Härförleden skrev jag ett inlägg om en kastkniv från Spyderco som mådde mindre bra. Eller rättare sagt, den var död. Det var väl inte den bästa reklamen för märket kan vi väl säga eftersom jag förvisso haft kniven sedan modellen var ny men inte börjat använda den förrän nyligen. Så snart jag började kasta med den gick kniven helt sonika av.
Efter att ha tittat närmare på brottytorna kan jag konstatera att de inte ser vidare bra ut. Konsistensen är lite som grov asfalt och det finns en mörkare fläck i brottområdet. Så mycket vet jag om stål att det inte är ett gott tecken.
 |
| En mindre lyckad "mod", att minska längden på kniven |
 |
| Utan att vara expert kan man se att brottytorna har vissa färgskiftningar |
Men egentligen är väl det första stora problemet med Spyderthrower att de är felkonstruerade. Med det avser jag inte designen då det är en klassiker från Moeller som vet vad han pysslar med då han själv är både knivmakare och knivkastare. Han är mannen bakom den ursprungliga Venom-modellen som den här kniven baseras på. Jag kan tillägga att Spyderco-knivarna är utmärkt balanserade och kvicka när det kommer till rotationskastning och därmed lätta att kasta prick med. Så där återfinns inte felet.
Ett litet misstag är det förvisso att välja att göra hål i kastknivar. Förr eller senare riskerar det att hända något med dem då hål utgör en försvagning av konstruktionen per definition och det inte finns några andra knivar som används lika hårt som kastknivar som det tränas med möjligen undantaget yrkesknivar.
Det främsta felet återfinns i att Spyderco förlagt produktionen till Kina istället för Taiwan eller USA och att de snålat på materialet. Av någon för mig helt outgrundlig anledning valde de att använda 8Cr13MoV som stål i sina kastknivar. Utifrån mina kunskaper och erfarenheter är det ett mycket märkligt val. Det är inte så att andra kastknivar, läs custom eller exklusiva produktionsknivar, är gjorda i dyrare material för det är de inte. Men i princip alla är gjorda i fjäderstål eller kolstål av något slag och inte ett i sammanhanget skört knivstål främst framtaget till fällknivar. Det finns en anledning till det!
 |
| Ersättaren med sina kompanjoner, nu är det tre Spyder Throwers igen |
Det är tur i oturen att Spyderco har en utmärkt kundservice och står för sina produkter vare sig de är bra eller mindre lyckade. I det här fallet innebar det att jag fick en ny kniv även om det tog lite tid.
Under tiden har jag emellertid tränat vidare med de två jag hade kvar. De är faktiskt väldigt sympatiska till rotationskastning. Men i princip varje gång de slår i varandra eller någon annan kniv träffar dem så blir det ett jack eller så ryker en flisa. Efter ett mycket kort tag ser de därför för jäkliga ut. Mina saknar både spetsar och stora bitar av eggar och har jack i handtagen.
Är man inte så lyckligt lottad att man har möjlighet att ha flera tavlor att kasta mot och därmed enbart kastar en kniv i taget lär de fortsätta träffa varandra. Ett fenomen som dessutom blir värre med tiden så länge man kastar instinktivt av den enkla anledningen att grupperingarna blir bättre och bättre. Enda sättet att undvika det är att medvetet kasta mot kanterna på tavlan.
Det negativa det spröda stålet för med sig förutom att utseendet blir lidande är att det är svårt att hålla knivarna i bladet eftersom man riskerar att skära upp händerna på jacken som uppstår hela tiden. Ett måste vid distanser som 4 och 6 m vid rotationskastning.
Men Spyderco-knivarna kommer med ett sympatiskt och välsytt fodral så de är roliga att dra och kasta direkt från slidan.
/ J - roterar knivar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar