Kan ett märke eller företag bli för trendriktiga är frågan jag ställer mig. Hoppas någon vis person kan bli mig svaret skyldig.
Jag lutar nog åt det efter att ha kikat närmare på samt plitat på recensioner ArtisanCutlery härförleden. De gör som företag inget som ingen annan inte gör, missförstå mig rätt. Tvärtom de håller verkligen upp fingret i luften för att se vartåt trendvindarna blåser för att ligga rätt i tiden.
De har alla och då menar jag ALLA "de rätta" bladformerna/knivmodellerna i sin nya och redan omfattande katalog.
De har alla och då menar jag ALLA "de rätta" bladformerna/knivmodellerna i sin nya och redan omfattande katalog.
Långt och spetsigt, en nyligen uppblossande trend parallell med de överdimensionerade
Därmed har de förstås Kwaiken-liknande knivar. Det vill säga knivar där bladet är långt och smalt och mer eller mindre försvinner helt i handtaget när kniven är hopfälld. Här kallas modellen Waistline och även den av mig testade Shark drar åt samma håll. Motsatsen är bladformer som helt saknar spets, rakknivsinspirerade knivar som deras Orthodox. Nästa steg är wharncliffe-blad som hittas på modellen Falcon. Låter man ett sådant blad gå på stereoider får man den överdimensionerade versionen i Apache och vidare till extremformen, köttyxeinspirerade Osprey.
Här hittas även fällbara dolkar vilket nyligen har blivit extra populärt. Budgetmärken som CRKT och Kershaw erbjuder dem men till och med Hinderer hakade på tåget när det passerade med sin Maximus bara för att nämna några få. ArtisanCutlery har förstås även en Karambit eller två att erbjuda. Inget modernt sortiment är komplett utan en sådan. Detsamma gäller någon multifunktionskniv så även en sådan finns att tillgå.
Wharncliffe-blad på steroider
Så därmed återfinns alla de trendriktiga bladformerna i katalogen. Detsamma kan även sägas om materialen som erbjuds. Titan dominerar som handtagsmaterial på de dyrare knivarna där flera även har inlägg och de backas upp av grepp i kolfiber och G10 i de något enklare modellerna. I mellanskiktet är de formade och nedåt i rangordningen är handtagen raka i sidorna.
Knivstålen är allt från superavancerade M390 via S35VN till D2. Jag tror även att samtliga knivar löper på keramiska lager och "detentkulorna" är av samma material.
På samma trendkänsliga vis domineras utbudet av knivar som fälls ut med en flipperfunktion och samtliga låser med antingen ett ramlås eller en linerlock. Andra låstyper lyser med sin frånvaro.
Och så köttyxan i miniformat
Sålunda gör de inget "fel" som sagt - ALLT finns där. Det gäller även formgivningen som går från det lätt futuristiskt absurda i Interceptor till de mer avskalade uttrycken i Shark och Waistline.
Det är heller inte svårt att följa inspirationskällorna till så gott som samtliga modeller om man är lite kunnig inom området. Det blir lite knivbingo över det. Men jag vill noga påpeka att ingen kniv är en kopia av någon befintlig modell. Dock kraftigt inspirerade det råder det ingen tvekan om.
Mina tre testobjekt från ArtisanCutlery, från toppen modellerna Shark, Apache och Osprey
Men frågan kvarstår, kan det bli för mycket av inställsamhet, för mycket följande av trender istället för att leda dem, skapa egna eller hålla fast vid något unikt? Risken är att det blir så "rätt" att det blir könlöst och anonymt.
Men det är ett relativt ungt märke och framtiden får utvisa om det blir ett kinesiskt namn i mängden eller ett nytt Reate, Kizer eller WE-Knives.
Men det är ett relativt ungt märke och framtiden får utvisa om det blir ett kinesiskt namn i mängden eller ett nytt Reate, Kizer eller WE-Knives.
/ J - i funderartagen
