Ny kniv - Focuser Outdoor FC 133

Dags för en doldis, eller i alla för mig fram tills nyligen helt okänt märke. Namnet är Focuser Outdoor och namnet antyder vad det är de ämnar fokusera på nu och framledes. 

FC 133 heter den här kniven och jag mycket nyfiken på hur den skulle se ut och kännas. Med nya märken är det alltid något extra då det kan luta åt både det ena och det andra håller beroende på vad de har för bakgrund och vilka interna/externa formgivare de har eller anlitar.

Focuser Outdoor FC133

Vad gäller formgivning behöver man inte oroa sig det minsta när det kommer FC 133. Den följer till mångt och mycket mallen för hur en god kniv av den här sorten kan eller kanske till och med bör se ut. Fast några små utsvävningar har gjorts men de återkommer jag till i en senare recension. 

FC 133 finns i lite olika versioner. Önskas den med en högre sabelslipning istället för här som en klassisk "Scandi" så finns  modell FC 134. 

 

FC133 levereras med ett Kydexfodral och har handtag i G10

Vad jag menar med mall innebär en heltångekniv, här gjord från 3,5 mm tjockt stål med ett format handtag. Det har ett litet inbyggt fingerskydd, är avsmalnat mot framänden till och avslutas med en diskret anknäbb. Däremellan sväller det på mitten. Materialet är här G10 som skruvats på plats med två skruvar. 

Totallängden är 220 mm varav bladet utgör 110 mm. Det är en drop point som kan fås med lite olika bladstål. För kolstålsentusiasten finns 52100 och den för som vill ha ett något mer plånboksvänligt rostfritt alternativ så kan 14C28N väljas. Två mycket gångbara stål för övrigt. Men du kan även få det i ett riktigt toppstål som i det här fallet. Den här varianten har försetts med CPM 3V. Prisnivån stiger med val av stål kan jag förtydliga. Riktpriset från fabrik ligger från 70$ och uppåt.

Den här versionen har så förnämligt stål som CPM 3V

I övrigt kan tilläggas att bladet fått en 90 gradersrygg för det eldstål som inte följer med. På hemsidan anger de att det beror på att flygbolagen vägrar skicka knivarna då. Märkligt då jag precis fick en kniv från Spanien med just ett eldstål i paketet Dessutom som alla vet tar de inte eld av sig själva. 

Paketet avrundas med en av de små utsvävningrna jag antydde och det är ett fodral i Kydex istället för mer tradtionellt läder. Fodralet har inbyggd hållare för eldstål. 

Redan efter att ha burit kniven vid något tillfälle och gjort några testarbeten kan konstateras att den FC 13 från Focuser Outdoor lovar mycket. Sensommaren och hösten är bra tider för friluftsliv i Sverige så det lär finnas tillfälle att testa den ordentligt. När det är gjort återkommer jag med en recension!

/ J - sneglar mot skogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Vosteed Raccoon

Då var det dags att presentera ett av de där märkena jag refererade till i mitt förra inlägg. En tillverkare som jag sneglat på en längre tid och varit intresserad av men av någon anledning inte har någon kniv ifrån. Sedan var det bara frågan om vilken modell som skulle få tjäna som introduktion.

Men så var det något som talade till mig. Hur många knivar känner ni till som har klotter som designelement på sitt handtag?  Den första jag stött på är den här och den kommer från Vosteed.  

En av deras mest framgångsrika modeller är den här kniven kallad Raccoon. Av det skälet kan väl tilläggas att den finns i nästan hur många versioner som helst men det här mönstret är ett de senaste tillskotten. 

Det här är en specialutgåva kallad "Doodle Monster" där lekfullhet fått stå i fokus för designen

Designern bakom modellen är Yue Wong och här har han lyckats få till en i mitt tycke riktigt klassisk modell. Det är inget revolutionerande med den men någon ovanlighet bjuder den på och framförallt är allt som finns mycket väl gjort. Det gäller både design och utförande kan snabbt konstateras. 

Det gäller för övrigt även förpackningen. Det är normalt inget jag fäster enorm uppmärksamhet vid men i det här fallet är den konsekvent utförd och följer därmed temat vilket gör det hela lite roligare.

 

Mönstret från knivhandtaget återspeglas på kartongen

Raccoon i Doodle Monster-utförande bjuder förstås på samma mått som sina kusiner. Det innnebär en kniv som mäter 193 mm totalt med ett handtag i G10 och en backspacer i aluminium. Den är för övrigt anodiserad i samma pigga gröna färg som hittas på tumknopparna och som återfinns i mönstret på handtaget. 

I mönstret har man även på ett finurligt sätt gömt märket. Ett ovanligt intelligent sätt att göra det på.

Längden på kniven hopfälld är 111 mm och tjockleken är 12 mm vilket ger en vikt på kring 113 g.

Vosteed Raccoon

Bladet är en drop point med en längd av ca 83 mm och med en tjocklek av 3 mm. Materialet är 14C28N och det är i princip helt flatslipat. Finishen är stentumlad och fabrikseggen var riktigt bra kan jag direkt avslöja. 

Mina första intryck är att det är en lysande bra kniv. Den är bekväm att hålla i och inte minst är den exceptionellt mjuk att hantera. Bladet löper på kullager men även låset bidrar till den smidiga känslan. Det är en aning speciellt då det är en "top liner lock" som dock släpps med hjälp av en knapp. Ett väldigt effektivt och användarvänligt lås. 

Efter att ha testat några snabba snitt i lite olika material och burit den några timmar kan jag redan säga att jag tycker om den här kniven. Men det är att gå händelserna lite i förväg. En recension följer så snart  jag har hunnit bära och bruka den på riktigt. 

Men i vilket fall som helst är det en frisk fläkt bland allt som skall vara svart, "taktiskt" och se mordiskt ut. Vosteed Raccon i doodle-version ser mest lekfull ut och det uppskattar jag. 

Vosteed Knives

/ J - bejakar sin lekfulla sida

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Bowie 7.87"

Som den uppmärksamma läsare ni är har ni säkert noterat att jag gått från en enda kniv från spanska Joker till att breddat den delen av samlingen ordentligt. Nu är det dags för ytterligare en. En kniv som lite följer samma estetik som en fällkniv kallad Becada. Det finns fakiskt en tanke med det. Något som jag ämnar återkomma till.

