Dagens bild nr 237 Det mest italienska

Vissa bilder, dofter och i det här fallet smaker biter sig fast i minnet. Det här är rätt mycket Italien för mig. Just kombinationen av solmogna tomater, vitlök och basilika är något speciellt. Sen råkar de dessutom spegla den italienska trikoloren på ett utmärkt sätt. 

I förbifarten kan nämnas att basilikabladen ingick i en större kruka som senare fick sällskap av vitlöken, pinjenötter blandat med mandel, en skvätt olivolja, lite salt och peppar och mycket parmesan. I ljuv förening blev det en god pesto av det hela. Tomaterna ugnsbakades i låg värme för den där extrema sötman. 

"The Most Italian"

Nästan lika italiensk är kniven i det här fallet. Den kommer från Fox Knives med säte i Maniago. Där är även kniven tillverkad. Det som gör att den inte är helt italiensk är att den är designad av  fransmannen Bastien från Bastinelli Knives. 

Den kallas Slim Dragotac Piemontes och är en friction folder. Den saknar därmed helt lås eller fjäder. Trots det en mycket sympatisk EDC-kniv som därtill försetts med djärva linjer och är tillverkad i bra material.  

/ J - med smak för det italienska

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Fox Slim Dragotac Piemontes

-  en udda fågel i en industriskog

Omväxling förnöjer heter det. På den punkten håller inte alla med mig har jag förstått. Det gäller högst troligen de som är mer fokuserade i sitt knivsamlande. Det vill säga håller sig till en typ av kniv, ett märke eller kanske till och med en enda modell. Mitt intresse är mer eklektiskt därvidlag och den här gången söktes något som stack ut varpå jag hittade den här skönheten, Fox Bastinelli Slim Dragotac Piemontes. 

Där har ni ett namn att bita i för övrigt, det är både långt och har klang!

Fox FX-518ZW, Slim Dragotac Piemontes

Kniven med det det illustra namnet är frukten av ett samarbete mellan Italienska Fox och Bastinelli Knives. Bakom det märket står Bastien Coves som formgett en klart udda fågel i det här fallet. En "frictionfolder", den äldsta typen av fällkniv som existerar fast i det här fallet med ett modernt uttryck samt material och precision för att matcha det. Djärva linjer parat med elegans och funktion i ett och samma paket. 

Twitterversion: Fox Dragotac Piemontes, vacker, udda och därtill tämligen praktisk!

Blad

Det är en intresseväckande bladform som avslöjas när kniven fällts ut. Skall den betraktas som en modifierad wharncliffe eller en väldigt låg clippoint? Mitt intryck är att det hur som haver är en form som är omhuldad av franska knivmakare. Förutom i den här kniven återfinns den till exempel i Spydercos PPT* vars upphovsmän är från samma del av världen. I grund och botten är det en gammal bladtyp och den ligger för övrigt inte så långt från en gammal grönsakskniv jag tidigare ägde. 

Bladet är åtta centimeter långt och fullt flatslipat från en höjd av 25 millimeter. Ryggen har fått sig några räfflor för ökad friktion men är i övrigt elegant rundat. Materialet är ett stycke tre millimeter tjockt N690Co från Böhler som sedan försetts med en högblank satinfinish. 

Ja ni vet, den där bladformen. Åtta centimeter duglighet gjort av N690

Sen måste jag nämna märkningen eller snarare frånvaron därav. Det här lilla bladet är en skönhet ur mer än en aspekt. Det enda som tryckts eller snarare laseretsats på bladet är en logga. Den är därutöver den snyggaste kombinationslogga jag sett. Istället för att trycka dit massor av text på båda sidor bladet har man valt att göra en fusion av Fox stiliserade räv bakom Bastinellis tre klomärken och det i till bladet anpassad storlek. Synnerligen väl utfört!

Det eleganta bladets finish förstörs inte av en överdriven mängd text

Den svagt svängda eggen avslutas med en riktigt bra spets som gjord för allehanda precisionsarbeten. Åh som Slim Dragotac skär. Tänk nästan Opinelbra och många förstår vad jag menar. Sen går det inte komma ifrån att det är en frictionfolder. Det innebär att alla småjobb går galant och till precisionsarbeten är den här kniven med sin uttalade spets riktigt bra. Det kan tilläggas att förutom formen är placeringen av spetsen relativt handtaget viktigt för känslan och även den upplevs balanserad.

Sen är det ingen "grovarbetare" förstås. Men för att markera det är hela kniven lätt och slank vilket förstärker det intrycket så det finns ingen diskrepans mellan utseende och funktion. 

Handtag

Egenskaperna skulle kunna sammanfattas "konsten att göra ett slankt handtag ergonomiskt". Det här är nämligen ett utmärkt handtag på många vis. Förutsatt då att du inte har riktigt stora händer, det är trots allt en liten kniv och har du dasslock till nävar får du helt enkelt inte plats.

Grunden är en stark stålram som inte är lättad på något vis men trots det väger kniven in på låga 75 gram. Ryggen är öppen och kniven är skruvad i hela tre punkter utöver pivotskruven. I det här fallet är själva skruvarna som går in i distanserna dolda bakom skollorna som i sin tur är fästa med två skruvar. Den här versionen av kniven har sidor i ädelträ i form av ziricote. Kniven finns även i ett enklare, billigare utförande med sidor i gråsvart FRN (Fiber Reinforced Nylon). Troligen snäppet mer praktiskt i längden men även betydligt mindre elegant i mitt tycke. 

Ett välformat urtag för fingret och en rygg som kröker sig gör att handtaget ligger bra i handen

Det Bastien lyckats med är att få ett litet handtag att fylla handen relativt väl. Det har uppnåtts genom att kröka ryggen till en elegant båge som följer handflatans form. Tänk lite "Canadian Belt Knife". Lägg därtill en riktigt bra försänkning för pekfingret och du har ett handtag i det mindre formatet som jag verkligen uppskattar. 

Det är lätt att skifta mellan olika grepp och flera sitter som en smäck. Även om alla fattningar fungerar är det en kniv utan lås  och därmed är vissa grepp förstås favoriserade. Kniven är främst anpassad för att hållas i "sabergrip" med en tumme på den förlängda bladtangen som då även agerar "lås" och hindrar bladet från att fällas ihop. En positiv detalj är den avfasade framkanten som verkligen underlättar när kniven hålls sidledes i nypan för småpill.

Två liners, två skollor i trä, tre distanser med dolda skruvar et voila - ett handtag

Kniven har ett tämligen generöst hål för fånglina och det kan jag tycka hör till på den här kniven. Eftersom den inte är försedd med clip kan en sådan användas för att lättare fiska upp kniven ur en ficka eller ur det medföljande läderfodralet. Utseendemässigt kunde jag däremot varit utan hålet. De som gillar sina "lanyardbeads" kan helt bortse från den sista kommentaren. 

Öppning och lås

Enhandsöppning kan åstadkommas på flera vis och underhållande nog var de första fällknivarna, så kallade "friction folders" möjliga att fälla ut på det viset. Idén är ingalunda ny med andra ord även om den fått pånyttfödelse med först tumknoppar och sedan "flippers" av olika slag. Den här kniven är enkel att fälla ut och efter lite övning går det relativt snabbt också. En mer känd variant på temat är klassiska rakknivar vilka också har en förlängd tang och därmed hanteras på samma vis.

Hur mycket motstånd kniven skall bjuda på ställs in med den justerbara pivoskruven. För lätt och kniven blir klart kvickare men då studsar bladet nästan in igen. För hård och kniven blir säkrare men även långsammare att hantera. Den här kniven kan inte "blixtras" fram genom att slå tangen mot exempelvis ett ben vilket går med motsvarande mekanism försedd med lås.

Den för ändamålet avsedda förlängda tangen är mjukt rundad och komfortabel. Att den är lätt att komma åt säger sig nästan själv då den på dylika knivar är en mycket framträdande del. Gången är mjuk och smidig vilket överraskar en smula då "friction folders" av naturen skall bjuda på en smula motstånd. Det hörs liksom på namnet. De är dock, om de är rätt konstruerade, gjorda så att motståndet ökar under bladets gång. Så även den här men det sker mycket gradvis. 

En "fricionfolders" signum, den förlängda tangen som bladet fälls ut via. Känt från rakknivar

Slim Dragotac har inget lås vilket framgår av kategorin som sagt. Istället fungerar den på samma vis som en slipjoint med den skillnaden att det är du eller snarare dina fingrar som ersätter ryggfjädern och står för motståndet. Säkerheten räcker till och kniven fäller inte automatiskt ihop sig som många tycks tro så fort knivar saknar "Tri-Ad-" eller "Axis-lås". Däremot krävs viss uppmärksamhet särskilt när bladet fastnar i något och skall frigöras. Då märks och saknas även frånvaron av lås. Det finns trots allt en anledning till att de kom till. Sen kan tilläggas att extra säkerhet byggts in i och med urtaget för fingret. Om pekfingret befinner sig där kan bladet vika sig men inte fälla ihop sig över dina fingrar.

Av det följer att kniven är tänkt att hantera "lättare" uppgifter där det främst handlar om att skära och följaktligen inte till att bända eller hugga med. Men även vid skärande av kartong, tyg med mera händer det att bladet kilar fast något och det är då man får tänka på hur man frigör bladet. Det är inte det att det inte går men likt en slipjoint kräver den sin uppmärksamhet på ett sätt som bärare av enbart moderna knivar inte är vana vid. 

På bladtangen placeras tummen eller ett finger varpå bladet inte kan fällas ihop. 
Fungerar men är förstås inget lås och bör användas därefter

När kniven öppnas uppenbaras en av ytterst få kvalitetsmissar jag hittat på Dragotac. Det finns ett litet glapp i bladet. Dock upptäcks det bara om man endera fället kniven helt och provocerar bladet i "låst" läge upp och ned eller gör detsamma när kniven är halvöppen. Då rör sig bladet en smula i relation till handtaget. Det handlar troligen om en liten miss i passningen mellan hålet i bladet och storleken på pivotskruven. Det är inget som märks vid användande och det maskeras genom avsaknaden av lås. 

Att bära

Även på det här området sticker kniven ut i den moderna industriskogen. Eller ja egentligen är den inte ovanlig men i dessa clip-tider har gemene knivbärare vant sig av med att förvara knivar löst i fickan. Det är så eller ännu hellre i det medföljande läderfodralet den här kniven bärs. Det skyddar mot att träytan nöts mot nycklar och andra fickockupanter. Fodralet är välsytt i kraftigt läder vilket gör att det bara blir snyggare efter en tids användning då det fått lite patina. 

Kniven kan bäras löst i fickan men ännu hellre i det medföljande läderfodralet. 
Frictionfolders kan faktiskt fälla ut sig om man kommer åt tangen i fel vinkel

Kniven är relativt lång i och med den utstickande tangen men mäter trots den inte mer än 13 centimeter hopfälld. Sen är Dragotac Piemontes extremt lätt. Sjuttiofem gram visar vågen som sagt och det är svältfött. Läderfodralet slinker lätt ned i en ficka och bladtangen gör det lätt att fiska upp kniven ur det när den behöver nyttjas. Så i det här fallet saknar jag inte ett clip även om det är mitt liksom många andras favoriserade sätt att bära en fickkniv på. 

Sammanfattningsvis

Kärlek vid första ögonkastet brukar man säga. Det gällde mig och den här kniven. Trots sin udda framtoning lockade de rena linjerna, det spännande bladet och kombinationen av blank satin mot kontrasterande mörkt ädelträ. En unik och i mitt tycke vacker design med löften om att vara relativt praktisk därtill.

En udda skönhet för den som söker något mer personligt att stoppa i fickan

Det går även utbrista "så jäkla kul med något som sticker ut i titanflipperträsket". Inget fel med sådana knivar heller om de är välgjorda kanske skall tilläggas. Men ni kanske förstår vad jag menar? Det är roligt med en kniv vars utseende är distinkt och eget.

Därför rekommenderas den här kniven till alla som önskar något originellt, en tidsmaskin som överbrygger avståndet mellan då och nu. Därtill skär den bra så länge det inte skall tas ur älgar eller göras en lägereld.

Länk till tillverkarens hemsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 75 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N690Co, HRC 58-60
Handtag: trä på stålram
Lås: inget

Producerad av: Fox Cutlery, tillverkad i Maniago, Italien


* Vi talar förstås om Perrin, Perroti och Sasha Thiel vars initialer har fått ge namn åt den modellen. 


/ J - tillfällig tidsresenär

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 136 "En bladform"

Vissa bladformer lockar mer än andra. Det här varianten är en av flera jag uppskattar extra mycket. Mest för utseendets skull men den är även tämligen praktisk till nästan allt utom möjligen att flå djur, något som jag å andra sidan inte ägnar mig åt. 

Vad den egentligen skall kallas är något mer omstritt. Grundformen är rätt lik en Wharncliffe men ryggen börjar inte kröka tidigt nog ned mot spetsen för att vara rätt. Snarare så pekar de något uppåt. Lägg därtill en svagt svängd egg med antydan till en buk och den klassificeringen rök. Då blir det istället en modifierad clippoint som återstår. Är den låg nog så kallas den ibland för "reversed tanto" som på en Benhcmade 940 exempelvis. 

Ursprunget är förstås inte helt klart men en slankare form på det temat hittas på HigoNoKamis. I vilket fall som helst gillar jag den!

Two Sun TS 45, Fox Bastinelli Slim Dratotac, Spyderco PPT

Den nedersta kniven, Spyderco PPT har alla attributen som nämts ovan och är försedd med en falskegg på den klippta delen av bladet. Kniven i mitten, Fox Bastinelli Slim Dragotac har ingen sådan men istället en rundad bladrygg. Two Sun modellen TS45 överst har fått ännu mer utsträckt blad och en något  mjukare ryggform. Men alla påminner de om varandra. 

/ J - botaniserar bland klassificeringar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 129 "Samband"

De här två knivarna har två saker gemensamt. Vad som avses är inte helt lätt att lista ut och därför ber jag att få återkomma till det. 

På vad sätt de inte är lika är desto mer påtagligt. En av knivarna är tillverkad i Italien, den andra i Taiwan. Designern till den förstnämnda är fransman och den andre polack. En kniv har träskollor den andra sidor i massiv titan. Den ena saknar låsfunktion, den andra har ett ramlås. Ett blad öppnas via hål i bladet det andra via en förlängd tang. Stålen är N690 respektive S30V från Europa och USA. Ett blad är tunt och smäckert det andra tjockt och massivt. Den ena bladet har satinfinish det andra är tumlat. Ja och så kan man fortsätta. 

"Connection"

För de som inte vet är knivarna för övrigt Fox Bastinelli Slim Dragotac "Piemontes" och Spydercos Techno. De är designade av Bastien Cove från Bastinelli Knives respektive Marcin Slysz.

Vad är de då de har gemensamt? Tja, ett par saker faktiskt men det jag hade i åtanke är att de är:

1. Knivar som höjer sig över mängden i och med det att de inte ser ut som alla andra. Det trots att Techno borde vara en "sill", dvs en grå heltitankniv.

2. Knivar jag gillar skarpt, trots sina olikheter. Vad de har i överflöd är charm och personlighet och det är inte alla fickknivar man kan säga det om.


/ J - subjektivisten

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Radiotystnad?

Ibland är det lite tyst här på bloggen under en tid, exempelvis den senaste veckan. Då kan man som läsare kanske få för sig att det inte jobbas i knivvärlden. Au contraire, au contraire mina vänner! Bakom kulisserna lyser flitens lampa stark och klar i höstmörket må ni tro.

Det är kanske då det jobbas som hårdast faktiskt. I det här fallet innebär det att det plitas på ett flertal recensioner parallellt. Ja förutom någon produktrecension i den andra världen då, min cykelblogg - Cykligare!

Föremålen för uppmärksamheten är sinsemellan väldigt olika. Det rör sig om knivar som:

Den relativt nya P128SF från Ruike. En välbyggd framelock flipper helt i stål.

En spännande nytt märke från Japan, Raging Jap som presenterar sig med modellen  RJ5.

Kinesiska Harnds modell Talisman som fått epitetet "budgetlyx" av mig.

Prestandamonstret Bradley Folder 2 från Spyderco

Särlingen och Bastinellisamarbetet Slim Dragotac från Fox.

Sist men sannerligen inte minst, snarare störst faktiskt är en underbar bekantskap i form av en JCK Gyuto från deras "Kagayaki "-serie.

Utöver det väntas inom kort knivar från Knivshop.se och resultatet av det mötet kommer ni förstås att kunna ta del av på Vasst!

Det som ställer till det är förutom att jag är tidsoptimist är att jag envisas med att bära och använda knivarna innan jag skriver något vilket förstås tar tid. Jag har noterat att vissa, framförallt Youtube-kanaler helt sonika struntar i den biten och istället fokuserar på hur knivarna är byggda, vilka komponenter som ingår och vem som designat dem. 

De lägger mindre fokus på hur knivar uppträder i hand när de används och om de faktiskt fungerar som verktyg också. Det gör att det går att trycka ut betydligt fler "recensioner" än vad jag klarar av. Större volymer helt enkelt. 

Det går i och med det även vara snabbare med det senaste. Nog så viktigt om man vill ha många läsare/tittare. Enligt mig blir det dock snarare produktpresentationer än recensioner och det är gott så. Jag gillar själv att ta del av dem. Men jag tycker att den bild som ges kan behöva fördjupas. 

Av det skälet funderar jag även på att lansera någon form av uppföljning av texter jag skrivit tidigare. Helt enkelt diskutera om jag upplever vissa knivar på samma vis en tid senare. 

På återhörande! eh....läsande eller vad det nu kan tänkas heta.

/ J - med uppkavlade armar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Spännande oktober

Det händer mycket på knivfronten både där ute i stora världen och för mig personligen. Därför ser det ut som om jag kan lova en spännande och tillika knivig oktobermånad redan nu. 

Jag kommer bland annat att presentera ett par för mig nya och spännande märken som dykt upp på senare tid. Båda återfinns österut men från två olika länder.  

Ett av dem är  Ruike Knives som med ett brett sortiment i överkomliga prisklasser snabbt fått fäste i knivvärlden. Vad det ser ut som försöker de "göra en Real Steel" och etablera sig med en serie moderna fällknivar som är välbyggda men främst bygger på stål som handtagsmaterial och därifrån utvidga programmet. Men utöver "framelocks" i stål har de även knivar med G10 i handtagen och inte minst en spännande serie multifunktionsknivar. De ser ut att vara snäppet större och kraftigare än de gängse Schweizerknivarna, lite i linje med Bökers senaste ansträngningar på området. Lägg därtill ett par fastbladare som inte ser oävna ut på papper i alla fall och du har en ny utmanare från Kina.

Snart i en dator/padda/telefon nära dig, en recension av Extrema Ratio BF2 CD

Sen har jag förmånen att få testa en kniv från japanska Raging Jap ett märke som jag till för några veckor sen inte var medveten om existerade. Det skall bli extra intressant eftersom japan är kända för att göra kanske världens bästa köksknivar men det varit lite mer tunnsått på fällknivssidan. De klassiska Higonokami-modellerna finns förstås men de är enkla knivar och i andra ändan av spektret hittas bland de dyraste produktionsknivarna som finns att tillgå från Rockstead. Däremellan är det rätt tunnsått. Du hittar några modeller från JKD (Japanese Knives Direct), Moki, Seki Cut och förstås MCusta. Troligen är den inhemska marknaden mer diversifierad men de har i så fall inte hittat ut på den internationella scenen. 

Däremot görs många knivar i Japan och då framförallt i Seki. Där gjordes Gerbers knivar när de var något att ha och där tillverkas knivar från märken som Al Mar, Spyderco och inte minst svenska Fällkniven bland andra.  

Därför är det extra välkommet med ett japanskt nytillskott på knivhimlen. 

Inte gjord vare sig i Kina eller annorstädes i österlandet utan i Maniago, Italien. Fox Tur designad av Jesper Voxnaes

Därtill kommer här på Knivigt värre recensioner av ett par sinsemellan mycket olika knivar. Det blir italienskt tema med Fox Tur designad av allas vår vän Jesper Voxnaes och en nattsvart krigarkniv från Extrema Ratio. Ni som följer mig på Instagram kan inte ha missat att det rör sig om modellen BF2 CD. Hm, inget upphetsande namn kom jag på. 

Hur som haver har de snabbt blivit något av fickfavoriter och jag tänkte förtälja om varför. Återstår att se om de fortsätter att vara det även efter det att smekmånaderna passerat. Det kan endast tiden utvisa. 

Vad mer? Jo, det blir det nygammalt som i urgammal teknik i moderna knivar. Vad sägs om ett par "frictionfolders"? En billigare eller skall vi säga mer prisvärt alternativ av okänt ursprung från Kina men med överraskande god byggkvalitet och en mer namnkunnig i Fox Slim Dragotac Piemontes. Ett samarbete mellan Bastinelli Knives och Fox. Traditionellt möter moderna knivtrender. Blir det en krock eller uppstår synergieffekter?

Sen väntar ytterligare ett kapitel i "Pakistanska äventyr". Vi är nu framme vid delen som handlar om att skärpa det mystiska stålet...som kanske visar sig vara en järnklump och att använda kniven. 

Väl mött i höstmörkret kära läsare!!

/ J - blickar framåt



#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre