Review Lionsteel L.E. One

 

- an Italian Karambit

In the introduction to this knife, I said that it is special. Of course, it still is. Mostly due to L.E. One from Italian Lionsteel is a typical Karambit. As far as I know, this is their first attempt in the field. I also called this type the western karambit with a nod to that they shrunk and became foldable to be easier to carry than the original knives found in Sumatra. They have since been popularized by being spread via Indonesia and martial arts such as Pentjak Silat to the rest of the world.

It's also special in that his knife is marketed as an EDC knife, something that is open to debate. Namely, it is avoiding the big elephant in the room that is spelled out s e l f d e f e n c e.*

Lionsteel L.E. One 

But the step from a simple rice cutter to a sophisticated knife from Italy is quite a long one. In addition to history and time, the transformation goes via Ernest Emerson, who is responsible for the design in this case. L.E. One is a knife built with all the technology that Lionsteel has at their disposal. This means, among other things, a very special handle construction, a so-called super steel in the blade, and multiple opening methods.

In addition to the version with a brown handle, the knife is available in three additional colors and with a blackened blade if desired. At the time of writing, the price is €224 on Lionsteel's website and thus probably a little less in stores.

An Emerson-designed Karambit

Short version: Lionsteel L.E One, a knife that allegedly is an EDC knife but definitely has some tricks up the sleeve

Blade

Like all other karambits, the L.E. One has a characteristic blade which is what defines them. It is strongly curved and the edge is found on the inside of that curve. There are double-edged variants, but it cannot be done on a folding knife. If the blade shape is to be translated into knife terminology, it is a Hawkbill.

The blade is 8.2 cm long but gives an impression of being larger very much depending on the shape and the height which is 2.7 cm at most. Otherwise, it is characterized by many details such as a pronounced swedge, a reinforced tip, a blade hole, a hook, and a thumb ramp.

The finish is a nice stone-wash which has then been slightly polished. The marking consists of Lionsteel's logo on the presentation side and Emerson's on the other. 

The blade is made out of the latest super-steel, Magnacut

The blade has a low saber grind with a height of only 1.5 cm (just over half an inch). Is that enough to transform 4 mm of steel into a thin edge? Unfortunately not since this blade has a full 0.9-1 mm of steel behind the edge. Add to that a very steep edge angle and you have a knife that, of course, does not cut well at all. There is no other way to put it.

The factory edge was nothing to brag about either. The LE One was simply not very sharp when it arrived! As I said, the edge is extremely robust, so cutting with this knife as it arrives straight out of the box is out of the question. With one exception, the tip is both sharp and strong enough to puncture most things.

The Emerson logo is found on the lock side

It is a bit of a pity that a little more effort was not put on the edge for two reasons. I know it's a karambit but it still needs to be sharp to serve any function even if it doesn't have to be "slicy". It's not a chef's knife. But if it is to be able to cut through clothes and leather, for example, it must be quite sharp. This knife was not. Furthermore, Lionsteel markets the LE One with the argument that it could also be used for some EDC tasks. Now, however, I am completely convinced that it is only to avoid discussion about the actual area of use.

Then it's a shame for another reason and that's considering the steel in this knife. It's something as hyper-advanced as CPM Magnacut. It belongs to the last generation of super steel which, in addition to properties such as keeping an edge if not for ages for a very long time, also has decent impact resistance, but above all, it is extremely resistant to rust, almost stainless.

"Power Cut" This electric cord to the old cooker took more than one cut to sever

Even with the existing edge, however, this knife excels in one area, or rather two. It opens cartons and boxes as well as opening blister packs in hard and tough plastic with ease. 

The other area is that it is also excellent for jabbing into a larger piece of meat like pork belly. Then you can do whatever you want with that information. 

Handle

The handle on the L.E. One is very advanced. This applies to both construction and function. Or rather, the way it is made is both simple and at the same time rather difficult to manufacture. 

Namely, it is what is usually called an "integral". It simply means that the handle is made from a single piece of metal. It is not simple when you then have to get a lock function and insert bearings and more into the handle. The technology Lionsteel uses to make their knives in this way they call "SOLID".

The handle is large and roomy

A more common material for this type of handle is titanium. But Lionsteel has made a name for themself by combining the technology of making integral handles with, among other things, aluminum and so also in this case. In the LE One, Ergal aluminum is found. In addition to the machining time needed to mill out the necessary cavities, the loop is also milled from the same piece of metal. A couple of different patterns are then found on the outside. Partly a striped pattern and partly a check pattern.

The handle is formed from a single piece of Ergal aluminum

Since this is a karambit, the knife can be gripped in a wide variety of ways. In this case, the space is enough to hold the knife in a standard hammer grip, for example. Then the ring is not used at all. You can also, of course, hold the knife in a saber grip with your thumb on the designated ramp. Both grips are not just good but excellent.

If the little finger is instead placed in the ring, the hand ends up further back. The thumb then has some problems reaching all the way to the ramp, but in return, the range increases and it becomes basically impossible to drop the knife.

Although L.E. One is a karambit, it can be gripped in the usual way and is then quite comfortable to use

You also have a more typical grip with the blade down and the edge and point forward

In a more classic grip for the knife type, the index finger ends up in the ring and the next two fingers fit in the rear recess in the handle. The little finger ends up in front of the "hump". The thumb has a comfortable resting place on top of the ring where there are also some milled grooves for better grip.

Spinning the knife also feels good as the ring is both large enough and rounded on the inside.

Opening and Lock

L.E. One is a knife that can be opened in almost any way. That is an achievement in itself. There are certainly a couple of "main" methods if you can put it that way. But we can start by saying that of course you can open this knife with two hands, something I'm sure no one does.

Here you can see the plethora of opening possibilities that are available

Then there is a front flipper which may not be completely ideal if it can even be considered as such. Next, we come to the main opening techniques which are three. A flipper tab, a blade hole, and not least an Emerson Wave. The latter is for those who don't know the hook-like protrusion on the back of the blade. It does two things, it eats cloth for breakfast but mainly it's supposed to make sure the blade folds out the moment the knife is drawn.

In addition to all this, the LE One is also equipped with Lionsteel's REF technology which means that the flipper tab itself can be removed if desired. Incidentally, I have recently done so for two reasons. On the one hand, I don't want quite so many details to protrude from the knife, and on the other hand, the function is not the very best. Or rather, it works but isn't lightning-fast. However, you can both push the tab down and pull it back, but then you have to be determined to make it work. Even so, it is not entirely intuitive in my opinion.

I simply prefer the blade hole when it comes to folding the knife out manually or I rely on the Emerson-wave function which is absolutely excellent. The blade hole is oval in shape and has suitably rounded edges to provide a good grip without being uncomfortable to use.

Manufacturing an aluminum frame lock requires knowledge and precision. Lionsteel is one of the few companies that venture into that combination

The frame lock engages well and feels very strong

The knife has a frame lock, which is perhaps not so unusual. But this one is made in aluminum which is less common. Of course, the tip of the lock bar needs to be reinforced with steel, which is done here. It has also been provided with an overtravel stop, which is necessary. If the lock bar is bent out of position, it will be very difficult to correct with an integral construction.

About the lock-up, it can be said that it is very firm and feels really solid. No palpable movement at all. The lock is not the easiest to disengage due to the fact that the lock bar is a little slippery while being very strong and offers resistance. But on this type of knife, I'll gladly take it. Safety first in this case. 

To Carry

Assessing a Karambit at this criteria is a bit special. Namely, they are all basically lousy to carry around compared to a regular folding knife with the same blade length. 

So in this case L.E. must be discussed from two other points of view, firstly how it compares to other knives of the same type and secondly if it is easy to pull and put away. It is the first mentioned that is important with this type of knife.

The clip is made of spring steel and can be moved to the opposite side

What makes this knife troublesome in a pocket is, of course, that it is extremely wide at more than five centimeters (two inches) and that there are things sticking out everywhere like the front flipper, flipper tab, and a large ring.

The weight, however, is quite decent due to the handle construction and material. The knife weighs in at 134 grams. But compared to a standard knife with an eight-centimeter blade, it's not lightweight either. But as I said, not a problem. But in return, the handle is over 14 cm long, which is substantial no matter how you look at it. 

The ring and combination of smooth surface and good clip make the knife very easy to draw

In addition to the outer dimensions, it is of course how much is visible when in a pocket that is the big divider. Given that and what it signals, this isn't something you carry openly in an office environment or similar. It is difficult to explain to the colleagues, L.E. One really doesn't look like a pen, if you put it that way.

The clip is a simple folded steel clip whose attachment is recessed in the side of the handle. It is removable which in this case is absolutely necessary for a very simple reason. It is that if you are going to use the knife as a Karambit and use the Wave function, you cannot have the clip where it is mounted from the factory. Then you end up in the "wrong" grip when the blade is folded out. With a Karambit, you often want to have it in the reverse grip, even if that is not the only option. In order for it to be removable and to be able to be combined with the handle material, it is attached with a through bolt in steel.

In any case, the clip works very well. Here you also don't want too much friction between the fabric and the handle, because it should be quick and easy to pull the knife. 

To Conclude

As unusual as the type of knife is for Lionsteel, as unusual is the intended area of use as it is said to be an EDC knife, i.e. a pocket knife intended for daily use. At least that is how it is presented on the website. Whether that's true or whether it's said to appease potential legislators, I'll leave unsaid. But in essence, it is nothing more than a knife with a hawkbill blade. Yes, and a ring at one end, of course. So the question is how good is it for that purpose?

Unfortunately, the answer is "not particularly". Despite extremely fine materials and many subtleties, the knife fails from that point of view in a very specific area, namely the blade. It is, with its geometry and shape, most suitable for a couple of tasks in that way and that is box opening, cutting rope, cable ties, packing tape, etc. But it might be enough if you regrind the extremely fine steel, the knife is not bad at all for these areas of use. That's good.

L.E. One works for EDC but is advantageously supplemented with something less aggressive and more versatile like a Lionsteel TRE for example

But let's address the brown elephant in the room. This is primarily a knife for "self-defense" that can be used for other things. I put the term in quotation marks as I am willing to argue about whether there are actions that can even be carried out with a knife without ending up in trouble with justice. Sure, if we use "what if" arguments in absurdum it works. And then this is a good knife. It was certainly quite a long time ago, but I have some experience of training both against and with a knife for that purpose.

L.E. One is extremely solid, the tip is very aggressive and it is incredibly quick to pull as the Wave function works very well. So those criteria are met with flying colours.

Lionsteel L.E One is an interesting Karambit with both advanced construction and Magnacut in the blade

But the roots of the knife type are found in agricultural implements, even if the path from there to the high-tech Lionsteel L.E. One is very long. Along the way, the knife became foldable, and got the latest materials and technologies but also a quick opening and a hint that it could be an "EDC knife". The result is an interesting and well-built knife that is competent but not in all areas.

Lionsteel Knives

Specification:

Length Open: 210 mm

Length Folded: 145 mm

Weight: 134 g

Blade Length: 82 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: CPM Magnacut

Handle: Aluminum, integral

Lock: Frame lock

Produced by: Lionsteel, made in Italy

/ J 

* Whether it is even possible to defend oneself with a knife and at the same time follow the law is the subject of another discussion that I have brought up on different occasions. My thesis is that it is rather an escalation of the violence that has been introduced unless a series of very specific conditions are met. But it is an extensive conversation, so I ask to come back to the subject.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Lionsteel L.E. One

 

- en italiensk Karambit

Jag skrev redan i introduktionen till den här kniven att den är speciell. Det är den förstås fortfarande. Mest beroende på att L.E. One från italienska Lionsteel är en typisk Karambit. Såvitt jag vet är det deras första försök inom området. Jag kallade även den här typen för västerländsk karambit med en passning till att de krympt och blivit fällbara för att vara lättare att bära än de ursprungliga knivarna som hittas på Sumatra. De har sedan populariserats genom att de spreds via Indonesien och kamparter som t ex Pentjak Silat till resten av världen.

Sedan saluförs den här kniven som en EDC-kniv, något som är öppet för diskussion. Det är nämligen att undvika den stora elefanten i rummet som stavas s j ä l v f ö r s v a r.*

Lionsteel L.E. One 

Men steget från enkel risskära till en sofistikerad kniv från Italien är tämligen långt. Förutom historia och tid går det förvandlingen via Ernest Emerson som står för designen i det här fallet. Sedan har L.E. One byggts med all den teknik som Lionsteel förfogar över. Det innebär bland annat en mycket speciell handtagskonstruktion, ett så kallat superstål i bladet och multipla öppningsmetoder. 

Utöver den är versionen med brunt handtag finns kniven att få i ytterligare tre färger samt med ett svärtat blad om så önskas. Priset ligger i skrivande stund på 224€ på Lionsteels hemsida och därmed troligen lite mindre i butik. 

En Emerson-designad Karambit

Kortversion: Lionsteel L.E One, en kniv som lanseras som en EDC-kniv men som har fler strängar på sin lyra

Blad

Som alla andra karambits ståtar L.E. One med ett karaktäristiskt blad vilket är vad som definierar dem. Det är kraftigt krökt och eggen hittas på insidan av den kurvan. Det finns dubbeleggade varianter men det låter sig inte göras på en fällkniv. Skall bladformen översättas till knivterminologi så är det en Hawkbill. 

Bladet är 8,2 cm långt men ger ett större intryck mycket beroende på formen och höjden som är 2,7 cm som mest. I övrigt kännetecknas det av många detaljer som en kraftig falskegg, en förstärkt spets, ett bladhål, en krok och en tumramp. 

Finishen är en fin stentumling som sedan polerats något. Märkningen består av Lionsteels logga på presentationssidan och Emersons på den motsatta. 

