New Knife - Karesuandokniven Tundran

It may not be a secret that I appreciate the Swedish brand  Karesuandokniven. I bought my first knife from them in the early nineties, and the model was Järven. A knife that is still in the range, thirty-five years later. Then I received an Uraka as a gift from my mother a few years later, a knife that is, for that reason, one of my most appreciated.

A couple of them have also been reviewed here on the blog, such as Galten, Pältsa, and most recently Bäver 10. It was a whole six years since I wrote something about the first one. Time flies as usual. Now, however, it is time for news, not just for me but for everyone, as this is a new knife from the world's northernmost knife manufacturer in Karesuando!

Welcome to the model called Tundran.

A box that makes me long for the mountains, you know what it contains

On their website, Karesuandokniven calls the Tundran an all-around knife. This is not misleading in any way, but at the same time, it should be added that this applies to most of their products. The difference between the blades on the different models is not very big from a broader perspective, and the handle is certainly different, but the difference is sometimes subtle.

Karesuandokniven Tundran

In this case, it specifically means a knife with a blade that is 100 mm long, with a height of 21 mm. Proportions that are quite common for this type of knife. The thickness is 3.2 mm.

The steel used is the classic Sandvik 12C27.* A steel that is perhaps somewhat simple but well proven. The hardness is stated at 58 HRC, which is quite soft. It will be interesting to see how it behaves during use. The grind is a classic "Scandi grind" as it is often called these days. It can also be said to be a low sabre grind with just an edge or a zero grind. As you know, it gives a specific set of properties that I intend to discuss more in a future review.

Tundran, a beautiful knife that hopefully performs as well as it feels good in the hand!

The handle is made of dark-stained masur birch with a brass front edge. What distinguishes the handle is that it is relatively narrow and slightly longer than usual, as well as strongly shaped. It is simply curved, with the noticeable stern being particularly noticeable. Even when you hold it for the first time, you can see that it fits very well in your hand.

Other impressions are that the knife is both light and well-balanced. The weight without the sheath is 95 grams, and the entire package, including the sheath, is 150 grams.

The sheath is made of cowhide and is of classic Scandinavian cut. It includes a pendant made of a leather cord, and it ends with a leather nib. The latter fulfils a function, but I will come back to that.

First impressions are that this is an equally beautiful knife in reality as in the picture. A classic Scandinavian knife with roots deeply rooted in the barren tundra or perhaps the lean Norrland soil. The materials are recognisable with wood, leather and Swedish steel.

Good choices that match both the appearance and hopefully the properties of the knife. I have some hopes for the latter, given my previous experiences with products from Karesuandokniven. Stay tuned for a future review of this knife! It just needs to be used first.

Karesundokniven

/ J - looking for his Norrland roots

#knivesandbikes #knivigtvarre

* For example, these dimensions happen to be exactly the same as those found on the blade belonging to Bäver 10, as an example.

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller

På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran

I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!

Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.

Karesundokniven

/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel. 

Recension Karesuandokniven Bäver 10

 

- följeslagaren

Det här är den större av två gnagare som återfinns i svenska Karesuandoknivens katalog och modellen heter som titeln skvallrar om Bäver 10. Önskas en ännu smidigare och framförallt mindre kniv finns även en Bäver 8. Siffrorna har en viss bäring kan jag avslöja. Men oavsett vilken kniv du väljer så får du en kvalitetsprodukt tillverkad i Sverige. 

Karesuandokniven Bäver 10

Karesuandokniven saluförde sig ett tag med att de var världens nordligaste tillverkare av knivar. Tyvärr var jag vid ett tillfälle tvungen att spräcka den illusionen då det fanns ytterligare en jag känner till belägen trettio mil rakt norrut. Men Karesuando är ändå förbaskat långt norrut i världen för de flesta och numera har de återtagit tronen då den tillverkare jag hade i åtanke numera har förlagt produktionen till sydligare nejder. 

 Anledningen till att jag nämner geografin är att det genomsyrar hela tillverkningen och företaget.

Knivar, yxor och övriga produkter från Karesuandokniven står med minst en fot stadigt placerad i det traditionella men den andra hovrar lite ovanför det moderna utan att vara nedstampad än. De flesta material är hämtade från närområdet med björk, renhorn, läder och svensktillverkat stål. Men det har även smugit sig in moderna element som yxor i rostfritt och fällknivar med koliberramar.   

Dagens recensionsobjekt innehåller dock inga särskilda överraskningar i materialväg. Frågan är snarare hur väl de nyttjats.

Bäver är en tradtionell jakt- och friluftskniv med det där lilla extra

Kortversion: Karesuandokniven Bäver 10, en gnagare med suveränt bett, schysst päls och som är sympatisk att hålla i. Ett sällskapsdjur för livet

Blad

Tillägget till namnet Bäver avslöjar en sak om den här kniven, nämligen bladets längd. Följaktligen mäter det 100 mm. Av det sträcker sig eggen över 95 mm. Det vill säga som på de flesta skandinaviska knivar kan man skära nära handtaget vilket är en egenskap jag uppskattar då det är där man har mest kraft och kontroll. Det amerikanska påfundet att förse knivblad med "forward choils" är jag ingen vän av då de mest är i vägen när de inte används. 

Bladet är en mycket svag drop-point som gränsar till ett rakt blad. Slipningen är inte otippat en "Scandi grind" som de kallas numera

Stålet som använts i den här specifika utgåvan är det mycket beprövade 12C27. Önskas ett mer exklusivt stål finns kniven även att tillgå i Damasteels "Dense Twist"-mönster. 

Om 12C27 kan man säga rätt mycket. Bland annat att det kanske är i enklaste laget för att hittas på en kniv i den här prisklassen och att det vid det här laget är något daterat. Det är trots allt ett stål som använts av Morakniv i många år. Men det kan även sägas att det är synnerligen beprövat vilket medför att kunskapen kring hur man härdar, värmebehandlar och bäst slipar stålet också är väletablerat. På så vis är det enkelt att få ut det mesta ur materialet.

Det märks i det här fallet då bladet har hållt skärpan mycket väl. Jag har under det år jag använt kniven inte behövt slipa om den utan underhållt den med strigel och strigelpasta som jag brukar och det har fungerat väl. Då skal väl tilläggas att jag inte skurit alltför tungt eller slitigt med kniven. I klartext betyder det inga skitiga ankartampar med sand i eller gummidäck eller liknande. Till den typen av uppgifter använder jag andra knivar. Läs "som jag är mindre rädd om". 

Sedan hjälper både materialet och finishen till med att hålla korrosionen stången. 12C27 är ett rostfritt stål och ytan har försetts med en spegelpolering. Det gör att rost inte får fäste även vid mycket fuktig väderlek. 

Stålet är ett blankpolerat 12C27

Bävern 10 är en utpräglad jakt- och friluftskniv och som sådan är det främst naturmaterial med vissa inslag av exempelvis nylonrep, tejp, tunnare plast och kartong som skärs. Åtminstone gäller det mig.

Men som sagt trä, både färskt och torrt samt kött är det som är mest aktuellt givet knivens design. Nu är jag inte jägare så några rådjur har inte flåtts och inte ens en liten gädda har fileats då jag knappast är en frekvent fiskare heller. De praktiska bitarna som rör kötthantering tar jag hand om i köket då jag är matlagningsintresserad och även arbetar som kock. Så fisk har jag hanterat och även fågel, fläsk och nötkött. Kniven har även fått följa med till jobbet för att jag skulle få mer användartid som bakgrund till recensionen. 

Kniven skär bra i födoämnen så länge man inte får för sig att slanta för mycket morötter och dylikt förstås. Det är nämligen inte den här typen av slipning särskilt bra till. Det ligger i sakens natur. Bävern har nämligen en typisk "scandi grind" som det kallas numera även om den här har en liten mikroegg. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra - vass, jämn och symmetrisk. 

Vad som händer i den typen av ämnen, exempelvis rotfrukter, är att bladet gärna agerar kil och vill spräcka det som skärs. Jämfört med en kökskniv är nämligen blad gjorda för jakt- och framförallt friluftsliv tjockare för att tåla mer. I det här fallet  3,2 mm vilket för övrigt är väl valt för ändamålet.

Med det avser jag att det är tunt nog för att skära bra i just kött av olika slag och tåligt nog för att hantera annat som är aktuellt som främst trä i olika former. Inom det området briljerar den här kniven för övrigt. Det bekväma handtaget parat med ett blad med bra bett skänker arbetsglädje. Det här är en kniv du kan arbeta länge med. Ergonomin är nämligen mycket god.

Sedan biter den här eggvinkeln förträffligt väl i trä så allt från att ordna stickor till att tända brasor med till att tälja går utmärkt med Bäver 10. Allt annat hade å andra sidan gjort mig besviken. 

Handtag

Givet att Bävern 10 faktiskt är en lite större kniv än man kan förledas att tro från bilder så är handtaget tämligen rymligt. Totallängden är 11 cm och av dem är 10 cm tillgängliga för fingrarna. Det gör att de flesta händer får plats oavsett storlek. Detsamma gäller om du bär en tunnare handske. Handtaget är fylligt utan att vara överdrivet tjockt. Det mäter mellan 25 mm som bredast längst bak till 19 mm som smalast. Det har även en utbuktning på mitten även om den endast mäter någon millimeter så den detaljen är mer av kosmetiskt slag än praktisk. Höjden varierar mellan 25 och 30 mm. 

Materialen som använts är traditionella med ett fingerskydd i mässing följt av ett mellanlägg i renhorn som dekoration och sedan är största delen av handtaget gjort i mörkbetsad björk. Finishen är excellent med fina övergångar mellan materialen och en polerad yta. 

Handtaget är huvudsakligen gjort av björk med inslag av renhorn samt fingerskydd i mässing

Det märks att det är beprövade former då handtaget formligen smälter in i handen. Åtminstone gäller det mig. Det gäller oavsett hur kniven greppas. Alla de mest förekommande sätten att hålla en kniv fungerar. Både hammargrepp och sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen/bladbasen känns komfortabla. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladryggen för lättare precisionssnitt. Att vända på kniven för att tälja mot dig går känns lika smidigt. Mycket tack vare att handtaget förvisso är format men ändå på ett rätt modest vis.  

Handtaget är sväller något på mitten och vidgas baktill

Att greppa kniven i nypan med en tumme på flatsidan för det riktigt små detaljarbetena är också görbart då handtaget inte är överdrivet tjockt framtill. 

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar

Sedan är inte fingerskyddet i vägen för arbete heller. Men så är det tämligen diminutivt med en höjd på kring fem millimeter. Men det räcker i gengäld för att man skall känna att det är där. Mer behövs inte på en genomsnittlig jakt/friluftskniv som inte skall användas för att sticka med enligt mig. 

Fodral

Fodralet som medföljer Bäver 10 är tämligen enkelt men fungerar väl. Det är ett traditionellt läderfodral av "fold over"-typ. Något mindre tradtionellt är den invändiga plastförstärkningen. 

Det som gör fodralet mer lokalt förankrat och något mer exklusivt än många andra är att man använder sig av renskinn som material. På utsidan hittas som synes Karesuandoknivens logotyp präglat i lädret.

Fodralet är sytt av renskinn

Passformen är god då kniven inte skallrar när den befinner sig i fodralet. Något jag är smått allergisk mot. Det antar jag att alla jägare också är då man inte vill att något skall låta när man sitter på pass eller smyger sig på något. I mitt fall handlar det mest om att jag irriterar mig på ljudet. 

Kniven sitter så pass säkert att det går att vända fodralet upp och ned och skaka lätt utan att den faller ur. Snärtar du till med handleden så har du förstås kniven på marken. 

Bälteshällan rymmer livremmar upp till 40 mm bredd

För att kniven skall kunna bäras finns en enkel bälteshälla som är fastsatt med tre nitar gjorda av antikbehandlat stål. Hällan är inget utöver det vanliga men låter kniven hänga på bekväm höjd. Det gör den lätt att nå och dra samt stoppa undan igen. Personligen är jag ingen vän av knivar som sitter för högt på bältet. Måhända för att jag har viss rondör vilket gör att handtaget då gärna sticker in i sidan. 

Hällan tar bälten upp till ca fyra cm tjocklek. Med andra ord fungerar den med allt utom de bredaste livremmarna. 

Slutsats

Med Bäver 10 fortsätter Karesuandokniven att bredda sitt sortiment med funktionella bruksknivar i lyxförpackning. Funktionen bygger på tradition och enkelhet. Det senare är även det som estetiken utvecklats ifrån. Den är just enkel och ren med små knorrar här och var. 

I det här fallet är det de övergripande linjerna tillsammans med väl utvalda material som skänker modellen dess elegans. När det sedan paras med god hantverksskicklighet ger det en suverän kniv. 

Med "lyxförpackning" avser jag att kniven tillverkas i Sverige och det till största delen för hand. Det ger en speciell känsla vilken också genomsyrar kvalitetskontrollen. Jag har fler knivar från Karesuando och de har alla varit av högsta kvalitet. Min äldsta (Järven) har jag haft sedan 1990. 

Höst - äpplen, kvitten och en Bäver

Materialen är inte bara det som ger den traditionella kopplingen utan även det som förankrar kniven lokalt. Det gäller både knivhandtag och fodral. Här hittas som sig bör mörkbetsad björk, renhorn och mässing. Det senare sägs för övrigt skrämma bort onda andar vilket kanske kan behövas. Fodralet är enkelt men välgjort i renläder. 

Delvis traditionellt är även bladstålet. Med det menar jag mest att för att vara rostfritt är 12C27 rätt gammalt. Ett stål som bland annat i stor utsträckning använts i Moraknivar och i en betydande del av fransk knivtillverkning under många år. Men nu är det nog lite daterat och jag kan tycka att en uppgradering kan vara på sin plats även i de lite enklare utgåvorna av Karesuandoknivens produkter. 

Skall man hålla sig till rostfria stål finns det de som är både lika rosttröga samtidigt som de är både dugligt sega och samtidigt håller skärpan betydligt längre än det här.  Men när jag talade om knorrar ovan avsåg jag bland annat att den väldigt blanka bladfinishen inte bara är trevlig att se på utan även gör kniven än mer moståndskraftig mot fläckar.  

Vad gäller funktionen så uppträder Bävern 10 precis som jag hoppats på. Det är bra bett i bladet vare sig du delar på en rejäl köttbit, kapar ett rep eller täljer i trä. Därtill är handtaget ergonomiskt, inte bara bekvämt att hålla i en kort stund utan även att arbeta med. Sedan är kniven lätt och välbalanserad. Enbart kniven väger så lite som 95 g och hela paketet med fodral slutar på 162 g enligt min våg. Det gör att den inte tynger en packning när man är på vandring till exempel. 

Karesuandokniven Bävern 10, en god följeslagare på allsköns färder

Så sammantaget är det är vad det ser ut att vara. En vacker bruksniv med det där lilla extra som ibland är svårt att beskriva. Det som kommer från god formgivning, fina material och grundad erfarenhet. 

Priset på kniven är i dagsläget kring 2645 SEK och för det får du en följeslagare för livet. En utmärkt present till någon du tycker om eller kanske dig själv.  

Karesuandokniven

Specifikation:

Totallängd: 210 mm
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Stål: 12C27, HRC58
Vikt: 95 g (endast kniv, 162 g med fodral)
Handtag: Masurbjörk/Renhorn/Mässing
Fodral: läder från ren

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efters sina norrländska rötter

Ny kniv - Karesuandonkniven Pältsa

Det här är faktiskt inte svenska Karesuandoknivens första utflykter i fällknivsland. Jag vet inte exakt hur väl de två första, kallade Nallo och Singi, togs emot eller hur de kändes då jag aldrig testat dem. Men även om handtagsmaterialen var betsad björk så var det något med resten av designen som inte riktigt stämde för mig. Sedan tyckte jag att materialen, särskilt knivstålet inte riktigt var i paritet med priset. 

Nej, det är ingen tavla utan lådan som kniven kommer i!

Nu gör man emellertid ett nytt försök och det med besked. Att bygga fällknivar är mer komplicerat än att snida till en fastbladare, det vet alla. Därför har man när det gäller själva mekaniken ingått ett samarbete med några som har riktigt mycket rutin på området. Valet föll på Maniagobaserade Fox Knives. 

Pältsa levereras med läderfodral och fånglina med en knapp i renhorn

Resultatet av det samarbetet blev riktigt spännande på flera punkter. En kniv med italiensk "action" genomsyrad av svensk tradition. Det senare kanske är orsaken till att man döpte kniven till Pältsa, sveriges nordligaste högfjäll om inte minnet sviker mig. 

Men det är inte bara namnet som är typiskt utan även materialen. Här hittas läder, renhorn, masurbjörk och icke att förglömma svenskt stål. Här har man valt RWL34 från Damasteel. Av det får man ett blad som mäter 75 mm på längden, 20 mm på höjden och är 2,5 mm tjockt. Utmärkta mått, i alla fall på papper. Dessutom har man valt att skrämma upp stålet till lämpliga 61HRC vilket även det låter bra i teorin. Bladet har därtill fått en "skandinavisk" slipning vilket förstås är passande. 

Karesuandokniven Pältsa

Men där upphör sedan det traditionella. I vissa avseenden är det är hypermodern kniv som därtill är helt unik! Eller känner ni till någon mer knivmodell på marknaden som är försedd med en back lock men samtidigt är delvis öppen i ryggen samt har ett mellanlägg/en back spacer? Om ni skulle hitta det så kan försöka hitta en som därtill kombinerar mellanlägg i renhorn med skollor i masurbjörk och sedan avrundar allt med en ram i...kolfiber! Jag kan säga att både det rammaterialet* och renhornet är helt nytt för mig. Mycket spännande är det däremot. Utöver det kan tilläggas att handtaget är helt tredimensionellt format. 

Sammantaget ger det här en mycket spännande och därtill visuellt attraktiv kniv som jag verkligen ser fram emot att bära och bruka. Särskilt som den är ultralätt. En recension kommer, var så säkra!

