Ny kniv - SRM Twin

Det här kan mycket väl  vara  den snyggaste kniv som SRM gjort. I alla fall för dem som uppskattar dolkformatet vill säga. För mycket mer strömlinjeformat än så här blir det inte i fälllknivarnas värld. 

Modellen kallas Twin och har modellbeteckningen 251MB och med tillägget med GB för det här utförandet med mörkt blad och laminerade handtagssidor. 

Twin finns för närvarande i fyra versioner. Utöver det här utförandet finns kniven i en annan slående kombination med helt svart blad och vitt G10-handtag. Utöver det finns även mångfärgad G10 och inte minst Micarta. 

SRM 251MB-GB Twin

Den här kniven är 178 mm lång i utfällt läge och handtaget är 101 mm långt. Det är en riktig lättviktare och till det bidrar både materialen men inte minst det tunna slanka bladet. Vikten är endast 70 g. 

Twin ståtar med en enkelsidigt slipat dolkblad som är 76 mm långt och 2,5 mm tjockt. Stålet som används är N690. Den mörka ytan kommer från en ytbehandling av titan. 

Handtagssidorna, som hittas utanpå en kraftigt lättad stålram, är gjorda av ett laminat med G10/kolfiber i det här fallet. Mer unikt är öppningsmetoden eller åtminstone en av dem. Du kan nämligen öppna kniven  med hjälp av låset då det är ett "cross bar lock" som i SRMs version kallas Ambi Lock. En teknik som de för övrigt behärskar bättre än de flesta. Om låsbulten dras tillbaka svingar bladet fritt och kan därmed fällas både ut och in. Något som underlättar den mjuka gången är förstås kullager i keramik. 

En mer strömlinjeformad kniv är svår att hitta. Elegant var ordet!

Men huvudmetoden för att öppna kniven är den mest dolda och en av de mest effektiva "front flippers" jag stött på. Det är bara att dra tummen eller pekfinger över toppen på handtaget och bladet flyger ut. 

Paketet avrundas med ett wire-clip som fungerar utmärkt. 

Svag för dolkar som  jag är vad det här en "no brainer", en modell jag bara var tvungen att ha. Särskilt när den är så elegant som den är. En recension lär det bli framöver. 

SRM Knives

/ J - dolkar till tillvaron

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM Medal

Ny för dagen är den här kniven kallad 259L Medal från kinesiska SRM Knives. Det är en mycket behändig liten fickkniv med ett i mina ögon tilltalande utseende.

Kniven utmärks av ett lätt modifierat Wharncliffe-blad samt ett handtag av aluminium med infällda träpaneler. Sedan har den som jag brukar uttrycka det 'harmoniska proportioner', vad det nu är. Men ett slags gyllene snitt för knivar som gör att helheten blir estetiskt tilltalande. Eller en snygg kniv på ren svenska. 

SRM 259L Medal

Översatt till mått blir det en längd på 193 mm varav bladet utgör 81 mm. En inte helt liten kniv således. Gränsen brukar jag själv dra när blad är under 76 mm eller tre tum. 

Träet som använts till intarsiorna är ebenholts och aluminiumet som nyttjats är 6063 och i bladet hittas som ofta hos SRM nuförtiden, Sandvik 14C28N.

Medal bjuder på ett Wharncliffe-blad, aluminiumhandtag med träinlägg samt ett Ambi-lås

I övrigt har kniven keramiska kullager, ett "Ambi lock" vilket är SRMs tolkning av en modern klassiker, dvs ett cross bar lock. Sedan avrundas anrättningen av deras egen uppfinning "Ambi Clip". Ett clip som har den utomordentliga egenskapen att förutom att vara funktionellt så går det att avlägsna utan verktyg. 

Första intrycken av den här kniven är riktigt positiva. Förutom utseendet så har den mycket mjukt handhavande och fabrikseggen var utomordentligt bra. Dessutom kunde jag direkt se att bladgeometrin är utmärkt för att skära väl och som synes på bilden är spetsen inte att leka med. 

Det är mycket som lovar gott i den här kniven. En rapport följer, var så säkra!

SRM Knives 

/ J - undrar om medaljen har en baksida

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Ferramonster Spectrum

 

-  när helheten överstiger summan av delarna

Vissa recensioner är svårare att skriva än andra. Problemet uppstår oftast när knivar påminner om mellanmjölk, någon slags mediumnivå vad beträffar alla parametrar. Enklast och kanske hemskast är att dra igång sågverket när något är riktigt uselt. Då är det bara att vräka på med alla spetsiga formuleringar du kan komma på. 

Näst enklast är kanske när allt väsentligt är riktigt bra. Som i det här fallet. Mitt första möte med Ferramonster som märke bestod i den av mig tidigare recenserade Glideman. En genompositiv bekantskap men faktum är att den får finna sig i att stå i skuggan av den enligt mig ännu mer sympatiska Spectrum som är dagens recensionsobjekt. 

Ferramonster Spectrum

Faktum är att jag var rätt översvallande redan när jag presenterade den här kniven. Så fort den kom upp ur lådan flockade de positiva intrycken sig. Kniven är trevlig att betrakta, materialen tillhör de bästa och byggkvalitén är top notch. Inte mycket att klaga på där. 

Men ibland blir omdömen något mer nyanserade när knivar burits och brukats ett tag. Eventuella misstag som gjorts blir synliga och små detaljer som kanske inte är helt perfekta avslöjas. Frågan är om det även gäller Spectrum? 

Jag har hunnit använda den här kniven under fyra månaders tid vid det här laget så det finns lite grund att utgå ifrån. 

Spectrum är en kniv som bjuder på många fina detaljer och material av högsta kvalitet

Kortversion: Ferramonster Spectrum, en reflektion som bjuder på hela skalan av allt en god fickkniv kan vara

Blad

Det första och mest betydelsfulla på en kniv är bladet och då är det extra positivt när det är så här fint utfört. I grund och botten är det en enkel drop point vi har framför oss. Men det som gör det extra attraktivt är de fina proportionerna. Bladet är 84 mm långt, 25,8mm högt som mest och tjockleken är 3,2 mm.  

Det enda dekorelement som finns är en elegant utförd falskegg som löper längs nästan hela bladryggens längd och understryker formen. Fast det som utmärker bladet mest är den mycket snygga finishen i form av en handpolerad längsgående satin. Den är något extra på en kniv i den här prisklassen. 

Märkningen är inte bara diskret utan helt frånvarande så när som bladstål som hittas i mycket diskret format på ricasson nära handtaget. 

Bladet är en mycket praktisk drop point

Det som står där är M390. En stapelvara bland mer lyxiga fällknivar de sista åren. Det är inte så konstigt då det fortfarande är ett mycket bra stål med synnerligen balanserade egenskaper. Här uppges hårdheten till 59-61HRC. Jag skulle gissa att den befinner sig någonstans i mitten. Om jag får önska något så vore det att Ferramonster fakiskt ökade hårdheten ett snäpp till. Men även som det är nu så håller eggen mycket länge kan konstateras. 

Som vanligt underhåller jag kniven främst med hjälp av strigel och om det behövs ett keramiskt brynstål.* Än så länge har jag  inte behövt att slipa om kniven.

Stålet är det mycket fina och beprövade M390 som här fått en exklusiv handpolerad satinfinish

Förutom att stålet är bra så är även slipningen det. Fabrikseggen var vass och den hjälps av en god geometri. Strax över tre millimeter stål förvandlas till 0,4 mm bakom eggen via ett fullt flatslipat blad. Ja, förutom den tunna falskeggen då. Den hjälper däremot till att tunna ut spetsen rejält. Spetsen är därmed ett riktigt precisionsinstrument som man får vara lite försiktigt med av det skälet. Men jäklar vad den penetrerar väl!

Även i övrigt är Spectrum en genompraktisk kniv. Fördelen med den här bladformen är att du får lite av allt. En buk som underlättar svepande skär, en bit rak egg att arbeta med närmast handtaget och som sagt en god spets. 

De här faktorerna gör Spectrum till en kniv som är oerhört bra när det kommer till all form av vardagsskärande vare sig det gäller naturmaterial eller konstgjorda diton som plast, nylonrep etc. Kartong äter det här bladet till frukost och appropå frukost är det här en utmärkt nödkniv i köket. Bladet är mer eller mindre ett lite bredare skalknivsblad. Det gör att den är grym till att hantera frukt, grönt och liknande med. Något som är bra att veta om du ämnar ägna dig åt utomhusmatlagning. 

Handtag

Handtaget på Spectrum är faktiskt minst lika exklusivt som bladet. Grunden är förstås den ultralätta ramen. Den har åstadkommits genom att man tagit ett par bitar titan och sedan skurit ut dem rejält. Kvar blir vad som närmast kan liknas vid ett fackverk. 

I ryggen hittas en partiell back spacer. Utanpå ramen har man sedan adderat ytterligare ett lätt material i form av kolfiber. 

Längden på handtaget är 108 mm, tjockleken 13 mm och höjden varierar mellan 21-24 mm utom vid själva fingerskyddet som mäter 28 mm. 

Det fint arbetade handtaget har skollor av polerad marmorerad kolfiber som rundats på ett förtjänstfullt vis

Skollorna är inte heller gjorda av vilken kolfiber som helst  utan en marmorerad sådan som polerats till en mycket sympatisk finish. Därtill är de elegant välvda. Sidorna är skruvade i hela fyra punkter förutom pivotskruven. Det kommer sig av att de extra skruvar som täcker de hål som inte används av clipet hjälper till att hålla sidorna på plats. Noterbart är att de två skruvarna på mitten av handtaget är kortare än resten, något att hålla  koll på om kniven demonteras. 

Något som inte bör göras av vem som helst då den här typen av lås kan vara lite fippliga att få på plats igen. 

Att kniven är lätt förklaras dels av lätta material men även ett tunt blad och en luftig rygg

Värt att notera är att kniven är genomtänkt även på det här området. Alla skruvar är i samma storlek, T8. Sedan kan tilläggas att de är exklusiva då även de är gjorda i titan! En finess som sällan hittas utanför den värld som befolkas av customknivar.

Ett enda smolk finns i glädjebägaren och det är att man tyvärr har valt att inte göra pivotskruvens dekorerade sida D-formad. Det vill säga den spinner fritt om du vill släppa eller spänna skruven. En av få missar på den här kniven. 

Spectrum är både välbalanserad och bekväm i hand

Det första man tänker på när man greppar Spektrum är att den är mycket lätt. Det andra att det är en välbalanserad kniv. Balanspunkten hittas precis bakom låset mitt i fördjupningen för pekfingret. När väl det fingret är på plats följer de andra naturligt i ett hammargrepp. Möjligen kan jag uppleva att det blir lite trångt för mitt lillfinger som hamnar över den lilla knöl som bakänden utgör. Men det har mer med min handstorlek att göra och det är inget reellt problem. 

I sabelgrepp försvinner den egenheten då lillfingret istället hamnar bakom nämnda spets och istället befinner sig på den rundade bakänden. Ett mycket bekvämt grepp. Tummen hamnar naturligt på de ganska finaskurna men mycket effektiva räfflor som finns på bladryggen. Sedan kanske inte glatt kolfiber är det bästa för att ge det ultimata greppet men det var man å andra sidan inte ute efter med den här designen så det ser jag inte som en nackdel. 

Vill man nyttja omvända grepp så är Spectrum även mycket bekväm att hålla som en ishacka och fungerar dugligt om du vänder bladet uppåt med eggen emot dig som om du skall tälja tungt. 

I och med att handtaget inte är särskilt tjockt i framänden går det mycket bra att smyga fram en tumme där om du lägger kniven på sidan i ett grepp i nypan. Något som är bra vid en del detaljarbeten.

Överlag är det här därmed ett mycket väl genomtänkt handtag som fungerar i alla grepp och till de flesta handstorlekar. Möjligen undantaget de allra största. 

Öppning och lås

Spectrum öppnas med tumknoppar och vilka tumknoppar sen. De är riktigt bra. Med det menas att de för det första är lätta att nå utan att användaren behöver leta efter dem eller vänja sig vid modellen. De bara fungerar. Sedan sitter de lagom långt ut för att ge bra hävstång. Det ger god fart åt bladet för den som önskar det. 

Kniven kan öppnas både genom att snärta ut bladet med tumme eller pekfingret på baksidan av bladet alternativt långsamt för den som föredrar det. 

Som jag brukar påpeka när det handlar om lås med tvärgående bult så kan man förstås använda sig av det för att öppna samt stänga kniven. Det är kanske ännu snabbare. 

Tumknopparna på den här kniven är exemplariska

Något som gör att kniven känns behaglig att hantera är att man från Ferramonsters sida fått till en lagom fjäderspänning i omegafjädrarna som håller låsbulten på plats. På den här sortens kniv ersätter de nämligen den "detent"-kula som annars sköter den uppgiften. 

En annan bidragande orsak är förstås de fina keramiska kullagren som hittas i Spectrum. 

Även låset håller högsta kvalitet. Ett gott exempel på ett välfungerande lås med tvärgående bult

Låset är som sagt ett crossbar-lås och som sådant är det mycket väl utfört. Det håller bladet bestämt på plats utan spel och det är lätt att komma åt samt släppa. Mycket mer kan  man inte begära. På pluskontot finns också att den här typen av lås är tämligen starka. På minussidan kan nämnas att de är lite känsliga för smuts, är svåra att ta isär och att fjädrarna kan gå av. Dock har det senare aldrig hänt mig trots att jag äger många knivar av den här typen. 

Att bära

Lika sympatisk som Spectrum är att se på och bruka, lika bra är den att bära i en ficka. Det finns förstås ett par tre förklaringar till det. En stavas låg vikt. Specturm väger endast 78 gram vilket är extremt lite ställt i relation till storleken på kniv vilken inkluderar ett blad på nästan åtta och en halv centimeter. 

Clipet är av titan, som det mesta på den här kniven

Den andra bidragande faktorn är förstås en kombination av yttermått som inte är alltför tilltagna men framförallt formen och den mjuka ytan. Polerad kolfiber ger inte mycket motstånd mot byxtyg när man drar eller stoppar undan kniven.

Clipet fungerar till de flesta byxor så länge kanten inte är för tjock vill säga

Den tredje orsaken är att den här kniven fått ett bra, men inte perfekt clip. Det är ett riktigt snyggt fräst titanclip som matchar resten av kniven väl rent utseendemässigt. Spänsten är bra och rampen halvhög vilket gör att clipet fungerar bra ihop med de flesta normala byxor och shorts. Men har du riktigt tjockt tyg som i grövre arbetsbyxor eller en jacka blir det lite för mycket för det här clipet. Detsamma kan sägas om utrymmet under som då är för litet. Det var det jag menade med 'bra men inte perfekt'. 

Men i gengäld är det här ingen friluftskniv eller gjord för de tyngsta arbetena så det går i stil med resten av kniven. En annan fördel är att formen gör att det närmast inte känns alls mot handen. Något som jag verkligen uppskattar. 

Sammanfattningsvis

Jag trodde att Glideman kanske var ett undantag, en lyckträff. Men se där hade jag fel. Spectrum är min andra kniv från Ferramonster och i mitt tycke går de från klarhet till klarhet. 

Spectrum är något så ovanligt som en exklusiv kniv i fina material som också är genompraktisk. Här har man valt att utgå från titan. Faktum är att kniven är en orgie i titan, det materialet hittas inte bara i ramen utan i back-spacern, skruvarna och i clipet. Sedan adderar man en riktigt fin kolfiber i den här versionen och toppar med keramiska lager och framförallt ett blad i M390.  

Sedan behandlar man de här materialen väl. Allt är polerat och slipat som skall vara det. Inga obekväma kanter här inte. Något som gör mig extra blad är att formen inte bara är en fröjd för ögat utan även fungerar att nyttjas. Trots att Spectrum andas exklusivitet är det en brukskniv.  

Utan tvekan är Spectrum en mycket elegant brukskniv

Det märks exempelvis på bladet. Det är trots allt den viktigaste komponenten på en kniv och då är det oerhört glädjande att se ett som är så här välgjort. Det gäller allt från material av högsta kvalitet som härdats och värmebehandlats väl via frånvaron av märkning till slipning och den superba finishen. Vi talar om en handgjord satin i det här fallet. Det är inte vanligt på knivar som inte är handgjorda i övrigt. Funktionen är därtill utmärkt. En effektiv drop point med en fin spets och riktigt vass fabriksegg har aldrig gjort någon besviken.

Det är dessutom ett blad som matchas av ett lika lyxigt handtag. Utöver all titan och de synnerligen fina kolfibern, så kallad marmorerad kolfiber som polerats till perfektion så är formen bra. Ett handtag som fungerar. 

Allt avrundas med en känsla av lyx som förstärks av den mjuka gången, den snärtiga öppningen och det väl avstämda låset som både sköter sin funktion och ger god fart till öppning och stängning av kniven. 

Jag hittade en fjäder, både i fickan och på promenaden. Ferramonster Spectrum är mycket lätt

Spectrum är en kniv som jag hävdar sorterar under kategorin vardagslyx. I samma kategori som man hittar en välgjord espresso. Visst, du kan klara dig med bryggkaffe men det där lilla extra är ibland värt en del. Mycket handlar om känsla. Och den återfinns i rejäla doser i den här kniven. 

Så söker du en extremt välbyggd kniv i exklusiva material som fungerar riktigt bra som EDC-kniv så är Ferramonster Spectrum en ruskigt kompetent kandidat.**

Ferramonster Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 78 g (vägd av mig, uppgiven 78 g)

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: M390, HRC 59-61

Handtag: Kolfiber

Lås: Cross bar lock

Producerad av: Ferramonster, tillverkad i kina

/ J - öser superlativ

* Jag har arbetat som styckare i mina yngre dagar och trots att det finns de som hävdar att man förstör eggar genom att ståla dem så uppnår jag gott resultat och kommer nog inte att ändra mig på den punkten. 

** Riktpriset på Ferramonsters hemsida i skrivande stund $278 för den här modellen. Men efter det att jag började skriva på den här texten har kniven även kommit i en enklare utgåva med blad i 154CM och Micarta i handtaget. På den är MSRP $114. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension CJRB Lyrid

 

-  En genompraktisk kniv med Sheepsfoot-blad

Det finns ett antal företag på marknaden som har produkter i alla prisklasser, från enklare till exklusiva modeller. De senare kanske ibland är mer till för att väcka uppmärksamhet på shower och utställningar samtidigt som det i basutbudet hittas mer bruksorienterade knivar. 

Ett av de tillverkare som gör så är Artisan Cutlery/CJRB. Som många andra har de knoppat av sig i en budgetmärke för de lite billigared knivarna. Det betyder med nödvändighet inte att kvalitén är sämre men att materialen är enklare. 

Dagens recensionsobjekt, Lyrid, kommer därifrån och är ett typexempel på kniv som är riktad mot vardagsanvändning.

CJRB Lyrid

Den här kniven är designad av Christain Porterfield. Enligt egen utsago så var han på jakt efter att förfina en knivmodell som han hade liggande på lager. Idén bakom den här kniven var helt enkelt att göra något litet och smidigt med ett Sheepsfoot-blad. De kriterierna kan jag snabbt bocka av och konstatera att det är precis vad vi har framför oss. 

Lyrid finns att tillgå i tre färger, svart, blå eller som här grön. Väljer man den svarta versionen har bladet en ytbehandling av svart PVD. Nu är stålet rätt rosttrögt som det är så det är snarare en fråga om estetik. Själv är jag inte någon stor anhängare av svärtade blad vilket förenklade valet för mig. 

En kniv designad av C Porterfield

Kortversion: CJRB Lyrid, en knivarnas mellanstora bruna hund. Kanske inte den häftigaste rent utseendemässigt men väldigt lojal och trogen.

Blad

Bladformen har vi redan varit inne på och det är som sagt en Sheepsfoot. Det innebär en rak eller nästan rak egg och en rygg som sluttar brant ned mot en tämligen rudimentär spets. I det är fallet följer bladet mallen nästan till punkt och pricka men är modifierat med en lätt svängd egg. En detalj jag uppskattar då det gör kniven mycket mer lätthanterlig mot flata underlag som plankor eller skärbrädor. 

Lyrid har ett lätt modifierat Sheepsfoot-blad

Bladet är 80 mm långt, 24 mm högt och endast 2,7 mm tjockt. Det sistnämnda tillsammans med en full flatslipning ned till en tjocklek bakom eggen på 0,4 mm gör att Lyrid är en användbar liten kniv. En intressant detalj att notera är att måtten på bladet är närmast identiska med en annan kniv från CJRB som jag recenserat, nämligen Hectare. 

Finishen är en stentumlad sådan och märkningen diskret då den återfinns på ricasson. På en sida kan man se CJRBs logotyp och på den andra hittas formgivarens logga samt modellbeteckning.

Stålet som används är ett som det här företaget varit med och utveckla och beteckningen är AR-RPM9 och får väl räknas till ett budgetstål, mest sett till pris. Lite slarvigt skulle jag nog vilja jämföra det med Sandvik 14C28N även om jag tror att jag föredrar det senare. Min upplevelse är att 14C håller skärpan något bättre men jag har i sanningens namn inte gjort någon jämförelse dem emellan så ta det med en nypa salt. Överlag är det dock ett bra stål. 

Fabrikseggen var tillfredställande men kanske inte den vassaste jag upplevt. Appropå det så lider inte Lyrid av det problem med låset som uppmärksammats nyligen. Vad som hänt är att en del modeller med tvärgående bult har konstruerats så att de vilar för långt ut på bladet varpå geometrin påverkas när kniven slipas om för att till slut teoretiskt bli oanvändbar. Det har dock inte hänt än så det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst ingår inte den här kniven i den illustra skaran. 

Finishen är stentumlad och märkningen diskret

Bladet är annars precis så praktiskt som kan förvänta sig. Ja, förutom spetsen då. Det följer av bladtypen. Lyrid har en spets och den är tämligen vass men som synes inte särskilt tunn. Det gör den mindre användbar till riktigt små arbeten, läs avlägsna spetor ur händer och liknande. Men till mer normala knivsysslor som lådöppning, att skära tejp och tälja till en grillpinne är det här en riktigt bra liten kniv. 

Därtill fungerar kniven utmärkt som liten skalkniv i köket. Jag propagerar inte för fällknivar i den situationen men om du nu skall göra det så är det här en kandidat. 

Men utöver det är Lyrid utmärkt kniv inte minst för att den är enkel att hala fram ur fickan, fälla ut, skära ett par snitt och stoppa undan igen. Precis vad en fickkniv används mest till. 

Handtag

Handtaget är nästan så generiskt det blir. Här har vi en hel stålram, som för övrigt inte är lättad invändigt, och utanpå den hittar vi flata sidor av G10. Kniven är öppen i ryggen och där hittas två timglasformade distanser. Det är i de här två punkterna jämte pivotskruven som handtaget är skruvat. Storleken på huvudena är T6 och den justerbara pivotskruven T8. Allt standard så långt. 

Handtagssidor av grön G10 med ett lätt mönster

Det som adderar lite komplexitet är låstypen. Eftersom de innehåller fjädrar i spänn bör du vara antingen kunnig och erfaren eller händig för att ta isär dem. Det går bra men kan vara lite pilligt att få tillbaka omegafjädrarna igen. 

G10-sidorna är 3 mm tjocka, ramen 0,8 mm och det ger en total tjocklek på handtaget av 11 mm, vilket är tunt. Mönstret hittas i två nivåer med någon slags mikrorutor och sedan streck på snedden. Det ger lite att titta på och bättre grepp. Annars är G10-materialet i det här fallet inte särskilt strävt. 

Stålramen är för ovanlighets skull inte lättad vilket förskjuter balansen något bakåt

Men som ni märker. Inga överraskningar alls. Särskilt inte som alla kanter är rundade och slipade som de skall. Inte heller där något att anmärka på. Det som kan tilläggas är att det finns ett fånglinehål för den som önskar ett sådant. Jo, förresten, en liten överraskning finns och det är att ramen inte är urborrad för minskad vikt. Men eftersom Lyrid ändå är en välbalanserad om än något baktung flugviktare spelar det ingen roll. På ett teoretiskt plan gör det kniven något starkare. 

Alla grepp fungerar trots det ringa formatet

När Lyrid väl sätts i arbete så fungerar handtaget som det ser ut. Det vill säga utan större anmärkningar. Långt nog för att få plats med alla fyra fingrar i både ett hammargrepp och sabelgrepp. Enda smolket i glädjebägaren är väl bakänden på clipet. En återkommande detalj med deep ride-clip eftersom de sticker ut bakom  handtaget och därmed kommer i kontakt med handen. Det blir tämligen tydligt här. 

Så ett bra men inte perfekt handtag för en liten kniv. 

Öppning och lås

Som alla knivar med ett cross bar-lås kan bladet fällas ut och in med dess hjälp. Det är bara att dra tillbaks låsbulten och sedan svingar bladet fritt. Särskilt som det löper på kullager vilket gör rörelsen både enkel och mycket snabb. 

Tumknoppar är det huvudsakliga sättet att öppna kniven men två händer alternativt att släppa låset går det med

Annars är Lyrid tänkt att öppnas med tumknoppar. De är som det mesta på den här kniven väl fungerande och genomtänkta om än inget spektakulärt. De bara fungerar. De är tunnformade med pyramidtopp vilket ger lagom friktion mot fingret. Sedan är de placerade en bit ut från handtaget vilket gör dem lätta att nå. Placeringen bidrar dessutom till att ge lite mer hävstångseffekt vilket ger god fart åt bladet. Det går både att öppna kniven långsamt och kvickt beroende på humör. På samma vis fungerar det även att använda pekfingret på baksidan av kniven för den som föredrar den metoden. 

Av dessa skäl är också det här en totalt ambidextriös kniv. Höger eller vänster spelar ingen roll och clipet är flyttbart så inte heller det är avgörande på den punkten. 

Bra är även att tumknopparna är placerade så att de befinner sig rätt nära handtaget, på själva ricasson och inte bladet, när kniven är öppen. Det gör att de är ur vägen när man skär något. 

Ett cross bar lock

Låset är en smidig variant av en cross bar och CJRB har lyckats tämligen väl med ett par detaljer som annars kan vara svåra att få rätt. En är att åstadkomma en låsbult som inte rör sig i sidled, att den "vickar". Det gör den om toleranserna inte är små nog och fjädrarna för svaga. 

De senare fyller en annan viktig funktion och det är att agera "detent" eller motstånd för att hålla bladet på plats i stängt läge. På de här typen av kniv sköts den detaljen av låset. Är spänningen för lös riskerar bladet att öppnas ofrivilligt och öppningsrörelsen känns inte distinkt. Är den för hård är det svårt att öppna och även stänga kniven. 

Här fungerar alla de detaljerna och dessutom hålls bladet på plats som det skall. Inget spel eller glapp i bladet i öppet läge på mitt exemplar. Annars kan även det vara en litet problem med dylika lås. Det kan finnas tendenser till att bladet vill röra sig vertikalt. 

Eftersom låset är bra trimmat är det även lätt att släppa det. Det kan göras med en eller två fingrar och oavsett vilket sida du gör det ifrån. 

Att bära

Lyrid är en av de där "fickpärlorna". Inga utstickande flipperfenor från fenomenets tidiga era, inga kanter eller konstiga hörn. Bara en tämligen slank och framförallt tunn form i fickan. En mycket bra fickkniv på en av de punkter en sådan inte får misslyckas. 

Måtten och vikten ger en lättburen kniv

En bidragande orsak är förstås den låga vikten. Trots att ramen inte är lättad väger hela kniven in på under nittio gram. Dessutom är den rätt normal på längden med sina 108 mm. Således ingen extrem kniv på någon parameter men det slutar ändå med att den är mycket lättburen. 

Särskilt som clipet fungerar tillräckligt bra ihop med materialet under för att det inte skall haka i tyg. Därmed är kniven även lätt att dra och stoppa ned i en ficka igen. Även det en icke försumbar del av en fickknivs vardag. De flesta vardagssysslor kräver inte att man skär i timtal. Fram med kniven för att utföra ett snitt eller två är en rätt vanlig uppgift.

Lyrid sitter djupt och säkert i en ficka

Clipet är annars inget extraordinärt. Åtminstone inte vad gäller utseende. Det är ett clip som sköter sin uppgift tämligen väl. Inte bäst på marknaden men bra nog för att vara ett vanligt stålclip. Spänsten är tillräcklig och det finns utrymme under för det mesta utom riktigt tjocka byxor eller kanske jacktyg. 

Men ett clip som sitter så långt bak ger även en punkt som kan orsaka skav

Clipet kan avlägsnas eller skiftas sida på efter behag. Det sitter monterat med två skruvar i tandem. Emellertid har det sparats lite pengar på att inte försänka det i handtagssidan vilket tillsammans med att det sitter långt bak åstadkommer de problem som nämndes ovan. 

Sammanfattningsvis

Risken var överhängande att jag skulle tycka att det här bara är ännu en "liten fickkniv med flata G10 sidor och ett cross bar-lås". Den kombinationen är väldigt trendig just nu. Som jag skrev redan i presentationen av den här kniven så är för all del Lyrid just en sådan. 

Men skulle det visa sig vara ett riktigt sympatiskt exempel på en välgjord kniv. Sedan skall jag vara ärlig och säga att dess främsta fördel är inte är att den är originell, för långt sträcker jag mig inte men alla delar bara fungerar. Det är en förbaskat smidig liten EDC-kniv. Det har gjort att den använts mycket under den här testperioden. 

När man skall skörda rosmarin är Lyrid en utmärkt hjälpreda

Det kan också sägas att den som formgett kniven har ett gott öga för harmoni i proportionerna och är bra på ergonomi. Handtaget är nämligen bra för att vara så litet. För storleken spelar roll i knivvärlden och är med och sätter gränser för vad de är bra på. Lyrid är därmed inte den bästa för tyngre uppgifter. 

Men det var heller inte målet och det märks tydligt genom att kombinera ett Sheepsfoot-blad med en tjocklek på 2,7 mm som därtill är flatslipat. En liten skärmaskin med andra ord. Där har du grundskälet till varför det här är en god fickkniv. Visst, jag personligen saknar ibland lite mer spets men den som finns fungerar förvånansvärt bra. 

Del två är handtaget och även där finns en del positvit att lyfta fram. Främst att den neutrala formen och de rundade hörnen respektive fram- och bakände gör att man dels får ett bekvämt grepp och dels kan nyttja hela handtagets längd. Det senare är viktigt på mindre knivar för att man skall kunna nyttja hela dess potential. 

Sedan är Lyrid väldigt lätt att hantera. Enkel att fälla ut, smidig och mjuk i gången och lika lätt att stoppa undan igen. 

Den är dessutom mycket smidig och lätt så den känns mycket lite där den sitter. Det gör att jag exempelvis ofta burit den i benfickan på ett par shorts. 

CJRB Lyrid är även en god kompanjon under vårutflykter som här

Med detta i åtanke är Lyrid en kniv jag varmt kan rekommendera till den som gillar kompakta, lätta och smidiga fickknivar. Men du måste vara förtjust i Sheepsfoot-blad och den begränsning i spets och buk det medför. Sen kan möjligen sägas att designen inte är den roligaste. Det här är främst en praktisk kniv.

Lite roligare är priset, MSRP ligger på 50$ och i Europa varierar priset på CJRB Lyrid från 300 kr upp till 900, så välj din återförsäljare med omsorg!

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 188 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 89 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 2,7 mm

Bladstål: AR-RPM9, HRC 59-61

Handtag: G10

Lås: Crossbar Lock

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - känner sig knivig

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review Civivi Yonder

 

-  Another in the line of competent knives from this brand!

Today's review is about this creation named Yonder. A knife that the designer calls medium-sized, even though I think it's small. In any case, it comes from Civivi and is a very nice knife in my opinion that covers most daily needs that require a sharp edge. I intend to talk here about why I appreciate it.

 

Civivi Yonder

This knife was designed by Zac Whitmore in 2023, and according to the website, the idea was born during a time he spent in Montana. The experiences from there were chiseled out during a conversation with a good friend, and the result is here. In fact, the work itself, from idea to finished product, can be seen on the website.

The expression "Yondering" is, by the way, inspired by or comes from the author Louis L'Amour. It stands for starting a journey into the unknown, driven by an inner compass.

That many people like the knife is proven, not least by the fact that it won "Blade Best Buy" 2024. From me, it gets another award, the most inspired knife name 2024.

In addition to being practical, Yonder is also aesthetically pleasing in my eyes. The balance of proportions is the reason

Short version: Civivi Yonder, an idea that was born in Montana and turned into a really good pocket knife that has been widely distributed around the world

Blade

Yonder actually has a rather odd blade type. This is an almost pure "Spey Point" blade. For those of you who don't know, it is a type of tip that is often found on classic American folding knives, like a Stockman for example. The type itself is, as the name suggests, for castrating animals. That is why the tip is there but is not so pronounced and, above all, is found low down in relation to the intended center line of the knife. You simply don't want to make a mistake when working with that type of task.

A rare sight on an EDC knife, a Spey blade

On this knife, it was mostly chosen because it is also quite practical. You have a tip, as I said, even though it is not that distinct. But that also makes it stronger. Then the slightly curved edge makes Yonder have a belly, which makes all work that includes flat surfaces easier, whether it is a log in the forest, a plank,a workbench, or a cutting board. That is something I otherwise miss with completely straight edges, like on a Wharncliffe.

The steel choice fell on 14C28N hardened to the stated 57-59 HRC. It can be said to be somewhat soft. I have knives where the manufacturers have increased the hardness of that steel a few degrees, and my experience is that the steel can handle it without becoming brittle. The advantage is that the sharpness lasts longer. Yonder requires that you maintain it fairly often. But in return, the steel responds very quickly to being stropped and honed, so it is not a problem, but a little extra work.

The blade is 73 mm long and 25 mm high at most. The thickness is only 2.2 mm, which is a small finesse. Yonder does not have a full flat grind but rather a high saber grind, but when the material is so thin, the result is good. But they have not dared to fully trust the steel or perhaps the user, as the blade is 0.5-0.4 mm thick behind the edge. There, they could have picked a tenth more to achieve optimal results.

The blade steel is 14C28N, which in this version is blackened. The only marking is on the back with the Whitmore logo and the steel type written on the ricasso

That said, the Yonder still cuts really damn well. Especially since the factory edge was very sharp as so often on Civivi, and the edge is easy to maintain.

But it is a fairly short blade, and as I said, I disagree with the designer that it is a medium-sized knife. This is even more noticeable in what is discussed under the next heading.

The result is that this is an excellent EDC knife for me. Easy to use, cuts well, and is generally smooth. This makes Yonder a very good spare knife at work, where I use it every day. Mainly for all kinds of packaging openings, whether plastic or cardboard, with or without tape.

A small stick can also be cut, and the basic shape itself does not shy away from slightly heavier tasks either. But if I have to use a little more force, such as cutting thicker rope or a piece of rubber or hard plastic, which was the case at some point during the test period, then Yonder is actually a little too small for me.

Anything goes, they say, but in this case, it simply won't be very comfortable. Something that also works extremely well is the tip. Not "remove-splinters-from fingers-thin" but drill-holes-in-things-strong. In addition, it is actually found in the center line of the knife, which makes it easy to control when you need to push.

Handle

It should be said right away that the handle on the Yonder is really good. Good, but a bit too small for me. In numbers, this means that the length is just under 95 mm, the thickness is 11.6 mm, and the height is 23.5 mm.

Now it is certainly possible to fold the index finger over the finger guard, but it then ends up dangerously close to the edge, so I prefer not to do that. But with the finger guard in mind, the available grip area behind it is shortened to 86 mm.

Micarta scales make the handle soft to the touch

This makes Yonder a "three and a half finger knife" for me. The nicely rounded back end makes it easier to grip, especially with a saber grip, which is the most comfortable. Even a hammer grip works well, although the back end of the clip can be felt on both grips if you close your hand tightly. Otherwise, there is no problem.

Speaking of nicely rounded, all edges and corners are, just as they should be. These are areas where Civivi often excels, and that applies here too. The same can be said about the Micarta, which is nicely beveled. In fact, so much so that the sides feel 3D-shaped, which they are not.

The handle is open at the back and built around a very lightweight steel frame.

The handle is traditionally built around a heavily relieved steel frame, which is here black to match the knife's color theme. On the outside are Micarta sides that appear green against a brown background, but can otherwise be mistaken for brown. They are very soft and comfortable, and get a nice patina over time.

The sides are screwed from two sides through a spacer towards the back end, and another screw, which is also one of the two that hold the clip in place. In total, there are two points, in addition to the pivot screw. Interestingly, both screws are size T8. Small T6s are only found in the clip. 

The pivot screw has the usual Civivi "C" on the screw head, and that side is also D-shaped, which means it won't start spinning if you want to disassemble your knife. If you do, you should be aware that this type of lock contains a couple of springs that are in tension. So don't do it out on a lawn!

The balance is very good, but for me, this is not a full-size knife; three and a half fingers can fit with some effort

But the grips available are very comfortable!

The balance of the Yonder is very good, and when combined with an already light knife, it feels extremely light and nimble in the hand. It is also noticeable that the shape is well thought out, as all the grips work excellently, apart from the size. But that is personal, and my dear wife does not agree with me on that point. She's got smaller hands!

Opening and Lock

The Yonder is a joy to open and close. A small and light blade on ball bearings and a couple of very well-functioning opening methods are the reasons. Like all knives with well-made cross-bar locks, the blade can be opened and closed by pulling the lock bar. This releases the blade, and then a very small movement is enough to get the blade out. If too much force is used, the blade bounces.

The thumb studs are of a classic cut, and both sit where they should and work excellently.

Despite that fun way to open the knife, Yonder is primarily intended to be opened with thumb studs. The shape is nothing extraordinary, but the function is excellent. You find them where they are supposed to be without having to "search" with your thumb. The studs are certainly quite close to the handle, which has no recess to facilitate access. But they stick out just enough so that they can still be reached.

Something Civivi has succeeded in is getting the resistance in the springs for the lock so that they not only perform that function well, but are also strong enough to act as a "detent". This is not only needed to hold the blade in place when the knife is closed, but also so that you get a good flick in the opening. Something that is certainly more important on a flipper-opening knife. But even here, that detail works excellently.

The blade is held in place with a nearly perfectly executed cross-bar lock

Just as excellent is the lock. The blade is held in a very firm grip, and we are not talking about any play. Not even the small tendency that can often be felt up and down with this type of lock.

And the type is, as mentioned, a cross-bar lock. A lock that is based on a spring-loaded bolt being above the blade tang in the open position. The blade is clamped between it and a stop bolt that takes the force from the blade.

The lock is easily disengaged with either one or two fingers. It also works regardless of whether you do it on the left or right side. If there is any minus to be mentioned at all, it is that the locking bolt has a tendency to move a little sideways. It is nothing that affects the function, but there are knives where it is done better.

To Carry

Yonder is a real pocket knife. That means it's actually really good to carry as well as use. Smooth sides, no flipper, and a lack of large finger guards contribute to that impression.

Yes, that and the weight of course. Yonder weighs only 72 grams, which is light no matter what it's compared to.

The simple steel clip is small and black.

The micarta also provides no resistance when a trouser fabric is between the handle side and the clip. The latter is one of Civivi's standard variants. A steel clip that is small and black. It is mounted in a recess in the handle side with two T6 screws in a tandem configuration. This ensures that the clip is stable.

Apart from the clip, the knife is almost invisible in your pocket.

The clip is a deep carry type, and as you can see, not much of the knife is visible when it is in a pocket. Nothing at all, in fact. A slight bulge that could be a fold in the fabric is all that reveals the Yonder.

To Conclude

The stable of excellent pocket knives from Civivi is growing. Especially since they belong to those companies that produce plenty of new products. Both real ones and variants of existing models. But when Yonder came out a year ago, at least I became interested. It is not an extraordinary knife when it comes to either appearance or material. But it still has something special in my eyes.

I think it is so extremely well thought out. It is not a design group that sat and thought this out around a conference table. At least that is my feeling. One that is also reinforced when the knife is used both in everyday life, at work or out in the forest.

I see Yonder primarily as an excellent EDC knife.

With that, I want to give credit to Zac Whitmore for the design and to Civivi for the execution. The latter is, as usual, incredibly good. Civivi has spoiled us with it, and it is extremely rare for a lemon to slip through their quality control.

Examples of this are the smooth action from the start, sharp factory edge, and softly ground edges and corners. A few elements add to the knife's well-built feel, and that is that time has been spent on lightening the frame, and that there is a cover plate for the groove that is currently not used to attach the clip.

Overall, Yonder is a good example of two things. Number one is good craftsmanship, where many details are well executed. Number two is how to translate a designer's vision into a production knife in a good way.

It has led to something very good. In fact, the combination of the neat format, that Yonder is easy to open and close, and that it cuts well has made it one of my wife's favorite knives to grab at home. That's a good rating since there is a lot to choose from.

Civivi Yonder is an excellent company for excursions, here at Linnés Råshult

I personally see Yonder primarily as an EDC knife in the smaller format and perhaps not as an outdoor knife. It is enough for most things, but not for everything, and the handle is not very large. But for all the small tasks that need to be done, the Civivi Yonder is an excellent knife. One of several Civivi favorites.

Therefore, I have no problem recommending this knife to anyone looking for a solid everyday partner at an affordable price. It is currently available from 70€ and up, depending on which version you choose.

Civivi Knives

Specifications:

Length Overall: 168 mm

Length Closed: 95 mm

Weight: 72 g

Blade Length: 73 mm

Blade Thickness: 2,2 mm

Blade Steel: 14C28N, HRC 57-59

Handle: Micarta

Lock: Cross-bar Lock

Produced by: Civivi, made in China

/ J - just yondering

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre