Ny kniv - Cold Steel SR1 Lite

Stor, större,Cold Steel är också ett sätt att komparera. I alla fall när det handlar om fällknivar.* Det amerikanska företaget har med tiden gjort sig kända för att göra gigantiska tingestar inom det området. Någon som känner till deras XL-modeller? Men i katalogen har alltid funnits mycket vettiga och praktiska knivar vid sidan av de uppseendeväckande pjäserna. Det är det som gjort dem intressanta, blandningen mellan vardagsnära och saker som är totalt bortom rimlighetens gräns på något vis.  

Den här kniven, SR1 Lite, bjuder på lite av båda världar även om den mest är rotad i den praktiska sidan. Den är mycket stor även om den inte är enorm. Men bladet är tjockare än på många fastbladade knivar och låset är ett av de starkaste som gjorts för fällknivar. Det borde borga för en slitvarg som inte är rädd för att skita ned sig.  

Cold Steel SR1 Lite

Just den här versionen med tillägget "Lite" betyder nu inte att den är så mycket lättare än originalmodellen. Vi talar om 196 g för ursprungsmodellen jämfört med den här som väger 193 g enligt hemsidan. Hängde ni med där? Tre gram! 

Skillnaden hittas istället i prisbild och den i sin tur är bland annat avhängigt materialen. Den dyrare modellen kostar nästan fyra gånger mer och då får man S35VN-stål i bladet och ett handtag av G10. Så i ärlighetens namn borde den inte var så mycket dyrare. Men det är en annan fråga. 

Hur som haver, i det här fallet får man istället 8Cr14MoV-stål och ett handtag med skollor av Griv-Ex. Det är ett i den långa raden av fiberförstärkta plaster eller termoplastisk komposit med glasfiberförstärkning om man vill vara petig. Ett mycket starkt och praktiskt material men måhända en smula tråkigt material.

SR1:an har följt mig ett tag nu. Här en bild från tiden innan hösten kom och stal alla gröna nyanser

Apropå praktisk så är modellen från början tänkt att vara ett fällbart alternativ till Cold Steels vid det här laget smått legendariska överlevnads/friluftskniv SRK. Ni vet den som Fällkniven tämligen oblygt till vissa delar kopierade när de gjorde sin F1. 

I alla fall får man en kniv som är kring 24 centimter lång med ett decimeterlångt blad som är närmare 5 millimeter tjockt. Vikten blev som ni märkte därefter. Men det här är en fällkniv för uteliv inte för kontorsmiljö.

Den har funnits något år på marknaden men är ändå aktuell så här i hösttider. Särskilt för mig. Skall jag vara ärlig så har jag haft den ett tag vid det här laget men inte haft tid att testa och skriva om den förrän nu. 

  

Knivshop

 

/ J - kollar om stålet är kallt

* Det kan emellertid sägas att det här inte alls är min största fällkniv. Där hittas bland andra en kniv från Linton som väger in på 365 gram, en SKM-stilett som är 13" lång, en Opinel No 12 (vilket innebär ett blad på 12 centimeter), samt ett par spanska Navajas som har blad kring 15 centimeter.


#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Cold Steel Counter Point I

The other day I wrote about "diving into the catalog" and it was  Cold Steel's line of products I was referring to. First up in the "testery" is this model called the Counter Point 1. 

Like almost everything else they make, this knife comes in several different versions. Especially since it's not a new model. Today it is available in three basic configurations where the blades are 3.4 or 6 inches long. This is the intermediate model which, with its ten centimeter blade, is not a small knife. Then you can imagine for yourself how big the 6" knife is. A true Cold Steel product.

Cold Steel Counter Point 1

The materials in the knife are not the most exclusive but are well chosen. The steel in the blade is AUS10 which is the finest in that series. One of the main features is that it is highly resistant to corrosion. But with just the addition "10" it should be a couple of notches up in general from AUS8, which is a more frequently used steel. It's new to me so it will be exciting to see how long it stays sharp.

In the well-proportioned handle, Griv-Ex is found, which is some form of polymer plastic. Maybe not the funniest of materials but very durable and practical.

There is no doubt where the inspiration for this knife comes from, it is a folding dagger!

The knife opens with double-sided thumb studs and locks with the oft-used Tri-Ad Lock. Often called one of the world's strongest locks for folding knives. It can always be debated, with my experience being that it's extraordinarily good. Not least because it does not develop a blade play over time, which other back locks can do.

Then something must be said about the actual shape of the knife. The heritage from a classic stiletto in the typical bayonet-grind blade is clear and there is no doubt that this is a folding boot dagger. But if you look at the blade in isolation, you will see that it is basically a regular flat-ground blade with a medium-high grind and an unusually aggressive swedge. Pretty practical after all!

The knife comes from the Swedish online store Knivshop and this Cold Steel venture is a collaboration with them. I'm curious to see how CS's newer knives stack up against the slightly older ones I have.

Knivshop.se

 

/ J - cooling himself with cold steel in the summer heat

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Cold Steel Mini Tac Bowie

Den här versionen av en "neck knife" var från början en kniv med tantoblad. Det kunde sedan fås i endera en sågtandad version eller med slät egg. Den har funnits på marknaden ett bra tag och verkar vara en säljande produkt för Cold Steel med tanke på att den numera även kan fås i det här utförandet kallat Mini Tac Bowie. Det nya är förstås det i mitt tycke mycket snyggare clip point bladet!

Cold Steel Mini Tac Clip Point

Designen kan annars tillskrivas Andrew Demko som under lång tid var chefdesigner för Cold Steel. Materialen som använts tillhör inte de mest exklusiva men känns ändå väl valda och påverkar naturligtvis prisbilden i positiv riktning. Den här lilla gynnaren kan fås för kring en femhundring för närvarande. 

Materialet som använts för handtaget är ett fiberplastmaterial kallad Griv-Ex som hittas i en hel del av Cold Steels produkter. Handtaget är mycket distinkt utformat med ett djupt urtag för pekfingret. Här misstänker jag att Herr Demko möjligen kan ha sneglat lite på en Fred Perrin-design. 

Det 92 mm långa bladet är gjort av kinesiskt 8Cr13MoV. Kanske inte det dyraste stålet men det är ändå gångbart, särskilt som det är mycket rostfritt och är lätt att slipa. Eggen var som ofta är fallet med Cold Steel riktigt bra. 

Fodralet är gjort av ett annat plastmaterial vid namn Secure-Ex. Även det hittas i många fodral från det här företaget. Det håller kniven på plats med ett rejält snäpp. En nödvändighet då den är designad för att bäras i en rem eller kedja runt halsen. 

Därmed förstås även att det inte är en extremt stor kniv det handlar om. Totallängden ligger kring 17,5 cm med en vikt på mycket låga 82 gram. 

Sammantaget är de första intrycket att det är en gedigen och kompent liten kompanjon. 

Knivshop.se

 

/ J - fördjupar sig i Cold Steel katalogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 17

En gång i tiden suktade jag efter Cold Steels Voyager i originalutförande. Men det var för länge länge sedan och då hade jag inte råd med dylika utsvävningar. Jag anser fortfarande att den versionen är betydligt snyggare än den nuvarande utgåvan. Det nuvarande handtaget är för jäkla fult helt enkelt.

Men de senare generationerna är en rätt mycket bättre kniv förstås. Inte minst på grund av det urstarka "Tri-Ad"-låset som matchar knivens övriga prestanda. Här har du en slitvarg i fickknivsformat. Nåja, om du har stora fickor i alla fall. Det är en substantiell kniv det måste tillstås. Den skär emellertid gruvligt bra eftersom den trots sitt stabila yttre har försetts med ett inte allt för tjockt blad som dessutom är fullt flatslipat. Bra där CS!

"Bon Voyage"

Handtaget har stadiga liners i aluminium ovanpå vilka lagts handtagssidor i "Griv Ex" vilket är en i raden av armerade plastmaterial. Stålet i det massiva Clippointbladet är AUS-8A som försettts med en attraktiv stentumlad ytbehandling. 

/ J - kan tänka sig den här som kompanjon på resan

(Och här läser du mer om Cold Steel Voyager!)

#knivigtvarre #aliaspostmortem

Dagens bild nr 4

Bilden idag är på en liten kniv med mycket attityd och en av de som fick mig att kika på Cold Steel som märke. Eller ja, tittat har jag väl gjort tidigare men mest med ett ögonbryn höjt i förvåning över marknadsföringen och de många märkligheter de spottar ur sig. 

"Tuff"

Mini Tuff Lite är en riktigt praktisk liten krabat när det kommer till små vardagssysslor som förpackningsöppning och liknande. Ligger bra i handen gör den också särskilt taget i beaktande det diminutiva formatet. Sen är den en av de minsta knivarna som finns med det berömda "Tria-Ad"-låset. Snacka om overkill!

/ J - uppskattar det stora i det lilla

(Mini Tuff Lite finns utförligt beskriven här!)

Knivrecension Cold Steel "Finnwolf"

-  en ny fullträff från CS

Äntligen! En urstark men ändå lätt fällkniv för skogs- och utomhusbruk med en klassisk skandinavisk slipning. Men vänta lite - har inte det funnits på marknaden förut? Jo - men inte så här stadig och stabil och definitivt inte till det här priset. Något förvånande är att ingen här uppe i Norden kommit på den idén. 

Utan att leta igenom hela fällknivshistorien kan konstateras att det inte finns många fällknivar med det som på engelska kallas "Scandi-grind" eller "Zero grind", det vill säga en låg slipfas med endast en bred primäregg. Bladprofilen känns dock igen från knivar från exempelvis finska EnZo och deras modeller Birk 75 och Borka 90 och jag tror att även norska Helles fällknivar är slipade på samma vis men i det fallet är jag mer osäker.

Men samtliga av dem är gjorda i mer exklusiva material än "Vargen" vilket inte lockar till att utsätta dem för riktigt lika hårt arbete särskilt inte taget i beaktande att de kostar minst tre gånger så mycket som FinnWolf. Således fanns det ett hål att fylla i utbudet. 

Cold Steel FinnWolf

Bakom modellen står Andrew Demko som även är mannen bakom Cold Steels hårt marknadsförda Tri-Ad-lås. Inspirationskällan till den här kniven är uttalat en klassisk finsk "Puuko" vilket även avspeglas i namnvalet. Förvillande nog har det tidigare funnits en fastbladare i Cold Steels sortiment med samma namn.

Ett miniatyr FN - En finsk varg i amerikansk tappning tillverkad i Taiwan

Twitterversion:  FinnWolf - ett utmärkt koncept, i princip en fällbar Morakniv.

Blad

Det mest karaktäristiska med den här kniven är förstås bladformen och inte minst hur den är slipad. Det var det som fångade mitt och troligen de flesta andras intresse för just den här modellen i Cold Steels digra katalog. Den inkluderar annars allt från kvalificerat våldsförhärligande amerikanskt dravel till ytterst kompetenta arbetshästar. Det gäller att välja och vraka när man har med det märket att göra. Det är förvisso även något av charmen med dem. Måttlighet är inget ledord de lever efter.

Klassisk bladform utan krusiduller

Bladformen är enkel och effektiv. Det finns en anledning till att den refereras till som "normal" i knivlingua. Den ger en god portion rak egg, mycket buk och som med andra knivar med den här formen en kraftig och tålig spets. Ryggen har en markant kant för att fungera ihop med tändstål. Bladlängden är ett hår under nio centimeter och godstjockleken modesta tre millimeter vilket är en bidragande faktor till de goda skäregenskaperna. Finishen är en halvblank satinyta och stålet är japanskt i form av Cold Steels vanliga budgetalternativ AUS 8A. Inga överraskningar så långt. 

Slipningen är däremot avvikande på det vis att det är en klassisk "Scandi-grind" som den kallas på engelska. För en svensk är den inte det minsta exotisk eftersom det är vad som återfinns på bland andra vanliga Moraknivar och de flesta handgjorda knivar i den här delen av världen. Men som sagt det tillhör inte vanligheterna att återfinna den sortens slipning på en fällkniv och särskilt inte en designad i USA.

Några av fördelarna är att du får en egg som biter väldigt bra i framförallt trä vilket gör kniven till ett lämpligt allroundverktyg  i skog och mark. Den här typen av kniv är också lätt att slipa. Eller snarare att bryna. Skall den slipas om helt krävs lite mer arbete eftersom mer stål måste avlägsnas från den breda slipytan.

Dessutom finns på den här kniven miss därvidlag. Skall eggen bibehållas med rätt vinkel krävs att tumknopparna monteras bort vid slipning. Jag undrar om det misstaget beror på ovanan vid att hantera den här kombinationen - fällkniv med enhandsmanövrering och "scandigrind"? Som tur var är den operationen enkel.

Bladstålet är japanska AUS 8A

Ståltypen är väl vald i det här fallet eftersom AUS 8A i Cold Steels tappning är tämligen mjukt. Att slipa den här typen av egg med något av de moderna väldigt hårda "superstålen" skulle ta mycket tid i anspråk eftersom eggen är så bred. Ett "mjukare" stål som inte härdats för hårt ger normalt också mer "seghet" i kniven. En önskvärd egenskap om man skall bryta i trä med eggen.

Det är den teoretiska slutsatsen. Verkligheten kan ibland se annorlunda ut som bekant. Vad gäller hållbarhet i det här fallet återstår att se. FinnWolf har tidigare fått ytterst blandad kritik. Det finns de recensioner som menar att eggen är alldeles för tunn och både tenderar att både vika sig och flisa sig vid tyngre arbete. Det bör dock påpekas att det gällde de mycket tidiga exemplaren. Den första omgången som kom ut var tydligen skålslipade utan mikroegg vilket gav en extremt vass men också mycket känslig egg. Närmast att likna vid en rakkniv. Det är förstås inte helt lämpligt till en kniv ämnad för tyngre arbeten och då är det inte konstigt om eggen inte höll måttet.

Tidigt exemplar med markant skålslipning

Dessutom förekom det även en tidig omgång med dåligt härdat stål vilka även de tenderade till att vara spröda och därmed få flisor i eggen. Den här nuvarande versionen har en "'äkta" skandinavisk slipning och härdningen är även den åtgärdad. 

Den här kniven lider inte av något av ovanstående problem vad jag märkt ännu. Så långt har jag testat den på såväl färskt trä, torkat dito och klassiska 2x2"-reglar utan att eggen gett upp. Andra material som hamp- och nylonrep, kartong, papper, papp, plast och tejp hanteras utan problem. Det var vad jag hoppats på och där infrias förväntningarna.

Alla mina knivar i samlingen är faktiskt inte tänkta att användas särskilt mycket men den här var tänkt som en arbetshäst.

Som vanligt är den här typen av blad något mindre smidiga när det kommer till exempelvis mathantering på grund av den kilformiga profilen. Här räddas dock egenskaperna av en hög initial skärpa och inte minst blygsam bladtjocklek. Så visst går det att klyva en potatis eller dela ett äpple eller två men kniven är inte helt optimal för det ändamålet. 

Om logotyper och text på blad kan man ha synpunkter och det har jag. Generellt vill jag se så sterila blad som möjligt. Det är inte aktuellt i det här fallet. Men tack och lov har man åtminstone valt ett typsnitt som stämmer överens med utseendet för övrigt. Särskilt gäller det namnet "FinnWolf".

Handtag

Färgen på greppet är listad som "OD Green" men ser mest grå ut i de flesta ljus. I vilket fall som helst är nyansen ytterst diskret. Materialet är "Griv-Ex" vilket är lätt och tåligt och därmed lämpligt till den här sortens kniv.

Ett handtag med märkvärdigt bekanta former för att vara obekant

Griv-Ex är Cold Steels egen variant på DuPonts "Zytel" det vill säga ett glasfiberförstärkt plastmaterial. Det fyller sin funktion och ger ett i många hänseenden mycket bra grepp även om det kan upplevas aningen plastigt. Ytan på handtaget är mer återhållen än vad som är vanligt på knivar från Cold Steel och har därmed inte samma extrema friktion. Det ger ett bra fäste utan att vara överdrivet.

Istället är det formen som ger det främsta greppet. Även här känns uttrycket igen för oss här uppe i norden. Den känns skandinavisk på något vis. Mot bladet till finns ett litet fingerskydd och änden på handtaget är vinklad för att hindra att kniven glider vid arbete.

Ett handtag med klassiska linjer och utmärkt funktion

Greppet är mycket ergonomiskt och ger utrymme för ett flertal olika grepp och ett bra flöde dem emellan. Handtaget på FinnWolf saknar emellertid den tredimensionella kurvatur som ett kraftigare och bredare grepp möjliggör. Det är helt klart en eftergift till att kniven skall vara möjlig att få ned i en ficka utan att kännas klumpig och tjock. Därmed är kniven inte lika bekväm vid längre tids arbete som en fastbladare. Sen kan tilläggas att handtagssidorna är svagt välvda och inte helt plana men det är marginellt.

Någon recension jag tog del av klagade på att clipet skar in i handen vid användning. Min erfarenhet är den rakt motsatta. Eftersom det är litet och kort så hamnar det mitt i "gapet" i greppet och stör ovanligt lite för att vara ett clip. Nästan inte alls faktiskt vilket är ett gott betyg.

Ryggen är sluten till stor del beroende på låskonstruktionen

Konstruktionen är en stängd sådan med ett mellanlägg i ryggen. Det gör att kniven inte är helt lätt att rengöra men i gengäld blir greppet något bekvämare. Öppna konstruktioner ger nästan alltid ett "vassare" intryck mot handen så på den här typen av kniv föredrar jag den här lösningen.

Mer utmärkande för "vargen" är att den saknar ram vilket är den främsta orsaken till att kniven är så lätt. Nu behövs det inte då den är styv nog ändå. Men det får ses som en framgång att ett företag som Cold Steel i dessa dagar när alla fällknivar skall överdimensioneras nöjer sig med livrem och struntar i hängsle. Det spar vikt. 

I mitt fall innebär "lätt" att den oftare hamnar i fickan. Jag är överlag inte förtjust i bojsänken även om det alltid finns undantag från regler som bekant. Det finns förstås de som hävdar att avsaknaden av ram gör kniven klenare men jag finner att det mest är ett teoretiskt resonemang utan praktiska implikationer. När du tvingat den här kniven över gränsen för vad den förmår har du även missbrukat en fällkniv bortom rimlighetens gräns menar jag. Den är "tuff" nog helt enkelt.

Något jag uppskattar är att bladet är tämligen dolt i hopfällt läge. Det sticker inte ut några vassa kanter eller så.

Handtaget är också utrustat med ett tämligen generöst hål för fånglina. Det är en detalj som känns helt rätt på den här typen av kniv.

Öppning och lås

Kniven är enhandsöppnad och manövern sker med tumknoppar. De är föredömligt lättåtkomliga utan att vara i vägen när kniven skall tas fram ur fickan. De går att montera bort om man vill använda hela bladets längd för genomgående skär. Och i det här fallet måste medges att det kan vara lockande då de är placerade alldeles för långt ut på bladet i min smak. En av få missar på den här kniven.

Nackdelen detta får vägas emot är att man då förstås får en tvåhandsöppnad kniv. 

FinnWolf är osedvanligt lätt att fälla ut för att vara en kniv utrustad med "Tri-Ad"-lås något som vanligtvis bjuder på rätt mycket motstånd. Särskilt tydligt brukar det vara när knivarna är nya. Den här kniven var dock lätt att öppna redan från början. Det går till med att snärta fram bladet om man har bråttom. Det finns de som påstår att det inte går men de har fel kan konstateras. Däremot krävs det att rörelsen sker framåt och inte utåt för att fungera. Har man inte bråttom tar man det lugnt och värdigt istället. I båda fallen faller låsarmen på plats med ett rejält förtroendeingivande "KLACK".

Föredömligt placerade och lättåtkomliga tumpknoppar. För öppning vill säga - annars hade de gärnat fått placeras närmare handtagets bas enligt mig

Jag behöver knappt påpeka att det inte finns minsta tendens till glapp eller spel i fästet mellan blad och handtag givet vilka som står bakom den här kniven.

Låset är knappast obekant för den som känner till något om Cold Steels knivar. Det är det numera beprövade och urstarka "Tri-Ad". Det är ett lås som enkelt uttryckt är en förstärkt version av en klassisk lockback. Ett adderat bladstopp gör att krafterna från bladet inte går in i låsarmen vilket gör konstruktionen starkare samt förlänger livslängden på låset. 

På den här sortens kniv är det ett utmärkt val. Linerlocks men även framelocks kan under vissa förutsättningar vika sig om de utsätts för starka vridande rörelser. Något som inte är helt otänkbart vid täljande och annat träarbete och som den här sortens blad lockar till. 

Kraften hos låsarmen är mycket påtaglig och avger ett högt snäpp när den fälls in. Det gäller att hålla undan fingrarna annars ryker en fingertopp med den skärpan och fjäderkraften.

Att bära

FinnWolf är inte riktigt lika tunn och smidig som Code 4 men inte långt ifrån. Liksom "Hold Out"-serien saknar även Finnwolf invändig ram vilket gör den exceptionellt lätt för storleken. I det här fallet har vi en kniv som bjuder på ett två och en halv centimeter brett blad med nio centimeters längd och som ändå väger in under hektot. Det är en bra ratio mellan vikt och kapacitet.

Clipet känns igen från flera andra modeller från CS - här i blank satinkostym

Så vad vi har är en tämligen tunn kniv som heller inte tynger ned fickan. Det som hindrar den från att vara riktigt bra att bära är egentligen främst två saker. Det ena är att den är tämligen vid i fickan, den mäter på den ledden 35 millimeter vilket placerar den i samma division som t ex knivar från Spyderco. Det andra är hur clipet är placerat vilket gör kniven väl synlig. 

Clipet är Cold Steels standardvariant vilket här fungerar bättre än vanligt eftersom ytan under inte är lika grov som på deras G10-handtag eller ens Voyager-seriens plastgrepp. Det kan flyttas från höger till vänster om så önskas. Det gör för övrigt tillsammans med låset och de dubbelsidiga tumknopparna att kniven är helt ambidextrös. 

Funktionen på clipet är utmärkt särskilt som spänsten inte är riktigt lika överjävlig som hos en del andra av Cold Steels produkter. Men det är mycket blankt. Det är ingen större nackdel i skogen då det faktiskt hjälper till att hitta kniven om den t ex faller ned i mossa. Men det tillsammans med det faktum att rätt mycket av den krökta bakänden på handtaget sticker upp ur fickan gör att kniven syns. Det brukar vara en av de saker jag inte gillar fullt ut men det är en detalj som stör mig mindre än vanligt då jag mest ser den här kniven som en kamrat på skogsturen och där spelar det ingen roll. 

Sammanfattningsvis

Cold Steel lägger ibland ned viss möda på namngivningen av sina produkter. Med det sagt och facit i hand  kanske jag kan tycka att de ibland borde låta bli just det men det är en annan fråga. I det här fallet förpliktigar namnet "FinnWolf" emellertid en hel del. Det är onekligen så att såväl vi nordbor som andra hugade spekulanter får vissa associationer om man döper en kniv på det viset. Frågan är då om kniven motsvarar förväntningarna?

Svaret är väl som vanligt en smula blandat. Jag säger ja, men inte helt utan reservationer. Det är en mycket bra kniv i mitt tycke men den som förväntar sig en fällbar morakniv blir nog ändå lite besviken. Orsaken är enkel - det är trots allt en fällkniv. Handtaget är tunnare och därmed inte lika komfortabelt vid hårt arbete som en fastbladare. Men som någon sade på ett forum "but you can't fold a Mora". En kompromiss som jag kan acceptera i det här fallet. 

Som fickkniv betraktat har den också sina begränsningar. Storleken spelar roll här. FinnWolf är förvisso inte extremt lång eller så men det rejäla handtaget och längden på tjugo centimeter i strumplästen parat med ett rätt brett blad gör att det inte är något man sliter upp i lunchrummet på jobbet heller. Därtill gör det blanka clipet kombinerat med att mycket kniv tittar fram att den är allt annat än diskret i fickan. Jämför med motsatsen ZT 0770CF som i princip inte syns alls . 

Den största invändningen har nog dock med eggen att göra. För att vara allround är bladet och slipningen alltför specialiserad enligt mig.

Kvaliteten på kniven är mer än godkänd men inte perfekt. Det finns till exempel en markant linje där de två handtagshalvorna går ihop vilket inte är snyggt. Men på de punkter där det är viktigt som blad och lås är kniven mycket välgjord och gedigen.

En udda skogsfågel?

I allmänhet är det här en ytterst trevlig bekantskap från Cold Steel. En fällkniv med ett par utmärkande drag och som genomgående är välbyggd och stabil. Så köp den om du vill pröva en robust fällkniv för skogsbruk som inte kostar skjortan. Köp den inte om du vill ha något mer personligt som blir snyggare med åren. Då finns det alternativ och man behöver inte gå långt. 

Om man önskar ungefär samma typ av utseende men i mer exklusiva material och inte är lika priskänslig kan man ta en närmare titt på Cold Steels egen "Ultimate Hunter". Den har inte riktigt samma inriktning men ligger heller inte särskilt långt ifrån även om den har annan slipning.

En mer direkt konkurrent torde tidigare nämnda EnZos "Borka" vara. Den är för övrigt även den tillverkad i Taiwan. Borka är en kniv riktad mot samma nisch och med samma typ av blad och slipning men gjord i andra material vilket gör den väsentligt dyrare än FinnWolf. Det är nog på den punkten många av konkurrenterna får se sig slagna. Jag tror jag betalade runt 370kr för kniven inklusive frakt. 

Sen finns det nackdelar och begränsningar med den här sortens slipningar. Allt är inte guld och gröna skogar även om det är där den gör sig bäst.



Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: 111 mm
Vikt: 96 g
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: AUS-8A
Handtag: Griv-Ex, glasfiberarmerad plast
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - hittar varg

Knivrecension Cold Steel "Mini Tuff Lite"

- Little big knives, en särskild kategori fickknivar

Först några ord om märket "Cold Steel". Till dem måste man förhålla sig om man samlar på moderna fällknivar har jag märkt. Första gången jag stötte på en kniv från dem överhuvudtaget var när en god vän som var inne i en japaninspirerad period av sitt liv generellt gick och investerade i en monstertanto i det då berömda laminerade "San-Mai-stålet". Innan dess hade jag bara sett dem i kataloger. Ty det hände på den tiden innan internet var en aktuell källa till visdom och kunskap. Jag säger "investerade" då kniven köptes i Sverige och därför kostade en rejäl slant. Fit och finish på den kniven var extraordinärt bra och den var otäckt vass. Allt som räckte för att imponera på den tiden. Sen var den stor. Vilket är något som utmärkt Cold Steel som märke under längre tid, de gör extremt mycket "mall ninja-skit* där störst oftast är bäst och allt marknadsfört genom en ökänd VD vid namn Lynn Thompson som med dessa skapelser i händerna sluggar sig igenom diverse köttfyllda jeanskroppar, bambu och rep i sina många och långa "proofvideos"** Här talar vi kulturkrock så det smäller om det ur Moralandperspektiv. Men det är ytterst underhållande om man håller distansen.  

Mitt bland allt det där har de under åren producerat några riktigt bra knivar som de mindre i "Voyager-serien" och Bowie-knivar för den som gillar det. Men för några år sen skedde en förändring. De stora svulstiga knivarna är kvar men modeller som American Lawman, Mini Lawman, Pendleton Hunter, Finn Bear och andra ytterst kompetenta och inte lika uppseendeväckande knivar dök i det myllrande modellprogrammet. 

Och sen smällde de till med en teknisk innovation som får symbolisera det nya Cold Steel - "Tri-Ad Lock". Andrew Demko är den som uppfann låset som är en ren utveckling av en klassisk lock-back. Vad som ändrats är att en "stop-pin" lagts till vilket den ursprungliga konstruktionen inte har. Det gör dels att man slipper det för lockbacks typiska lilla spel som kan uppkomma i låset och att det slits in, inte ut och därtill är det rent fysiskt starkare då all kraft från bladet inte går rakt in i låsarmen utan ut i handtaget. Allt sammantaget ger ett ytterst kompetent lås utan att krångla till det. 

Cold Steel Mini Tuff Lite

Det för oss in på dagens recensionsobjekt som är den minsta av de knivar som finns med det här låssystemet, vilket för övrigt är totalt överdimensionerat för kniven ifråga men jag var nyfiken på hur det faktiskt fungerar. 

Nyfikenhet på låset i kombination med att jag för stunden är inne på lite mindre knivar samt en nyfikenhet på "nya" Cold Steel var det som låg bakom det här köpet. Det är faktiskt den första kniv jag har från detta kända märke. 

Cold Steels bidrag till "Little Big Knives"-segmentet, små knivar med rymliga grepp

Blad

Även om Cold Steel kallar det här bladet för  "angle-blade"  så är det en tämligen traditionell Wharncliffe det handlar om med kort rak egg och en nedåtsluttande rygg. Fördelen med den här typen av blad är att man får en väldigt exakt spets som fungerar bra i det här fallet. Men det är också nackdelen då det mesta av arbetet sker nära spetsen på bladet och resten av eggen får arbeta mindre vilket riskerar att ge ojämnt slitage och resultera i mer slipande. På en klassisk mattkniv el dyl löser man ju det genom att bryta av det gamla bladet och ersätta det med ett nytt. Det är också som en sådan den här lilla kniven känns. Spetsen griper tag bra i det som ska skäras och den fungerar utmärkt t ex till att öppna saker och ting och den lilla egg som finns skär tämligen aggressivt. 

Wharncliffeblad gjort av AUS 8A i Cold Steels tappning

Bara för att få en grov uppfattning om hur den här lilla kniven skär utsatte jag den för ett improviserat test med fabrikseggen kvar. När jag prövade initial skärpa rakade den armhår med visst tryck utan att för den skull behöva skrapa av håret. Sen beslöt jag att ge mig på lite mat mest för att det verkligen inte är vad den här kniven skall klara av. Hårda saker som rotsaker (morot, rotselleri) var som väntat en akilleshäl beroende på den korta eggen på strax över tre centimeter. Men själva profilen och bladtypen klarade sig förvånansvärt bra så länge jag höll mig till små bitar. Bidragande kan vara att bladet inte är mer än 2,5 mm tjockt. Även mjukare saker som tomater fungerade väl så länge bitarna inte var för stora som ni förstår. 

Kartong gick faktiskt sämre. Både ricasson och det lilla hacket för att underlätta slipning visade tendenser att haka fast i materialet då och då men om det undveks fungerar kniven bra och konstigt vore det annars med tanke på att den ser ut som en liten brytbladskniv. 

Ricasson och den lilla fördjupningen vid eggbasen kan fastna i ämnet ibland

Tidningspapperstest gick sådär då eggen behöver finjusteras. Den rev här och var och eftersom bladet är så kort så är det "pushcut" som gäller och det kräver rejäl skärpa, det finns inte mycket egg ett att använda till en skärande rörelse. Däremot får de ett plus för extremt jämn och fin slipfas vilket inte alltid är fallet på nya knivar.

Enbart för att känna lite mer på kniven gav jag mig på lite trä också i det här fallet torr 2x2". Och här blev jag rejält positivt överraskad. Det något tjockare handtaget och vinklade bladet i kombination med slipfasen gjorde att den bet rejält mycket bättre än förväntat. Inte en täljkniv per se men till nöds kan det späntas lite med den.

Efter avslutat verk kunde konstateras att kniven behövde några drag över läderbältet sen var den vass igen.

Stålvalet får ställas i relation till priset på kniven och är i det här fallet AUS 8A vilket innebär att det är relativt rosttrögt, mjukt och därmed lättslipat men att det inte håller skärpan så länge. Jämfört med min SOG Twitch II i samma stål verkar eggen hålla betydligt bättre men det återstår att se efter lite mer användning. Just SOG är aningen speciella då de har jäkligt bra grundslipning enligt mig men ett stål som inte håller särskilt bra.

Handtag

Greppet på den här kniven är konstruerat av något Cold Steel valt att kalla för "Griv-Ex" vilket är deras variant på de glasfiberarmerade plaster som ofta används till knivar (Jfr Zytel, FRN etc). Materialet har fördelen att det är lätt och starkt vilket är utmärkt för den här sortens kniv. Men också rätt tråkigt får jag väl tillstå.

Handtag i "Griv-Ex" 

Kniven hålls ihop med tre små skruvar och är en sluten variant med hel rygg p g a låskonstruktionen. Plasten är också i ett stycke vilket ytterligare bidrar till den stadiga känslan. Det finns ett rejält uttag för fånglina för den som önskar det på sin kniv för att t ex fiska upp den ur fickan om det medföljande clipet monteras bort.

Ett stabilt handtag i relation till längden

Sen kommer en av knivens stora fördelar vilket är handtaget. Trots sina blygsamma mått bjuder kniven på ett fullt fyrfingersgrepp och detta tack vare att den använder sig av "fingerchoil" för pekfingret vilket förlänger handtaget på samma sätt som på Spydercos Dragonfly. Det sker visserligen på bekostnad på egglängd men gör att fingrarna kommer nära det som skall skäras vilket ger god kontroll. 

Plasten har en sträv yta som ger bra fäste. Men det som bidrar mest till det är formen på handtaget där till och med clipet är rätt utformat och gör sin del. De få "jimpings" handtaget och bladet försetts med hjälper till även de men jag ser gärna att man struntat i dem. De är för grova och när man verkligen använder kniven så känns de i handen. Men troligen kommer det inte vara ett problem eftersom så här små knivar normalt inte används så hårt.

Öppning och lås

Mini Tuff Lite öppnas med en variant av hål i bladet i form av en oval liknande den som Strider använder på sina knivar. Hålet är rätt litet men ger bra grepp eftersom kanterna på det lämnats skarpa. Greppet kanske är lite för bra eftersom det nästan plockar skinnet på fingret när man öppnar kniven, jag funderar på att slipa det något. Hålet är bra men inte perfekt. Jag hade föredragit en rund variant men det hade ökat bredden på bladet och därmed kniven så formen är nog bäst som den är.

Det är inte den snabbaste kniven att fälla fram dels beroende på storleken men även på att Tri-Ad låset liksom andra liknande konstruktioner bidrar med rätt mycket friktion p g a fjädertrycket. Och i det här fallet talar vi om en kraftig låsfjäder vilket kan vara bra att känna till då bladet riktigt snärtar tillbaks in i skaftet sista biten så man bör hålla fingerspetsarna borta annars biter den hårt.

Tri-Ad låset, ett av de bättre som finns

Och på tal om låset är det riktigt bra. Låser perfekt och är urstarkt. Det märktes när jag tog i ordentligt på träbiten. Låset flexar ingenting trots knivens lilla format och det är anmärkningsvärt.

Att bära

Kniven är mycket liten och lätt med sina 7,5 cm längd i hoppfällt läge och 45 gram vikt. Men den har också ett par stora nackdelar. Det ena är att den har ett tjockt handtag vilket ger ett bättre grepp relativt storleken på kniven men tillsammans med clipet gör att kniven känns mer i fickan än den borde enligt mitt tycke. Jag föredrar generellt tunnare knivar i den här storleken som Dragonfly II. En annan nackdel är den lilla "läpp" på handtaget som sticker ut. Den är något jag tycker de kan avskaffa till version två av den här kniven. Jag misstänker att den är till för att dölja kontakten mellan blad och "stoppin" men vid granskning ser den ut att vara överflödig. "Läppen" tillsammans med de "jimpings" som finns på bladet gör nämligen att kniven river mot handen när den stoppas ned i fickan trots att hörnen på skållorna i övrigt är rundade på ett bra sätt. Och detta är inte något jag uppskattar hos en kniv.

Fungerande clip som dock knappt behövs på en så pass liten kniv

Om clipet kan sägas att det är av rätt storlek för kniven vilket inte alltid är fallet på små knivar och att det går lagom djupt ned i fickan. Det håller också fast kniven tillräckligt hårt och är tämligen diskret. Finishen är en satinvariant som inte blänker alltför mycket. Möjligen kan det vara till nackdel för vänsterhänta att det inte går att byta sida på clipet vilket för övrigt inte går att flytta alls. På en så här liten kniv upplever jag det inte som något större problem. 

Sammanfattningsvis

Utseendemässigt är inte det här en kniv som vinner några skönhetspris. Den är egentligen rätt ful. Men sen kan jag inte låta bli att notera att den har kurvorna på rätt ställe vilket gör den intressant trots allt. De fungerar ju.

Inte så traditionell men tämligen funktionell - Cold Steels Mini Tuff Lite

Den är även liten, rätt praktisk och lätt och fungerar till det den är tänkt - lättare "EDC" eller vardagsbrukande. Material som AUS8 och Griv-Ex kanske inte är de mest extrema materialen men är adekvata i det här fallet. Gillar man ergonomin men vill ha ett kraftigare alternativ finns även storebror "Tuff Lite".

Mini Tuff Lite är en rätt bra utmanare för den som vill ha ett lite billigare alternativ till Dragonfly II eller kanske en mini-Griptilian. Men för er som föredrar ett klasssiskt "slip-joint"-utseende på en kniv gjorda i mer traditionella material råder jag att söka vidare. 

Specifikation:

Längd utfälld: 127 mm
Vikt: 45g (42 g vägd av mig)
Bladlängd: 51 mm, varav 31,7 mm egg
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: AUS8
Lås: Tri-Ad lock
Handtag: Griv-Ex

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

Mer information på Cold Steels hemsida.


/ J - umgås med småfolket

* Vi talar om över 40 modeller fungerande skarpa svärd, stridsklubbor, kaststjärnor/torpedoes och inte minst ett halvt dussin monstruösa fällknivar eller vad sägs om att skära en frukt eller öppna några lådor med den här kniven? Espada XL
** Finns att se på tuben och är mycket underhållande i sin infantilism.