Knivrecension Spyderco C28POR2 Dragonfly II (Little Big Knives)

- bäst i klassen?

Den som inte uppskattar positiva recensioner kan titta bort nu och återgå till DNs kultursidor eller ABs sportbilaga för jag gillar verkligen den här lilla kniven. Den är i mitt tycke ett litet, lätt och ergonomiskt lasersvärd och därmed en av de bästa knivarna i de mindre kategorierna.

Men helt perfekt är den inte mycket beroende på att dess främsta styrka även är dess svaghet - storleken. Och om det finns en hel del att säga.

Mycket attityd i litet format

Dragonfly är en Sal Glesser-designad modell som funnits med i Spydercosortimentet sen mitten av nittiotalet i stort sett oförändrad. Några mindre justeringar gjordes på den ursprungliga utgåvan - en sådan var en ändring av hålets position för att underlätta åtkomsten men annars gick den att känna igen.

Med nuvarande version 2 försvann det ursprungliga rätt usla fasta clipet och ersattes av ett flyttbart wireclip, kanterna på handtaget blev mer uttalade och en bunt räfflor tillkom på rampen för tummen och urtaget för fingret, mer om det senare. Med de här något större förändringarna gick det i alla fall se att det var en ny version som var aktuell. Som vanligt med Spydercos modeller så finns den i en uppsjö versioner med varierande material och färger i skaftet och olika bladstål.

Spyderco Dragonfly 2

Storleksmässigt fyller Dragonfly gapet mellan den mindre "Ladybug" och den större "Delica". Den är således större än den typiska nyckelringskniven men mindre än en mer traditionell "EDC"-kniv. Utformningen med ett 50/50 urtag för pekfingret placerar den i facket för "Little Big Knives" eftersom hela handen trots allt ryms på handtaget om man inte är för storlabbad.

Blad

Bladet är ett typiskt lövformat Spydercoblad som delvis får sin form av öppningshålet. En markant falskegg längs ryggen ger Dragonfly sitt distinkta utseende. För en fickkniv är det en ytterst väl fungerande form med en riktigt skarp spets och fullt flatslipat blad. Slipningen och bladgodset på 2,5 mm ger excellenta skäregenskaper givet måtten på kniven.

Avfasningen på bladet är en nackdel för dem som gillar att placera fingrarna på toppen av bladet då det förstås gör det tunnare och därmed inte lika bekvämt att vila pekfingret mot. Själv tycket jag att det bidrar till att kniven blir snyggare. Men det är ett rent estetisk och inte praktisk grundat uttalande.

Liten version av klassiskt Spydercoformat blad

Stålvalet är den vanligen eminenta VG-10 som alla Seki City tillverkade Spydercos förses med. Av någon anledning tycker jag dock inte att just det här bladet hållt eggen så väl som andra knivar med samma stål. Varför har jag ingen aning om.  

En uttalat falskegg på toppen av bladet ger karaktär

Vill man förbättra kniven på den fronten så finns Dragonfly i lyxigare versioner med så exklusivt stål som ZDP-189. Det är ett stål jag är nyfiken på då jag faktiskt inte äger någon kniv med detta. Men det lär ha eminenta egenskaper.

Den intiala skärpan var god som alltid hos Spyderco men ändå inte någon av de vassaste från det företaget får medges. Inte i närheten av t ex min "Military" som var kusligt vass när den kom.

Handtag

Handtaget bjuder på riktigt bra ergonomi med tanke på de ringa totalmåtten på kniven. Det här är ett praktexempel på hur man kan trolla med handtag och får dem framstå som större än vad de är. Det har gjorts främst genom att låta handtaget kröka sig efter handflatans form vilket fyller ut handen bättre. Kniven känns därför större i handen än i fickan vilket är eftersträvansvärt.

Ett utmärkt handtag på en liten kniv

Det har även gjorts en avsats för lillfingret att vila på mot bakre delen av greppet vilket förlänger handtaget även utan fånglina. Sen har kniven ett främre urtag för pekfingret. Det var faktiskt med den här kniven som den konstruktionen introducerades i Spydercosortimentet. Det är en detalj som tagits upp av många andra knivmärken idag.

Det främre urtaget för pekfingret är gjort så att halva utgörs av handtaget och den andra halvan av bladet (50/50 "choil"). Om urtaget räknas till handtaget, vilket jag menar att det skall göras, så börjar eggen direkt vid det styrande fingret vilket ger utmärkt kontroll över småjobb.

Materialet är "FRN" (Fiber Reinforced Nylon) och är försett med Spydercos "Bidirectional texture" vilker ger bra bett i handen för att vara en så liten kniv. Ingen risk att den åker ur nypan. Faktum är att jag tycker att mönstret ger för mycket grepp på större ytor som på storebror Endura exempelvis. Här fungerar det faktiskt bättre.

Tunn kniv med bra clip och en stadig backlock

Konstruktionen är på Dragonfly 2 skruvad men saknar stålram vilket är en av de stora hemligheterna bakom den extremt låga vikten. Vi talar här om en kniv som väger strax över trettio gram!

En av de få nackdelarna i mina ögon är väl de räfflor kniven försetts med men i Spydercos utförande är de inte så illa att de skadar handen i alla fall. De är undantaget som bekräftar regeln och på en så här liten kniv kan jag väl motvilligt medge att de kan tjäna en funktion. Det går inte att på samma sätt som på en större kniv utforma handtaget för maximalt grepp och därför kan det behövas lite extra friktion.   

Urtaget för pekfingret och tumrampen har försetts med räfflor för ökat grepp

Det finns en hål för fånglina även om det får vara en tämligen tunn sådan för att få plats. På så här små knivar kan det vara en fördel med en lina för att förlänga handtaget eller för att fiska upp dem ur fickan om man väljer att bära dem utan clip.

Öppning och lås

Öppningsfunktionen är förstås ett Spydercohål. Det är välplacerat särskilt efter att det flyttats en bit ut från handtaget jämfört med tidigare modeller och är därmed lättare att komma åt. Det gör kniven lättöppnad. Men Dragonfly har inte det mjukaste handhavandet eftersom kraften från låset håller emot något vilket gör den här typen av knivar något tyngre att öppna än motsvarande linerlocks. Det är dock ingen brist hos kniven eller konstruktionsfel utan direkt knutet till valet av lås. Och det går ändå med rätt teknik snärta ut bladet om man har bråttom.

Spydercos signum - öppningshålet, här i litet format

Och låset ifråga är en klassisk lockback och utrustad med en "Boyedent". För den som inte vet är det en urholkning i själva låsknappen vilket gör det mindre sannolikt att låset öppnas av misstag om handtaget greppas hårt. Sen kan det diskuteras huruvida det var en lösning på ett problem som aldrig existerade. Men nu återfinns det hur som helst på alla Spydercos med den här typen av lås.

Lockback med "Boydent"

Lockbacks är välbeprövade lås som i allmänhet fungerar utan knot. Låser säkert och stabilt. I fickknivsvarianter kan de understundom vara lite känsliga för ludd som lägger sig ivägen för låsklacken men det är inga större problem trots allt.

Att bära

Kniven är extremt bra att bära. Det är så här det skall göras. Kombination av en nästan försumbar vikt på 34 g och ett mycket bra clip är två av de främsta orsakerna. För att den skulle vara helt ultimat i relation till storleken hade krävts att den varit något mindre bred vilket inte är möjligt med den aktuella bladprofilen.

Dragonfly finns förstås som många Spydercos i flera olika varianter däribland med handtag i stål och G-10 men då blir de både tyngre och tjockare och tappar lite av fördelarna som designen ger.

Ett av de bästa wireclipen som Spyderco gjort

Clipet är nästan perfekt. Visserligen kan det endast bäras som "tip-up" men är flyttbart mellan höger och vänster sida. Tillsammans med öppningshålet gör det kniven helt ambidextrös. Clipet har fått lite grövre dimensioner än andra Spydercowireclip vilket ger bättre spänst och gör att det inte glider i sidled vilket den här typen av clip kan göra annars.

Sammanfattningsvis

Som vanligt när det gäller Spydercos knivar återfinns Dragonfly i den absoluta toppen vad gäller tillverkningskvalité hos produktionsknivar. Inget glapp i bladet som är centrerat och kom med en duglig egg och inga verktygsmärken eller annat som stör det solida helhetsintrycket trots att det är ett plastmaterial i handtaget.

Dragonfly II är en kniv som täcker den absoluta majoriteten av de uppgifter en fickkniv kan tänkas utsättas för. Därtill är den extremt lätt att bära och den tredje stora fördelen med så här små knivar är att de är någorlunda socialt acceptabla.

En av de bästa "Little Big Knives" som finns

Sen finns det tydliga begränsningar det skall man inte sticka under stol med. Det är trots allt en liten kniv med ett kort blad. Tyngre uppgifter och arbeten som kräver längre blad är den uppenbarligen inte lämpad för. Det gör den till en uttalad vardagskniv och inget som man rensar fisk med. Sen har nöden som bekant ingen lag och när det gäller knivar är oftast den man har med sig bäst. Chansen att hitta en i fickan ökar markant om den är så här diskret.   

En annan nackdel är att Dragonfly 2 inte är särskilt billig* och till och med tämligen dyr för att vara en liten kniv om man väljer de finare stålalternativen i bladen eller G10-handtag. Däremot är det en av de billigare knivarna på marknaden som använder sig av ZDP-189 om man väljer den versionen. Så allt är förstås relativt.

Och relativt sätt är det här en av de bästa knivarna i sin klass enligt magister J och får en guldstjärna i läxboken. Den är därför ett utmärkt alternativ för den som söker en vass vardagskompanjon som inte gör så stort väsen av sig. Den är också ett måste för den som gillar Spyderco och små knivar i allmänhet.

Specifikation:

Längd utfälld: 141 mm
Vikt: 34 g
Bladlängd: 57 mm varav 48 mm egglängd
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN
Lås: Backlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan


/ J - betygssättare

 * Det finns även en kusin i Byrd "Robin 2" vilket är Spydercos budgetserie och därmed väsentligt lägre pris men med enklare stål och i det här specifika fallet mer än dubbla vikten. Den är dock i mitt tycke ful som stryk.

Knivrecension Spyderco C65CF "Lum Chinese" Nishijin

- Designersamarbeten IX, Lum 

Dagens presentationsobjekt skiljer sig markant från "Code 4" som var förra veckans kniv. En annan stil och ett annat formspråk. The Beast and the Beauty.

Lum Chinese är en modell som funnits med under många år i Spydercokatalogerna i olika utföranden och varianter varav de flesta är tagna ur produktion sen en tid tillbaks. Men förra året återinfördes en specialutgåva av ursprungsmodellen den här gången med glasfiberhandtag*.

Spyderco Chinese tillhör en av de där knivarna jag alltid velat ha i samlingen men inte skaffat tidigare. Det är något med de bedrägligt enkla linjerna som tilltalar mig. Hela kniven är en enda lång svepande kurva i såväl öppet som stängt läge. Hela designen känns därför sofistikerat balanserad.

Spyderco Lum Chinese med Nishijin-handtag

Just den här versionen är försedd med en speciell variant av glasfiberskollor som ger ett tredimensionellt djup i mönstret vilket ser ut att ändras beroende på hur ljuset reflekteras i det. Mycket intrikat effekt, mer om den senare. 

Kulturmöte målat med svepande linjer

Bob Lum som står bakom den här knivdesignen var känd för just den här typen av "öst möter väst"-knivar. Konstverk målade i enkla penseldrag. Dessvärre gick han bort 2007 så några nya knivar lär inte dyka upp. Men förutom Chinese har han designat "Lum Tanto" som både fällkniv och fastbladare åt Spyderco. Det finns även ett par modeller; Hunter och Encounter formgivna av honom att köpa via Japanese Knife Direct och förstås några Benchmademodeller för den som gillar hans knivar.

Blad

Till och med för att vara en Spyderco är det här bladet ovanligt lövformat. Inspirationen till det hämtade Lum från klassiska kinesiska knivmönster. Formen ger ett brett blad med kapabel spets som egentligen inte är långt borta från en kökskniv. En tydlig men liten falskegg på ryggen lättar bladet något men är framförallt en estetisk detalj som ger en extra dimension till den enkla formen.

Själva definitionen av ett lövformat blad

Bladet är fullt flatslipat från en godstjocklek på endast tre millimeter. Det ger tunt stål bakom eggen vilket gör att kniven skär ruskigt bra.

En falskegg längs större delen av bladryggen förstärker linjerna

Stålet är japanska VG-10 som är ett stål som ursprungligen togs fram för att användas till sekatörer och köksknivar vilket märks. Det är motståndskraftigt mot rost, lättslipat och tar en egg bra. Det är ett av mina favoritstål. Och apropå det så kom kniven mycket vass på sedvanligt Spydercovis. Det är en av orsakerna till att jag gillar dem som märke. En konsekvent god kvalitetskontroll där riktigt bra fabriksegg är en del av konceptet. Det kan tyckas simpelt men förvånansvärt många tillverkare fallerar på det området.

Handtag

Inledningsvis kanske det skall betonas att materialet i skollorna är glasfiber och inte kolfiber vilket ibland är ett missförstånd som kringgärdar den här utgåvan av Lum Chinese har jag noterat i diverse texter på nätet.

Nishijin glasfiberskollor

Nishijin är en namnet på en gammal japansk vävteknik som här använts på glasfiber vilket ger ett speciellt cirkulärt mönster som påminner om virvlar. Det ger ett tredimensionellt intryck av väven som är fascinerande. Det är lätt att komma på sig med att sitta och titta på handtaget långa stunder och luta det i olika vinklar för att få effekten att framträda. Färgen är svart och grå men i visst ljus kan det se nästan blå ut och i annat mer silvrig. Det är en del av charmen med materialet.

Bolstren är skruvade på en ram av stål som är urborrad för att bli så lätt som möjligt. Det och materialet i skollorna samt bladets slipning hjälper till att hålla ned vikten till blygsamma 86 g vilket inte är tungt för en fullvuxen fickkniv. Konstruktionen på handtaget är annars en klassiskt öppen dito med två distanser i ryggen förutom pivotskruven och ett rör som fungerar som fånglinehål. 

Det råder inga större tvivel om att handtaget liksom övriga kniven är konstruerad med estetiska hänsyn tagna men trots detta är handtaget tämligen bekvämt även om det finns bättre. Vad som är bra är att det är ytterst neutralt vilket gör att kniven passar de flesta handstorlekar och möjliggör många olika greppvarianter. Men det är inget jag rekommenderar för tyngre arbeten. Till det är det alldeles för tunt. 

För den som söker efter hög friktion, parerskydd, tumramper, urtag för fingrarna eller dylikt finns bättre alternativ. Handtaget är tämligen halt och det är inget jag skulle ta med på fisketuren, jakten eller som "bushcraft"-kniv. Det är rätt uttalat en mer sofistikerad kniv för fickan, en "gentlemens knife" om man så vill. 

Öppning och lås

Eftersom det är en Spyderco öppnas den med ett hål som i det här fallet är i 12mm-utförande. Det kan nås från både vänster och höger sida men är delvis täckt av låsarmen om man är vänsterhänt.

Ett öga med 12 mm diameter står för öppningen. Det är något skymt för den vänsterhänte

Låset är ett väl utfört exempel på en Walker linerlock. Spyderco är ett av få märken som nämner upphovsmannen när de använder låskonstruktionen. Äras den som äras bör!

Den har en relativt tunn låsarm som dock fungerar perfekt. Låser stabilt och säkert varje gång med en förtroendeingivande högt "klack". Bra spänst i låsarmen men ändå lätt att släppa tack vare det frikostiga urtaget handtagssidan för ändamålet. Kraftigare än så här behövs inte givet att kniven används på rätt sätt. En kraftigt vridande rörelse kan få många linerlocks och tunnare knivar att ge sig. Så skall man gräva ur spetsen efter att den begravts i en trädstam bör man ha en annan form av kniv.  

Linerlock

Lum Chinese är oerhört mjuk och len att fälla ut. Inget av den "grusiga" känsla som kan finnas i en del knivar återfinns här. Detta trots att det är nylon i glidlagren och inte brons som står för friktionsreduktionen. Men de verkar kunna det där japanerna med tanke på att fler Sekibaserade företag som MCusta använder sig av samma teknik med gott resultat.  

Att bära

Det här är tillsammans med Benchmade 943 en av de mest lättburna knivarna i den här storleken jag äger. Kniven väger inte mer än 86 gram, har extremt mjuka sidor och inga vassa kanter. Faktum är att knivens konturer hopfälld påminner om bladets form utfälld. Ett mjukt löv. Förutom att den är lätt är den också mycket tunn. Det enda som talar emot den är det faktum att den är bred vilket följer med bladformen och öppningshålet.

Men sammantaget är det här en kniv du kan stoppa i fickan och glömma bort att den finns där som det brukar heta i recensioner. Det är dock sant i det här fallet.

Tämligen traditionellt Spydercoclip - men det fungerar

Clipet är ett av Spydercos standardclip och fungerar med sedvanlig effektivitet, det var trots allt de som kom på idén. Det sitter inte särskilt djupt och det sticker därför upp en bra bit kniv ur fickan vilket jag inte är helt förtjust i. Spänsten i clipet är bra men materialet i handtaget så polerat att kniven nästan vill glida ur fickan ändå så lite försiktighet är på sin plats så man inte förlorar sin ögonsten. 

Clipet är för ovanlighets skull inte flyttbart vänster/höger utan enbart upp eller ned på höger sida. Det är lika bra det med tanke på att glasfiber inte är ett material som är helt lätt att borra i. Fler hål hade nog riskerat att förstöra den fina ytan.

Sen kan jag tycka att det hade varit snyggare med ett lätt krökt clip som följt formen på handtaget likt lösningen som CS har med höger/vänsterclip.

Sammanfattningsvis

Byggkvalitet och passform är som vanligt med Spyderco och särskilt de finare modellerna i stort sett oklanderlig. Det som missats lite på den här kniven är att bladet är aningen ocentrerat. Något som dock inte är helt ovanligt på linerlocks i största allmänhet eftersom kraften från låsarmen trycker på bladet i stängt läge. Är då glidlagren i nylon och inte av tillräckligt stor diameter så kan bladet flyttas en smula åt sidan. Det är nog det som spökar i det här fallet. Det är dock inte så mycket så det stör och definitivt inte i närheten av att skrapa i ramen.

Kniven är välbalanserad och som med de flesta knivar från Spyderco så ligger balanspunkten strax bakom pivotskruven vilket ger en kniv som känns "snabb" i handen vilket gör den lätt att arbeta med. 

Spyderco Lum Chinese - en favorit!

Det här måste vara en av de vackraste knivarna som Spyderco överhuvudtaget tillverkat. En kniv som är nästan lika snygg hopfälld som utfälld. Enkla rena linjer med en tvist i materialvalet. En kombination som ger en utomordentligt elegant fickkniv. Det är intressant att se hur ett materialval kan transformera en kniv från något vardagsenkelt till närmast ett smycke. Som ytterligare exempel på det fenomenet kan EKAs variation på 88an med masurbjörk istället för bubinga tjäna. Det är för övrigt en kniv jag bara måste ha förr eller senare.

För den som söker en utpräglad arbetskniv råder jag att titta på andra modeller än Lum Chinese, därtill är kniven för smäcker och handtaget för halt och spolformat. Det är ingen kniv för grova arbetsuppgifter och hårda tag helt enkelt. Möjligen kan storebror med grövre dimensioner och G-10 i handtaget vara mer aktuellt i det fallet. Dock har jag aldrig hållt i den versionen så det kan jag inte uttala mig om.   

Den är däremot ett utmärkt alternativ för den som söker en fällkniv med ett distinkt formspråk där materialvalet i handtaget parat med en unik bladform gör den till något utöver det vanliga. Att den därtill har ett bra och välgjort lås, kompetent stål och eminenta vinklar vilket ger goda skäregenskaper kanske får ses som grädde på moset. I vilket fall som helst blir resultatet en personlig och trevlig fickkniv som inte skäms för sig i de flesta sammanhang. 

Specifikation:

Längd utfälld: 183 mm
Vikt: 86 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: Glasfiber, Nishijin
Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki-City Japan

Mer information hittar du på Spydercos hemsida här!


/ J - leta i fickan och du skola finna

* Samtidigt började även en extra stor variant med G10-handtag tillverkas. 

Knivrecension Spyderco Military

- En känd kniv med en kanske ännu mer berömd lillebror

Spyderco's "Military" har funnits på marknaden sen -96 och blev tämligen omgående en rätt omtalad och sedermera känd modell. Den har recenserats otaliga gånger på nätet och debatterats ingående på diverse forum men jag tänkte bidra med några synpunkter på svenska för den som föredrar det. Jag har noterat då jag surfat omkring att antalet knivrecensioner, särskilt utanför youtube, inte är särskilt stort på vårt eminenta språk. Tänkte göra vad jag kan för att råda bot på detta missförhållande.

Eftersom det är en rätt rejält stor kniv, över 24cm utfälld, så kom senare en mindre och därmed mer fickvänlig version "Para-Military" som numera är inne på generation två. Och just "Para-Military 2" anses av många vara en referens när det gäller utmärkt fällknivskonstruktion. Men nu ska vi ta en liten närmare titt på föregångaren Military och dess förtjänster och eventuella brister. Kniven sägs ha varit Sal Glessers svar på frågan "If your son were going into the military what folding knife would you send him with?"

Spyderco Military, C36G

Military är en fällkniv med linerlocklåsning, det klassiska öppningshålet och handtag i svart G-10*. Så långt inga ovanligheter. Det som däremot sticker ut vid första anblicken är storleken då den är något större än den genomsnittliga Spydercon. Den största överraskningen kommer när man greppar kniven eftersom den är betydligt lättare än den ser ut! Studerar man sen detaljer så har den något så ovanligt som en "nested"/integrerad Linerlock. Mer om detta lite senare.

Svaret på en fråga blev en känd Spydercoprofil

Blad

Bladet, med typisk Spydercoform, är en 102mm lång modifierad "droppoint" tillverkad av S30V med en hårdhetsgrad av 58-59HRC. Eggens längd är 95mm. Stålet är i mitt tycke ruskigt bra då det håller skärpan oerhört länge och är relativt rosttrögt. Det ska erkännas att jag då och då fått lite tendenser till fläckar, särskilt upp mot ricasson så helt "rostfritt" är det inte. Till knivens försvar ska sägas att den nyttjats en del under fuktiga och blöta förhållanden. Inte minst under vandringar sommartid då svett är aktuellt. Bladet är fullt taperat från basen där det är 4 mm tjockt och smalnar av till en mycket vass och tunn spets. Spetsen är "berömd" eller möjligen ökänd då den ofta diskuterats på knivforum och delar folk i två läger. För de som använder knivar till att bryta och bända med är den alldeles för tunn. Men för de som jag använder dem som skärredskap är den utmärkt. Den är så vass att den går att använda på samma sätt som en nål. Trots många års användande har jag ännu inte lyckats bryta av den men å andra sidan är jag rädd om mina knivar. Skulle du däremot hugga den djupt in i en bit trä och sen bända i sidled så är risken stor att du bryter den.

Version med texten "Military" på bladet och CPM S30V

En tämligen omtalad spets

Skäregenskaperna i de flesta material är annars utmärkt. Mycket beroende på att kniven är en FFG (Full flat ground), helt flatslipad kniv med relativt tunn egg. Ett riktigt högkvalitativt stål gör också att eggen håller mycket bra. Och kniven är en av de vassaste jag plockat upp ur en knivask. Utan att brynas alls rakade den hår med lätthet och eggen var jämnt slipad från häl till spets. Påpekas kan dock att det var en något "grov", aggressiv egg som inte var helt polerad.

Handtag och grepp

Handtaget på Military är extra stort i relation till bladlängden. Något som är gjort med användande med handskar och vantar i åtanke. Av samma skäl är hålet i bladet något större än standard (14mm) Den extra längden ökar förstås storleken på kniven men gör även att de med lite större labbar får ett bra grepp. Handtaget är tämligen tunt för en kniv av den här storleken men formen och materialval gör att greppet är mycket bra. Det förstärks av Spydercos sedvanliga ramp för tummen och räfflorna där som är utmärkta. Lite negativt är att kanterna, särskilt på insidan, inte är särskilt rundande vilket kan upplevas lite vasst särskilt om man tar i lite som när man täljer. Ytan på G-10 skållorna är riktigt strävt och ger bra fäste även med lite fuktiga händer eller vantar. Kniven har inga "liners" vilket är en av orsakerna till den ringa vikten. Istället är litar man på G-10 materialet som är lite extra tjockt (ca 3,5mm) och en förstärkning i ryggen på kniven för att styva upp handtaget. Konstruktionen fungerar utmärkt. Det är en mycket stabil kniv.

14cm handtag ger gott om utrymme för olika grepp

Hur man skapar bra fäste för tummen

Sen har kniven liksom i princip alla fällknivar försedda med clip det lilla problemet att om de greppas hårt nog så känner man av metallen i clipet. Det är i princip oundvikligt.

Själv är jag en aning kluven inför handtaget. Det ger förvisso bra och varierade greppmöjligheter men det är helt enkelt fult! Proportionerna på kniven blir lite märkliga rent estetiskt. Den är inte särskilt vacker även om "form follows function" i detta fall.

Att bära

Kniven ifråga är en av dem jag burit mest under åren och den har varit en stadig följeslagare särskilt i skog och mark. En av dess främsta fördelar är nämligen att den med sina 122g är mycket lätt i relation till hur stor den är.  Oftast återfinns den i höger bröstficka på min Fjällrävenjacka och där märks den knappt trots att den har ett blad på över en decimeter. Annars är storleken inte bara en av knivens fördelar utan även en av nackdelarna. Den är för stor att ha som fickkniv i mer befolkade delar av världen.

Clipet å andra sidan är utmärkt. Klassiskt Spydercoclip med dito kvalité. Fäster kniven utmärkt utan att sitta för hårt. Svart så det inte syns alltför väl när man bär kniven. G-10skållorna har väl den lilla nackdelen att den trots att mönstret inte är extremt aggressivt äter lite tyg. Möjligen kan jag tycka att något för mycket av kniven sticker upp ur fickan när den bärs. Men det är inte att aktuellt problem på min Fjällrävenjacka där locket på fickan täcker kniven helt. Därmed syns den knappt alls. Mot clipet kan invändas att det inte är flyttbart utan enbart kan bäras på höger sida med spetsen nedåt. Å andra sidan kan tilläggas att knivar med så här långa handtag kan vara svåra att fälla ut från andra positioner (bladspets uppåt) utan att behöva byta grepp. Så jag hade nog valt den positionen ändå. 

Ett bra clip men kan bara bäras på ett sätt

Förutom att kniven är lätt är den också mycket tunn, ca 11mm, clipet inte inräknat. Den slanka profilen bidrar även det till att den är lättburen.

Att öppna och stänga

Det extra stora öppningshålet som dessutom är mycket välplacerat i relation till greppet gör att kniven är mycket lätt att öppna. Dock har den alltid, från det att jag fick den till nu varit lite "grusig" i öppningen. Det känns lite när man öppnar kniven och det har inte slitits in helt och hållet även om den med tiden blivit mjukare.

Lättöppnad men inte helt mjuk i rörelsen

Låsningen har alltid fungerat klanderfritt. Den har ibland förekommit kritik mot Military's linerlock och den typen av låsningar generellt för att de skulle vara klena rent konstruktionsmässigt. Men då förstår jag i ärlighetens namn inte vad folk gör med sina knivar. Eller jo, det vet jag...de vänder på dem och bankar skiten ur dem ("spinewhack") för att se hur länge de håller. Själv har jag problem att se nyttan i ett sådant förfarande. Under normalt bruk har jag mycket svårt att se hur den här kniven skulle få för sig att fälla ihop sig över fingrarna. 

Sal Glessers "nested linerlock"

Låset klickar i med ett betryggande högt "klack" varje gång kniven fälls ut. Konstruktionen är något som Sal Glesser döpt till "Nested Linerlock". Det innebär att kniven inte har några bärande stålliners men att låsarmen i sig är gjuten in i en av G-10-skållorna. Lösningen är unik och ger en lätt kniv med ett starkt lås. Kniven är också mycket lätt att fälla ihop. Lätt åtkomst till låset, inte för hård fjäderspänning och bra fäste för tummen bidrar till det.

Användning

Kniven har under åren använts till det mesta som en fällkniv kan tänkas råka ut för:

- Små delikata "medicinska" arbeten som att pilla ut skit ur sår och avlägsna spetor. Där briljerar den tunna, vassa spetsen.

- Matlagning, framförallt utomhus, där Military är riktigt bra och alltid varit en favorit. Den kan förstås inte jämföras med en riktigt kockkniv med därför avpassad geometri men för att vara en fällkniv är den riktigt bra. Det relativt tunna bladet, den lätt svängda eggen och flatslipningen gör att den skär lätt t ex genom frukt och grönt som tomater, äpplen, plommon, kött - både rått och tillagat etc. Något sämre är den förstås än köksknivar när det kommer till fastare saker som t ex morötter, palsternacka o dyl. Då krävs mer tryck för att skära igenom än med motsvarande kökskniv men den ganska kantiga formen på baksidan av bladet gör att det är lätt att skrapa ned mat från en skärbräda i en gryta.

- Som svampkniv är den likt alla andra fällknivar rätt usel. Kletar igen fort och är faktiskt för vass! 

- Lite tyngre sysslor som campingsysslor och täljande. Eftersom det trots allt är en fällkniv om även en rejäl sådan så är det inget som används när man rensar buskage. Men den fungerar utmärkt att förbereda en normal brasa med. Hugga upp lite späntved och så. Den går också rätt bra att tälja med eftersom den helt enkelt är mycket vass och har ett bra stål. Den skarpa spetsen gör precisionssnitt enkla. Dock är ricasson något i vägen och handtaget inte optimalt för tyngre träarbeten så där föredrar jag trots allt en morakniv eller min ML "Caperknife". Men en och annan vandrarstav har under åren iordningställts och till dylikt är Military utmärkt!

En välanvänd fällkniv

Sammanfattningsvis vinner Spyderco Military i längden på att det är en kniv med mycket bra förhållande mellan storlek och vikt. Den tunna profilen därtill gör att du får mycket kniv utan att släpa omkring på ett bojsänke. Hade jag fått bestämma hade handtaget dock varit en smula kortare. Har faktiskt ingen aning om vad den kan tänkas betinga för pris i dagens läge. Jag hade turen att köpa den via eBay för många år sen då dollarn stod lågt i kurs. 

Specifikation:


Längd utfälld:  241 mm (9,5 in)
Vikt: 120g (4,2 oz)
Bladlängd: 102 mm (4 in)
Godstjocklek:  4 mm (0,156 in)
Bladstål: CPM S30V**
Handtag: G-10
Lås: Linerlock, nested

Mer info här

Producerad: Spyderco, tillverkad i Golden Colorado, USA


/ J - en gång småmilitär

* Som nästan alla kända knivmodeller finns den naturligtvis i flera olika utföranden vad beträffar bladstål, handtagsmaterial och färger. Exempelvis finns den i lyxutförande med titan och den går även att få med G-10 i "digital camo".
** Den har också gjorts med ATS-34, CPM 440V och D2 stål.

Knivrecension Spyderco C122GPBL "Tenacious"

- Den perfekta fickkniven del 5

I den femte delen av "jakten på den perfekta fickkniven" så blir det åter hälsningar från Golden Colorado och familjen Glesser, ägarna till Spyderco. Jag kan väl inte anklagas för att recensera de mest nyutkomna knivarna  på marknaden så här långt men här följer ändå en presentation av "Tenacious". 

Spyderco är ett intressant märke då de understundom går sina egna vägar.  Under sina mer än trettio år i branschen har de lyckats pricka in det som krävs för att åstadkomma moderna fällknivsklassiker som "Worker", "Police", "Endura" och "Para-Military II" bara för att nämna några. En i raden av succéer är "Tenacious". Den har blivit något av en jämförelsestandard för andra stora knivmärkens budgetmodeller* på senare tid. Det är inte så konstigt då det är en kniv i lagom storlek för de flesta ändamål med dugliga material som G-10 i handtaget och ett hyfsat budgetstål. Lägg därtill en praktisk bladform, mjuk öppning och ett bra lås till ett överkomligt pris och du har en bästsäljare. Att den sen har en Spydercologga skadar inte heller.

Dagens recensionsobjekt, Spyderco Tenacious

Kniven ingår i en serie som Spyderco valt att kalla "Value line folders" och Tenacious kom 2008. "Familjen" består idag av storebror "Resiliance" som är ett riktigt monster, sen har vi den mindre ursprungsmodellen "Tenacious" och småsyskonen "Persistance" och "Ambitious". De här knivarna är alla producerade i Kina med kinesiskt stål för att hålla kostnaderna och därmed priset nere. De bygger på framgångarna Spyderco har haft med sin "Byrd-line" som är lite enklare knivar. I "Value-line" är materialen i princip desamma men byggkvalitén något högre, garantierna bättre och det är mer uttalad Spydercodesign på dem med bland annat det runda öppningshålet. Idén med budgetknivarna är inte att Spyderco ska konkurrera med sig själv och de bättre knivarna utan att tillfredsställa efterfrågan från dem med lite mindre plånbok misstänker jag. 

Min "Tenaciousfamilj", minstingen "Ambitious" saknas

Det dröjde tämligen länge innan jag skaffade den här kniven. Den första i serien jag köpte var den lite mindre "Persistance" som jag tyckte hade en storlek som skulle göra att den passade som fickkniv. Inköpt i Sverige från "Knivbutik.se" för att stödja åtminstone någon butik på hemmaplan även om det blir dyrare än att importera själv. Nöjd med kniven, särskilt den smidiga öppningen samt hur lätt den var att stänga med en hand så lades nästa beställning. Då jag var inne i en tillfällig "storknivperiod" så blev det "Resiliance". En bra kniv på många sätt men som sagt stor, inget man halar fram på öppen gata. Hade egentligen inte tänkt skaffa fler i serien men så fick jag syn på den här "sprintrunversionen" av Tenacious. Den blå färgen avgjorde det hela. Var tvungen att ha den här moderna klassikern.

Tenacious i blått

Bladformen är en variant av Spydercos typiska lövformade med flatslipning ända från ryggen ("FFG"). Stålet är det numera i enklare knivar nästan standardiserade kinastålet 8Cr13MoV. Det är ett stål som sägs vara jämförbart i komposition med AUS8 eller kanske snarare AUS6 dvs ett budgetstål men som med rätt härdning inte skäms för sig även om man får vara beredd att slipa det då och då. Formen på bladet gör att det blir en bra, mjuk men inte så uttalad buk på kniven och en kapabel spets. Slipningen och det breda bladet bidrar till att kniven är lätt att använda och ger utmärkta skäregenskaper i framför allt mjukare material.  Flatslipningen återfanns från början på Spydercos dyrare knivar (t ex Military, Endura, Delica) men finns nu även på de billigare modellerna. Jag har faktiskt kvar fabrikseggen på kniven och har därför ingen erfarenhet av att slipa den. Men givet stålet torde den vara tämligen lättslipad. Har bara striglat eggen än så länge. Här märks det dock att det är en lite enklare kniv. Eftersom tid är pengar och de sista handlagen på en egg ofta görs förhand så är inte eggen perfekt. Vänster slipfas är mycket jämn och fin medan höger inte är det. Men det är inget som inte går att rätta till med lite arbete och ett slipsystem.

Typisk Spydercoform på bladet

Gjort av ett mycket vanligt kinesiskt budgetstål

Sen kan en övergripande fråga som jag lär få anledning att återkomma till ställas; behöver knivgodset vara så tjockt? Jämför man t ex med en EKA 88 eller för den delen Spydercos egen "Centofante III" så är Tenacious överdimensionerad vilket gör att den skär sämre när man gör genomgående snitt i olika material. Det är inget specifikt för Spyderco som märke utan gäller de flesta tillverkare. Det finns helt klart en trend på marknaden som lutar åt kraftiga överdimensionerade fällknivar och det finns en nackdel med det. Alla vassa knivar skär så länge enbart eggen är i kontakt med ämnet som bearbetas men det gäller även yxor och andra redskap! Det är först när man skall skära igenom något på riktigt som egg- och bladgeometri kommer in i handlingen. Då märks det om det finns extra gods i bladet! Som sagt, jag ber om att få återkomma i ämnet.   

Kniven är mycket vass även om eggarna inte är helt perfekta.

Skållorna på Tenacious är gjorda i G-10 och här har Spyderco lyckats med att få till ett lagom grovt material som ger grepp men inte så hög friktion att det äter upp byxorna helt. Storleken på handtaget passar mig rätt väl. Det ger ett stadigt grepp utan att vara för stort som på storebror Resiliance. Den av bladformen givna tumrampen är försedd med räfflor och ger ett naturligt stöd för tummen. Handtaget är någorlunda bekvämt men kunde vara bättre. Det är någonting med formen som gör att jag inte riktigt kommer överens med det ändå. Jag tror att det är små detaljer som att kanterna är en aning vassa  på t ex ryggen och ned mot låset trots att de är avfasade. Det märks tydligare i vissa grepp än andra som när kniven hålls i "hammargrepp" utan tumme mot bladryggen. 

Kniven är byggd med "liners" i stål vilket gör den starkare samt styvare men också tyngre än om de inte varit där. De är förvisso lättade genom att onödigt material borrats ur vilket är bra för en kniv i den här prisklassen. Men det kan diskuteras huruvida de överhuvudtaget är nödvändiga på en kniv som främst saluförs som en "EDC"/fickkniv. Det går att göra varianter på detta tema som är lättare, t ex "Militarys" "nested liner" där själva låsmekanismen är i stål men sammanfogad med handtaget i G-10. Det är dock betydligt dyrare att åstadkomma. 

Lagom storlek på handtag men inte riktigt lika bra som andra Spydercomodeller

Bra textur på G-10 skållorna ger fäste utan

att bli för strävt

Att öppna kniven går smidigt även om den inte tillhör några av de mjukaste knivarna jag äger därvidlag. Bladet löper någorlunda lätt och Spydiehålet är min favorit bland system för enhandsöppning. Lätt att hitta även när det är mörkt eller om man är lite fumlig pga frusna fingrar eller har handskar på sig. Ännu enklare är det eftersom Tenacious har ett extra stort hål. Glidlagren i kniven är faktiskt av fosforbrons vilket är ovanligt för prisläget. Men de är lövtunna och därför förstärkta med extra bussningar i mässing, det återstår att se hur de håller. Nu använder jag för all del inte fällknivar till några tyngre arbeten generellt. Skall det bändas använder jag för ändamålet adekvat verktyg och skall det skäras mycket i trä så använder jag tex någon av mina moraknivar eller någon annan kniv med fast blad. Något jag dock märkt som jag tror har med de tunna lagren att göra är att det är svårt att hitta lagom pivotspänning. När kniven är stadig i sidled är den också lite trögare att öppna. Löper den riktigt lätt uppstår å andra sidan ett litet glapp. 

Kniven har en robust linerlock-konstruktion som låser utan anmärkning. Det återstår att se hur de kommer att slitas över tid och vad det kommer att göra med toleranserna. Men för stunden låser den lika solitt som jag har kommit att förvänta mig av Spyderco. Detsamma gäller för övrigt samtliga av mina tre knivar i serien.  

Ett perfekt exempel på hur en Linerlock skall göras

Clipet är Spydercos vanliga timglasformade som även återfinns på deras dyrare knivar. Det är ett av marknadens bäst formade clip från det företag som sägs ha uppfunnit konstruktionen. Materialet i dem på knivarna i "Value-line" är däremot av märkbart enklare standard än vad jag är van vid. Sämre spänst i stålet har  kompenserats med tjockare gods vilket ger ett mindre smidigt clip som därför satt lite väl tight från början. Det var jag tvungen att korrigera.  Finishen är mycket snygg även om den polerade blanka ytan syns väl mot byxtyg när man bär kniven. Kanterna är mjukt rundade så de inte fastnar i något. Det sistnämnda är viktigt då det förutom att det riskerar att böja ut clipet på kniven även kan mörda exempelvis lacken på en bildörr! Det kan också monteras i alla fyra hörn av handtaget beroende på preferenser. 

Spydercos ordinarie timglasformade clip men i enklare utförande

Med Spydercos enklare knivar blir det tydligt att kvalitetskontroll från företag är viktigare än i vilket land de tillverkas. Alla mina knivar i Tenaciousserien har god byggkvalitet och passform i materialen. En sak är dock lika usel som på i princip alla knivar jag har hanterat med ursprung i Kina och det är kvaliteten på skruvarna. Man får vara extremt försiktig om man exempelvis vill ändra clipets placering eller spänna pivotskruven. Skruvarna verkar vara gjorda av mjukost.

Några klara nackdelar finns med Tenacious och resten av knivarna i serien. Små designdetaljer som gör dem något "sämre" än andra Spydercomodeller. De är på intet sätt dåliga produkter men matchar inte riktigt andra knivar från märket. Ett exempel på detta och kritik jag riktar mot alla knivarna i serien, särskilt "Persistance" med något kortare handtag än Tenacious, är att där man placerar pekfinger och tumme, runt det för mig så "viktiga" urfasningen för främre fingret ("choil") är de lite överdimensionerade - för tjocka och klumpiga. Det gör att knivarna saknar den där precisa ergonomin som gjort Spyderco berömda. Ett utmärkt exempel på hur detta istället skall göras är handtaget på "Delica 4" eller "Endura 4".

En annan kritik som kan riktas mot Tenacious är att den är vid och därmed tar mycket plats i fickan. Det beror på en kombination av ett brett blad (32 mm) samt ett stort handtag. Spydercos knivar är ofta rätt breda från början i och med att de skall ha plats för hålet i bladet även om undantag finns. Här förstärks det av att den delen av handtaget är tämligen bastant det med. Kontrasten blir tämligen slående om den t ex jämförs med den i allt annat större "Endura 4".

Nu kanske det låter det som om jag inte uppskattar knivarna i Tenaciousfamiljen. Men det gör jag. Det är bra knivar med sedvanlig Spydercokvalitet till någorlunda priser. Jag skriver någorlunda då det förstås beror på varifrån de införskaffas. Den svenska prisbilden ser nu ut som den gör. Sen görs det ibland gällande att Tenacious skulle ge fantastiskt mycket mer för pengarna än vad prislappen säger och att den egentligen borde kosta mer etc. Det håller jag inte med om fullt ut. Det är förvisso en Spyderco men det är också en kniv med inte alltför avancerade material, t ex ett enkelt bladstål, inte lika fint stål i clipet etc så den är nog rimligt prissatt (i USA) skulle jag säga. Kniven är gjord i Kina och väljer man istället att köpa ett kinesiskt märke (t ex SRM eller Enlan) så får du en likvärdig kniv med samma material till väsentligt lägre pris!

Spyderco Tenacious, prisvärd men inte utan konkurrens

Så visst får man betala en del för att få Spydercologgan. Men med den följer också en genomtänkt kniv uppbackad med bra kundservice. Kniven kan därför rekommenderas men inte helt utan förbehåll.


Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 117 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: G10
Låsning: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina

Mer detaljerad spec här.


/ J - feelin' kind of blue

* Något som är vanligt idag. Böker har "Böker Magnum", Spyderco sin "Byrd-line" och Tenacious-serien och Benchmade har köpt märken som "H&K" samt "LoneWolf" som de använder som märken i budgetsegmentet.

Knivrecension Benchmade Ascent

- Allt har en början

Jag visste det inte då men det var med den här kniven det började - samlandet. Sen skall det kanske göras en distinktion mellan att "samla" och att "samla på sig". En riktig samling bör ha ett mål av något slag misstänker jag. Kanske ett speciellt märke, viss modell eller en särskild typ av kniv. Riktigt så planerande var jag inte då det begav sig och är nog inte än idag. Det går dock att se tydliga trender och perioder i min lilla knivhög liksom i skivsamlingen för övrigt. Hade inte pengar varit inblandat så hade det sett annorlunda ut på båda fronterna.

Lågt nummer på Minnenas boulevard

Benchmade 840 Ascent

Även om jag redan tidigare ägde ett antal knivar så var  Benchmades 840 "Ascent"* den första riktiga "kvalitetskniven" jag köpte. Jag minns att jag satt och drägglade över Fällknivens tidiga kataloger, på den tiden de inte gjorde så många knivar själva utan främst var återförsäljare av diverse märken bl a Al Mar, Benchmade, Buck, Kershaw, Cold steel, Gerber m fl. Det vill säga många kända knivar som upplevdes exotiska på tiden innan internet. Det var särskilt en modell som fångade ögat och fascinerade mig. Det var Benchmade AFCK** . Det var något med linjerna som påminde mig om ett rovdjur. Hela kniven såg på något vis både slankt elegant och samtidigt smidigt livsfarlig ut, som en varg på språng. Tyvärr var den modellen utom räckhåll ekonomiskt för mig. På den tiden var jag ung och fattig student och jag minns att kniven kostade för mig oerhörda 1800kr i katalogen så det var bara att slå ur hågen.

En varg på språng, AFCK

Men den fanns en lillebror i sortimentet, Bencmade Ascent. Lite enklare utförande, inte lika avancerade material och mer tänkt som en lättviktsbrukskniv men ändå med delar av linjeföringen lånad från sin mer aggressive släkting AFCK. Om storebror var en varg så var det här möjligen en schäfer. Och den var mer rimligt prissatt även om den då kostade 700kr.

Minnet säger mig att det var en spänd väntan på att få gå och hämta paketet på posten i det lilla samhället där jag bodde, ja det var på den tiden det fanns postkontor. Kniven representerade mycket, sparande, förväntan och intresse.

Jag ville verkligen tycka om den här kniven men gjorde väl aldrig det egentligen. Den kostade mer än den smakade och hur man än vände och vred på den så blev den inte en AFCK. Den har dock alltid fungerat som en praktisk kniv som jag sträckt mig efter när jag inte vill använda andra knivar. Skära tejp och annat som kletar etc. Det är väl fördelen med knivar man inte riktigt gillar.

Orsaken till att jag inte uppskattar den är egentligen rätt enkel. Designen lämnar en del övrigt att önska. Det största felet är att det ibland inte går att "låna" linjer från en finare kniv och göra det i enklare material. I det här fallet har det resulterat i en kniv som har en jäkligt tokig balans. Den är väl egentligen neutral men upplevs ändå som bladtung och det för att handtaget är helt fel utformat och i fel material. Ascent har inga "liners" vilket gör att handtaget är lätt men det ändrar också knivens balans. Sen kommer den stora rundande delen framför pekfingergreppet  och gör att handen skjuts bakåt på handtaget. Det förstärks av formen på urfasningen för pekfingret som är för flack. Man kommer för långt från bladet när man arbetar och balansen blir fel. Vad värre är att när detta sker så hamnar trycket från tummen på bladspärren vilket gör att kniven riskerar att vika sig. Detsamma gäller när kniven greppas hårt. Så det är en rätt usel design som ser bättre ut på bild än den gör sig i verkligheten. 

Handtaget i zytel är också alldeles för tunt för att få ett bra grepp runt. Märkligt med tanke på att jag har betydligt mindre knivar som ger bättre grepp. Den här varianten av zytel är också relativt mjuk vilket gjorde att jag ganska tidigt fick clipet i handen då skruvarna lossnade från sina fästen. Så kniven kan nu bara bäras med spetsen uppåt. 

Första kontakten med zytel som material...

Sen har den trots att det är ett kvalitetsmärke utvecklat ett visst glapp i bladet vertikalt. Inte helt ovanligt på den här typen av låsning dessvärre. Som för övrigt är en variant av en lockback i form av en "midlock".

Bladet är lätt att fälla ut och det här var min första egentliga kontakt med "spydiehålet" långt innan jag ägde min första Spyderco. Stålet är det utmärkta ATS-34 och var på sin tid ett av de finaste stålen som kunde uppbringas. Det är en Japansk version av amerikanska Crucibles 154CM. Något som bidrar till den märkliga balansen i kniven är att bladet är tämligen tungt jämfört med handtaget. Det har en flat slipfas som börjar ungefär halvvägs upp på bladet. Det gör att det är rätt mycket stål i relation till bladlängden vilket även bidrar till lite sämre skäregenskaper eftersom sekundäreggen blir tämligen tvär. Kniven hade tjänat på att reprofileras totalt. 

...och första "superstålet", ATS-34

En praktisk bladform som hade mått bra av en annan vinkel på slipfasen

Ascent var först med mycket för mig. Den var min första lite dyrare kniv jag köpte. Den första kniv jag ägde med "superstål", den första med spydiehål, zytel var ett relativt nytt material och var min första kniv från Fällkniven. Och eftersom jag sparat till den ville jag verkligen tycka om den, men tyvärr!

Början till mycket

Som brukskniv betraktat tycker jag inte alls att den är särskilt bra av de skäl jag nämnt ovan. Men som start för ett utökat intresse har den fyllt sin roll väl. Den har även fungerat som den där skräpkniven jag tar till när jag inte vill använda andra knivar så den har använts tämligen mycket särskilt med tanke på att det inte är någon favorit. 

840 "Ascent" var en av de första lite enklare knivarna som Benchmade tillverkade  har ett betydligt högre affektionsvärde för mig än ekonomiskt eller praktiskt dito. Och den slog ändå an tonen för den typen av knivar jag gillar mest. Fällknivar, "EDC" eller lite mer taktiska diton och gärna med hål i bladet :-) Även om Spyderco numera är favoritmärket. Så den försvarar sin plats i samlingen trots allt.


/ J - gräver djupt i knivlådan

* Modellen levde kvar först som "Pika" som även den utgått samt "Pika II" under namnet H&K. De här versionerna tillverkades i Taiwan och mitt original i USA.
 * AFCK står för "Advanced Folding Combat Knife", den kommer att presenteras senare.