Fredags-EDC CXIII "S.O.G."

Fredagar kommer och går i sakta mak. Likt dyningar på ett kalenderhav. Det häver sig mot helgen innan de drar sig tillbaka. Den här specifika fredagsmorgonen bjöd på halv snöstorm. Halvt yrvaken tittade jag ut genom sovrumsfönstret på anmodan av fästmön. Det snöade på tvären och jag övervägde att lägga huvudet på sned för att se om det var mitt perspektiv det var fel på. Därefter återvände jag till sängen och försov mig nästan. Det är också en start på dagen. Ni vet hur det känns. 

Därför fick det bli bilen istället för cykeln idag. 

"S.O.G."

Knivarna i fickorna är två och kommer från SOG. Namnet som det bråkas om hur det skall uttalas. Endera som S.O.G. där varje bokstav uttalas för sig eller som en akronym, dvs en förkortning som skall läsas som ett ord. Ett tredje alternativ är att läsa ut hela namnet "Studies and Observation Group". Men om det paras med "Terminus XR LTE" som är namnet på kniven med guldfärgat blad blir namnet väldigt långt. Men det avskräcker inte det här företaget, de skriver ut allt på bladet. Både den informationen och lite till. Vi får lära oss inte bara om vilken ståltyp det rör sig om utan även hur värmebehandlingen gått till. I det här fallet "cryo" vilket innebär mycket kyla i en del av processen. 

Den andra kniven har fått namnet Stout FLK och är resultatet av ett samarbete mellan danske Mikkel Willumsen och SOG. Den påminner en del om en CRKT Pilar med mer aggressivt blad. Överlag en rätt trevlig kniv. 

Därtill bärs det en ficklampa. En jäkla nödvändighet så här års. Det är inte ljust vare sig på morgonen eller kvällen. Den här är faktiskt en sak jag köpte på en rea hos XXL för några år sedan. En Olight S1 Baton Mini.

En annan nödvändighet är en bra snöskrapa/borste. Min var borta i morse när jag skulle ha den så jag fick leta upp en sopborste för inomhusbruk istället. Förhoppningsvis fungerar det också i eftermiddag. 

Hoppas ni har en bra fredag allihop!

/ J - mitt i snövädret

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review - SOG Aegis AT

- a folding knife intended for outdoor life

The last two folding knives I presented from SOG or Studies and Observation Group as they are called are actually quite atypical of them. There have been two extreme lightweights intended for the EDC segment. Certainly, SOG is no stranger to that category either, but they mainly made a name for themselves once upon a time by making solid and reliable knives for military and outdoor life. This also applied to their folding knives with classic models such as Sidewinder and Tomcat. Therefore, models such as Ultra XR and Terminus XR LTE may not be fully representative. In any case, not for the brand as a whole.

To balance the impressions, today's review object is a more sturdy knife that is clearly focused on outdoor activities of all kinds. The knife has been named Aegis AT.

SOG Aegis AT

To emphasize that this is not a "tactical" knife aimed at the police and military, this model is equipped with rather cheerful color combinations. They are called things like "indigo & acid", "rescue red" or in this case "tan & blaze". A color combination that otherwise usually can not be bought in Europe but is intended for the North American market. I have no idea why they chose to do it that way. Otherwise, Aegis AT is available in at least eight versions at this time, some of which are equipped with Tanto blades for those who prefer it. There is also an entry-level model called Aegis FLK. 

Aegis in the colors "tan & blaze" including a blackened blade

Twitter version: SOG Aegis AT, a very good folding knife for outdoor use that could have been even better.

Blade

The blade feels quite hefty. Not that it is excessively thick, the stock thickness is a modest 3 mm. The blade isn't very long either as the length is just under eight centimeters. However, it is quite high with its three centimeters. This is what makes it feel sturdy.

The shape is a quintessential drop point. One of the best options for this type of knife and here in a design that is excellent in terms of proportions. 

Some people say that SOG writes too much on their blades. Personally, I think it depends more on how you do it than what is printed there. In this case quite a lot of information, but in return, it's only found on one side and in a not too conspicuous format. The other is completely sterile. On the presentation side, the entire abbreviation can be read besides the model name and steel type. There you will also find out how the steel is hardened.

An ingeniously simple drop point blade

This means that it is "cryo" -treated. In all simplicity, a procedure that involves cooling the blade to low temperatures during hardening. If it is preferable to all other methods, I can not comment on it, but there are a number of manufacturers who successfully use that method.

The steel that has received that treatment is D2 in some form. I say so because D2 is the term for a group of tool steels that are not completely in unison with each other, even though of course they have a similar composition. In general, they provide good properties for knives to be used outdoors. It takes a good edge and holds it well while it is tough.

One drawback with D2 steel is its corrosion resistance. Or rather the lack thereof. Put simply, it tends to rust. Here, SOG went for a solid coating of titanium nitride to avoid it. The black coating has proven more durable than the gold-toned variant found on Terminus LTE. It got stains almost immediately and that does not apply in this case. In addition, it fulfills its function. Despite the humid autumn, the blade has not shown any discoloration or rust.

Stålet är D2 med beläggning för att skydda mot korrosion

The blade bites as well. Everyday materials such as cardboard and plastic are handled with ease. A flat-ground blade with a good edge is the reason why. The factory edge was well made, both symmetrical, even in height, and sharp. Then SOG obviously knows how to make a proper "sharpening choil". This is how you do it! Look at the picture above and you will see what I mean. No problem sharpening this blade in the future.

The tip is also quite capable and puncturing packaging such as shrink plastic and the like does not pose any problems. It is also easy to "find". By that, I mean that it feels like a natural part of the hand when you have to poke something. The tip is thin but can withstand some lateral abuse. It has been tested by jamming the knife in my throwing targets and then prying the knife loose again.

But above all, the knife actually works well in the forest. There, Aegis has been tested on wood of various kinds, both dry wood and fresh branches and also nylon and hemp rope. After cutting some of the latter, it can be said that the edge holds well but that it is not super steel. But in return, it responds well to a few strokes on a leather strop. Then this knife has the positive property that it is easy to position your hand forward on the handle and thus get close to what you are cutting. More power when you carve in other words. For that, the edge angle is also decent. Without being a mora knife, you still get good control when cutting. But you do not get the same solid chips as with a scandi-grind blade. After all, this is a folding knife. However, a good one with a very good blade.

Handle

Aegis AT belongs to those knives with a strange imbalance between the blade and handle. As I said, the blade measures in at just under eight centimeters, while the handle is a full 12.7 cm long. There is a noticeable gap there. However, there are advantages to this way of doing things. Firstly, there is room for large hands and secondly, you can work with gloves on if needed. The handle is also thick, measuring 1.5 cm across. It fills the hand well, especially for those who have large paws.

But designing a knife in this way is not entirely problem-free, especially if you build it on a steel frame. With such a long handle, the knife becomes quite handle-heavy, even though the backspacer is made of plastic. The balance point is located just behind the locking bolt on the Aegis. It's more than two centimeters further back in relation to where I'd wanted to see it.

The handle is large and spacious made by GRN

The material on the sides is "GRN" which is one of many fiber-reinforced nylon materials available on the market under various names. In this case, it is fiberglass that is involved. It provides a strong and durable handle that handles cold, heat, and abrasion relatively well. However, it cannot be compared with, for example, the G10 when it comes to the latter. 

The handle sides have two different patterns. One to mark the beveled parts at the index finger groove and one for the rest of the handle. It gives a little texture but not as much as I wanted to see on this type of knife. There are some grooves on the top of the handle that extend a bit out on the blade for a slightly better grip. But I'm glad that they did not provide the knife with more of that kind. I sometimes want some grip, but from the shape of the handle, not due to artificial additions. I do not like knives that feel like gripping a sea urchin no matter how well they sit in your hand.

Aegis is partially open in the back but there is both a small backspacer and an extra lock

The base of the handle consists of a steel frame. It is not very weight relieved, there are two holes, one per side but no more. The sides are then screwed on the outside of the frame with three screws through the small but colorful backspacer. They are the ones who together with the pivot screw hold the knife together. The size of the screws is consistent which is good. Less good is that they chose to keep the size of all to minimal T6 heads. It feels strange on an otherwise very sturdy knife.

The backspacer extends beyond the handle and includes a lanyard hole. This solution makes it easy to access but is, among other things, a tributing factor to the disproportionately long handle. 

In the hand, the Aegis is very good and the handle is long enough so that the protruding backspacer does not cause hotspots

In hand, Aegis is a pleasant acquaintance and so is working with it. The knife is thus ergonomically sound. The width gives more contact surface against the hand and the length makes it easy to adjust the grip. The groove available for the index finger does not lock the hand but makes the grip more secure.

The fairly simple shape makes it easy to change grips when needed. Particularly sympathetic is the knife in a hammer grip and reverse grip. Excellent when you cut wood and need some power. The only downside is that the extra lock is of course felt against the hand if you hold the handle tightly. I do not know why so many manufacturers assume that you should always work with a thumb on the back of the handle or blade? It is good for lighter chores but does not work otherwise. Apparently, you do not cut wood in the USA. But it is not unique to SOG.

Opening and Lock

One thing that surprised me when I first got this knife in my hand and that is how it opens. The thumb studs are hard to miss as they, together with the backspacer and lock functions, have been given an accent color. So the surprise was not really how but more the feel. The knife offers a strong feather kick when the blade is partially open. Aegis AT is thus assisted. Slightly unclear why but that is the case.

The brightly colored thumb studs on this specimen are hard to miss. They also work well

In addition, it is a fairly strong spring. The function itself is good. The classically shaped thumb studs are placed correctly and are easy to access, but due to the resistance, you have to use some force before anything happens. Then the blade really flies out. The reason why you must use more strength than usual is due to the spring also acting as a "detent". It ensures that the blade is kept in place in the retracted position.

The combination of the spring and the type of lock means that this knife must in principle be closed with two hands. Alternatively, you must be acrobatic and pull the lock bar backward while pulling the knife towards the leg or other surface. Elaborate and impractical but doable.

There are plenty of locks on this knife. One on the back of the handle that ensures that the knife can not be opened accidentally and SOG's excellent XR lock which is one of the better cross-bolt locks on the market

The lock is SOG's own version of a cross-bolt construction called "XR Lock". Here they added the suffix "AT". I do not know what it stands for. Maybe it has to do with the extra lock. The one I never use as it is completely meaningless. In this case, it is not like many other solutions to reinforce the existing lock and prevent it from disengaging. That's good before it's surely not needed. The XR lock is more than secure, it holds the blade rock hard. SOG claims that the lock can hold 1500 pounds. It's more than I've tried but I've never noticed any tendency for it to fail which is good enough. The blade does not suffer from any play either, so I am very happy with the function.

The extra lock is for preventing the knife from being unintentionally opened. Something that is hardly possible with the strong spring resistance. To use the function, you must also open the knife with two movements instead of one because the actuation button is located on the spine of the handle. First, you have to push it forward, preferably with your thumb to release the lock, and then angle the knife on the side to reach the thumb studs to be able to let the blade fly.

Att bära

I can put it like this, Aegis is a tangible knife. It is not a disaster to carry but the things I listed when I wrote about the handle are also relevant under this heading. It can be summed up as being a voluminous handle. It is both long and thick. However, the knife is actually not excessively high so the profile is not too bad.

SOG offers a good clip, not as fully advertising-heavy as they can be but why the huge screw heads?

Nor is the weight extreme with its 127 grams. It is, after all, a sturdy knife we are talking about. In the same way, the smooth material in the handle helps in an excellent way when it comes to pulling the knife in or out of a pocket. The thumb studs do not protrude so far that they get stuck in anything and the sides are fairly slick. It is especially nice that they are not abrasive where the clip comes into contact with the handle.

The clip could be of the deep ride type if it were not for the screws. 

The clip is both good and bad. The shape is excellent with just the right height to hold fabric, a good ramp for getting over fabric edges while not pointing outwards, which has a positive effect on ergonomics. The rear edge does not cause problems either, as the handle is so long that this possible source of discomfort can be ruled out. The clip is also removable, which of course is a plus, at least for left-handers.

But then there were the screws. What are they doing there? The clip is not recessed on the handle side and neither are the screw heads. They are also round and tall. They are thus stealing half of the space I just praised above. So what's the point of a good design to begin with? This clip is thus clumsy to use together with pants and jackets where the edges of the fabric are a little sturdier. Something that is typical of just clothing items aimed at outdoor life. The area for which this knife is also intended.

To Conclude

Aegis AT is a knife that I generally like but which could have been significantly better in some respects. The blade is excellent and the handle comfortable. Two of the most important properties ticked off the list of desirable properties for a folding knife intended for outdoor life.

SOG calls this knife the "perfect companion for outdoor use". They mention activities such as hiking, camping, and hunting in their promotion text. However, I would not do the latter with this kind of knife. I have no problem seeing that the blade would be excellent for such tasks. But a knife with a handle full of small nooks and crannies caused by details such as a lock with associated small springs, an extra safety feature on the back and not to forget another spring to accelerate the blade. That is not a handle I would like blood, hair, and remnants of intestines in. For the same reason, the knife is unusually difficult to clean by disassembly for those who are interested in such. SOGs seem to be aware of this since they have provided the knife with very small screw heads which in the long run will not withstand that treatment in any case.

For those reasons, Aegis AT is in my eyes, not a suitable hunting or fishing knife. Of course, you can use it for that, it is a competent tool if it is the only one available but there are much more appropriate knives. On the other hand, it is a good knife for outdoor life, whether you move by canoe, bicycle or on foot and spend time camping, car-camping or traveling by boat. It is solid and reliable.

Aegis is a really nice knife that would have looked even better if it had been better balanced

Then it can be discussed whether the materials correspond to the price tag. GRN or fiberglass-reinforced nylon is really not a bad material, that's not what I mean, but it's certainly not exclusive either. The same applies to the choice of steel. D2 is something that is available on low-budget knives and Aegis does not belong in that category. 

But a knife is more than the sum of the constituent materials. A proverb that may not exist but should exist. Because in this case, the D2 steel is well treated what it seems. It maintains sharpness well while being easy to hone and sharpen. Part of the explanation may be found in the "cryo" treatment. The steel has also been given a good and durable coating to better protect against corrosion. This means that you have stretched about as far as you can with that material.

The choice of a nylon handle can be discussed a bit more. I would have liked to have seen the knife in, for example, Micarta or at least the G10 for that price. Not because it makes an extremely big difference in performance. But Micarta is just as durable and superior in appearance. G10 is stronger than both of them and provides a better grip than the GRN does. Especially in this embodiment.

Personally, I also think that a few changes in the design and construction itself would have made the knife better. In addition to another material in the sides, I had shortened the handle by changing the design of the lanyard hole. By the way, such a large folding knife does not need any. What is it used for? It seems to be there because some individuals on the internet require one. Such a large knife should not be fished out of a pocket, the handle certainly does not need to be extended and you do not chop wood with a folder so the knife risks flying out of your hand. This only leaves if you were to use the knife close to the water and don't want to drop it to justify the existence of a lanyard hole.

But more importantly, I had skipped the extra lock and above all the spring assistance that is the origin of it. Those functions only complicate the knife and make production more expensive and make cleaning more complicated. Instead, putting the money on materials is my suggestion and two of the problems will be solved in one go.

Then I do not understand why you make an otherwise good clip but forget the screws? They steal half of the available space under the clip and make it less compatible with thicker fabrics in, for example, winter clothes. The reason for the larger handle was, among other things, the use of gloves, so here I would have liked more consistency in thinking.

SOG Aegis AT is a solid and reliable folding knife well suited for outdoor life

All in all, I would therefore like to say that SOG Aegis is certainly a good folding knife for outdoor use, but not quite as all-round as the manufacturer wants to claim. 

However, it could be. As it is now, however, I can still recommend it. The solid construction including a strong lock together with the sturdy handle and a good blade gives plenty of power to put behind the cuts. This makes Aegis a folding knife that is unusually good to tackle, for example, wood and thick rope. Typical materials to handle when out in the woods. Due to the blade geometry, Aegis is quite suitable for outdoor cooking as long as you keep the ingredients away from the handle. So the knife has its merits and apart from a lack of balance, it does not look so tedious either.

Specification:

Length Overall: 207 mm

Length Folded: 12,7 mm

Weight: 127 g (weighed by me)

Blade Length: 79,5 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: D2 

Hande: GRN

Lock: AT-XR

Produced by: SOG, made in Taiwan

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension SOG Aegis AT

- en fällkniv ämnad för friluftsliv

De två sista fällknivarna jag presenterat från SOG eller Studies and Observation Group som de heter är egentligen tämligen atypiska för dem. Det har varit två extrema lättviktare tänkta för EDC-segmentet. Förvisso är SOG inte främmande för den kategorin heller men de gjorde sig främst ett namn en gång i tiden genom att göra rejäla och pålitliga knivar för militär och friluftsliv. Det gällde deras fällknivar också med klassiska modeller som Sidewinder och Tomcat. Därför kanske modeller som Ultra XR och Terminus XR LTE inte är helt representativa. I vilket fall inte för märket som helhet. 

För att balansera intrycken är dagens recensionsobjekt en mer stabil kniv som är uttalat inriktad mot friluftsaktiviteter av allehanda slag. Knivmodellen har fått namnet Aegis AT. 

SOG Aegis AT

För att markera att det här inte är en "taktisk" kniv riktad mot polis och militär är den här modellen försedd med tämligen glada färgkombinationer. De heter saker som "indigo & acid", "rescue red" eller som i det här fallet "tan & blaze". En färgkombination som för övrigt vanligtvis inte kan köpas i Europa utan är avsedd för den nordamerikanska marknaden. Varför de valt att göra på det viset har jag ingen aning om. Annars finns Aegis AT i minst åtta versioner vid det här laget varav några är försedda med Tanto-blad för den som föredrar det. Det finns även en instegsmodell i enklare utförande kallad Aegis FLK. 

Aegis i färgerna "tan & blaze" inkluderande ett svärtat blad

Twitterversion: SOG Aegis AT, en mycket bra fällkniv för friluftsbruk som kunde varit ännu bättre.

Blad

Bladet på Aegis AT är en solid historia. Inte så att det är överdrivet tjockt, godset mäts till modesta 3 mm. Det är inte heller särskilt långt då längden är precis under åtta centimeter. Däremot är det tämligen högt med sina tre centimeter. Det är det som gör att det känns kraftigt. 

Formen är en kvintessentiell drop point. En av de bästa grundformerna för den här typen av knivar och därtill i ett utförande som är utmärkt vad gäller proportioner. Några tycker att SOG skriver för mycket på sina blad. Själv anser jag att det är mer beroende av hur man gör det än vad som står där. I det här fallet rätt mycket information men i gengäld återfinns den på endast en sida och i ett inte allt för iögonfallande format. Den andra är helt steril. På presentationssidan kan hela den utskrivna förkortningen läsas jämte modellnamn och ståltyp. Där får man också reda på hur stålet är härdat. 

Ett genialt enkelt drop point-blad

Det betyder att det är "cryo"-behandlat. I all enkelhet ett förfarande som innebär att man kyler ned bladet till låga temperaturer under härdningsprocessen. Om det är att föredra framför alla andra metoder kan jag inte uttala mig om men det finns ett antal tillverkare som med framgång använder sig av den metoden. 

Stålet som fått den behandlingen är D2 i någon form. Jag uttrycker mig så därför att D2 är beteckningen på en grupp verktygsstål som sinsemellan inte är helt unisona även om de förstås uppvisar liknande komposition. Generellt ger de bra egenskaper för knivar som skall brukas i skog och mark. Det tar en god egg och håller den väl samtidigt som det är segt. 

En sak som ligger D2 i fatet är dess korrosionsresistens. Eller snarare bristen därpå. Det har en tendens att rosta helt enkelt. Här har SOG valt att förse bladet med en rejäl beläggning av titannitrid för att undvika det. Den svarta beläggningen har visat sig mer hållbar än den guldtonade varianten som återfinns på Terminus LTE. Den fick avskavda fläckar tämligen omgående och det gäller inte i det här fallet. Dessutom fyller den sin funktion. Trots den fuktiga hösten har bladet inte uppvisat någon missfärgning eller några röda fläckar. 

Stålet är D2 med beläggning för att skydda mot korrosion

Biter bra gör det också. Vardagsmaterial som kartong och plast hanteras med enkelhet. Ett flatslipat blad med god egg ligger till grund för det. Fabrikseggen var väl utförd, både jämn och skarp. Sen vet man uppenbarligen från SOGs sida hur man gör ett rejält "sharpening choil". Det är så här man gör! Titta på bilden ovan och ni förstår vad jag menar. Inga problem att slipa om det här bladet. 

Spetsen är kapabel även den och att punktera förpackningar som krympplast och liknande möter inga svårigheter. Den är också lätt att "hitta". Med det menar jag att den känns som en naturlig del av handen när man skall sticka i något. Spetsen är tunn men klarar lättare sidobryt. Det har testats genom att drämma kniven i knivkastartavlor för att sedan bända loss kniven igen. 

Men framförallt är kniven faktiskt bra i skogen. Där har Aegis testats på trä av olika slag, både torrt virke och färska grenar och även nylon och hamprep. Efter att ha skurit en del av det senare konstateras att eggen håller väl men att det inte är något superstål det handlar om. Men i gengäld svarar det väl på några drag på en strigel. Sedan har den här kniven den positiva egenskapen att det är lätt att krypa fram med handen på handtaget och därmed komma nära det man arbetar på. Mer kraft när man täljer med andra ord. På det området får även eggvinkeln godkänt. Utan att vara någon morakniv får man ändå bra kontroll när man skär. Men samma rejäla flisor som en skandinaviskt slipat blad får man inte. Trots allt är det här en fällkniv. Dock en bra sådan med ett mycket bra blad. 

Handtag

Aegis AT tillhör de där knivarna med en märklig obalans mellan blad och handtag. Bladet mäter som sagt in på precis under åtta centimeter samtidigt som handtaget är hela 12,7 cm långt. Det är en påtaglig skillnad. Det finns dock fördelar med det förfarandet. Dels ryms stora händer och dels kan man arbeta med handskar på om det behövs. Handtaget är också grovt, det är 1,5 cm över nacken. Det fyller handen väl, särskilt för dem som har tilltagna labbar.

Men att utforma en kniv på det här viset är inte helt problemfritt, särskilt inte om man bygger den på en stålram. Med så långt handtag blir kniven rätt baktung trots att back spacern är gjord i plast. Balanspunkten återfinns strax bakom låsbulten på Aegis. Det är mer än två centimeter längre bak i relation till vart jag hade velat se den. 

Handtaget är stort och rymligt gjort av GRN

Materialet i skollorna är "GRN" vilket är ett av många fiberförstärkta nylonmaterial som finns på marknaden under olika namn. I det här fallet är det glasfiber som är inblandat.  Det ger ett starkt och hållbart handtag som klarar kyla, värme och nötning relativt bra. Det kan dock inte mäta sig med t ex G10 på det sistnämnda området. 

Sidorna har fått sig två olika mönster. Ett för att markera de fasade delarna vid pekfingerurtaget och ett för resten av handtaget. Det ger lite mönster men inte så mycket som jag velat se på den här typen av kniv. Det finns lite räfflor på ovansidan av handtaget som sträcker sig en bit ut på bladet för  något bättre fäste. Jag är i och för sig glad att man inte försett kniven med mer av det slaget. Fäste vill jag ibland ha men då från formen på handtaget inte på grund av artificiella tillskott. Jag gillar inte knivar som känns som att greppa en sjöborre oavsett hur bra de sitter i handen. 

Aegis är delvis öppen i ryggen men där återfinns såväl en liten back spacer som ett extralås

Grunden till handtaget utgörs av en stålram. Den är inte särskilt lättad, två hål finns, ett per sida men inte mer. Sidorna är sedan skruvade utanpå ramen med tre skruvar genom den lilla men färgglada back spacern. Det är de som tillsammans med pivotskruven håller ihop kniven. Storleken på skruvarna är konsekventa vilket är bra. Mindre bra är att man valde att hålla storleken på samtliga till minimala T6-huvuden. Det känns märkligt på ett i övrigt mycket solitt bygge. 

Back spacern sträcker sig utanför handtaget och tillhandahåller ett fånglinehål. Lösningen gör det lätt att komma åt men det är bland annat den som gör att handtaget är så oproportionerligt långt. Med den här lösningen måste bladspetsen in framför själva fånglinehålet. 

I hand är Aegis mycket bra och handtaget långt nog för att fånglinehålslösningen inte skall inverka negativt i form av skav

Att hålla i Aegis är en angenäm bekantskap och likaså att arbeta med. Kniven är således ergonomiskt sund. Bredden ger mer anläggningsyta mot handen och längden gör det lätt att justera greppet. Den fördjupning som finns för pekfingret låset inte handen men säkrar den. Den tämligen enkla formen gör det lätt att byta grepp när så behövs. Särskilt sympatisk är kniven i hammargrepp och omvänt grepp. Utmärkt när man skär i trä och behöver ta i lite. Det enda smolket i glädjebägaren är att extralåset förstås känns mot handen om man nyttjar kraft och håller hårt i handtaget. Jag vet inte varför så många tillverkare förutsätter att man alltid skall arbeta med en tumme på handtagsryggen? Det är bra till lättare sysslor men fungerar inte annars. Tydligen skär man inte i trä i USA. Men det är inte unikt för SOG. 

Öppning och lås

En sak överraskade mig direkt när jag fick den här kniven i hand och det är hur den öppnas. Tumknopparna är svåra att missa då de tillsammans med back spacern och låsfunktionerna har fått en accentfärg. Så överraskningen var egentligen inte hur  utan mer känslan i bladet när det fälls ut. Kniven bjuder på en saftig fjäderkick när man kommit en bit på väg. Aegis AT är således assisterad. Något oklart varför men så är fallet. 

De bjärt färgade tumknopparna på det här exemplaret är svåra att missa. De fungerar dessutom väl

Därtill är det en tämligen stark fjäder. Själva funktionen är god. De klassiskt formade tumknopparna är enkla att nå men på grund av motståndet får man ta i innan något händer. Därefter går det undan. Att man måste nyttja mer kraft än vanligt beror på att fjädern även agerar "detent", det är den som ser till att bladet hålls på plats i infällt läge. 

Kombinationen av fjädern och låstypen gör att den här kniven i princip måste stängas med två händer. Alternativt måste man vara akrobatisk och dra låsarmen bakåt samtidigt som man drar kniven mot benet eller annat underlag. Omständligt och opraktiskt men görbart. 

Lås finns det gott om. Ett på handtagsryggen som ser till att kniven inte kan fällas ut och så SOGs excellenta XR-lock vilket är ett av de bättre tvärbultslåsen på marknaden

Själva låset är SOGs egen version av tvärbultskonstruktion kallad "XR Lock". Här med tillägget "AT". Vad det står för vet jag inte. Måhända har det med extralåset att göra. Det jag aldrig använder då det är helt meningslöst. I det här fallet är det inte som många andra lösningar av den här typen till för att säkra låsfunktionen när kniven är öppen. Tur är väl det då det inte behövs. XR-låset är mer än stabilt, det håller bladet stenhårt. Själva uppger de att låset skall hålla för 800 kg. Det är mer än jag provat men jag har aldrig märkt någon tendens till att det skulle fallera vilket är gott nog. Inte heller lider bladet av glapp eller spel så låsfunktionen är jag mycket nöjd med.  

Extralåset är till för att man inte oavsiktligen skall fälla ut kniven. Något som knappt är möjligt med det starka fjädermotståndet. För att använda sig av funktionen  måste man dessutom fälla ut kniven med två rörelser istället för en eftersom knappen återfinns på ryggen. Först måste man trycka den framåt, lämpligtvis med tummen för att frigöra säkringen och därefter vinkla kniven på sidan för att på sedvanligt vis nå tumknopparna med samma kroppsdel. 

Att bära

Aegis är en påtaglig kniv, så kan jag väl uttrycka det. Den är inte usel att bära på men de saker jag räknade upp när jag skrev om handtaget är aktuella även under den här rubriken. Det kan sammanfattas med att det är ett volumiöst handtag. Det är både långt och tjockt. Däremot är kniven faktiskt inte överdrivet hög så profilen är inte så illa. 

SOG bjuder på ett bra clip, inte lika fullt reklamtyngt som de kan vara men varför de enorma skruvhuvuden?

Inte heller vikten är farlig med sina 127 gram. Det är trots allt en stabil kniv vi talar om. På samma vis hjälper det glatta materialet i handtaget till på ett utmärkt sätt när det kommer till att dra och stoppa undan kniven. Tumknopparna sticker inte ut så långt att de fastnar i något och sidorna är tämligen släta. Särskilt bra är att de är det på det ställe där clipet kommer i kontakt med handtaget. 

Clipet skulle kunna vara av typen deep ride om det inte vore för skruvarna. 

Clipet får mest ros men även lite ris. Formen är utmärkt med lagom höjd för att rymma tyg, en bra ramp för att komma över tygkanter samtidgt som den inte pekar utåt vilket påverkar ergonomin positivt. Inte heller bakkanten ställer till problem då handtaget är så långt att den möjliga källan till obehag kan räknas bort. Clipet är även flyttbart vilket förstås är ett plus, åtminstone för den vänsterhänte. 

Men så var det skruvarna. Vad gör de där? Clipet är inte försänkt i handtagssidan och det är inte skruvhuvudena heller. De är även runda och höga. De stjäl därmed hälften av det utrymmet jag nyss berömde ovan. Vad är då poängen med en god design från början? Det här clipet är därmed knöligt att använda ihop med byxor och jackor där kanterna på tyget är lite kraftigare. Något som är typiskt för just klädesplagg riktade mot friluftsliv. Det område som även den här kniven är tänkt för. 

Sammanfattningsvis

Aegis AT är en kniv som jag i stora drag gillar men som kunde varit väsentligt bättre på några punkter. Bladet är utmärkt och handtaget bekvämt. Två av de viktigaste egenskaperna avbockade på listan över önskvärda egenskaper för en fällkniv ämnad för friluftsliv.

SOG kallar själva kniven den "perfekta kompanjonen för utomhusbruk". De nämner aktiviteter som vandring, camping och jakt i sin introduktionstext. Det sista skulle jag emellertid inte ägna mig åt med den här sortens kniv. Bladet har jag inga problem med att se att det skulle vara utmärkt för sysslan. Men en kniv med ett handtag fullt med små skrymslen och vrår orsakade av detaljer som ett lås med tillhörande små fjädrar, en extra säkerhetsfunktion på ryggen samt icke att förglömma ytterligare en fjäder för att skicka ut bladet. Det är inget jag skulle vilja ha blod, hår och rester av inälvor i. Av samma skäl är kniven ovanligt svår att rengöra genom demontering för dem som intresserar sig för sådant. Det tycks SOGs känna till då man försett kniven med mycket små skruvhuvuden som i längden inte lär tåla den behandlingen i vilket fall som helst. 

Av de skälen är Aegis AT i mina ögon ingen lämplig jakt- eller fiskekniv. Visst kan du använda den till det, det är ett kompetent verktyg om det är det enda du har att tillgå men det finns betydligt mer ändamålsenliga knivar. Däremot är det en bra kniv för övrigt uteliv vare sig man rör sig med kanot, cykel eller till fots och tillbringar tiden tältandes, bilcampandes eller färdas med båt. Den är stabil och pålitlig.

Aegis är en rätt snygg kniv som sett ännu bättre ut om den varit bättre balanserad

Sedan kan väl diskuteras huruvida materialen motsvarar prislappen. GRN eller glasfiberförstärkt nylon är förvisso inget dåligt material, det är inte så jag menar men det är sannerligen inte exklusivt heller. Detsamma gäller stålvalet. D2 är något som hittas på lågbudgetknivar och dit hör inte Aegis i det här utförandet.  

Men en kniv är mer än summan av de ingående materialen. Ett ordspråk som kanske inte finns men borde existera. För i det  här fallet är D2-stålet väl behandlat vad det verkar. Det håller skärpan väl samtidigt som det är lätt att slipa och bryna. En del av förklaringen kanske hittas i "cryo"-behandlingen. Sedan har man gett stålet en bra och slitstark beläggning för att bättre skydda mot korrosion. Det betyder att man sträckt sig ungefär så långt man kan med det materialet. 

Valet av ett nylonhandtag kan väl diskuteras lite mer. Jag hade gärna sett kniven i exempelvis Micarta eller åtminstone G10 för det priset. Inte för att det ger extremt stor skillnad i prestanda. Men Micarta är lika hållbart och utseendemässigt överlägset. G10 är starkare än dem båda och ger bättre fäste än vad GRN gör. Särskilt i det här utförandet. 

Personligen anser jag även att ett par tre ändringar i själva designen och konstruktionen skulle gjort kniven bättre. Förutom ett annat material i sidorna hade jag kortat handtaget genom att ändra utformningen på fånglinehålet. En så här stor fällkniv behöver för övrigt inget. Till vad skall det användas? Det verkar finnas där för att några individer på internet kräver det. En så här stor kniv skall inte fiskas upp ur en ficka, handtaget behöver sannerligen inte förlängas och inte heller hugger man ved med den så kniven riskerar att flyga ur handen. Därmed återstår bara om man skulle använda kniven vid vatten så man inte vill tappa den för att berättiga existensen av ett fånglinehål. 

Men viktigare är att jag hade skippat extralåset och framförallt fjäderassistansen som är upphovet till den. De funktionerna krånglar bara till kniven och fördyrar produktionen samt gör rengöring mer komplicerad. Lägg istället de pengarna på material är mitt förslag så löses två av problemen i ett svep.

Sedan förstår jag inte varför man gör ett för övrigt bra clip men glömmer bort skruvarna? De stjäl hälften av det tillgängliga utrymmet under clipet och gör det olämpligt ihop med tjockare tyger i t ex vinterkläder. Orsaken till det större handtaget var bland annat användning av handskar så här hade jag önskat mer konsekvens i tänkandet. 

SOG Aegis är en stabil och pålitlig fällkniv väl lämpad för friluftsliv

Sammantaget vill jag därför säga att SOG Aegis visst är en bra fällkniv för friluftsbruk men inte fullt lika allround som tillverkaren vill hävda. Den skulle dock kunna bli det. 

Som den är nu kan jag dock fortfarande rekommendera den. Den stabila konstruktionen inkluderande ett starkt lås tillsammans med det rejäla handtaget och ett bra blad ger gott om kraft att lägga bakom snitten. Det gör Aegis till en fällkniv som är ovanligt bra att tackla till exempel trä och grovt rep med. Typiska material att hantera när man ute i skogen. På grund av bladgeometrin är inte Aegis oäven även för matlagning utomhus så länge du håller ingredienserna borta från handtaget. Så kniven har sina meriter och bortsett från brist på balans ser den heller inte så pjåkig ut. 

Specifikation:

Längd utfälld: 207 mm

Längd hopfälld: 12,7 mm

Vikt: 127 g (vägd av mig)

Bladlängd: 79,5 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2 med titannitridbeläggning

Handtag: GRN

Lås: AT-XR

Producerad av: SOG, tillverkad i Taiwan

/ J - novemberskogis

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - SOG Aegis AT

An autumn knife! Or perhaps it isn't by definition, but in this color combination and with the intended area of use in mind, the idea is not as far-fetched as it may first seem.

 

The model is called SOG Aegis AT and is a slightly larger folding knife that SOG state is more aimed at outdoor life than EDC. That division is always blurry, but in this case, it means a folding knife that is slightly stronger than average. This especially applies to the handle, which is really large in both height, width, and above all length. This puts Aegis AT in my category "knives with strange proportions" *.

The blade, on the other hand, is very well proportioned.

SOG Aegis AT

The blade is a drop point made of D2 steel which is blackened to prevent corrosion. It is just over three inches long or eight centimeters. The relatively short length is compensated with a substantial height, which makes the blade strong. The handle material is GRN, which is one of the many fiber-reinforced nylon materials on the market. The lock is SOG's "XR" which has been given the suffix "-AT" to the name. I do not know if it refers to the extra safety switch on the back or that the lock has been combined with an assisted opening. In any case, both features are found on this knife.

My first impressions are generally very good in terms of, for example, how the knife feels in the hand and build quality. However, I have some criticism to direct at certain choices at the design stage which I intend to discuss in the upcoming review of the knife.

As for colors, there are, as usual, a number of different combinations to choose from. This is called "Tan and Blaze" and is not available for purchase in Europe. But if you like it, keep your eyes open and check out my Instagram account "Knivesandbikes" where I will soon organize a "GAW" (Give-Away) in collaboration with SOG Knives Europe where a  sibling to this knife will be given away. 

/ J - in an autumn mood

* Other knives found in that segment are, for example, Viper Italo, Spyderco Military, and Cold Steel Ultimate Hunter just to name a few. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension SOG Terminus XR LTE

- en redan bra modell som blivit lättare

Det här är en recension som kan tarva en kort bakgrundsbeskrivning för den som redan är inne i "knivsvängen" men inte vet allt om SOG. Ni andra kan hoppa över den. Jag skriver så med anledning av att SOG eller Studies and Observations Group som akronymen lyder utskriven är ett märke som från att vara kultförklarat med många klassiska knivar som SOG MAC V Bowie, Scuba, Government och fällknivar som Tomcat och Stinger med flera föll i glömska ett tag. Orsaken var att de under en längre tid ägnade sig åt mer volyminriktade modeller av mer eller mindre god kvalitet vilket gjorde att deras värde devalverades bland entusiaster. Det gällde främst den amerikanska marknaden och deras fällknivar skall väl tilläggas. 

Men den sorgeperioden är nu förbi tycks det och sedan en tid tillbaks har de ett delvis nytt sortiment och särskilt gäller det fällknivsegmentet. Inte minst får dagens recensionsobjekt, Terminus XR LTE tjäna som ett gott exempel på nygamla SOG.

SOG Terminus XR LTE

En av knivarna som visade vägen till den här come-backen även bland knivnötter var modellen Terminus XR som kom 2018. XR står för att kniven är utrustad med SOGs variant av lås byggt kring en tvärgående låsbult av samma typ som återfinns i det mer kända Axis-låset*. SOG har övergett sitt äldre Arc-lock till förmån för den här varianten och utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag är mycket nöjd med det då den äldre typen var behäftad med en del problem som nu är borta. 

Terminus XR finns i flera versioner varav en till och med är en slipjoint. Grundversionen har sidor i G10 och enklare D2-stål i bladet. Kniven finns även i en XR-version som har sidor i G10/kolfiberlaminat och utöver det försetts med S35VN-stål för att höja nivån. Sedan finns den här versionen!

Tillägget "LTE" till namnet på kniven är inte bara för att göra betecknigen längre utan innebär att den likt bilar med långa namn har trimmats en smula. Här är det materialen som fått sig ytterligare en uppgradering jämfört med ursprungsmodellen. Vilka de är skall jag gå in på i mer detalj nedan.  

Den här versionen av Terminus bjuder på en färgkombination av svart och guld

Twitterversion: SOG Terminus XR LTE är en kniv som bjuder på lite bling, mycket teknik, hög kvalitet och utmärkt prestanda 

Blad

Terminus XR har ett blad med tämligen klassiska mått. Det innebär en längd på 3" vilket översatt till "riktiga" mått blir 75mm, höjden är 25 mm och man har valt att hålla sig till modesta 3 mm när man valt godstjocklek. Det senare är jag mycket tacksam för. Det utgör en god grund för ett blad som skär väl. 

Bladet på Terminus är något av en hybrid mellan en drop point och en clip point. Spetsen hamnar ovanför centrumlinjen som på en drop point men den har en snygg "klippt" falskegg vilket för tankarna till en clip point. På bladet hittas även en flipperfena och ett par dubbelsidiga tumknoppar. Bladryggen har fått sig en serie väl utförda och välplacerade räfflor för bättre fäste. Men det som ger den här kniven sitt speciella utseende är beläggningen av TiNi som bladet försetts med. Vill man inte ha fullt lika stor "bling"-faktor finns kniven även i en färgskala kallad "Graphite" vilken är grå som namnet antyder. Beläggningen hjälper till att skydda bladet mot korrosion. Sedan kan det diskuteras hur  nödvändigt det är då det här bladstålet är tämligen rosttrögt ändå. 

En annan sak som SOG dessvärre gjort sig kända för är att förvandla sina knivar till bärbara reklampelare. I det här fallet har man tonat ned det en smula även om presentationssidan bjuder på en liten novell. En stor del av den berättelsen utgörs av den utskrivna förkortningen. SOG skiftar nämligen lite från tid till annan i vad de vill bli kallade. Förutom märke hittas förstås modellnamn och vilken ståltyp samt härdningsmetod man använt sig av. Det sista vet jag inte om det känns nödvändigt. 

Clip point-bladet är belagt med TiNi-beläggning vilken ger den guldfärgade ytan

Är det något som SOG gjort sig kända för så är det att leverera knivar med exemplariska fabrikseggar. De har lyckats även i de fall de använt sig av enklare stål. Nu bjuds både på bra egg och kvalitetsstål. Den här kniven rakade armhår utan motstånd och klöv papper med ett svagt väsande direkt ur kartongen. Eggen är därtill jämn i höjd och framförallt i sidled. En icke centrerad egg är svår att räta upp själv. För att underlätta framtida slipning har bladet fått sig ett fungerande men inte perfekt "sharpening choil". Det finns en liten miss i att eggen går upp i en kälkbacke mot hälen till även om det är aldrig så lite. Det hade kunnat undvikas om fördjupningen varit ett par millimeter längre.  

I det här utförandet hittas som sagt S35VN stål under den guldfärgade ytan. Det är ett stål som inte behöver någon närmare presentation vid det här laget då det används i många fällknivar av bättre slag. Det är ett typiskt modernt knivstål med balanserade egenskaper. Det finns numera "häftigare" stål på marknaden men de för ofta med sig nackdelar som högt pris eller att de är svårslipade. 

Sedan är bladet är inte bara snyggt att se på det bjuder även på god prestanda. Det kommer an på tre goda egenskaper där grunden utgörs av ett bra stål med vad det verkar god härdning. Nästa steg är den vassa eggen och den tredje faktorn är själva bladgeometrin. 

På presentationssidan återfinns rätt mycket text och här syns även att beläggningen slitits

Först kan sägas att bladtypen i sig själv extremt mångsidig. Den kan utföra alla typer av skär och snitt och penetrerar väl. Sedan har man valt att utgå från så tunt bladgods som tre millimeter och därtill förse kniven med en hög slipfas. Bakom eggen mäter Terminus ca 0,6 mm vilket är bra även det. Någon hävdade att det är en skålslipning men hur jag än kikar på den kan jag bara se ett flatslipat blad. 

Terminus är en riktigt bra EDC-kniv kan jag konstatera redan de första dagarna jag bar och använde den. Som vanligt är mina testperioder rätt långa. Det handlar ofta om ett par månader. Jag kan tycka att det är en smula, jag skall inte säga oärligt men snudd på att packa upp en kniv och recensera den tio minuter senare på Youtube. Men det är klart att jag komprimerar användandet. Jag skär oftare och i fler material än jag behöver för att se hur kniven uppträder och hur den slits. 

Det här är en kniv som i princip inte backar för några uppgifter Det neutrala handtaget ger bra stöd även när man skär i hårdare ämnen som torrt virke. Något som den här kniven faktiskt inte alls är oäven till. Bladet biter som det skall och det är lätt att styra. Eggen är relativt tunn men bladet ändå så starkt att det går ta i med. Detsamma gäller spetsen. Den är vass och penetrerar som den skall utan att vara klen. Det går även att bända loss den ur en bit trä om man inte överdriver. Eftersom bladet inte är så tjockt och eggen bra så är det angenämt att strimla kartong. Även mjuka material som skumplast och tyg går lätt att hantera. Vid stick i t ex tjockare plastdunkar känns det tryggt med tredubbel säkerhet. Flipperfenan agerar fingerskydd, tummen hålls på plats av räfflorna på bladryggen och bakänden av handtaget vilar mot handen. Efter ett tag känns det att eggen fått jobba men den svarar lätt på en strigel eller bryne. Det var först efter att jag gett mig på en bit plastmatta som blev över från köket och ha skurit av buntband och lite nylonrep. Till och med mitt tuffaste test gick bra med Terminus XR, att skära av gammal torr armerad trädgårdsslang. 

Handtag

Terminus XR LTE mäter strax över decimetern hopfälld. Höjden på handtaget är 23 mm i själva greppet och bredden 11,5 mm. Det räcker för at fylla handen tämligen väl givet storleken på kniv samtidigt som det bidrar till den extremt låga vikten.

Nu är det inte bara måtten som håller ned vikten utan det faktum att det är ett mycket avancerat bygge vi har framför oss. Hela handtaget är konstruerat av massiv kolfiber. Fast det var en sanning med modifikation då motsvarande omega-fjädrar för att sköta låsfunktionen gömts i handtagssidorna. I dem hittas även distanser i stål för kullagren att glida mot. Så mer exakt uttryckt har Terminus en ram av kolfiber och utanpå den sidor som också de är av kolfiber. Det skall enligt uppgift göra den ca 30% lättare än originalet. Jag tror faktiskt inte att jag stött på någon kniv tidigare som är byggt kring en ram i det här materialet. Jag ställer mig möjligen lite frågande till varför man valt den här tekniken istället för att göra två massiva sidor av kolfiber som man sedan fräst ur på insidan. 

Handtagsformen är enkel och rak och bjuder på god komfort 

Men man tyckte uppenbarligen inte att kolfiber var lätt nog ändå så utöver det har ramen lättats ytterligare. Skollorna har sedan rundats med en bred fasad kant. Faktiskt så mycket att sidorna nästan välvda fast de egentligen inte är det. Kolfibern har till största delen lämnats bar men för att ge välbehövligt fäste så har ytan försetts med räfflor. De är utmärkt gjorda och ger precis den friktion som annars skulle saknats. En liten miss återfinns i det att insidorna inte rundats tillräckligt. I både topp och botten kan det kännas lite vassa. Någon minut med sandpapper tog hand om den detaljen. 

Här skymtas den ovanliga dubbla kolfiberkonstruktionen. Innerst en lättad ram
 och utanpå den sidor i samma material

Sidorna på den här kniven är fästa med tre tämligen små T6-skruvar. Samma storlek återfinns i pivothuvudet vilket är bra såtillvida att endast en mejsel behövs för att demontera kniven. Däremot hade jag inte haft något emot ett par storlekar grövre skruvhuvud framtill. De tenderar att hålla bättre i längden. De små skruvarna är dragna in i en back spacer som även den är gjord av kolfiber. Ingen extra vikt där heller med andra ord. I back spacern hittas även fästet för clipet. 

Sen undgår det nog ingen att man valt att matcha bladet genom att ha samma guldfärgade TiNi-beläggning även på skruvar och clip. Ett mycket smakfullt val. Dock visade det sig efter ett tag att beläggningen där slets på samma vis som på bladet och lämnar fläckar. 

För att vara en lättvikts-EDC är den här kniven riktigt ergonomisk. Alla grepp fungerar bra

I hand är Terminus helt enkelt bekväm. Det rätt enkla och raka handtaget ställer inte till med något besvär oavsett hur kniven hålls. Möjligen kan clipet, som många av den här typen, kännas en smula när man glider bakåt på handtaget i ett sabelgrepp med tummen ovanpå bladet. I hammargrepp däremot känns det inte alls. Kniven är också mycket välbalanserad och det är därför lätt att skifta mellan olika fattningar. Det är i mitt tycke ett stort plus med vardagsknivar då jag ofta använder dem till "småpill". Det vill säga att ta ut någon speta, öppna ett paket etc. Då håller jag gärna kniven i nypan eller med ett pekfinger ovanpå bladet för bättre kontroll. Överlag är handtaget mycket bra helt enkelt. 

Öppning och lås

SOG har lyckats med något som Benchmade aldrig gjort, att tillverka ett lås som bygger på samma princip men som även utgör en god grund för en flipper-kniv. En stor del av förklaringen återfinns i hur man från SOGs sida har valt att forma basen på bladet. Det är nämligen själva låset som utgör motståndet/detent som håller bladet på plats i stängt läge. Här har man lyckats åstadkomma en vinkel som först bjuder på motstånd vilket hjälper till att bygga upp trycket mot flippern för att sedan distinkt släppa innan det slutligen låser i utfällt läge. Mellan ändpunkterna svingar bladet fritt när låsbulten dras tillbaks. Det ger en mycket väl fungerande flipper-funktion. Den känslan är förstås underbyggd av att bladet löper på keramiska lager. 

Därtill är flipperfenan mycket bra utformad. Fingret halkar inte av och funktionen är mycket säker oavsett hur man placerar fingret och i vilken vinkel kniven hålls. Sen kan den bara aktiveras på ett vis men själva formen guidar användaren rätt. Farten som åstadkoms är god, särskilt med tanke på låskonstruktionen. Inte snabbast, därtill är det initiala motståndet som skall byggas upp för stort men ändå mycket bra. 

Flipperfenan är väl utformad och öppningsmetoden fungerar förvånansvärt bra för att sitta på en kniv med den här typen av lås. 

Tumknopparna fungerar minst lika väl och det gör även metoden att använda låset för att fälla ut bladet. 

Sedan tillhör Terminus de där knivarna som har flera öppningsmetoder. Utöver flipperfenan finns förstås en uppsättning tumknoppar som i mitt tycke fungerar väl. Möjligen kan invändas att de sitter för nära handtaget och är något vassa. Men just det senare kompenserar för det tidigare och gör att det är lätt att både fälla ut bladet långsamt och att snärta ut det om så önskas. 

Terminus kan förstås även öppnas med hjälp av låset som alla liknande knivar. Det vill säga du drar tillbaks låsbulten och snärtar ut bladet med handleden. Eftersom bladet är löper lätt på sina lager kräver det dock lite timing i yttre läge för att inte bladet skall studsa in igen. Det är lättare åt andra hållet, att stänga kniven. Just den detaljen är förresten föredömligt enkel på den här kniven. Både öppning och stängning är dessutom helt oberoende av sida så alla vänsterhänta och ambidextriösa kan med fördel använda sig av den här kniven. 

Här syns låsbulten på XR-låset

Apropå att stänga kniven med hjälp av låset så har SOG lyckets mycket bra med den delen på den här kniven. Inte nog med att XR i mitt tycke är ett bättre lås än ARC det är i den är versionen även bättre än Benchmades original, Axis. Det av den anledningen att de som sagt trots tjugo års övning aldrig lyckats kombinera sitt lås med en fullt fungerade flipperöppnad kniv. Det har SOG gjort här! Själva låsfunktionen är utmärkt då bladet hålls på plats utan glapp eller spel. Inte ens det där lilla som brukar kännas i höjdled på de flesta lås av den här typen. Möjligen kan det anas om man håller riktigt hårt handtaget och vickar på bladet, men knappt. En liten golfklapp till SOG för den insatsen. 

Sedan är låset lätt att komma åt när man skall släppa det tack vare att det inte bara är bulthuvuden som på ett Axis-lås utan en trappstegsformad ramp likt den som finns på OTF-knivar som man skall greppa kring. Det är lättare att hitta då de sticker ut lite längre och gör att man inte halkar av.

Att bära

Överlag är den här kniven en fröjd att bära. Yttermått som är lagom på nästan alla håll och kanter kombinerat med mycket låg vikt. Jag skrev "nästan" för den är för storleken en smula grov över ryggen. Det är alltid en balansgång då det gör att kniven känns mer i fickan men i gengäld också mycket bekvämare i hand. Vågen stannar för övrigt på ynka 63 gram. Skall det vara lättviktskniv så skall det. 

Kniven kommer med deep carry, loop over-clip som är mycket bra och framförallt är inte SOG-loggan utstansad i den

De räfflade sidorna ger lite friktion mot tyget i en ficka men i det här fallet är det nästan bara bra. Det hjälper till med att hålla kvar dyrgripen i fickan när den skall vara där. Blanka kolfiberytor är annars mycket hala. I det här fallet ger det lite motstånd när kniven dras och stoppas tillbaka men inget som upplevs negativt. Tvärtom är den här kniven riktigt bra i fickan. Det är ju där en fickkniv trots allt spenderar den mesta tiden som jag brukar hävda. 

Hyfsat diskret bortsett från färgen

Clipet på den här kniven är inte detsamma som på de enklare modellerna, tack och lov! De har en utstansad SOG-logga över hela ytan. Det här clipet har bara en enkel och tämligen diskret text i svart på guld. Något som inte alls stör ögat  på samma vis. 

Därtill är funktionen fenomenal. Det är ett loop over-clip, det vill säga det är fäst i bakkant av handtaget vilket gör att inga fästskruvar är i vägen och att kniven sitter djupt i fickan. Därtill är spänsten god och inte minst är läppen/rampen korrekt utformad. Det innebär att den INTE är vinklad utåt vilket är en dödssynd i mina ögon och den är också hög nog för att kunna föras över även lite tjockare tyg. Överlag är det här ett mycket bra clip. 

Sammanfattningsvis

Guld och gröna skogar heter det. Här bjuder SOG på en del guldfärg i en kniv som visst kan användas i skogar även om det inte är där jag tycker Terminus XR LTE främst kommer till sin rätt. Däremot är det här en grymt bra EDC-kniv. Man har lyckats ta en god plattform i Terminus-modellen och förbättra den. Grundmodellen Terminus XR är välbyggd från början med kvalitetsstål och kolfiberlaminat i sidorna. Men den här är snäppet bättre då man lättat den ytterligare genom att konstruera en kniv med bara kolfiber i handtaget. Att bygga en ram i det materialet tillhör inte vanligheterna men är en spännande och skulle det visa sig, god idé.  

Sedan kan man tycka vad man vill om "bling-faktorn" som just guldtonen på blad och övriga detaljer på den här versionen kommer med. Personligen brukar jag vara mer måttlig så jag utmanade mig själv och tänkte "vad tusan, kör på guld". 

Men det skall ärligt erkännas att det visade sig tämligen omgående att när kniven brukas är inte TiNi-beläggningen särskilt slitstark. Det blev snabbt fläckar på bladet och jag trodde först det var korrosion trots det extra skyddet och det rostfria stålet. Men då samma fläckar dök upp även på clipet och pivotskruvens huvud på clipsidan insåg jag att det bara vara slitage. Så gillar du inte att det syns att kniven används skall du nog välja en annan version. Fast uttrycket patina är mycket populärt bland kniventusiaster idag och här får du det snabbt. Jag tycker nog att den borde hålla lite bättre.  

Allt är inte guld som glimmar, det kan vara som här antingen kopparkis eller TiNi-bladbeläggning också

Ett annat område där SOG fått kritik under rätt lång tid är den "branding" man ägnat sig åt. Bitvis har de formligen gödslat med loggor och information på sina produkter. Den finns här med men är väsentligt nedtonad jämfört med tidigare. Du hittar mycket text på bladet men det irriterar mig inte trots att jag nu har nya glasögon och därför kan läsa allt. Förlåtande är att texten är mycket liten. Sedan står det för all del SOG på clipet också men det är tämligen diskret och det återkommer tack och lov inte på handtaget vilket det ofta gjorde förr. SOG har lyssnat på sina kunder därvidlag även om clipet på de enklare modellerna är asfult enligt mig. Där har de valt att stansa ut loggan i hela clipsidan. Det gör även clipet klenare. 

Överlag anser jag att Terminus är en attraktiv kniv. Proportionerna är balanserade och det är snyggt att bladfärgen återkommer i skruvar och clip. Sen gör sig guld och svart bra ihop. Men bortsett från utseendet så bjuder den här kniven på mycket mer. Den är bekväm att bära omkring på då den knappt känns alls. Samtidigt är den sympatisk att hålla i hand och arbeta med. Ja, så länge det inte blir riktikt tungt arbete då men det klarar inte många andra knivar i den här storleken heller så det håller jag inte emot den. 

Sen var det bladet. Även det är värt en stor eloge. Snyggt att se på även om jag nog tycker att slipfaserna framhävs bättre på versionerna utan beläggning. Men framförallt är det praktiskt. Du får en en kapabel spets, en bit buk att jobba med och även ett stycke rak egg. Därtill är tumknopparna inte i vägen, bladet har ett "sharpening choil" och du kommer nära eggen med handen när du vill ha god kontroll. I grunden hittas ett bra stål och det har sedan fått en bra behandling av vad jag kan bedöma. Eggen var vass när kniven kom och den håller skärpan. Den har vare sig vikt sig eller flisat sig så länge jag haft kniven. 

SOG har lyckats med konststycket att hålla flera bollar i luften som först kan verka svåra att jonglera med samtidigt. Ett XR-lås samt en flipperfena som kombinerats med tumknoppar. Men det har man lyckats med. Så här har du en av få knivar på marknaden med den här typen av lås som faktiskt går bra att flippa! Som grädde på moset bjuds på flera öppningsmetoder. Låset är också stabilt och lättanvänt med båda händer. Ett förbaskat bra fällknivslås med andra ord. 

Terminus XR LTE är en EDC-kniv med mersmak. Den klarar det mesta!

Terminus XR LTE är en kniv som jag därför utan tvekan rekommenderar. Visst, ytbehandlingen kunde hålla bättre men annars har jag inte många invändningar. I mitt tycke tillhör Terminus i den här utgåvan bland de bästa i sin klass av EDC-knivar och är fullt jämförbar med andra storheter som exempelvis Benchmade Bugout och Spyderco Para 3. Det är där jag vill placera den. Som en lättvikts-EDC som ger mersmak. 

Sen kan som sagt Terminus fås i ett flertal varianter och det senaste är att den även kommit med sidor i valnöt eller till och med koppar. Men det senare fallet spolierar lättviktsargumentet även om den lär vara mycket lätt för det materialet. Av samma skäl varierar priserna en hel del men du hittar den i Europa från ca 70€ upp till 170€ för den här versionen. Vill du ha samma prestanda men till något lägre pris väljer du versionen utan tillägget LTE. 

Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm

Längd hopfälld: 106 mm

Vikt: 63 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: S35VN

Handtag: kolfiber utan ram

Lås: XR lock

Producerad av: SOG, tillverkad i Kina

/ J 

* Som alltför ofta sägas vara ett lås som kopierats av andra vilket endast delvis är sant då Collins "Bolt lock" bygger på samma princip om än inte med identisk konstruktion. Det låset kom väsentligt mycket tidigare. I övrigt har BMs patent på låskonstruktionen gått ut samtidigt som de fortfarande äger rättigheterna till själva namnet. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre