Knivrecension Kershaw 1660 "Leek"

- Den perfekta fickkniven del 6 

I den här serien har hittills presenterats storsäljande knivmodeller från namnkunniga tillverkare som Benchmade, CRKT, Spyderco och SOG och nu är det dags för ytterligare en av de stora elefanterna att dansa, plats på scen för: Kershaw.

Kershaw är ett av de varumärken som tillsammans med ZT (Zero Tolerance) och Shun saluförs av KAI USA ltd som i grunden är ett japanskt företag - KAI Group. Produktionen av knivarna sker huvudsakligen i Oregon, USA. Just Kershaw har funnits under det namnet på marknaden sen mitten av sjuttiotalet.

Kershaw  1660 - Leek

Leek* är en av många modeller som den hawaiibaserade Ken Onion har designat för Kershaw.  Det var en av de första modellerna som hade "SpeedSafe", det första assisterande systemet på marknaden. Olika varianter på funktionen har sedan dess blivit mycket populära och återfinns hos en rad märken** under olika namn med endast små variationer i utförande. I princip bygger det på att någon form av fjäder - stång, bladfjäder eller spiral, sätter bladet under press vilket hjälper till att öppna kniven fullt ut så snart öppningsrörelsen påbörjats. Det är helt enkelt ett sätt att kringgå de mycket krångliga regler som i många länder och delstater i USA kringgärdar automatiska knivar. De flesta regler och lagar som gäller gravitationsknivar och automatiska knivar inkluderar någon form av knapp eller utlösningsmekanism vilket alltså en assisterad kniv inte har. Bladet måste aktivt manipuleras för att något skall hända. De är med andra ord endast att betrakta som fällknivar som är ovanligt lätt att fälla ut. Det finns anledning att återkomma till ämnet knivlagar vid senare tillfälle då det är en snårig djungel att kämpa sig fram igenom.

"Leek" finns i en uppsjö varianter varav många släppts i begränsade upplagor vilket gett dem ett visst samlarvärde och om man så vill kan man bygga en hel samling kring bara den här kniven. Den är en av Kershaws mest etablerade modeller och får här tjäna som utmanare i kategorin bästa fickkniv/EDC. Den version som presenteras här är en av de första som kom och tillika en basmodell, Leek 1660 med handtag i stål och framelock-konstruktion.

Ken Onion-designad grönsak, Leek

Den här versionen är ingen riktig flugviktare i relation till storleken på grund av handtaget som är gjort i 410-stål. Varianterna med aluminiumhandtag och linerlock istället för framelock väger i jämförelse så lite som 68g. Leek är dock så pass liten och mjuk i fickan att vikten inte är något som direkt märks. Den extra tyngden bidrar snarare i det här fallet till att kniven känns stabil och rejäl eftersom den är välbalanserad. Skållorna är fastskruvade med T6-torx och kan därmed demonteras.

Tunn profil gör Leek lättburen

Handtaget är riktigt bekvämt särskilt med tanke på storleken på kniven. En mjuk och behaglig yta och rundade former bidrar till detta. Längden är tillräcklig för ett fyrfingersgrepp och en urfasning för pekfingret tillsammans med antydan till tumramp gör greppet relativt stadigt. Handtaget har en "backspacer" i plast och är därmed inte helt öppen. Damm och smuts har därför en tendens att krypa i kniven och stanna där. Men det gäller de flesta fällknivar som faktiskt används.

Kniven har ett litet hål för fånglina. På bakre delen av handtaget återfinns även en liten extra säkerhetsanordning en "glidspärr" med vilken bladet kan låsas i stängt läge. En funktion jag aldrig använder och som på den här kniven är onödig då det krävs tryck i en tämligen exakt vinkel för att aktivera bladet. Så risken för att kniven ska öppnas av misstag är minimal.

Mjuk form på bra handtag

Onödig säkerhetsspärr

Bladformen är något av en modifierad "Wharncliffe" där eggen är närmast rak med mycket liten buk. Det gör  att den är lätt att använda i de situationer där spetsen kommer till bruk exempelvis vid öppnandet av lådor och paket. Spetsen är för övrigt mycket delikat och spetsig. Användbart som sagt men en aning ömtålig, det är inte en kniv som bör tappas på hårda underlag! Slipningen är en skålslipning vilket kanske inte är det ultimata på den här typen av kniv men räddas av att primärslipningen är tämligen bred vilket ger en duglig egg. Men med bredden på bladet i åtanke hade en flat eller konvex slipning varit att föredra. 

Modifierad Wharncliffe ger tunn spets

En tämligen bred sekundär slipfas ger bra egg men räddar inte stålet som är 440A

Vad gäller bladstålet så är det en trist historia på den här ursprungsversionen. Men det har fördelen att det är lättslipat i alla fall. I de tidigaste exemplaren av Leek användes ett mycket enkelt stål i form av 440A. Bladet är inte märkt med ståltyp men väl med datum och Kershaw bytte stål i de flesta av sina basmodeller från 440A till 13C26 fr o m juli -07. Min kniv är tidig och tyvärr från jan-04. Det jag inte gillar med stålet är dessvärre några grundläggande egenskaper. Det första är utseendet. Jag är inte och kommer aldrig bli vän med blästrade knivblad, jag tycker det ser billigt ut vilket det också är! Ytbehandlingen i kombination med stålets inneboende egenskaper för oss till nackdel nummer två. Det rostar som fan. Lite blod eller det minsta rester från frukt/grönt eller vad som helst som innehåller det minsta syra och kniven blir fläckig direkt. Det tar inte många timmar och detta trots att just rosttröghet ska vara en av de få fördelarna med 440A.

Den största nackdelen är dock utan tvivel att den inte håller skärpan särskilt bra och det är ju trots allt en tämligen viktig egenskap hos en kniv. Det går faktiskt att få bladet någorlunda vasst och den leverarades med bra skärpa men uthålligheten är usel.

"Datumstämpel" inte helt vanligt.

Nu finns Leek även i "värstingversioner" med så bra stål som S30V, ZDP-189 och laminerat CPM D-2 samt med handtag i såväl aluminium som G-10 som med diverse inlägg som t ex pärlemor. Rätt långt upp på önskelistan står därför en Leek med ett riktigt stål!

Om stålvalet drar ned helhetsintrycket så är det tvärtom med öppningen. Ett mycket väl fungerande och ruskigt snabbt "SpeedSafe" system som i det här fallet kan aktiveras med både tumpinnar och flipper. Det sistnämnda känns mest naturligt då tumpinnarna är små och svåra att komma åt. Deras huvudsakliga funktion är att agera bladstopp för kniven i utfällt läge. Den här kniven tillsammans med lillebror "Chive" är bland de snabbaste jag äger och det är mycket svårt att ens följa bladet med blicken när det flyger ut. Jag har hittills inte märkt någon utmattning hos fjädern med sämre kraft som följd. Det är annars något som påpekats i någon recension jag läst.

Favoritflipper

Låset är en framelock-konstruktion som är ett riktigt skolboksexempel på bra utförande. Låser varje gång, lätt att fälla in med lagom fjäderspänning och låser med cirka femtio procent. Efter flera år fungerar det absolut felfritt och låsarmen har inte "vandrat" något. Skall någon kritik riktas mot låset är det att det kräver rätt vinkel för att släppa eftersom det inte är så mycket att få fäste mot för tummen. En mycket välbyggd kniv som trots mycket användande fortfarande låser perfekt utan glapp eller spel.

Ju mer jag handhar diverse knivar och särskilt under en längre tids användning så blir jag mer förtjust i framelocks i stål! Till skillnad från det i övrigt bättre materialet titan så verkar de inte alls slitas i samma takt utan fortsätter att fungera om de är välgjorda från början vill säga.

Riktigt bra Framelock

Clipet är inte mycket att orda om. Det är ett av Kershaws standardclip och fungerar bra. Det går inte att bära på vänster sida men väl med spets upp eller ned. Jag har alltid föredragit spets ned på den här kniven då onödigt mycket av den sticker upp ur fickan annars. Mycket av det beror på det extra säkerhetslåset på bakre delen av handtaget vilket gör att det inte går att fästa clipet högre.

Bra och välfungerande ensidigt clip

Slutbetyget blir en något blandad kompott.  Leek  är mycket diskret att bära då det är en tunn kniv som saknar vassa hörn och har mjuka handtagssidor. Fattas bara med en kniv som är döpt efter en grönsak! Den är också hyfsat lätt, vass - nåja, fast inte så länge och ligger bra i handen särskilt med tanke på den ringa storleken. Bladformen kanske inte är den snyggaste i mina ögon och den ger en för smällar känslig spets men fungerar väl för "småsysslor". Kniven inte direkt designad som en campingkniv så den tunna spetsen upplever jag inte som något större problem. 

Bärkomforten i kombination med att den är mycket lätt att fälla ut och inte minst ihop gör att den trots ett tämligen mediokert stål med halvtrist ytfinish varit en av de knivar jag burit mest under ett antal år.

Så ofta i fickan att texten på handtaget nötts ut

Som liten bekväm fickkniv är modellen utmärkt och med bättre stål konkurrerar den väl i kampen om epitetet "den perfekta fickkniven". Sen är det en extra bonus att de många variationerna gör den till ett bra samlarobjekt. Så långt kommer jag nog inte sträcka mig men det är definitivt läge för att införskaffa en Leek i G-10  med bättre bladstål då kniven har mycket att erbjuda.

Specifikation:

Längd utfälld: 179 mm
Vikt: 91 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 440A (de nyare har Sandvik 14C28N som standard)
Handtag: Stål, 410
Lås: Framelock

Producerad av: Kershaw Knives, tillverkad i USA


/ J - gillar purjolök

* Leek släpptes tillsammans med sina "syskon" de mindre Scallion och Chive. Leek har sen funnits och finns i en uppsjö konfigurationer där bladen kan vara tantoblad ("Random Leek"), delvis sågtandade eller med vanlig egg. Bladen kan ha varianter på ytfinish där blästrade är standard men även svart DLC, guld- och titanoxidbehandling finns. Bladstålen har varierat från 440A, via 13C26 till 14C28N men kniven erbjuds även med komposit 14C28N/CPM D-2, S30V, damaskstål och ZDP-189. Handtagen kan fås med G-10, anodiserad aluminium (svart, blå, oliv, röd, rosa mm), stål samt stål med olika inläggningar som kolfiber eller pärlemor. Det har även gjorts diverse begränsade utgåvor t ex "Ken Onion Signature Series" och "Ted Nugent"-version.

Alla dessa versioner gör också att riktpriserna varierar från grundmodeller på ca $70 till nästan $200. Men på nätet ligger de enklaste runt $40.

Knivrecension Spyderco Military

- En känd kniv med en kanske ännu mer berömd lillebror

Spyderco's "Military" har funnits på marknaden sen -96 och blev tämligen omgående en rätt omtalad och sedermera känd modell. Den har recenserats otaliga gånger på nätet och debatterats ingående på diverse forum men jag tänkte bidra med några synpunkter på svenska för den som föredrar det. Jag har noterat då jag surfat omkring att antalet knivrecensioner, särskilt utanför youtube, inte är särskilt stort på vårt eminenta språk. Tänkte göra vad jag kan för att råda bot på detta missförhållande.

Eftersom det är en rätt rejält stor kniv, över 24cm utfälld, så kom senare en mindre och därmed mer fickvänlig version "Para-Military" som numera är inne på generation två. Och just "Para-Military 2" anses av många vara en referens när det gäller utmärkt fällknivskonstruktion. Men nu ska vi ta en liten närmare titt på föregångaren Military och dess förtjänster och eventuella brister. Kniven sägs ha varit Sal Glessers svar på frågan "If your son were going into the military what folding knife would you send him with?"

Spyderco Military, C36G

Military är en fällkniv med linerlocklåsning, det klassiska öppningshålet och handtag i svart G-10*. Så långt inga ovanligheter. Det som däremot sticker ut vid första anblicken är storleken då den är något större än den genomsnittliga Spydercon. Den största överraskningen kommer när man greppar kniven eftersom den är betydligt lättare än den ser ut! Studerar man sen detaljer så har den något så ovanligt som en "nested"/integrerad Linerlock. Mer om detta lite senare.

Svaret på en fråga blev en känd Spydercoprofil

Blad

Bladet, med typisk Spydercoform, är en 102mm lång modifierad "droppoint" tillverkad av S30V med en hårdhetsgrad av 58-59HRC. Eggens längd är 95mm. Stålet är i mitt tycke ruskigt bra då det håller skärpan oerhört länge och är relativt rosttrögt. Det ska erkännas att jag då och då fått lite tendenser till fläckar, särskilt upp mot ricasson så helt "rostfritt" är det inte. Till knivens försvar ska sägas att den nyttjats en del under fuktiga och blöta förhållanden. Inte minst under vandringar sommartid då svett är aktuellt. Bladet är fullt taperat från basen där det är 4 mm tjockt och smalnar av till en mycket vass och tunn spets. Spetsen är "berömd" eller möjligen ökänd då den ofta diskuterats på knivforum och delar folk i två läger. För de som använder knivar till att bryta och bända med är den alldeles för tunn. Men för de som jag använder dem som skärredskap är den utmärkt. Den är så vass att den går att använda på samma sätt som en nål. Trots många års användande har jag ännu inte lyckats bryta av den men å andra sidan är jag rädd om mina knivar. Skulle du däremot hugga den djupt in i en bit trä och sen bända i sidled så är risken stor att du bryter den.

Version med texten "Military" på bladet och CPM S30V

En tämligen omtalad spets

Skäregenskaperna i de flesta material är annars utmärkt. Mycket beroende på att kniven är en FFG (Full flat ground), helt flatslipad kniv med relativt tunn egg. Ett riktigt högkvalitativt stål gör också att eggen håller mycket bra. Och kniven är en av de vassaste jag plockat upp ur en knivask. Utan att brynas alls rakade den hår med lätthet och eggen var jämnt slipad från häl till spets. Påpekas kan dock att det var en något "grov", aggressiv egg som inte var helt polerad.

Handtag och grepp

Handtaget på Military är extra stort i relation till bladlängden. Något som är gjort med användande med handskar och vantar i åtanke. Av samma skäl är hålet i bladet något större än standard (14mm) Den extra längden ökar förstås storleken på kniven men gör även att de med lite större labbar får ett bra grepp. Handtaget är tämligen tunt för en kniv av den här storleken men formen och materialval gör att greppet är mycket bra. Det förstärks av Spydercos sedvanliga ramp för tummen och räfflorna där som är utmärkta. Lite negativt är att kanterna, särskilt på insidan, inte är särskilt rundande vilket kan upplevas lite vasst särskilt om man tar i lite som när man täljer. Ytan på G-10 skållorna är riktigt strävt och ger bra fäste även med lite fuktiga händer eller vantar. Kniven har inga "liners" vilket är en av orsakerna till den ringa vikten. Istället är litar man på G-10 materialet som är lite extra tjockt (ca 3,5mm) och en förstärkning i ryggen på kniven för att styva upp handtaget. Konstruktionen fungerar utmärkt. Det är en mycket stabil kniv.

14cm handtag ger gott om utrymme för olika grepp

Hur man skapar bra fäste för tummen

Sen har kniven liksom i princip alla fällknivar försedda med clip det lilla problemet att om de greppas hårt nog så känner man av metallen i clipet. Det är i princip oundvikligt.

Själv är jag en aning kluven inför handtaget. Det ger förvisso bra och varierade greppmöjligheter men det är helt enkelt fult! Proportionerna på kniven blir lite märkliga rent estetiskt. Den är inte särskilt vacker även om "form follows function" i detta fall.

Att bära

Kniven ifråga är en av dem jag burit mest under åren och den har varit en stadig följeslagare särskilt i skog och mark. En av dess främsta fördelar är nämligen att den med sina 122g är mycket lätt i relation till hur stor den är.  Oftast återfinns den i höger bröstficka på min Fjällrävenjacka och där märks den knappt trots att den har ett blad på över en decimeter. Annars är storleken inte bara en av knivens fördelar utan även en av nackdelarna. Den är för stor att ha som fickkniv i mer befolkade delar av världen.

Clipet å andra sidan är utmärkt. Klassiskt Spydercoclip med dito kvalité. Fäster kniven utmärkt utan att sitta för hårt. Svart så det inte syns alltför väl när man bär kniven. G-10skållorna har väl den lilla nackdelen att den trots att mönstret inte är extremt aggressivt äter lite tyg. Möjligen kan jag tycka att något för mycket av kniven sticker upp ur fickan när den bärs. Men det är inte att aktuellt problem på min Fjällrävenjacka där locket på fickan täcker kniven helt. Därmed syns den knappt alls. Mot clipet kan invändas att det inte är flyttbart utan enbart kan bäras på höger sida med spetsen nedåt. Å andra sidan kan tilläggas att knivar med så här långa handtag kan vara svåra att fälla ut från andra positioner (bladspets uppåt) utan att behöva byta grepp. Så jag hade nog valt den positionen ändå. 

Ett bra clip men kan bara bäras på ett sätt

Förutom att kniven är lätt är den också mycket tunn, ca 11mm, clipet inte inräknat. Den slanka profilen bidrar även det till att den är lättburen.

Att öppna och stänga

Det extra stora öppningshålet som dessutom är mycket välplacerat i relation till greppet gör att kniven är mycket lätt att öppna. Dock har den alltid, från det att jag fick den till nu varit lite "grusig" i öppningen. Det känns lite när man öppnar kniven och det har inte slitits in helt och hållet även om den med tiden blivit mjukare.

Lättöppnad men inte helt mjuk i rörelsen

Låsningen har alltid fungerat klanderfritt. Den har ibland förekommit kritik mot Military's linerlock och den typen av låsningar generellt för att de skulle vara klena rent konstruktionsmässigt. Men då förstår jag i ärlighetens namn inte vad folk gör med sina knivar. Eller jo, det vet jag...de vänder på dem och bankar skiten ur dem ("spinewhack") för att se hur länge de håller. Själv har jag problem att se nyttan i ett sådant förfarande. Under normalt bruk har jag mycket svårt att se hur den här kniven skulle få för sig att fälla ihop sig över fingrarna. 

Sal Glessers "nested linerlock"

Låset klickar i med ett betryggande högt "klack" varje gång kniven fälls ut. Konstruktionen är något som Sal Glesser döpt till "Nested Linerlock". Det innebär att kniven inte har några bärande stålliners men att låsarmen i sig är gjuten in i en av G-10-skållorna. Lösningen är unik och ger en lätt kniv med ett starkt lås. Kniven är också mycket lätt att fälla ihop. Lätt åtkomst till låset, inte för hård fjäderspänning och bra fäste för tummen bidrar till det.

Användning

Kniven har under åren använts till det mesta som en fällkniv kan tänkas råka ut för:

- Små delikata "medicinska" arbeten som att pilla ut skit ur sår och avlägsna spetor. Där briljerar den tunna, vassa spetsen.

- Matlagning, framförallt utomhus, där Military är riktigt bra och alltid varit en favorit. Den kan förstås inte jämföras med en riktigt kockkniv med därför avpassad geometri men för att vara en fällkniv är den riktigt bra. Det relativt tunna bladet, den lätt svängda eggen och flatslipningen gör att den skär lätt t ex genom frukt och grönt som tomater, äpplen, plommon, kött - både rått och tillagat etc. Något sämre är den förstås än köksknivar när det kommer till fastare saker som t ex morötter, palsternacka o dyl. Då krävs mer tryck för att skära igenom än med motsvarande kökskniv men den ganska kantiga formen på baksidan av bladet gör att det är lätt att skrapa ned mat från en skärbräda i en gryta.

- Som svampkniv är den likt alla andra fällknivar rätt usel. Kletar igen fort och är faktiskt för vass! 

- Lite tyngre sysslor som campingsysslor och täljande. Eftersom det trots allt är en fällkniv om även en rejäl sådan så är det inget som används när man rensar buskage. Men den fungerar utmärkt att förbereda en normal brasa med. Hugga upp lite späntved och så. Den går också rätt bra att tälja med eftersom den helt enkelt är mycket vass och har ett bra stål. Den skarpa spetsen gör precisionssnitt enkla. Dock är ricasson något i vägen och handtaget inte optimalt för tyngre träarbeten så där föredrar jag trots allt en morakniv eller min ML "Caperknife". Men en och annan vandrarstav har under åren iordningställts och till dylikt är Military utmärkt!

En välanvänd fällkniv

Sammanfattningsvis vinner Spyderco Military i längden på att det är en kniv med mycket bra förhållande mellan storlek och vikt. Den tunna profilen därtill gör att du får mycket kniv utan att släpa omkring på ett bojsänke. Hade jag fått bestämma hade handtaget dock varit en smula kortare. Har faktiskt ingen aning om vad den kan tänkas betinga för pris i dagens läge. Jag hade turen att köpa den via eBay för många år sen då dollarn stod lågt i kurs. 

Specifikation:


Längd utfälld:  241 mm (9,5 in)
Vikt: 120g (4,2 oz)
Bladlängd: 102 mm (4 in)
Godstjocklek:  4 mm (0,156 in)
Bladstål: CPM S30V**
Handtag: G-10
Lås: Linerlock, nested

Mer info här

Producerad: Spyderco, tillverkad i Golden Colorado, USA


/ J - en gång småmilitär

* Som nästan alla kända knivmodeller finns den naturligtvis i flera olika utföranden vad beträffar bladstål, handtagsmaterial och färger. Exempelvis finns den i lyxutförande med titan och den går även att få med G-10 i "digital camo".
** Den har också gjorts med ATS-34, CPM 440V och D2 stål.