/ J - säger...wow!


* Jag har knivar som är helt gjorda i kolfiber men ingen som enbart har byggt ramen av det och kombinerat det med träsidor. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Karesuandokniven Metsämies bältesyxa

 

- "L" och "XL", allt är relativt

Kärt barn har många namn brukar det heta. Det gäller inte minst små yxor. På engelska kan de kallas "hatchet", "belt ax" eller "tomahawk" beroende på typ och bakgrund och på svenska talar vi ibland om skogsyxa, vandringsyxa eller bältesyxa. Oavsett hur de benämns så handlar det om yxor med ett format diskret nog att med lätthet bära med sig. 

Den här tolkningen av en sådan yxa kommer från svenska Karesuandokniven och kallas Metsämies. 

Karesuandokniven Metsämies L som set

Karesuandokniven är ett litet företag som återfinns långt norrut i Sverige, norr om polcirkeln faktiskt.* Det lilla samhället är utöver sin vackra natur där det är beläget vid Torne älv även känt för sina knivar. Men de har också tämligen exklusiva yxor i utbudet. Det är en av de senare eller snarare två av dem som jag ämnar recensera här. Metsämies som de kallas är finska för "skogsman" för övrigt. 

Först kan jag inleda med att säga att en så här liten yxa alltid är en kompromiss mellan hur effektivt den hanterar uppgifter som exempelvis att hugga ved och hur lätt den skall vara att bära med sig. Det krävs inget geni för att lista ut att större yxor klyver bättre men är tyngre att kånka på och tar mer plats. 

I den här serien av yxor som även inkluderar kusiner i form av rena jaktyxor premierar Kareusandokniven bärbarhet. Det handlar om yxor som är lätta och smidiga men ändå strävar mot att vara så effektiva som möjligt givet de ramarna.  

Metsämies L, en liten men naggande god skogsyxa

Twitterversion: Karesuandokniven Metsämies, den perfekta presenten för den friluftsintresserade. Allt enligt devisen "det bästa verktyget är det man har till hands".

Yxhuvud

Metsämies L har ett svärtat yxhuvud som mäter 12 cm på höjden och är 2,5 cm tjockt som mest. Längden på eggen är 80 mm. De måtten ger en totalvikt på yxan på 529 g. Det är ingen stor yxa som sagt. Storebror kallad XL är något kraftigare med en totalvikt på 650 g. Förutom den något ökade vikten har också skaften förlängts något. Sedan finns som namnen antyder en ännu mindre släkting för den som verkligen vill ha något smått. 

Metsämies finns i tre olika storlekar, här en jämförelse mellan L och XL, det syns på bilden vilken som använts mest

Båda har fått en dekorativ etsning på sidan av yxhuvudet. Yxan är svärtad i syfte att förstärka det rostskydd som för övrigt är en av Metsätmies främsta fördelar. Materialet är ett kinesiskt stål, 5Cr15MoV** som ibland räknas som ett "high carbon"-rostfritt stål. Det skall emellertid inte förväxlas med "carbon steel" alltså kolstål på svenska. Hade stålet hittats i en fällkniv hade jag sagt att det varit alldeles för enkelt för uppgiften. Men när det handlar om yxor ändras spelreglerna och det ställs helt andra krav på materialet. Exempelvis är inte egguthållighet lika prioriterat som slaghållfasthet och seghet. 

Jodå, den är rostfri. Jag lät den ligga i en sjö ett tag och tog upp den utan att torka av den efteråt för att testa det påståendet

Yxor med huvuden i rostfritt stål är inte helt vanliga på marknaden har jag förstått. Visst har materialet någon nackdel jämfört med andra stål i den här applikationen men i gengäld får du en yxa som är mycket moståndskraftig mot korrosion. En egenskap vilken är riktigt sympatisk i vårt Skandinaviska klimat. Särskilt om yxan används till jakt och därmed nyttjas även till kött och ben. Rost och hygien går inte ihop så bra samtidigt som blod har en tendes att korrodera stål.  

Skall jag invända något mot båda yxorna så är det att fabrikseggarna kunde vara bättre, särskilt på den mindre av de två. Storebror XL var skarpare även om ingen av dem var extremt vassa. Det kan vara värt att notera att av så här små yxor förväntar jag mig ha mer skärande egg än en grov spräckyxa för vedbacken till exempel.

Ibland förekommer i nordisk tradition att man till och med använder sin yxa som skärredskap. Där är inte de här yxorna när de levereras kan konstateras. Personligen föredrar jag att komplettera med en kniv eller två framför det förfarandet. Ofta en fällkniv parat med en fastbladad kniv. När vi talar om att skära saker alltså. 

Metsämies fungerar utmärkt till att spräcka ved även om det måste medges att de här bitarna inte bjöd mycket motstånd med undantag för någon knagg

...och minst lika bra är den för späntved

Fördelen med en inte helt perfekt egg var att jag då fick chansen att se hur lätt yxan var att slipa och hur stålet uppträder efter att en ny egg åstadkommits. Som väntat var den tämligen enkel att slipa. Och för att kombinera ett par test användes på slutet Spydercos Triangle Sharpmaker för ändamålet. Den ger en egg på 40 grader, 20° per sida. 

Att stålet inte är extremt uthålligt spelar mindre roll i den här applikationen. Det här är inte en yxa avsedd till att spräcka kubikmetervis med ved. Med det sagt har det huggits en hel del ändå. Och visst måste det medges att man känner begränsningarna som formatet ger. Inledningsvis visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då mina tidigare erfarenheter av yxor handlar om verktyg i helt andra dimensioner, läs "mycket större". Men med teknik och lite eftertanke kan de här yxorna åstadkomma en hel del. Men det skall direkt sägas att ämnar du hugga ned små träd och liknande skall du välja XL-versionen av de två De extra centimetrarna skaft och det tyngre yxhuvudet ger då rejäl utdelning. 

Men Metsämies-familjen är precis så smidig som jag hoppades på. De är utmärkta att ha med sig när man är ute i skog och mark. Nu är det främst den mindre av de två jag använt av anledningen att när jag vill ha ännu mer flexibilitet eller snarare kapacitet så kompletteras den här yxan med en fällbar såg. Då har du i princip ett bärbart sågverk med dig i ryggsäcken. Det mesta kan processas med den kombinationen, särskilt om du adderar en kniv. Sedan är ju yxor utmärkta till allehanda andra uppgifter också som att knacka ned tältpinnar med om det behövs eller använda som improviserade hammare med mera. Där duger inte en såg mycket till. 

Skaft

Skaftet är vid sidan om det rostfria materialet i huvudet det mest unika med den här yxan och defintivt det mest exklusiva då det är ett äkta hantverk. Längden uppgår till 23cm på modell L och 26 cm på XL-versionen. Extra large skall med andra ord ställas i relation till vilken kategori av yxa det handlar om. 

Materialet i det handtäljda skaftet är rödbok*** och det avslutas med en ändknapp gjord i älghorn. En mycket snygg kombination även om jag faktiskt tycker att de mörkbetsade masurbjörksskaften på jaktyxorna från Karesuandokniven är ännu mer attraktiva. Men det är en ren smaksak förstås. 

Skaftet på Metsämie är handtäljt i rödbok och avslutas med en knapp av älghorn

Förutom att det är snyggt att se på fyller mönstret på skaftet en funktion. Det bidrar till ökad friktion och ger därmed bättre grepp om yxan. Särskilt gäller det om man är blöt om händerna eller bara lite valhänt för att de är kalla alternativt att du arbetar med handskar på. Annars har handtaget en markant svällande bakände som bidrar till att inte yxan rymmer ur handen. 

Men här blev det kanske aningen för mycket av det goda. Någon engelsktalande kommenterade en av mina bilder på Instagram och undrade om mönstret inte orsakade "hotspot bonanza". Riktigt så illa är det inte men ett par av kanterna skar in något i handen det måste medges. Men det är mycket snabbt åtgärdat med en bit sandpapper. På köpet får du en yxa som passar just din hand. Arbetar du med handskar på är det förstås ett icke-problem. 

Tämligen omgående modifierade jag handtaget något genom att sandpappra åsarna på mönstret och slutresultatet blev riktigt bra

Handtaget är bekvämt och avslutas med en ändknapp av älghorn

Något som är extremt betydelsefullt för en bra yxa, särskilt en liten sådan, är balansen mellan vikt och handtagets längd. Här har Karesuandokniven lyckats mycket väl med den detaljen. Det gäller förstås när man håller längst ut på skaftet för att faktiskt få bästa kraft från yxan såväl som när man kryper fram och nyttjar det lilla formatets fördelar. 

När yxan väl används uppträder den rätt mycket som den ser ut. Det ÄR en liten yxa så vet du med dig att det skall fällas grova träd eller huggas större mängder ved rekommenderar jag att du kompletterar Metsämies med en liten fällsåg som sades tidigare. I vilket fall skall då den större av de två yxorna väljas. Den extra vikten gör skillnad men framförallt är de tre centrimetrarna extra skaft värda sin vikt, om inte i guld så i alla fall i välskuren bok. De ger en sving med mer pondus. Det är märkligt hur mycket extra kraft de få centrimetrarna ger. 

En så här liten yxa passar utmärkt till att använda som skärredskap om man smyger fram med handen på skaftet

Första gången jag använde Metstämies L blev jag inte helt begeistrad. Den lätta vikten parat med att den inte var tillräckligt skarp gjorde att den inte bet i trä som jag förväntade mig. Snarare ville den nästan studsa i hårdare material. I det fallet rörde det sig om rätt torr, långsamvuxen björk som återfanns i knivkastningstavlor som skulle huggas till. Det är dock inte det snällaste materialet men ändock typiskt för vad en yxa kan råka ut för. Särskilt om det skall åstadkommas en brasa vilket var syftet i det här fallet. 

Men vilken skillnad det blev när den var vässad! Efter det har jag burit och brukat yxorna till och från under hela våren, sommaren och hösten. 

Fodral

Alla jakt- och skogsyxor från Karesuandokniven kommer med välsydda läderfodral utrustade med hällor som gör att du kan bära dem i bältet. Öglan är rejäl och tar bälten upp till 55 mm bredd. 

Metsämies kan köpas som set och då medföljer eldstål och bryne. Hela setet kan sedan bäras i ett fodral gjort i kraftigt läder

Yxan hålls på plats i slidan med två kraftiga tryckknappar. Lösningen har under testperioden fungerat utmärkt och yxan har inte någon gång släppt eller fallit ur även om man kryper en bit eller forcerar buskage. Yxornas relativt korta skaft gör dem även lättburna. Vikt och längdmässigt är de att jämställa med en större kniv. 

Om jag ändå bär ryggsäck får yxan sitta där eftersom avbärarremmen stjäl utrymmet från bältet

Fodralet till den mindre yxan är speciellt då det även har hållare för de andra delarna som ingår i setet. Medföljer gör nämligen även ett dubbelsidigt diamantbryne och ett eldstål. Diamantbrynet är sympatiskt att ha med sig då du kan lägga en hand vid såväl yx- som kniveggen i fält. De dubbla sidorna innebär förlängd livslängd. En sida är försedd med en skåra som underlättar om du t ex vill skärpa fiskekrokar. Att det är ett diamantbryne säkerställer att du även kan hantera de vanligtvis hårdare stål som hittas i t ex många moderna fällknivar. 

Eldstålet är gediget med ett handtag av renhorn. Både stålet och brynet är försedda med små snoddar gjorda av renskinn för övrigt. Det kanske inte är en helt nödvändigt detalj men är exempel på saker som gör setet mer personligt. Det blir tillsammans med övriga material och tillverkningsmetoder ett uttryck för Karesuandokniven rötter.   

Slutsats

I princip kan sägas att det finns två grova indelningar i hur man utrustar sig bäst om man vill processa trä i olika former när man idkar friluftsliv. Endera väljer man en mycket stor kniv a lá Bowie eller de största Sami-Leukku som finns. Det andra alternativet som kanske är vanligare i Skandinavisk tradition**** är en kombination bestående av en kniv och en yxa. 

Det är där Metsämies kommer in i bilden. Traditionen att bära en yxa i bältet är urgammal inte minst då det även historiskt har hänt att det varit en kastyxa som befunnit sig där. Nuförtiden är det andra egenskaper som lockar. 

Jag uppskattar Metsämies på ett par olika plan. Inledningsvis för att den var snygg. Mycket annat än bilder hade jag nämligen inte att gå på. Men senare för att den uppfyller de förväntningar jag hade. Att den skulle lätt, flexibel och därmed mycket användbar för den typ av friluftsliv jag idkar. Man säger ofta att det bästa redskapet är det man har med sig. Det gäller verkligen i det här fallet! En yxa lätt att bära är också den som finns till hands när den behövs. 

En utmärkt kombination, Karesuandokniven Metsämies L och jaktkniven Galten

De här yxorna är tämligen unika då de kombinerar hantverk med moderna material i form av ett rostfritt huvud. Materialet, "high carbon", skall som sagt inte förväxlas med "carbon steel" eller kolstål på svenska vilket är något helt annat. Fördelen är att om man som här lyckas få materialet slagtåligt/segt nog får en mer korrosionsbeständig yxa. 

För att  addera lite flärd till yxan har skaftet fått ett handskuret mönster. Ett mönster som kanske är draget ett steg för långt men det är lätt att åtgärda själv.  

Metsämies skogsyxor är den perfekta presenten till jägare och friluftsmänniskor

Karesuandokniven erbjuder även alla Metsämies yxor oavsett storlek som set vilket kan ses på bilderna. Då ingår ett exklusivt eldstål med ett snyggt handtag av renhorn med tillhörande snodd av renskinn för lokalfärgens skull. Även ett dubbelsidigt diamantbryne följer med. Det är ett mycket effektivt sätt att båda skärpa sin yxa och kniv ute i skogen. Sedan kompletteras setet med ett bältesfodral som rymmer alla tre föremålen. Eldstålet kan i förbifarten sägas fungera mycket väl.  

En kommentar kring pris går inte att undvika. Enbart yxan (L/XL) kostar 1895/1995 kr och setet 2695/2795 kr på Karesuandoknivens hemsida i skrivande stund. Det är tämligen substantiellt för att vara en yxa men i gengäld får du en premiumprodukt tillverkad i Sverige. Kvaliteten yttrar sig såväl i hur den är gjord som materialval. Små variationer i utseende förekommer förstås då det handlar om delvis handgjorda yxor. Det är emellertid en stor del av charmen enligt mig.

Det och det faktum att Karesuandokniven genom Metsämies hämtar inspiration från och förvaltar ett arv genom att göra en typ av yxor som har mycket lång tradition tilltalar mig. Det gör dem också till alldeles utmärkta presenter för alla vänner, bekanta och släktingar som fyller jämnt och har en passion för friluftsliv. 

Specifikation:

Totallängd: 265/280 mm (L respektive XL)
Egglängd:  80/90mm

Stål: 5Cr15MoV
Vikt: 529g/650 utan slida (vägda av mig, XL uppgiven vikt 690g)
Handtag: Trä, Rödbok med ändknapp av älghorn
Fodral: Läder

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efter sina rötter

* Något som gjorde att de titulerade sig "världens nordligaste knivtillverkare" till dess att jag tyvärr var tvungen att påpeka att norska Knivsmed Strömeng AS ligger ytterligare ca 30 mil rakt norrut. 

** Där vet jag att Karesuandokniven även beaktar alternativ men att tillgången till yxhuvuden gjora i rostfritt stål inte är omfattande. 

*** Ett litet detaljfel har smugit sig in i presentationstexten på Karesuandoknivens hemsida. Där står att "/../ och träsorter hämtade från skogarna häromkring". Som sydlänning är jag tämligen säker på att bok inte växer så långt norrut. Den naturliga spridningen sträcker sig i höjd med Smålandsgränsen. Därutöver odlas de längre norrut men mycket längre än Uppland kommer vi inte.  

**** Men inte enbart då det även är samma kombination som förespråkades av amerikanen Georg Washington Sears. Han är mannen bakom uttryck som "bushcraft" och "wilderness survival" bland annat. 

New from Karesuandokniven!

Despite the name, there is actually no knife that is relevant this time. The Swedish company Karesuandokniven, which is one of the most northenmost knife makers in the world, has a wide range of products for outdoor life which in addition to knives also includes knife sets, kåsor/kuuksa (traditional cups), fire steels and not least axes! All deeply rooted in Scandinavian tradition. 

These axes called Metsämies (Finnish for woodsman or hunter) are new in the range for 2022 and fall under the Karesuando knife's department for forest axes. That is, small flexible tools that are easy to carry with you when you are out camping, hunting or go on fishing trips, kayaking and other outdoor activities. Even if they have a specific ax range for hunting even more specialized for that task. 

Karesuandokniven Metsämies 

New for this year is also that the axes are available in sets with matching fire steel and a double sided diamond sharpener and a belt sheath in leather to carry the set in. An extra nice touch is that the handle of the fire steel is made out reindeer antler with the matching company logo on. 

The set includes an ax, fire steel and a double sided diamon sharpener as well as a sheath

This ax or rather hatchett is available in two sizes. The larger one has been given the name XL, but that must be viewed in relation to the category of belt axes and this smaller Metsämies Hätä which is only 23 cm long with a total weight of 350 grams. Certainly the measurements give some limitations in terms of chopping capacity, but in return the ax is very easy to carry with you, which is the point.

It is also made even easier by the handy sheath with belt loop. There are also separate holsters for the diamond sharpener and the fire steel included in the set. If you only want an ax, it can of course be bought separately.

The ax head is made of stainless steel with a black coating and the handle is hand-cut from a piece of red beech and the end button is made of moose horn.

I must say that I am really looking forward to testing this ax both in the woods and here at home. Close at hand is trimming a couple of solid pieces of birch that will act as knife throwing targets. Let's see how this little tool perform because it sure looks good!

Karesuandokniven

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre