- den perfekta fickkniven del 27
Tänk vad lyckat resultatet kan bli när en knivmakare/designer hittar rätt samarbetspartner bland alla tillverkare. Då kan vi vanliga dödliga som inte riktigt kan unna oss customknivar till vardags ta del av spännande formgivning. Blir det riktigt bra kan det som i det här fallet ligga till grund för ytterligare ett kapitel i "jakten på den perfekta fickkniven".
Fox FX-528 Tur
Recensionsobjektet för dagen är "
Tur". Frukten av en dansk ympning på ett italienskt träd, Jesper Voxnaes fortsätter att botanisera bland tillverkarna i italienska Maniago. Först ut var Viper by Tecnocut vilket resulterade i modeller som Odino, Kyomi och Fortis. Nu är det dags för en annan av stadens stora,
Fox Knives.
Resultatet av mötet har blivit ett par modeller som "Ravn" och den aktuella kniven, "Tur". En modern fällkniv som ger dig "rätt" material och teknik men med ett formspråk som delvis hämtar kraft i historien och Jens skandinaviska bakgrund.*
Blad
Bladet kanske är det som främst gör att jag reflekterar kring Voxnaes ursprung. Tar du bort tumknoppen för enhandsöppning skulle bladet kunna återfinnas på vilken liten fastbladad frilufts- eller jaktkniv från Danmark eller för den delen Sverige som helst.
Känns bladformen bekant? Avlägsna tumknoppen och du har en liten skandinavisk allkniv
Formen är således enkel. Nästan det som ibland kallas "rak" men eftersom ryggen sluttar lätt ned mot spetsen så är det trots allt en klassisk droppoint. På längden mäter bladet 75 millimeter och höjden är 27 millimeter. Över nacken är måttet tre och en halv millimeter. Om det är en halv millimeter i onödan eller ej kan diskuteras men bladet är nästan fullt flatslipat vilket gör det här till en utmärkt skärmaskin i vilket fall.
Ett faktum som understryks av att stålet är Elmax och härdat så hårt som 59-61 HRC. Något som i och för sig inte är ovanligt för den här ståltypen. Resultatet blir en hållbar och framför allt uthållig egg. På minuskontot återfinns att det är tämligen besvärligt att slipa om. Att strigla och bryna eggen är däremot tacksamt har jag noterat under tiden jag ägt kniven.
Mitt grundtips är att underhålla eggen regelbundet för att slippa större insatser på slipfronten. Det gäller alla knivar men särskilt de med avancerade stål. Det är så mycket lättare att bryna en egg då och då än att behöva slipa om en slö kniv från grunden. Dessutom äter riktigt hårda stål en hel del slipmaterial oavsett om det rör sig om band, stenar eller annat.
Mycket information på bladet men snyggt gjort
Utseendemässigt är det här bladet en fullträff enligt mig. De enkla, rena linjerna jag ofta framhåller som eftersträvansvärda framhävs av en tilltalande satinfinish samt understryks med den finess med vilken text och bild hanterats på bladet. På en sida Fox logotyp och på motstående sida "Vox". Där hittas även uppgifter på bladtangen som avslöjar tillverkare, ort och ståltyp. Trots relativt mycket information har det gjorts med stil. Tack för det Fox.
Devisen "Form follows function" är påtagligt närvarande i den här kniven. Tur känns vid användning precis som den ser ut, kompetent. En god följeslagare vid diverse vardagssysslor och varför inte som namnet antyder när man går på tur.
Jag har som vanligt testat kniven tämligen utförligt på en rad olika material. Och eftersom den här kniven blev en ögonblicklig favorit har den fått hänga i fickan mest hela tiden.
Överlag presterar Tur utmärkt i de flesta sammanhang. Den både ser ut som och är en allroundkniv helt enkelt.
Tack vare en både vass och stadig spets går förpacknings- och kartongöppning som en dans. Jag är en stor anhängare av bra spetsar av bland annat det skälet och har därför vissa invändningar mot knivar som saknar eller har för lite av den varan. Sen gör det korta bladet på Tur att det går att ta i ordentligt eftersom det man skär hamnar nära handen. Det underlättas av att tumknopparna är föredömligt placerade nära handtaget.
Kanske inte en kökskniv men nästan full flatslipning och ett kvalitetsstål räcker långt
Men en riktig arbetshäst är det inte och orsaken till det är helt knutet till formatet. Det går inte både göra en kniv liten och smidig samtidigt som den skall fylla handen helt. Det märkts när man täljer en stund med kniven i torrt virke. Då blir man lite öm i handen och clipet trycker även det mot handflatan. Annars fungerar bladformen bra till uppgiften även om originalslipningen kräver att man vinklar upp bladet för att eggen skall bita fullt ut. Man har som vanligt lite för brant primäregg helt enkelt.
Färskt trä som inte är riktigt lika hårt är däremot en fröjd att ge sig i kast med. Tänk grillpinnar och en vandrarstav eller två. God balans och ett kort lättstyrt blad gör kniven samarbetsvillig.
Kartong, papp och liknande material hanteras enkelt och som vanligt har kniven under testperioden beordrats viss kökshandräckning. Här märks det att bladet är något tjockt men det kompenseras till stor del av att det är flatslipat och överlag klarar den sig riktigt bra bland grönsaker, rotsaker och en och annan köttbit även om det inte är någon Opinel. En kniv som får agera referens bland fällknivar på skärbrädan.
Handtagets utformning gör även att stickande rörelser inte känns obehagliga. Handen glider ingenstans vare sig när man sticker kniven i tjockare plast som PET-flaskor eller i en planka. Det senare gjordes för att testa styrkan hos spetsen. Den klarar att brytas loss i sidled utan att deformeras.
Handtag
Tur bjuder på ett handtag som mäter strax över decimetern på längden och tjockleken är runt 14 millimeter. Materialet är kolfiber, massor av kolfiber. Extra sympatiskt är den höga kvaliteten, på det här exemplaret är sidorna helt fria från blåsor, hålrum eller andra defekter. Det har även en påtaglig lyster och ett djup.
Ett ergonomiskt handtag i högkvalitativ kolfiber med mycket lyster i
Själva konstruktionen kännetecknas av ett par distinkta val. Ett är att inte förse kniven med hel ram. Inga "liners" således utan istället har man valt att förlita sig på materialets inneboende styrka. Eller ja, det gäller en sida i alla fall. Tack för det säger jag då hållbarheten räcker till och blir över samtidigt som det sparar vikt. Kolfiber är mer än adekvat för de applikationer den här kniven och de flesta andra fällknivar kan tänkas utsättas för. Att ha kraftiga överdimensionerade ramar ihop med redan starka material som titan, aluminium, kolfiber och G10 är inte fel men det handlar mer om försäljningsargument än om hållbarhet i faktiska situationer. Det kan vara bra att inse det ibland.
Men konstruktionen kräver en speciallösning för låset som jag återkommer till. Annars är Tur halvöppen i ryggen eftersom den delvis är täckt av en backspacer. Den biten metall sträcker sig även bakåt för att forma ett fånglinehål. En smidig lösning som både erbjuder möjligheter för den som vill fästa en bit fallskärmslina i sin kniv samtidigt som det inte inkräktar på handtagssidorna. Backspacern är liksom clipet gjord i titan och har fått sig en lätt anodisering. En lyxig detalj som väl matchar resten av utseendet på kniven.
Ett litet aber är clipet som känns en smula vid arbete samt kanterna som kunde rundats ännu mer
Jag gillar knivar där formgivaren har tänkt en gång till när kommer till ergonomi och användande. Tur är en sådan kniv. Som exempel på det kan handtagssidorna tjäna där det lagts ned mycket arbete med mjukt välvda sidor och excellent ytfinish. Formen är markant tredimensionell vilket gör kniven ytterligt sympatisk i handen. Handtaget tillåter alla typer av grepp.
Clipet känns mot och i handen så helt perfekt är det inte. Förklaringen återfinns inte så mycket i formen på clipet som placeringen. Men med ett så här pass litet handtag är det svårt att göra det bättre. Det är emellertid inte så illa att det skaver och orsaker blåsor när kniven brukas lite hårdare men man märker att det är där.
Jag kan tänka mig att handtaget kan upplevas som aningen litet för dem med riktiga labbar, det vill säga mycket stora händer. Då räcker inte längden till och även jag kan tycka att det kunde vara något fylligare. Men då hade förstås kniven blivit större och inte minst klumpigare i fickan.
Sen har jag ett par små invändningar mot utformningen trots allt. En är att det finns ställen som skulle kunna mjukats upp. Det gäller "näbben" i bakre delen av handtaget respektive fingerskyddet som är för kantiga och borde rundats mer. Sen är även insidorna av handtagssidorna aningen för skarpa för min smak. De kunde gott slipats lite till även de. Särskilt med tanke på allt arbete som lagts ned på kniven för övrigt.
Öppning och lås
Fällknivar skall kunna fällas ut bekvämt också. På Tur sker det med hjälp av tumpinnar som är föredömligt lätta att komma åt. De sticker ut lagom mycket för att vara lätta att nå och är diskreta nog för att inte haka i saker och ting. Man behöver inte heller fundera närmare på vart de befinner sig, det är bara att greppa och öppna kniven. Rörelsen känns naturlig vilket är ett gott betyg. Förfarandet underlättas av en för ändamålet väl avvägt motstånd. Därmed går det både att öppna kniven med värdighet eller blixtra till beroende på situationen.
Välplacerade tumknoppar, både med tanke på öppningsfunktionen och att de är ur vägen när man skär
Låset på Tur är något av en speciallösning. Inte själva låset då utan mer hur det är monterat i handtagssidan. Här har man valt att arbeta med en avkolfiberskollan delvis dold ensidig liner.
Systemet är annars en enkel linerlock i stål. När de är gjorda så här är det kanske min favoritvariant på lås. De fyller sin funktion att spärra bladet samtidigt som de inte påverkar utseendet på kniven på samma vis som ramlås tenderar att göra. Man slipper då en tydlig fram- respektive baksida.
I det här fallet låser kniven som förväntat med den här bakgrunden vilket innebär perfektion. Konstigt vore det annars om formgivare, tillverkare och prislapp tas i beaktande. Inget glapp eller spel och för att undvika det även i framtiden finns det rum för nötning och bladtangen är skuren i rätt vinkel för det. Vidare används hela låsarmens kontaktyta för ökad säkerhet. Eftersom den är gjord helt i stål och möter stål i bladet uppstår heller ingen seghet eller tendens att fastna.
För att det inte skall uppstå "slip", det vill säga att låsarmen glider om bladet belastas från fel håll är det nödvändigt att geometrin är övertänkt på linerlocks och att kraften i låsarmen är tillräcklig. På Tur är det rätt gjort.
Låset är relativt lätt att släppa. Låsarmen höjer sig en smula över resten av handtaget och har fått sig lite taggar för ökat grepp. De är dock rundade nog för att inte massakrera huden på fingrarna vilket jag uppskattar. Möjligen skulle åtkomsten ökas ytterligare genom att man fasat av motstående handtagssida mer. Det är dock en avvägningsfråga när det kommer till linerlocks. Att göra på det här viset ger extra säkerhet vid framförallt vridande rörelser med kniven. Sådana som kan uppstå när man lossar bladet från en bit trä till exempel.
Sammantaget anser jag att det här låset tillhör "top of the line" när det kommer till linerlocks, det blir inte så mycket bättre än så här.
Att bära
Det här området är såpass viktigt för en fickkniv att jag ibland funderar på att höja statusen på rubriken och jämställa det med brukande. Knivar har som främsta funktion att skära och penetrera saker. Därutöver kan man utföra mer eller mindre fantasifulla uppgifter med dem förstås som att bända, bräcka, borra och skrapa etc. Men oavsett typ och hur de används måste knivar förvaras och medföras för att vara tillgängliga när de behövs. Med andra ord är "att bära" en synnerlig viktig funktion hos en kniv, särskilt en vardagskompanjon.
Nå, hur är Tur att bära? En fröjd är svaret. Egenskaper som ett bra clip, blygsamt format, låg vikt och att den är strömlinjeformad som en säl ger högt utslag på betygsskalan.
Ett bra clip men för mig kunde kniven gärna fått sitta djupare i fickan - då syns den mindre
och risken att tappa kniven minskar
Clipet på den här kniven är osedvanligt avancerat för att sitta på en produktionskniv. För det första är det av titan trots att kniven inte är det. För det andra är det "skulpterat" och inte ett fjäderclip. För det tredje är det skruvat från insidan och sist men inte minst har det fått sig en touch av brons i och med en lätt anodisering av något slag. Allt det sammantaget känns lyxigt.
Clipet är skuret ur ett stycke titan
Det kan konstateras att clipet på Tur är snyggt och harmonierar väl med knivens övriga utseende. Ännu trevligare är att kunna säga att det fungerar också. Det är riktigt bra för att vara ett skulpterat titanclip och bekräftar därmed min tidigare "spaning" om att allt fler tillverkare bättrat sig på den fronten. Det går att göra clip som både bjuder på god funktion och har ett eget visuellt uttryck. Det kräver bara mer ansträngning. Sen är det ändå så att det är svårt att slå funktionen på fjäderclip från märken som CRK och Spyderco.
Däremot sitter clipet på Tur där det sitter vilket passar mig och de flesta utmärkt men är ingen höjdare för dem som faktiskt är vänsterhänta. Men utseendet blir så mycket snyggare när handtaget inte ser ut som det är angripet av husbock och med den här lösningen på fästpunkt hade det inte gått att lösa på många andra vis. Det som återstår i så fall är att tillverka en särskilt version av kniven för de som vill använda vänster hand.
Funktionen är som sagt mycket bra och inte blir det sämre av den släta kolfibern i handtaget som gör att kniven är enkel att dra och stoppa tillbaks på sin plats. En mjuk yta ruggar heller inte upp textilier vilket är tacknämligt. Risken att tappa kniven ökar något men fjädertrycket från clipet räcker till samtidigt som kniven sitter djupt nog för att om inte eliminera den risken åtminstone reducera den kraftigt.
Sammanfattningsvis
Ett uttalat mål med den här kniven var att skapa den ultimata följeslagaren i vardagen och kanske på en och annan tur. Namnet är trots allt inte en slump. Får man tro Jesper själv så betyder "Tur" just tur, vandring, utflykt på danska liksom på svenska. Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är "tur" att Jesper hittade just till Fox när det gäller den här kniven för att vara lite ordvitsig. Men det jag avser är att det finns en rad goda egenskaper och detaljer som förtjänar hög kvalitet i tillverkningsledet. Något som Fox erbjuder.
Lyxigt kaffe, lyxig kniv
Tur har både material, byggkvalitet och en ytfinish som placerar den i toppklass bland produktionsknivar. Jag skulle vilja jämställa den med de bästa knivarna som kommer från Taichung, Taiwan på den punkten. Det tillsammans med den goda formgivningen gör att den här kniven snabbt blev en av mina favoriter för EDC-bruk överhuvudtaget. Det placerar den i en illuster skara som befolkas av knivar som Benchmade 940/943, Spydercos Sage-serie, Kizer Gemini, Viper Dan och ZT 0450 för att nämna några.
Fox Tur - en förträfflig kamrat på färden
Men Tur är så bra att den förtjänar att nämnas i samma andetag som dessa utmärkta knivar. Det bästa betyget en kniv kan få i min samling är om den naturligt slinker ned i fickan utan att jag tänker på det. Att det är den där kniven jag instinktivt sträcker mig emot. Konkurrensen är nämligen rätt hård vid det här laget.
Därmed är Fox Tur en kniv jag rekommenderar till alla som önskar en riktigt bra EDC-kniv, en fickkniv med extra allt. Ett elegant utseende som väl matchas av material och inte minst prestanda. Men det är en liten kniv så den som tycker bättre om stora knivar skall nog betrakta det här som ett komplement eller leta vidare i knivvärlden. Ni andra, ta er en titt på den här kniven!
Specifikation:
Längd utfälld: 178 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Elmax, HRC 59-61
Handtag: kolfiber
Lås: linerlock i stål
Producerad av:
Fox Knives, tillverkad i Italien
* Sen har herr Voxnaes ett omfattande samarbete med flera andra namnkunniga tillverkare som Böker och CRKT. Det för det goda med sig att möjligheten att botanisera bland knivar i olika prisklasser formgivna av honom är stor.
/ J - nöjd husse till en räv
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