I bladet hittas ett så avancerat stål som Magnacut

Slipningen är en låg sabelslipning med en höjd av endast 1,5 cm och på den sträckan skall fyra millimeter material tunnas ut. Det går väl sådär kan konstateras då kniven har hela 0,9-1 mm stål bakom eggen. Lägg därtill en mycket tvär egg och du har en kniv som förstås inte skär bra alls. Det finns inget annat sätt att uttrycka det på. 

Fabrikseggen var dessutom inte mycket att hänga i granen. LE One var helt enklt inte särskilt vass när den kom! Eggen är som sagt extremt robust så att skära med den här kniven som den anländer direkt ur låda är inte att tänka på. Med ett undantag, spetsen är både vass och stark nog att punktera det mesta. 

På låssidan hittas Emersons logotyp

Det är lite synd att man inte bemödat sig lite mer med eggen av två skäl. Jag vet att det är en karambit men den måste ändå vara vass för att fylla någon funktion även om den inte behöver vara "slicy" som man säger på engelska. Det är inte en kockkniv det handlar om. Men skall den kunna skära igenom t ex kläder och läder måste den likförbaskat vara vass. Det är inte den här kniven. Dessutom saluför Lionsteel LE One med argumentet att den även skulle kunna användas för vissa EDC-sysslor. Nu är jag dock helt övertygad om att det är bara för att slippa diskussion om det egentliga användningsområdet. 

Sedan är det synd av ett annat skäl och det är med tanke på stålet i den här kniven. Det är något så hyperavancerat som CPM Magnacut. Det tillhör den sista generationen av superstål som förutom egenskaper som att det håller en egg om inte i evigheter så mycket länge även är hyfsat slaghållfasthet men framförallt är det extremt rosttrögt, närmast rostfritt. 

En trefaskabel gick inte att skära av med ett snitt ens med en karambit

Även med befintlig egg briljerar emellertid den här kniven på ett område eller snarare två. Det är att öppna kartonger och lådor samt att öppna blisterpacks i hård och seg plast. 

Det andra området är att den även är utmärkt till  att jabba in i ett större stycke kött. Sedan får du göra vad du vill med den informationen. 

Handtag

Handtaget på L.E One är mycket avancerat. Det gäller såväl konstruktion som funktion. Eller rättare sagt så är sättet det är gjort på både enkelt samtidigt som det är tämligen svårt att tillverka. Det är nämligen vad som brukar kallas en "integral". Det innebär i all enkelhet att handtaget är tillverkat från ett enda stycke metall. Det är inte helt enkelt när man sedan skall få till en låsfunktion och pilla in lager med mera i handtaget. Tekniken Lionsteel använder för att göra sina knivar på det här viset kallar de "SOLID". 

Handtaget är stort och rymligt

Ett vanligare material för den här typen av handtag är titan. Men Lionsteel har gjort sig kända för att kombinera tekniken att göra integral-handtag med bland annat aluminium och så även i detta fall. I LE One hittas Ergal-aluminium. Förutom den maskinbearbetningstid som behövs för att fräsa ur de nödvändiga hålrummen är även öglan fräst ur samma stycke metall. På utsidan hittas sedan ett par olika mönster. Dels ett randigt mönster och dels ett rutmönster.  

Handtaget är format ur ett stycke Ergal-aluminium

Eftersom det här är en karambit kan kniven greppas på en lång rad olika vis. Utrymmet räcker i det här fallet till att hålla kniven i ett standard hammargrepp till exempel. Då nyttjas inte ringen alls. Sedan kan du förstås hålla kniven i ett sabelgrepp med tummen på den därför avsedda rampen. Båda greppen är inte bara bra utan utmärkta. 

Om lillfingret istället placeras i ringen hamnar handen längre bak. Tummen har då vissa problem att nå ända fram till rampen men i gengäld ökar räckvidden och det blir i princip omöjligt att tappa kniven. 

Trots att L.E. One är en karambit kan det greppas på sedvanligt vis och är då tämligen bekväm att hålla i

Du har även ett mer typiskt grepp med bladet nedåt och egg samt spets framåt

I en för knivtypen mer klassisk fattning hamnar pekfingret i ringen och de två nästföljande fingrarna passar i den bakre fördjupningen i handtaget. Lillfingret hamnar framför "puckeln". Tummen har en bekväm viloplats ovanpå ringen där det även finns några frästa spår för bättre fäste. 

Att snurra kniven känns även det bra då ringen är både stor nog och rundad på insidan. 

Öppning och lås

L.E. One är en kniv som nästan kan öppnas på vilket sätt som helst. Det är en bedrift i sig. Det finns förvisso ett par "huvudsakliga" metoder om man kan uttrycka det så. Men vi kan börja med att du förstås kan tvåhandsöppna den här kniven, något jag är säker på att ingen gör. 

Här syns den uppsjö av öppningsmöjligheter som finns tillgängliga

Sedan finns en en front flipper som kanske inte är helt ideal om det nu ens är att betrakta som en sådan. Därefter kommer vi till de huvudsakliga öppningsteknikerna som är tre till antalet. En flipperfena, ett bladhål och inte minst en Emerson Wave. Det sistnämnda är för den som inte vet den krokliknande utstickaren på bladryggen. Den gör två saker, den äter tyg till frukost men främst är den tänkt att se till att bladet fälls ut i samma ögonblick som kniven dras. 

Utöver allt detta är även LE One utrustad med Lionsteels REF-teknik vilker innebär att själva flipperfenan kan avlägsnas om så önskas. Det har jag för övrigt nyligen gjort av två skäl. Dels vill jag inte ha fullt så många detaljer som sticker ut och dels är funktionen inte den allra bästa. Eller rättar sagt den fungerar men är inte blixtsnabb. Däremot kan du både trycka fenan nedåt och dra den bakå men då måste vara bestämd för att få den att fungera. Den är trots det inte helt intuitiv i mitt tycke. 

Jag föredrar helt enkelt bladhålet när det gäller att fälla ut kniven manuellt eller så förlitar jag mig på Emerson-wave funktionen som är alldeles utmärkt. Bladhålet är ovalt till formen och har lagom rundade kanter för att ge gott fäste utan att vara obekvämt att använda. 

Att tillverka ett ramlås i aluminium kräver kunskap och precision. Lionsteel är ett av få företag som vågar sig på den kombinationen

Ramlåset tar ordentligt och känns mycket starkt

Låset är ett ramlås vilket kanske inte är så ovanligt. Men det här ett gjort i aluminium vilket är mindre vanligt. Det tarvar förstås att låsarmen har en förstärkning i stål vilket hittas här. Det har även försetts med översträckningsskydd vilket är nödvändigt. Böjs låsarmen ur läge blir det mycket svårt att rätta till med en integral-konstruktion. 

Om låset kan sägas att det är mycket stadigt och känns stabilt. Inget glapp någonstans. Låset är inte det lättaste att släppa beroende på att låsarmen är lite hal samtidigt som den är mycket stark och bjuder motstånd. Men på den här typen av kniv tar jag gärna det. Säkerheten främst i det här fallet.  

Att bära

Att bedöma en Karambit på den här punkten är lite speciellt. De är nämligen alla i princip usla att bära omkring på jämfört med en vanlig fällkniv med samma bladlängd. Så här får L.E. One betraktas ur två andra synviklar, dels hur den är jämfört med andra knivar av samma typ och dels om den är lätt att dra och stoppa undan. Det är främst det förstnämnda som är viktigt med den här typen av kniv. 

Clipet är av fjäderstål och flyttbart till motsatt sida

Det som gör den här kniven besvärande i en ficka är förstås att den är extremt bred med sina mer än  fem centimeter och att det därtill sticker ut saker överallt som frontflipper, flipperfena och en stor ring. 

Vikten däremot är tämligen överkomlig på grund av handtagskonstruktionen och materialet. Kniven väger in på 134 gram. Men jämfört med en standarkniv med ett åttacentimeters blad är det inte lite heller. Men som sagt inte heller ett problem. Men i gengäld är handtaget över 14 cm långt vilket är substantiellt hur man än vrider och vänder på det. 

Ringen och kombination av slät yta samt bra clip gör kniven mycket lätt att dra

Förutom yttermåtten är det förstås hur mycket som syns av kniven som gör den till en vattendelare när det kommer till att bära. Med tanke på hur mycket som sticker upp ur fickan och vad det signalerar är det här inget du bär öppet på kontoret eller så. Den är svårförklarad, L.E. One ser verkligen inte ut som en penna om man säger så. 

Clipet är ett enkelt vikt stålclip vars fäste är försänkt i handtagssidan. Det är flyttbart vilket i det här fallet är helt nödvändigt av ett mycket enkelt skäl. Det är att om du skall använda kniven som Karambit och använda Wave-funktionen så kan du inte ha clipet där det är monterat från fabrik. Då hamnar du i fel grepp när bladet fälls ut. Med en Karambit vill man ofta ha den i omvänt grepp även om det inte är den enda möjligheten. För att det skall vara flyttbart och kunna kombineras med handtagsmaterialet är det fäst med en genomgående bult i stål. 

I vilket fall fungerar clipet mycket bra. Här vill man heller inte ha för mycket friktion mellan tyg och handtag eftersom det skall gå snabbt och lätt att dra kniven. 

Sammanfattningsvis

Lika ovanlig som typen av kniv är för Lionsteel lika ovanligt är det tänkta användningsområdet då den sägs vara en EDC-kniv, alltså en fickkniv tänkt för dagligt bruk. Det är nämligen så den presenteras på hemsidan. Huruvida det är sant eller om det är sagt för att blidka potentiella lagstiftare låter jag vara osagt. Men i sak är det ju inget annat än en kniv med ett hawkbill-blad. Ja och en ring i ena änden förstås. Så frågan är hur bra den är för det ändamålet?

Svaret på den frågan är dessvärre "inte särskilt". Trots extremt fina material och många finesser brister kniven ur den synpunkten på ett mycket specifikt område, nämligen bladet. Det är med sin geometri och form mest lämpligt för ett par uppgifter i den vägen och det är kartongöppning, kapande av rep, buntband och packband etc. Men det kanske räcker, slipar du upp det extremt fina stålet är kniven inte alls dum för dessa användningsområden. Gott så. 

L.E. One fungerar till EDC men kompletteras med fördel med något mindre aggressivt och mer mångsidigt som en Lionsteel TRE till exempel

Men låt oss addressera den bruna elefanten i rummet. Lik förbaskat är det här främst en kniv för "självförsvar" men som kan användas till andra saker. Jag sätter begreppet inom citationstecken då jag är villig att argumentera kring huruvida det är handlingar som ens går att utföra med kniv utan att hamna i klammeri med rättvisan. Visst, om vi använder "tänk om"-argument in absurdum går det. Och då är det här en bra kniv. Det var förvisso rätt länge sedan men jag har en viss erfarenhet av träning både mot och med kniv i det syftet. 

L.E. One är extremt stadig, spetsen är mycket aggresiv och det går oerhört kvickt att dra den då Wave-funktionen är mycket väl fungerande. Så de kriterierna uppfylls med råge. 

Lionsteel L.E One är en intressant Karambit med både avancerad konstruktion och Magnacut i bladet

Men rötterna till knivtypen hittas ju i jordbruksredskap även om vägen därifrån till den högteknologiska

Lionsteel L.E. One är mycket lång. På vägen blev kniven fällbar, fick de senaste materialen och teknikerna men även en snabböppning samt en antydan om att den skulle kunna vara en "EDC-kniv". Resultatet är en intressant och välbyggd kniv som är kompetent men inte inom alla områden. 

Lionsteel Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm

Längd hopfälld: 145 mm

Vikt: 134 g

Bladlängd: 82 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: CPM Magnacut

Handtag:aluminium, integral

Lås: Frame lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J 

* Huruvida det ens är möjligt att försvara sig med en kniv och samtidigt följa lagen är ämnet för en annan diskussion som jag tagit upp vid olika tillfällen. Min tes är att det snarare rör sig om en eskalering av våldet som introducerats om inte en rad mycket specifika villkor är uppfyllda. Men det är ett omfattande samtal så jag ber att få återkomma i ämnet. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC CXXIV "Udda användningsområde"

En fredags-EDC författad på en lördag? Redan där blev det fel, en motsägelse i sig. Men förklaringen är enkel. Jag började må dåligt igår men yrsel, huvudvärk och muskelvärk. Bara att bege sig hemåt från jobbet och bädda ned sig. Kollegorna var inte helt bekväma med tanken att jag raglade omkring där och såg småfebrig ut så de ansåg i all vänlighet att jag borde avlägsna mig. Förutom omtanke kan det ha varit så att det inte kände för att bli smittade om det nu var något kul virus som var orsaken. 

Men av den orsaken orkade jag inte författa någon text på lunchrasten. Inte lika jäkla yr idag så en liten text fick det bli nu istället. 

Knivarna på bilden kommer båda från Lionsteel. Den mindre är den av mig tidigare recenserade TRE och den större med mer elakt utseende är L.E. One. En kniv som jag står i begrepp att recensera inom kort. Utöver det en tändare som jag dock använder extremt sällan då jag inte röker samt en ficklampa som använder desto mer. Det är en Olight Baton S1 inköpt på lokalt XXL-varuhus för några år sedan. 

Senast den kom till användning var idag faktiskt, dock inte för att lysa med utan för att ta reda på vilka av våra kokkärl som var magnetiska. Ett mer udda användningsområde men ficklampan har en magnet i botten för att fästa på olika ting och den kom till nytta nu. Den förbannade spisen har nämligen gått sönder och en ny skall införskaffas. Eftersom det lutar åt en induktionshäll måste man veta om det är några grytor eller stekpannor som inte kan användas. 

Vi tror för övrigt att vi hittat en bra spismodell så nu skall det beställas!

/ J - letar efter udda användningsområden

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel L.E. One

Den här kniven kallad L.E. One från italienska Lionsteel är speciell på mer än ett vis. Ett tämligen uppenbart område är utseendet då det för den knivintresserade uppenbarligen är en Karambit. För alla andra ser den mest märklig ut. Det är deras första utflykt inom det området. Knivtypen i sig är en smula ovanlig då det egentligen är en sorts kniv som härstammar från Sumatra. En kniv för strid och självförsvar inom kamparter som exempelvis Pentjak Silat. Ursprunget kan förenklat sägas vara en risskära som fick ett mer distinkt utseende för att bli ett bättre vapen. 

Lionsteel LE One

Men steget därifrån till en fällkniv från Italien är rätt långt. Ibland kallas den här typen av fällbar variant för "västerländsk karambit". Vi talar då om mycket mindre knivar än originalen samt att de ofta är fällknivar för att vara lättare att bära. 

Lika ovanlig som typen av kniv är för Lionsteel lika ovanligt är det tänkta användningsområdet då den sägs vara en EDC-kniv, alltså en fickkniv tänkt för dagligt bruk. Huruvida det är sant eller om det är sagt för att blidka potentiella lagstiftare låter jag vara osagt. Men i sak är det ju inget annat än en kniv med ett hawkbill-blad. Ja och en ring i ena änden förstås. Så visst borde den fungera till det också. 

En karambit för EDC-bruk?

Därutöver är den här kniven originell på ytterligare en rad områden. Den är för övrigt designad av Ernest Emerson och därmed följer "Wave-funktionen" med på köpet. Den är inte unik för knivvärlden men har inte använts av Lionsteel förut såvitt jag vet. 

Det ovanliga är att den här kniven kan öppnas på en rad olika vis däribland en flipperfena. Det är här som all teknik från Lionsteel kommer in i bilden. Själva fenen kan nämligen avlägsnas om man känner för det. En detalj som återfinns på några av deras modeller. 

Vidare är kniven gjord med deras SOLID-teknik vilket konkret innebär att LE One är en integral, dvs hela handtaget är fräst ur ett enda stycke metall, aluminium i det här fallet. Med det följer även att kniven är en frame lock fast inte i titan. 

Paketet avrundas med att hysa ett mycket intressant stålval i Magnacut. Så sammantaget är det här en helt unik och synnerligen intressant kniv. En recension följer, var så säkra!!

Lionsteel.it

/ J - nyfiken

#knivesandbikes #knivigtvarre

Supertrendigt

Kan ett märke eller företag bli för trendriktiga är frågan jag ställer mig. Hoppas någon vis person kan bli mig svaret skyldig.

Jag lutar nog åt det efter att ha kikat närmare på samt plitat på recensioner ArtisanCutlery härförleden. De gör som företag inget som ingen annan inte gör, missförstå mig rätt. Tvärtom de håller verkligen upp fingret i luften för att se vartåt trendvindarna blåser för att ligga rätt i tiden.

De har alla och då menar jag ALLA "de rätta" bladformerna/knivmodellerna i sin nya och redan omfattande katalog. 

Långt och spetsigt, en nyligen uppblossande trend parallell med de överdimensionerade

Därmed har de förstås Kwaiken-liknande knivar. Det vill säga knivar där bladet är långt och smalt och mer eller mindre försvinner helt i handtaget när kniven är hopfälld. Här kallas modellen Waistline och även den av mig testade Shark drar åt samma håll. Motsatsen är bladformer som helt saknar spets, rakknivsinspirerade knivar som deras Orthodox. Nästa steg är wharncliffe-blad som hittas på modellen Falcon. Låter man ett sådant blad gå på stereoider får man den överdimensionerade versionen i Apache och vidare till extremformen, köttyxeinspirerade Osprey. 

Här hittas även fällbara dolkar vilket nyligen har blivit extra populärt. Budgetmärken som CRKT och Kershaw erbjuder dem men till och med Hinderer hakade på tåget när det passerade med sin Maximus bara för att nämna några få. ArtisanCutlery har förstås även en Karambit eller två att erbjuda. Inget modernt sortiment är komplett utan en sådan. Detsamma gäller någon multifunktionskniv så även en sådan finns att tillgå.

Wharncliffe-blad på steroider

Så därmed återfinns alla de trendriktiga bladformerna i katalogen. Detsamma kan även sägas om materialen som erbjuds. Titan dominerar som handtagsmaterial på de dyrare knivarna där flera även har inlägg och de backas upp av grepp i kolfiber och G10 i de något enklare modellerna. I mellanskiktet är de formade och nedåt i rangordningen är handtagen raka i sidorna. 

Knivstålen är allt från superavancerade M390 via S35VN till D2. Jag tror även att samtliga knivar löper på keramiska lager och "detentkulorna" är av samma material. 

På samma trendkänsliga vis domineras utbudet av knivar som fälls ut med en flipperfunktion och samtliga låser med antingen ett ramlås eller en linerlock. Andra låstyper lyser med sin frånvaro.  

Och så köttyxan i miniformat

Sålunda gör de inget "fel" som sagt - ALLT finns där. Det gäller även formgivningen som går från det lätt futuristiskt absurda i Interceptor till de mer avskalade uttrycken i Shark och Waistline. 

Det är heller inte svårt att följa inspirationskällorna till så gott som samtliga modeller om man är lite kunnig inom området. Det blir lite knivbingo över det. Men jag vill noga påpeka att ingen kniv är en kopia av någon befintlig modell. Dock kraftigt inspirerade det råder det ingen tvekan om.

Mina tre testobjekt från ArtisanCutlery, från toppen modellerna Shark, Apache och Osprey

Men frågan kvarstår, kan det bli för mycket av inställsamhet, för mycket följande av trender istället för att leda dem, skapa egna eller hålla fast vid något unikt? Risken är att det blir så "rätt" att det blir könlöst och anonymt.

Men det är ett relativt ungt märke och framtiden får utvisa om det blir ett kinesiskt namn i mängden eller ett nytt Reate, Kizer eller WE-Knives. 

/ J - i funderartagen

Knivrecension Tora Tactical Knives Raptor

-  den första fällkniven jag prövar från Thailand

Raptor är den första fällkniven från thailändska TTK eller Tora Tactical Knives. Det här specifika exemplaret som jag har till låns från Knivshop.se är dessutom en av prototyperna. Enligt vad jag hört gjordes två versioner varav den här är den som fått eggen åt "fel" håll. 

Tora Tactical Knives Raptor, Pikal

Att den första fällkniven skulle bli en kniv gjord i moderna material med själförsvarsinriktning var ingen högoddsare då de mest tongivande knivarna från TTK har varit av den typen. Materialen brukar vara Elmax, titan och kolfiber och på programmet står flera modeller av karambits bland annat. Det finns förstås andra knivar att tillgå som är mer inriktade mot EDC- och friluftssegmentet och till och med köksknivar återfinns numera i utbudet. 

Kniven levereras i en bag

Den första tanken som föll mig in när jag såg den här kniven på bild var intressant då det i ärlighetens namn inte är en fällkniv jag skulle köpa personligen. Varför skall jag förklara senare och det är inte relaterat till kvalitet på något vis utan är snarare kopplat till användningsområde knutet till prisbild. 

Ordet intressant dök upp därför att det här är en mycket ovanlig knivsort som  jag bara stött på en gång tidigare och det var i Spydercoskepnad. Det vill säga när det gäller den här mer moderna tolkningen av formatet annars inget nytt under solen som jag snart sagt i varje recension på senare tid. Men mer om det senare.  

Blad

En udda fågel kräver sin näbb och det har Raptor bokstavligen fått i det här fallet i form av en hawkbill. Som ni vet kännetecknas bladformen av att eggen kröker sig åt fel håll ned mot en spets istället för upp mot ryggen. Stålet i det här bladet är detsamma som återfinns i de flesta av TTKs knivar, en för oss här uppe i norr halvlokal bekantskap i och med att det är Böhler/Uddeholms Elmax.

Dimensionerna på bladet är rätt extrema men väl valda givet hur kniven är tänkt att fungera. Det är utan tvekan styrka som premierats här vilket avspeglas i bladgodset som mäter hela fyra millimeter över nacken vilket får anses vara grovt om det ställs i relation till att bladet på bredaste stället mäter omkring två och en halv centimeter och längden ligger strax över sju och en halv centimeter.

En mäktig näbb mejslad ur fyra millimeter Elmax-stål

Här är en liten utvikning kring bladformer på sin plats. Varför välja en hawkbill i det här fallet? Jo jämfört med vanliga knivblad med buk så har raka och nästan raka eggar sina fördelar. Det blir tydligt när det kommer till wharncliffeblad vilket är orsaken till att de används till såväl mattknivar som i vissa självförsvarsapplikationer.*

Tar man den raka formen ett steg längre och kröker den vidare nedåt får man ett klassiskt trädgårdsredskap, en "pruning knife" eller kniv för beskärning av fruktträd. De har nämligen inte sällan försetts med en "hawkbill" eller höknäbb, ett blad vars egg kröker åt "fel" håll. Det ger en kniv vars blad fångar upp det som skall skäras istället för att låta ämnet glida iväg bort från eggen under rörelsen. De "biter" bättre framåt spetsen till efterhand som den skärande rörelsen fortsätter på samma vis som en skära eller en lie gör. Det ger en kniv som är utmärkt till vissa specifika uppgifter som att t ex kapa rep. Något som utnyttjas i knivar för maritimt bruk till exempel.

Raptor bredvid en urgammal misshandlad beskärningskniv som jag i flera
år använde för att öppna pelletssäckar med. Bladformen går igen

När bladformen inte används för att kapa vare sig rosenbuskar eller tamp så kan det användas på det här viset. I den här typen av kniv ger det en elak klo där fokus ligger på spetsen och dess funktion och förmåga att penetrera snabbt och utan ansträngning. Typen av kniv kalla ibland för "Pikal" vilket är knutet till filippinska kamparter och har sina anhängare liksom karambits har sina. Grundfattningen för den närbesläktade karambiten är ett omvänt grepp med spetsen pekandes framåt för att kunna jabba och slå medan det för en Pikal också är omvänd fast med eggen vänd bakåt alternativt i vanlig "sabelfattning" fast med eggen uppåt.

"Business-end", spetsen är mycket av vad den här kniven handlar om

Ett blads egenskaper förstärks mycket av vilken slipning det försetts med och det bllir tydligt här. Raptor har en låg, brant skålslipning. Slipfasen mäter inte mer än tolv millimeter inklusive primäregg. 

Originaleggen får godkänt och kniven anlände vass. Tora kan det här med symmetri och jämn slipning även om det på en sida kan skönjas att den är handgjord och att eggen där har en lätt avvikande kurvatur. Det är något som hör customknivar till.

Raptorn är bruksknivsvass kan vi väl säga, det innebär att den rakar hår med visst motstånd. Känslan kommer sig mer av geometrin än av att kniven inte skulle vara vass. Återigen ser jag inga problem med det då det ligger väl i linje med knivens tänkta användningsområde. En alltför tunn egg riskerar att flisa sig när man hugger med den. 

Och det är på det här området som en av mina invändningar mot hela konceptet kommer. Såvida du inte är inne i Pentjak Silat-svängen eller bara gillar jäkligt "tacticool" knivar så är användningsområdet något begränsat det måste medges. Den är riktigt dålig som allroundkniv men gör några få saker mycket bra. En av dem är rätt praktisk. Den öppnar allt inklusive kartonger med oerhörd ackuratess. Sen går det att kapa snören också om man känner för det men inte rep, till det är eggen för brant. Det kan dock tilläggas att den som köper den här kniven troligen inte är på jakt efter en fruktkniv heller. 

Sen är det är bara att erkänna - kniven är fullkomligt grym att snitta med. Allt spetsen närmar sig river den hål på. Jag har testat på papp, kartong och tyg samt tyg fastsatt på kartong för att få till en primitiv dummy. Du behöver knappt nudda materialen förrän yttersta delen av bladet har glidit igenom. Raptorn är elak på det viset. 

Jag hoppade över kökshandräckningen med den här kniven. Efter att för skojs skull försökt trycka den igenom ett äpple gav jag upp.

Handtag

Raptorns handtag är en modern och solid historia. Kniven saknar ram och presentationssidan är gjord i tjock massiv kolfiber och låssidan i titan. I ryggen återfinns en backspacer med vad som brukar benämnas "gearpattern". Kniven hålls samman med tre skruvar per sida förutom pivotskruven och ger ett mycket gediget och välbyggt intryck.

Ett väl tilltaget handtag i kolfiber och titan som fyller handen väl. 

Flera detaljer avslöjar att det är en custom- och inte en produktionskniv det handlar om. Alla hörn, fasade kanter och "jimpings" är inte exakta om än mycket väl utförda. Finishen är överlag hög men fokus ligger inte på utställningsstatus utan andas mer funktionalitet. Lite på samma vis som Emersons knivar med vilka Raptor också delar egenheten med spårmejselhuvud i den justerbara pivotkruven.

Andra saker som andas custom och hantverk är hur väl allt är rundat och slipat. Det syns även i den snyggt utförda blåanodiseringen som går igen på lås-sida, backspacer och clip samt på kvaliteten på kolfibersidan.

Det är först ur den här vinkeln som handtaget blir förnuftigt

Sen kommer vi till det mest udda med det här handtaget. Det upplevs vara upp och ned. Eller åtminstone inte rätt om man inte vet vilken typ av kniv det handlar om eller spontant utgår från eggens orientering. Greppar du kniven för första gången utan att tänka efter känns den därför, inte dålig men inte heller särskilt bra. 

Handtaget är väl tilltaget med sina 15 millimeters midjemått och fyller därför handen väl särskilt när clipet ökar på den tjockleken till runt två centimeter. I rätt grepp vill säga. Fattar du kniven "fel", alltså med eggen nedåt som brukligt är så fungerar det förvisso fortfarande hjälpligt men handtaget fyller inte ut greppet fram mot bladet till, det är något som saknas. Om en tumme placeras vid den ramp som bladet bildar och pekfingret får ta spjärn mot räfflorna så kan kniven användas med eggen på traditionellt vis men det är inte optimalt. 

Det är när du vänder på Raptor det märks hur den är tänkt att hållas. När tummen placeras på jimpingen istället blir greppet riktigt bekvämt och likaså när kniven trollas runt i omvänt grepp med eggen bakåt.

När man väl listat ut hur man bäst håller kniven så är handtaget tämligen komfortabelt och de handgjorda räfflorna kan särskilt omnämnas då jag vanligen inte alls uppskattar den här glesa grova sorten. Här är de dock välgjorda och greppar bra utan att riva upp huden. Lite öm blir man efter en stund men det är en eftergift för att uppnå bättre fäste. 

Handtaget fungerar troligen även till en längre stunds hårt arbete. Det är inget jag prövat. Jag har nämligen mycket svårt att se vad det skulle vara. Att träna med den kräver knappast god ergonomi av det slaget. Kanske om man behöver sprätta upp tonvis med paket och kapa mängder av buntband. 

Öppning och lås

Även om det här området finns rätt mycket att säga. Tyvärr kommer här några av mina största invändningar mot kniven som sådan och mot hela principen att använda det så populära ramlåset i titan på den här typen av kniv.

För lycka och framgång?

Hur kniven öppnas går inte att missa då tumplattan är det mest karaktäristiska och uttalade på hela kniven tillsammans med vilket håll eggen pekar åt. Den är förutom gigantiskt stor och utstickande även gjord i brons samt försedd med ett markant kors. Väldigt iögonfallande med andra ord. Varför den har det sistnämnda dekorelementet är jag inte helt säker på men jag gissar att det har med tur och välgång att göra. Sydostasiater brukar ta sin religion på allvar vare sig de är buddhister, kristna eller muslimer. Hur det förhåller sig med materialet vet jag inte men inom bland andra samisk kultur brukar brons på knivar hålla onda andar borta. Vad man tycker om utseendet är nog antingen eller misstänker jag. Personligt är det i vilket fall som helst.

Funktionsmässigt är den, tråkigt att behöva säga det, inte särskilt bra! Det går att öppna kniven med tumplattan och hyfsat fort också efter viss övning. Det goda är nämligen att den sitter rätt långt ut från handtaget och därmed inte är skymd på något vis samt bjuder på en god radie för tummen att följa.

Det är också stor så den borde vara lätt att träffa. Borde är nyckelordet då den inte är det och det beror på två saker. Dess främsta brist är placeringen. Den befinner sig FÖR långt ut vilket innebär att om man reflexmässigt försöker öppna kniven snabbt och snärtar med tummen i den vinkel där såväl tumplattor och tumknoppar brukar återfinnas på knivar så glider tummetott längs med bladet och ut i tomma intet. Här måste man först hitta undersidan av plattan med tummen och sen trycka till. Då går det både säkert och bra. OM du inte kommer för långt ut från bladsidan vill säga. Tumplattan är nämligen rundad på undersidan också vilket inte är bra alls. Det gör att man lätt slinter mot den hala metallytan. Särskilt om fingrarna är våta av vatten eller svett.

Anledningen till att jag uppehåller mig vid den här delen av kniven är att det inte är oviktigt moment att kunna trolla fram sitt blad respektabelt snabbt när det kommer till den här typen av kniv. Skall du använda en fällkniv i en stressad situation oavsett anledning får den inte kräva för mycket finmotorik. Det är en av de första sakerna som ryker när adrenalinnivåerna rusar.

Den unika och exklusiva tumplattan är arbetad även på undersidan. Tyvärr för mycket då 
en inte erbjuder erforderligt fäste

När man väl tänker sig för är kniven dock mycket sympatisk att öppna. Gången är inte silkeslen men ändå mjuk och framförallt jämn vilket jag håller högre än att den är helt friktionslös. Jag är ingen anhängare av "fingergiljotiner". Hur häftigt det än må vara med blad som faller in av sin egen vikt är det inte särskilt praktiskt. 

För själva låsfunktionen står ett ramlås i titan. Någon stålförstärkning på låsarmen finns inte men ytan har försetts med karbider och det gör att det inte finns något tendens till "stick". Låser gör kniven stadigt och varje gång. Ramlåset tar inte extremt tidigt vilket jag är tacksam för särskilt som om det här är ett blad som skulle kunna tänkas få ett slag från fel håll under användning. När låset skall släppas är låsarmen lätt att hitta och det går smidigt trots att det känns att det finns kraft i den. Så långt är allt väl. 

Ett ramlås som inte tar extremt tidigt

Nu följer min kritik av det här specifika låset. Något av den kan nog härröras till begränsad erfarenhet av ramlås från Toras sida, "nybörjarmisstag" helt enkelt. Det är inte lätt att få till det perfekta ramlåset vid första försöket. Något som jag ofta påpekar och som även stora tillverkare misslyckas med från stund till annan. Det är två detaljer som spökar i det här fallet:

1. Det finns en tendens till att låsarmen vill vandra (lockslip). Belastas bladet med lite tyngre tryck, observera att det sker från från rätt håll, glider låsarmen något utåt. Den tendensen försvinner emellertid helt om handtaget fattas hårdare så att fingrarna förstärker låsfunktionen. Det är i och för sig ett typexempel på hur det är tänkt att ett ramlås skall fungera. Personligen tycker jag dock att det är felkonstruerat om det behövs.**
2. Det finns även en aning spel i bladet upp och ned. Inte så att bladet "skallrar" eller sitter löst men på samma vis som en del lockbacks kan ha. Det känns om bladet provoceras. Det är möjligt att det kommer att försvinna varefter kniven används. Det kan jag inte utröna då det här är en lånekniv och jag därför inte har för avsikt att vare sig långtids- eller hårdtesta den. Så det skall tas i beaktande i sammanhanget. 

Punkt ett är emellertid vad jag avser när jag inledningsvis i det här stycket skrev att det finns problem med ramlås. Trots att de är populära ÄR de inte alltid bäst. Exempelvis i det här fallet eftersom kniven är tänkt att användas i omvänt grepp varpå lockslip blir ett sjutusan till problem. Dels har du eggen riktad rakt mot din egen tumme alternativt handled om du håller kniven på avsett vis och dels finns det inga fingrar som förstärker låsarmen som tänkt och då faller ett av ramlåsets främsta fördelar.

Att bära

Hur en kniv uppträder i fickan är förvånansvärt viktigt av det enkla skälet att det är där en fällkniv tillbringar överlägset störst tid när det inte ligger på valfritt förvaringsställe. 

Raptor är relativt bra att konka omkring på givet knivens yttermått. Den är också välbalanserad i fickan vilket gör att vikten på 130 gram inte känns särskilt mycket. Den är däremot mycket iögonfallande, liksom resten av kniven. 

Ett synnerligen väl tilltaget customclip

Ett köttigt stort skulpterat clip som låter en bra bit kniv sticka upp är inte direkt diskret. Förutom om man bär blå jeans i rätt nyans får då smälter kniven in i bakgrunden med sin blåanodisering. Clipet är långt och sköter sin uppgift dugligt men kunde ha bättre spänst. Det är en egenskap som det delar med de flesta skulpterade customclip för övrigt. För att vara ett första försök är det faktiskt riktigt bra men det är inte i närheten av att vara lika funktionellt som ett bra "springclip". Fjäderstål är alltid bättre sett till funktion. Men givet en viss prisnivå förväntas nuförtiden alltid ett skulpterat clip, oavsett om de är bra eller ej. Intressant fenomen det där.  

Kniven är välbalanserad i fickan men också mycket synlig

Att kniven sticker upp en bit kan jag leva med eftersom tanken med det är att öka åtkomsten. Den hålls på plats dugligt men där är det mer storlek än spänst som sköter det arbetet. Det är emellertid ingen  risk att man tappar kniven. Balansen i hopfällt läge är också godkänd vilket gör att Raptorn inte dinglar omkring i fickan.

Men det finns ett stort aber och det är att clipet gör kniven långsammare att dra än nödvändigt och dessutom hakar det fast i fickkanten från stund till annan. Det är längden och bristen på spänst som ställer till det. Det är något som inte alls är en bra egenskap när det handlar om självförsvarsinriktade knivar. Det är ett typexempel på när praktiska hänsynstaganden får ge vika för fåfänga. Enkla fjäderclip i stål utan kanter i änden är i nittionio fall av hundra bättre. 

Sammanfattningsvis

Det skall sägas direkt - Tora Tactical Knives "Raptor" är inte en kniv för alla, särskilt inte i Pikalversion. Den är vare sig insmickrande eller lättsåld. Men den är brutal och rätt charmig på sitt aviga vis. Intressant skrev jag inledningsvis och det intrycket står sig även efter det att jag sällskapat med den ett tag. Det är inte mycket mellanmjölk över den här skapelsen vilket kan vara befriande. Om inte annat är det lättare att skriva då.

Ibland används ett uttryck på engelska som känns aktuellt : "Purposedriven". Den här kniven hamnar i samma fack som Cold Steels Talon, Blackhawks Be-Wharned och Spydercomodeller som exempelvis Chinook, Civilian, Yojimbo och framförallt P'kal.

Det här är en självförsvarsorienterad kniv som kan användas till annat. Inte en allroundkniv som kan användas i självförsvar. Sen uppstår i och med det uttalade användningsområdet en viss kulturkrock. Jag tror mig veta att det föreligger en viss skillnad i syn på det området mellan knivens ursprungsland och Svensk nödvärnsrätt. Sen är det upp till läsaren själv att ta ställning i frågan.

TTK Raptor är inte mellanmjölk. Så kaffet inmundigas svart

Vad tycker jag då om kniven om den bedöms efter de aktuella kriterierna? Ja, kontentan är att jag är något kluven även då. Det finns mycket kunnande och gott arbete här, kniven är välbyggd i häftiga material och finishen god även om den inte siktar mot utställningskvalitet. Den är ett stabilt och personligt hantverk av en man som har en tydlig vision. 

Men här finns också några saker som jag hade sett över. En är grundläggande och det är valet av lås. Jag vet att ramlås i titan säljer men det är inte vad jag valt på den här typen av kniv av de skäl jag angav ovan. En detalj är i sammanhanget är låsgeometri men där är jag säker på att senare exemplar lär vara felfria. Det här är trots att allt en prototyp och en inte alltför mycket använd sådan. Titan har en tendens att slitas över tid så det är fullt möjligt att det löser sig av sig själv. Men locksliptendenser vill man inte ha på en självförsvarskniv, särskilt inte en där de egna fingrarna inte agerar backup utan måltavla.

Sen hade jag valt att ändra en aning på tumplattans placering, Som det är nu går den att missa. Särskilt vid stress eller om man har bråttom. Det som talar för placeringen är att rörelsen är naturlig och att det är väldigt lätt att greppa kniven efter öppningen. Jag hade även ökat friktionen mot tummen så man inte riskerar att halka av lika lätt.

Men innan  man kommer så långt bör man ha halat fram sin kniv ur fickan och för att det skall ske på bästa vis behöver clipet enligt mig minskas ned och kortas av. Åtminstone med jeans eller chinos vill det gärna haka i och fastna ibland i kanten på fickan eller byxlinningen beroende på hur kniven bärs.

En udda fågel i svensk höst, TTK Raptor

Väl framme är bladet upp och ned. Det är en Pikal! Jag är sannerligen ingen expert ens teoretiskt på hur den skall användas även om jag faktiskt prövat några av teknikerna för många år sedan. Men till den tänkta applikationen är bladets form och slipning utmärkt. Spetsen är oerhört effektiv och det lätt krökta hawkbillbladet parat med en brant skålslipning gör att det här bladet biter och river hårt. Den funktionen är utomordentligt bra. 

Vill du använda den praktiskt så är Raptor överjäklig på att öppna lådor och kartonger och kapa tejp med mera. Men det känns mest som ett alibi i sammanhanget. Du filear inte fisk eller täljer en kåsa med den här kniven. Faktum är att du knappt öppnar ett kuvert med den. I så fall lär innehållet dö. Endera av spetsen eller av skräck. Den här kniven skaffar du för att den är elak och för att du gillar den egenskapen. 

Raptorn köper du hos Knivshop.se om du vill ha en kniv som är unik med mycket personlighet som andas råhet och skall vi säga "effektivitet".

Specifikation Tora Tactical Knives Raptor:

Längd utfälld: 190 mm
Längd hopfälld: 111 mm
Vikt: 130 g
Bladlängd: 76 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: elmax
Handtag: titan/kolfiber
Lås: ramlås

Producerad av: Tora Tactical Knives, handtillverkad i Thailand.


/ J - vänder upp och ned på knivarna

* Som exempel kan tas de av Michal Janichdesignade Spyderco Yojimbo och Ronin.samt Be-Wharned från Blackhawk som alla har wharncliffe-blad. Den Perrindesignade PPT från Spyderco samt Bastinellis Dragotac har snarlika modifierade wharncliffeblad med svag buk. 

**Då väljer jag hellre en frictionfolder där det är uppenbart att det är mina fingrar som skall låsa och inget annat.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre