Knivrecension Cold Steel "Mini Tuff Lite"

- Little big knives, en särskild kategori fickknivar

Först några ord om märket "Cold Steel". Till dem måste man förhålla sig om man samlar på moderna fällknivar har jag märkt. Första gången jag stötte på en kniv från dem överhuvudtaget var när en god vän som var inne i en japaninspirerad period av sitt liv generellt gick och investerade i en monstertanto i det då berömda laminerade "San-Mai-stålet". Innan dess hade jag bara sett dem i kataloger. Ty det hände på den tiden innan internet var en aktuell källa till visdom och kunskap. Jag säger "investerade" då kniven köptes i Sverige och därför kostade en rejäl slant. Fit och finish på den kniven var extraordinärt bra och den var otäckt vass. Allt som räckte för att imponera på den tiden. Sen var den stor. Vilket är något som utmärkt Cold Steel som märke under längre tid, de gör extremt mycket "mall ninja-skit* där störst oftast är bäst och allt marknadsfört genom en ökänd VD vid namn Lynn Thompson som med dessa skapelser i händerna sluggar sig igenom diverse köttfyllda jeanskroppar, bambu och rep i sina många och långa "proofvideos"** Här talar vi kulturkrock så det smäller om det ur Moralandperspektiv. Men det är ytterst underhållande om man håller distansen.  

Mitt bland allt det där har de under åren producerat några riktigt bra knivar som de mindre i "Voyager-serien" och Bowie-knivar för den som gillar det. Men för några år sen skedde en förändring. De stora svulstiga knivarna är kvar men modeller som American Lawman, Mini Lawman, Pendleton Hunter, Finn Bear och andra ytterst kompetenta och inte lika uppseendeväckande knivar dök i det myllrande modellprogrammet. 

Och sen smällde de till med en teknisk innovation som får symbolisera det nya Cold Steel - "Tri-Ad Lock". Andrew Demko är den som uppfann låset som är en ren utveckling av en klassisk lock-back. Vad som ändrats är att en "stop-pin" lagts till vilket den ursprungliga konstruktionen inte har. Det gör dels att man slipper det för lockbacks typiska lilla spel som kan uppkomma i låset och att det slits in, inte ut och därtill är det rent fysiskt starkare då all kraft från bladet inte går rakt in i låsarmen utan ut i handtaget. Allt sammantaget ger ett ytterst kompetent lås utan att krångla till det. 

Cold Steel Mini Tuff Lite

Det för oss in på dagens recensionsobjekt som är den minsta av de knivar som finns med det här låssystemet, vilket för övrigt är totalt överdimensionerat för kniven ifråga men jag var nyfiken på hur det faktiskt fungerar. 

Nyfikenhet på låset i kombination med att jag för stunden är inne på lite mindre knivar samt en nyfikenhet på "nya" Cold Steel var det som låg bakom det här köpet. Det är faktiskt den första kniv jag har från detta kända märke. 

Cold Steels bidrag till "Little Big Knives"-segmentet, små knivar med rymliga grepp

Blad

Även om Cold Steel kallar det här bladet för  "angle-blade"  så är det en tämligen traditionell Wharncliffe det handlar om med kort rak egg och en nedåtsluttande rygg. Fördelen med den här typen av blad är att man får en väldigt exakt spets som fungerar bra i det här fallet. Men det är också nackdelen då det mesta av arbetet sker nära spetsen på bladet och resten av eggen får arbeta mindre vilket riskerar att ge ojämnt slitage och resultera i mer slipande. På en klassisk mattkniv el dyl löser man ju det genom att bryta av det gamla bladet och ersätta det med ett nytt. Det är också som en sådan den här lilla kniven känns. Spetsen griper tag bra i det som ska skäras och den fungerar utmärkt t ex till att öppna saker och ting och den lilla egg som finns skär tämligen aggressivt. 

Wharncliffeblad gjort av AUS 8A i Cold Steels tappning

Bara för att få en grov uppfattning om hur den här lilla kniven skär utsatte jag den för ett improviserat test med fabrikseggen kvar. När jag prövade initial skärpa rakade den armhår med visst tryck utan att för den skull behöva skrapa av håret. Sen beslöt jag att ge mig på lite mat mest för att det verkligen inte är vad den här kniven skall klara av. Hårda saker som rotsaker (morot, rotselleri) var som väntat en akilleshäl beroende på den korta eggen på strax över tre centimeter. Men själva profilen och bladtypen klarade sig förvånansvärt bra så länge jag höll mig till små bitar. Bidragande kan vara att bladet inte är mer än 2,5 mm tjockt. Även mjukare saker som tomater fungerade väl så länge bitarna inte var för stora som ni förstår. 

Kartong gick faktiskt sämre. Både ricasson och det lilla hacket för att underlätta slipning visade tendenser att haka fast i materialet då och då men om det undveks fungerar kniven bra och konstigt vore det annars med tanke på att den ser ut som en liten brytbladskniv. 

Ricasson och den lilla fördjupningen vid eggbasen kan fastna i ämnet ibland

Tidningspapperstest gick sådär då eggen behöver finjusteras. Den rev här och var och eftersom bladet är så kort så är det "pushcut" som gäller och det kräver rejäl skärpa, det finns inte mycket egg ett att använda till en skärande rörelse. Däremot får de ett plus för extremt jämn och fin slipfas vilket inte alltid är fallet på nya knivar.

Enbart för att känna lite mer på kniven gav jag mig på lite trä också i det här fallet torr 2x2". Och här blev jag rejält positivt överraskad. Det något tjockare handtaget och vinklade bladet i kombination med slipfasen gjorde att den bet rejält mycket bättre än förväntat. Inte en täljkniv per se men till nöds kan det späntas lite med den.

Efter avslutat verk kunde konstateras att kniven behövde några drag över läderbältet sen var den vass igen.

Stålvalet får ställas i relation till priset på kniven och är i det här fallet AUS 8A vilket innebär att det är relativt rosttrögt, mjukt och därmed lättslipat men att det inte håller skärpan så länge. Jämfört med min SOG Twitch II i samma stål verkar eggen hålla betydligt bättre men det återstår att se efter lite mer användning. Just SOG är aningen speciella då de har jäkligt bra grundslipning enligt mig men ett stål som inte håller särskilt bra.

Handtag

Greppet på den här kniven är konstruerat av något Cold Steel valt att kalla för "Griv-Ex" vilket är deras variant på de glasfiberarmerade plaster som ofta används till knivar (Jfr Zytel, FRN etc). Materialet har fördelen att det är lätt och starkt vilket är utmärkt för den här sortens kniv. Men också rätt tråkigt får jag väl tillstå.

Handtag i "Griv-Ex" 

Kniven hålls ihop med tre små skruvar och är en sluten variant med hel rygg p g a låskonstruktionen. Plasten är också i ett stycke vilket ytterligare bidrar till den stadiga känslan. Det finns ett rejält uttag för fånglina för den som önskar det på sin kniv för att t ex fiska upp den ur fickan om det medföljande clipet monteras bort.

Ett stabilt handtag i relation till längden

Sen kommer en av knivens stora fördelar vilket är handtaget. Trots sina blygsamma mått bjuder kniven på ett fullt fyrfingersgrepp och detta tack vare att den använder sig av "fingerchoil" för pekfingret vilket förlänger handtaget på samma sätt som på Spydercos Dragonfly. Det sker visserligen på bekostnad på egglängd men gör att fingrarna kommer nära det som skall skäras vilket ger god kontroll. 

Plasten har en sträv yta som ger bra fäste. Men det som bidrar mest till det är formen på handtaget där till och med clipet är rätt utformat och gör sin del. De få "jimpings" handtaget och bladet försetts med hjälper till även de men jag ser gärna att man struntat i dem. De är för grova och när man verkligen använder kniven så känns de i handen. Men troligen kommer det inte vara ett problem eftersom så här små knivar normalt inte används så hårt.

Öppning och lås

Mini Tuff Lite öppnas med en variant av hål i bladet i form av en oval liknande den som Strider använder på sina knivar. Hålet är rätt litet men ger bra grepp eftersom kanterna på det lämnats skarpa. Greppet kanske är lite för bra eftersom det nästan plockar skinnet på fingret när man öppnar kniven, jag funderar på att slipa det något. Hålet är bra men inte perfekt. Jag hade föredragit en rund variant men det hade ökat bredden på bladet och därmed kniven så formen är nog bäst som den är.

Det är inte den snabbaste kniven att fälla fram dels beroende på storleken men även på att Tri-Ad låset liksom andra liknande konstruktioner bidrar med rätt mycket friktion p g a fjädertrycket. Och i det här fallet talar vi om en kraftig låsfjäder vilket kan vara bra att känna till då bladet riktigt snärtar tillbaks in i skaftet sista biten så man bör hålla fingerspetsarna borta annars biter den hårt.

Tri-Ad låset, ett av de bättre som finns

Och på tal om låset är det riktigt bra. Låser perfekt och är urstarkt. Det märktes när jag tog i ordentligt på träbiten. Låset flexar ingenting trots knivens lilla format och det är anmärkningsvärt.

Att bära

Kniven är mycket liten och lätt med sina 7,5 cm längd i hoppfällt läge och 45 gram vikt. Men den har också ett par stora nackdelar. Det ena är att den har ett tjockt handtag vilket ger ett bättre grepp relativt storleken på kniven men tillsammans med clipet gör att kniven känns mer i fickan än den borde enligt mitt tycke. Jag föredrar generellt tunnare knivar i den här storleken som Dragonfly II. En annan nackdel är den lilla "läpp" på handtaget som sticker ut. Den är något jag tycker de kan avskaffa till version två av den här kniven. Jag misstänker att den är till för att dölja kontakten mellan blad och "stoppin" men vid granskning ser den ut att vara överflödig. "Läppen" tillsammans med de "jimpings" som finns på bladet gör nämligen att kniven river mot handen när den stoppas ned i fickan trots att hörnen på skållorna i övrigt är rundade på ett bra sätt. Och detta är inte något jag uppskattar hos en kniv.

Fungerande clip som dock knappt behövs på en så pass liten kniv

Om clipet kan sägas att det är av rätt storlek för kniven vilket inte alltid är fallet på små knivar och att det går lagom djupt ned i fickan. Det håller också fast kniven tillräckligt hårt och är tämligen diskret. Finishen är en satinvariant som inte blänker alltför mycket. Möjligen kan det vara till nackdel för vänsterhänta att det inte går att byta sida på clipet vilket för övrigt inte går att flytta alls. På en så här liten kniv upplever jag det inte som något större problem. 

Sammanfattningsvis

Utseendemässigt är inte det här en kniv som vinner några skönhetspris. Den är egentligen rätt ful. Men sen kan jag inte låta bli att notera att den har kurvorna på rätt ställe vilket gör den intressant trots allt. De fungerar ju.

Inte så traditionell men tämligen funktionell - Cold Steels Mini Tuff Lite

Den är även liten, rätt praktisk och lätt och fungerar till det den är tänkt - lättare "EDC" eller vardagsbrukande. Material som AUS8 och Griv-Ex kanske inte är de mest extrema materialen men är adekvata i det här fallet. Gillar man ergonomin men vill ha ett kraftigare alternativ finns även storebror "Tuff Lite".

Mini Tuff Lite är en rätt bra utmanare för den som vill ha ett lite billigare alternativ till Dragonfly II eller kanske en mini-Griptilian. Men för er som föredrar ett klasssiskt "slip-joint"-utseende på en kniv gjorda i mer traditionella material råder jag att söka vidare. 

Specifikation:

Längd utfälld: 127 mm
Vikt: 45g (42 g vägd av mig)
Bladlängd: 51 mm, varav 31,7 mm egg
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: AUS8
Lås: Tri-Ad lock
Handtag: Griv-Ex

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

Mer information på Cold Steels hemsida.


/ J - umgås med småfolket

* Vi talar om över 40 modeller fungerande skarpa svärd, stridsklubbor, kaststjärnor/torpedoes och inte minst ett halvt dussin monstruösa fällknivar eller vad sägs om att skära en frukt eller öppna några lådor med den här kniven? Espada XL
** Finns att se på tuben och är mycket underhållande i sin infantilism.