Recension SRM Twin

 

-  En riktigt lätt tungviktare

Vem älskar inte en dolk? Eller åtminstone den eleganta estetik som följer med den bladformen. Det är något som SRM tagit fasta på i den här modellen kallad Twin. En kniv som just kännetecknas av den slanka symmetriska form som är sinnebilden av knivtypen. 

Här är det dock inte en stor fastbladad kniv det handlar om utan en liten kniv avsedd för EDC-bruk, en ren fickkniv helt enkelt.

SRM 251 Twin

SRM 251MB Twin finns för närvarande i fyra versioner. Bladstålet är detsamma oavsett vilken du väljer men handtagsmaterialet och därmed utseendet skiljer sig åt. Att välja mellan finns G10 antingen i vitt eller mångfärgat utseende eller som här med en yta av kolfiber. Alternativet är annars en brun Micarta. Beroende på vilket handtag som väljs är bladet antingen täckt med en grå alternativt svart coating eller blästrat. 

Twin, en mycket elegant och tillika symmetrisk kniv

Kortversion: SRM Twin, en liten lätt fickniv för den som uppskattar symmetri och dolda öppningsmetoder!

Blad

Hela den här kniven är byggd kring symmetri och det avspeglas i såväl handtag som blad. Följaktligen hittas här ett dolkblad. Det är dock endast är slipat på en sida. Men då hela bladet försvinner i handtaget när kniven är hopfälld skulle man teoretiskt kunna dubbelslipa kniven. 

Längden på bladet är 76 mm och bredden som mest 22 mm. Men formen gör att det omedelbart efter ricasson börjar smalna av mot spetsen. Sedan görs bladet ännu lättare och kanske möjligen starkare genom att man har en fuller som löper längs  med bladets mitt. 

Tjockleken på godset är 2,5 mm och det smalnar via en sekundäregg på 9 mm av till en tjocklek på ynka 0,2 mm bakom eggen. Fabrikseggen var därtill mycket vass kan sägas. De två detaljerna är hur man får till ett blad av den här typen som ändå duger till att skära med. 

Dolkbladet är enkelslipat med en grå yta och en fuller längs med mitten

Stålet som använts är Böhler N690. Ett välkänt stål med egenskaper som drar mot mitten när det handlar om "budgetstål". Jag sätter det inom parantes då det sannerligen kan diskuteras vad det är och vad det innebär. Särskilt om det ställs i kontrast till kanske mer viktiga egenskaper som blad och egg-geometri, härdning och värmebehandlig. 

Men det är ett rostfritt stål som är utmärkt till små fällknivar. Här har de rostfria egenskaperna förstärkts av ett ytskikt av titan. Kanske mer för syns skull än något annat. 

Märknigen på det här bladet är värt en kommentar. På bladet hittas nämligen massor av information men den är så fiffigt gömd att den knappt är urskiljbar. På presentationssidan hittas SRMs logga men i litet format och en färgskala som gör att den knappt syns. Sedan har man gömt allt från serienummer, modellbeteckning och ståltyp på andra sidan i en storlek som tarvar förstoringsglas om det skall läsas. Den hittas i bladskåran och på ricasson. 

Stålet som använts är N690

Väl satt i användning så är Twin en utmärkt fickkniv. Den skär riktigt bra och bladet är som sagt inte alltför tjockt eggen skarp. Förträfflig till EDC-användning med andra ord. Men vad säger galenpannan kanske du undrar? En litet dolkblad kan väl inte vara särskilt användbart? Faktum är att det är det om man nu använder kniven till vad små fickknivar alltid använts till, små uppgifter. Jag skulle inte tvinga in den här kniven i en roll den inte är tänkt till. Det är knappast en friluftskniv eller jaktkniv, så att ta ur och stycka älgar eller bygga ett vindskydd är den förstås inte bra till. 

Däremot är Twin en förträfflig kniv till att öppna saker, de små snabba snitten som behövs för att komma in i paket och förpackningar, avlägsna tejp, skära av nylonband etc. Sen där den även bra för precisionsjobb, särskilt med den spetsen. Så har du fått något skräp i handen som skall avlägsnas är det här så nära en skalpell du kommer. 

Handtag

Cigarr, det är allt jag har att säga om handtaget. Eller kanske inte riktigt allt. Men Twin har en typisk cigarrform på handtaget. Helt symmetristkt vilket avspeglar bladet med en smalare framände och en smalare bakände. Båda avsluten är därtill kraftigt rundade vilket ger inte bara ger ett mjukare intryck utan även känns så i handen. 

Handtaget är både estetiskt tilltalande och bekvämt att hålla i

Konstruktionen består av två halvor av stål som utgör själva ramen. I dem hittas sidopanelerna infällda. Kniven hålls samman av endast två skruvar. En skruv i bakkant och själva pivotskruven som är justerbar. Eller ja, vore det om den inte var dränkt i gänglåsning. Den gick jag bet på måste jag erkänna. Det var ytterst nära att jag drog huvudet runt när jag försökte. 

I det här utförandet har ramen samma grå färg som hittas i bladet. Det får mig att misstänka att samma titan-beläggning använts till båda men jag är inte helt säker på den punkten. 

Här syns de två halvorna av handtaget som för tankarna till en integral-konstruktion

I den här versionen hittas sidor gjorda av ett G10-laminat med kolfiberyta. Ytan är inte bara välpolerad utan dessutom elegant välvd. Det finns inte en enda platt yta på den här kniven. Det inte bara ser lyxigt ut utan känns så också. Det märks att man lagt ned viss möda på formgivningen. Ibland är enkelhet en dygd. 

Det finns en anledning till att den här formen var vanlig på äldre knivtyper, den fungerar i alla grepp!

Faktum är att Twin fungerar utmärkt i alla grepp du kan tänka dig. Det gäller oavsett om du föredrar ett mer kraftfullt hammarpgrepp eller någon mer avsett för finlir. Men samma brasklapp som kastades in när det handlar om användningsområde återkommer här. Twin är en liten och nätt fickkniv med de begränsningar det innebär. Har du stora händer och vill ha något rejält att hålla i är det här inte kniven för dig. På samma vis saknar kniven fingerskydd så jag rekommenderar inte heller att du hugger med kniven. 

Längden på handtaget är 102 mm och tjockleken uppgår till 12 mm. Fördelen med en dold flipper och den här övergripande formen är dock att varje millimeter av handtaget går att använda, inget går till spillo. 

Öppning och lås

SRM gör med rätta en viss poäng av att de har försett Twin med vad de kallar en "invisible flipper". Det är nämligen sant. Om du inte har kniven i hand eller läser beskrivningen av den är det svårt att se att det här är en front-flipperkniv. En som därtill fungerar förbaskat bra. 

Hela basen på bladet är försett med räfflor som ger utmärkt med fäste för ett finger som dras över framänden på bladet. Du behöver inte sikta eller förspänna fingret vilket ibland är fallet med andra varianter av flipperfenor. Bara dra fingret och bladet blixtrar ut. 

Twin bjuder på en av de mest diskreta flipperfunktioner jag stött på

Förutom bra fäste och geometri så hjälps förfarandet av ett lätt blad och keramiska kullager. Twin är både lätt och snabb att öppna. 

Och som  med alla knivar med den här typen av lås så kan det förstås användas för att öppna kniven. Det är bara att dra låsbulten bakåt varpå bladet svingar fritt och kan snärtas både in och ut. Faktum är att man medvetet måste minska  farten på invägen annars studsar bladet ut igen. 

Låset kallat "Ambi lock" är SRMs synnerligen väl utförda tolkning av ett Cross bar lock

SRM kallas sin version av Cross bar Lock för Ambi Lock.  Det är en teknik  som de redan från början behärskat mycket väl och Twin utgör inget undantag. Låset är tillförlitligt som i att det alltid låser och det håller bladet på plats med auktoritet. Det finns ingen rörelse i bladet som går att känna. 

Däremot är jag inte helt förtjust i att pivotskruven sitter så hårt att om jag skulle behöva justera bladet så går det inte för närvarande. 

Att bära

Ibland skriver jag "det blir inte mycket bättre än så här" när det gäller vissa aspekter på knivar. Det är något som definitivt gäller hur Twin är att bära. De yttre attributen är där med en längd på nästan exakt en decimeter. Till det skall dock adderas att det är en mycket rundad decimeter. Ändarna är mjukt formade och sidorna välvda. 

Det gör att den maximala tjockleken på handtaget endast åtefinns på mitten. Vid kanterna är handtaget endast 9 mm tjockt. Sedan hjälps det hela av en blygsam vikt på endast 70 gram. 

Vidare är ytan på handtaget mycket mjukt och bidrar inte med någon friktion som kan irrittera vare sig en hand på väg ned i fickan eller eller slita på tyg. 

Men ännu mer noterbart är frånvaron av allt som sticker ut. Som synes finns inget som kan vara ivägen. Sedan avslutas paketet med ett väl fungerande clip.

Jag gillar den här varianten av ett wire-clip

Twin har fått ett svart wire-clip som väl matchar knivens utseende. Att SRM valt den här typen ger ett lättare och luftigare intryck än ett mer massivt clip hade gjort så det är ett val jag tycker är korrekt. Funktionen hos clipet är mycket god. Spänsten fungerar och den ramp som finns kommer över de flesta tygkanter. Särskilt som materialet under inte ger någon friktion att tala om. Det gör att Twin är lätt att dra och stoppa undan. Och eftersom den väger så lite som den gör är den i princip helt omärkbar där den sitter. 

Den enda nackdelen är att clipet inte är flyttbart. Men efter att ha testat att bära kniven på vänster sida kan konstateras att eftersom själva modellen är helt symmetrisk är det bara att dra kniven, vrida den i handen och fälla ut den även med vänster hand. Inga större problem således. 

En fördel med clipet är också att det inte stör när man skär med kniven. Tvärtom hjälper det till när man skall öppna och stänga kniven då man kan ta spjärn mot det med fingrarna för bättre fäste. 

Sammanfattningsvis

Det kan sägas direkt att i mitt tycke är det här en av de snyggaste knivarna SRM har knåpat ihop. Twin har inte bara det där mycket dolkiga utseendet, det är dessutom mycket väl utfört. Alla kvalitetsmarkörer kan bockas av. Bladet är centrerat, fabrikseggen är vass och symmetrisk, öppningen mjuk och kvick och så vidare. Men det som sticker ut mest är nog ändå detaljerna i det till synes mycket enkla handtaget. 

Det handlar om saker som hur man valt att hålla färgställningen konsekvent med ram, blad och skruvar. Hur märkningen är smakfull och diskret men inte minst om hur man rundat och fasat alla kanter. Hela kniven är lika mjuk att hålla i som den ser ut på bild. 

Twin, en slank liten dolk för fickan som är förvånansvärt praktisk

Att den är bekväm att greppa följs upp med att den är trivsam att arbeta med. Kniven är välbalanserad vilket förstärker att den är lätt. Bladet är förvånansvärt praktiskt givet de ramar jag nämnde tidigare. Som synes är det inte en överlevnadskniv. Men till allehanda mindre uppgifter är den utmärkt. 

SRM Twin är ett ett riktigt smycke i fickan

SRM Twin är därför en tämligen given kniv för den som gillar den här typen av estetik men som samtidigt vill ha något som trots det smäckra utseendet och det nätta formatet är tämligen praktiskt. 

Därtill kostar inte Twin skjortan, för närvarande ligger riktpriset på hemisidan på 79.95$ vilket blir till ungefär samma summa i Europa, fast i Euro då. 

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 70 g (vägd av mig, uppgiven 70 g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10/kolfiber

Lås: Ambi Lock/ Cross Bar Lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - letar tvillingar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Beetle

 -  Skalbaggen som blev en nyckelpiga

När den här kniven presenterades skrev jag bland annat att jag tyckte den var "kul". Med det avsågs att både design och möjliga färgkombinationer känns lekfulla. QSP Beetle är förvisso en dolk men med den här bladformen och inte minst kulören är det mycket svårt att trots det kalla den för aggressiv. Ett epitet som ofta annars är förknippade med symmetriska blad. 

Här tänkte jag ge några ledtrådar till om den här en kniv som är något mer än bara "kul". 

QSP Beetle

Om den här utgåvan eller de lika färgglada blå eller bronsfärgade varianterna känns för extrema finns modellen även att tillgå i nattfsvart utgåva eller bara med ofärgat blad och svart handtag. Det sistnämnda känns mellanmjölk i sammanhanget. Fast det är klart, väljer du svart/svart som alternativ försvinner lite av det lekfulla även om hålen i handtaget samt det svulstiga bladet kvarstår. 

Oavsett vilken modell som väljs får du en kniv som sticker ut i mängden. 

Beetle finns att tillgå i ett flertal varianter varav några är synnerligen färgglada

Kortversion: QSP Beetle, en lekfull tolkning av en klassisk dolk i fällbart utförande

Blad

Bladformen är inte mycket att orda om då det är en spear point. Så typisk som en sådan kan bli faktiskt. Det som får den här att avvika något från de flesta andra är att i det här fallet utgör hela eggen en enda lång kurva. 

Längden på bladet är 75 mm varav tillgänglig egg endast är 65 mm. Inte en särskilt stor kniv med andra ord. Tjockleken på bladet uppgår till 3 mm och höjden strax över 28 mm som mest.

Ett spear point-blad gjort av 14C28N med en distinkt ytbehandling

Stålet är det hos QSP ofta återkommande 14C28N, ett numera välkänt och mycket gångbart mellanklassmaterial som rätt behandlat är riktigt sympatiskt. Det är rosttrögt, något som här förstärks av en färgad yta, det är lättslipat, tar skärpa tämligen väl och håller den om inte extremt länge så åtminstone bra nog. Sedan skall tilläggas att i och med att det används så frekvent och av många tillverkare så är formlerna och kunskapen om hur det skall härdas och värmebehandlat väl känt.  Det avspeglas även hos knivar från QSP rent generellt. 

Beetle äter kartong rätt bra men som vanligt irriterar jag mig på djupa "choils" när jag skär i liknande material som tenderar att fastna i dem

Tjockleken på bladet är som sagt 3 mm men det finns ett par faktorer till som spelar in i hur kniven uppträder. En något försvårande omständighet är att den flata slipfasen endast är 15 mm hög eftersom den inte sträcker sig över hela bladets höjd. 

Men i gengäld är bladet bara så grovt på mitten. Båda de egenskaperna spelar in i hur kniven uppträder när man skär med den. 

Så sammantaget överraskar Beetle positivt. Genom kartong glider den relativt lätt, det gäller t o m dubbelväggig kartong. Även tejp, nylonband och buntband klarar den galant. Detsamma kan sägas om ett par kilo tomater. Jo, det råkade vara tomatsoppa på menyn och jag ville testa kniven lite extra. Annars har den förstås inte i ett kök att göra. Och ja, den rengjordes nogsamt innan uppgiften. 

Till trä är förstås den här kniven sisådär. Det ger sig själv att det här inte är en friluftskniv ens i ordets mest vida bemärkelse. Men någon färsk kvist går utmärkt att skära av. 

Väger man in alla faktorer så är Beetle en förvånansvärt bra EDC-kniv men inte den bästa, man skall inte överdriva. 

Handtag

I grund och botten är det här handtaget gjort enligt mall 1A för moderna knivhandtag tillhörande fällknivar i den här prisklassen. I botten en stålram som sedan lättats och utanpå den sidor i G10 som skruvats på plats. I det här fallet med två skruvar storlek T6 utöver pivotskruven.

Men i det här fallet finns några klara avvikelser i utseendet som är värda att uppmärksammas. 

Ett brett handtag som därmed fyller handen överraskande väl för att vara tunt

En sådan och extra tydlig i det här utförandet är att G10-sidorna har en mängd hål genom vilka ramen lyser igenom. Det är förstås ett designelement men det ger även en lättare kniv. Särskilt som även ramen fått frikostiga hål. De återfinns dock på de ställen, i mitten av sidorna, där de inte syns.

Sedan är sidorna så rejält fasade att de upplevs som välvda fast de egentligen inte är det. En annan detalj som är tydlig är den rejält tilltagna metallkragen som hittas kring pivotskruven. 

Den färgglada ramen är lättad och försänkt i G10-sidorna

Ytterligare en och kanske viktigare är förstås proportionerna. Längden på kniven hopfälld är 105 mm men bredden är som mest hela 34,5 mm. Däremot är Beetle tunn då den endast mäter 13 mm på det hållet. Det i sin tur gör att kniven är tunn i fickan samtidigt som den trots det fyller handen mycket väl. Det kan behövas då det är det som ger det mesta av fästet. Hålen bidrar de med medan själva G10-ytan är rätt slät. 

Handtaget favoriserar vissa grepp som exempelvis hammargrepp

I hand är Beetle bekväm fast något begränsad. I ett stadigt hammargrepp är den som sagt fylligare än man först förleds att tro. Men den är lite knepigare att nyttja i andra fattningar. Sabelgrepp är inte att tänka på då man endera får placera tummen över fingerskyddet eller bakom detsamma vilket inte är bekvämt alternativt gör att man kommer för långt från bladet. På samma sätt vill man helst inte placera en tumme eller pekfinger på bladet. Det går förstås att göra men den tunna "ryggen" samt färgen och det symmetriska bladet gör att det känns som man lägger fingret mot en egg. Det är dessutom svårt att avgöra vid en snabb blick om rätt sida är uppåt. 

Däremot finns dubbla "choils"/fördjupningar i bladet som går att använda för att smyga närmare det som skärs även om det är lite fippligt i det här fallet. 

Ett grepp som däremot känns naturligt är att hålla kniven i nypan med tummen på flatsidan av handtaget. Även omvända grepp både med bladet uppåt eller nedåt känns bekväma. Därmed får handtaget godkänt.

Öppning och lås

Beetle tillhör de där knivarna som kan öppnas på flera vis. För ovanlighets skull är inte två händer ett av alternativen då hela bladet är dolt i handtaget då kniven är stängd. Däremot kan fingerskydden användas på två olika vis. Vill du öppna kniven stilla så använder du den nedre som stöd för tummen för att sedan sedan fälla ut bladet. 

Mer uppenbart  är annars den övre som förstås agerar flipperfena. Effekten är omedelbar och mycket kvick oavsett hur du väljer att använda pekfingret. Vare sig du trycker nedåt eller drar bakåt så fungerar den. 

Fingerskydden agerar även tumknopp samt flipperfena

Att det går snabbt är resultatet av ett lätt blad och kullager. Själva flippern har fått ett räfflat mönster för bättre fäste. Det är något som behövs då färgen annars gör fingerskydden rätt hala. 

En liner lock som fungerar väl

Bladet hålls på plats med en typisk liner lock. Därtill en bra liner lock. Det innebär att det låser som det skall, när det skall samt håller bladet på plats i utfällt läge utan rörelse i någon riktning. QSP kan sina lås vid det här laget oavsett vilken typ det handlar om kan jag tillägga. 

Låset är också mycket lätt att släppa tack vare att det finns frikostigt med anläggningsyta mot låsarmen för tummen att ta spjärn emot. Det är tur det för färgen gör faktiskt att de räfflor som finns där inte är till  mycket nytta då de är för runda.

Att bära

I fickan är är Beetle mycket trevlig trots det knubbiga utseendet. Som påpekades tidigare är kniven relativt tunn och även om handtaget är högre än de flesta så är det fortfarande lägre än många Spyderco-modeller, bara för att ta ett exempel.

Längden är heller inte mycket att orda om då kniven är strax över en decimeter ihopfälld. 

Det centrumplacerade clipet är mycket bra

Sedan är vikten relativt modest den också. Alla hålen i såväl ram som handtagssidor och det dubbeslipade bladet (även om det bara har egg på en sida) håller ned vikten till 117 g. Det är förvisso inte extremt lätt men heller inte avskräckande. 

Clipet låter kniven försvinna i fickan

Clipet är inte helt standard för att komma från QSP. Det är inget extraordinärt då det är ett vanligt fjäderstålsclip men det som sticker ut är att det inte är skruvat i sidan på handtaget utan sitter fäst i slutet av det. Det är fastsatt med en skruv i storlek T6 och kan roteras för att bäras på andra sidan. Det är väl det enda jag inte gillar med det här clipet. Det är en mycket liten skruv och risken att man drar den rund är överhängande. Något jag kände redan när jag demonterade kniven för att se hur den vara konstruerad.  

Det är  förstås designen på handtaget och det symmetriska utseendet som tvingade fram den här lösningen men faktum är att det är ett riktigt bra clip! Det fungerar utmärkt både till tunnare byxor och jeans med god spänst, bra ramp och adekvat utrymme under själva clipet. 

Sedan blir en bieffekt av fästsystemet att kniven sitter extremt djupt i fickan. Ingen risk att tappa kniven eller skylta med den i onödan med andra ord.  

Sammanfattningsvis

Det kan alltid diskuteras om en dolk rent definitionsmässigt skall ha en eller två eggar för att karaktäriseras som en sådan men i allt annat är det här en fällbar dolk. Bladet liksom handtaget är helt symmetriskt och bladet är dubbelslipat även om det som sagt bara finns en egg. 

Nu kanske någon invänder att ett sådant blad är oanvändbart men se det är det faktiskt inte. 

Dolkar kan se väldigt olika ut

Förutom det uppenbara, att det punkterar saker bra, så är det som återstår om du täcker över halva bladet inte olika vilken sabelslipad drop point som helst. Om man därtill adderar att bladet endast är tre millimeter tjockt och det bara längs med mitten så skär Beetle förvånansvärt bra. Därmed inte sagt att den är DEN mest praktiska kniven men oanvändbar är den inte!

Beetle är mer design än ren funkis men trots det förvånansvärt bra som EDC-kniv

Med Beetle kommer även det kunnande och den tillverkningskvalitet man förväntar sig från QSP. Där finns inget att invända. Fabrikseggen var inte den bästa men fullt godkänd och allt annat från sättet kniven är sammanfogad till hanterande och lås är utmärkt. 

Men det är ändå inte det som säljer den här skalbaggen. Grejen med den här kniven är förstås utseendet. Du köper den här kniven för att du tycker att den har något särskilt som tilltalar just dig. Det kanske är färgkombinationerna, eller det faktum att det är en fällbar dolk som inte skrämmer skiten ur gemene man?

På köpet får du en helt duglig EDC-kniv som sannerligen sticker ut i mängden. Den är allt annat än grå!

QSP Beetle är ingen friluftskniv men det är klart att du kan tälja till en grillpinne med den om du så önskar

QSP Beetle är med andra ord kniven för dig som gillar estetiken hos en fällbar dolk men inte söker kniven riktad mot commandosoldater och hemliga agenter utan föredrar en lekfullare design på temat. Om du dessutom väljer rött som jag blir det inte bara en skalbagge utan en nyckelpiga. För en sådan får man i dagsläget betala kring 700 kr. 

QSP Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 180 mm

Längd hopfälld: mm

Vikt: 117 g (vägd av mig, uppgiven vikt 117g)

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - entomologen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Lanceur de l'âme Dague de Competition

Fler kastknivar är något man alltid behöver är det första jag vill säga. Särskilt om de kommer från Frankrike, är delvis handgjorda och av någon som faktiskt utvecklat dem för att kasta med själv. Det borgar för att det finns en gedigen tanke bakom. Allt för ofta när det gäller knivar så kopieras en idé utan att den som gör det riktigt förstår vad som döljer sig under ytan. Men så är alltså inte fallet här. 

Den här modellen, helt enkelt döpt till Dague de Compétition kommer från Lanceur de l'âme. 

Lanceur de l'âme Dague de Competition

Egentligen vet jag inte så mycket om det här företaget mer än att de är ytterligare ett litet entusiastmärke från Frankrike. Det var faktiskt av de två skälen jag köpte de här knivarna och en modell till. För att jag var nyfiken. Mina tidigare erfarenheter från franska kastknivar är mycket positiva.*

Ytterligare ett set kastknivar från Frankrike

Den här modellen är rätt maffig måste medges och den är utan tvekan de största dolkar jag har. Vi talar om en kniv som är 340 mm lång, 40 mm bred och med en tjocklek på 6 mm ger det en vikt på 425 g. Det är respektabelt oavsett modell och särskilt för en dolk vars dubbelslipning avlägsnar en hel del material från bladet. 

Det skall erkännas att jag har tjuvkastat lite med dem och jag kan berätta att de träffar tavlor som en skenande godståg. 

För er som inte är knivkastare kan jag avslöja att de här knivarna är rena rotationsknivar och att kasta något annat med dem blir konstlat. Möjligen att Military half spin också är möjligt men det är nästan så att de är för breda för att vara bekväma för det. Jag återkommer i ärendet!

/ J - kastknivsfrankofil

#knivesandbikes #knivigtvarre

* I samlingen återfinns sedan tidigare ett flertal modeller med ursprung Frankrike från märken som Pierre Cazoulat, Throwingzone och Zitoon Knives. 

Ny kniv - Two Sun TS518

Från stund till annan händer det att man vill ha något tveeggat, en riktig dolk. "Man" är i det här fallet jag och jag har absolut inga svårigheter att spåra varifrån det begäret kommer. Men det är ett uppslag för ett annat inlägg som jag brukar skriva.

Idag skall jag emellertid presentera en eftergift för det begäret. Kniven kommer som ni kan se från kinesiska Two Sun. Ett märke som vid det här laget kanske har seglat upp som det tredje vanligaste märket i samlingenefter storheter som Spyderco och QSP.

Modellen kallas kort och gott TS518.

Two Sun TS518

Den här skapelsen är designad av en herre vid namn David Chen. Skulle man vara osäker så står det skrivet på bladet. Ett blad som för övrigt är gjort av svenskt 14C28N från Sandvik. Ett material som Two Sun frekvent använder på sina något enklare knivar. Hårdheten uppges till 60-62HRC. Skulle stålet ligga i det spanner är det imponerande. 

Bladet är för övrigt 11 cm långt, 35,7 mm brett som mest och 33,8 mm tjockt. Hela kniven är 20,5 cm lång. Det är en tulltångekniv det är frågan om och utanpå det genomgående stålet hittas skruvade sidor av tjock Micarta. 

Totalvikten inklusive fodral och bältesfäste är 240 gram och enbart kniven väger 128 gram enligt min våg. 

Ett dolkigt alternativ till EDC

I hand är det en riktigt bekväm kniv. Det är lätt att fatta kniven i de flesta normala grepp och varianter på dessa. Särskilt som bladet har fått några rejäla urtag för fingrarna. En detalj som dessutom underlättar om du känner för att slipa om kniven. Handtaget är dessutom tillräckligt tjockt för att fylla handen väl kan snabbt konstateras. Dessutom är kniven välbalanserad. Balanspunkten hittas precis vid den främre skruven. Den som fått en krage som gör att den nästan ser ut som en avskuren patronhylsa. 

Överlag en rolig liten kniv som levereras med ett kydexfodral med en variant på snabbfäste i Tec Loc-stil.

Som vanligt är dock tillgängligheten mycket ojämn och sker enklast via eBay-auktioner. Det var så jag fick tag i den här kniven. 

/ J - goes for the Sun

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Zitoon Knives Commemorative Dagger

De måste medges att det beställdes ytterligare en kastkniv när det sist begav sig. Den återfanns i samma paket som de nya NoReload knivarna från Zitoon Knives jag nyligen presenterade här.  

Det är ett märke som för övrigt snabbt seglat upp som en favorit av flera skäl. De främsta är den mycket höga kvalitén ställt i relation till priset. De är inte helt billiga men väsentligt lägre prissatta än många andra knivar av motsvarande kvalitet. Sedan är formgivningen excellent!

Den här kniven är lite speciell och inköpt för ett specifikt ändamål. Namnet är Commemorative Dagger eller Dague commémorative på franska och den har ett mycket distinkt utseende. 

Zitoon Knives Commemorative Dagger

För alla er som kan er knivhistoria är förlagan till den här kastkniven mycket välbekant. Det är förstås den berömda brittiska kommandokniven från andra världskriget signerad Fairbairn och Sykes jag talar om. I det här fallet är det en löst hållen tolkning då den inte är tredimensionell så att säga. Eller rättare sagt den saknar egentligt handtag och är gjord i ett stycke som synes. 

Materialet är som vanligt med knivar från det här företaget svenskt Hardox. Längden på kniven är strax över 29 cm, tjockleken 6 mm och det ger en totalvikt kring 220 gram. Inte särskilt tung men med den är formen blir penetrationen utmärkt ändå. 

Jo, jag har faktiskt smygtestat kniven...den är grym!

Vad gäller ändamålet som jag nämnde inledningsvis så handlar det om halvrotationskastning, military half spin och instinctive half spin både över- och underhand, back-hand och med "fel" hand. Ja alla typer helt enkelt. Den här typen av knivar är generellt utmärkt för både det och precisionskastning. Jag är säker på att den kommer att motsvara mina förväntningar. 

Kniven är i det här fallet en hyllning till dagen D och kopplingen är inte särskilt långsökt då Zitoon Knives återfinns i Normandie. Det är även så inskriptionen på kniven lyder "D-Day Normandy" .

Zitoon Knives

/ J - korar dagens bokstäver, Z och D

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension MKM Flame Light

 

-  En fällbar minidolk

För det mesta är det överhängande praktiska överväganden som avgör vad jag tycker om en specifik kniv. Estetik är emellertid aldrig oviktigt. Om jag kan välja en snygg och praktisk kniv går den före en ful och lika praktisk kniv. Men ibland får utseendet spela en ännu större roll. Som i det här fallet. 

Ett dolkinspirerat blad är sällan det mest praktiska alternativet om man nu inte skall sticka i saker hela dagarna. Trots det valdes jag den här versionen av Flame Light. En kniv från italienska MKM eller Maniago Knife Makers som det lyder utskrivet. 

MKM Flame Light

Den här designen från Michael Zieba har funnits ett tag i MKMs katalog som Flame och där finns inte mindre än tio versioner att välja mellan. Något förvirrande är att ett utförande är gjord i grön Micarta vilket gör den förvillande lik en "Flame Light". Endast några få gram skiljer modellerna åt. Men då den är slut på hemsidan så misstänker jag att den här nya versionen fått ersätta den helt enkelt. 

"Light" innebär nämligen Micarta i handtaget istället för titan och kolfiber vilket hittas i original- "Flame". Handtaget finns för närvarande  i tre olika färger, svart, natur och grön. För att ytterligare öka valfriheten finns det även två olika bladformer att välja mellan. Där återkommer vi till den praktiska aspekten. 

Tillverkad i Maniago, Italien

Twitterversion: MKM Flame Light, för den som vill ha lite mer Shakespeare i sin EDC-rotation 

Blad

Det är svårt att missa att det rör sig om ett litet dolkblad. Närmast helt symmetriskt sånär på att bladet är enkelslipat. I det här utförandet skall tilläggas. För den som vill ha ytterligare mer funktion i bladet så finns även ett spetsigt drop point-blad att tillgå. 

Bladlängden är hursomhaver 72 mm och tjockleken blygsamma 2,5 mm. Höjden eller kanske bredden på bladet skrivs till 14 mm på det bredaste stället, bladbasen nära ricasson. Sedan smalnar bladet snabbt av mot en distinkt spets. 

Det dolkformade bladet är 72 mm långt

I övrigt kännetecknas bladet av en uttalad "fuller" eller blodskåra som vi av någon outgrundlig anledning säger på Svenska. Bladfinishen är en utmärkt stentumling som sedan märkts med MKMs logotyp på en sida och motstående hittas Ziebas namn jämte "Made by MIKITA". Det är nämligen lite komplicerat det där då MKM är ett samlingsnamn som namnet antyder och knivarna tillverkas av ett litet konglomerat av kända tillverkare från Maniago. 

Bladet känns igen på den tilltagna blodskåran

Stålet som används är M390 som i de flesta knivar från MKM. Det är ett mycket exklusivt stål som för en kniventusiast inte behöver någon närmare beskrivning. Det är genomgående bra på de flesta parametrar som förmåga att ta och hålla en egg, rosttröghet, slaghållfasthet och så vidare. Sedan kan alltid diskuteras hur mycket nytta man har av ett superstål i en liten fickkniv med dolkblad. Men å andras sidan har vi personbilar med hundratals hästkrafter och det kanske inte alltid heller är helt nödvändigt. 

Något mer nödvändigt är en god geometri för att en kniv skall skära bra och det har inte den är versionen av Flame Light för att vara ärlig. Förvisso är bladet tunt men å andra sidan är slipfasen endast 5 mm. Det gör att tjockleken bakom eggen hamnar kring 0,8 mm. Det räcker till och blir över även för en stabil huggare eller överlevnadskniv. Då kan ni själva lista ut att den här kniven inte är världens bästa kniv för att skiva salami med. Geometrin gör även att spetsen faktiskt inte är så tunn som den ser ut. Bra för styrka men försämrar egenskaperna när en speta skall pillas bort till exempel. 

Vad kniven gör bättre är att penetrera plast och öppna paket med till exempel. Det gör Flame Light med stil och det är där den här knivens främsta existensberättigande finns. 

Handtag

"Have a Cigar" är en låt med Pink Floyd och den titeln kan användas för att beskriva handtaget på den är lilla kniven. Ett helt symmetriskt handtag med elegant rundade former och välvda sidor. Längden är tämligen precis 10 cm och höjd och bredd är enlig mitt skjutmått 18 mm respektive 13 mm. 

Handtaget är tämligen neutralt

Materialet på handtagssidorna är som tidigare nämnts Micarta. Den är närmast grönsvart när kniven är ny men mörknar efterhand som kniven används som alla knivar med det här handtagsmaterialet. Det är på så vis ett levande material som åldras och får patina efter hand. Kvalitén på materialet är utmärkt och Mikita har behandlat det väl. De kanter som finns, på insidan av såväl bladskåra som den öppna ryggen är väl slipade och rundade. Detsamma kan sägas om de fasade kanterna. 

Som synes är inte Flame Light någon stor kniv

Konstruktionen är tämligen rättfram med en intern stålram. Den är kraftigt lättad på icke-låssidan medan man på den andra hittar låsfunktionen. 

Kniven hålls samman av endast två skruvar. En justerbar pivotskruv och en som håller ihop handtaget mot ändan till. Därtill finns en tredje skruv som håller clipet på plats. Alla tre är tacknämligt av samma storlek, nämligen T8. 

Men de flesta grepp fungerar mer eller mindre bra

Ett så här litet och slankt handtag kan aldrig få toppbetyg vad gäller ergonomi eller ens komfort. Men å andra sidan kan enkelhet av det här slaget heller aldrig bli fel. Det kan klart jämföras med en mindre Schweizerkniv till exempel. Det betyder att alla grepp fungerar ungefär lika bra eller möjligen dåligt. Längden här gör att alla som inte har enorma labbar kan få alla fingrar på handtaget. Men den ringa volymen gör att handtaget inte fyller handen nämnvärt. Men kniven är heller inte gjord för grovarbete så det följer liksom med konceptet. Så det vägrar jag kritisera kniven för. 

Öppning och lås

Flipperfenan på den här kniven är mycket liten och diskret. Det följer med formatet och det symmetriska utseendet. Det är ett av parer/fingerskydden som agerar flipper. Höjden på den är blygsamma 3,5mm eller därikring. Dessutom saknar den räfflor och hörn och kanter är rundade. Det gör att det kan vara lite svårt att träffa rätt om man inte tänker sig för. 

En av de mest diskreta flipperfenor jag sett

Om man gör det belönas man dock med bra fart och snärt i det lilla bladet. Något som inte är helt lätt att åstadkomma med så lite vikt att arbeta med. Men med en kombination av kullager och väl avvägt motstånd i detent-kulan så lyckas  man.

Det spelar heller inte så stor roll hur du närmar dig flippern, för att dra bakåt eller trycka nedåt. Eftersom den är så liten blir rörelsen ändå något mitt emellan. 

Inte heller liner-låset gör mycket väsen av sig

Låset är sedan en välgjord liner lock. Den håller det lätta bladet på plats med auktoritet. Inget spel eller glapp i någon led och inte heller glider låsarmen om den felbelastas. Måttligt kanske jag skall tillägga. Precis som jag vägrar att recensera den här kniven som friluftskniv så vägrar jag att utsätta den för någon form av utmattningstest.

Låset är inte det lättaste att släppa men med det sagt är det inte särskilt komplicerat heller. Motstående handtagssida är lätt försänkt för att underlätta åtkomst och det finns ett mycket fint mönster på själva låsarmen för att öka friktionen. Det räcker till för att fylla sin funktion. 

Att bära

Naturligtvis, höll jag på att inleda med och det får stå kvar, är den här kniven exemplarisk i en ficka. Bara se på den! Helt strömlinjeformad med minimala utstickande delar och en vikt på uppgivna 55 gram. Enligt min våg blev det 54 gram för övrigt. 

Clipet är monterat på bakänden av handtaget vilket gör att kniven sitter mycket djupt i fickan

De mjuka Micarta-sidorna är även de mycket praktiska i en ficka som i att de inte skaver mot tyg eller orsakar friktion när kniven skall dras eller stoppas undan. 

Trots det ringa formatet finns det relativt mycket utrymme under clipet

Till de här positiva egenskaperna skall läggas ett mycket bra clip. Det känns inte nämnvärt mot handen när kniven används och framförallt håller det kniven på plats i fickan så du inte riskerar att tappa den. Materialet är stål och det är fäst i bakänden av handtaget med en skruv. Trots det sitter det stabilt på plats utan att röra sig i sidled. Något jag uppskattar. 

Bra är även rampen som räcker till även för relativt tjocka tyger och utrymmet under clipet som även det är adekvat. 

Sammanfattningsvis

Det är inte helt lätt att sammanfatta mina intryck av den här kniven. Det får liksom både ris och ros på samma gång men det beror mer på designen än utförandet. Materialen och hur de använts är på topp och dessutom har man kryddat det hela med flera små detaljer som höjer helhetsintrycket. Exempel på dylika är den anodiserade ringen av titan kring pivotskruven och hur väl rundat och mjukt allt är. Även de hörn som inte är helt synliga. De vet vad de pysslar med i Maniago. 

Men det är inte där det negativa kan hittas med den här kniven. 

Flame Light är en liten EDC-kniv med mycket attityd

Nackdelarna kan förstås tillskrivas det dimunitiva formatet, särskilt som det kombinerats med ett rent dolkblad med sin låga sabelslipning. Det kan aldrig bli lika allround och praktiskt som säg en flatslipad drop point. Det vare sig skär eller ens sticker i saker lika bra. Det här är närmast en miniatyriserad stilett. 

Men där hittas även kniven styrka! Det här är ingen kniv för friluftlivet eller byggarbetsplatsen. Den vare sig täljer sälgpipor eller träskedar eller öppnar pallar med isolering med ackuratess. Det här är en ren EDC-kniv för småpill och inget annat. Det gör det dock med stil och är snygg att se på när den gör det. Det här är ett litet konstverk som även kan nyttjas till några praktiska uppgifter. Gott så då det är ett uttalat designval som inte hymlar med det. Önskas samma generella utseende men något mer praktisk finns som sagt andra utföranden. 

Själv kombinerar jag den oftast med en andra och något mer effektiv kniv från t ex MKM. 

Vad gör jag här tycks kniven tänka. Flame Light från MKM gör sig bättre i kontors än i skogsmiljö

För den som uppskattar den här typen av utseende och inte kan få nog av små dolkar, vare sig de är fällbara eller inte är Flame Light emellertid en utmärkt kniv. Designen från Zieba är nog så tilltalande och utförandet riktigt bra. Maniago Knife Makers har snabbt klättrat till att bli ett av mina favoritmärken vad gäller fällknivar. 

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Längd utfälld: 176 mm

Längd hopfälld: 101 mm

Vikt: 54 g (vägd av mig, uppgiven vikt 55g)

Bladlängd: 72 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: M390

Handtag: Micarta

Lås: liner lock

Producerad av: Mikita, tillverkad i Italien

/ J - många dolkar små...

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre