Knivrecension Cold Steel "Mini Tuff Lite"

- Little big knives, en särskild kategori fickknivar

Först några ord om märket "Cold Steel". Till dem måste man förhålla sig om man samlar på moderna fällknivar har jag märkt. Första gången jag stötte på en kniv från dem överhuvudtaget var när en god vän som var inne i en japaninspirerad period av sitt liv generellt gick och investerade i en monstertanto i det då berömda laminerade "San-Mai-stålet". Innan dess hade jag bara sett dem i kataloger. Ty det hände på den tiden innan internet var en aktuell källa till visdom och kunskap. Jag säger "investerade" då kniven köptes i Sverige och därför kostade en rejäl slant. Fit och finish på den kniven var extraordinärt bra och den var otäckt vass. Allt som räckte för att imponera på den tiden. Sen var den stor. Vilket är något som utmärkt Cold Steel som märke under längre tid, de gör extremt mycket "mall ninja-skit* där störst oftast är bäst och allt marknadsfört genom en ökänd VD vid namn Lynn Thompson som med dessa skapelser i händerna sluggar sig igenom diverse köttfyllda jeanskroppar, bambu och rep i sina många och långa "proofvideos"** Här talar vi kulturkrock så det smäller om det ur Moralandperspektiv. Men det är ytterst underhållande om man håller distansen.  

Mitt bland allt det där har de under åren producerat några riktigt bra knivar som de mindre i "Voyager-serien" och Bowie-knivar för den som gillar det. Men för några år sen skedde en förändring. De stora svulstiga knivarna är kvar men modeller som American Lawman, Mini Lawman, Pendleton Hunter, Finn Bear och andra ytterst kompetenta och inte lika uppseendeväckande knivar dök i det myllrande modellprogrammet. 

Och sen smällde de till med en teknisk innovation som får symbolisera det nya Cold Steel - "Tri-Ad Lock". Andrew Demko är den som uppfann låset som är en ren utveckling av en klassisk lock-back. Vad som ändrats är att en "stop-pin" lagts till vilket den ursprungliga konstruktionen inte har. Det gör dels att man slipper det för lockbacks typiska lilla spel som kan uppkomma i låset och att det slits in, inte ut och därtill är det rent fysiskt starkare då all kraft från bladet inte går rakt in i låsarmen utan ut i handtaget. Allt sammantaget ger ett ytterst kompetent lås utan att krångla till det. 

Cold Steel Mini Tuff Lite

Det för oss in på dagens recensionsobjekt som är den minsta av de knivar som finns med det här låssystemet, vilket för övrigt är totalt överdimensionerat för kniven ifråga men jag var nyfiken på hur det faktiskt fungerar. 

Nyfikenhet på låset i kombination med att jag för stunden är inne på lite mindre knivar samt en nyfikenhet på "nya" Cold Steel var det som låg bakom det här köpet. Det är faktiskt den första kniv jag har från detta kända märke. 

Cold Steels bidrag till "Little Big Knives"-segmentet, små knivar med rymliga grepp

Blad

Även om Cold Steel kallar det här bladet för  "angle-blade"  så är det en tämligen traditionell Wharncliffe det handlar om med kort rak egg och en nedåtsluttande rygg. Fördelen med den här typen av blad är att man får en väldigt exakt spets som fungerar bra i det här fallet. Men det är också nackdelen då det mesta av arbetet sker nära spetsen på bladet och resten av eggen får arbeta mindre vilket riskerar att ge ojämnt slitage och resultera i mer slipande. På en klassisk mattkniv el dyl löser man ju det genom att bryta av det gamla bladet och ersätta det med ett nytt. Det är också som en sådan den här lilla kniven känns. Spetsen griper tag bra i det som ska skäras och den fungerar utmärkt t ex till att öppna saker och ting och den lilla egg som finns skär tämligen aggressivt. 

Wharncliffeblad gjort av AUS 8A i Cold Steels tappning

Bara för att få en grov uppfattning om hur den här lilla kniven skär utsatte jag den för ett improviserat test med fabrikseggen kvar. När jag prövade initial skärpa rakade den armhår med visst tryck utan att för den skull behöva skrapa av håret. Sen beslöt jag att ge mig på lite mat mest för att det verkligen inte är vad den här kniven skall klara av. Hårda saker som rotsaker (morot, rotselleri) var som väntat en akilleshäl beroende på den korta eggen på strax över tre centimeter. Men själva profilen och bladtypen klarade sig förvånansvärt bra så länge jag höll mig till små bitar. Bidragande kan vara att bladet inte är mer än 2,5 mm tjockt. Även mjukare saker som tomater fungerade väl så länge bitarna inte var för stora som ni förstår. 

Kartong gick faktiskt sämre. Både ricasson och det lilla hacket för att underlätta slipning visade tendenser att haka fast i materialet då och då men om det undveks fungerar kniven bra och konstigt vore det annars med tanke på att den ser ut som en liten brytbladskniv. 

Ricasson och den lilla fördjupningen vid eggbasen kan fastna i ämnet ibland

Tidningspapperstest gick sådär då eggen behöver finjusteras. Den rev här och var och eftersom bladet är så kort så är det "pushcut" som gäller och det kräver rejäl skärpa, det finns inte mycket egg ett att använda till en skärande rörelse. Däremot får de ett plus för extremt jämn och fin slipfas vilket inte alltid är fallet på nya knivar.

Enbart för att känna lite mer på kniven gav jag mig på lite trä också i det här fallet torr 2x2". Och här blev jag rejält positivt överraskad. Det något tjockare handtaget och vinklade bladet i kombination med slipfasen gjorde att den bet rejält mycket bättre än förväntat. Inte en täljkniv per se men till nöds kan det späntas lite med den.

Efter avslutat verk kunde konstateras att kniven behövde några drag över läderbältet sen var den vass igen.

Stålvalet får ställas i relation till priset på kniven och är i det här fallet AUS 8A vilket innebär att det är relativt rosttrögt, mjukt och därmed lättslipat men att det inte håller skärpan så länge. Jämfört med min SOG Twitch II i samma stål verkar eggen hålla betydligt bättre men det återstår att se efter lite mer användning. Just SOG är aningen speciella då de har jäkligt bra grundslipning enligt mig men ett stål som inte håller särskilt bra.

Handtag

Greppet på den här kniven är konstruerat av något Cold Steel valt att kalla för "Griv-Ex" vilket är deras variant på de glasfiberarmerade plaster som ofta används till knivar (Jfr Zytel, FRN etc). Materialet har fördelen att det är lätt och starkt vilket är utmärkt för den här sortens kniv. Men också rätt tråkigt får jag väl tillstå.

Handtag i "Griv-Ex" 

Kniven hålls ihop med tre små skruvar och är en sluten variant med hel rygg p g a låskonstruktionen. Plasten är också i ett stycke vilket ytterligare bidrar till den stadiga känslan. Det finns ett rejält uttag för fånglina för den som önskar det på sin kniv för att t ex fiska upp den ur fickan om det medföljande clipet monteras bort.

Ett stabilt handtag i relation till längden

Sen kommer en av knivens stora fördelar vilket är handtaget. Trots sina blygsamma mått bjuder kniven på ett fullt fyrfingersgrepp och detta tack vare att den använder sig av "fingerchoil" för pekfingret vilket förlänger handtaget på samma sätt som på Spydercos Dragonfly. Det sker visserligen på bekostnad på egglängd men gör att fingrarna kommer nära det som skall skäras vilket ger god kontroll. 

Plasten har en sträv yta som ger bra fäste. Men det som bidrar mest till det är formen på handtaget där till och med clipet är rätt utformat och gör sin del. De få "jimpings" handtaget och bladet försetts med hjälper till även de men jag ser gärna att man struntat i dem. De är för grova och när man verkligen använder kniven så känns de i handen. Men troligen kommer det inte vara ett problem eftersom så här små knivar normalt inte används så hårt.

Öppning och lås

Mini Tuff Lite öppnas med en variant av hål i bladet i form av en oval liknande den som Strider använder på sina knivar. Hålet är rätt litet men ger bra grepp eftersom kanterna på det lämnats skarpa. Greppet kanske är lite för bra eftersom det nästan plockar skinnet på fingret när man öppnar kniven, jag funderar på att slipa det något. Hålet är bra men inte perfekt. Jag hade föredragit en rund variant men det hade ökat bredden på bladet och därmed kniven så formen är nog bäst som den är.

Det är inte den snabbaste kniven att fälla fram dels beroende på storleken men även på att Tri-Ad låset liksom andra liknande konstruktioner bidrar med rätt mycket friktion p g a fjädertrycket. Och i det här fallet talar vi om en kraftig låsfjäder vilket kan vara bra att känna till då bladet riktigt snärtar tillbaks in i skaftet sista biten så man bör hålla fingerspetsarna borta annars biter den hårt.

Tri-Ad låset, ett av de bättre som finns

Och på tal om låset är det riktigt bra. Låser perfekt och är urstarkt. Det märktes när jag tog i ordentligt på träbiten. Låset flexar ingenting trots knivens lilla format och det är anmärkningsvärt.

Att bära

Kniven är mycket liten och lätt med sina 7,5 cm längd i hoppfällt läge och 45 gram vikt. Men den har också ett par stora nackdelar. Det ena är att den har ett tjockt handtag vilket ger ett bättre grepp relativt storleken på kniven men tillsammans med clipet gör att kniven känns mer i fickan än den borde enligt mitt tycke. Jag föredrar generellt tunnare knivar i den här storleken som Dragonfly II. En annan nackdel är den lilla "läpp" på handtaget som sticker ut. Den är något jag tycker de kan avskaffa till version två av den här kniven. Jag misstänker att den är till för att dölja kontakten mellan blad och "stoppin" men vid granskning ser den ut att vara överflödig. "Läppen" tillsammans med de "jimpings" som finns på bladet gör nämligen att kniven river mot handen när den stoppas ned i fickan trots att hörnen på skållorna i övrigt är rundade på ett bra sätt. Och detta är inte något jag uppskattar hos en kniv.

Fungerande clip som dock knappt behövs på en så pass liten kniv

Om clipet kan sägas att det är av rätt storlek för kniven vilket inte alltid är fallet på små knivar och att det går lagom djupt ned i fickan. Det håller också fast kniven tillräckligt hårt och är tämligen diskret. Finishen är en satinvariant som inte blänker alltför mycket. Möjligen kan det vara till nackdel för vänsterhänta att det inte går att byta sida på clipet vilket för övrigt inte går att flytta alls. På en så här liten kniv upplever jag det inte som något större problem. 

Sammanfattningsvis

Utseendemässigt är inte det här en kniv som vinner några skönhetspris. Den är egentligen rätt ful. Men sen kan jag inte låta bli att notera att den har kurvorna på rätt ställe vilket gör den intressant trots allt. De fungerar ju.

Inte så traditionell men tämligen funktionell - Cold Steels Mini Tuff Lite

Den är även liten, rätt praktisk och lätt och fungerar till det den är tänkt - lättare "EDC" eller vardagsbrukande. Material som AUS8 och Griv-Ex kanske inte är de mest extrema materialen men är adekvata i det här fallet. Gillar man ergonomin men vill ha ett kraftigare alternativ finns även storebror "Tuff Lite".

Mini Tuff Lite är en rätt bra utmanare för den som vill ha ett lite billigare alternativ till Dragonfly II eller kanske en mini-Griptilian. Men för er som föredrar ett klasssiskt "slip-joint"-utseende på en kniv gjorda i mer traditionella material råder jag att söka vidare. 

Specifikation:

Längd utfälld: 127 mm
Vikt: 45g (42 g vägd av mig)
Bladlängd: 51 mm, varav 31,7 mm egg
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: AUS8
Lås: Tri-Ad lock
Handtag: Griv-Ex

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

Mer information på Cold Steels hemsida.


/ J - umgås med småfolket

* Vi talar om över 40 modeller fungerande skarpa svärd, stridsklubbor, kaststjärnor/torpedoes och inte minst ett halvt dussin monstruösa fällknivar eller vad sägs om att skära en frukt eller öppna några lådor med den här kniven? Espada XL
** Finns att se på tuben och är mycket underhållande i sin infantilism. 

Knivrecension Spyderco Military

- En känd kniv med en kanske ännu mer berömd lillebror

Spyderco's "Military" har funnits på marknaden sen -96 och blev tämligen omgående en rätt omtalad och sedermera känd modell. Den har recenserats otaliga gånger på nätet och debatterats ingående på diverse forum men jag tänkte bidra med några synpunkter på svenska för den som föredrar det. Jag har noterat då jag surfat omkring att antalet knivrecensioner, särskilt utanför youtube, inte är särskilt stort på vårt eminenta språk. Tänkte göra vad jag kan för att råda bot på detta missförhållande.

Eftersom det är en rätt rejält stor kniv, över 24cm utfälld, så kom senare en mindre och därmed mer fickvänlig version "Para-Military" som numera är inne på generation två. Och just "Para-Military 2" anses av många vara en referens när det gäller utmärkt fällknivskonstruktion. Men nu ska vi ta en liten närmare titt på föregångaren Military och dess förtjänster och eventuella brister. Kniven sägs ha varit Sal Glessers svar på frågan "If your son were going into the military what folding knife would you send him with?"

Spyderco Military, C36G

Military är en fällkniv med linerlocklåsning, det klassiska öppningshålet och handtag i svart G-10*. Så långt inga ovanligheter. Det som däremot sticker ut vid första anblicken är storleken då den är något större än den genomsnittliga Spydercon. Den största överraskningen kommer när man greppar kniven eftersom den är betydligt lättare än den ser ut! Studerar man sen detaljer så har den något så ovanligt som en "nested"/integrerad Linerlock. Mer om detta lite senare.

Svaret på en fråga blev en känd Spydercoprofil

Blad

Bladet, med typisk Spydercoform, är en 102mm lång modifierad "droppoint" tillverkad av S30V med en hårdhetsgrad av 58-59HRC. Eggens längd är 95mm. Stålet är i mitt tycke ruskigt bra då det håller skärpan oerhört länge och är relativt rosttrögt. Det ska erkännas att jag då och då fått lite tendenser till fläckar, särskilt upp mot ricasson så helt "rostfritt" är det inte. Till knivens försvar ska sägas att den nyttjats en del under fuktiga och blöta förhållanden. Inte minst under vandringar sommartid då svett är aktuellt. Bladet är fullt taperat från basen där det är 4 mm tjockt och smalnar av till en mycket vass och tunn spets. Spetsen är "berömd" eller möjligen ökänd då den ofta diskuterats på knivforum och delar folk i två läger. För de som använder knivar till att bryta och bända med är den alldeles för tunn. Men för de som jag använder dem som skärredskap är den utmärkt. Den är så vass att den går att använda på samma sätt som en nål. Trots många års användande har jag ännu inte lyckats bryta av den men å andra sidan är jag rädd om mina knivar. Skulle du däremot hugga den djupt in i en bit trä och sen bända i sidled så är risken stor att du bryter den.

Version med texten "Military" på bladet och CPM S30V

En tämligen omtalad spets

Skäregenskaperna i de flesta material är annars utmärkt. Mycket beroende på att kniven är en FFG (Full flat ground), helt flatslipad kniv med relativt tunn egg. Ett riktigt högkvalitativt stål gör också att eggen håller mycket bra. Och kniven är en av de vassaste jag plockat upp ur en knivask. Utan att brynas alls rakade den hår med lätthet och eggen var jämnt slipad från häl till spets. Påpekas kan dock att det var en något "grov", aggressiv egg som inte var helt polerad.

Handtag och grepp

Handtaget på Military är extra stort i relation till bladlängden. Något som är gjort med användande med handskar och vantar i åtanke. Av samma skäl är hålet i bladet något större än standard (14mm) Den extra längden ökar förstås storleken på kniven men gör även att de med lite större labbar får ett bra grepp. Handtaget är tämligen tunt för en kniv av den här storleken men formen och materialval gör att greppet är mycket bra. Det förstärks av Spydercos sedvanliga ramp för tummen och räfflorna där som är utmärkta. Lite negativt är att kanterna, särskilt på insidan, inte är särskilt rundande vilket kan upplevas lite vasst särskilt om man tar i lite som när man täljer. Ytan på G-10 skållorna är riktigt strävt och ger bra fäste även med lite fuktiga händer eller vantar. Kniven har inga "liners" vilket är en av orsakerna till den ringa vikten. Istället är litar man på G-10 materialet som är lite extra tjockt (ca 3,5mm) och en förstärkning i ryggen på kniven för att styva upp handtaget. Konstruktionen fungerar utmärkt. Det är en mycket stabil kniv.

14cm handtag ger gott om utrymme för olika grepp

Hur man skapar bra fäste för tummen

Sen har kniven liksom i princip alla fällknivar försedda med clip det lilla problemet att om de greppas hårt nog så känner man av metallen i clipet. Det är i princip oundvikligt.

Själv är jag en aning kluven inför handtaget. Det ger förvisso bra och varierade greppmöjligheter men det är helt enkelt fult! Proportionerna på kniven blir lite märkliga rent estetiskt. Den är inte särskilt vacker även om "form follows function" i detta fall.

Att bära

Kniven ifråga är en av dem jag burit mest under åren och den har varit en stadig följeslagare särskilt i skog och mark. En av dess främsta fördelar är nämligen att den med sina 122g är mycket lätt i relation till hur stor den är.  Oftast återfinns den i höger bröstficka på min Fjällrävenjacka och där märks den knappt trots att den har ett blad på över en decimeter. Annars är storleken inte bara en av knivens fördelar utan även en av nackdelarna. Den är för stor att ha som fickkniv i mer befolkade delar av världen.

Clipet å andra sidan är utmärkt. Klassiskt Spydercoclip med dito kvalité. Fäster kniven utmärkt utan att sitta för hårt. Svart så det inte syns alltför väl när man bär kniven. G-10skållorna har väl den lilla nackdelen att den trots att mönstret inte är extremt aggressivt äter lite tyg. Möjligen kan jag tycka att något för mycket av kniven sticker upp ur fickan när den bärs. Men det är inte att aktuellt problem på min Fjällrävenjacka där locket på fickan täcker kniven helt. Därmed syns den knappt alls. Mot clipet kan invändas att det inte är flyttbart utan enbart kan bäras på höger sida med spetsen nedåt. Å andra sidan kan tilläggas att knivar med så här långa handtag kan vara svåra att fälla ut från andra positioner (bladspets uppåt) utan att behöva byta grepp. Så jag hade nog valt den positionen ändå. 

Ett bra clip men kan bara bäras på ett sätt

Förutom att kniven är lätt är den också mycket tunn, ca 11mm, clipet inte inräknat. Den slanka profilen bidrar även det till att den är lättburen.

Att öppna och stänga

Det extra stora öppningshålet som dessutom är mycket välplacerat i relation till greppet gör att kniven är mycket lätt att öppna. Dock har den alltid, från det att jag fick den till nu varit lite "grusig" i öppningen. Det känns lite när man öppnar kniven och det har inte slitits in helt och hållet även om den med tiden blivit mjukare.

Lättöppnad men inte helt mjuk i rörelsen

Låsningen har alltid fungerat klanderfritt. Den har ibland förekommit kritik mot Military's linerlock och den typen av låsningar generellt för att de skulle vara klena rent konstruktionsmässigt. Men då förstår jag i ärlighetens namn inte vad folk gör med sina knivar. Eller jo, det vet jag...de vänder på dem och bankar skiten ur dem ("spinewhack") för att se hur länge de håller. Själv har jag problem att se nyttan i ett sådant förfarande. Under normalt bruk har jag mycket svårt att se hur den här kniven skulle få för sig att fälla ihop sig över fingrarna. 

Sal Glessers "nested linerlock"

Låset klickar i med ett betryggande högt "klack" varje gång kniven fälls ut. Konstruktionen är något som Sal Glesser döpt till "Nested Linerlock". Det innebär att kniven inte har några bärande stålliners men att låsarmen i sig är gjuten in i en av G-10-skållorna. Lösningen är unik och ger en lätt kniv med ett starkt lås. Kniven är också mycket lätt att fälla ihop. Lätt åtkomst till låset, inte för hård fjäderspänning och bra fäste för tummen bidrar till det.

Användning

Kniven har under åren använts till det mesta som en fällkniv kan tänkas råka ut för:

- Små delikata "medicinska" arbeten som att pilla ut skit ur sår och avlägsna spetor. Där briljerar den tunna, vassa spetsen.

- Matlagning, framförallt utomhus, där Military är riktigt bra och alltid varit en favorit. Den kan förstås inte jämföras med en riktigt kockkniv med därför avpassad geometri men för att vara en fällkniv är den riktigt bra. Det relativt tunna bladet, den lätt svängda eggen och flatslipningen gör att den skär lätt t ex genom frukt och grönt som tomater, äpplen, plommon, kött - både rått och tillagat etc. Något sämre är den förstås än köksknivar när det kommer till fastare saker som t ex morötter, palsternacka o dyl. Då krävs mer tryck för att skära igenom än med motsvarande kökskniv men den ganska kantiga formen på baksidan av bladet gör att det är lätt att skrapa ned mat från en skärbräda i en gryta.

- Som svampkniv är den likt alla andra fällknivar rätt usel. Kletar igen fort och är faktiskt för vass! 

- Lite tyngre sysslor som campingsysslor och täljande. Eftersom det trots allt är en fällkniv om även en rejäl sådan så är det inget som används när man rensar buskage. Men den fungerar utmärkt att förbereda en normal brasa med. Hugga upp lite späntved och så. Den går också rätt bra att tälja med eftersom den helt enkelt är mycket vass och har ett bra stål. Den skarpa spetsen gör precisionssnitt enkla. Dock är ricasson något i vägen och handtaget inte optimalt för tyngre träarbeten så där föredrar jag trots allt en morakniv eller min ML "Caperknife". Men en och annan vandrarstav har under åren iordningställts och till dylikt är Military utmärkt!

En välanvänd fällkniv

Sammanfattningsvis vinner Spyderco Military i längden på att det är en kniv med mycket bra förhållande mellan storlek och vikt. Den tunna profilen därtill gör att du får mycket kniv utan att släpa omkring på ett bojsänke. Hade jag fått bestämma hade handtaget dock varit en smula kortare. Har faktiskt ingen aning om vad den kan tänkas betinga för pris i dagens läge. Jag hade turen att köpa den via eBay för många år sen då dollarn stod lågt i kurs. 

Specifikation:


Längd utfälld:  241 mm (9,5 in)
Vikt: 120g (4,2 oz)
Bladlängd: 102 mm (4 in)
Godstjocklek:  4 mm (0,156 in)
Bladstål: CPM S30V**
Handtag: G-10
Lås: Linerlock, nested

Mer info här

Producerad: Spyderco, tillverkad i Golden Colorado, USA


/ J - en gång småmilitär

* Som nästan alla kända knivmodeller finns den naturligtvis i flera olika utföranden vad beträffar bladstål, handtagsmaterial och färger. Exempelvis finns den i lyxutförande med titan och den går även att få med G-10 i "digital camo".
** Den har också gjorts med ATS-34, CPM 440V och D2 stål.

Knivrecension Spyderco C122GPBL "Tenacious"

- Den perfekta fickkniven del 5

I den femte delen av "jakten på den perfekta fickkniven" så blir det åter hälsningar från Golden Colorado och familjen Glesser, ägarna till Spyderco. Jag kan väl inte anklagas för att recensera de mest nyutkomna knivarna  på marknaden så här långt men här följer ändå en presentation av "Tenacious". 

Spyderco är ett intressant märke då de understundom går sina egna vägar.  Under sina mer än trettio år i branschen har de lyckats pricka in det som krävs för att åstadkomma moderna fällknivsklassiker som "Worker", "Police", "Endura" och "Para-Military II" bara för att nämna några. En i raden av succéer är "Tenacious". Den har blivit något av en jämförelsestandard för andra stora knivmärkens budgetmodeller* på senare tid. Det är inte så konstigt då det är en kniv i lagom storlek för de flesta ändamål med dugliga material som G-10 i handtaget och ett hyfsat budgetstål. Lägg därtill en praktisk bladform, mjuk öppning och ett bra lås till ett överkomligt pris och du har en bästsäljare. Att den sen har en Spydercologga skadar inte heller.

Dagens recensionsobjekt, Spyderco Tenacious

Kniven ingår i en serie som Spyderco valt att kalla "Value line folders" och Tenacious kom 2008. "Familjen" består idag av storebror "Resiliance" som är ett riktigt monster, sen har vi den mindre ursprungsmodellen "Tenacious" och småsyskonen "Persistance" och "Ambitious". De här knivarna är alla producerade i Kina med kinesiskt stål för att hålla kostnaderna och därmed priset nere. De bygger på framgångarna Spyderco har haft med sin "Byrd-line" som är lite enklare knivar. I "Value-line" är materialen i princip desamma men byggkvalitén något högre, garantierna bättre och det är mer uttalad Spydercodesign på dem med bland annat det runda öppningshålet. Idén med budgetknivarna är inte att Spyderco ska konkurrera med sig själv och de bättre knivarna utan att tillfredsställa efterfrågan från dem med lite mindre plånbok misstänker jag. 

Min "Tenaciousfamilj", minstingen "Ambitious" saknas

Det dröjde tämligen länge innan jag skaffade den här kniven. Den första i serien jag köpte var den lite mindre "Persistance" som jag tyckte hade en storlek som skulle göra att den passade som fickkniv. Inköpt i Sverige från "Knivbutik.se" för att stödja åtminstone någon butik på hemmaplan även om det blir dyrare än att importera själv. Nöjd med kniven, särskilt den smidiga öppningen samt hur lätt den var att stänga med en hand så lades nästa beställning. Då jag var inne i en tillfällig "storknivperiod" så blev det "Resiliance". En bra kniv på många sätt men som sagt stor, inget man halar fram på öppen gata. Hade egentligen inte tänkt skaffa fler i serien men så fick jag syn på den här "sprintrunversionen" av Tenacious. Den blå färgen avgjorde det hela. Var tvungen att ha den här moderna klassikern.

Tenacious i blått

Bladformen är en variant av Spydercos typiska lövformade med flatslipning ända från ryggen ("FFG"). Stålet är det numera i enklare knivar nästan standardiserade kinastålet 8Cr13MoV. Det är ett stål som sägs vara jämförbart i komposition med AUS8 eller kanske snarare AUS6 dvs ett budgetstål men som med rätt härdning inte skäms för sig även om man får vara beredd att slipa det då och då. Formen på bladet gör att det blir en bra, mjuk men inte så uttalad buk på kniven och en kapabel spets. Slipningen och det breda bladet bidrar till att kniven är lätt att använda och ger utmärkta skäregenskaper i framför allt mjukare material.  Flatslipningen återfanns från början på Spydercos dyrare knivar (t ex Military, Endura, Delica) men finns nu även på de billigare modellerna. Jag har faktiskt kvar fabrikseggen på kniven och har därför ingen erfarenhet av att slipa den. Men givet stålet torde den vara tämligen lättslipad. Har bara striglat eggen än så länge. Här märks det dock att det är en lite enklare kniv. Eftersom tid är pengar och de sista handlagen på en egg ofta görs förhand så är inte eggen perfekt. Vänster slipfas är mycket jämn och fin medan höger inte är det. Men det är inget som inte går att rätta till med lite arbete och ett slipsystem.

Typisk Spydercoform på bladet

Gjort av ett mycket vanligt kinesiskt budgetstål

Sen kan en övergripande fråga som jag lär få anledning att återkomma till ställas; behöver knivgodset vara så tjockt? Jämför man t ex med en EKA 88 eller för den delen Spydercos egen "Centofante III" så är Tenacious överdimensionerad vilket gör att den skär sämre när man gör genomgående snitt i olika material. Det är inget specifikt för Spyderco som märke utan gäller de flesta tillverkare. Det finns helt klart en trend på marknaden som lutar åt kraftiga överdimensionerade fällknivar och det finns en nackdel med det. Alla vassa knivar skär så länge enbart eggen är i kontakt med ämnet som bearbetas men det gäller även yxor och andra redskap! Det är först när man skall skära igenom något på riktigt som egg- och bladgeometri kommer in i handlingen. Då märks det om det finns extra gods i bladet! Som sagt, jag ber om att få återkomma i ämnet.   

Kniven är mycket vass även om eggarna inte är helt perfekta.

Skållorna på Tenacious är gjorda i G-10 och här har Spyderco lyckats med att få till ett lagom grovt material som ger grepp men inte så hög friktion att det äter upp byxorna helt. Storleken på handtaget passar mig rätt väl. Det ger ett stadigt grepp utan att vara för stort som på storebror Resiliance. Den av bladformen givna tumrampen är försedd med räfflor och ger ett naturligt stöd för tummen. Handtaget är någorlunda bekvämt men kunde vara bättre. Det är någonting med formen som gör att jag inte riktigt kommer överens med det ändå. Jag tror att det är små detaljer som att kanterna är en aning vassa  på t ex ryggen och ned mot låset trots att de är avfasade. Det märks tydligare i vissa grepp än andra som när kniven hålls i "hammargrepp" utan tumme mot bladryggen. 

Kniven är byggd med "liners" i stål vilket gör den starkare samt styvare men också tyngre än om de inte varit där. De är förvisso lättade genom att onödigt material borrats ur vilket är bra för en kniv i den här prisklassen. Men det kan diskuteras huruvida de överhuvudtaget är nödvändiga på en kniv som främst saluförs som en "EDC"/fickkniv. Det går att göra varianter på detta tema som är lättare, t ex "Militarys" "nested liner" där själva låsmekanismen är i stål men sammanfogad med handtaget i G-10. Det är dock betydligt dyrare att åstadkomma. 

Lagom storlek på handtag men inte riktigt lika bra som andra Spydercomodeller

Bra textur på G-10 skållorna ger fäste utan

att bli för strävt

Att öppna kniven går smidigt även om den inte tillhör några av de mjukaste knivarna jag äger därvidlag. Bladet löper någorlunda lätt och Spydiehålet är min favorit bland system för enhandsöppning. Lätt att hitta även när det är mörkt eller om man är lite fumlig pga frusna fingrar eller har handskar på sig. Ännu enklare är det eftersom Tenacious har ett extra stort hål. Glidlagren i kniven är faktiskt av fosforbrons vilket är ovanligt för prisläget. Men de är lövtunna och därför förstärkta med extra bussningar i mässing, det återstår att se hur de håller. Nu använder jag för all del inte fällknivar till några tyngre arbeten generellt. Skall det bändas använder jag för ändamålet adekvat verktyg och skall det skäras mycket i trä så använder jag tex någon av mina moraknivar eller någon annan kniv med fast blad. Något jag dock märkt som jag tror har med de tunna lagren att göra är att det är svårt att hitta lagom pivotspänning. När kniven är stadig i sidled är den också lite trögare att öppna. Löper den riktigt lätt uppstår å andra sidan ett litet glapp. 

Kniven har en robust linerlock-konstruktion som låser utan anmärkning. Det återstår att se hur de kommer att slitas över tid och vad det kommer att göra med toleranserna. Men för stunden låser den lika solitt som jag har kommit att förvänta mig av Spyderco. Detsamma gäller för övrigt samtliga av mina tre knivar i serien.  

Ett perfekt exempel på hur en Linerlock skall göras

Clipet är Spydercos vanliga timglasformade som även återfinns på deras dyrare knivar. Det är ett av marknadens bäst formade clip från det företag som sägs ha uppfunnit konstruktionen. Materialet i dem på knivarna i "Value-line" är däremot av märkbart enklare standard än vad jag är van vid. Sämre spänst i stålet har  kompenserats med tjockare gods vilket ger ett mindre smidigt clip som därför satt lite väl tight från början. Det var jag tvungen att korrigera.  Finishen är mycket snygg även om den polerade blanka ytan syns väl mot byxtyg när man bär kniven. Kanterna är mjukt rundade så de inte fastnar i något. Det sistnämnda är viktigt då det förutom att det riskerar att böja ut clipet på kniven även kan mörda exempelvis lacken på en bildörr! Det kan också monteras i alla fyra hörn av handtaget beroende på preferenser. 

Spydercos ordinarie timglasformade clip men i enklare utförande

Med Spydercos enklare knivar blir det tydligt att kvalitetskontroll från företag är viktigare än i vilket land de tillverkas. Alla mina knivar i Tenaciousserien har god byggkvalitet och passform i materialen. En sak är dock lika usel som på i princip alla knivar jag har hanterat med ursprung i Kina och det är kvaliteten på skruvarna. Man får vara extremt försiktig om man exempelvis vill ändra clipets placering eller spänna pivotskruven. Skruvarna verkar vara gjorda av mjukost.

Några klara nackdelar finns med Tenacious och resten av knivarna i serien. Små designdetaljer som gör dem något "sämre" än andra Spydercomodeller. De är på intet sätt dåliga produkter men matchar inte riktigt andra knivar från märket. Ett exempel på detta och kritik jag riktar mot alla knivarna i serien, särskilt "Persistance" med något kortare handtag än Tenacious, är att där man placerar pekfinger och tumme, runt det för mig så "viktiga" urfasningen för främre fingret ("choil") är de lite överdimensionerade - för tjocka och klumpiga. Det gör att knivarna saknar den där precisa ergonomin som gjort Spyderco berömda. Ett utmärkt exempel på hur detta istället skall göras är handtaget på "Delica 4" eller "Endura 4".

En annan kritik som kan riktas mot Tenacious är att den är vid och därmed tar mycket plats i fickan. Det beror på en kombination av ett brett blad (32 mm) samt ett stort handtag. Spydercos knivar är ofta rätt breda från början i och med att de skall ha plats för hålet i bladet även om undantag finns. Här förstärks det av att den delen av handtaget är tämligen bastant det med. Kontrasten blir tämligen slående om den t ex jämförs med den i allt annat större "Endura 4".

Nu kanske det låter det som om jag inte uppskattar knivarna i Tenaciousfamiljen. Men det gör jag. Det är bra knivar med sedvanlig Spydercokvalitet till någorlunda priser. Jag skriver någorlunda då det förstås beror på varifrån de införskaffas. Den svenska prisbilden ser nu ut som den gör. Sen görs det ibland gällande att Tenacious skulle ge fantastiskt mycket mer för pengarna än vad prislappen säger och att den egentligen borde kosta mer etc. Det håller jag inte med om fullt ut. Det är förvisso en Spyderco men det är också en kniv med inte alltför avancerade material, t ex ett enkelt bladstål, inte lika fint stål i clipet etc så den är nog rimligt prissatt (i USA) skulle jag säga. Kniven är gjord i Kina och väljer man istället att köpa ett kinesiskt märke (t ex SRM eller Enlan) så får du en likvärdig kniv med samma material till väsentligt lägre pris!

Spyderco Tenacious, prisvärd men inte utan konkurrens

Så visst får man betala en del för att få Spydercologgan. Men med den följer också en genomtänkt kniv uppbackad med bra kundservice. Kniven kan därför rekommenderas men inte helt utan förbehåll.


Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 117 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: G10
Låsning: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina

Mer detaljerad spec här.


/ J - feelin' kind of blue

* Något som är vanligt idag. Böker har "Böker Magnum", Spyderco sin "Byrd-line" och Tenacious-serien och Benchmade har köpt märken som "H&K" samt "LoneWolf" som de använder som märken i budgetsegmentet.