Knivrecension Ka-Bar 4062 "Dozier folding Hunter"

- Den perfekta fickkniven del 8

I del åtta i "jakten på den perfekta fickkniven" så är jag åter nere på de lägre prisnivåerna och letar. Förra delen behandlade kinesiska SanRenMu 710 och den här gången presenteras Ka-bars Dozier folding Hunter. Jag har tidigare berört Doziers knivar och dagens recensionsobjekt kan väl sägas vara en prispressad variant på samma tema. 

Men om man kan säga många goda saker om hans customknivar så kan väl invändas att de i princip inte har någonting att göra med den här skapelsen förutom att de är knivar och designade av Bob Dozier för att vara funktionella. I den ena vågskålen återfinns handgjorda skapelser som gränsar till konst och i den andra en massproducerad vara som är bland det billigaste som kan användas med gott samvete, i alla fall om man gillar knivar.

Ka-Bar Dozier Hunter

Frågan som jag ska försöka besvara här är om tillräckligt mycket av ursprunget går att spåra i den här av ekonomiska skäl bantade kniven för att den ska vara värd att befatta sig med. Svaret är ett nja...jo, men kanske måste utvecklas något för att det skall bli begripligt. 

Som så många andra populära knivmodeller finns den förstås att få i en uppsjö olika varianter. Den finns både i större och mindre format, med eller utan "thumbstuds", svart eller satinblad och med en rad olika färger på handtaget. Föreliggande modell är mellanstorleken med öppning via "thumbstud" och svart handtag som synes på bilderna. 

Utseendemässigt är det en tämligen rättfram kniv med ett enkelt dropformat blad i satinfinish fäst vid ett svart handtag av plast. Öppningen sker med en "tumknopp" och kniven låser med en traditionell "lockback" inga överraskningar där. Men det brukar vara vara ett bra koncept om man vill göra en enkel och billig kniv. Det är mer i de små nyanserna som skillnaden mellan en bra och dålig kniv med sådan konstruktion återfinns.

Mellanstorleken mäter strax över 18 cm med en bladstorlek på kring 7,5 cm

Att det har sparats pengar på materialen och att man försökt trolla med knäna på den här modellen är tydligt och kanske mer uppenbart än på någon annan kniv jag känt på när man håller den i handen. Kniven har bara en tumknopp istället för två, pivotskruven är justerbar men resten av konstruktionen är nitad istället för skruvad, clipet har bara en skruv och så vidare. Det har sparats in där det går vilket ger avtryck i helhetskänslan.

Blad

En sak som det däremot inte har sparats på för prisklassen är stålet. Som bladstål återfinns AUS8* vilket visserligen inte är något superstål på något vis men heller inte uselt givet förutsättningarna särskilt inte om härdningen gjorts rätt och slipningen är bra. Och ska det nu vara en kniv är det ju lämpligt att den går att skära med.

Inget extraordinärt men fungerande - klassisk skålslipad "droppoint" i AUS8

Formen på bladet är en klassisk "droppoint" som kanske inte är så spännande men fungerar. Den är en av de sakerna som har sipprat ned från Doziers förlagor. På en brukskniv gillar jag bladformen även om det nästan ser ut som den har en svag "recurve" vilket den faktiskt inte har. Bladet påminner för övrigt extremt mycket i mått och utseende om en annan känd knivmodell jag ämnar recensera lite senare, Kershaws "Skyline". Kniven är skålslipad och något annat är inte att vänta på en sån här kniv men slipfasen är högt uppdragen vilket ger att bladet skär relativt bra. Slipningen är dock inte lika bra som min andra Dozier kniv "Phat Bob" där det är betydligt mindre gods bakom eggen. Så toppbetyg blir det inte på den här kniven. Positivt är dock att vinkeln på eggen gör att den biter bra i t ex trä. 

Kniven kom vass men inte extremt skarp. I det obligatoriska "jag-har-fått-en-ny-kniv-och-måste-skära-lite saker-så-jag-testar-på-papper"-testet så skär den någorlunda men inte helt perfekt och fastnar ibland. Efter några drag på en stropp så var det fixat. Däremot får väl invändas att knivstålet känns mycket mjukt vilket förvisso gör det tufft och lättslipat men å andra sidan håller det inte skärpan särskilt bra. Inte bra alls faktiskt har det visat sig trots att jag inte använt kniven så mycket.

Handtag

Handtaget är gjort av Zytel och är enkelt men funktionellt utformat. Greppergonomin är emellertid inte i paritet med de bättre i klassen med motsvarande material som t ex Spyderco Delica. Kanterna är för skarpa och ytfinishen gör att materialet känns billigare än vad det är. Detta trots att jag min vana trogen gått över några av hörnen med sandpapper för att göra dem lite mjukare. Jag har även slipat lite på sidorna av skållorna som jag upplevde som aningen vassa. Något som tyvärr är vanligt i dessa tider när alla tycks vara besatta av att göra ytor så greppiga som möjligt. Detsamma gällde de "jimpings" som finns på ovansidan på bladet. Det ger förvisso fäste men skär nästan in i tummen. Sandpappret fick brukas även här. Jag tror bestämt att hela ämnet med det som på amerikanskt manér brukar kallas "tractionplan" får avhandlas vid senare tillfälle.

Handtag med godkänd ergonomi, bättre efter sandpappring  

För övrigt känns handtaget inte direkt bekvämt efter en stunds användning. Det är för smalt, för strävt och har för skarpa kanter för min smak. Vid små enkla skärjobb är det dock inga problem. Och det är väl knivens tänkta arbetsområde för all del. Men det är lite överdådigt att döpa kniven till "Folding Hunter".  Och med det namnet hade jag definitivt valt en öppen handtagskonstruktion istället för den befintliga med stängd rygg vilket försvårar rengöring om det nu skulle komma in skräp i kniven. 

Lås och öppning

För att öppna kniven används en tumknopp och den fungerar men är inte någon av de bättre jag stött på. Den är liten och en smula vass med konstigt mönster vilket förvisso gör att den greppar tummen bra men även att man kan bli lite öm om kniven öppnas upprepade gånger, vilket är lätt hänt om man gillar knivar. Pinnen sticker ut en smula och är därför lätt att hitta men placeringen är väldigt nära handtaget i stängt läge och det gör att det här är en kniv man "smyger ut", inget flickande eller snabböppnande här inte. Som med alla andra "lockbacks" med lite kraft i låsfjädern så har kniven inte den mjukaste öppningen. Tvärtom så krävs det rätt mycket kraft för att öppna den.

Bladet fälls ut med tumknopp

Men väl ute låser kniven med ett distinkt och förtroendeingivande ljud. Tyvärr är väl inte låset lika bastant som det låter. Kniven har absolut inget spel i sidled ens utan att man pillat på den justerbara pivotskruven men väl en smula glapp upp och ner. Visserligen knappt märkbart utan att det provoceras fram och det är inte ovanligt utan snarare regel på den här typen av lås. Vad som är mer anmärkningsvärt är faktiskt att kniven även fjädrar en smula på samma vis när man täljer med den vilket inte känns förtroendeingivande. Att kniven fjädrar något "nedåt" är som sakt inte konstigt men att den gör det "uppåt/båkåt" är ovanligt. Vet inte om det beror på dåliga toleranser eller något annat. Jag misstänker att det faktiskt är hålet i bladet som är något för stort i relation till skruven. Det är inget jag upplevt hos mina andra knivar med liknande låskonstruktion. Eller när jag tänker efter har jag gjort det men det var då på en tämligen billig kinakopia. Det är däremot inget som påverkar funktionen kanske skall tilläggas - mer en känsla. 

Att bära

Folding Hunter är sedvanligt utrustad med ett clip för fäste i kläderna. Om clipet är inte mycket att orda. Det är svart, enkelt och fungerar men kan tyckas något klent med sin enda fästskruv. Återstår att se om det håller. Eftersom jag har fler knivar och det här inte är min absoluta favorit har jag inte använt den mycket nog för att det skall ramla av än i vilket fall. Clipet kan skiftas mellan höger och vänster sida men kniven kan endast bäras med spets uppåt.

Clipet är en ytterst simpel konstruktion men som fungerar så här långt, återstår att se hur det håller

Något jag inte alls gillar på en fällkniv -exponerad tang och i det här fallet är den närmast vass

I övrigt är kniven mycket lätt att bära. Den ringa vikten, smala profilen i fickan och den svartfärgade clipet gör kniven både smidig och diskret att ha på sig. Däremot gillar jag inte den sträva plastytan av den enkla anledningen att jag förvarar mina nycklar i höger framficka där jag varnligtvis även har min EDC-kniv vilket gör att jag "filar" knogarna mot dem varje gång jag kör ned handen i fickan. En annan sak jag inte gillar på några fällknivar alls är en exponerad tang när kniven är stängd. Det är både vasst, fult och opraktiskt då det samlar damm och river upp tyg. Så även där får kniven ett litet minus.

Ka-Bar Dozier Hunter - trots allt en tämligen prisvärd kniv

Sammanfattningsvis kan sägas att det trots allt är en relativt bra kniv med några undantag. Det är en budgetkniv vilket märks men några av slantarna har lagts på bladet vilket känns som en bra prioritering. I övrigt är det si och så med fit och finish. Den är inte usel men heller inte särskilt bra. Det är en kniv för den som vill ha ett någorlunda arbetsredskap men egentligen inte bryr sig så mycket om sin kniv. Sen kan väl tilläggas att det är en fördel att den inte är så dyr då gråter man inte blod om den råkar försvinna vilket t ex min Fällkniven U2 gjort, vilket nu är en annan historia. 

Priset ligger på runt 20 dollar i USA och det var därifrån jag köpte den.


Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm (7,25")
Vikt: 65 g
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: mm
Bladstål: AUS 8A, Hrc 56-58
Lås: Lockback
Handtag: Zytel

Producerad av: Ka-bar tillverkad i Taiwan.

Mer information hittar du på Ka-Bars hemsida.


/ J - Dozierfan i allmänhet men inte i synnerhet

* Andra knivar jag äger med det stålet är t ex Spyderco "Calypso Jr" och SOG "Twitch II"