- Den perfekta fickkniven, del 10
Trots allt verkar det som om det finns ett knivliv efter recensionen av "Sage 1". Det finns fler bra knivar att kika på så låt oss fortsätta den här serien och den här gången i en något lägre prisklass.
Med tanke på den stora volym redan existerande recensioner som i en eller annan form behandlar Kershaw Skyline så kanske det inledningsvis krävs ett förtydligande. De här små presentationerna jag gör av diverse knivar skall mer ses som introduktioner på vårt eminenta språk än som något annat då samtliga knivar jag hittills skrivit om är mer än väl representerade på forum och Youtube i olika former. Mina synpunkter kanske därför inte tillför så mycket nytt i ämnet för de flesta men det är heller inte själva syftet. Efter den lilla friskrivningen övergår vi nu till själva kniven.
Kampen om vilken kniv som är mest recenserad på internet för stunden är nog rätt hård men klart är att tillsammans med Spyderco "Tenacious" så ligger nog Kershaws "Skyline" nära toppen av den listan.
Kershaw Skyline
"Skyline" är liksom ett par av sina främsta konkurrenter inom EDC-segmentet* en ren "in-house"-produktion och i det här fallet signerad Tommie Lucas på Kershaw. Utseendet är bedrägligt enkelt och i det ligger en del av storheten med den här kniven anser jag. "Form follows function" kanske är ett slitet begrepp men är applicerbart i det här fallet.
Det som utmärker kniven i relation till många andra Kershawmodeller är att det handlar om en "flipperkniv" som inte är en AO (assisted opening) vilket möjliggör såväl långsam kontrollerad öppning av kniven som snabböppning. Det tillsammans med ett fokus på lätt vikt vad det som låg bakom grunddesignen på den här kniven.**
Därtill var målet att göra en budgetkniv utifrån de förutsättningarna och frågan är inte om Kershaw lyckades, för svaret är givet vid det här laget, utan hur väl.
Blad
Målet att göra en lätt och praktisk vardagskniv avspeglas i valet av bladform. En klassisk enkel droppoint med en skålslipining (hollowgrind) vilket tillika är ett billigt alternativ. I någon recension har jag sett att den kallades för "spearpoint" men det håller jag inte med om då den yttre formen endast delvis påminner om den bladtypen och slipningen gör det inte. Falskeggen (swedge) är för liten för det bland annat. Bladformen ger en adekvat buk och lång egg att skära med utan att ge avkall på spetsen som är tämligen tunn även om den inte är lika nålvass som på kusin "Leek".
Ett droppointblad i Sandvik 14C28N
Något som utmärker Skyline är att Kershaw lyckats stoppa in förvånansvärt mycket blad i handtaget både med tanke på vikt och längd kniven. Bladet är nästan åtta centimeter långt.
Bladstålet är 14C28N. Det är ett relativt nytt specialstål för knivar som är resultatet av ett samarbete mellan Kershaw och svenska Sandvik.
Det skall bli intressant att se hur det uppträder på sikt då det tydligen är tämligen likt 13C26 i komposition*** men ska vara betydligt mer rosttrögt och ha bättre skärpevaraktighet. 13C26 var ursprungligen ett stål utvecklat för bl a rakblad och medicinsk utrustning och med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att det går att få vasst. Men nackdelen är att det är känsligt mot rost och inte håller skärpan särskilt väl. Uthållighet är kanske inte det som en skalpell kräver.
Det skall bli intressant att se hur det uppträder på sikt då det tydligen är tämligen likt 13C26 i komposition*** men ska vara betydligt mer rosttrögt och ha bättre skärpevaraktighet. 13C26 var ursprungligen ett stål utvecklat för bl a rakblad och medicinsk utrustning och med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att det går att få vasst. Men nackdelen är att det är känsligt mot rost och inte håller skärpan särskilt väl. Uthållighet är kanske inte det som en skalpell kräver.
I det här fallet är jag därför glad att jag väntade med att införskaffa den här kniven och inte hängde på låset då den släpptes eftersom tidigare versioner hade det enklare 13C26 stålet.
Förhållandet mellan handtag och bladlängd är utmärkt på den här kniven, nästan 8 cm blad är inklämt i skaftet
Finishen på bladet är en blästrad variant som ger en gråton som ser tämligen sober ut men kanske inte tillhör de mer exklusiva. Just blästring brukar vara ett billigt sätt att få en yta på ett blad. Personligen har jag tröttnat på den behandlingen och hade hellre sett en sympatisk satin.
Det har förekommit klagomål på att sekundäreggen inte alltid varit den bästa på en del knivar som lämnat fabriken. I det avseendet har jag kanske haft tur för eggen på det här exemplaret är utmärkt - jämn och symmetrisk och den var riktigt vass från redan från början. Den rakar hår med lätthet utan tryck mot huden.
Det har förekommit klagomål på att sekundäreggen inte alltid varit den bästa på en del knivar som lämnat fabriken. I det avseendet har jag kanske haft tur för eggen på det här exemplaret är utmärkt - jämn och symmetrisk och den var riktigt vass från redan från början. Den rakar hår med lätthet utan tryck mot huden.
Handtag
De flesta knivar i de lägre prisklasserna använder sig av någon variant av plastmaterial - nylon, Zytel eller FRN i handtaget, åtminstone de som inte är tillverkade i Kina. Men på den här kniven är skållorna i G10 och därtill bra sådan. Lagom greppiga utan att för den skull äta upp fickorna helt något som jag annars avskyr. Är skållorna för sträva så åker sandpappret fram. Jag kan för min vildaste fantasi inte förstå varför det råder sådan besatthet kring extremt grepp. Det kan i vissa recensioner framstå som att alla som skriver dem befinner sig till havs med händerna fulla med fiskslem och saltvatten och försöker precionsoperara bort ett tagg ur fingret i full storm och därför behöver knivar som sitter klistrade i händerna även om man inte håller i dem.
Skyline har ett i mitt tycke mycket bekvämt grepp
Min filosofi därvidlag är enklare - ett bra utformat handtag behöver inte den redundansen i grepphänseende. Och på den fronten lyckas Skyline utmärkt. Urgröpningen för pekfingret (choil) i kombination med det parerskydd som bildas av flippern ger tillsammans med den avsmalnande formen på bakre delen av handtaget ett riktigt bra grepp. Den konstruktionen räcker mer än väl för att ge det fäste som krävs av en lättare brukskniv. Minns att det inte är röjyxa eller machete vi talar om. Jag är därför glad att de gett f-n i att förse hela kniven med "jimpings", detta av mig så hatade uttryck som b l a hårdlanserats av den kända youtuberecensenten "Nut'n'Fancy" som propagerar för den vederstyggelsen i princip varje inlägg han gör.
Ett av handtagets främsta förtjänster - ett rejält utrymme för pekfingret att vila i
Kniven är konstruerad kring en ensam "liner"
Med andra ord är jag riktigt förtjust i handtaget som ger bra grepp i de handpositioner jag använder mest. Dock kastar jag in en liten brasklapp, jag har inte överdrivet stora händer och jag kan tänka mig att de som har mer substantiella labbar kan få bekymmer.
Något som sticker ut extra på den här kniven är att den bara har en "liner" vilket är en starkt bidragande orsak till den mycket låga vikten. Den och clipet är för övrigt tillverkad i samma material som bladet dvs 14C28N.
Öppning och lås
Kniven kan öppnas med såväl tumknoppar som en flipperkonstruktion men tumöppningen är egentligen mest ett bladstopp och är därför inte helt lättåtkomlig. Flippern på den här kniven är speciell då den kräver en mycket noggrann positionering av fingret. Trycker man inte exakt på toppen så fälls inte bladet ut hela vägen utan att man förstärker rörelsen med en handledsknyck. Det betyder att mekanismen har en kort inlärningsperiod men därefter fungerar den utmärkt. Det för det goda med sig att det är mycket svårt att fälla ut kniven i fickan av misstag. Vilket för övrigt förstärks av en utmärkt avvägd "detent".
Flippern kräver en mycket exakt placering av fingret för att fungera som det är tänkt
Att fälla ut kniven går mjukt och det tack vare glidlager i brons istället för nylon som annars är vanligare i den här prisklassen. Nu skall man inte stirra sig blind på materialen i glidlager då det finns bra sådana i nylon även på dyrare knivar.
Låset är ett en väl fungerande linerlock vilken är adekvat dimensionerad för den här typen av kniv. Någon kan invända att handtaget som är tunt och bara har en liner kan kännas något klent. För dem rekommenderar jag en annan mer stadigt byggd kniv helt enkelt.
Riktigt bra lås, stabilt och även lätt att släppa
Positivt lås vid varje öppning och att det är lätt att släppa är andra bra egenskaper som jag fäster stor vikt vid. För mig är det nästan lika viktigt att det går snabbt att stoppa undan kniven som att ta fram den och detta får gärna ske enkelt med en hand även det. När jag nu har skurit det jag ämnade, inte sällan trasor till cykelmekande, vill jag inte bli stående med en kniv i handen.
Att bära
Clipet är rejält och dessvärre iögonfallande vilket inte är ett plus i mina ögon. Det positiva är att funktionen är utmärkt och i topp bland clips i det avseendet. Det negativa är att det syns på långt håll. Att det är stort och rejält är kanske inte så konstigt då det ursprunglingen härrör från ett samarbete mellan Strider och en annan del av KAI nämligen ZT (Zero Tolerance) och sedan efterhand överförts till Kershawknivar.
Ett clip med brokig historia
Och för att kniven inte skall synas mer än nödvändigt är det faktiskt en av de få knivar jag föredrar att bära med spetsen nedåt eftersom mindre av handtaget sticker upp i det fallet. Orsaken till att clipet sitter så pass högt som det gör i läge med spetsen uppåt är enligt Lucas själv att han fick jobba med vad de hade tillgängligt på Kershaw när kniven designades och han säger även att han valt att utforma det annorlunda idag om han gjort det idag.
En nackdel med konstruktionen på kniven är att den diskriminerar vänsterhänta. Det går inte att byta sida på clipet, endast position på höger sida.
Väl i fickan är kniven en fröjd att bära. Den extremt lätta vikten för en kniv med blad på runt åtta centimeter bidrar tillsammans med en väldigt slank profil till det. Den tar mycket mindre plats i fickan en t ex en Spyderco Tenacious eller någon annan bredare kniv. Sammantaget ger det en kniv som lätt glöms bort till dess det är aktuellt att använda den.
Sammanfattningsvis
Om du gillar bra bruksknivar som är lätta och smidiga och närmast försvinner i fickan så köp "Skyline" är min rekommendation. Köp den inte om du är ute efter en robust kniv som skall klara att skära mycket i trä och bräckas med. Därtill är den för smäckert konstruerad.
För prisnivån är byggkvalitén riktigt bra och det har inte snålats på materialen i vare sig blad, handtag eller lager vilket gör att du får mycket för dina investerade slantar.
Kershaw Skyline, ytterligare ett exempel på en utmärkt fickkniv
En av de få invändningarna jag kan ha är att den känns lite "tråkig". Den har inte den personlighet som till exempel "Griptilian" ståtar med och inte den ärorika historia som "Delica" bär med sig.
När jag tänker närmare på saken funderar jag på om jag inte senare skall låta de tre gå en holmgång mot varandra då de alla är toppkandidater i klassen.
När jag tänker närmare på saken funderar jag på om jag inte senare skall låta de tre gå en holmgång mot varandra då de alla är toppkandidater i klassen.
Specifikation:
Längd utfälld: 187 mm
Vikt: 70 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Lås: Linerlock
Handtag: G10
Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA
Mer info på Kerhaws hemsida här.
/ J - fortsätter jakten på den vassaste kniven i lådan
* Jag tänker då exempelvis på den av Sal Glesser designade Spyderco "Delica" och Benchmadeanslutna Mel Pardues "Griptilian".
** Något som herr Lucas talar om här
*** För den som önskar fördjupa sig kan man göra det här.