Den gemensamma nämnaren är förstås handtagsmaterialet som finns i den fällkniven men även hittas i den här modellen kallad Bowie 7.87".

Namnet är för övrigt rent deskriptivt då det förstås talar om vilken typ av kniv det handlar om men även upplyser om hur långt bladet är!

Joker Bowie 7.87"

Det här är långt ifrån Jokers största Bowie. Den här varianten finns i en längre version med namnet 9.45" vilker översatt innebär ett 24 cm blad. Utöver det hittas Bowie Hunte och Crown med 25 cm blad. Men jag valde den något mindre versionen av två skäl. Ett är balans i estetiken. Jag tycker att just det här förhållandet mellan blad och handtag ser extra tilltalande ut. 

Detsamma gäller för handtagsmaterialet som är hjorthorn (stag horn på engelska). Jag har alltid varit svag för vita handtag. Och eftersom jag anser att elefanter, valrossar och andra djur skall få behålla sina tänder så är det här ett utmärkt substitut. 

Gillar man inte det här materialet finns alternativ. Dels annat horn från nöt- eller buffel men även trä. I det fallet är det valnöt som används i den här modellen. Snyggt det också måste medges.

De harmoniska vackra linjerna understryks av materialen hjorthorn i handtaget och läder i fodralet

Även om det här inte är den största av Bowie-knivar  så är den ändå imponerande. Som sig bör har den ett clip point-blad och det är 200 mm långt. Tjockleken på godset är nästan fem millimeter, 4,8 för att vara exakt. Materialet, Böhler N695, är detsamma som hittas i den av mig tidigare Bush Camp Knife. Det är kanske inte så konstigt då det egentligen är samma typ av kniv fast med ett annat tilltal  rent formmässigt. 

Bladet har en snygg men något svårfotograferad blank satinfinish. Det massiva parer/fingerskyddet är blankpolerat liksom den del av stålet som  utgör tånge. Det här är nämligen en fulltångekniv. Det gör två saker. Dels blir balansen utmärkt. Balanspunkten hittas mitt i parerskyddet. Trots sin storlek känns kniven därför mindre och lättare. Storleken uppgår till en längd av 323 mm med en vikt av 415 g. 

Det andra som uppnås med full tånge är hållbarhet. I kombination med ett stål som åtminstone teoretiskt är en mer slagtålig version av N690 låter det utmärkt. En så här stor kniv lockar nämligen till lite tyngre sysslor än städse knivorienterade arbeten. Det var även så de användes historiskt. 

Paketet avrundas med en fånglina bestående av en lädersnodd som avslutas med en hjorthornsknapp. Den senare kan läggas innanför bältet om man vill vara extra säker på att behålla sin kniv. Annars sköter fodralet det på ett utmärkt vis. Det håller kniven på plats utan att det skallrar. 

Materialet är rejält läder av god kvalitet och man har lagt ned extra arbete genom att  förse det med dekorativa element och sömmar. 

Det gäller för övrigt hela kniven. Den känns både gedigen och välgjord. Förutom fodralet märks det på den mycket vassa och jämna fabrikseggen och inte minst på handtaget som mycket väl polerat. Någon kommentar jag  såg  on-line  anmärkte på att själva tången var högre än resten av handtaget. Det är det inte i det fallet. Allt är jämnt och mjukt. 

Det samanlagda uttrycket gör att jag föll för den här kniven direkt. Visst kan det invändas att allt den kan göra kan även göras med en annan typ av "camp knife" och kanske bättre då de inte har stora parerskydd som eventuellt kan vara ivägen. Men i det fallet handlar det faktiskt om estetik. Det här ÄR snyggare helt enkelt, frågor på  det?

Som vanligt kommer jag att plita ned en recension när underlag för en sådan finns. 

Joker

/ J - goes full Bowie

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Bush Camp Knife

Med de goda första intrycken från den av mig tidigare presenterade Ranger i bakhuvudet kände jag att det var av nöden tvunget att testa minst en kniv till från Jokers moderna segment. Och för att fortsätta på den inslagna vägen valdes ytterligare en friluftskniv. En som skulle kunna agera som komplement eller ibland ersättare till Ranger var det tänkt. 

Valet föll på Bush Camp Knife. Nu skall det sägas att det här är en kniv som är, hur skall jag formulera mig, påtaglig! Den är stor och rejäl. En kniv som inte ber om ursäkt för sig. En kniv som är tänkt att kunna användas som "camp knife" som det heter på engelska. Eller istället för en liten yxa skulle man kanske tänka här uppe i norr. Tanken är emellertid inte ny ens på de här breddgraderna, samerna har sin stuorraniibi till exempel.

Kniven levereras med ett kraftigt läderfodral och lite extra fallskärmslina

Men just den här pjäsen kommer från Spanien, den är både designad och tillverkad i Albacete. Det kan vara viktigt att påpeka idag när ursprungsmärkningsregler kan se lite olika ut.* 

Bush Camp Knife mäter 340 mm i totallängd varav drop point-bladet står för 200 mm. Kniven är av fulltångekonstruktion och tjockleken på godset är 6 mm. Med andra ord lär du inte bryta av den i första taget. Särskilt inte som bladet är 45 mm högt. Bladet har en hög flatslipning eller en hög sabelslipning om man föredrar det. Stålet är Böhler N695. En något tuffare (segare) släkting till det i fällknivar ofta använda N690. 

Joker Bush Camp Knife 

Vikten är 485 g vilket ger tillräckligt med massa för att utgöra en bra huggare. Samtidigt är kniven välbalanserad med balanspunkten precis framför handtaget så kniven känns kvick och livlig trots formatet.

För att runda av paketet så kommer Bush Camp med ett stadigt läderfodral. Spanjorerna vet hur man gör ett sådant kan konstateras vid det här laget. Fodralet är gjort av kraftigt kvalitetsläder och är sytt med  dubbla sömmar. Kniven är gjord för att kunna bäras både högt på bältet eller lite lägre i en extra ögla. Då bältesöglan är fäst med trycknitar är det lätt att byta mellan dem eller om man vill avlägsna kniven från bältet utan att ta av sig detsamma. 

Precis som med den förra kniven från Joker så känns den här synnerligen gedigen. Jag tänker då på byggkvalitet. Finishen på bladet är väl utförd, fabrikseggen är god, övergångarna mellan materialen i handtaget är excellenta och inte  minst utstrålar fodralet kvalitet. En extra bonus som inte går att se på bild är att kniven är så välbalanserad. 

Av de skälet och många till ser jag fram emot att testa även den här Spanska kniven. En rapport kommer därefter!

Joker

/ J - kör en dubbel


* I bakhuvudet ekar skandalen med Bark River Knives när jag skriver det här. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Ranger

- en nyhet från Spanien

Det startade med en ensam fällkniv för mycket länge sedan. Mitt knivintresse har alltid varit eklektiskt och min "samling" brukar jag snarare kalla ett referensbibliotek. Därmed skiftar fokus och inriktning ibland. Därför var min första kniv från Joker en klassisk spansk navaja då jag var inne på knivar med historisk förankring. De tillverkar fortfarande dylika men även så mycket mer. Det är i "mycket mer" vi tar avstamp idag.

Dagens presentation fokuserar inte bara på Jokers bredare och därtill senare sortiment utan även i en trend eller kanske snarare rörelse beroende på hur man ser det, den som handlar om "bush craft knives". Jag sätter begreppet inom parantes därför att jag tycker att det svenska ordet friluftskniv är så mycket bättre. Mest för att det är bredare och inte fokuserar enskilt på teknik utan även inkluderar att rensa svamp, laga mat utomhus eller vad man nu gör med sin kniv. Alla gör inte fällor, täljer kåsor och tillverkar eldbågar.

Men det är i det häradet som den här modellen kallad Ranger återfinns. Den kom förra året och är en kniv med alla de attribut en modern kniv av det här slaget skall ha. Vill man dock anknyta till det engelska uttrycket så finns modeller i Jokers katalog som är mer renodlade som Nessmuk och Bush Lord till exempel. 

Det är alltid lika roligt att öppna en ny knivlåda. Även om man vet modellen är det inte samma sak att se dem i verkligheten och känna på dem!

I det här fallet innebär det att kniven kan fås med eller utan eldstål till exempel. Just eldstålens vara eller icke vara kan alltid diskuteras.* Det betyder även att den här kniven kan fås i två olika konfigurationer. Som en scandi grind för den som föredrar det eller som i det här fallet med full flatslipning. 

Att jag valde det senare betyder inte att jag inte gillar en bra "skandinavisk" slipning utan för att en flatslipning är så mycket bättre i mitt tycke så snart man avlägsnar sig från att skära i trä. I mitt fall betyder nämligen uteliv även  en del matlagande och liknande utöver att skära  pinnar och virke. 

Ranger som komplett paket med kraftigt modulärt läderfodral, eldstål och extra lina

Ranger är en kniv som är rekorderlig utan att bli otymplig. Stark men fortfarande lätt vilket i det här fallet innebär en total längd på 235 mm varav bladet står för 110 mm. Vikten är 185 g för enbart kniv och totalt 328 g inklusive eldstål. 

Formen på bladet är en drop point med en tjocklek på 3,8 mm och en höjd på 31,5 mm som mest. Tjockleken hade jag ansett vara i grövsta laget om det inte vore för att bladet dels är fullt flatslipat och dels smalnar av mot spetsen. Bladet har inget "choil"/fördjupning vid bladbasen, något jag kommer att diskutera närmare i kommande recension.

Stålet som används är ett för mig mycket bekant material. Det är svenskt Sandvik 14C28N. Ett rostfritt stål med mycket goda generella egenskaper. Det är inte extremt åt något håll men är både rostfritt, relativt tåligt mot stötar samtidigt som det är lätt att slipa och håller skärpan dugligt. Fabrikseggen var god kan tilläggas i förbifarten. 

Handtaget är stabilt och rejält med en längd av 120 mm och bredd på 23 mm. Materialet är svart Canvas Micarta med röda mellanlägg som accent. Ytan är polerad och sidorna fastsatta med två nitar jämte en genomgående tub som även agerar fånglinehål. Att kniven och handtaget känns stabilt beror förstås även på att det är en konstruktion med hel tånge. Vidare har handtaget ett litet fingerskydd, en anknäbb mot bakänden till samt en relativ svag 3D-form á la Coca Cola-flaska. Sidorna är med andra ord inte helt flata. 

En snygg detalj är att eldstålets handtag är gjort med samma material. 

Joker Ranger

Hela paketet avrundas med något som jag noterat att just spanska märken ofta är mycket bra på, läderfodral. I det här fallet innebär det ett tjockt (3mm) läder av god kvalitet som dessutom fått en dubbelsöm vilket förstås ökar hållbarheten. Passformen är god och kniven hålls på plats utan att falla ur och den skramlar inte. Enbart bra första intryck med andra ord. 

Upphängningsanrdningen är mycket flexibel då den utgörs av en hälla som är fäst med nitar vilket gör att kniven lätt kan avlägsnas från bältet. Lika enkelt är det att förvandla fodralet från ett lågt hängade (dangler) till ett högt dito genom att det är fäst med en ringformad karbinhake.

Överlag känns Joker Ranger som ett riktigt stabilt bygge. Materialen är väl valda och sedan kan det alltid diskuteras om  man vill ha ett rostfritt stål eller ej i den här typen av kniv. Jag tillhör dem som alltid föredrar det. Moderna rostfria stål dras inte med de nackdelar som kolstål sägs eliminera. 

Kniven är uppenbart välgjord med ett rejält fodral med små finesser när det kommer till bäranordning. Jag ser mycket fram emot att få bära och testa den här kniven. Så fort det gjorts och det finns underlag till en recension så kommer en sådan. 

Joker

/ J - blicka mot södern

* Numera är de nästan ett lika stort måste i bushcraft-kretsar som en kniv. Hardcore-entusiaster lär sig förstås att tillverka en bow drill. Dit hör inte jag, i tur och ordning använder jag tändare och eller tändstickor och sedan har jag med mig ett eldstål i händelse att de inte fungerar. Det sistnämnda har hänt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 291 "Tundran i maj"

Är inte tundran ovanligt grön för att vara i maj? Sedan kan även fråga sig hur det kommer sig att det växer så många träd på den och varför det finns en sjö i bakgrunden. Frågorna hopar sig och tarvar ett eller flera svar.

Förklaringen är inte så långsökt som det verkar. Ironin och pappaskämten lyser igenom i titeln. Det är kniven som kallas Tundran och kommer förstås från det eminenta företaget Karesuandokniven. För er som måhända missade det inlägget så var det bara några dagar sedan jag presenterade den. En nyhet från andra sidan polcirkeln. 

En kniv som genast föll mig i smaken. Den är vacker att se på, lätt att bära och mycket bekväm i handen. Inte mycket att anmärka på där. Nu måste den bara testas också!

"Tundran i maj"

Men på tal om tundror, så här grönt är här nere i södra Sverige. Något som står i kontrast mot våra nordligaste delar. Särskilt så här års slås jag av kontrasterna och är vid just det här tillfället mycket glad att jag bor där jag gör. 

Glad var jag även för att det blåste den här dagen och att det än så länge varit mycket torrt i skog och mark under den här våren. Det betyder nämligen att alla illasinnande flygfän lyser med sin frånvaro än så länge. Men förutom det var det en molnig dag med en och annan regnskur. Det var dock upphåll när jag var ute och gick. 

Det var i förrgår. Nu har jag varit på konstutställning och med mig hem fick jag och min fru en tavla av Dregen*. Resten av min lördag kommer nog att ägnas åt att se på årets "kungaetapp" i Giro d'Italia. Den lär inte gå av för hackor och nu återstår att se om Vingegaard kan avgöra det hela en gång för alla eller inte. Troligen gör han väl det men den som lever får se! 

Sköt nu om er ordenligt alla goda vänner där ute i cyberspace!

/ J - laddar för cykling, från soffan

* För dem som inte vet är han mer känd som gitarrist i Back Yard Babies och The Hellacopters. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller

På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran

I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!

Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.

Karesundokniven

/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel. 

Recension Karesuandokniven Bäver 10

 

- följeslagaren

Det här är den större av två gnagare som återfinns i svenska Karesuandoknivens katalog och modellen heter som titeln skvallrar om Bäver 10. Önskas en ännu smidigare och framförallt mindre kniv finns även en Bäver 8. Siffrorna har en viss bäring kan jag avslöja. Men oavsett vilken kniv du väljer så får du en kvalitetsprodukt tillverkad i Sverige. 

Karesuandokniven Bäver 10

Karesuandokniven saluförde sig ett tag med att de var världens nordligaste tillverkare av knivar. Tyvärr var jag vid ett tillfälle tvungen att spräcka den illusionen då det fanns ytterligare en jag känner till belägen trettio mil rakt norrut. Men Karesuando är ändå förbaskat långt norrut i världen för de flesta och numera har de återtagit tronen då den tillverkare jag hade i åtanke numera har förlagt produktionen till sydligare nejder. 

 Anledningen till att jag nämner geografin är att det genomsyrar hela tillverkningen och företaget.

Knivar, yxor och övriga produkter från Karesuandokniven står med minst en fot stadigt placerad i det traditionella men den andra hovrar lite ovanför det moderna utan att vara nedstampad än. De flesta material är hämtade från närområdet med björk, renhorn, läder och svensktillverkat stål. Men det har även smugit sig in moderna element som yxor i rostfritt och fällknivar med koliberramar.   

Dagens recensionsobjekt innehåller dock inga särskilda överraskningar i materialväg. Frågan är snarare hur väl de nyttjats.

Bäver är en tradtionell jakt- och friluftskniv med det där lilla extra

Kortversion: Karesuandokniven Bäver 10, en gnagare med suveränt bett, schysst päls och som är sympatisk att hålla i. Ett sällskapsdjur för livet

Blad

Tillägget till namnet Bäver avslöjar en sak om den här kniven, nämligen bladets längd. Följaktligen mäter det 100 mm. Av det sträcker sig eggen över 95 mm. Det vill säga som på de flesta skandinaviska knivar kan man skära nära handtaget vilket är en egenskap jag uppskattar då det är där man har mest kraft och kontroll. Det amerikanska påfundet att förse knivblad med "forward choils" är jag ingen vän av då de mest är i vägen när de inte används. 

Bladet är en mycket svag drop-point som gränsar till ett rakt blad. Slipningen är inte otippat en "Scandi grind" som de kallas numera

Stålet som använts i den här specifika utgåvan är det mycket beprövade 12C27. Önskas ett mer exklusivt stål finns kniven även att tillgå i Damasteels "Dense Twist"-mönster. 

Om 12C27 kan man säga rätt mycket. Bland annat att det kanske är i enklaste laget för att hittas på en kniv i den här prisklassen och att det vid det här laget är något daterat. Det är trots allt ett stål som använts av Morakniv i många år. Men det kan även sägas att det är synnerligen beprövat vilket medför att kunskapen kring hur man härdar, värmebehandlar och bäst slipar stålet också är väletablerat. På så vis är det enkelt att få ut det mesta ur materialet.

Det märks i det här fallet då bladet har hållt skärpan mycket väl. Jag har under det år jag använt kniven inte behövt slipa om den utan underhållt den med strigel och strigelpasta som jag brukar och det har fungerat väl. Då skal väl tilläggas att jag inte skurit alltför tungt eller slitigt med kniven. I klartext betyder det inga skitiga ankartampar med sand i eller gummidäck eller liknande. Till den typen av uppgifter använder jag andra knivar. Läs "som jag är mindre rädd om". 

Sedan hjälper både materialet och finishen till med att hålla korrosionen stången. 12C27 är ett rostfritt stål och ytan har försetts med en spegelpolering. Det gör att rost inte får fäste även vid mycket fuktig väderlek. 

Stålet är ett blankpolerat 12C27

Bävern 10 är en utpräglad jakt- och friluftskniv och som sådan är det främst naturmaterial med vissa inslag av exempelvis nylonrep, tejp, tunnare plast och kartong som skärs. Åtminstone gäller det mig.

Men som sagt trä, både färskt och torrt samt kött är det som är mest aktuellt givet knivens design. Nu är jag inte jägare så några rådjur har inte flåtts och inte ens en liten gädda har fileats då jag knappast är en frekvent fiskare heller. De praktiska bitarna som rör kötthantering tar jag hand om i köket då jag är matlagningsintresserad och även arbetar som kock. Så fisk har jag hanterat och även fågel, fläsk och nötkött. Kniven har även fått följa med till jobbet för att jag skulle få mer användartid som bakgrund till recensionen. 

Kniven skär bra i födoämnen så länge man inte får för sig att slanta för mycket morötter och dylikt förstås. Det är nämligen inte den här typen av slipning särskilt bra till. Det ligger i sakens natur. Bävern har nämligen en typisk "scandi grind" som det kallas numera även om den här har en liten mikroegg. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra - vass, jämn och symmetrisk. 

Vad som händer i den typen av ämnen, exempelvis rotfrukter, är att bladet gärna agerar kil och vill spräcka det som skärs. Jämfört med en kökskniv är nämligen blad gjorda för jakt- och framförallt friluftsliv tjockare för att tåla mer. I det här fallet  3,2 mm vilket för övrigt är väl valt för ändamålet.

Med det avser jag att det är tunt nog för att skära bra i just kött av olika slag och tåligt nog för att hantera annat som är aktuellt som främst trä i olika former. Inom det området briljerar den här kniven för övrigt. Det bekväma handtaget parat med ett blad med bra bett skänker arbetsglädje. Det här är en kniv du kan arbeta länge med. Ergonomin är nämligen mycket god.

Sedan biter den här eggvinkeln förträffligt väl i trä så allt från att ordna stickor till att tända brasor med till att tälja går utmärkt med Bäver 10. Allt annat hade å andra sidan gjort mig besviken. 

Handtag

Givet att Bävern 10 faktiskt är en lite större kniv än man kan förledas att tro från bilder så är handtaget tämligen rymligt. Totallängden är 11 cm och av dem är 10 cm tillgängliga för fingrarna. Det gör att de flesta händer får plats oavsett storlek. Detsamma gäller om du bär en tunnare handske. Handtaget är fylligt utan att vara överdrivet tjockt. Det mäter mellan 25 mm som bredast längst bak till 19 mm som smalast. Det har även en utbuktning på mitten även om den endast mäter någon millimeter så den detaljen är mer av kosmetiskt slag än praktisk. Höjden varierar mellan 25 och 30 mm. 

Materialen som använts är traditionella med ett fingerskydd i mässing följt av ett mellanlägg i renhorn som dekoration och sedan är största delen av handtaget gjort i mörkbetsad björk. Finishen är excellent med fina övergångar mellan materialen och en polerad yta. 

Handtaget är huvudsakligen gjort av björk med inslag av renhorn samt fingerskydd i mässing

Det märks att det är beprövade former då handtaget formligen smälter in i handen. Åtminstone gäller det mig. Det gäller oavsett hur kniven greppas. Alla de mest förekommande sätten att hålla en kniv fungerar. Både hammargrepp och sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen/bladbasen känns komfortabla. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladryggen för lättare precisionssnitt. Att vända på kniven för att tälja mot dig går känns lika smidigt. Mycket tack vare att handtaget förvisso är format men ändå på ett rätt modest vis.  

Handtaget är sväller något på mitten och vidgas baktill

Att greppa kniven i nypan med en tumme på flatsidan för det riktigt små detaljarbetena är också görbart då handtaget inte är överdrivet tjockt framtill. 

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar

Sedan är inte fingerskyddet i vägen för arbete heller. Men så är det tämligen diminutivt med en höjd på kring fem millimeter. Men det räcker i gengäld för att man skall känna att det är där. Mer behövs inte på en genomsnittlig jakt/friluftskniv som inte skall användas för att sticka med enligt mig. 

Fodral

Fodralet som medföljer Bäver 10 är tämligen enkelt men fungerar väl. Det är ett traditionellt läderfodral av "fold over"-typ. Något mindre tradtionellt är den invändiga plastförstärkningen. 

Det som gör fodralet mer lokalt förankrat och något mer exklusivt än många andra är att man använder sig av renskinn som material. På utsidan hittas som synes Karesuandoknivens logotyp präglat i lädret.

Fodralet är sytt av renskinn

Passformen är god då kniven inte skallrar när den befinner sig i fodralet. Något jag är smått allergisk mot. Det antar jag att alla jägare också är då man inte vill att något skall låta när man sitter på pass eller smyger sig på något. I mitt fall handlar det mest om att jag irriterar mig på ljudet. 

Kniven sitter så pass säkert att det går att vända fodralet upp och ned och skaka lätt utan att den faller ur. Snärtar du till med handleden så har du förstås kniven på marken. 

Bälteshällan rymmer livremmar upp till 40 mm bredd

För att kniven skall kunna bäras finns en enkel bälteshälla som är fastsatt med tre nitar gjorda av antikbehandlat stål. Hällan är inget utöver det vanliga men låter kniven hänga på bekväm höjd. Det gör den lätt att nå och dra samt stoppa undan igen. Personligen är jag ingen vän av knivar som sitter för högt på bältet. Måhända för att jag har viss rondör vilket gör att handtaget då gärna sticker in i sidan. 

Hällan tar bälten upp till ca fyra cm tjocklek. Med andra ord fungerar den med allt utom de bredaste livremmarna. 

Slutsats

Med Bäver 10 fortsätter Karesuandokniven att bredda sitt sortiment med funktionella bruksknivar i lyxförpackning. Funktionen bygger på tradition och enkelhet. Det senare är även det som estetiken utvecklats ifrån. Den är just enkel och ren med små knorrar här och var. 

I det här fallet är det de övergripande linjerna tillsammans med väl utvalda material som skänker modellen dess elegans. När det sedan paras med god hantverksskicklighet ger det en suverän kniv. 

Med "lyxförpackning" avser jag att kniven tillverkas i Sverige och det till största delen för hand. Det ger en speciell känsla vilken också genomsyrar kvalitetskontrollen. Jag har fler knivar från Karesuando och de har alla varit av högsta kvalitet. Min äldsta (Järven) har jag haft sedan 1990. 

Höst - äpplen, kvitten och en Bäver

Materialen är inte bara det som ger den traditionella kopplingen utan även det som förankrar kniven lokalt. Det gäller både knivhandtag och fodral. Här hittas som sig bör mörkbetsad björk, renhorn och mässing. Det senare sägs för övrigt skrämma bort onda andar vilket kanske kan behövas. Fodralet är enkelt men välgjort i renläder. 

Delvis traditionellt är även bladstålet. Med det menar jag mest att för att vara rostfritt är 12C27 rätt gammalt. Ett stål som bland annat i stor utsträckning använts i Moraknivar och i en betydande del av fransk knivtillverkning under många år. Men nu är det nog lite daterat och jag kan tycka att en uppgradering kan vara på sin plats även i de lite enklare utgåvorna av Karesuandoknivens produkter. 

Skall man hålla sig till rostfria stål finns det de som är både lika rosttröga samtidigt som de är både dugligt sega och samtidigt håller skärpan betydligt längre än det här.  Men när jag talade om knorrar ovan avsåg jag bland annat att den väldigt blanka bladfinishen inte bara är trevlig att se på utan även gör kniven än mer moståndskraftig mot fläckar.  

Vad gäller funktionen så uppträder Bävern 10 precis som jag hoppats på. Det är bra bett i bladet vare sig du delar på en rejäl köttbit, kapar ett rep eller täljer i trä. Därtill är handtaget ergonomiskt, inte bara bekvämt att hålla i en kort stund utan även att arbeta med. Sedan är kniven lätt och välbalanserad. Enbart kniven väger så lite som 95 g och hela paketet med fodral slutar på 162 g enligt min våg. Det gör att den inte tynger en packning när man är på vandring till exempel. 

Karesuandokniven Bävern 10, en god följeslagare på allsköns färder

Så sammantaget är det är vad det ser ut att vara. En vacker bruksniv med det där lilla extra som ibland är svårt att beskriva. Det som kommer från god formgivning, fina material och grundad erfarenhet. 

Priset på kniven är i dagsläget kring 2645 SEK och för det får du en följeslagare för livet. En utmärkt present till någon du tycker om eller kanske dig själv.  

Karesuandokniven

Specifikation:

Totallängd: 210 mm
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Stål: 12C27, HRC58
Vikt: 95 g (endast kniv, 162 g med fodral)
Handtag: Masurbjörk/Renhorn/Mässing
Fodral: läder från ren

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efters sina norrländska rötter

Recension ANV Knives A400

 

-  Fastbladare i fällknivsformat

Stor, lätt och djärv är tre ord som väl beskriver den här fällkniven från tjeckiska ANV Knives. Det senare mycket beroende på att den är helt svart. I övrigt är designen tämligen ren utan överdrivna utsmyckningar, även om några sådana finns undangömda här och var. 

I grund och botten är emellertid A400 som modellen kallas en gedigen kniv främst riktad mot friluftsliv i allehanda former. 

ANV Knives A400 HT

ANV Knives har alltid delat upp sina knivar i olika kategorier där de skiljt på knivar riktade främst mot militär användning, övriga fastbladsknivar samt fällknivar. Bland militärknivarna finns modellen M200 med tillägget HT vilket helt enkelt står för "Hard Task". Det är en rejäl kniv med ett enkelt rakt blad och ett tilltaget och som vanligt med ANV, välformat handtag. Uppenbarligen gjord för vad namnet antyder, det vill säga tyngre uppgifter.  

Det är på den kniven den här modellen grundas. Samma grundtanke fast i fällbart format. Kanske inte fullt ut lika stryktålig men i gengäld väsentligt mycket lättare och smidigare att bära med sig. Ett utmärkt komplement på pappret tyckte jag. Nu återstod bara att se om teori och praktik kan jämkas samman. 

Den här kniven andas kompetens

Kortversion: ANV Knives A400, en kniv för skog och mark. Välbalanserad och med goda material som hanterats väl står den rustad att bistå dig i allehanda situationer.

Blad

Ni har hört mig säga det förut och jag kommer säga det igen, mitt mantra om att såtillvida det inte föreligger något särskilt ändamål med ditt blad, håll det rent och enkelt. Det gäller sannerligen i det här fallet. Vad gäller den här kniven handlar det inte enbart om utseende utan även om funktion. 

Formen är en drop point även om ryggen sluttar så svagt att bladet nästan kan betraktas som rakt. Längden är 105 mm vilket matchas av en höjd på 29 mm. Tjockleken på godset är 3 mm.  Det senare förtjänar en kommentar. Här har ANV tagit fasta på vad som verkligen behövs i en fällkniv avsedd för alla typer av arbeten och således inte valt att ett blad på fyra elller fem millimeter. Det här är en kniv som skär bra, inte ett bräckjärn. Det är en fälla många tillverkare annars hamnar i.

För att åstadkomma det har bladet en sabelslipning med en 21 mm bred slipfas. Fabrikseggen mäter så lite som 0,3 mm bakom eggen. Återigen ett gott beslut som ger kompetent geometri.

Bladet är svärtat med DLC vilket skyddar bladet vilket kanske kan behövs då materialet i grund och botten är ett verktygsstål. Det finns en del text på bladet men den är diskret. På presentationssidan hittas ANVs stiliserade logotyp och på motstående sida kan läsas modellbeteckning, tillverkningsland och ståltyp jämte texten "fire steel". Jag återkommer till det senare. 

Ett blad på över en decimeter i Sleipner-stål med DLC-finish kanske är lite overkill för att skiva jordgubbar med

Stålet i bladet är en smula exotiskt i knivvärlden men av mycket hög kvalitet. Det är svenska Uddeholms Sleipner som här härdats till 60HRC. Vilket är något hårdare än vad dess fastbladade kusin har. Ett bra exempel på hur små anpassningar gjorts för att åstadkomma en riktigt bra fällkniv. I det här fallet är nämligen skärpevaraktighet prioriterat över att vara något segare vilket kan vara en viktigare egenskap hos en fastbladad kniv som kanske till nöds används till att hugga och spräcka ved med till exempel.

Fabrikseggen var mycket väl utförd, jämn, symmetrisk och vass. Något som gladde mig var ovan nämnda faktum att bladet är tunt bakom eggen. 

Bladet är gjort av Sleipner-stål. Vid ricasson hittas en fördjupning tänkt att användas ihop med eldstål. En detalj som kan behövas då bladryggen är rundad

Det ihop med den relativt höga flata slipningen gör att den här kniven skär precis så förträffligt som man kan önska. Det finns nämligen ibland en tendens bland moderna knivtillverkare att överdriva något så förbaskat när det skall göras knivar anpassade just för hårt arbete, vad det nu egentligen är.

För någon kanske det handlar om att ta ur och processa ett djur, för någon annan att bygga ett vindskydd och göra upp eld. För mig står det klart att ett blad avsett för tyngre jobb måste klara av allt från att hantera kött och rensa fisk via att skära i trä, både i torrt och färskt tillstånd, till att hantera material som tamp och rep, kartong, buntband, nylonremmar, tejp av allehanda tjocklekar och så vidare. Det vill säga allt från vad naturen ger till vad vi människor skräpar ned den med. 

Allt det hanterar A400 på ett utmärkt vis. Vill man ägna sig åt detaljarbete kryper man så nära eggen man kan, kanske med en tumme på de synnerligen väl utförda räfflorna som hittas på den i övrigt rundade bladryggen. De ger ett rejält grepp. Det gäller  för övrigt allt på den här kniven. Någon risk att halka föreligger inte. 

Ytbeläggningen av DLC är mycket tålig. 

Annars kan sägas att det finns en bra bit rak egg att arbeta med och att den biter förträffligt i trä. Vidare finns en stabil buk som ger god grund för långa svepande skär. 

Bladet avslutas sedan med en kompetent spets som är förvånansvärt tunn för en kniv i den här klassen. Inget att bända med men desto bättre att penetrera med. 

Sammantaget är det här ett blad som med en annan slipning skulle kunna sitta på vilken klassisk skandinavisk jakt- och friluftskniv som helst och det är stora ord i min bok!

Handtag

När det talas om "tunga uppgifter" i kombination med knivar är det emellertid inte bladet jag främst tänker på utan faktiskt handtaget. Ett vasst blad sköter sin uppgift om det används korrekt, alla handtag gör det inte.  Det måste nämligen vara utformat så att det är bekvämt nog att nyttja under längre tid när så tarvas. Något jag lärde mig när jag arbetade som styckare i yngre dagar. De knivar som använts i köttindustrin har enkla blad men mer avancerade handtag.

Handtaget är rymligt och ger ett extremt bra grepp

Det gäller ANV A400 också. Grundmaterialen är dock endast två. Först en ram som endast är avancerad på så vis att den är kraftigt urborrad. Det bidrar förstås till att kniven blir lättare. Men dess främsta uppgift är att utöver förstärka sidorna härbergera låset.  

Sidorna är nämligen gjorda i kraftig G10. Ett material så styvt, särskilt i den här tjockleken att det faktiskt inte behöver någon ram. Här är det bara använt för att man skall ha både hängslen och livrem. 

Som synes är handtaget rejält format för att sitta på en fällkniv. I den öppna ryggen syns en detalj som gör att kniven ser lite mer civil ut, rödanodiserade distaser

G10-skollorna är kraftigt arbetade och här har det lagts ned mycket möda när kniven formgetts. Sidorna är kraftigt skulpterade vilket innebär att de både är rejält fasade samtidigt som de vidgas på mitten. Sedan hittas ett mycket djupt urtag för pekfingret och därtill sväller handtaget baktill. Allt det gör att kniven sitter som gjuten i handen. Det är närmast omöjligt att halka. Särskilt som de räfflor som utgör mönstret ger extremt bra fäste, tänk grovt sandpapper eller kanske ännu hellre rasp. 

A400 är mycket välbalanserad vilket gör att kniven känns livlig i handen. Det är även mycket lätt att hitta ett bra grepp oavsett hur du väljer att hålla kniven

Samtididgt är det här ett extremt kompetent handtag. Alla fattningar fungerar lika väl, det gäller vare sig du föredrar ett hammmargrepp, sabelgrepp eller snurrar kniven till någon omvänd fattning. Kniven är inte heller överdrivet bred framtill vilket gör att det går att hålla kniven i nypan också om det behövs. 

Den passar till allt från finlir till grovgöra med andra ord. Det blir ännu tydligare då det är ett stort handtag gjort för att även kunna användas även med handskar på. Ett nödvändigt ont ibland. Antingen för kylans skull eller för att spara händerna. I vilket fall som helst går även det utmärkt med A400.  

Det första som slår en när  man greppar den här kniven är hur lätt den känns för sin storlek. Det andra är hur välbalanserad den är. Tyngdpunkten hittas precis där den skall, det vill säga mitt i fördjupningen för pekfingret. Det ger en kniv som trots tilltagna yttermått känns livlig och kvick att arbeta med. 

 

Öppning och lås

På pappret och utseendemässigt är A400 en flipperkniv. Det vill säga den öppnas företrädesvis med den flipperfena som sticker upp på ryggen. Den är för övrigt försedd med ett litet självlysande lumi-dot-ilägg. En detalj som brukar dyka upp på alla ANVs fällknivar. 

Utöver det kan förstås den här kniven öppnas med två händer och inte minst går det utmärkt att använda låset då alla varianter av crossbar-lås kan användas genom att man drar tillbaks låsbulten varpå bladet frigörs och kan svinga fritt. 

Sedan tillkommer ytterligare ett par troligen ofrivilliga öppningsmetoder. En är att helt enkelt placera tummen mot bladet och stilla öppna kniven som den hade tumknoppar eller ett bladhål. Tack vare kullager och en lätt detent går det utmärkt. Men faktum är att motståndet är så lätt att det även går att snärta ut bladet med en handledsrörelse.

Flipperfenan är inte den mest effektiva jag stött på så det är tur att det finns fler sätt att öppna kniven på

Nu är inte motståndet så klent att det föreligger någon risk att bladet skall öppnas ofrivilligt men det går som sagt övervinna motståndet. Det i sin tur beror på att när den här sortens lås används är det de  som står för motståndet som håller  bladet på plats när kniven är hopfälld och inte som vanligen en liten kula. 

Vad gäller farten på bladet så är den inte lika imponerande som prestandan när man skär trots kullagren. Det går förvisso att både nyttja tryck nedåt eller drag bakåt för att få ut bladet med  hjälp av flippern men inget av det går särskilt fort och det går att misslyckas. Anledningen är en kombination av tungt blad samt en geometri och placering av fenan som inte är optimal för ändamålet. 

Det gör att jag föredrar att använda tummen mot bladsidan alternativt låset. Men det hade jag troligen gjort ändå. Fördelen är att det finns många sätt att öppna kniven. 

A-Lock kallar ANV sin tolkning av det numera klassiska Axis-låset, Benchmades patent som löpt ut.* Det innebär att låset tillhör kategorin med en låsbult på tvären som lägger sig mot bladbasen och låser densamma mellan den och en stoppbult. Enkelt men effektivt och väl fungerande så länge de mer eller mindre ökända "omegafjädrarna" som håller bulten på plats inte går av. Vissa märken har under tid haft problem med att de går sönder. Det är dock inget jag någonsin haft problem med och sannerligen inte på den här kniven heller. Men det är värt att ha i bakhuvudet. 

Att bära

Allt det som var positivt vad beträffar ergonomi kommer tillbaks och straffar kniven under den här rubriken. Det är svårt att både äta kakan och ha den kvar. Mer konkret betyder det att ett handtag som mäter strax över fjorton centimeter på längden är 17 mm tjockt och kring 30 mm högt betyder stor volym.  

Clipet är av wire-typ och mycket styvt. Fördelen är att det då inte rör sig i sidled, nackdelen är att det parat med den snålt tilltagna rampen gör att kniven är mycket svår att få ned i en ficka

Vikten däremot är inget att skrämmas av då A400 väger 137 gram. Men längden är märkbar då kniven skall ned i en ficka. Fast det är ändå ingenting mot mönstret i handtaget, det är nog för att ge även vana knivbärare skrämselhicka.

Jo, så mycket av fikcan behövs till den här kniven då den hopfälld
 mäter över fjorton centimeter

Särskilt när det kombineras med ett rätt litet clip. Clipet har den stora fördelen att det inte är i vägen alls när man håller i kniven eftersom det långa handtaget gör att bakänden hamnar utanför själva greppet. Annars ett vanligt problem med "deep ride"-clip. En annan fördel är att wire-clipet har god spänst och därmed inte heller rör sig i sidled i onödan. 

Men den egenskapen och det diskreta formatet med tämligen lite utrymme under gör att det är nästan omöjligt att få ned den här kniven i en ficka utan att använda två händer. Särskilt som rampen är för liten för även tämligen normala tygtjocklekar. Då talar jag ändå inte om vinterkläder utan vanliga jeans och lite tjockare arbetsbyxor. 

Här hade behövts ett något större clip helt enkelt eller åtminstone ett med högre ramp och gärna kombinerat med en slätare yta under för att göra kniven lättare att både få ned i en ficka och upp ur densamma. 

Som det är nu bär jag oftast den här kniven i ett ytterfack på en väska eller ryggsäck.

Sammanfattningsvis

Det är alltid sympatiskt när en produkt motsvarar beskrivningar och de förväntningar som de väcker. Inte sällan händer det att marknadsföringsavdelningar får tag i en vara och låter fantasin flöda. I knivvärlden är  det ett  vanligt problem och man måste som konsument försöka läsa mellan raderna. 

Då är det befriande att se en kniv som faktiskt lever upp till reklamtexter. På hemsidan skriver ANV Knives att "We’ve captured the unique character of the M200 HARDTASK knife in a robust folding EDC model" och det menar jag att  de har. 

Fast vänta nu, i beskrivningen står även "This reliable knife is designed to be carried as an everyday tool (EDC)". Där sprack min tes. Jag håller verkligen inte med om det påståendet!

A400HT har använts som EDC-kniv men i många sammanhang är 25 cm sotsvart fällkniv lite mycket så den kompletteras med en minde A200

För vad vi har här är  en kniv som för det första ser ut som en militärkniv, stor och till 99 procent helt svart. På ett kontor skulle någon undra om du var intresserad av ett tredje världskrig om du halade upp den för att skära frukt. Så den är definitivt för stor rent generellt för det ändamålet men som jag tidigare beskrivit så är A400 av flera skäl heller inte särsklt smidig att bära. Det är trots allt i fickan en EDC-kniv tillbringar det mesta av sin tid så den aspekten är synnerligen viktig. 

Sedan är flera av de fina detaljerna helt bortkastade i den rollen. Vad exakt skall du med en särkilt tändstålsskrapare till i vardagsvändning? Och ett handtag av den här kalibern är rätt bortkastat om du skall öppna ett paket, skära av en tejpbit eller kapa ett snöre. 

A400 är en utmärkt fällbar friluftskniv

Vad vi har här är istället en förträfflig kniv för både professionell användning för alla som behöver en kniv som militär personal och liknande och för blandat friluftsliv. Ett utmärkt handtag och ett robust blad som ändå skär riktigt väl räcker långt. Materialen som används är dessutom av hög kvalitet. Utöver det har ANV vågat lita på det kvalitetsstål som använts och gett bladet god geometri. Det är imponerande, särskilt med tanke på vad som brukar vara fallet när knivtillverkare lägger till "hard"-någonting i beskrivningen.

Sedan finns det smålyxiga detaljer som återkommer här och var. En är den fint rundade bladryggen och en annan är de lysande röda distanserna som hittas i handtagsryggen. Men i övrigt andas A400 mer skog och fjäll än stadsliv.

En tidig höstmorgon på en campingtrip, där gör sig ANV Knives A400 HT bäst i mitt tycke

Så med det sagt är ANV Knives A400 en förträfflig fällkniv för den som vill ersätta en mindre fastbladad kniv eller komplettera en större sådan. Den är lätt och välbalanserad, gjord i väl  valda material och designen är för ändamålet genomtänkt. Låt dig bara inte luras av "EDC" om det nu inte inkluderar att du jobbar i en branch som inkluderar mycket ensamarbete ute i skogen. För kalaset får du i dagsläget punga ut med cirka 2000 SEK. 

ANV Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 248 mm

Längd hopfälld: 142 mm

Vikt: 136 g (vägd av mig, uppgiven vikt 137g)

Bladlängd: 105 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sleipner med ytskikt av DLC, HRC60

Handtag: G10

Lås: A-lock

Producerad av: ANV Knives, tillverkad i Tjeckien

/ J - tänker på tältnätter

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre