller ihop kniven är dragna från ett håll. De är två till antalet och storleken är T6. De är skruvade genom en back spacer i titan som även den är mjukt rundad och polerad som allt annat på den här kniven. 

I handtaget hittas även ett rejält fånglinehål. I det kan du exempelvis pilla i en bit fallskärmslina om så önskas. 

En sida i kolfiber och en sida i titan sammanbundna med en back spacer, även den i titan för övrigt

När kniven kom så satt en glaskrossare monterad. Som tur är medföljer både verktyg och en skruv att ersätta den med

Av någon för mig förunderlig anledning envisas MKM med att montera en glaskrossare på den här kniven. Det kan vara en av knivvärldens mest överskattade tillägg till ett knivhandtag. Tack och lov kommer kniven med ett verktyg för att avlägsna och ersätta den  med en medföljande vanlig skruv. Det gjordes inom de tio första minuterna efter att kniven packats upp. Den sortens spets är inte skön att smälla in handen i när kniven sitter i fickan. 

Maximo är mycket bekväm i hand och även tillräckligt ergonomisk för att arbeta med

Ergonomin i den här kniven är faktiskt riktigt bra. Handtaget känns fylligt och passar handen väl. Det tydliggörs bäst med hur väl handtagets rundade bakdel följer handens insida. Greppas kniven riktigt hårt och under längre tid känns clipet mot handen som så ofta är fallet. Men det gäller främst i hammargrepp. Det är å andra sidan vad man nyttjar om man lägger lite kraft bakom snitten. Om kniven däremot används i ett sabelgrepp med en tumme på bladryggen försvinner clipet in i handen istället och orsakar inga besvär. 

Men det greppet nyttjas främst om man utför lättare sysslor med skärande rörelser och det är inte bladets främsta merit som nämnts. 

Öppning och lås

Maximo är modern och trendig på ett område och det är att den kan öppnas på mer än ett sätt. I det här fallet med hjälp av dubbelsidiga tumknoppar eller en flipper. I det här fallet hade jag nog gärna sett att man bestämt sig för en metod. Båda alternativen hade fungerat väl om kniven trimmats för det ena eller det andra. Personligen hade jag föredragit om man behållt tumknopparna och skrotat hajfenan på ryggen. 

Tumknopparna är nämligen mycket bra. Formen fungerar och de hittas på rätt ställe både vad gäller att nå dem när kniven skall öppnas och så att de är ur vägen när kniven används. Tumknopparna är även formade så att de inte är elaka mot tummen. Fästet är trots det bra så man inte halkar. Inga invändningar där. 

Tumknopparna på den här kniven är bra, frågan är om det inte räckt med dem?

Flipperfenan kan användas om man  lär sig att använda dem men den är inte intuitiv

Flipperfenan däremot är behäftad med ett par nackdelar. Främst att finishen kanske är för "fin". Den är nämligen polerad och saknar räfflor vilket gör den hal. Jag har halkat av den vid många tillfällen. Skall du vara säker på att få ut bladet får du inte agera intuitivt utan medvetet dra fingret längs framsidan av handtaget och sedan rakt bakåt. Men även då kan det hända att man slinter. Särskilt om man är kall om fingrarna och saknar den där exakta känslan.

Låsfunktionen är god men låsarmen är svår att nå. Något av den syns men liksom flipperfenan är den hal på grund av i övrigt fin bearbetning

Låset är givet hur kniven är byggd föga överraskande. Här hittas förstås en vid det här laget klassisk frame lock. En låstyp som det faktiskt var ett tag sedan jag recenserade. Det som trendar för tillfället är framförallt Button Locks och olika varianter av Cross Bar Locks. 

Här hittas emellertid ett kraftigt ramlås i titan med alla "tillbehör". Det betyder översträckningsskydd och en låsarmsförstärkning i stål. Den senare fyller den dubbla funktionen att minska slitage samt att förhindra "lock stick" alltså att titanen i låsarmen "klibbar" fast i stålet i bladet och gör låset knepigt att släppa. 

Funktionen i i det här låset är helt enkelt mycket bra. Det finns inget glapp eller spel i bladet i någon riktning. Inte heller glider bladet om det utsätts för tryck eller lättare slag från fel håll, dvs på bladryggen. En del av förklaringen till den goda funktionen är troligen också vad som inverkar negativt på öppningsrörelsen. Låsarmen är nämligen mycket stark och kulan som håller bladet på plats är i stål och mycket liten. Här kanske man skulle tänkt om något.  

Låset är dessvärre inte helt enkelt att släppa. Förklaringarna är främst det som nämnts ovan men även att låsarmen precis som flipperfenan är polerad och därmed hal. Här borde MKM försett den med någon form av mönster. 

Att bära

Maximo är en kompakt kniv och något med utseendet gör att den ser ut och känns tyngre än den är. Den faktiska vikten är 120 gram vilket vare sig är extremt tungt eller lätt. Därtill är kniven välbalanserad. Tyngdpunkten hittas precis bakom fingerskyddet. 

Clipet sitter fäst i bakänden av handtaget

Längden på handtaget uppgår till 11,4 cm med glaskrossaren bortmonterad. Med den ur vägen är för övrigt hela kniven rätt mjuk varpå den är lätt att dra och nästan lika lätt att återbörda till fickan. 

Det som känns mest när kniven bärs är tjockleken som är 12,3 mm. Maximo är aningen knubbig med andra ord men det är det som bidrar till att kniven känns bra i hand. 

Mycket litet av kniven syns när den bärs i fickan

Clipet är av deep-ride-typ och gjort av stål. Det är inte det kraftigaste så provoceras det uppstår en aning rörelse i sidled men inte så mycket att det utgör ett problem förutom den som är lagd åt OCD-hållet. Trots att det är fäst i bakänden av handtaget kan det inte skiftas på grund av formen. Det senare ger förstås ett renare utseende eftersom det blir färre hål i handtaget. 

Spänsten i clipet är god och rampen räcker till för att de flesta fickkanter skall kunna besegras. Utseendet är inget extraordinärt men passar väl in i knivens övriga tema. 

Sammanfattningsvis

Som inom alla intressesfärer finns det trender i knivvärlden. När det kommer till fällknivar kan det handla om saker som handtagsmaterial, bladstål och inte minst låstyp. Maximo är en kniv som bryter mot de flesta som råder i skrivande stund. 

Valet av titan är gediget men inte särskilt hippt jämfört med Ultem eller något annat modernt, M390 är fortfarande ett extremt bra stål men inte unikt och en frame lock är direkt omodern i jämförelse med ett button lock eller allra helst ett cross bar lock. De två sista dominerar på knivar som produceras nu. 

En annan trend eller snarare rörelse är att göra fler fällknivar mer "slicey" som det  heter på engelska. Något riktigt bra svenskt uttryck för den egenskapen kan jag inte komma på. Men det betyder knivar som verkligen skär bra och framförallt med lätthet. Det åstadkoms med tunnare bladgods, flackare geometri och mindre stål bakom eggen. 

Allt det verkar Terzuola ha missat. Maximo är en kniv som har ett stadigt blad  och rejält med material lite överallt, även bakom eggen. 

Maximo är en bra EDC-kniv om vill ha något kompakt och robust

Nu är den inte ensam om det utan det gäller en hel del klassiska modeller inom genren också. Benchmades gamla AFCK, Spydercos Starmate och Al Mars S.E.R.E bara för att nämna några. Men de har alla de gemensamt att det är gamla modeller i grund och botten till skillnad från Maximo. Den samlande faktorn och det som genomsyrar Terzuolas knivar är emellertid hållbarhet. Maximo är överlag en kniv som känns extremt bastant trots att den inte är våldsamt stor. 

Därmed är det här inte världens bästa kniv för alla uppgifter. Men den är fortfarane en kompetent kniv och den är synnerligen stabil. Sedan kännetecknas den av Terzuolas distinkta formspråk.

MKM Maximo - en kvintessentiell Terzuola-upplevelse

Om Maximo kan även sägas att det är en välbyggd kniv. Den känns som en Mercedes från åttiotalet om det säger er något. En tank brukar annars vara en vanlig liknelse. Sedan är allt fasat och slipat och hela kniven känns därför påkostad. Kanske lite för mycket i vissa fall som påpekats. 

Men överlag är det är det här en mycket sympatisk kniv för den som gillar Bob Terzuolas knivar och söker MKMs byggkvalitet. 

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm

Längd hopfälld: 114 mm

Vikt: 120 g (vägd av mig, uppgiven 120 g)

Bladlängd: 82 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Böhler M390, 58-60 HRC

Handtag: kolfiber

Lås: frame lock

Producerad av: Maniago Knife Makers, tillverkad i Italien

/ J - Terzuolafierad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre