Knivrecension Benchmade 943

- Den perfekta fickkniven del 13

Är man liksom jag intresserad av fällknivar är det svårt att inte ständigt vara på jakt efter den "perfekta" fickkniven. Kniven som har allt. Den som skall göra att man slutar leta efter fler. Sen kan villigt erkännas att jakten ofta är betydligt roligare och mer intressant än eventuellt slutresultat och därmed ett mål i sig och den här serien texter och presentationer är ett uttryck för det.

Jag tror många med samlarmentalitet kan känna igen sig i den känslan det är bara objekten för passionen/besattheten som varierar.

Benchmade 943 Osborne

Faktorer som spelar in vid bedömningen av en kniv är förstås storlek, mått, vikt, detaljer, material, design och hur lätt den är att bära. Kniven får gärna vara något mer än summan av delarna och sen skadar det inte om kniven ifråga har något extra som gör att den höjer sig över mängden. Ibland sitter karaktären i detaljerna

Rent konkret och praktiskt märks det genom att det inte behövs mycket för att en kniv skall hamna i fickan för en tids utvärdering men för att få stanna där krävs det betydligt mer. Något av en personlighet. Ibland är det för att en kniv är urbota praktisk ibland är det något annat mer svårdefinierat som lockar.

En slank uppenbarelse

Det var den tanken som fick mig att snegla lite extra på Benchmades Warren Osborne-designade 940/943 som vid det här laget är klassiker som har hunnit få några år på nacken. Att de fortfarande efter mer än tio år finns kvar i sortimentet säger en hel del om knivens kvalitéer. Det som främst fått mig att tveka är nog priset. Benchmades knivar är dyra i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Nu valde jag i och för sig att köpa den direkt från USA vilket oftast blir betydligt billigare av olika skäl.
   

En annan kandidat från Benchmades katalog var den lika klassiska McHenry & Williams 710, modellen som var först att förses med det berömda Axis-låset. Jag tvekade mellan de två men 943 känns mer som en fickkniv då den är mindre i formatet och framför allt slankare vilket tilltalade mig mer för stunden.

Blad

Det första som slår en när man fället ut Osbornes 943 är dess eleganta och visuellt mycket slående blad. Den effekten uppnås av en modifierad clippoint som är nästan "rak" där den övre falskeggen är lång och uttalad och börjar tidigt på bladet. Det ger en spetsig och smal bladform som inte ger mycket buk så den som föredrar mer av den varan får titta på någon annan kniv. Vad det däremot ger är en kapabel spets och en lång rak egg.

Ett väldigt rak clippoint med liten buk

Vill man ha en starkare spets väljer men den mer udda bladformen som följer med modellen"940" som är en variant av omvänd tanto och kanske ett vanligare utförande av den här kniven. Handtaget är då grönt istället för svart.

Slipningen är givet formen på bladet en tämligen hög flatslipning som är ytterst väl utförd och under ytbethandlingen kan sliplinjerna svagt urskiljas.

Vad som inte är lika väl utfört är slipningen av själva eggen om man skall vara kritisk och det tycker jag man har rätt till i den här prisklassen. Själva skärpan var godkänd men inte perfekt. Kniven rakade hår men inte utan tryck när den anlände. Men den dras med samma problem som några av mina andra Benchmadeknivar - något för branta vinklar på eggen. Det kommer jag att ändra på när jag slipar om den. Det är trots allt ingen yxa. Jag har inte mätt vinklarna men en snabb sökning på nätet bekräftar att jag inte är ensam om att tycka så. Sen kan man funderar över varför ett välrenommerat företag som Benchmade väljer att göra på det viset med en kniv av den här typen? Är det månne för att så många väljer att utföra tortyrtest på sina knivar oavsett typ och storlek och sen publicera resultatet på youtube?

Sen har fenomenet tydligen varit värre tidigare och Benchmade har förbättrat slipvinklarna på de senare generationerna av knivar.

Flatslipat blad i S30V

Den andra invändningen har med vinkeln på eggen att göra som inte är helt konsekvent ut mot spetsen där den vänstra sidan är något brantare än den högra. Det är inte mycket det handlar men går att urskilja. Återigen en petitess men värt att notera givet priset på kniven.

Bladet har en markant klack ned mot basen som underlättar slipning trots att uttaget inte är till för det. Kniven har ingen uttalad ricasso vilket gör att eggen är tämligen balanserad i relation till bladlängden. Även ration blad/handtag får väl godkänt i min bok.

Det här är min första erfarenhet av Benchmades version av det normalt utmärkta S30V. Annars är det ett stål som är frekvent förekommande på många av de bättre Spydercomodellerna och där har jag kommit att uppskatta det som det goda knivstål det är. Det tar en egg, håller den och är inte helt omöjlig att slipa om även om det tar tid eftersom det är hårt. Rostar inte så illa heller har jag märkt på min Military som varit med på mången tur i vått tillstånd. Men rostfritt är det inte utan visar tydligt att rosttröga stål inte skall förväxlas med "rostfritt" som är en utopi.

Ytan på 943-bladet är en mycket väl utförd satinfinish som ger ett gråaktigt sobert utseende och känns aningen glatt.

Handtag

Handtaget följer bladets form väl och det skapar en bra harmoni utseendemässigt. Jag gillar den slanka formen och det var ett av mina skäl till att köpa kniven - att den inte tar upp så mycket plats i fickan och är lättburen. Dessutom är det jäkligt snyggt!

Bekväma och snygga sidor i 6061-T6 aluminium

Skollorna är gjorda i svartanodiserad aluminium på en halv ram i 410-stål. Mellan de svarta sidorna finns en backspacer i blåanodiserad titan vilket ger en exklusiv touch som förstärks av att ramen på insidan är polerad så färgen speglas där.

Lyxig detalj: insidan på den partiella ramen är polerad så backspacern i titan reflekterar sig där

Ytan på aluminiumet är skulpterat med en tydlig tredimensionell känsla där kanterna på handtaget är fasade vilket ger en behagligt välvd yta. Mönstret gör nästan så det ser ut som kniven har bolster.

Sidorna är skruvade med så många som fyra skruvar och med tanke på låskonstruktionen så blir det många smådelar om kniven skall demonteras. Något jag i och för sig inte är någon jättevän av även om det händer att jag av nyfikenhet plockar isär en kniv då och då. Hål för fånglina finns inte på den här kniven.

 

Mellanlägget i ryggen är gjort av blåanodiserad mönstrad titan

Greppet är långt men inte "biffigt" tack och lov. Den senaste trenden med totalt överdimensionerade knivar kan förvisso ge variation och ibland vara rolig men inte på en fickkniv i mitt tycke. Särskilt svårt har jag för tjocka handtag som jag inte är någon vän av. Handtaget ger gott om plats för alla fingrar och fungerar bra i de grepp jag kan komma på och använder*.

Kniven har mycket gott fäste som följd av handtagets form som hindrar att man glider ut på bladet. Sen har greppet en lätt "kritaktig" yta som är sträv på samma sätt som exempelvis min Pro-Tech Godfather. Det uppnås genom att ytan blästrats till en matt finish. Förmodligen kommer både den samt hörnen och kanterna på kniven slitas mer över tid och möjligen ge sämre grepp men mer patina. Det återstår att se.

Öppning och lås

Det är trots allt en Benchmade och med det namnet följer vissa förpliktelser och en är att den skall vara lätt och smidig att öppna och stänga. Och det är den här kniven - särskilt nu när jag slitit in den under ett par veckors användning.

Från mitt håll fanns en farhåga om att tumknopparna befann sig för nära handtaget när jag såg bilder på kniven. Jag hade inte haft möjlighet att hantera kniven innan jag köpte den. Och faktiskt så gör de det men eftersom balansen i bladet och motståndet i låset är så väl avvägt så flyger bladet ut nästan utan ansträngning ändå. Tumknoppen sticker upp precis lagom mycket och har väl avvägt mönster för att ge fäste nog för att fungera korrekt. Dessutom är den helt rätt placerad för att ge lagom mycket hävstång utan att sitta mitt på bladet och vara ivägen vid arbete när bladet är utfällt.

Kniven är i all enkelhet extremt snabböppnad och tack vare låskonstruktionen är den nästan lika snabb att stänga igen.

En bra tumknopp som dock sitter och löper mycket nära handtaget

Väl ute låser bladet med det vid här laget berömda Axislåset från Benchmade. Om det låset kan man säga mycket men det fungerar utmärkt. Låser stabilt och säkert och är lätt att släppa. En invändning är dock att det är lite fippligt och det skadar inte om man är van vid knivar för att det skall vara helt smidigt att hantera. Det är en av mina favoriter men jag är inte lika förbehållslöst positiv som några andra recensenter jag stött på. Det har även sina nackdelar. Det kräver tillvänjning och består av små delar som dels kan gå sönder dels kan bli igenkletade med smuts. Men nu är det mer teoretiska invändningar. Jag har rent praktiskt aldrig upplevt problem av det slaget med min mini Griptilian eller för den delen mina Ganzo och Enlan/Bee med samma typ av lås.

Benchmade Axislock. Bakom bulten kan "omegafjädrarna" som håller den på plats skymtas

Bladet har inget spel eller glapp vilket jag krasst förutsätter av en kniv som kostar 182 dollar. Men det brukar heller inte vara något problem med Axis-lås. Skulle den glappa är förstås pivotskruven justerbar.

Den genomgående konstruktionen av låsbulten på Axislåset gör att kniven enkelt kan stängas med en hand och det fungerar såväl för höger- som vänsterhänta. Det i kombination med flyttbart clip och dubbelsidiga tumknoppar gör kniven helt ambidextrös.

Att bära

Nu kommer vi till en av Osborne 943s verkliga styrkor - bärkomforten. Kniven är extremt lätt och smidig att bära. Helt enkelt en av de bästa i den här storleken. Den har en slank profil eftersom det redan tunna bladet nästan är dolt i handtaget och tumpinnarna är placerade nära greppet och därmed inte kräver lika mycket plats som t ex Spyderhålet som även Benchmade använder på vissa modeller. Kniven är även tunn med en tjocklek på endast 10,4 mm och det ger ett diskret avtryck i fickan. Lägg därtill en ringa vikt på strax över 80 g och du har en vinnare.

Benchmades standardclip, bra men lite överdimensionerat för det här handtaget

Det finns heller inga skarpa hörn eller utstickande delar på handtaget vilket gör det smidigt att plocka upp andra prylar ur fickan även när kniven befinner sig där. En nog så viktig detalj i alla fall som jag använder fickknivar.

Kniven är utrustad med Benchmades svartmålade standardclip. Samma typ som återfinns på t ex Griptilian och Mini-griptilian. Det är enkelt, stadigt och fungerar väl. Nackdelen är den målade ytan som skavs relativt lätt och att det inte är lika elegant och snyggt som resten av kniven. Sen känns det inte som det passar kniven helt eftersom det är i relation till handtaget känns alldeles för brett.

Övrigt

I handen känns kniven ytterst välbalanserad och lätt. Det är de två intryck som dominerar. Egg-geometrin ska tydligen vara ändrad till det bättre jämfört med tidigare modeller men jag tycker fortfarande att den är något brant. Jag har under en kortare tid burit kniven och förstås testat den på diverse material även om jag inte hunnit långtidstesta den.

Intressant är att den inte skär papper lika bra som den rakar hår. På kartong och liknande material fungerar den bra men briljerar inte. Orsaken till det står att finna i det smala bladet som trots flatslipningen ger rätt brant vinkel på eggen. I plastmaterial och arbeten med spetsen är den duglig och till allehanda småsysslor i köket är den riktigt bra. Tomater, lök, vitlök, purjo och potatis som jag prövade på var lätta att processa. Slipningen och relativt tunt gods hjälper till där.

Men något med eggvinkeln gör att den inte riktigt vill bita i trä. Det är tvunget att vrida handen och "attackera" ämnet vilket inte känns helt bra. En slipning med lätt omprofilering borde kunna lösa det.  

Sammanfattningsvis

I 943 Osborne lyckas Benchmade förena goda material med utmärkt formgivning och riktigt bra toleranser och passform och resultatet är en exceptionellt trevlig fickkniv som är extremt lätt. Den råkar också vara en av de snyggaste jag har. Det var som sagt det där med mervärde jag nämnde tidigare.  

Jag är positivt överraskad över att märka att det som såg alldeles utmärkt ut på papper lever upp till förväntningarna även i verkligheten. Allt fungerar och gör det bra och jag förstår därför varför den här modellen har levt kvar länge i Benchmades katalog.

Benchmade 943, ännu en god kandidat för fickan

En av de stora nackdelarna är dock priset. Det här är ingen billig kniv och det gör att förväntningarna och kraven ökar men även konkurrensen. I den här prisklassen finns många hungriga antagonister som även de ståtar med bra material och god passform och byggkvalité. En har jag redan presenterat här tidigare i Spydercos "Sage 1". Blandar man sen in det något diffusa greppet "prisvärdhet" i ekvationen så ökar urvalet rejält och fler konkurrenter lägger sig i kampen.

Men den är utan tvekan en kandidat till "Den perfekta fickkniven", om den är det för alla kan jag inte svara på. Men den finns med där i toppen utan tvekan. Det är en ruskigt kompetent fickkniv som har förvisso har sina brister men även en stor portion personlighet.

Specifikation:

Längd utfälld: 199 mm
Vikt: 82,2 g
Bladlängd: 86,3 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: S30V, 58-60 HRC
Handtag: Aluminium, 6061-T6 över liners i 410 stål, backspacer i titan
Lås: Axis

Mer info på Benchmades hemsida här.

Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


/ J - söker efter knivvärldens Mercedes

* Uttrycket på engelska är väl närmast: Hammer/reverse hammergrip, pinchgrip, sabergrip/reverse sabergrip, fillipinogrip, ice-pick.